Idag ....

... är en underbar dag!

Då kommer nämligen dr Böhlander mcd familj på besök!!

Och på lördag .., kommer sonen upp från Malmö!

Inget annat än ren och skär l y c k a är detta.

I skrivande stund är klockan snart sex på morgonen.

En kråka kraxar.

Pv vittjar nät.

Och jag ska snart moppa till jobbet.

Och så ett kvällsfönster från Frankrike ...

"Hej i Halland,

Häromkvällen var vi på vår vingård med anor från 1000-talet.

Nu fint restaurerade men med den gamla känslan kvar.

Här är ett fönster från uteterrassen som du kanske tycker om.

Kram Monet."

Förmiddag en dag i augusti ...

Praktiskt är det att turas om att läsa en bok.

Igår var det min tur .., idag pv:s.

"Var är du nu, vad handlar det om ...?" frågar jag.

Jaha ja .., vi har kommit ungefär lika långt.

Och mellan varven badar jag i ljummet och glasklart vatten.

Samma plats som igår .., helt perfekt är den.

Inga maneter.


Harry får också bada .., han simmar några meter med mig och ruskar sedan av sig .., där han står där uppe på stenhällen.

Sen somnar han och sover länge .., vi har med oss en stolsdyna som nån slags parasoll, men helst ligger han i solen.

Åååå, vad vi tycker om honom!

Åååå, så man vill pussa honom på det där vita under halsen!

Tänk, visst är det förunderligt, att en liten hundvalp kan skänka så oerhört mycket glädje!



Medan husse plockar björnbär och matte löser korsord, kurar harry ihop sig mellan handdukarna.

Och nu är strandstunden förbi och jag ska strax ta moppen och åka till affären.

Det gäller - som alltid - att Ta Vara På.

Under många, många år ...

... tyckte jag att detta var det absolut bästa från Allsång på Skansen!

Jag vet precis varför .., det är den där totala glädjen hos dels artisten, men mest hos publiken.

Klicka er fram till 6.54 och framåt .., och titta på människornas ansikten .., så många leenden tror jag knappt är samlade på bild!

Tänk, vad musik kan göra!

Men så igårkväll vid allsången, just på slutet, när Grotesco och denne underbare Henrik Dorsin uppenbarar sig och de övriga och sjunger om bögarna .., då hände precis samma sak!

Vi satt i soffan och loooooooog och skrattade och jag tänkte att detta var så genialiskt gjort och texten så underbar och det var ett sånt tempo, att jag fick gåshud!

Värre var att senare på kvällen läsa kommentarerna på svt:s hemsida och där se hur människor trodde att detta var på allvar .., att man totalt missuppfattat all ironi!

Missade ni programmet?

Åååå, titta på reprisen och bli glad!

I frukostmatsalen ...

Som trogna läsare här på sidan kan konstatera, finns papperspåsen på golvet ännu kvar.
(I hörnet vid spisen).
Den där pv slänger pappersrester.
Ibland står där två påsar.
Det har hänt att där funnits tre.
Men inte länge till.
Harry tror att det är godis i påsarna och har börjat bära ut dem på gården.
Matte ler.


Först tre tallrikar med kokt fisk .., sen en där det även serveras hundmat.

Efter en stund byter sigge och harry med varandra.

"Åååå hjälp, så gott med hundmat!!" tänker sigge.

Harry tycker att fisk är mycket godare och tar sigges rester.

Alla är vänner.

Än så länge.

Dagens fönster ...

"Det här fotot tog min dotter med min kamera under Midsommarhelgen.

Det är hennes pojkvän som skymtar genom fönsterrutan.

Det är inget fusk med bilden, den ser faktiskt ut så här i original."


// Nej, det är alltså inte Guy som stod bakom kameran, utan hans dotter, Linn Jonsson Storkamp.

Tack snälla! säger jag.

Ett tävlingsfönster ...?

Madame Cecilia N skickar en något annorlunda fönsterbild och föreslår en gissningstävling?

Var kan bilden vara fångad?

Ja, jag begriper inte hur en endaste människa ska känna igen sig, men se .., det tror hon att ni gör!

Ära och berömmelse (i alla fall just här i den trängre bloggkretsen ...) utlovas, enligt fönsterfångerskan, ja, till vinnaren.

Ett kvällsfönster ...

... från det fagra Västerbotten!

Det var hemifrån-Anitha som var på hugget med fönsterhåven!

Och så vackert där är .....!

tacksamhet

låren är dallriga

och brösten har förlorat all spänst

- det var länge sedan det hände -

men är förstås än värre nu

och rumpan hänger nog också

och armarna är inte särskilt vältränade

- faktiskt inte alls -

och ändå

säger han som är pensionatsvärd

"ååå, vad jag älskar dig min vän!"

det är när jag just har kommit upp från havet

iklädd den svarta baddräkten

den vars resår nästan har försvunnit

eller om den kanske är uttänjd

i alla fall

så är det vad han säger

på väg hem från falkenberg

i höjd med heberg

och alldeles ensam i bilen

det är då jag tänker på det

det där han sa

Shoppingrunda ...

I akt och mening att - äntligen - hitta bra läsglasögon som inte fastnar och tjorvar sig i håret och som man dessutom ser b r a med, tar jag bilen och kör norrut, till Falkenberg.

Det är underligt, men där har jag från sekund ett känt mig hemma.
Mycket mer hemma än i Halmstad.

Innan jag parkerar i centrum, svänger jag förbi Röda Korsets second-hand-butik Kupan.

Åååå, vilka fynd man kan göra där!

Det var på Kupan jag hittade den där underbart vackra, gröna filten till det facila priset av 29 kronor; en alldeles riktig yllefilt!

Idag fylls kundkorgen av böcker!

Tio kronor styck för dom större och 1 krona styck för pocket.

Graham Green är en av mina absoluta favoritförfattare .., (på stranden i Samos läste jag en av hans böcker, den var på danska och jag var helt uppslukad!) så även John Irwing .., och övriga får följa med av bara farten - säkert kan jag reprisläsa några av dem - och mörka höstkvällar blir som bäst för att ligga på soffan och gotta sig med en bok.

Bilden här ovanför visar förstås att min kulturella bildning är väl enkel, men så är det.
Jag har med allra största nöje läst Maeve Binchy och även Marian Keys .., Jane Austen blir debut för mig, men eftersom jag föredrar att läsa om fattigdom och elände hellre än aldrig så förmögna huvudpersoner, tror jag att den sist nämnda boken, måhända inte är något för mig?

Den börjar så här: "För ungefär trettio år sedan hade miss Maria Ward från Huntingdon, som bara ägde sju tusen pund, den stora turen att lyckas fånga sir Thomas Bertram till Mansfield Park i grevskapet Northampton, och därmed upphöjdes hon till hustru åt en baronet, med hela det välstånd och anseende som ett ståtligt hus och en stor förmögenhet skänker."



Nåväl.

En löpare för 25 kronor blir också min!

Hjälp, vad jag tycker om den!

Efteråt tittar jag in i diverse småbutiker i centrum.

Hittar funktionella läsbrillor (hurra! nu kan jag läsa allting!!), sytråd och nålpåträdare hittar jag i en liten affär som säljer gardiner .., i en heminredningsaffär hittar jag en platta med krokar - ja, att hänga upp kläder på - perfekt till gästrummet .., och sist av allt blir det ett besök på Willys.

Där inhandlas kvällens kulinariska höjdpunkt: Lithells varmkorv med bröd!

Harry får två grisöron (plu 701) och ska blir överlycklig över detta, men det vet jag inte just då.

Inte han heller.

Ledig dag ...

... och en hund som kanske gör Hilda sällskap och blir vegan ...?

Efter en simtur smakar i alla fall ett gala-äpple som bäst!


Och överallt ligger solbadare; barnfamiljer på sandstranden, andra på släta klipphällar.

Själv hittar jag en alldeles perfekt sådan, där man inte riskerar att halka och slå ihjäl sig på såphala och algklädda stenar .., nej, här är det som en platt hylla och bara att dyka rakt i!

I två timmar blir jag där.

En deckare av Leif GW Persson gör mig sällskap, ja, innan pv och harry kommer på besök.

Hjääälp!

Rara vännen Leina har fått korn på ett objektiv till sin kamera, men objektivet befinner sig i Huddinge och Leina bor i Munkedal i Bohuslän.

Ägaren till objektivet vill inte skicka detta, utan lämna det och få pengar.

Finns där någon som kan hjälpa henne?

Klockan 10.00 ... och en pruttglad häst.

Lena brukar skriva om bästkusten.

Den halländska.

Jag säger: p a r a d i s e t.

Dagens Nyheter ...

Sitter i solskenet ute på altanen och äter frukost.

Kokta ägg .., kaffe .., Sonjas hembakade bröd.

Blå himmel och solsken.

Harry gömd under vinrankans skuggiga blad.

"Vi kan väl ta väl ta ett morgondopp när vi har fikat klart ...?" säger jag till pv.

Han sitter där med ett korsord.

Tekoppen intill.

Den gröna.

"Det långa ordet blir pusselläggning ...", säger han lite för sig själv.

Jag bläddrar förstrött i morgontidningen ..., fastnar på sidan 21.

Tittar på bilden av den unge norrmannen Tore Eikeland.

Han, som inte längre finns.

Läser texten, skriven av Ulrika By.

"Vill du höra här ...?" säger jag till pv och det vill han.

Så jag läser högt.

Det är knappt att rösten bär.

Den svajar - likt en hängbro i vinden -.

En underbar text är det.

Och jag tänker .., att livet, nej, aldrig att man förstår sig på livet.

Det är vad jag tänker.

Efteråt.

Dagens fönster ...

"Hej!

Skickar en bild på ett fönster från min mammas skola i Fjällboda, Jörn (Västerbotten).

Skolan används nu som samlingsgård, och där har man haft - eller har fortfarande -, en utställning av gamla skolplanscher, som man kan se genom fönstret.

Vi gjorde en nostalgiresa med mamma i onsdags, så hon fick se sitt barndomshem (ombyggt), skolan, sin pappas grav i Österjörn m.m.

Kramar, Gerd i Norsjö."

//Underbart! hälsar Elisabet.

Idag, för trettionio år sedan ...

Födelsdagsbarnet längst till höger, vid den rosa pilen.
Hon är den överlägset mest sociala människa jag vet.

.... blev jag mamma för första gången.

Då kom Maria (oftast kallad "dr Böhlander" här på bloggen, då hon - när jag för några år sedan ramlade och bröt handleden, tog över min blogg och utförligt och på "doktorsvis" berättade om sin mors konvalescens från tangentbordet - vilken för övrigt endast varade i någon dag eller två -) till världen på Skellefteå BB.

Är man arton år när man får sitt första barn, så inträffar det fantastiska att det där barnet nästan "hinner ikapp" sin mamma, särskilt om barnet har egna barn som är i tonåren.

Ja, så känns det förstås inte för den som är yngre, men för mamman.

I veckan kommer födelsedagsbarnet med familj upp till landet Halland och oj, så roligt det ska bli!

Stor grattiskram till lejonet Maria från mamma, pv, pElle, sigge nilsson och lille harry!

Upplysningsvis ...

... kan jag berätta att harry som nattetid har legat mellan pv och mig själv i två veckors tid, nu sover i sin egen korg.

Den som står intill mattes säng.

Det hade ni väl längtat efter att få veta?

Ja, jag förstod väl det.

Och så en inköpslista ...

... där man kan filura över vad den här madamen ska ha till middag?

Och så ett somrigt kvällsfönster ...

Aldrig någonsin har det kommit så många fönster seglande genom rymden och landat i min dator, som i sommar!

Ni är makalösa!

Kvällens fönster (ett balkongfönster) kommer från den minnesgoda Cecilia N.

Tack och bock! säger jag.

// Fler som vill vara med?
Maila i så fall din fönsterbild till bisse151@gmail.com, så lägger jag in dem allt eftersom.

Idag har alla som heter Per namnsdag.

Min Anders, t.ex.

Och många män på min mormors sida.

Och morfars.

Per-Johan och Per-Erik.

"n´Pelle Westerlund", till exempel.

"Så roligt att ni döpte Anders till Per!" sa min mamma när den dagen var avklarad.

Jo, för hennes morfar hette just Per.

Det hade jag inte en susning om.

Inte då.

Stort namnsdagsgrattis till er alla!

// Och så tänker jag på lilla Saga (ni vet, hon från Ystad, Annikas Saga ..), som hade sagt - när hon träffade doktor Per- , att "tur att du inte heter On i efternam." Det tycker jag var synnerligen filurigt!