Och Eva berättar ....

"Hej Elisabet!

Får man komma med två oaser? I så fall:

Min första oas är stugan vid skogsbrynet.
Att kunna kliva rakt ut i det gröna, utan några grannar i närheten, det är det bästa som finns. Att sitta på altanen en sommarmorgon och höra fågelsång och invänta dagen, det är något som jag längtar till under hela vintern.
Vid skogsbrynet kan jag så och skörda.
Måla, både hus och tavlor.
Där firas många sommarkalas med släkt och vänner.
Min allra finaste oas på jorden.


Min andra oas är fjällvärlden.
Denna bild är från sommarens tur till Tänndalen i Härjedalen.
Vi var där en ljummen julikväll, solen stod högt på himlen och det var helt tyst.
Den milsvida utsikten, som fjällvärlden bjuder på, gör något med oss människor.
Det blir lättare att andas.

Kram Eva."

Barbros oas ....

"Hej här kommer min oas, den strand på en ö i höga kusten där jag tillbringat de senaste 25 somrarna.

Här har mina barn lekt, badat, lärt sig ro och lärt sig åka vattenskidor.
Nu är det barnbarnen som roar sig på stranden.

På den här stranden träffade jag min prins för 19 år sedan, för att tre år senare bli hans hustru på den brygga han landsteg några år tidigare.

Vi har vintrat in stugan och tagit upp båtarna, men längtar oerhört tills vi kommer dit nästan vår igen.

Kram från kusinen."

Och kan ni gissa .....

.... vem det är som har det här som sin alldeles egen oas ...?

Jo, det kan ni alldeles säkert!

Det är ju hon som gör fästingexperiment!

"Min oas ...."

Det finns ingenstans jag trivs så bra som i skogen!
Och allra allra helst vid en skogssjö tillsammans med sambon förstås.

Lugn, frihet och alldeles total avkoppling!
Jag blir alldeles lycklig bara jag tänker på det, så det är i sanning min oas :)

Fem inköpslistor från Västerås ...

Hej Elisabet!

Nu har jag samlat ihop en hel del inköpslistor som ligger i skrivbordslådan på mitt kontor.

Tänk att detta är så kul ;)

Här kommer några .

Ha det jättebra !

Kram, Jessica – kollegan ”i norr”.


Och här är det någon som är oerhört noga när det gäller det här med datum ....



En man, tror jag.


Ingen i min ålder - dom skriver inte joice på det viset -.
Jag gissar på 40 år?
Kvinna.



Kvinna född på 70-talet.
Troligen ska det bjudas på pizza?


// Och tack snälla, rara Jessica!! säger bloggmadamen.

Ulrika berättar ....

"Vattenhål har man ju många, utspridda lite här och där som små oaser i öknen, men det som betyder mest för mig just nu är Striberg.

Där bor min älskade rallysnubbe och hos honom trivs jag så oerhört bra.

(Egentligen är han som en separat oas.)

Byn ligger också så vackert, med böljande hagar och vackra gamla hus och många minnen/rester av gruvdrift/hyttor m.m. som är så vanligt i de här trakterna.

Innan jag träffade Marcus hade jag knappt satt min fot i Striberg, trots att det ligger så nära Kopparberg.

Fantastiskt fint landskap, en glädje att promenera i och njuta av!"

Och detta skrev alltså Ulrika i Västmanland.

Spår ...

"Mitt vattenhål ...."

"Här kommer också en e-post från Monica i Oslo.

Jag har inte under alla dessa år som jag läst hos dig vågat detta förut!

Och som jag skrivit i en kommentar tidigare: Det värsta som kunde hända mig - det att förlora min mann (53 år!) - har redan hänt!

Flera av mina tidigare vattenhål har nu försvunnit/kommer att försvinna, men jag har en stark tro på att min nya bostad och området där jag skall bo, vill kunna bli ett fint vattenhål!
Bokstavligen med vatten, eftersom det är havsutsikt från lägenheten.

Jag vill här också tacka dig, för att du välkomnar mig tillbaka till Sverige i en tidigare kommentar!

Det är ju inte så länge tills jag flyttar, och det är mycket att göra.
Jag borde väl inte sitta och skriva så mycket här, men din blog är också ett slags vattenhål för mig - där kan jag få positiv energi!

Bästa hälsningar från Monica - snart i Lysekil -!"

Och hur ser ditt vattenhål ut ...?

Tre dagar efter hemkomsten från Ystad, sitter jag fortfarande och gottar mig åt bilderna.

Eller åt själva känslan.

Det blev en sån bra resa det där, och än en gång slår det mig att det inte - åtminstone inte för mig - behöver vara tio timmar bort över världhaven, ja, för att det ska kännas som ett äventyr.

Ibland räcker det med att åka bara en liten bit bort.

För mig är Ystad ett vattenhål på livets savann.

Och hur är det för dig ...?

Hur ser ditt vattenhål ut?

Din oas?

Om du vill, får du mer än gärna berätta!
Vill du ha med en bild, så maila den också (bisse151@gmail.com), så lägger jag in allt eftersom.

// baratradgard har bättre minne än undertecknad .., och jag ler för mig själv och tänker att man börjar bli som kvällstidningarna som mal samma nyheter om och om igen ,-)

Här hette det "Våra Smultronställen", då, för något eller några år sedan.

Fourmum sa...

Jag läste detta inlägg imorse och tänkte att det måste jag fundera på..
Jag känner att jag har många "vattenhål/oaser" där man hämtar kraft och engergi.
Din blogg är ett mycket bra vattehål..

Närhet till hav, vatten är ett annat vattenhål som är viktigt, oavsett om det är västkusten eller östkusten.
Att sitta i en mysig soffa med nära och kära framför en sprakande brasa är ett annat vattenhål. Just att blunda och ta ett djupt andetag och sakta andas ut och känna lugn och frid, det är vattenhål/Oas för mig

baratradgard sa...

Minns att du frågade samma sak en annan gång och då skickade dina läsare in att bra de mådde på en masssa fina, lugna platser i naturen och jag skickade in en bild på min fula vilo-fåtölj...så knepigt det blev tänkte jag då.

Men jag tror att jag har lätt att trivas där jag är just nu och har inget större behov att återuppsöka platser där jag mått bra tidigare.

Jag strosar också gärna i Ystad, men också längs vilken strand som helst, eller i Dragör, eller på Sofiero eller i Rom kanske...

Dagens fönster

"Borås är som du/ni kanske vet känd för sin textilindustri, och den här byggnaden (med alla sina fönster) är där som företaget Algots huserade fr.o.m. 1929, Bryggargatan 13-17.

För ev. intresserade finns det mycket att läsa om Algots på nätet, om man Googlar.
Men ni vet säkert att det blev hårda tider för Sveriges textilföretag på 70-talet.

Som ni ser fanns det ingen anledning att klaga på vädret när bilden togs.

Mvh: SoF."


Annons från Algots.
Och vem håller tösen på sin starka arm, om inte en tecknad Ingemar Johansson, världmästaren i boxning!

// Elisabet säger: och tänk bara .., alla kvinnor som under årens gång har kommit cyklande till sin arbetsplats på Algots .., tänk, alla kvinnoöden! Tänk alla drömmar där inne bland vävstolar (?) och symaskiner .., all oro och all glädje! All gemenskap!

Och annonsen väcker såna mängder med minnen hos mig!

Ett kvällsfönster från Jämtland ...

"Hej!

Här kommer ett fönster från butiken Otto & Emma som ligger i mina kvarter.
En mysig liten butik med jättetrevlig personal.
Dit går jag när jag ska köpa spetsar till mina kort.

Idag frågade butiksägarinnan om jag kunde komma dit och visa mina julkort, om de blir till belåtenhet vill hon sälja dem där.
Det kändes roligt denna tisdag i november, då mörkret faller redan vid halvfyra.
Alla små ljuspunkter uppskattas.

Kram Eva."

Idag ....

... sålde jag säsongens allra första hyacint.

En stund senare kom den första Amaryllisen på kassabandet.

Såja.

Nu känns det som om vi ligger i startblocken.

(Bilden togs i London i fjol, där hyacinter såldes som snittblommor.)

Mera Ystad ...

Å, jag tycker verkligen om när någon har tänkt till.

Så här är det ofta runt husen i Skåne och jag faller pladask!

Fint lagda stenar nära husgrunden .., gatlampor som passar in i sammanhanget.

Sånt.

Huset på bilden är katolska kyrkan i Ystad.

Ett kvällsfönster från Hanoi ...

Jo, så är det.

Fast i Västmanland Närke.

Vännen Ulrika har, tillsammans med rallymannen, varit på restaurant med just det namnet - Hanoi - och det var då bilden togs.

Mariakyrkan, Ystad.

Om ordet att ...

Så här är det.

Någonstans läste jag om kruxet .., detta att somliga (läs: förmodligen obildade) människor sätter in ordet "att" , ja, efter ordet kommer.

Ungefär så här: jag kommer att sluta läsa tidningen.

Jag tillhör den skaran.

Och på västerbottniska - håll i er, hämta gärna luktsalt ! -, säger man dessutom: "jag kom å sluta läsa tidningen".

Ni som nu kan detta, tala om för mig hur det ska vara!

Och nej, jag kommer inte att ändra mig, för mig blir det fullständigt galet att säga "jag kommer sluta läsa tidningen", eller ska det kanske vara "jag kommer sluta att läsa tidningen"?

Berätta, den som vet!

Tre dörrar från Ystad ...

"Men oj, det ser ut som ingången till ett slakteri!" säger jag när vi passerar den här porten.

Dagens fönster ...

"Genom ett fönster skymtar många andra fönster ...", skriver avsändaren, nämligen lundafarmor.

Bilden togs i Bryssel och omgivningen påminner väldigt om kvarteren i Kesington/London, där vi bodde på hotell i början av december i fjol.

Och så ett eftermiddagsfönster ...

Bilden visar ett bagarstugefönster och tre flickor som kavlar så duktigt.

Det är i avsändarens (som för övrigt har namnsdag idag) svärfars bagarstuga som detta utspelar sig.

Och fönsterfångare, tillika avsändare, var den här madamen.

Och alla ljuden ...

Från hotellrummets öppna fönster (som står öppet hela natten, det är nästan som i maj ...) hörs detta.



Och mitt i det vi promenerar i stan, hörs detta.




På väg ner till frukostmatsalen ...



Här kan ni höra hur det låter när tornväktaren blåser.
Magi.
Filmen hittade jag på youtube.