Två onsdagsfönster ...

... från Kopparberg i Västmanland.

Då vet ni förstås att det var Ulrika som viftade med håven!

Pick-pick-pick ...

Idag hände nånting som jag nästan aldrig har varit med om.

Plötsligt - det var när jag stod i kassan -, så kände jag hur allting liksom rusade iväg inombords och jag drog djupa andetag och försökte verkligen andas lugnt .. men det var ungefär som när man rusar en bilmotor och jag hann tänka att nu blir det som med fisksoppan ,-)

Det blev det inte.

Men under ett par timmars tid rusade motorn.
Jag kollade pulsen som kändes normal, men den där känslan var hemsk.

Nu är jag hemma och äter Paradis choklad och mår bra.

Och stressad är jag inte, inte mig veterligt i alla fall.

(Men nu blir det jobba av .,. tre lördagar på raken.)

Blir jag glad av detta ...?

Svar: ja, jag blir så glad så jag kan omöjligen sitta stilla!

Vilket drag!!!

Vilken härlig ironi!

Kommentar-tips ....

gomiddag!

jag har upptäckt att om jag INTE är inloggad och skriver en kommentar till din sida och SEN klickar i "välj profil" och loggar in - ja då funkar det INTE att lämna kommentaren. Blir bara ett felmeddelande.

Men om jag däremot ser till att från början vara inloggad som rätt profil innan jag börjar kommentera så går kommentaren igenom.

Kan det vara så det är månntro? Eller har det bara varit av en händelse att det funkat så?

kram

Lena

http://baratradgard.blogspot.com

Fönster, hav och fåglar från Bohuslän ...

"Hej Elisabet!
Här kommer några fönster (och havsutsikt).
Bilderna är tagna igår från min balkong.

Många hälsningar från Monica, vid havet i Lysekil ."


//Ja, så underbart vackert .,. där skulle jag nog kunna tänka mig att sitta på balkongen och titta ut över solnedgången! hälsar Elisabet.

Ingen rubrik ...

Och när vi går hemåt, harry och jag själv, kommer hagelstormen .., och harry springer och skuttar och vill hem fort, fort .., och jag drar upp kapuschongen och knyter halsduken runt ansiktet ..., inte en endaste fågel hörs kvittra .., allt som hörs är vinden!

Förmiddag i landet Halland ...

Ja, det ska ju erkännas, att vore jag rubriksättare på någon kvällstidning, så skulle den raskt gå i konkurs, men nu är jag ju bara kassörska och då får det bli så här.

Förmiddag, det var precis vad det var när jag var ute med harry.

Och lågtrycket från igår, det som däckade mig totalt, har tackat för sig.

Nu är luften hög och klar.

Kråk-krax och kaj-prat ..., och ingen våldsam vind.

Himlen är blå.



Och i bäcken ligger badbollen och snurrar och snurrar på samma sätt.
Helt obegripligt är det, men att se bollen på det här viset - liksom oförmögen att segla iväg - ger mig ångestkänslor ..., och jag funderar allvarligt på att smyga längs slänten och putta iväg den - bollen - alltså.


Eckes trädgårdsland ligger i dvala.

Klematisblommorna har förvandlats till 60-talsfrisyrer (hur väl minns jag inte hur min syster Birgitta stod i badrummet hemma i Malå och tuperade sitt hår med en plastkam med lång stålpinne längst ut .., ja, som hon liksom puffade håret med) och dom påminner också om bilderna i Pija Lindenbaums barnbok "Gittan och fårskallarna".

En helt underbar morgon är det och om två timmar ska jag susa iväg till jobbet, efter tre dagars ledighet.

Sparsmakat ...

Och så kan man titta in här och häpna över bild och text.

"Underbara Klara ..."

... finns minsann i flera varianter.

Det finns en underbar Klara i Skåne också och på hennes sida är det lotteridags!

Glöm inte att titta in!

Tisdagsfönstret ...

... hittade jag i Ystad, på underbara Åbergs Trädgård!

En liten önskan:

Ni som ofta har problem att kommentera här, kan ni inte skriva på Ingelas blogg och säga "ja, jag har också krångel när jag ska skriva hos Elisabet!", så man vet vad som är på gång.

Men klockan åtta kanske ...?

"Gud, vad jag känner mig krasslig ....!" säger jag till pv.

I ett par timmars tid har jag legat på soffan med yllefilten över mig.

Fryser och huttrar.

Nyser.

"Men vi kan gå och lägga oss .., jag är jättetrött..?"föreslår pv.

Då är klockan 19.00

Oväder på ingång ...

Inom loppet av tio minuter hinner solen stråla .., och så kommer regnet .., molnen .., och det haglar och blir iskallt och jag drar halsduk och kapuschong om huvudet och skyndar hemåt.

Innan vi är hemma, harry och jag själv, är himlen återigen blå över horisonten.


Ett hit-och-dit-väder är det när man bor nära havet.

Ett eftermiddagsfönster från Skåne ...

Ja, närmare bestämt från vännen Kerstin.

Hon är också en som har vågat; hon har lämnat en lägenhet i stan (med lägre hyra), för att flytta till ett litet hus på landet - vilket innebär större utgifter - men bättre livskvalitet.

"Ja, men det är så här jag vill bo!" säger Kerstin.

Själv velade jag i åtminstone två års tid, innan jag kunde bestämma mig för att flytta norrut, till landet Halland.

Men lite är det så att när man närmar sig sextio .., då finns det liksom inte så mycket tid att vela på; då får man se till att bestämma sig, ja, ungefär så kände jag det.

Så nu säger jag: varmt lycka till där ute på landet, Kerstin!

Guldgruvan ....

Ja, en riktig sådan är svt:s öppna arkiv!

Tack ellem i Skellefteå som tipsade om Kåge Jonssons dokumentär från 1986 - "Bussresan", vilken handlar om ett sällskap pensionärer som åker på bussresa till Holland.

Låååångsamhetens lov .., ja, så kan filmen karaktäriseras och här finns inga snabba klipp och ingen bakgrundsmusik, nej, här får människorna prata till punkt och berätta om sina liv och sina drömmar.


Ledig dag.
Kaffe i älsklingskoppen ..., dokumentär på skärmen.

Filmen får mig att bli så inutivarm .., där är mannen som är 78 år och för första gången åker utomlands och när jag ser honom, då ser jag min sedan länge bortgångne pappa .., likadan trenchcoat hade han .., likadan keps nästan .., och när jag ser hur Alfred lyfter på kepsen för den - för honom - främmande kvinnan som går in genom ålderdomshemmets port, blir jag ännu varmare .., och där är kvinnan som kallades för "horunge!" och där är hon vars man tog livet av lillpojken .., och där är hon som är så försynt och beundrar hotellrummets vävtapet.

Kåge Jonsson är - enligt mitt sätt att se det - mästerlig!

År 2000 tilldelades denne herr Jonsson och Håkan Pienowski Stora Journalistpriset för dokumentären "Jag älskar dig Natasja!" - en film som gick raka spåret in i mitt hjärta -!!

Jag har skrivit om den förut, men gör det igen.

Här, kan man titta på den filmen!


Och intill mig ligger harry i loppisfåtöljen som jag tagit in från vardagsrummet.

Hela morgonen har han varit orolig .., nu fick han ligga nära matte och då blev allt så bra.

Uppdatering:

Nu har jag även sett dokumentären "Skogskyrkogården", 1 timme och 32 minuter lång.

I längsta laget, men u n d e r b a r.

Såg jag inte fel, är det sista chansen att se den just ikväll på svt.play.

Bilder från en ledig dag ...

Klarblå himmel och DN i postlådan.
En yster harry som springer av och an upptäcker att det är nånting annorlunda på marken: det kallas f r o s t, men det vet ju inte han.


En badboll snurrar runt-runt-runt i lilla bäcken intill Eckes hus.


Och så sätts "glöm-inte-bort-mig!"-skylten fast på postlådan.

Det innebär att när den gula postbilen kommer, så svänger brevbäraren upp på gården och tuuuutar lite .., så där så man vet att nu är det dags att gå ut!

Idag ska förstapriset till Eva, (ja, i uppmuntringslotteriet) postas och skickas norrut, till Medelpad!


Kl. 11.55 såg jag postbilen och gick ner till vägen, så behövde han inte köra hit upp.
Alltid lika rar och trevlig är han, lantbrevbäraren!
Se där .., nu Härs och Tvärs är vinsten på väg!
Tröstpriset - till Jenny i Gränna - postades igår.


Frost på grannens gräsmatta och några enstaka nypon som dekoration.


Och så här såg det ut någon halvtimme dessförinnan.

Radio Halland rapporterar om långtradare som inte tar sig uppför branta backar och bilar som kanat av vägen .., jo, jo .., i eftermiddag åker vinterdäcken på!

Måndagsfönstret ....

Det var det här fönstret jag menade, ja, i det förra inlägget.

Jag tycker sååå mycket om det!

Varför?

Jo, där pågår nånting .., det är sånt liv i bilden - även om den är stillsam -, några människor är På Väg ..., där är ett milt ljus i bilden och en slags .., - kanske inbillad - men ändå, en slags förväntan i luften?

Och nog hör man järnvägsdunket .., och känner "friskluften" som kommer susande genom fönstret ...?

Eller så är det helt enkelt detta att jag själv är så himla förtjust i att åka tåg.

Det var alltså gårdagens födelsedagsbarn Guy som hade tagit bilden.

Senare idag kommer ett litet eftermiddagsfönster från den skånska slätten.



Och här är bilden på "elisabet-vis", med bara skugga.

Till Guy i Arvidsjaur ...

Foto: Guy Jonsson, som då kallade sig Jom Manilat.

I ännu två timmar har den mästerlige fotografen Guy födelsedag!

Otaliga är de bilder som han har tagit och fått oss att häpna över .., solnedgångar över Storavan .., bilder från hans resor i Asien och de allra vackraste Jesus-kommer-himlar!

För många av oss går tillvaron sin gilla gång och inte så värst mycket händer i våra liv.

Måhända drömmer vi om att förändra tillvaron, men tvekar av olika orsaker.

Allt har som bekant ett pris.

Andra vågar ta språnget.

Följer magkänslan, kanske man säga?

Det finns många - även bland bloggvännerna -, som har gjort just det.

Någon bor i USA och köper ett hus i Skåne innan man sålt det man just då bor i .., en familj i Skåne gör samma sak .., en tredje flyttar hit och dit och hittar slutligen det som känns rätt .., någon annan blir änka, bryter upp från ett långt liv i Norge och flyttar tillbaka till hemlandet .., och själv säger jag upp mig från ett fast arbete och susar till landet Halland.

Och Guy, han är en som också vågar.

Här kommer ett stort grattis på din födelsedag och samtidigt ett varmt tack för alla vackra bilder du har delat med dig av under årens gång!

Allra bäst minns jag tågkupén någonstans i Asien, men den bilden hittar jag såklart inte just nu.

Den här är inte heller så pjåkig.

Om man säger så.

Efteråt ...

Trivsam kväll tillsammans med Sonja, Gösta, Mia och Roger och så deras lilla jack-russeltik Alice, som verkligen hade ett sjå att hålla harry ifrån sig.

Nötsteken - som jag hade marinerat - den blev seeeeeg, men potatisgratängen, alla grönsakerna och inte minst såsen .., var smarrig!

Sonja hade med sig mandelkakor, förpackade i den konserveringsburk som jag i fjol hade fyllt med chokladgodis (vilka underbara kakor!) och här finns nu också en vacker julros (nästan den vackraste blomman jag vet ...), en vit hyacint, ett hjärta i tyg, samt en ask Paradis.

Alltid roligt med besök och förmodligen blir det så att julafton (enligt schemat arbetar jag) tillbringas hos Roger och Maria i Harplinge, bara någon mil härifrån, tillsammans med Sonja och Gösta.

Jo, men det känns jättebra!

När jag 1999 skulle bjuda min före detta lärare i tyska på hemlagad fisksoppa (i Ystad), hamnade jag - efter en superstressig dag - och i två dygn blev jag kvar på sjukhuset .,. så det kan jag ju tala om för er .., att det här med bjudmiddagar ..,det är inget jag tar så där på en höft ,-))

Och vet ni .., på bordet här till höger där jag sitter .., står en vas med TULPANER!

Härligt, härligt!

Innan middagen ....

På väg från stan där jag handlat Axilur till harry och katterna, svänger jag västerut och åker till Ringenäs, till stranden som var översållad av snäckor!

Nu, efter stormen (och det blåser rejält även idag!!) finns där knappt någon strand!

Ett par meter bara .., det är allt .., och jag fumlar i sanden efter snäckor som ligger packade och man får liksom pilla upp dem och fingrarna blir i s k a l l a!

Till sist har jag fyllt en liten påse med skramlade snäckor, just det, dom är ju en del av förstapriset i uppmuntringslotteriet nästan lördag.


Och så hemåt, där två nötstekar (vilka legat marinerade i vin och färska örter) väntar på att bli ugnstekta .., och i Steninge, när jag passerar bonden Stigs marker, ler jag för mig själv.

Jo, jo .., det var där vi köpte ensillagebalen till dom svältande rådjuren.

Aldrig mera!


Lite mera inne i Steninge .., och så här är det ofta .., att västerut - över havet - är det tämligen molnfritt, men över åsen som löper rätt så brant mot öster, där hänger tunga moln över trädtopparna!


Såja .. nästan hemma, bara några kilometer kvar.

Ååå, så jag tycker om dom här stenmurarna och trähusen med tomter som vetter mot havet!

Och nu ska här ösas stekar (2 st) och förberedas lite innan gästerna kommer.

Ajöken, sa fröken.