Om att visa sitt Rätta Jag ...

På Facebook diskuteras detta med spelningslistorna som visas i högermarginalen, dvs, att man kan se vad andra människor just då lyssnar på via Spotify.

Det är rätt intressant.

Jahaaaa, lyssnar han på det!!

Eller: åååå, inte visste jag att hon tycker om dansbandsmusik!

Egentligen - ja, om jag ska vara helt ärlig - så har jag aldrig sett en enda en som lyssnar till "Lasse Stefanz" - det är mest lite annorlunda varianter och en hel del på spellistorna har jag aldrig ens hört talas om.

För egen del aktar jag mig noga att visa upp min bristfälliga musiksmak.

Och inte bara det .., hur skulle det se ut om alla och envar kan se att jag spelar samma låt hundra gånger om, nätack .., det räcker med att några av mina allra bästa vänner vet hur det är fatt.

Den här låten spelade jag t.ex. non stop under en tågresa från Malmö till Stockholm .., det var min första sommar som ensamseglare och där satt jag vid fönsterplats och med hörlurarna på lockiga kalufsen, allt medan det till min mobil kom ideliga sms från en trånsjuk norrbottning.

Om den visades på min spellista, så skulle kanske inte så många höja på ögonbrynen.

Men det finns andra.


Bilden lånade jag härifrån.
Fy på mig, men nu har jag mejlat och frågat om lov.

När jag var fjorton, femton år .., då bodde jag nästan hos grannen "Kalle Zündapp", ty han hade nämligen den här låten på band.
Åååå, det var väl det vackraste jag hade hört!

Då visste jag inte att fyra år senare skulle jag, tillsammans med mannen som blev pappa till mina barn, hälsa på hans kusin som då bodde utanför Lycksele .., och döm om min förvåning .., när sångaren själv öppnade dörren!

Hade Jesus själv visat sig, hade jag inte blivit mer förvånad.

"Jaså, visste du inte det ...? Ja, men han är gift med min kusin!" sa exet och log.

Det finns andra låtar som jag tycker så alldeles vanvettigt bra om ....

Den här, till exempel.

Då är det sent 60-tal .., bästa kompisen Eva och jag spelar den på deras skivspelare där man kan lägga på flera plattor på en gång och när den här ljuder .., då blir jag superglad!

Och detta tycker jag också om!


I P1 imorse raljerades det över Juholts musiksmak.
Den Nye (s)-ledaren tycker om Bruce Springsteen och Ulf Lundell, men Juholt - hahahaha -, han gillar Elvis Presley!
Ja, det är ju förfärligt.
Men nu ska jag minsann kliva ut ur garderoben och berätta att även jag tycker om Elvis.

Och den här spelade jag om och om och om igen på Dungers Kondis i Malå, och den här så ofta att klasskamraten Johnny Holmlund bad mig sluta, han stod inte ut!

Ja, nu förstår ni nog, varför jag inte visar min spellista.

Just det.

Ps. Ja, vilken röst .., jag brukar inte prata om sexighet hit och dit .. men detta är för mig en sexig röst. Oj, oj, oj. Ds.

// Nu har jag snöat in totalt på Elvis ,-)



Jaaa du, Håkan Juholt .., vi kan bilda en förening du och jag!


Här är en modernare version med den blinde, han, som jag tror att Dinah avser.
Vilken underbar låt!!!! Precis vad jag tycker om.

Dinah säger ...

Jag älskar också Elvis. Och Emilie Ford.
Kanske är vi ungefär i samma ålder.
Och så var det nån blind sångare. Utan namn och jag vet inte alls om jag gillar honom idag. Antagligen eftersom han skulle påminna mig om ett flickrum i Malå.

// Om det är mitt flickrum som Dinah menar, så var det José Feliciano.
Under mitt första år i Lycksele - då jag bodde i hyresrum -, köpte jag en LP-skiva av denne sångare och den spelades säkerligen året därpå i Malå?
En av mina bästa vänner från den tiden, P-O, han sa alltid .."så fort jag tänker på dig, då tänker jag på Feliz Navidad med José Feliciano!"

Gott och Blandat ...

Fem timmar på jobb och det vänstra knäet värker konstant!
Lycka är att se minutvisaren närma sig tolvan!

Det är Malin (bilden) som avlöser, ja, tills Lena kommer .., och jag skyndar mig att handla och eftersom jag är utsvulten blir det förstås sånt som absolut inte stod på min inköpslista!

Tunna spjäll fanns absolut inte där.
Inte potatisgratäng heller.
Och inte färsk strömming (ska bli stekta med potatismos till).
Mozzarellaostar för 5 kronor styck - nej, inte dom heller - men nu finns dom här hemma!


Hämtar mina saker från personalrummet.
Ett par dockskor står intill mina klumpedunskängor.
Det visar sig vara Bodils och hon har storlek 34 på skorna, precis som min faster hade!


Ejdervägen, där bor vi.

Väl hemkommen och efter att jag har rastat harry, vittjar jag postlådan.
Ååå, ännu en glädjefylld postlådeöppning!!

Där finns nämligen ett paket från den rara Tankevågor .., med presenter till uppmuntringslotteriet!

Jag har ännu aldrig träffat Tankevågor, men för mig känns hennes handstil i total samklang med hur jag uppfattar henne - ja, genom bloggpratet i ett par års tid -.


Gudrun, med nästan likadan handstil som Lisbeth - Tankevågor -.
Och eftersom Gudrun är så underbart rar, tror jag ju att Lisbeth också är det.

Öppna, varma bokstäver utan krusiduller.
Nästan exakt som Gudrun Burwalls i Malå, hon som under hela skoltiden var min klasskamrat.


Och här är några av presenterna!
Så finurligt!!
Nu har vi ju redan spelat in den här veckans dragning, så det här får bli till nästa vecka.
Och där nästa.
Och där nästa.
U n d e r b a r t!



Hjääälp, så trött och slut på jag är efter jobbet!
Den här ishalkan har gjort att jag - broddarna till trots -, har spänt mig nåt hemskt var gång jag rastat harry och när vi går på andra rundan i eftermiddag, är jag stel som en pinne!

Efteråt sätter jag mig i soffan .., bara sitter där .., ännu iklädd Hemköpsskjortan som jag inte trivs särskilt bra i .., och anoraken, som jag älskar ..., och jag bara pustar ut.


Harry, han funderar vart husse har tagit vägen ...?

"Det är ju den här tiden han brukar komma cyklande, ja, var kan han vara ...?!"

Meddelande till Lisbeth - Tankevågor:

I love You!!!!

Annorlundaliv ...

Halv åtta har ljuset kommit och jag tar harry och går på morgonens andra promenad.

Ner till havet .., in i hästhagen .., över den A-formade stegen (nu kan harry inte längre krypa genom stängslet) och så hem igen.

Blidväder.

Ljumma vindar.

Och pv är i Västerbotten och det är bara harry, sigge, pElle och jag själv och hela natten har jag vaknat vid exakt varje halvslag .., och jag har legat och lyssnat i mörkret .., det låter som ett pågående mus-rally någonstans och jag slår på radion och lyssnar till vågskvalp, växlar om till P4 och hallå-prat, två radiopratare är det, Sundberg från Piteå och en kvinna och jag har redan glömt vad dom pratade om.

När inte husse är hemma, blir det mesta annorlunda.
För första gången på länge sover inte pElle hos mig .., han ligger nere i gästrummet, ovanpå byrån och harry tar med självklar pondus över husses säng.

Åååå, så härligt att få bli herre i sitt hus! kanske han tänker.

På morgonen ringer husets herre och frågar hur vi har det?

Jag säger att vi har det bra .., under många år bodde jag periodvis själv med barnen och sen seglade jag ensam på livets ocean i sju år (i alla fall så bodde jag i min egen lägenhet) och ganska skönt är det att - så där ibland- få rå sig själv.

Två dagar, alldeles som bäst är det.

Och nu blir det jobb och ikväll rena drömmen .., handbollsmatch mellan Serbien och Kroatien och Danmark mot ..., kan det vara Ungern, i den andra semifinalen!

Åååå, så roligt!

Dagens fönster ..

Det här huset, och fönstret, beläget på Ringvägen 31 i Malå, har jag ett alldeles särskilt förhållande till och det är hemifrån-Ingela som har tagit bilden.

I min tidiga barndom bodde här pappas chef, en jägmästare vid namn Efraim Wretlind.
Han var helt annorlunda mot alla andra människor som jag kände till!

Hela somrarna gick denne "Effe" omkring i khaki-kläder och på tomten fanns en trädgård fylld med allehanda blomster och sommartid brukade bussar körbi och i bussarna satt människor som stirrade ut på trädgårdslandet och ibland stannade dom till och Effe gick där och visade sina Aklejor och allt vad där nu fanns.

En "husa" fanns i familjen - tant Svea -, med vitt förkläde och jag minns hur goda hennes skorpor var!

Var sommar kom Effe och Märtas barnbarn upp från Oxelösund (en vit Taunus - med inte AC-registrering - parkerades då på gården) och barnbarnet - Karin - två år äldre än undertecknad, blev då, under några veckor, min lekkamrat.
Karin var som från en annan planet, så söt, fräknig och alltid så glad .., och mina klasskamratspojkar dök plötsligt upp från ingenstans och ville vara med.

I vår sommarstuga nere vid sjön satt vi om kvällarna och lekte "Anden i glaset" och soliga dagar cyklade vi till Solviksbadet och nästan alltid hade Karin med sig sina marsvin, ja, dom låg i en korg med två snedställda lock och inte kände jag någon som hade marsvin inte .., i Malå var det mest gråhundar, stövare och nån katt som gällde.

Med Karin var allt annorlunda!
Hon var liksom "finare" än vi andra, men inte högfärdig.

Hemma i Oxelösund dansade hon balett (bara en sån sak .., i Malå åkte man skidor!) och när hon packade upp sin resväska, ja, då fanns där en ljusblå balettdräkt bland allt det övriga.

På en gammal super-8-film från 1961 kan man se oss tillsammans ute på gräsmattan .., där är Karin i gul balettdräkt och jag själv i en prickig kjol och där är pappa som då är 51 år och han visar oss hur man kan ta upp en sockerbit från marken, genom att sätta sig på huk och ha händerna mellan benen på nåt konstigt vis och pappa skrattar gott åt kameradamen som är min mamma och jag har lockigt hår och ser glad ut.

Mellan somrarna brevväxlade vi flitigt och jag vet ingen som har en sån personlig och speciell handstil som Karin, jo, Monica i Lysekil .. jag skulle n ä s t a n kunna förväxla era handstilar!

För en tid sedan fick jag ett meddelande på Facebook.

"Är du den Elisabet som en gång kastade en bakelse under min morfars veranda?" skrev kvinnan som på bilden fortfarande var fräknig och vacker och satt så elegant på en stol någonstans utomlands och vid sin sida hade en YSL-väska.

Jominsann, det var just denna Karin!


Världens bästa och snällaste Gustav.

Någon på 60-talet dog Karins morfar och mormor och huset kom att säljas till Ann-Britt och Gustav Sandström.

Två söner fanns i familjen, varav den ene - Bo -, blev min klasskamrat och kompis.
Ååå, som vi umgicks!

När Bosse fick en bandspelare, ja, då tillbringade jag nästan all tid hos honom och vi (läs: jag) lekte radiopratare och intervjuade den arme Bosse stup i två, tills han en dag sa att nää, nu hade han fått nog, nu ville han inte hålla på med sånt där fånigt intervjuande längre!

Det var också hos Bosse jag första gången lyssnade på musik i hörlurar.
Den här låten var det och när jag skulle säga hur läcker låten var, skrek jag hööööögt, - ovan som man var vid lurarna -.

När mamma 1978 gav sig av till Sydamerika, då blev Ann-Britt som en extramamma för mig och den piprökande Gustav, han blev som en låtsasmorfar till AP och dr Böhlander.

Flera år senare, när vi flyttat från Malå till Stockholm .., kom brev från Ann-Britt där man fick lite malåskvaller och tidningsurklipp till livs.

Så småningom togs huset över av Bosse och Leina.
Några år tillsammans fick vi som grannar .., med kaffestunder vid söderväggen .., bröllopet i deras trädgård .., ja, lite sånt.

Allt det tänker jag på när jag ser den här bilden.

T a c k igen, Ingela!

Den här tyckte jag om ...

Nu lägger jag in den här - inte på FB - eftersom du Marianne kanske blir irriterad på mig annars ,-)

Men jag tycker verkligen om den!

När orden tar slut ...

"Älskade lilla mamma!

Egentligen letade jag efter en helt annan bild, men så råkade jag se den här och sen kom jag som av mig. Precis på pricken kommer jag ihåg det här ögonblicket.

Du hade varit så förfärligt förvirrad och deprimerad och knappt yttrat ett ord och så beslöts det från läkarhåll att du skulle utredas lite mera, ja, kanske få en annan medicin ..., och så hamnade du på geriatriska avdelningen på Ystad lasarett och jag fick följa med och tänkte .., det kommer aldrig att gå - att byta miljö så där abrupt -, du som då bott på gruppboendet i ett par års tid.

I sju dagar skulle du vara där.

Och du fick ett eget rum och en larmmatta lades på golvet nedanför sängen.
En bra stund fick vi vänta på doktorn.

Det visade sig vara en ung läkare - det är han som är på bilden - och han bemötte dig med den allra största respekt .., han hade läst i papperen att du arbetat som sjuksköterska och han satte sig på huk och sa ..."Goddag Ann-Gerd, jag ser att vi har varit kollegor!"

Och du blev så innerligt glad och till min förvåning började du prata, alldeles kloka saker var det som kom ur din mun och jag förstod ingenting.

Du var den du en gång hade varit.

Den unge läkaren frågade dig om ditt arbete i Bolivia och om lite annat och du fortsatte att svara så oerhört redigt.

Efteråt, tog han dig i hand och tackade för pratstunden och vi blev sittande ensamma i ditt rum, bara du och jag ..., och plötsligt hade alla dina ord tagit slut .., åååå, du var så trött, så trött och du slog händerna för ansiktet och tårarna rann nerför kinden.

Jag förstod precis.

Det hade tagit på, det där att verka normal och orka vara redig.

När jag skriver dom här raderna, sväljer jag gång på gång på gång.

Och en sak ska du veta mamma, jag har aldrig, nej aldrig .., känt sån kärlek för dig, som just i den stunden.

Elisabet."


Och en av de sista dagarna på den här underbara avdelningen med bara tre patienter och gott om tid för personalen att hinna med .., så kom Anders och hälsade på mormor.

S o m hon älskade honom!

Ett eftermiddagsfönster ...

... från landet Halland.

Härifrån.

Det gula huset på kullen skymtar lite i mitten av bilden.

Innan jobbet ...

Knallblå himmel och lagom kallt.
Stranden alldeles öde.

Det är fyra år sedan jag första gången promenerade här vid havet, men aldrig har jag sett stranden större än idag, ja, man kunde nästan tro att det vore ebb och flod så där som i Frankrike eller England!

Vid den rosa pilen går vi sommartid i och badar.
Det är en aningen krånglig klippa att ta sig nerför och än värre är det när man ska upp - i alla fall om man inte tillhör elitgymnasternas skara - och det gör man inte.

Nu .., idag, verkar allt så mycket lägre.



Vi hittar ännu en död fågel ..., en tordmule.
Man undrar ju vad det är som händer ..?


Nu syns klipphällarna lite bättre.
Längst till höger, på toppen, lägger vi badhanddukarna och så är själva badklippan lite längre ner .., med som en avsats där man kan försöka balansera sig ner i vattnet.

Men idag blir det inget bad.

Och när harry har sprungit och hoppat och skuttat och lekt med den där fågelvingen som han hittar precis varenda gång - (oh, det är förstås hans domäner eller vad han tror är hans domäner och han vet på pricken var pinnar och vingar ligger och hittar dem bums!) - sätter jag mig på stentrappan, tar en kopp kaffe med mig och lyssnar till det ljufva ljudet av grävmaskinen hos grannen närmast vägen.

Nu ska där byggas ett sommarhus på den hitre delen av deras tomt.

"Ja, snart ska där sprängas i berget, dom har varit hos oss och mätat och kollat så vårt hus inte har några sprickor ...", berättar grannen Nilsson en bit bort.

Ojdå.
Det blir spännande och säkerligen massor av hammarslag som accompanjerar herr Stare i vår.

Det gäller att tänka positivt.
Absolut.

ny dag ...

stefan löfvén
stefan löfvén
stefan löfvén
snabba ryck
viktigheter
stefan löfvén
p1
svt
tv4
morgonsoffor
stefan lövén
nigeria
stefan löfvén

och här

talgoxpjup
zoegakaffe
uppstekt fläskpannka till lunch

Smått och gott ...

Igår kom med posten ett stoooort, ljusblått paket!

Det visade sig härstamma från Dalarna och när jag öppnade föll jag i gapskratt!
Där var inte bara en förpackning med Vasalopps-te, utan också två böcker - båda med titlar som handlar om att få Ordning & Reda och det, om nånting, visar att avsändaren är innehavare av en stooor portion humor!

"Snälla, kan du inte montera dörrar framför garageingången!" gullbad jag en dag pv.
Till min häpnad svarade han att det redan fanns dörrar - men längre in -, det man ser rent ytligt, det är bara carporten!

Ahaaaa! Men så långt in i gömmorna hade jag aldrig kommit!

Nu på morgonen, när ljuset återvänt, gick jag ut och tog den här bilden.
Som ni alla förstår kommer boken att bli till stor glädje och nytta.

Tack snälla, rara Solveig!


En som redan har läst den där boken ..., är grannen.
Så här ser det ut i deras garage som sitter ihop med pv:s och därför - alltid - blir ett jämförelseobjekt.
Vänligen notera alla upphängningskrokar.
Det händer ibland att där är o-ordning .., ja, så där så att den rare Göran måste rätta till presenningen några centimeter, men det är också allt.


En inköpslista från Dalarna följde också med.

Det är inte ofta man hittar listor där någon har börjat skriva så långt ner på papperet.


Från Dalarna hoppar vi till Västergötland!

Titta, vad pv kom hem med igår!
Mjölk från Falköpings mejeri och då kom vi - naturligtvis - osökt att tänka på Mian.


Och så Halland.
En inköpslista skriven av min arbetskamrat Lena - hon som är den stora tryggheten för oss i kassan -!
På baksidan av listan skymtar hennes häst-spelsrad .., ja, V65 eller V86 eller V75, jag lär mig aldrig vilken det är!

Själv råkade jag igår nudda Svenska-Spelskärmen lite för hårt och ut kom då en spelbong för Europatipset. Tjugotvå kronor kostade den och i stället för att klicka på makulera, köpte jag den själv och nu är det bara att invänta miljonerna!

Dagens fönster ...

Är det inte vackert, så säg ..., men är det verkligen ett riktigt fönster ...?

Nej, det är det inte, men fint ändå.

Ellem i Skellefteå agerade fönsterfångerska!.

Några spanska kvällsfönster ...

Och fönsterfångerska var titti från Haverdal.

I postsäcken ...

.. hamnade idag paketen till Skellefteå och Västerås.

Och ikväll ska det bli dragning igen, som visas på lördag.

Pv åker nämligen till Umeå i morgon på någon sorts matematik-tjosan.

just nu

håkan juholt håkan juholt håkan juholt
verktställande utskottet
morgan johansson
håkan juholt
håkan juholt
jan eliasson
terrordåd i afrika
håkan juholt
verkställande utskottet
carin jämtin
anders sundström
thomas bodström
verkställande utskottet
amerikanska presidentvalet
verkställande utskottet
partikongress
presskonferens

slussen

håkan juholt
sven-erik österberg
verkställande utskottet
sony ericson
carin jämtin
vu
snabb process
håkan juholt

och hos mig

hundpromenad
knarr under skorna
hemköp
fläskpannkaka

Onsdagsfönstret ...

... (kolla den röda pilen ...) kommer från Bohuslän .., det var där den här katten kom spatserande och mötte Monica, hon som tidigare har bott i Oslo.

Och tänk, vad det betyder när man sänker kameran!

Vid femtiden ...

... såg det ut så här.

Jag stod i vardagsrummet och upptäckte en orangefärgad apelsin (inte så där röd, utan verkligen apelsinfärgad!), tog harry med mig, in i bilen och iväg ner mot havet .., det tog knappt 20 sekunder och ändå var jag nära att missa hela föreställningen!

Såååå vackert var det!

Såja ....

I morgon ska paketet susa iväg till Madame Rouge i Skellefteå!
Det var hon som vann förstapriset förra lördagen.

Örhängen ..., sand, snäckor, det lilla fatet och ett värmeljus.
(Ja, nu har jag äntligen fått fatt på små fat som inte väger så mycket och glöm inte att titta in hos förstaprisvinnaren, ååå, så fina bilder hon har!)

Fast den vita krukan med pärlhyacinter, den blir kvar här.

Och tack än en gång för den virkade duken Bente, och tack anna of sweden för dina designade örhängen!

Andrapriset, dvd-filmen med ystadanknytning (yes, Wallander ..) kommer också att gå iväg, tillsammans med sand och snäckor.

Om den vinnaren, Ica-Jessica i Västerås, kan ni läsa här.

Och nästa dragning blir förstås på lördag kl.11.00 piiiiip.

Och så ett "morgonfönster" ....

... som kommer på eftermiddagen!

Nu är det Stockholms tur!
(Ja, jag är så fascinerad över varifrån alla fönsterbidrag kommer .., Texas, Frankrike, Västmanland, Bohuslän, Malå, Skellefteå, Skottland, Thailand, Vietnam ...!)

Så här skriver fönsterfångerskan, hon som har samma namn som min innerligt älskade moster, nämligen Lisbeth.

"Hej Elisabet!

Här kommer ett fönster från en morgonpromenad på Fjällgatan.
Precis som du Elisabet så tycker jag så mycket om fönster. De sätter så lätt igång fantasin.

Här måste det vara en konstnärssjäl som håller till med tanke på alla penslar i burken.
Till höger i fönstret en ensam, rosa ros i en vas. Kanske har den blivit avmålad.

En sak är i alla fall säker och det är att den som sitter där inne och målar har en fantastisk utsikt ut över staden och vattnet där uppe på Fjällgatan.

Hälsningar Tankevågor."

På agendan ...

Då blir det utflykt till Getinge.
Passerar den helt underbara tunneln av bokskog som - sommartid - är nästan magisk.
Det är inte den som är på bilden .., nej, då är jag nästan framme i Steninge Kyrkby.
Det var där jag i fjol såg tre älgar som kom klivande över vägen.


Framme i Getinge.
Besöker Apoteket och glömmer att ta kölapp och får därmed sitta och vänta och vänta.
Tre andra hinner före mig och ganska less blir jag.
Eller väldigt less.
Träffar två kunder från affären och det blir lite småprat.
Till sist är det min tur och jag köper broddar av finurlig modell.


Vidare till Lantmännen i Slöinge, där jag, bland annat, inhandlar en fröhållare.

När jag kommer hem slår det mig att den ju är himla opraktisk - här regnar det ju ofta - alltså kommer fröerna förmodligen att mögla, ja, eftersom själva hållaren inte är inplastad på något vis.

Men fåglarna blir glada.
I ena halvan - den med större öppning - finns jordnötter, i den andra vanliga frön.


Fixar kaffe och sätter mig ute på stentrappan.
Solen mot min högra kind.
Är det verkligen möjligt att jag kan höra tågets skramlande ...?
Det är ju flera kilometer till järnvägen!!!
I stora trätunnan har hyacinterna tackat för sig.


Innan jag svängde av till Getinge, tankade jag i Haverdal.
Tittade även in i blomsterhandeln intill affären .., föll pladask för en bukett tulpaner med några vackra, vita blomster till .., dom senare doftar citrus när man rör bladen!

Och nu ska jag njuta av den lediga dagen - det vill säga - lägga mig raklång och läsa DN.