I väntan på att någon vänlig själ från ortopedmottagningen i Hässleholm ska ringa upp, tar jag harry på liten kissrunda.
Till ortopedmottagningen ringde jag under vasaloppsveckan i Sälen, då mitt renoverade knä bara slutade att fungera .., rent omöjligt var det att sträcka ut och jag gick med stavar som käppar och tänkte att åååå, hur ska detta gå!
Fick så meddelande att doktor Sören Toksvig - Larsen skulle ringa upp någon gång under eftermiddagen den 28:e mars.
Jaha, ja.
Och det är ju himla bra med långa väntetider, ty nu har det där krånglet i knäet sedan länge gått tillbaka och det fungerar hur fint som helst och det är därför jag ringer och sedan blir uppringd och jag förklarar och sköterskan smajlar i luren det hör jag ..., men nu får herr Larsen prata med någon annan som kanske inte behöver vänta längre på sitt samtal än tills på onsdag.
Ute strålar solen!
Det kvittrar så där som stod jag inne i en zoologisk affär .., och på lagårdstaket sitter kajorna två och två. Man hoppas att ingen blev utan käresta.
Javisst, det är klart att Darwin hade rätt.
Men ändå .., jag fattar det inte!
Hur kan slumpen få fram nånting så underbart vackert!
Och jag blir stående en stund och lyssnar till en för mig helt obekant fågel som sjunger så otroligt fint! Fågeln sitter längst uppe i ett träd nere vid bäcken till .., den är tämligen storvuxen och har ljust bröst ..., nej, jag blir inte klok på vad detta är för en filur?
På väg hem upptäcker jag små Blåsippor vid Eckes syrénhäck.
Det prasslar bland fjolårslöven när jag krånglar mig ner på knä och försöker vinkla in kameran, allt för att få någorlunda bra fotovinkel.
Prassel-prassel!
Intill mig står harry och funderar över vad matte har för sig.
Och sen kommer dimman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar