Och så ett kvällsfönster ...

... från Västergötland.

Från Falköping och från den eminenta fågelfotografen Mian.

// Elisabet skriver: ser ni silhuetten i fönstret?

Mian har lagt in länk om vad detta är och apropå denne Johnny Bode, så höll jag på att skratta på mig när jag låg i sängen och lyssnade till Anders Eldeman och Da Capo i lördags eller söndags.

Eldeman hade nämligen fått ett ilsket brev från en lyssnare - anonym förstås -, som ifrågasatte vanan att i varje program spela en skiva med denne Bode.

Herr Eldeman läste upp brevet i sin helhet - lyssnaren skulle minsann skriva till ledningen för P4 om inte det här ofoget upphörde -!

I nästa andetag läser programledaren upp ännu ett brev, nu från en lyssnare som är sååå förtjust i Johnny Bode och lyssnaren har en stenkaka som gått sönder och nu önskar han få höra hela versionen av låten.

"Det är klart vi ska spela Johnny Bode ...", sade herr Eldeman och för min inre syn såg jag den anonyme och mycket irriterade brevskrivaren svimma av ilska.

DBIV ... Det bästa i veckan ...

sportigajenny .. det här gjorde henne glad ...

Hej Elisabet!

Veckans bästa tror jag faktiskt skedde tidigare idag. Jag och min granne, tillika vän hade bestämt att vi tillsammans med hennes 22 månader gamla son skulle åka till Röttle by för att kolla in Röttledagen. Jag stod i hallen och skull ta på mig skorna när jag hör att dörrklockan ringer. Jag öppnar dörren och möts av en sprudlande glad 22 månader gammal kille. Om glädjen berodde på att det var just jag som öppnade dörren eller om det var att han fick ringa på ringklockan, och någon (vem som helst) öppnade, det låter jag vara osagt. Men hans reaktion när han får syn på mig i hallen är underbar! På bilden ser vi A och hans mamma spana in vattenfallet i Röttle!

Härs och Tvärs säger ....

Det bästa i veckan kom sent:

Igår kväll många skratt när jag följde med arbetskamrater på lokal.  

Jag somnade med skratt i kroppen, och vaknade med skratt i kroppen - underbart.

Ikväll i sval kvällssol en stunds meditativt trädgårdspyssel; rensa lite ogräs, luckra jord, leka med katterna däremellan.  En halvtimme som försatte mig i total lugn och ro.

Hälsningar Grodan. 


Turtlan i Värmland berättar om sin glädje ...

Jo  men det är utan tvekan helgen som varit och då speciellt två episoder ur den.

Vi har varit på resa och hälsat på M:s bror med familj 20 mil bort.

Började besöket med att se premiären på den teater M.s bror hade huvudrollen i.
En amatörteatergrupp som repat hela vintern.

Åååå så bra de var!
Vaddå amatörer?
Dramaten kan känna sig hotad.
Vilken inlevelse och vilken njutbar föreställning.

Sen åkte vi hem och åt middag hos bror med familj.
Det var då när vi satt där runt bordet som den där goa´ känslan infann sig. Då när man är en i ett sånt där härligt sammanhang.

Fem kusiner i nästan samma ålder men ändå rätt så olika. Men ändå hör de ju ihop på något sätt.
Två bröder som trivs så fint ihop och just ikväll var den en timma äldre storebrodern M mäkta stolt över sin lillebrors teaterprestation!

Äldste kusinen höll sen koll på hockeymatchen åt oss. 

- Mål hördes det från övervåningen.
- Vilka då ropade vi....

Sen jag och svägerskan som delade en flaska vin. Vi har också hittat varandra.

Då igår kväll var utan tvekan min veckans bästa!

Kram från Turtlan

Det här gjorde oss glada ...

Biggan berättar ...

I många år hade jag en tuva vilda blåsippor i ett hörn av trädgården. 

I samband med en husrenovering för 16 år sedan blev de illa åtgångna av byggmaterial och försvann.

Sedan dess har jag många gånger letat efter ett litet livstecken på blåsippor där, men förgäves.

 

Döm om min förvåning häromdagen när jag såg ett litet, litet stånd blåsippor som segat sig upp bland löven. Utslagna och fina står de där på precis samma ställe som förut. Vilken glädje!

 

Kram
Biggan

Barbro vet precis ...

Hej, det som gjorde mig glad denna vecka var att jag blev ägare till en vävstol från Öxabäck, som jag aldrig trodde skulle ske.

Jag såg en på en mässa för några år sedan, och hade en önskan, men priset avskräckte.

Den jag nu har är lite begagnad, vävbredd 1 meter och i mycket bra skick.
Det blev ett byte mellan en Bergå Rita vävstol, en bandvävstol, bok och en del garn. Och jag är så glad över vävstolen.

Kram från kusinen.


Mattias, min arbetskamrat filurar lite ...

I personalrummet och jag testar nån ny redigeringseffekt.

Vi sitter i fikarummet - jag har slutat för dagen - och frågar arbetskamraterna vad som hittills har berett dem mest glädje under veckans lopp.

"Ja, egentligen har det väl inte hänt ännu, men i helgen åker vi iväg och fiskar i Yasjön, inte långt från Lidhult i Småland .,. det vill säga, vi är sex killar som har gjort detta till en tradition, det är åttonde året nu och så värst mycket fisk får vi kanske inte, men ..., ja, roligt har vi!" säger Mattias leende.

Och så kommer han ihåg en sak till: när hans labrador Elvis tog sig en simtur i Nissan, det var härligt och roligt att se! säger Elvis husse.

Vid fikabordet sitter även Gunilla ...

Sist jag frågade jag henne, då var hon så överlycklig över att sonen - som varit arbetslös ett längre tag - hade fått jobb. Nu är hon nästan lika glad .., ty nu har det löst sig med lägenhet för samme son!

Chefen Magnus funderar en stund ...., sen vet han!

Detalj från Operahusets fasad i Köpenhamn
Bilden togs vintern 2008.

Det bästa i veckan .,. ja, det var när hela familjen tog bilen och åkte till Köpenhamn.
Först ner till Helsingborg och så färjan över till Helsingör och så huvudstaden då .., vi fikade gott på konditori och vi såg dom japanska körsbärsträden blomma, jo, det var verkligen trevligt! säger han och ler vid minnet.

Motvillig blogg berättar ....

Detta har varit en anspänningens vecka; två temadagar, en talangjakt och en studiedag att ansvara för... Allt på tre dagar, men det gick!
 

Det jag bär med mig från den här veckan är två stunder, båda handlar om att våga och att växa. 

Första tillfället är när "mina" flickor i sjuan alldeles storstilat leder talangjakten för de yngre barnen: 

De vågar stå på scen inför en ganska stor publik, de vågar ta plats och de har roligt. 

Då var jag stolt och glad.
 

Andra tillfället är när brorsdottern, yngsta kusinbarnet (18 år) på min sida, med en stor självklarhet och väldigt god tajming spelar barnteater så att både vuxna och barn skrattar. 

Det kanske inte blir en skådespelarkarriär, trots estetprogrammet, men hon får med så mycket självkännedom och  en vetskap att det inte är farligt att våga. Då var jag också stolt och glad. 

Hälsningar Lena.

Rallymadamen Ulrika i Västmanland säger ....

Veckans tre bästa:

Rallytävling i Linköping i tisdags, i strålande solsken. En fin tredjeplats och ny trofé; Marcus triljonte och min andra. :-)

Underbara vårpromenader bland vitsipporna, tillsammans med Max.

En  u n d e r b a r eftermiddag i Granhammar (Ostbiten.se) tillsammans med härliga, galna, fina vänner. Vi mumsade av gårdens goda ostar, stickade, skrattade så tårarna sprutade, tittade på alla söta lamm och hade det helt fantastiskt bra!

Hälsningar Ulrika.

(Elisabet konstaterar leende att ordet "underbar" sprider sig norrut ,-)

Steel City Anna - som tycker om rutiner - säger så här ...

Mera glädje :)

Nu har jag kommit in i detta med glädjerapporterandet, jag gillar rutiner.

Det är sen fredagkväll.
Promenad genom duggregn.
Bluebells som slagit ut.
Lägenheten färdigstädad och flyttpackningen i nya huset.
En ledig helg.
En lugn, porlande, försiktig glädje.

Monica i Skellefteå säger så här ...

Colin Firth som den stammande kungen ...

Under veckan har flera saker gjort mig extra glad
Det första glädje skuttet tog jag då min yngsta dotter som jobbar inom barnomsorgen i Göteborg ringde och berättade att hon fått förlängnig av sitt vikariat under höstterminen. 
Det andra hoppet gjorde jag då jag hittade ett par underbara röda Rieker-ballerinas i rätt storlek.
Både vackra och sköna. 
Nr tre var att jag vann filmen King´s speech i ditt lotteri. Den var ljuvlig!
(Elisabet säger: här finns en recension av filmen, författad av min australiensyrra ..).
Den fjärde lyckan var att fira in våren vid vår lilla flotte med våra goda vänner K och M,och  idag besöken av mina små barnbarn som jag är farmor till.   
En annan händelse som betyder mycket i mitt liv är att den sista april var det 40 år sedan jag träffade    T som kom att bli min man och bästa vän!

Det blev många bästa saker som hänt i veckan,men det är ju nåt man bara får njuta av - alla veckor är ju inte sådana...

mossfolk säger så här ..

Den här veckan har jag två saker som jag blivit jätteglad över!

Om allt går som vi har tänkt oss kommer en liten springer spanielvalp att flytta hem till oss under midsommarhelgen. Det beslutet togs i veckan och jag har pratat med uppfödaren i småland och hon har förvisso inte lovat oss någon valp, inte förrän hon har träffat oss den andra juni, men bara detta att vi har tagit ett beslut och kontaktat en uppfödare och tingat en valp… Åh så spännande!

Det andra som verkligen verkligen gjorde min vecka var mina underbara vänner som igår hade ordnat en alldeles strålande bra möhippa för mig. Inte ett dugg hade jag anat i förväg och dagen innehöll allt från jordgubbar och bubbel, ridning och minnen till frågelek, utklädning, fotoutmaning på stan och middag på restaurang på kvällen. 

När jag gick och lade mig bredvid den blivande mannen på kvällen kände jag mig ungefär hur lycklig som helst!

/Mossfolk

Pv säger så här ...

Det kan kanske tyckas märkligt att man tar upp en begravning som nånting som var det bästa som hände under veckan, eller i alla fall nånting som gjorde en glad, men så var det verkligen, säger pv.

I fredags åkte nämligen pensionatsvärden himself och hans bror Tommy till Vislanda i Småland för att närvara vid deras f.d. sommarhusgranne Karl-Erik Sällbergs begravning.

Under mina drygt fyra år tillsammans med pv har jag ofta hört talas om denne för mig helt okände man.

Han - ja, hela hans familj - hade sommarhus i samma område som Gunvor och Wiking och familjen Sällberg återkommer ofta när pv berättar om somrarna i Steninge. Då framträder bilden av jovialisk och lättsam man .., men också en man med synpunkter på det mesta, ja, en trevlig prick, helt enkelt.

Familjerna umgicks flitigt och hade barn i ungefär samma ålder.

Men nu är alltså  Karl-Eriks liv tillända.
Han blev åttiofyra år och begravdes i Vislanda kyrka och pv säger att det var en sån trivsam stämning på samlingen efteråt, så där som det ofta blir när den som inte längre finns har haft ett långt och fullgott liv och det blir prat och skratt och många goda minnen som kommer i dagen och prästen hade varit bra och personlig och bland annat vittnat om Karl-Eriks intresse för att odla och fiska.

"I sitt yrkesliv visste Karl-Erik också vikten av att ha goda kontakter, ja, han var ju minsann elektriker", hade prästen sagt lite på skoj och med glimten i ögat.

Och pv säger att det kändes som en typisk småländsk begravning, i alla fall efteråt då det bjöds på stekt kött med sås och så brytbönor och morötter till .., ja, och tårta till kaffet förstås.

Han säger också att det känns lite vemodigt .., för snart är hela den generationen borta .., det är mor och far ..,  och det är moster Barbro (hårfrisörskan som aldrig fick egna barn, hon som var så innerligt älskad av syskonbarnen!) och det är morbror Nisse och såklart alla de övriga som lämnat jordelivet och innan pv åker hem till landet Halland, tar han - på typiskt pv-vis -, en sväng förbi kyrkogården i Ljungby och lägger blommor på deras gravar och när han kommer till sin far Wikings grav, då säger pv att .., "nu du far, nu kommer snart Karl-Erik och hälsar på, då kan ni ta er en grogg tillsammans".

Så var det den där fredagen i maj som på något förunderligt sätt blev till en glädjens dag.


Ann-Sofie i Bjurholm säger så här ...

Bilden kommer från landet Halland, men känslan är förstås densamma.

"Ååå Elisabet, idag vräker snön ner och grannens barn fick nya cyklar igår och nu är det ju alldeles vitt ute och cyklarna åkte in i garaget .., men det bästa .,. jo, det vet jag, det bästa, det var när jag i början av veckan för första gången i år hängde ut sängkläderna och du skulle bara veta vad det doftade gott sen .,. det var alldeles underbaaaaart!, jo, det var vad som gjorde mig verkligt glad den här veckan!" säger denna pratglada madame i Västerbotten.

Bloggblad berättar ....

Och detta var vad hon såg ...

Som du vet semestrade jag alldeles för mig själv i fyra hela dagar + två resdagar i veckan som gick. 

Bortsett från glädjen över att jag fixade alltihop och att allt gick som smort, över att bloggkompisen var en så bra bekantskap, över solskenet och tystnaden, så var utsikten från min balkong den största glädjen. 

Så många timmar som jag bara satt och glodde på havet och på himlen och njöt. På kvällen med fönstret stängt och en filt över mig, och på dagarna med fönsterdörren öppen. Det var som att åka på retreat att få umgås med sig själv så mycket, och nu vid pass 60 års ålder är jag så sams med mig själv att jag trivs i mitt eget sällskap. 

Hälsningar Marianne.

God Vän berättar så här ...

Vi telefonpratar lite om allt möjligt och hon frågar om min blogg och jag berättar om er glädje och passar på att fråga henne om samma sak.

"Ja, näää .., näää, det har nog inte varit nånting särskilt här inte (hennes man är sedan många år tillbaka märkt av sjukdom)  .., ja, fast häromdagen besökte vi en visthusbod inte så långt härifrån och där vimlade det av delikatesser, det var knappt att jag fick med mig maken ut därifrån .., och så har ju björkarna fått musöron (sen kom snön!) och jag plockade späda nässlor och gjorde nässelsoppa .., och ja, så har jag besökt jag en kyrka från 1600-talet och där inne fanns fantastiska målningar i taket och tänk, på 1600-talet visade sig kyrkan vara för liten för alla besökare, så den byggdes om, det du Elisabet, det var andra tider då ..!" säger vännen.

Och jag säger ..."nä, just det ..., inte var det några glädjeämnen inte .., bara fyra stycken på raken!"

Eva från Tyresö säger så här ...

Idag var det 1 km loppis på Karlbergsvägen i Stockholm.

Så roligt i solen med alla glada människor.

Jag köpte mig två par skor ! För 20 kr st!!!

Sedan hittade jag ett par fotbollsskor till barnbarnet Erik.20 kr.

Han blev jätteglad för hans fötter har växt så mycket.

Ett riktigt kap var det -eller hur?

Så klart jag blev glad.

Mina skor syns på bilden. 

Erik tog hem sina genast med fotbollen i högsta hugg.

Kram från Eva i Tyresö

Annas mamma säger ....

Det vackraste och skönaste denna vecka var att kunna sitta under dessa ljuvliga blommor i sol, äta en god lunch och vifta på tårna utan att frysa, ja vi hade skor öppna i tån:-).
En sak som också är väldigt skönt att tänka på är att flyttningen är klar för Anna och mågen till nya huset, allt hanns med i lägenheten med städning och fix under stor tidspress och alla inblandade är nu nöjda och belåtna:-).

Hälsningar Monica.

Monica säger så här ....

Vilken himla fin uppmaning detta är Elisabet!!  

Man tvingas verkligen tänka till och ta fram det man borde vara naturligt glad och tacksam för. Det är så lätt att fastna i det som är svårt och negativt så det här är bra motvikt!!

Mitt bästa i veckan har varit kontakten med alla de underbara fransmän som hjälper oss med allt. I måndags Dr. Chaar som spolade mina öron så jag hör igen och ordnade med att maken ska få hjälp med sin andningsmask. En tekniker kom två dagar senare och ordnade till det!

Veterinären Dr. Boudaroua som ger oss så bra råd med Dessi, tar upp henne i famnen och kallar henne för sin lilla älskling är en underbar tillgång - där var vi i tisdags för att få sprutor och råd om sterilisering. Älskar Dessi gör också vår klipperska MagDog som klippte bort hela vinterpälsen i veckan.

Foto: Monica/Monet

Under tiden städades vårt hus av en ny och rar kvinna från byn och två dagar senare kom hennes man, rörmokaren och bytte ut våra toalettflottörsystem och satte in en ny en ny tryckregulator så att vårt vattentryck i huset nu fungerar jättebra. Härligt att kunna duscha med kraftig stråle igen!

Alla de här människorna är vänliga, rara, omtänksamma och serviceminded.  

Alla tider hålls, allt görs som överenskommet. Man bryr sig verkligen om att göra ett bra arbete och när rörmokaren lägger en handduk under sina verktyg och sen ber om trasa och Ajax för att torka rent efter sig tror man inte det är sant. Det  här plus att alla hälsar, ler och säger Bonjour, Merci och Bon fin de la journée (ha det bra resten av dagen), gör att man lever i en lättsam värld av vänlighet. Sol och vackert väder och blomstrande trädgård med vackra rosalila blommor ovanpå det ger det verkligt goda livet!!

Hälsningar Monica. 

Gunnar i Jämtland berättar ....

Veckan som har gått var ganska jämnbra utom en jättedipp mot slutet av veckan (fredag - lördag) då det snöade hela tiden.

Alltså, det bästa som har hänt i veckan blev på söndagmorgonen när snöandet upphört och solen tittade fram igen.

Hej från Gunnar!

Elisabet själv säger så här ....

Det här har varit en blandad vecka.
Krångel med knäet, men outsäglig glädje när jag i morse och idag kunde gå nästan som vanligt!
Men det bästa ...

Ååå, natten mot idag gick jag i säng klockan 1.00 och då hade jag pElle vid mitt huvud och harry på min högra arm och pv en bit därifrån och jag tänkte - ja, flera gånger tänkte jag samma sak - att lyckligare än så här kan man inte bli!
Och känslan när pElle spinner .., tänk, att få ha honom kvar fast han är så till åren kommen!
Bilden togs för några minuter sedan.

Tidigt på morgonen var det kyligt ute. 
Jag hade anorak och min yllehalsduk, den som jag älskar mest av allt nästan.
Sen kom solen.
Och värmen.

Hela dagen har vi varit ute och jag har planterat i blomlådorna och vi har lagt grunden till en syrénberså (planterat syrénsticklingar också) och pv har tömt en st kompostbehållare (vilket jobb!!!) och vi har fyllt på med mer jord i jordgubbspyramiden (just nu sex säckar .., men mer går in ..,det sjunker ner allt eftersom)  och jag har varit och handlat tre klematis och en kaprifol, plus minipetunior som - om man har tur - blir enorma!

Och vi har suttit på altanen och druckit kaffe i omgångar och jag har - det var nog det bästa av allt - hört och sett SVALORNA komma flygande och på gräsmattan har sädesärlan vippat omkring och helt orädd tycks den .., går bara några meter från harry som såååå gärna skulle vilja sätta tänderna i fjädrarna, men det får han inte.

Allt detta blev till så oändligt mycket g l ä d j e!
Och jag tänker, som jag så ofta gör, att det allra fetaste bankkonto skulle aldrig kunna göra mig lyckligare .., inte ädelstenar eller ett Nobelpris .., inte det allra flådigaste jobben till mina barn eller mig själv .., inga slott eller herresäten .., bara det här enkla.

Och stoooort tack till er alla som så generöst bidrog med era bidrag! 
Jag säger som jag har sagt förut: I love You!

Liten påminnelse ...

... för dig som vill vara med och berätta om vad som gjorde dig glad i veckan som gick!

Förra veckan handlade det bland annat om glädjen i att få en tupp och två hönor .., om att se en elev klara ett matte-C-prov ..., om närheten till barn och barnbarn .., om glädjen i att ha arbetskamrater som ställer upp och mycket mera!

Själv blev jag en dag - det var inte i förra veckan - överlycklig när jag såg en härligt redigerad tidningssida .., den liksom stänkte av glädje, i alla fall gjorde den mig glad.

Det är den som syns på bilden.

Vill du vara med?

Mejla då din glädje - kort eller lång, med eller utan bild - till bisse151@gmail.com, så lägger jag in alltsammans i nåt som liknar en lång tapetvåd.

Dagens fönster ...

Hej Elisabet!

Så många fönster jag har oskickade till dig.
Här kommer ett från alldeles för en liten stund sedan, när jag satt och pratade med pappa via Skype.

En enastående himmel speglade sig i affischen från bygget som Ulf Lundell vill ska rivas.

Hälsningar annannan.

Trädgårdsdags ....

När jag kom flyttande till det gula huset i landet Halland, var rabatten fylld med orangefärgade vallmo och där var trädgårdslysing i miljoner och där var också massor med kärleksört.

Liiite annorlunda är det nu. 

Jag säger inte att det är ett dugg bättre, men det är mer som en kompromiss.

Nu finns här lavendel, kattmynta (till pElles outsägliga glädje), här finns nävor, prästkragar och förgätmigej och gullvivor och pv älskar höga, röda tulpaner och jag faller pladask för kortväxta gula såna och nu finns här alltså små grupper av kortväxta gula tulpaner.

Kan man tänka sig!

Trädgårdslysingen - som brer ut sig nåt hemskt - har jag försökt få stopp på. 

Jag tror  i n t e   att det lyckas.

Och när jag ser bilden, tänker jag att det här speglar nog min personlighet.

Så värst mycket strategi över det hela är det inte .., blommor flyttar lite hit och dit .., nya tillkommer och det är långt ifrån alltid att jag har tänkt ut var den ska placeras .., jaha ja .., här var det ont om plats, ja, då får du väl hamna här så länge.

Tänker jag.

Men det ska nog bli bra och jag har släppt eller kastat all prestige överbord.

Det får bli lite som det blir.

Kaprifol ( här under, påminner om somrar på Tjörn i Bohuslän ...) tillhör mina favoriter, men växer dåligt just hos oss. 

Snart ger jag upp.

 

Små pluttiga tulpaner .., å, så jag tycker om dem! 

Trädgårdsnäva är det här, ja, om jag inte har fel ..., och häromdagen köpte jag just såna plantor!

Det hade jag  i n t e  behövt göra .., här finns ju mängder! 

Och just så är det .., jag glömmer bort vad som finns!

Året var 1978 och vi  (mina barns pappa, jag själv och de två döttrarna) flyttade från Kungsängen till Malå och tog över mitt föräldrahem.

I rabatten fanns då gullvivor, aurikler .., och andra blommor vars namn jag glömt och jag tyckte att det var så fånigt .., bort med det bara .., och in med spireabuskar i stället - det skulle bli så lummigt och fint -! 

Nu har jag alldeles själv planterat just Gullvivor .., och jag blir lika glad var gång jag ser dem och jag tänker på mamma och blir varm i hjärtat.

Intill dem står två plantor med Förgätmigej.

Och när vi fjorton år senare flyttade till Skåne och köpte ett lite bättre begagnat (men ack, så charmigt!) hus, då planterade jag bums massor med humle för att dölja en skamfilad tvättstugevägg.

Om jag säger som så .., så är humle inte direkt pv:s stora passion här i livet .., men det är min.

Och nu växer humlen så det knakar!! 

I början av veckan var stänglarna ungefär 1 dm höga .., nu slingrar dom sig uppför väggen och når spaljén som inte syns på bilden! 

Humle är för mig Mormor i Dikanäs.

Det här med bloggandet är ju fantastiskt. 
Hos Gunnars son, ja, på hans blogg, ser jag en jordgubbspyramid som dom själva gjort..., och det verkade ju så himla finurligt och i ett huj hade pv byggt just en sån!

Ytterligare en låda på pyramiden har tillkommit på toppen .., fyra lager är det och plantorna är på plats!
Som ni ser inspekterar Harry det hela, ja, så det går rätt till.

Jo, jag vet precis ...

Något för Elle Interiör kanske ....

... varför jag tycker så mycket om katter och skulle jag tvingas välja mellan hund och katt, skulle jag nog utan tvekan välja katt.

Varför?
Jo, dom är så härligt egensinniga!

I vårt omåttligt ratiga pannrum, där - i en alldeles egen korgstol med mjukt underlag -  brukar ofta sigge nilsson ligga för sig själv och jag har till och med ställt in en adventsljusstake som myspysbelsyning.

Döm om min förvåning när jag alldeles nyss tittade in i pannrummet och upptäcker sigge kurandes i en spretig trälåda i stället!

 Jodå, det var precis vad han tyckte var helt perfekt!

Dagens fönster ...

 

... kommer från Malmö - det är Turning Torso - förstås. 

Ni vet, där man inte kan ställa fönstret på glänt, hu, så skulle jag aldrig kunna ha det, jag som nästan alltid - året runt-  har fönstret lite på sniskan.

Den som stod där nere och häpnade över höjden och sedan riktade sin kamera rakt upp .., det var sonen.

Anders, alltså.

Och så här går det till att vara fönsterputsare just där.

Inget för mig.

Om man säger så.

Klipp från Wikipedia:

Med sina 190,4 meter är Turning Torso det näst högsta bostadshuset i Europa, efter 264-metersskrapan Triumfpalatset i Moskva.
Konstruktionen bygger på nio kuber med fem våningsplan i varje kub. Mellanvåningarna medräknade blir det totalt 54 våningar. Varje våningsplan är omkring 400 m². Den totala kontorsytan omfattar ca 4 200 m² och är belägen i de två nedersta kuberna. Kub tre till kub nio omfattar totalt 147 lägenheter. De två översta våningarna (53 och 54) är konferensanläggningen Turning Torso Meetings. Varje våningsplan består i princip av en kvadratisk del kring kärnan samt en triangulär del, som delvis bärs upp av ett utvändigt stålbärverk. Hela konstruktionen vrider sig ett kvarts varv på sin väg upp.
Från 2009 tilläts allmänheten att besöka byggnaden och se utsikten. Detta tilläts endast under några sommarveckor och i begränsat antal med förhandsbokning, till priset 195 kr. Byggnaden är byggd för bostäder och man har bedömt besöken som för störande för de boende om det görs i högre utsträckning än så. Grupper kan hyra konferensutrymme och mötesrum högst upp. Det fanns tidigare en turistutställning i en byggnad alldeles intill (numera stängd). Det finns ett parkeringshus på 5 våningar i den byggnaden. Det tar upp betydligt mer markyta än skyskrapan, och har knappt hälften av golvytan mot den. Det finns en underjordisk gång mellan parkering och skyskrapan.

Det som gjorde mig glad ...

Bara en liten påminnelse om du vill vara med och berätta om vad som var veckans ljusglimt för dig?

Några har jag redan fått .. det handlar om fiskar i en småländsk sjö .., om något som löst sig för ett barn .., om ett konditori i Danmark och lite sånt.

Vill du dela med dig, mejla då ditt bidrag till bisse151@gmail.com och om du har och vill, får du gärna skicka med en bild - har du ingen, så är det helt okej -.

Bilden är från ett litet collage som jag gjorde efter en resa till Turkiet, ja, tillsammans med helsingborgaren.

Ensam i Kyoto ...

Idag - det var efter jobbet - satt jag ute på altanen och det var ganska kyligt, men ändå, där satt jag och mobilspelade Rumble med mig själv och sen valde jag en "slumpad motståndare".

Efter en stund dök den slumpade motståndaren upp.

Själv heter jag - när jag spelar - bissenilsson.
Motståndaren kallade sig ångest och var himla duktig.

Inom mig undrade jag om det var en han eller hon och om ångesten var svår.

En gång spelade jag med en man som kallade sig aloneinkyoto.

Jag läste det helt galet, liksom svenskt, tills jag såg att det var ju på engelska.

Efter matchen skickade jag en liten hälsning till motspelaren .., så där en förhoppning om att ensamheten inte skulle vara alltför svår.

Ensam i Kyoto. 

Det låter liksom väldigt ensamt, tycker jag.


/ Bilden togs på Råå i Helsingborg. Det är många år sedan.

Pythagoras sats - i verkligheten -.

Inspirerad av Hagasessorna (en av dem är Gunnars son Jocke) började pv igårkväll att snickra på jordgubbspyramiden! 

"Du kan hälsa SoF att det är nu Pythagoras sats kommer till användning!" sa pv och smajlade belåtet.

Oj, så spännande att se om vi får lika fint resultat!

Nu ska jag titta in till Gunnar och se om han släppt ut sina höns!

Fredagsfönstret ...

Alldeles nära den lilla bäcken ligger det gula huset som tillhör Ecke och hans fru Karin.

Ja, jag vet ., ni har sett fönstret hur många gånger som helst .,. men jag tycker så oerhört mycket om det!

Så ..., just det, här kommer det återigen!

Litet möte ..., eller stort.

Mer än en gång har jag tänkt att åååå, om jag finge vinna ett par miljoner så där så jag kunde vara hemma och slippa få ont i benen och inte vara dödens trött när kvällen kommer .., men nästan lika många gånger har jag tänkt precis tvärtom: "ååå, sicken lycka att ha ett sånt här arbete där man träffar så underbara människor!"

Ikväll kom i min kassa dom här två kvinnorna.
Det är mor och dotter.
Hon som står till höger mötte jag första gången i fjolsomras .., jag hörde ju att hon är sprungen från systerlandet i väster, från Norge .., och hon är nästan alltid klädd i blått - en ljuuuvlig blå färg som är precis i min smak -!

Och nu krånglade betalkortet och det blev två försök och texten i displayen löd "Felaktig kod, ett försök kvar" och då gick kvinnan till höger ut till bilen och hämtade ett annat kort och så in igen och med sig hade hon då kortet som hon håller i sin hand, ja, som en liten present.

Såå glad jag blev!
Och jag frågade om damen intill var hennes mamma och jo, det var och är hon och den lilla tanten var så söt att man nästan ville pussa henne och lägga armarna om hennes späda axlar och jag frågade hur gammal hon var, - nittotre år - och båda damerna visade sig vara födda i Vädurens tecken!

Utfrågandet fortsatte och jag fick veta följande .., att den lilla damen - Ingeborg von Hanno - har arbetat som lärare i keramik och formteckning på den norska versionen av Konstfack och hon säger att om man har nånting som engagerar en och som man tycker är roligt, så är det ju förstås bara trevligt att bli gammal.
Eller rättare sagt: det är bra sätt att hålla sig ung i sinnet.
Titta, så fin hon är!

Dottern - som alltså nästan alltid är klädd i blått -, heter Eva von Hanno, hon har vänster tumme upp och har arbetat som konstnär, regissör, skådespelare och hon har frilansat och arbetat åt Nasjonalteatret i Oslo och hållit med på med tv-teater, ja, hon satte upp en egen produktion som handlade om den norske konstnären Christian Krohg .., ja, och nu står hon alltså där med det vackra kortet som jag ska rama in och när - eller om - jag någon gång blir riktigt gammal, ska jag stå och titta på bilden och tänka på hur härligt det där kassörskejobbet var .., jo, det ska jag göra!

 Ps. Och ja, just så är det .., min lilla Canonkamera ligger alltid inom räckhåll .... Ds.

Hos doktorn ...

Vårdcentralen är lagom stor eller liten och väntrummet har dimmiga rutor nertill - det är nog det allra tråkigaste väntrum jag någonsin har besökt - men jag slår mig ner och läser Elle Interiör och Gods & Gårdar där det finns annonser om gårdar som alla har ett utgångsbud på minst femton miljoner och vi är tre som väntar - alla är kvinnor - och hon som sitter på min vänstra sida är hysteriskt stressad och säger att det är för jävligt att man ska måsta vänta så länge.

"När hade du tid då ...?" frågar jag.

"Halv tolv", svarar kvinnan.

Nu är klockan tre minuter över halv tolv och det måste man ju förstå, att det är upprörande att få vänta så länge och en minut senare kommer doktorn och hälsar henne välkommen; han är ung och kvinnan säger att han har kalla händer. 

Själv hamnar jag - exakt i tid - hos min doktor som snart ska gå i pension. 

Jag tycker om henne. 

Hon gör det hon ska .., hon frågar om vi ska ta blodtrycket och jag säger att nä, det behövs väl inte, det är bra och nu är det ju knäet det gäller och då struntar hon i trycket och jag får ta av mig byxorna och där står jag med mina gräsligt fula knän och jag får lägga mig på en pappersklädd brits och hon klämmer och känner och jag får visa hur mycket - eller lite - jag kan böja och mitt högra knä är betydligt varmare än det vänstra, "känn här Elisabet!" säger hon och jag känner.

Jodå.

Den där djävulska knäsmärtan som jag ibland har, den finns inte, säger doktorn, ja, det säger ju inte bara hon, det sa överläkaren i Hässleholm också - det är nog bara inbillning - man kan förstås inte ha ont i en protes, det måste jag förstå.

Problemet är att det förstår jag inte.

Sen blir det snabbsänka som är bra och det är samma sköterska som förut, hon som säger "Elisabet" i varje mening. 

"Elisabet, du ser så pigg ut Elisabet, inte kan du väl ...?", säger hon.

Nytt besök hos doktorn, hon som snart ska gå i pension. 

Hon sitter i en annan läkares rum - på en liten skylt till vänster om dörren står det Sven - och Sven har gått i i pension och snart är det hennes tur -.

Och doktorn som inte heter Sven kollar sin datorskärm och säger att sänkan är jättebra, men inflammationen måste förstås behandlas och så skriver hon en remiss till röntgen i Halmstad och det känns okej.

På väg hem kör jag förbi Steninge Kyrkby där skolbarnen har rast och gungar hööögt, hööögt .., och några kilometer innan Steninge kommer man till den allra vackraste bokskog på ömse sidor av vägen och där skirar det nu i ljusaste grönt och marken är täckt av vitsippor. 

Längst där framme skymtar havet!

Förmiddag ...

Efter att ha stått parkerad här nere vid slänten i flera år .., hämtades igår släpen. Halleluja!

... och harry får gå på kissrunda och nu slår löven ut .., det liksom exploderar .., och på lagårdstaket sitter fyra gravänder och pElle följer oss i hasorna .., bofinken flöjtar .., inga spår efter herr eller fru Igelkott som tydligen bor under det gula huset .., men DN finns i postlådan .., luften är fylld av svinkiss - man vet att man bor på landet - och jag vet också att inne i köket sörrrplar kaffebryggaren och livet känns bra.

Man vet inte hur bra livet är, förrän det krånglar till sig.
Eller: jo, det vet man, men man påminns ännu mera om den saken.

Nu är snart den här veckan tillända.
Vill ni vara med och berätta om det som gjorde er riktigt glad under veckans gång, då kan ni ju börja fundera lite.
Den här gången lägger jag ut alltsammans på måndagförmiddag, för veckan räcker ju faktiskt fram till söndagkväll.

Mejla i så fall er glädje till bisse151@gmail.com
Gärna bild till, om ni har!

Dagens fönster ...

... finns i Västra Hamnen i Malmö, i en hyresrätt med utsikt över havet och nästan Danmark och till stranden går man på fem minuter.

Jag säger som Greger Lycksell i Malå ..., "ja, hä ä ju int enbart äckligt!"

Kommentarkrångel ...?

Den senaste tiden har det hänt att vissa kommentarer dyker upp - som vanligt - i min mejl, men sen finns dom inte alls med under själva inlägget.

Nu senast var det Bert i Luleå som skrivit om fjärilen .., häromdagen Eva från Tyresö.

Vad i all världens dagar beror detta på?

Någon annan som har samma bekymmer ...?

Ps. Hittar såväl Evas som Berts kommentar i skräpposten, men varför hamnar dom där .., det kan man ju fråga sig ..:? Ds.

Vid halvåttatiden händer det ...

Jag ställer mig i badkaret och duschar knäet med kokhett vatten.
L ä n g e.
Hela dagen har varit ett helvete med ett totalt orörligt knä.

När jag kliver upp - försiktigt-försiktigt - kan jag gå nästan som vanligt.
Fram och åter går jag på hallgolvet.
F ö r s i k t i g t.

Provar mig fram.

En kvart senare kan jag böja lite-lite på benet.

Och lite mera.

Det är så där så man nästan börjar att gråta.

Så där så man nästan har glömt hur underbart det är när allt fungerar!

Fönstret är öppet.

En omisskännlig doft av svinpiss kommer inseglande i alla rum.

Ja, ja, tänker jag.

Och böjer ännu lite mera på knäet.

Barbro minns sin pappa ...

Barbros pappa Jim (Joakim) som slöjdade näverkoppar och allt möjligt annat!

Min pappa, född 1926, hade en annorlunda barndom då han blev lämnad hos fosterföräldrar redan som baby, då farmor åkte iväg till Kanada och bara tog ett av sina barn med sig. Min farfar bodde då redan där. Pappa fick det bra hos ett äldre par i Norrberg som ligger ca en mil från Storuman.

Pappas äldre bror Gunnar växte upp i Fatmomakke hos sina farföräldrar.(det ställe min lillasyster nu har), en syster kom till Silverberg och dog tidigt. En äldre syster, Elsie, fick följa med till Kanada.

När min farmor anlände till Kanada var hon gravid och fick sonen John som dog i 40-års åldern, och som var en bra karl enligt min Farbror Lennart.
Farmor gifte om sig och fick 2 söner till; Jim och Lennart.
Lennart är den enda som finns i Livet idag och vi hade förmånen att besöka honom när vi åkte över 2007.

När pappa var tretton år så kom min farfar tillbaka från Kanada, då skild från min farmor, och ville ha tillbaka sin son.

Sedan gick några år som jag inte vet särskilt mycket om, utom att pappa fick bli vuxen tidigt i livet.
En spännande upplevelse var att pin pappa i sin ungdom hade jobbat på en hundcirkus.

Mina föräldrar träffades under en cykeltur till Borkan (4 mil) och sedan en vandring över till Fatmomakke en midsommar (2,5 mil). Tycke uppstod och min storasyster kom först, sedan jag mellansystern, sedan en lillasyster .., och till sist vår bror som är 10 år yngre än mig.

Jag minns min far när han varje morgon var först uppe och satt framför vedluckan vid vedspisen i långkalsonger och eldade och rökte pipa. Min pappa var kreativ och tyckte om att skapa.
Han ansåg sig inte vara någon bra bonde och avskydde den nödvändiga slakten av djuren.

Pappa tyckte om att läsa och hade nästan läst klar sin ingenjörsexamen då min morfar dog och min familj flyttade upp till Dikanäs för att hjälpa mormor och skapa sig en ny framtid.
Min pappa gick bort redan 1980, endast 54 år gammal i sin cancersjukdom.

Jag tänker på om min studiegalde far fått leva idag och uppleva hur många roliga  högskole.- och universitetskurser som finns nu och kan studeras via nätet på distans. Jag förstår idag hur lik jag blev honom, studieglad, tycker om att skapa och vill inte ha husdjur då jag är så rädd att mista dom.

Kram från kusinen.

Vad man har i bagaget ....

Det var förra helgen som pv åkte till Ljungby till sin bror, för att där slutföra dödsboets deklaration.
Med sig hem hade han då en Hemköpskasse fylld med diverse album från tider som flytt, ett inramat fotografi, samt hans mammas dagböcker.

Det är årsdagböcker, det vill säga, varje bok innehåller anteckningar för minst fyra år och jag sätter mig på soffan och bläddrar lite förstrött och det är som att ha öppnat en skattkista!

Där är noggranna anteckningar om vad som ätits till lunch och middag .., till vilka Gunvor har ringt och där finns även noteringar - vilket får mig att le stillsamt - om det har varit upptaget.
Hon berättar när hon och Wiking har gått i säng - vad klockan har varit -, vilka tv-program man har tittat på. Och det  är väder och vind och massor med kortspel och besök av goda vänner och rader om barnbarnen .., "Kajsa sov över och gosade på morgonen" .., det har varit mycket "gos" med barnbarnen och oerhört många besök av och till släktingar!

Och hela tiden Gunvors oro för maken som har KOL och är sjuk och eländig mellan varven.

Fredagen den 18:e juni 2004 står följande att läsa: 13 grader varmt.
Kaffe - frukost. Göran Glemme kom med kort från Extra-film. Prat. Wiking ringer sjukhuset om dosetten finns där? Jag ringer Glocal-Net och avbeställer prenumeration. 10:-. Trädgårdsarbete. Började regna. Bosse kom med chokladkartong till Wiking. Tv - fotboll Sverige - Italien. Bra match. Jag fick ett humlestick på näsroten. Fel, det var igår. God Natt.

Den 21:a juni 2004. 
Kaffe - frukost. Wiking är trött. Jag tar posten. Rensar i landet. Ringer Anticimex om humlorna. Kommer ev. i morgon. Thomas kom. Ska klippa gräset, klipp. vill ej starta. Inga kom med blommor. Ringer Kes. Pratar med Karin dom kommer till midsommar. Ringer och pratar med Sonja. Majbritt ringde. Pia ringde.

I en liten bisats - jag kommer inte ihåg datumet - har Gunvor noterat: pratat med läkaren, tumör på mjälten.
Det är allt.
Och mjälten är hennes.

I juni 2005 dör Wiking och redan en månad dessförinnan upphör dagbokstanteckningarna, vilka återkommer lite senare .,. och nästan alla avslutas med "Godnatt Wiking".
 Nu blir det mer sporadiska rader.
Från den 30:e juni och fram till början av december, finns knappt en rad skriven.
Den 3:e december har hon besökt Wiking på kyrkogården och är ledsen.

Man märker tydligt att tillvaron har blivit så ..., tom.

I min mammas dagböcker står det mest om arbetet, om längtan efter att bli hemmafru .., om att hon städat och röjt och så den eviga kampen mot vågen.
Mammas syskon bodde alla minst tjugo mil bort .., pappas ännu längre - Alice och Erland i Norrbotten - faster Anna-Maria och farbror Gösta i Småland.
Besöken var sällsynta .., det var mest på sommaren som man sågs.

Under tiden som Gunvor och Wiking bor i Steninge, kan jag läsa om flera besök per vecka av pv som bor bara några kilometer bort. Han hjälper dem med allt möjligt .., handling och skötsel av tomten och sånt som hör till .., han tar med sig Hilda och det bjuds på pannkakor eller så har han själv med sig semlor från Ankaret - affären i Haverdal där jag många år senare ska komma att arbeta -.

Själv flyttade jag definitivt hemifrån vid sjutton års ålder och när vi fem år senare återvände till Malå, då var pappa död och mamma gav sig av till Sydamerika och kom hem på månadslångt besök ungefär vart tredje år.

Så totalt olika har våra liv varit! 
Så helt annorlunda vår kontakt med respektive släkt!

Det är sånt tänker jag på när jag bläddrar i Gunvors dagböcker.