Varav hjärtat är fullt ....

Torsdagsfönstret ...

... fanns och finns ännu på Regementsgatan i Ystad.

Hunden hette Jonna och stod ofta i second-handaffärens fönster och tittade ut lite förstrött.

Nästa dragning ....

Nyårsafton kl. 11.00 piiiip.

Vem ska nu vinna?

I lilla tillbringaren finns nu: Lifeblog, Eva på Frösön, Ulrika i Kopparberg, Fourmum, Gerd i Norsjö, Christina Berglund i Lycksele, bettankax i Lund, Per-Eriks Anitha i Bureå, Inga i Vännäsby, titti i haverdal, Monica i Skellefteå, Lena från Gävle, anna of sweden i skåne, bente från norge, ingela i Malå, Agnetha i Skellefteå, Motvillig blogg i Västergötland, Lundafarmor i Skåne förstås, Cecilia N som kommer ihåg allting, Lilla B i Västmanland (tack för chilipepparn!), Ruta Ett i Göteborg (fast från Malmö, egentligen), Annas mamma - dvs -, Monica (det var av dig jag fick idén! tack) i Sthlms-trakten .., Madame Rouge, Ica-Jessica i Västerås, Tankevågor i Stockholm, Gunilla som jag inte vet var hon bor, Biggan i .... var det Gävle?, samt Gunnar i Jämtland.

Ja, jysses .., vi får hålla på till nästa advent ,-)

Men alla ska få ett pris, det lovar jag!

Gunilla sa...

Gunilla bor i Linköping.
Inget hav så långt ögat kan nå och en hel drös hus och så sjön Roxen som ligger rätt nära.
Det är så spännande varje dragning och PV sköter sig perfekt.
Tack för att jag får vara med, det är en uppmuntran bara det.

Så här blev det ...

Förstaprisvinnaren i åttonde, sjätte, nej, sjunde (!!) omgången av uppmuntringslotteriet, det gick till Barbro (i bloggvärlden kallad för "Babsan") i Uppsala.

Barbro är uppvuxen i Norrbotten, närmare bestämt i Piteå, men har som så många andra norrlänningar dragit söderut.

Hon är rödhårig och har - åtminstone tidigare - varit en temperamentsfylld madame, men påstår nu att hon lugnat ner sig.

I valet mellan en bok och filmen "Barntjuven", valde hon bums filmen.

Å, jag hoppas verkligen att den faller dig i smaken, Barbro!

I april för fem år sedan, då körde vi filmlistor här på bloggen, eller egentligen på den gamla Elisabetbloggen.

Då .., såg det ut så här, när Barbro fick välja sina favoritfilmer.

En av dem, "As good as it gets", tillhör även mina favoriter.
("Livet från den ljusa sidan" var den svenska titeln).

Den som inte har sett den, kan ta sig en liten titt här.

Kommentarerna från filmlistedeltagarna var det roligaste av allt och titta noga en bit ner på listan., där finns även Babsans!

Stort grattis till förstapriset Barbro!!

Andrapriset gick till Mossfolk, dvs, Karin i Örebro.

Mossfolk har varit med länge, precis som Babsan, och hennes blogg besöker jag nog varje dag, ja, det har t.om blivit så ..., ja, att om jag vore på besök i "Karlskogaland" och skulle råka möta mossfolks föräldrar ute på stan, så skulle jag garanterat hälsa och tro att det vore några nära bekanta till mig själv!

På bloggträffen i Steninge, dit kom även Mossfolk.

Hon var den klart yngsta av alla besökare och jag beundrar henne för modet att ge sig i kast med alla oss bloggtanter (en och annan bloggfarbror fanns där förstås också) och hon gjorde det med den äran!

Stort grattis till dig också Karin och tillsammans med den tjusiga disktrasan finns även lite sand från Stensjö, ett värmeljus, samt några snäckor från Ringenäs, några kilometer härifrån.
Det kändes aningen fattigt enbart med disktrasan.

And the winner is ...

Obs! Skulle det inte fungera att se filmen här, kan man klicka sig fram här.

Till vinnaren: förstapriset är utbytbart mot boken "Tidningsankor", en liten bok där just sådana - tidningsankor - har bevarats.

Ja, det slog mig, när vi väl hade spelat in dragnings-filmen, att det jag själv finner så himla bra, kanske någon annan tycker är rent ut sagt förfärligt (ett exempel är filmen "Kokvinnorna").


Utdrag ur boken "Tidningsankor".

Andrapriset är dock inte utbytbart ,-)

En snutt av filmen (1:a-priset som man alltså kan byta ut) kan man se här.

Och lite mera om den kan man hitta här.

Idag har vi bara ....

... tråkigt rostebröd till frukosten.

Fiberrost, visserligen ..., men ändå.

När frukosten är avklarad, hittar jag den här filmen på nätet.

Onsdagsfönstret ...

I ett före detta hönshus, beläget på den stora tomten som jag kallar för "Polska Ambassaden", där.., finns det här fönstret.

Och så här såg det ut igår .., i flödande solsken och åtta graders värme!

Det stora huset till vänster på bilden, är "ambassaden".

I somras var där människor och gott om polskregistrerade bilar på infarten, men nu ser det helt tomt och öde ut, frånsett några lampor i fönstren.

Tre inköpslistor från Västerås ...

Det är den rara kollegan Jessica som har kommit med dem.



Ja, inte kommit hit, men mejlat dem till ...


... bisse151@gmail.com!

Det tackar man ödmjukast för.

Och titta på mittenbilden ..., nu är Gustavskorven med igen!

Kvällsrysare ...

Tittar på detta ....

Den verkar såväl spännande som ..,. himla bra.

Ja, bra skådespelare och det brukar jag sällan tycka om våra svenska aktörer.

Och vilket tempo och vilket foto!

Efteråt: det här nog det bästa jag har sett av svenska kriminalserier!!

Hittills .., det återstår ju ett program i morgonkväll.

Men så djävulskt spännande och så finurligt upplagt!

Idag ...

... var det som allra bäst.

För så är det ju, att det är mörkret som är så knäckande .., det är mörkret som roffar åt sig nästan all lust och energi och när så solen eller ljuset visar sig, blir allt annorlunda.

"Tänk, idag var det som om .., ja, som om dagen kändes längre?" sa pv.

Det var just i den vevan som vi satt i soffan och tittade på National Geographic på någon kanal, ja, det handlade om ett flygplan som 1988 tappade delar av taket och sidoväggarna och ändå lyckades landa.

Sen blev det disk och lite plock och nu en dokumentär om regalskeppet Wasa och tiden däromkring och här brinner levande ljus och julgranen är vacker och där hänger den vita virkade och stärkta ängeln, förfärdigad av Bente i Norge .., och ute råder becksvart mörker.

Verkligen b e c k s v a r t är det.

Jag undrar vad fågeln gör just nu .., var den tillbringar natten .., den som flyger så elegant där i mitten av bilden?

I maten och på tomtegubben ...

I eftermiddag har vi för första gången testat att använda den heta chilin, den som så oväntat kom med posten.

Avsändare var den rara Lilla B i Västmanland.

Kryddorna hamnade i räkgrytan, men sen fick dom även tjänstgöra på ett annat sätt.

Det är nämligen så att harry är rent som besatt av en liten stickad tomte som hänger i julgranen.

Nu fuktade jag tomten lite och duttade på chilipeppar och jodå, det dröjde inte länge förrän harry gick dit och började nafsa och ha sig ....

Det tog inte heller lång stund förrän han började gäspa och slicka sig om munnen och så gick han helt sonika därifrån.

Starkt, var nog bara förnamnet.

Jo, jo.

Inte var jag väl den enda ....

... som tyckte att norska programserien "Där ingen skulle tro att någon kan bo" var så intressant?

Vännen Bente skickade en länk.

Nu ska har tittas!

December 2011 ....

Helt ofattbart är det, men tänk .., att det knoppas i buskarna!
Och det är åtta grader varmt ute!


Vinden ligger på rejält och stora sjok av grön tång (som påminner om grönkålen vi fick hos Sonja och Gösta på julafton) har sköljts upp land.

Harry är överlycklig över att få sträcka loss och husse kastar pinnar i havet - harry hämtar -.


Husse-fotspår .....


... och harryavtryck.


Stenarna i förgrunden, dom som sticker upp, är små, men som ett litet landskap blir det.


Och det är ljufvligt, underbart, härligt att vara nere vid havet och jag känner mig som när jag var liten och satt på sommarstugeräcket och låtsades att jag red över prärien!

Precis så.

Samma fönster - 1 år senare -.

Det vill säga, bilden togs idag.

Strålande sol .., och nästan vårvärme!

Vanliga-dags-fönstret ...

... såg ut så här, för nästan precis ett år sedan.

Nu, råder närapå sommarvärme och gräsmattorna är gröna och fina!

Ny dragning i Uppmuntringslotteriet, onsdag klockan 11.00 pip.

Bara så ni vet.

Plötsligt ...

Vid kvart i åtta på kvällen ringer telefonen.

Vi sitter i soffan Ektorp och väntar på ett program om Peter Forsberg och pv svarar och räcker mig luren efter några sekunders prat bara.

Och jag blir så glad när jag hör vem som är i andra änden av luren, för det är en av mina allra bästa vänner och för fyra år sedan åkte vi tillsammans till Samos, tillsammans med en åttaårig lintott som var Emil, och det blev en sån himla bra vecka.


Min plånbok är som en slags liten dagbok.
Längst ner har Emma skrivit om när vi var på den grekiska ön Kefalonia.
Och ovanför har jag själv noterat att Emil just har givit kringstrykande katter fisk och att det var den 26:e augusti 2007 och plus 35 grader i luften.
Det var då den där gode vännen var med.

Vi var verkligen bara vänner (men "bara vänner" betyder mycket här livet) och han bodde i ett hotell snett över gatan och på dagarna hyrde vi moppe och Emil ville bara åka med honom, för mormor hade ju minsann vurpat.


Moppeturen runt ön.
Och Emil som vägrar att åka med mormor sedan hon kasat omkull med honom där bak.

Nu retar jag honom, den där gode vännen, för att han skrivit så kortfattat på julkortet, bara namnet.

"Ja, ja .., du fick kanske kramp i armen?" säger jag som den retsticka jag är.

Då visar det sig att den här vännen, han ligger just på sjukhus i Karlskrona och har genomgått en hjärtoperation, så där poff, bara ..., han som i alla delar har levt ett så sunt liv, just han har genomgått en by-pass-historia och jag tappar nästan andan av förskräckelse!

Så fort kan det alltså gå!

Från ena dagen till den andra kan allt förändras och jo, jag har verkligen vetat det hela tiden, men ändå .., i den här åldern kan allt hända och nu har det hänt.

Och vi pratar om hur han har det (dom är två på salen och bara en liten, liten tv, men han är ändå för trött för att orka titta och han har inte så mycket som öppnat boken som ligger där intill på sängbordet ..) och det har varit tuffa dagar efter operationen och snart får han kanske komma till hemsjukhuset och jag önskar verkligen att Halmstad Karlskrona låg lite närmare, då skulle vi absolut åka och hälsa på honom, men det kanske vi gör ändå.

Sen säger vi hej och tack och god fortsättning och krya-på-dig och där sitter vi i soffan Ektorp och tittar på programmet om Peter Forsberg och mellan varven tänker jag på hur hastigt tillvaron kan förändras.

Just så.