I väntan på att någon vänlig själ från ortopedmottagningen i Hässleholm ska ringa upp, tar jag harry på liten kissrunda.
Till ortopedmottagningen ringde jag under vasaloppsveckan i Sälen, då mitt renoverade knä bara slutade att fungera .., rent omöjligt var det att sträcka ut och jag gick med stavar som käppar och tänkte att åååå, hur ska detta gå!
Fick så meddelande att doktor Sören Toksvig - Larsen skulle ringa upp någon gång under eftermiddagen den 28:e mars. Jaha, ja.
Och det är ju himla bra med långa väntetider, ty nu har det där krånglet i knäet sedan länge gått tillbaka och det fungerar hur fint som helst och det är därför jag ringer och sedan blir uppringd och jag förklarar och sköterskan smajlar i luren det hör jag ..., men nu får herr Larsen prata med någon annan som kanske inte behöver vänta längre på sitt samtal än tills på onsdag.
Ute strålar solen! Det kvittrar så där som stod jag inne i en zoologisk affär .., och på lagårdstaket sitter kajorna två och två. Man hoppas att ingen blev utan käresta.
Javisst, det är klart att Darwin hade rätt. Men ändå .., jag fattar det inte! Hur kan slumpen få fram nånting så underbart vackert!
Och jag blir stående en stund och lyssnar till en för mig helt obekant fågel som sjunger så otroligt fint! Fågeln sitter längst uppe i ett träd nere vid bäcken till .., den är tämligen storvuxen och har ljust bröst ..., nej, jag blir inte klok på vad detta är för en filur?
På väg hem upptäcker jag små Blåsippor vid Eckes syrénhäck. Det prasslar bland fjolårslöven när jag krånglar mig ner på knä och försöker vinkla in kameran, allt för att få någorlunda bra fotovinkel.
Prassel-prassel! Intill mig står harry och funderar över vad matte har för sig.
I rabatten har vårblommorna nu dykt upp. Det hände så där tjopp, bara!
.., när vi kommit hem efter hästtitten, har dimman lättat.
Och plötsligt är det varmt ute och gräsmattan som mest har liknat en hjortronmyr - förutom hjortronen - har plötsligt torkat upp!
Medan pv tar ner det som en gång var tänkt att bli en hundgård, räfsar jag bort pinnar, kvistar, bark .., och näver, som är riktigt seg och stark!
Är det någon som kommer ihåg dom raderna och från vilken bok dom kommer? Min mamma läste den boken nästan dagligen för mig och jag läste den för mina barn.
Och vi tar kaffe ute på altanen och jag planterar vårblommor i stora trätunnan, men har ändå lyckats hålla mig på mattan - det har inte blivit något överdåd - och i vår tänker jag vänta tills i maj med dom riktiga sommarblommorna.
Det är alltså tanken.
Vid sjutiden är jag totalt färdig och känner mig så tom i hjärtat .,. så jag går och lägger mig på gästsängen, den där AP har sovt natten mot idag .., jag ligger ihopkurad och försöker känna om doften av henne finns kvar, men det gör den inte och harry hoppar också upp och efter en stund ansluter pElle och det blir trångt på sängen och pv kommer och frågar vad som har hänt .., ja, han har letat efter mig i sängkammaren.
Men ingenting har hänt.
Det är väl bara den där tröttheten som sköljer över en.
Efteråt. Och pv har lagt ut ett lakan på gräsmattan. Om min systerdotter eller systerdotterdotter tittar på den här bilden, ombedes ni vänligen notera de blå muggarna, inhandlade i England.
Själva ärendet för yngsta dotterns besök, är att titta på en häst.
Så det gör vi (eller hon) och äntligen har dimmat lättat - nu flödar solen -, ja, det är som den allra vackraste dag i maj och granskogen står tät och är mossig och landskapet helt annorlunda!
Och dottern testar hästen och vid sidan om står hon som är mamma och inte fattar mycket av alla hästtermer när det gäller ridning och pv är - om möjligt - än mer bortkommen!
Efteråt blir det fika i gröngräset .,. smörgåstårta från Hemköp i Haverdal och medhavt kaffe i termos - och dottern verkar lätt frånvarande men glad och sist av allt blir det kram och hej och tomt i hjärtat, precis som det i alla tider har blivit när man sagt hejdå till någon av de tre barnen.
Och vi åker åt var sitt håll och i Heberg tittar vi in på Netto och jag hittar sandaler (halleluja!) och nu blir det räfsa gräsmattan lite och pv tar ner det som en gång var tänkt bli hundgård och tänk, Sveni Luleå fyller år och har take-away-party och det är då det mest finurliga jag har hört talas om på länge!
Denne ytterst eminente bloggare med en sån typisk norrländsk humor .., ja, det finns en sån ..., en som är fylld med självironi och är aningen kärv och saktmodig .., man kan - för att inte irritera Bert som avskyr ord som "norrländsk", också säga norrbottenshumor, men den finns förvisso även i Västerbotten.
Alltså: stort grattis till dig Sven!
Och förresten skulle min pappa - just idag - ha blivit 102 år, om inte om hade varit. I trettiosex år har han varit död. Jag var tjugotvå år då och tyckte att jag just hade lärt känna honom. På r i k t i g t.
På lördagkvällen kommer AP susande från Stockholm och det blir lammstek med potatisgratäng och gott vin och på gårdsplanen står nu plötsligt två gråsilvriga bilar och harry blir glad och viftar på svansen och på kvällen ligger han och AP tillsammans i soffan och vi äter påskgodis och har tända ljus och ser Zlatan göra mål i italienska ligan.
Tidigare på dagen har det r ö j t s och detta är som alltid en prövning för vårt förhållande.
Från garaget plockas då allehanda "rat" ut och placeras på gräsmattan, vilken snart är övertäckt av gummislangar, rostiga rör, spruckna tavlor, arvegods som bara blivit stående i kartonger, ja, där finns precis allting och mellan varven - undertecknad röjer insidan av huset - tittar inomhusstäderskan ut genom fönstret och säger "ska du verkligen spara den där ...?" och då blir herr pensionatsvärden omåttligt irriterad, ty han är en sån som vill spara allt, ja, praktiskt taget allt kan vid ett senare tillfälle visa sig "vara bra att ha".
En hel släp fylld med vara-bra-att-ha-saker åker sedan iväg till återvinningsstationen. Ja, inte bara släpen, bilen också. Och chauffören.
Ja, sen blir det kväll och natt och harry kommer inte upp till oss i sängkammaren - så där som vanligt - utan väljer att kura hos AP, han sover i hennes säng och på morgonen tar hon ut honom och gör övningar och sedan blir det frukost i köket.
"Men ååå, det låter ju som i djungeln!" säger hon efteråt .., ja, all fågelsången, alltså.
Nu ligger hon på sängen och läser en bok av Kristina Ohlsson och flera gånger har vi fått höra hur bra boken är och på soffan Ektorp ligger pv och läser DN och jag hör småfågelpjup .., det är nog Talgoxen, tror jag?
Och ute är det dis och dimma, men kanske, kanske, kanske att solen orkar bryta igenom idag!
Något som också gjorde mig glad under veckan som gått: ett oväntat telefonsamtal från Östersund, från Eva på Frösön.
Det blir en stunds småprat om allt och inget .., och jag frågar - som jag ofta gör - vad hon har på sig, vilka skor ..., ja, sånt som gör att jag kan se bilden framför mig.
Efter pratet - kanske var det jag som bad henne, eller så kom hon bara på det själv -, mejlar hon bilder från där-och-då och jag får se skissen till en av tavlorna som ska vara med på sommarens utställning på Frösön. Eva berättar att hon målar och en annan kvinna sätter text till bilden. Finurligt!
Och jag blev så innerligt glad över bilderna och det där småpratet!
I GP ställs varje helg frågan "vad var det bästa som hände dig under den gångna veckan?"
För min del vet jag precis vad det var.
Det var lilla Isabelle - dotter till en kund i affären - som, när mamman packat i varorna och dom började gå sin väg, vände sig om .., looog och sa ..."hej då Elisabet!"
Jag var varm i hjärtat i flera timmar efteråt!
Nu frågar jag er: vad var det bästa som hände er under den gångna veckan?
När min bror ringde från sjukhussängen och jag fick höra hans röst. (Han var med om en trafikolycka för några veckor sen och blev allvarligt skadad).
Sen filmen, Sista (???) dragningen i uppmuntringlotteriet! Skrattade högt för mig själv. Ni är bara för underbara! Tack ska ni ha för att ni glatt oss varje lördag.
När Lille H snart 11 år utbrast "- Du är inte riktigt klok Turtlan..." när jag visade hur jag räknar ut ett minus och ett divisionstal när jag hjälpte honom med matteläxan. De räknar tydligen inte så numera...
Han slog sig för pannan och skrattade på samma gång. Stoltheten i hans blick när han fick visa mig hur han lärt sig att räkna ut.
Att något jag nästan oroat mig sjuk för, löste sig. En enorm lättnad.
Och att det varit så varmt och skönt.
Att jag lever och mår bra.
Att jag har världens finaste familj: Christian, Andreas, Madde och Marcus.
Evas pappa och mamma, en hyacint och en gammaldags kaffepanna. Och Eva berättade att hennes mamma är så proper och använder ögonbrynspenna. Åttionio år ..., ååå, är det inte härligt!
Det bästa med veckan var att jag fick 10 000 kronor från en fond (jag hade sökt 7 000 kr). Detta för att kunna betala mina tandläkarräkningar. Och så att vår yngsta har ringt två gånger denna vecka, på väg hem från jobbet, och frågat: Bjuder du på fika mamma?
Och att jag fick gå på 89-årskalas hos mamma. Hon bjöd på snittar och sherry, massor med hembakade kakor och kaffe.
Alla vårbilder jag ser hos dotter Anna i England, jag har ju upplevt våren där flera gånger och den är med ett ord helt ljuvlig:-). Idag att solen värmde, gott bröd, räkor och vackra tulpaner i mängd, både räkorna och blommorna till glädjepriser:-) så ett litet ulligt får fick spontant hoppa ned i kassen också från blomsteraffären. Hemmapedikyr med nymålade tånaglar känns fräscht, till helgen väntar fler trevligheter.
Att jag tillbringade tre dagar i Malmö och Ystad, var på ett IT-seminarium för företagare och fick njuta den skånska våren, träff med gamla kompisar och dessutom fick lite fint garn med mig tillbaka.
Övriga landet må ha solsken och blå himmel, men bor man i landet Halland och har har nära till vattnet .., då får man lära sig att så här är det varje vår .., ja, så länge havet kyler.
Men snart vänder det, säger kunderna till varandra, så där som till tröst.
Hela dagarna bäddas vi in i nästan kompakt dimma.
Mopeden får - så länge - vila i garaget.
Men på morgonpromenaden med harry .., ja, då spelar det inte så stor roll om solen strålar eller inte .., för herr stare, han sjunger så fint ändå!
Vårens första Tussilago .., plockade av Lena. Det är såna som hon som borde finnas på alla arbetsplatser. En som bakar ljufvligt goda mjuka kakor och annat .., som kommer med påskpynt och sånt här.
Den bröd, - och mejeriansvariga har varit på semester där det är betydligt varmare än i landet Halland och så länge har Alex beställt bröd och skött mejeriavdelningen och hon har gjort det med den äran!
Men idag var det självaste chefen som fick ta sig an pärmen med orderblad från Östras Bageri i Halmstad.
Och i morgon ska jag - enligt schemat - arbeta till klockan två, men sjukdom härjar bland personalen och nu blir det heldag frånsett några lediga timmar på eftermiddagen, så där så jag kan köra hem och rasta Harry ordentligt.
Men sen .., ledig helg!
Och nästa vecka är det rally igen .., sex dagar av sju blir jag på jobbet. (Av åtta dagar är jag ledig en ...., jag arbetar där nästa måndag också).
Å, jag jag vågar knappt tänka tanken, men n ä r jag gör det, tänker jag på kvinnorna i Indien som har fjorton timmars arbetsdag, sju dagar i veckan och knappt någon lunch.
På hemvägen lyssnar jag till Ring P1, där någon irriterar sig på det ovårdade skriftspråket och någon annan irriterar sig på just språkpoliser - det är därför jag nu rättar mig själv -.
Jag var inne i bageriet och köpte ett underbart gott sesambröd.
Med nya ajfånen tog jag den här bilden .., helt bara så där apropå.
Helt ärligt tycker jag att det är bra kvalitet på kameran.
Om ljud ...
Så många underbara ljudminnen ni bidrar med!!
Jag lägger upp dem här, så kan ni se dom senaste bidragen!
Fler som vill vara med och berätta om ljud ni minns eller kanske saknar?
Skriv då bara en kommentar till inlägget, så lägger jag in det hela senare.
det där med ljud...det måste jag fundera på en stund...men ett ljud vet jag. som jag älskar lite mer än något annat.
och det är lilltjejens nappsmackande, när hon precis somnar, och samtidigt andas så där sött och tryggt. jag skulle kunna lyssna på det i timmar...synd att hon inte kan ha napp så länge till...
Barndomsljud: Tåget som passerade nere på järnvägen. Mammas och pappas lågmälda röster i vardagsrummet efter sängdags. Isen som sjöng om vintern och skratt och skrik från badplatsen om sommaren. Regnsmatter på husvagnstaket. "Sommar sommar sommar" på radion i köket.
Sigtunalivet: Klapper från hästhovar. Råbockarnas skällande. Bilar som körde in på grusplanen. Hästarnas gnäggande från stallet och bankandet när någon häst tyckte att det var dags för frukost tidiga morgnar. Och just nu, genom det öppna vardagsrumsfönstret, hörs pilfinkar, bilar, röster och tåg som passerar betydligt oftare än de gjorde på järnvägen vid vårt hus när jag var barn.
Lyckoljud: Koltrasten!
APminns ...
Ljud och barndom då tänker jag på:
Flaggstångens rep som smattrade mot stången (hördes från det öppna fönstret).
Margareta Nilssons visslande på sin cockerspaniel Amanda (tjojojojojojojoooooooo)
"Halleluja praise the Lord" (musik som du ofta spelade när man kom hem från skolan - HÖÖÖÖGT) - mammans kommentar: jag känner inte ens igen titeln ,-)
Sportspegelns signatur
Takten och ljudet då pappa sprang nerför trappan, han klippte flera steg i taget.
Det är ljud från Ringvägen 29 i Malå som jag tänker på :)
Och ett till! ljudet när skrivaren till Atarin 40 ST skrev ut dina LÅÅÅÅÅÅNGA brev. Som den lät :)
Evai Tyresöminns ...
På vär gård i Norrköping såg det ut så här på vintern.
Längst till h skymtar en trävägg.
Det var piskrummet. Det var väggar runt om och där inne fanns flera piskställningar för mattor.
Det var stort.
På våren hördes dom----
alla mammor som piskade mattor.
Jag såg aldrig någon pappa där.
Det rök och dammade otroligt där inne och vi fick inte leka där.
Hela vinterns damm piskades bort med mattpiskaren.
Mattorna var tunga och ingen hiss fanns.
Vi bodde högst upp-tre långa trappor.
Hon bar väl upp dem????
Hur orkade mamma?
Kortet är tagit från vårt köksfönster.
Glad vår från eva som ristar av mattorna ibland utanför dörren men sällan piskar.
Inget barndomsminne precis, men i slutet av förra veckan hörde jag för första gången i år grönfinkens vårfräsande (om ni klickar på länken, så hör ni den lilla pippin som nästan låter som en kanariefågel).
Då är det vår här hos oss, trots att snödrivorna är meterhöga och isarna (om än eländiga som de har varit detta år) ligger på alla icke-strömmande vatten.
Det droppar från taken och sparkföret tar slut. Det sista är inget jag jublar över, och inte heller att skidföret kanske inte räcker över påsk, men grönfinkens sång får det ändå att spritta till lite i bröstet.
Pv säger ....
Jag minns barndomsljudet .., P1:s Ekosignal och väderrapporten var ju sånt man lyssnade till.
Och när vi campade i Bohuslän och låg i tält .., hur man låg där och lyssnade till röster från människor som gick förbi där utanför .., eller mors och fars röster från innertältet där dom stökade med frukosten.
Ännu fler semesterljud .., dunket från fiskebåtarna i Bohuslän
Elisabet sa ...
Å, jag minns ljudet av svalornas småkuttrande i boet som var beläget just under husgaveln - ovanför sängkammarfönstret - och jag var lillflicka och låg mellan pappa och mamma och lyssnade till Frukostklubben med Sigge Fürst och Ante på Mobacken.
Eller björktrastens varningsrop när vår katt Trisse närmade sig. Hundarna som skällde i hundgården.
Väghyveln som bullerskrapade grusvägen - det var innan det blev asfalt och modernt värre -. Eller plogbilen och snön som yrde!
Pappa som står på altanen och vissellockar på någon av stövarna eller ropar "tjopp-tjopp-tjopp!" på småvalparna.
Det taktfasta dunket från skenskarvarna när Lapplandspilen susar söderut ..., och det borttonande plinget när tåget passerar en järnvägsövergång.
Radiokorrespondentens Arne Thoréns röst från radion när han rapporterar om president Kennedys död eller rakteuppskjutningar i Houston, Texas.
Ljudet av förbipasserande tåg och signaturmelodin till Björnes magasin - barndomsljud.
Ljudet av musklick copy paste copy paste - jobbet.
Ljudet av en sked i en tekopp - England.
Ljudet av måsar - Stockholm.
Det dova ljudet av en spårvagn på ingång just innan man ser den - Sheffield.
Ljudet av bestick på tallrikar när flera människor äter tillsammans - mitt favoritljud.
Biggan B sa...
Ett av de ljuvigaste ljuden jag längtar efter är ett "klonkande" de gånger renflocken tar sig ner till vår fäbodvall i Jämtlandsfjällen...ledarrenen har en bjällra som låter som ljuv musik.
Har försökt ersätta det ljudet på vår lilla stuga på kollonilotten genom att hänga upp en vindflöjel i bambu, nästan samma dova "klonk"..nu i helgen var vi där...och någon hade stulit den och en väggampel med nypon i...sorgligt.
Inte pga något ekonomiskt värdeförlust-mest en olustig känsla av intrång och saknad av just det dova, lugna klonk-klonk-klonket i vinden...
Ljudet av porslinskoppar på den röda, runda plåtbrickan när det var fika under björken i mormors och morfars trädgård om sommaren.
Mormors stilla visslande på "Drömmen om Elin" medan hon bakade, lagade mat, virkade och sånt. Även jag har lommen en sommarkväll vid sjön, hörd genom tältet när man skulle sova.
Och koltrastens sång från grannhuset under två livsförändrande veckor i Landskrona. Christina sa...
Ja, lommens sorgsna rop minns jag också från barndomens sommarstuga vid sjön...och så minns jag radions Land- och sjöväder, alla magiska geografiska namn och vindstyrkor...
Lommens sång över en spegelblank skymingssjö uppe i sommarstugan.
Kaminknaster och tyst radio, och ljuden från mamma och pappa som huserade omkring, städade lite, läste tidningen, stickade när vi små låg i rummet intill i sommarstugan och skulle till att sova. "Tyst radio" ... kanske inte var så smart formulerat såg jag nu, men lågmäld radio.. oftast Karlavagnen.
Bilden togs 1986. Det var dagen innan mamma skulle åka tillbaka till Bolivia. Jag bad henne slå sig ned vid köksbordet och så hämtade jag min kamera och tog bild efter bild. Inte ett ord kom över mina läppar. Mamma var då sjuttiofem år och vi visste att minst ett par tre år skulle det ta, innan vi skulle ses igen. Såväl Maria som AP har ärvt sin mormors tjocka hårsvall.
I drömmens värld har mamma kommit hem från Bolivia.
Hon bor i en lägenhet mitt emot gamla skolan i Malå och jag är där och hälsar på henne.
Egentligen har vi friluftsdag på skolan och hela klassen ska åka skidor till Ljustjärn, men jag har glömt längdskidorna hemma och tänker att mitt knä ändå inte klarar dom värsta backarna, så jag struntar i att gå till lektionen, ja, jag ringer inte ens till rektorsexpeditionen och meddelar att jag blir hemma.
I drömmen är jag såväl trettio som femtioåtta år.
Klockan 23.00 ska mamma sitta på ett plan som lyfter från Skellefteå och jag ringer flygbolaget för att kolla att tiderna stämmer. En ung man svarar och rabblar byråkratiska meddelanden och jag börjar skratta och säger att jag "bara skojade".
Och så måste jag låna en bil, så jag kan skjutsa mamma till flyget.
I drömmens värld ringer jag till mitt ex och frågar om vi får låna hans Saab och jag förklarar att det gäller skjutsen av mamma till Skellefteå.
Och för honom berättar jag hur roligt det är att ha mamma hemma och i levande livet igen!
"Javisst, självklart ska svärmor få låna bilen!" säger han snällt.
Genom hela drömmen är mamma sig lik; allt är precis som förut .., hon rör sig pilsnabbt .., är klädd i kjol och blus och är så glad, så glad och säger att innan vi åker, måste hon gå till Filadelfia och säga hejdå till vännerna där och så ger hon sig av och jag försöker stänga dörren till hennes lägenhet - harry är nämligen också där och vill smita ut -, men hur jag än bär mig åt, går dörren upp.
Och plötsligt står vi vid bilen. Väskorna i baksätet.
Jag säger jag till mamma att det känns så ledsamt.
"Vi har ju nyss mötts, på nåt sätt är det som om du kom hem igår!" säger jag.
"Ja, ja ..,", säger hon och packar vidare.
När jag vaknar är klockan sju.
Utanför fönstret ligger dimman tät.
Och till min oerhörda förvåning är min kind alldeles våt.
