Kvällsrysare ...

Tittar på detta ....

Den verkar såväl spännande som ..,. himla bra.

Ja, bra skådespelare och det brukar jag sällan tycka om våra svenska aktörer.

Och vilket tempo och vilket foto!

Efteråt: det här nog det bästa jag har sett av svenska kriminalserier!!

Hittills .., det återstår ju ett program i morgonkväll.

Men så djävulskt spännande och så finurligt upplagt!

Idag ...

... var det som allra bäst.

För så är det ju, att det är mörkret som är så knäckande .., det är mörkret som roffar åt sig nästan all lust och energi och när så solen eller ljuset visar sig, blir allt annorlunda.

"Tänk, idag var det som om .., ja, som om dagen kändes längre?" sa pv.

Det var just i den vevan som vi satt i soffan och tittade på National Geographic på någon kanal, ja, det handlade om ett flygplan som 1988 tappade delar av taket och sidoväggarna och ändå lyckades landa.

Sen blev det disk och lite plock och nu en dokumentär om regalskeppet Wasa och tiden däromkring och här brinner levande ljus och julgranen är vacker och där hänger den vita virkade och stärkta ängeln, förfärdigad av Bente i Norge .., och ute råder becksvart mörker.

Verkligen b e c k s v a r t är det.

Jag undrar vad fågeln gör just nu .., var den tillbringar natten .., den som flyger så elegant där i mitten av bilden?

I maten och på tomtegubben ...

I eftermiddag har vi för första gången testat att använda den heta chilin, den som så oväntat kom med posten.

Avsändare var den rara Lilla B i Västmanland.

Kryddorna hamnade i räkgrytan, men sen fick dom även tjänstgöra på ett annat sätt.

Det är nämligen så att harry är rent som besatt av en liten stickad tomte som hänger i julgranen.

Nu fuktade jag tomten lite och duttade på chilipeppar och jodå, det dröjde inte länge förrän harry gick dit och började nafsa och ha sig ....

Det tog inte heller lång stund förrän han började gäspa och slicka sig om munnen och så gick han helt sonika därifrån.

Starkt, var nog bara förnamnet.

Jo, jo.

Inte var jag väl den enda ....

... som tyckte att norska programserien "Där ingen skulle tro att någon kan bo" var så intressant?

Vännen Bente skickade en länk.

Nu ska har tittas!

December 2011 ....

Helt ofattbart är det, men tänk .., att det knoppas i buskarna!
Och det är åtta grader varmt ute!


Vinden ligger på rejält och stora sjok av grön tång (som påminner om grönkålen vi fick hos Sonja och Gösta på julafton) har sköljts upp land.

Harry är överlycklig över att få sträcka loss och husse kastar pinnar i havet - harry hämtar -.


Husse-fotspår .....


... och harryavtryck.


Stenarna i förgrunden, dom som sticker upp, är små, men som ett litet landskap blir det.


Och det är ljufvligt, underbart, härligt att vara nere vid havet och jag känner mig som när jag var liten och satt på sommarstugeräcket och låtsades att jag red över prärien!

Precis så.

Samma fönster - 1 år senare -.

Det vill säga, bilden togs idag.

Strålande sol .., och nästan vårvärme!

Vanliga-dags-fönstret ...

... såg ut så här, för nästan precis ett år sedan.

Nu, råder närapå sommarvärme och gräsmattorna är gröna och fina!

Ny dragning i Uppmuntringslotteriet, onsdag klockan 11.00 pip.

Bara så ni vet.

Plötsligt ...

Vid kvart i åtta på kvällen ringer telefonen.

Vi sitter i soffan Ektorp och väntar på ett program om Peter Forsberg och pv svarar och räcker mig luren efter några sekunders prat bara.

Och jag blir så glad när jag hör vem som är i andra änden av luren, för det är en av mina allra bästa vänner och för fyra år sedan åkte vi tillsammans till Samos, tillsammans med en åttaårig lintott som var Emil, och det blev en sån himla bra vecka.


Min plånbok är som en slags liten dagbok.
Längst ner har Emma skrivit om när vi var på den grekiska ön Kefalonia.
Och ovanför har jag själv noterat att Emil just har givit kringstrykande katter fisk och att det var den 26:e augusti 2007 och plus 35 grader i luften.
Det var då den där gode vännen var med.

Vi var verkligen bara vänner (men "bara vänner" betyder mycket här livet) och han bodde i ett hotell snett över gatan och på dagarna hyrde vi moppe och Emil ville bara åka med honom, för mormor hade ju minsann vurpat.


Moppeturen runt ön.
Och Emil som vägrar att åka med mormor sedan hon kasat omkull med honom där bak.

Nu retar jag honom, den där gode vännen, för att han skrivit så kortfattat på julkortet, bara namnet.

"Ja, ja .., du fick kanske kramp i armen?" säger jag som den retsticka jag är.

Då visar det sig att den här vännen, han ligger just på sjukhus i Karlskrona och har genomgått en hjärtoperation, så där poff, bara ..., han som i alla delar har levt ett så sunt liv, just han har genomgått en by-pass-historia och jag tappar nästan andan av förskräckelse!

Så fort kan det alltså gå!

Från ena dagen till den andra kan allt förändras och jo, jag har verkligen vetat det hela tiden, men ändå .., i den här åldern kan allt hända och nu har det hänt.

Och vi pratar om hur han har det (dom är två på salen och bara en liten, liten tv, men han är ändå för trött för att orka titta och han har inte så mycket som öppnat boken som ligger där intill på sängbordet ..) och det har varit tuffa dagar efter operationen och snart får han kanske komma till hemsjukhuset och jag önskar verkligen att Halmstad Karlskrona låg lite närmare, då skulle vi absolut åka och hälsa på honom, men det kanske vi gör ändå.

Sen säger vi hej och tack och god fortsättning och krya-på-dig och där sitter vi i soffan Ektorp och tittar på programmet om Peter Forsberg och mellan varven tänker jag på hur hastigt tillvaron kan förändras.

Just så.

Ännu ett kvällsfönster ...

... nu från Norrbotten och från Bert.

Så här skriver han: "På rygg i soffan på annandagseftermiddagen ser jag dagsljuset avta därute."

För Berts del blev det en annorlunda jul i år.

Detta händer, eller kommer att hända oss alla.

Eller så har det redan hänt.

Och det man blir så förvånad över, är att det ändå känns så ..., alldeles oerhört tomt.

Och så ett kvällsfönster ...

Ja, ni kanske känner igen er?

Just det .., det fönstret finns i Vojmådalen i södra Lappland.

Hos min kusin Barbro.

Åtta veckor kvar ...

Ja, eller kanske nio .., tills starten går i Vasaloppet och nu börjar pv bli lätt stressad.

Det gäller ju att ligga i och träna, men när här bara finns gröna gräsmattor som på vissa ställen snart får klippas .., då blir det till att ta fram rullskidorna.

Så det är vad han gör, just idag.

Men harry vill ju så förfääärligt gärna göra honom sällskap, men se, där går gränsen.

"Men om jag tittar jättesnällt på husse och gullber en sista gång .., då, kanske ..?"

Nej.

Inte ens det hjälper.

Och matte har kört till jobbet mer än en timme för tidigt och kommer tillbaka hem och har då handlat det mesta och hinner ta upp ur och fylla i tvättmaskinen och känner sig rätt nöjd och nu ska hon strax tillbaka och avlösa den rara Anna (som för övrigt läser till landskapsarkitekt i Alnarp) som nog gärna vill ha lunch eller i alla fall fika?

Ajöken, sa fröken.

Hurra för Micke och Kajsa!

Just idag fyller min svärson Micke 40 år, ja, det är honom ni ser på bilden, om än i något yngre upplaga.

Nåväl, han är - som min pappa skulle ha uttryckt det - "välhålle" ..., och ytterst vältränad, det var ju Micke som hade förstasträckan på stafettvasan och den klarade han med bravur!

Jag vet nästan ingen som har en sån härlig telefonröst, som just denne Micke.
Om jag vore sjuk och skulle behöva ett tröstens ord, då vore en sån röst (lugn och trygg) just vad jag skulle vilja lyssna till.

Här kommer ett stort grattis från oss i det gula huset!
(Och här kommer en rörlig bild på jubilaren .., ja, det är på den lilla filmen han vinkar glatt!)

En annan som fyller år idag, är pv:s brorsdotter Kajsa.
Stenbock, hon också.

Kajsa har (kärleken förstås .., han heter Emil ...) flyttat från Småland till Frösön i Jämtland och till pv:s förskräckelse har hon ju där alla möjligheter att träna på snö inför vad som komma skall .., och tänk - hemska fasa - om hon slår honom vad gäller tiden!

Här kan man ta en titt på och även lyssna till .., den alltid så varma och glada Kajsa.

Stort grattis till dig också!

Annandagsfönstret ...

... och där känner jag mig alldeles, alldeles som hemma.

Hojt, hojt!

Någon som missade underbara dokumentären "Kokvinnorna"?

Jag garanterar att ganska många av bloggvännerna skulle tycka om den.

I alla fall Steel City Anna och qi också, tror jag.

Och Eva på Frösön.

Och Guy.

Och kanske Turtlan och Sven?

Och Leina.

Och garanterat Bente i Norge och kanske också annannan i Portugal?

Nåväl.

Här kan ni se den.

Och så ett kvällsfönster ...

... ett härligt, juligt, varmt och mysigt julfönster från Västmanland.

Från den stickande madamen Ulrika.

pElle får besök i soffan ....

En sak är säker: för pElles del hade harry gärna fått bli kvar i Tvååker, utanför Varberg.

Efteråt ...

... tänker jag på gårdagkvällen hos Sonja och Gösta i Halmstad.

På bilden sitter Roger och Gösta i soffan och tar igen sig.

Och det blir prat om julfirande i England kontra Sverige och Rogers mamma Judith ringer och pratar med Gösta och jag faller nästan baklänges av förvåning när jag hör den snart 80-årige Gösta prata engelska som hade han aldrig gjort annat!

Min pappa, född 1910, gick i sexårig folkskola och läste sedan vidare genom någon Hermodskurs och så på skogsskolan i Hällnäs, men några engelska lektioner var det aldrig fråga om och allt han kunde säga på engelska var "yes box, all right".

Thomas pappa, Viking, kunde ungefär lika mycket engelska .., han kunde säga "Nev-Jårk" och "Wåschington" och så spelade han i sin ungdom i bandet "Dö hot båjs".

Det är väl därför förstås, som jag blir så förvånad när jag hör Gösta - på ett så lättsamt sätt - prata engelska med den för mig okända Judith.

"Men pappa har läst tyska och franska också ...", säger hans dotter Mia, kusin till pv.

Och jag tänker också på Judiths son - Gösta och Sonjas måg "Rådjör"(men inte Moore) -, som är hantverkare och har arbetat hårt och nu är totalt slut på och nästan somnar i soffan, eller faktiskt gör det, ja, efter den överdådiga middagen.

Tar sig en tupplur gör även lilla jack-russelmadamen Alice, som lägger sig mellan Roger och Gösta.


Sen blir det juldagsmorgon och min huvudvärk som varit en trogen följeslagare i mer än en veckas tid, blommar ut rejält.

Det gör även förkylningen!

Tre gitarrer står och dammar igen i lillrummets hörn.
Ibland händer det att harry råkar putta till dem och detta gör honom alltid så rädd; just själva dunsen och ekot från själva gitarrlådan.


Och halv nio tar pv bilen och susar iväg till Flygstaden och köper en platt-tv och en ny dvd-spelare!
Ååå, sicken lycka!

SVT 1 får vi in på en gång, men sen tar det stopp och tack och lov ringer AP och säger att "men kontakta Telias support!" och då gör vi det och en alldeles underbart vänlig ung supportkvinna lotsar oss fram till alla kanaler och halleluja, så lyckliga vi blir!

Inte är tv-apparater vackra inte .., svarta och iskalla, men bilden är fin!


Julgranen togs in på julaftonens kväll.
Den är liten, tät och fin, med upprättstående grenar.


Efter tv-inköpet vankas frukost.
Efteråt diskar pv och själv far jag runt med dammsugaren.


Huvudvärken motas i grind med Ipren.


Vinst 75 kronor på en av mina tre trisslotter!
Tre nya lotter blir det nu.


Och jag tänker på hur rar Ulrika i Västmanland är.
Var sitt par stickade sockor har hon skickat till oss i det gula huset!
Varma .., goa .., sköna!


Och var gång jag passerar kylkskåpsdörren ser jag bilden av en ung harry och lilla Alice .., det är när hon var här i somras och i timmar lekte dom ute på gräsmattan och nere vid havet!

Bilden togs av Alice matte Mia och längst uppe till höger står skrivet: "When harry met Alice".

Tänk, att jag blir glad av sånt .., det är väl vad jag tänker på en dag som denna .., juldagen år 2011.

Och ni har väl inte missat pv:s film om Julabadet i Haverdal lite längre ner på sidan!
Jag tycker att det blev så himla bra!

Ett juldagsfönster från Vojmådalen ...

Ja, ett fönster från "bastuprojektet" hos min alltid så ofattbart energiska kusin Barbro.

Hon, mellansystern.

Julabadet i Haverdal ...

Och pv cyklade dit och hade med sig filmkameran.



Det här har blivit en tradition i Haverdal och första året var där bara ett 30-tal modiga som vågade sig i havet!

Idag var det betydligt fler och en av dem var min chef - Magnus Kock-.

Tittar man noga på film nr 2, ser man att några minsann fuskar och kommer upp igen alldeles torra om överkroppen .., men på slutet .., då kan man skönja såna som dyker i vattnet!

Temperaturen ..., kring 4 - 5 grader!!

Och nästa år ska vi vara med, den eminente kommentatoren pv och jag själv.