Får man lov att presentera .....

.... en herre i grönt?

I morgon klockan 11.00 piiiip ...

Just det.

Dragning i Uppmuntringslotteriet.

Och så ett kvällsfönster ...

Från Eva i Tyresö kommer följande rader:

En vän till mig har målat detta fönster.

Han heter Axel Sjöstedt

Han målade det vid tidpunkten för murens fall och skriver så här:

"Bilden som är ständigt aktuell bygger på gardinen i fönstret – en detalj som kan gå upp som ner. Passar vi oss inte kan gardinen gå ner, när som helst.
Och den kan lika gärna gå ner, var än friheten försvinner i öst som i väst.
Ibland behöver man dra ner gardinen för att skydda sig.

Hälsningar Axel

P.S. Fönstret har alltid varit en frihetssymbol för mig.Ds."

Jag tycker mycket om bilden och du får gärna sätta in den om du vill.

Stor kram från Eva i Tyresö

En blogg har herr Sjöstedt också. Den finns här.

Lag och Rätt.

Lyssnar till P1, där herr Åkesson förespråkar att polisen ska få rätt att förverka lyxbilar och annat dyrbart från grova brottslingar som nolldeklarerar osv.

Då kommer jag ihåg en polisman som berättade för mig om en kontroll av en just sådan brottsling, en som stod lojt tillbakalutad mot sin flådiga BMW och som helt frankt berättade om sin karriär och hur många svindyra bilar han hade - och så han pekade och visade med bilnycklarna hur det blinkade i baklysena på bilar runt omkring - och mannen vittnade om lyxlägenheter och ett liv i överflöd, men inte baserat på att arbeta i charken på Ica eller Konsum förstås.

"Så jäkla dryg var han .... och tyckte väl att man var dum som arbetade som vanligt folk!" sa polismannen.

I det här fallet tycker jag att förslaget är helt och hållet rimligt.
Ta Rolexklockan och senaste BMW:n.

Och ja, jag inser att det kan bli knepigt rent juridiskt, men ryggmärgsmässigt säger jag: ja!

Hur kul som helst!

Sånt här tycker jag om!
Filmen här ovanför visar musiksmaken hos några människor i London.

Och här är vi plötsligt i Dublin, på Irland!

Tänk, om dom frågar annannan i Porto!
(här var det härlig musik, vill jag lova, men se, jag hade för brått som vanligt .., det här var i Brasilien! )

Och i Zagreb!

Och Salvador ... ååå, hjälp, vilka underbara låtar - passar mig som hand i handske -!
(Måste vara i Brasilien .., det finns inte en enda låt som jag inte tycker om .., jag skulle t.om kunna tänka mig att börja löpträna om jag hade sån här musik i öronen ,-)

Vad kan dom tänkas lyssna på i Toronto, då ...?

För att inte tala om i San Fransisco?

Och Milano ...!

En tripp till Hong Kong ...

... så här på fredagen, ja, det är väl inte det sämsta?

Själv ska jag ta mig en kopp kaffe och en macka och ägna åtta minuter och trettio sekunder åt den här lilla filmen som visar gatulivet i just Hong Kong.

Någon som har lust att göra mig sällskap?

Den som har gjort filmen heter eller kallar sig "Andasong".

Den människan har även tittat på mina små harryfilmer.

Vilka k o n t r a s t e r .., tänker jag .., stillheten i Stensjö och hullerombullerlivet i Hong Kong.

Ute på äventyr ...

Med posten har kommit en avi som meddelar att jag har ett paket att hämta i Slöinge.
På Matöppet.
Inte en susning har jag om vad som finns i paketet och eftersom det står att det är "import", begriper jag ännu mindre.

Det är bara kassörskan och jag själv butiken, ja, vid kassan i alla fall .., och det blir lite småprat om vårt jobb och hon berättar att snart är det dags för pension och i nästan fyrtio år har hon arbetat i affär, men nu stundar andra tider.

På en glasruta vid entrén sitter ett anslag .,. eller mer som en hälsning från Tanzania.
"Ja, det är Daniel som ska vid efter mig ..." förklarar kassörskan leende.


Det är nog Daniel som är på bilden.
Så glad man blir av att läsa om sånt här .., vad människor kan göra tillsammans.
Om man vill.

För den som är nästan blind, kan jag meddela att på bilden längst ner till höger står följande att läsa: "Derrick hittades i en gränd när han var cirka 3 månader och har sedan dess bott på barnhemmet."


Och jag tänker att någon posttjänsteman eller kvinna i Frankrike har tagit emot paketet och jag undrar för mig själv om den människan kände samma skräckblandade panik som jag själv, då, när det här med posthanteringen var nytt och främmande.

Det tar en stund innan kassörskan hittar mitt paket och jag tror knappt mina ögon!
Ett paket från Frankrike!!
Men så förstår jag .., det är från Monet!!

Och för kassörskedamen berättar jag om Uppmuntringslotteriet och vad vi sysslar med och att det tycks bli som ringar på vattnet och vilken glädje det skänker mig.

Just som jag försiktigt, försiktigt ska backa ut från butiksparkeringen, kommer en äldre man körande och parkerar intill mig och han kör sååååå sakta, sååå sakta och jag blir full i skratt och tänker att han tror nog inte att jag fixar det där.

När mannen klivit ut ur sin bil, vevar jag ner rutan och säger - smajlande - .."jaså, du trodde inte att jag skulle klara av att ta mig därifrån när det blev så trångt ...?"

Då kommer mannen fram till mig och frågar om jag är "norrländska" och var där uppifrån kommer jag, jaså, från Västerbotten, var då där ..., jaha Malå, ja, själv är han född och uppvuxen i Sundsvall .. , "det är ju rena södra Sverige för dig det", säger han skrattande och så blir det en stunds småprat och jag får veta att han bott i Halland sedan 1966, men mycket av dialekten finns ännu kvar.

En trevlig prick är det och hjärtat är glatt när jag vinkar hejdå till honom.
Sen blir det ett litet besök i Antikhuset - också i Slöinge -, där jag hittar några vinster till lotteriet; det som nog kommer att vara i evigheters evighet, amen.


En handdukshängare .., nej, men ni vet en sån där där man hänger handdukar bakom ..., jag vet inte vad det heter .., det står broderat "Handdukar" nästan längst uppe och så den här blomkransen längre ner .., ååå, så fin den är!


Och eftersom påsken närmar sig .., så fick två stiliga tuppar göra mig följe hem.
Det kanske också blir vinster.


Paketet från Frankrike och den rara Monet, visade sig vara ungefär som ett Kinderägg.


Där fanns tre dvd-filmer (perfekt!), glasunderlägg och kanske är det ostronskal?

Om ni bara visste så glad man blir för sånt här .., och allt ska gå till lotteriet!

Tack Monica!!

En gladfilm med Boris ...

... så här på fredagmorgonen.

Ja, se det var en spänstig herre!

(Så här gick det nog till: ung man med kamera är ute och promenerar när han upptäcker den här gentlemannen som skrinnar omkring på rullskridskor .., och så tar den unge mannen mod till sig och frågar om han får filma? Boris - lite generad - "ja, men inte är det väl nåt särskilt, sånt här gör jag varje dag ..." får presentera sig och så åker han lite slalom mellan dom små konerna.
Kanske avslutar han med att säga "det är väl för privat bruk det här?"
Sist av allt tackar filmaren Boris för uppvisningen och tänk, om herr Boris visste att nu sitter damer och nån enstaka herre i Sverige (ja, Guy har t.ex redan tittat!) och tittar på den här filmen! Hej på dig du Boris och trevlig helg! säger jag.)

Fredagsfönstret ...

..... kommer från Bohuslän .., från en snickarbod i Lysekil.

Avsändare är Monica och hon tycker nog att det är dags att variera fönstermenyn lite och det har hon alldeles rätt i.

Och grattis och lycka till ...

... till den här madamen!

Sååå roligt för henne!

Och så ett kvällsfönster ...

"Kanske, för nu vet jag inte längre, har du sett det här tidigare.

Men det här är fönstret på vår övre toalett, den typiskt franska, den som bara inrymmer toaletten och inget mer, dvs inte ens ett minimalt handfat.

Det är därför du ser en flaska med handtvättdesinfektion så att den som inte direkt vill springa in i det närliggande badrummet kan fixa till sig direkt.

Hälsningar Monet."

Man kanske skulle titta in hos Rosa ...?

Madamen i Portugal berättar om sybehörsaffären

Ni vet, den där hon köpte det där finurliga, det som jag ska använda när jag skickar uppmuntringsvinstpaket

Så här skriver hon:

"Retrosaria betyder sybehörsaffär.
Fast den här är en RetROSAria för den drivs av Rosa Pomar, som också har en blogg med många fina bilder på temat tyger och garner och modernt och traditionellt. Hon lägger sig vinn om att välja garner i naturmaterial och har nog det bästa urvalet av portugisiska garner i sin butik. Som ligger en trappa upp i ett gammalt hus i kanten av Alfama i Lissabon.

När du kommer till Portugal åker vi och hälsar på Rosa i hennes butik!"

a och o ....

Och medan det stilla livet pågår i landet Halland, så är det mer livligt i Holland.

Ett litet o är vad som skiljer.

Titta här bara, så glad man blir!

(Och musiken ...., jag säger bara ... MUSIKEN!)

Dagens fönster ...

Trots kylan är frosten borta.

Och i ett gult hus på en kulle eldas det för fullt.

När bilden tas är klockan 08:14.

Allt som vanligt ...

En kylig morgon är det.

Vid "Polska Ambassaden" möter vi en traktor och dess förare som hejar lite förstrött ..., och i trädet i mitten av bilden, sitter en flock kajor och tjattrar.

Varje morgon samma sak.

Och en solig dag i början av veckan, såg jag herr och fru Kaja sitta på vår skorsten, den som inte används.

Jaha, inspektion av ny bostad, kanske ...?

Och sist av allt ett kvällsfönster ...

"Ja, om det här lilla hålet nu kan kallas för ett fönster ...?" skriver madame Monet i Frankrike.

Fönstret finns i deras lilla by.

Om hennes och makens äventyr bland franska maträtter, kan man läsa här.

Men då ska man inte vara hungrig.

Ja, kom ihåg att jag har varnat er.

Om Klorin och barnbarnsfostran ...

I hemtidningen läser jag om Sonja Långdahl i Arjeplog, som har avlidit i en ålder av 73 år.
Minnesraderna är helt klart skrivet av någon med glimten i ögat och som ser på Sonja med värme.

Jag ler för mig själv när jag läser raderna.
Särskilt dom som handlar om städningen och fostrandet av barnbarnen.

Så här står det, bland annat:

"Då inledde hon sin bana inom städyrket, först på Hotell Silverhatten och sedan på sjukstugan där hon också var städledare.

Just städningen var något av en livsstil och inom familjen blev hon skämtsamt kallad för städledaren. Hon fick också en och annan gliring för sitt klorin. Det universella medlet för städning.

För Sonja Långdahl var Bergnäsviken och bostaden som blev fritidshus den oas det mesta kretsade kring. Fisket och bärplockningen och påsken som stor familjehögtid då alla träffades och gjorde skoterutflykter.

Hon var fackordförande i Kommunal under några år, medlem i Lottakåren och aktiv i BIAK och PRO. Hon gillade dans och skötte serveringen på Silverlogen under många år. Hon värnade om kapellet i Bergnäsviken (Norra Bergnäs) och tog strid för det.

Men mest värnade hon om familjen med de två barnen, de åtta barnbarnen och de tre barnbarnsbarnen. Hon hade ett humör som barnen döpte till Knilsa-humöret. Hon sade till och hon hade principer. Hon försökte sig också på konststycket att fostra sina barnbarn.

Sonja Långdahls vandring längs milslånga stigar mot hjortronmyrarna vid Arvasmassivet är över. Hon sörjes närmast av maken Karl-Henrik och barnen Greger och Ellinor med familjer."

Orsak och verkan ....

I morse slog jag personligt rekord och sov till kvart i nio.

Åtminstone låg jag i sängen till dess.

Gissa, hur pigg jag är just nu.

Relativitetsteorin - i verkligheten -.


Om man nu beklagar sig för att man har ont i knäna.

Eller att vädret är lite trist.

Då kan man hälsa på hos den här madamen och läsa hennes inlägg.

Sista meningen går rakt in i hjärtat.

I alla fall i mitt.

En dag i februari ...

Vinter i landet Halland.

Men snart vår.