Veckans bästa för Ulrika ....

Ja den här veckan är det ju ingen tvekan... :-)

Marcus och jag förlovade oss igår, uppe på Rusakulan - med vidunderlig utsikt över Närkeslätten.
Vi valde ringar av titan, både för att det håller bättre med tanke på Marcus jobb och för att det är ett sånt starkt material och det känns fint på ett symboliskt sätt.

Det känns så o e r h ö r t bra och rätt.
Inte en enda gång har jag känt minsta tvivel.

Max var, förstås,också med och efteråt åkte vi vidare och stannade vid en sjö för att fika där.
Max badade massor och det var så härlig att se hans glädje.

Hälsningar Ulrika.

Anne i Mantorp berättar ....

Hej Elisabet!

Nu var det lätt som en plätt igen att välja det bästa i veckan, för det var turen ut i kantarellskogen
med son, tre barnbarn och två hundar.
En hel del härliga gula kantareller fick vi och så hade vi lite picknick på vårat ställe i Farmorsskogen.

Ja, för så heter skogen för oss.
Den hittade jag och min bästis när jag precis hade flyttat hit till Mantorp och datumet var den 24 november och vi hittade både gula kantareller och trattisar.

Nu är det favoritskogen för mig och min lilla familj och aldrig går vi tomhänta från den skogen utan alltid är korgarna riktigt välfyllda.

Anne i Mantorp

Och det bästa för Eva från Tyresö ...

Det bästa i veckan som gick är Daniels humör.

Det vände och han är som en sol hos oss nu.

Allt blir mycket lättare då och hans dagar blir finare.

 

Fotot togs på vår strand medan föräldrarna och husbilen var här.

Och lillasystern.

Nu är vi själva med honom och då är det underbart med ljusa humöret.

Mormor Eva .

Eva berättar om det bästa i veckan ....

 

Den senaste veckan har jag mestadels varit sjuk. Hosta och feber har invaderat min kropp. Men några guldkorn finns det allt från veckan som varit.

Otis f d familj har varit på besök. Bilträning tillsammans med gänget fungerade bra. 

Och Otis simmade för första gången. 

Vi gjorde en utflykt till Fäviken, där vi såg Åreskutans baksida (eller framsida). En hel del snö, som antagligen inte smälter bort denna kalla sommar.

Vår prunkande trädgård. Trots kylan så växer det så det nästan knakar. Allt från rosenbuskarna, pionerna, trädgårdslandets alla växter, jordgubbarna....Underbart!

Nu hoppas jag att förkylningen försvinner och att vi kan få någon varm och solig dag.

 

Hälsningar Eva.

Kommentarer om detta med annorlunda namn ..


Ruta Ett i Göteborg säger så här ...sa...

Jag härstammar från Skåne och min moster hette Rind.
Jag har aldrig hört talas om nån som heter Rind, men i Danmark finns det en by som heter så. "Rind" på danska betyder "oxe", men det var nog inte därför mormor döpte henne till Rind.
Hon hade hört om någon som hette Rind och tyckte att det var vackert. Länge trodde jag att hon hette "Mosterind".
Min mamma hette Maj-Ethel. Inte heller så vanligt. Det namnet såg min mormor i en vigselannons i tidningen och fastnade för.

Alva sa... , apropå Cecilias fråga här nedanför:

Ginger, precis som Inger men med G före...

Cecilia N funderar över uttalet ...

Cecilia N sa...

Ginger med G-ljud i början ... Hur låter det på mitten då? ginger som gånger fast med annan vokal ? eller som ginndjer?

Alva i Malå säger så här ....

Alva sa...

Hej Elisabet!
Sitter här i Malå och hör hur haglet smattrar på uterumstaket samtidigt som jag med glädje läser om Oliiiver och Julia. Oliver var kusin med min pappa Albert, och den gången jultomten hade svart skägg bakom det vita förstod jag med viss besvikelse att det inte fanns någon riktig tomte...Oliver var den ende jag kände med sådant svart skägg!
När jag gick förskollärarutbildningen på 70-talet hade jag några klasskompisar med ovanliga namn.
Först var det Mabel från Storuman. Hon hette "Maabell" när hon kom till Umeå, men "Mäjbell" innan hon slutade. Sen fanns också Ginger, uttalat med G i början, och Eijan..

UllaMona sa...

Jag kände en kvinna från Malåtrakten som hette Elodia,andra namn från Malå som jag kommer ihåg är Sadura,Reinhold som uttalades Renholt och Sanfred. Själv har jag ett mellannamn Elise som jag inte har stött på så många ggr, kanske är det norskt.

Elisabet säger: Ja, men Elodia .,. det var ju Elodia Westerberg i Fridhem, vi köpte getost av henne! Edvard tror jag att hennes man hette och sonen Stig ,-)


 Berit från Malå säger så här ...

Hej !

Där vi hade sommarstugan i Lillholmträsk så fanns minsann en Oliiiiver och Julia som sålde glass från sin frys i hemmet om somrarna. Lycka att få ta med sig varsin 5 kr och springa ner och handla. Oftast Päronsplit...
Vi reflekterade inte alls över att han hette Oliiiver.

Svårast hade vi nog över att vi, på skoj, brukade kasta om deras namn och säga Olivia och Julius istället, och till sist, när man var liten, så blev man så osäker vad som var rätt, så man vågade inte säga deras namn alls. :)

Vi har ju tydligen också lite speciella namn i vår släkt som jag inte alls heller tyckt varit konstiga. Morbröderna Angelo och Thule brukar väcka uppmärksamhet med sina namn.
Farmor hette Samuella, pappa heter Israel i andra namn och brorsan Edor har inte heller världens vanligaste namn.

Men inget konstigt med det. :)  

Bert Bodin sa...

Och jag tänker på hur olika vi uttalar namn i olika delar av landet, även om det är helt vardagliga varianter.

Lindkvist betonas på sista stavelsen söderut, men på första stavelsen här i norr.

Malin uttalar jag Maaaaalin (med nedåtgående ton på "lin"), medan andra säger Ma'lin, med uppåtknorr på "lin".

Vi diskuterade det där på jobbet en gång och där var Malin med. Hon tyckte att det sörländska sättet var det rätta. Då frågade jag hur hon uttalade sin mans namn.
- Säger du Ras-mus, frågade jag.
Nej, då var det det uttal jag också använder, dvs "Rassmuss" med lätt nedåtgående ton på slutet. 

Monet sa...

Jag känner en person i Skåne som har en syster som heter June.
Och det uttalas precis som det är skrivet med e på slutet och betoning på u:et. 

annannan sa...

Handelsträdgården där min mormor och morfar handlade drevs av Charles vars namn uttalades just så.

Hade han haft en häst så hade det kanske varit en klyssedalare, det vill säga en Clydesdale, en från England härstammande arbetshäst som förekom i Skåne åtminstone under förra århundradets första hälft. 

Rexxie sa...

Även om jag tycker att PV är oförskämd, så var faktiskt "men då kan han ju lika gärna ha hetat Krusbär" var riktigt rolig!!!

Min mormor (i Hälsingland) hette också Aliiiiiice (och e'et var väldigt viktigt).

Var inne och sökte lite på ancestry.se och även om Hiller är ovanligt så verkar det finnas några få som heter Hiller (de flesta från Västerbotten).

När det gäller Sveren så hittade jag bara en Karl Sveren Stenberg (också från Västerbotten), så det verkar vara ovanligare 

Moster Mjölgumpa sa...

Min farmors bror hette Emil, men de gamla sa alltid Immel...

Cecilia N sa...

För mig är Hiller ett efternamn. (Hej Ulrika från Boden!)

Men å andra sidan var Hilding för mig ett efternamn långt innan jag fick veta att man kunde heta det i förnamn också.

Sveriges radios korrespondent i Frankrike/Spanien/Italien heter ju också Aliice, Petrén.

mossfolk sa...

Sveren har jag aldrig hört talas om.
Inte Oliiiver heller.
Men AliiicE (där e:et uttalas) har jag stött på flera, det måste vara betydligt vanligare..

hedgren säger så här ...

Och jag får ofta höra mitt efternamn uttalas på "norrländska" - vilket tyvärr är fel betoning...

Elisabet säger: och Hedgren heter Kerstin och det uttalas ju helt olika också, jag säger "Tjärstin" rakt av, men i Skåne är det ju mera "Tjääääästin". Tonen går liksom upp och ner.'


Rexxie sa...

Det är väl egentligen inte så konstigt med varken Oliver, June eller Charles.

Det är ju trots allt ett ganska nytt påfund att vi kan engelska lite till mans, och att vi har tv/radio/internet som ger oss ett uttal som egentligen inte hör hemma i en svensk språkdräkt.

När det gäller Oliver så skulle jag tippa på att det började bli populärt p.g.a Oliver Twist som i och för sig hade hade getts ut i en svensk upplaga redan 1844 men som kom i en ny upplaga 1898 (Ljus klassiska folkböcker) och då antagligen fick en betydligt större spridning och läsekrets.

Att folk då läste det och uttalade det som Oliver och inte Ålliver är inte särskilt konstigt.
Att uttalet hängt kvar längre i de norra delarna är inte heller särskilt konstigt med tanke på kommunikationerna.

Dagens Sommarpratare ....

.. är Eskil Pedersen från Norge, ledare för motsvarigheten till svenska SSU.

Dagens fönster ...

Ååå, sicken ystadlängtan jag får när bilden från vännen Kerstin kommer susande genom rymden!

Sååå vackert där är!

Om Oliver, Hiller och Aliiiiice ...

Det här med namn och dom uttalas, är sannerligen ett kapitel för sig.

Igår berättade jag för pv om en skogsarbetare hemma i Västerbotten, han hette Sveren.

"Sveren  ...???" utbrister pv häpet.

Aldrig någonsin har han hört talas om någon med det namnet!

För mig är det inte det minsta konstigt.

Men det ska bli värre.

Här, vid den rosa pilen, står Oliver.

Nu på morgonen ligger vi i sängen med harry mellan oss och jag berättar om hur driftiga mina systrars morböder var .., tre av dem var egna företagare, (två var åkare, en tredje drev en Konsumbutik i Ångermanland) och så skulle jag räkna upp dem.

"Ja, först det var ju Oliver och så Alfons och Hiller ...".

Längre hinner jag inte förrän pv brister ut i gapskratt!

"Oliiiiver, hette han verkligen Oliiiiver, så där som en oliv, inte Olliver (jag vet, det stavas med ett l) med två l, uttalat som på engelska?"

Nej, vi sa Oliiiver. Morbror Oliiiver, med långt i.

Pv vet inte till sig av skratt ..., "men då kan han ju lika gärna ha hetat Krusbär!" säger han.

Och sen morbror Hiller!

"Hiller ...? Jag måste googla och se hur många män som har det namnet!" säger pv som nu är tårögd av allt skratt och själv blir jag alldeles konfys, mest för att jag aldrig ens har reflekterat över dom här namnen.

Sen säger jag att min pappas syster hette Alice, men alla sa Aliiiiiice, med ett i som var minst en halvmeter långt.

Just så är det med namnen hemma i Västerbotten.

Nån fler som har såna här exempel?

// När jag sedan googlar på Sveren, är detta vad jag får se.

Menade du: Sven namn  

Uppdaterat: jag har just pratat med Hillers son Tomas, f. 1948, som berättade att Hillers övriga namn var Bror (möjligen Tor, jag kan ha hört fel) och Valdemar, så var man fick Hiller ifrån, det hade han ingen aning om. 
Inte heller hade Tomas någon enda gång reflekterat över att hans farbror hette Oliver, uttalat som oliver i en burk och åt detta skrattade vi gott. 
När jag nämnde namnet Sveren, så sa han genast ..."ja, den ende Sveren jag känner, det var ju ´n Sveren Stenberg i Släppträsk" och det var samme man som jag själv nämnde.

I hemtidningen Norra Västerbottens arkiv hittar jag en Hiller Gran som avled 2009.
Se där. 
Två Hillrar i Västerbotten.

Fotoutmaning - 5 måste-prylar -.

Måsteprylar är för mig sånt jag absolut inte vill avvara.
Kameran och datorn är såklart såna saker, men om det skulle börja brinna och jag skyndsamt skulle se till att få med mig fem saker, då skulle dom inte hamna under "måste-ha-med-mig".

Så om nu huset står i lågor .., då tar jag med mig följande:

Det första är en teckning som barnbarnet Emma gav sin mormor, året var 2003, det var min första sommar som ensamseglare och Emmas mamma var en ängel och kom med småttingarna till stranden där jag var och det betydde hur mycket som helst.
Jag hade visserligen lämnat den äktenskapliga skutan, bodde inte längre i ett hus på landet, utan i en liten etta i stan, men jag var fortfarande mormor.

Längst ner på teckningen har Emma skrivit: "mormor har rökit".
Ja, det var vad jag gjorde under det första året ute på livets stora, gungiga ocean.
Bilden visar Emmas mormor (som är jag) och cockern Linte och tänk, att så lång kjol har jag aldrig någonsin haft, men i Emmas minne hade jag nog det.

Klockan som satt på köksväggen hemma i Malå, senare i Bjäresjö och Ystad och nu här i Halland, den skulle absolut räddas.
I botten av klockan ligger min mammas dödsannons.
Och vrida-upp-nyckeln.

Den som har följt med länge på mina bloggar, känner igen Herr och Fru Prickigt Djur.
Åååå, så jag tycker om dem!
Här sitter dom på hyllkanten i vardagsrummet.
Såklart får dom göra mig sällskap.

  
Nej, såklart måste min I-phone vara med!
Kanske byter jag ut stackars herr och fru Prickigt Djur och springer och hämtar mobilen!

Nja, min kamera m å s t e få komma med.
Har huset brunnit ner så kanske jag kan ta några bilder?
I princip ...,. så lämnar jag inte huset utan kamera.
Oftast ligger den i anoraksfickan .., eller i ryggsäcken (och jag kommer aldrig ihåg i vilket fack!).Den har flera år på nacken .., displayen är sprucken och på somliga bilder syns en fläck i vänster bildkant.
Snart .., ska jag köpa en ny.

Sist av allt, eller kanske först av allt, skulle jag skynda mig in i vardagsrummet och hämta skålen som min morfar - Erhard Vesterlund från Dikanäs -gjorde några år innan han dog, endast trettio år ung.
En bit av skålens överkant har gått sönder, blivit fastlimmad och gått sönder igen .., men det gör inget.
I den här skålen hade vi ofta apelsiner och äpplen när jag växte upp.
Min pappa tyckte om illgröna äpplen.
Numera  fungerar den ibland som lotteritunna.

Och nu är Ulrikas fotoutmaning nr 2 avslutad och äntligen kan man ha semester på riktigt ,-)
Andra deltagare hittar ni här och tack Ulrika för allt jobb du har haft med detta.
(Ja, själva idén i alla fall.)

Extra - extra - extra ...!!! 

Ni har väl inte missat vad som har hänt i landet Västmanland!

Den sjätte lediga dagen ...

"Få se .., kan vi köra den här vägen  hem ? säger pv som har lånat mina glasögon.

... och vi tar bilen och åker en bit norrut, mot Skrea Strand.
Handlar kvällsfika på Ica Supermarket - en av de mest välsorterade och läckra icabutiker jag någonsin besökt - och tar sedan sikte på Grimsholmen.

Inte långt från affären finns enorma campingplatser och där är hundratals husvagnar vilka står kloss i kloss, det påminner om synen när man förr om åren passerade Södertälje och såg tusentals nytillverkade bilar vilka stod intill varandra; så där som leksaksbilar .., och lika tätt är det här!

"Aldrig att du får mig till detta, jag vill inte!" säger jag.

Men pv vill.
Han har tillbringat en stor del av sin barndoms somrar på bohusländska campingplatser - då med tält - och inte var utrymmet så mycket större då inte!

Och ja, jag inser att jag måste jämka jag också .., men hu, vad det tar emot! 

Nere vid stranden blir det kaffe och ljummet bröd med salami och ost (någon väljer brieost och paprika och det är inte jag ...) och framför oss ser vi människor som vadar ut i det långgrunda vattnet och tar ett kvällsdopp.

Själv har jag glömt baddräkten hemma!

Att bara sitta där och inte göra nånting, annat än att se ut över en annorlunda vy än den vanliga, är egentligen tillräckligt. 

Hemvägen går genom ett slingrande landskap som är så ofattbart vackert och vi passerar det här "pensionatet" och klickar ni på den länken, ja, då får ni ett hum om hur där ser ut .., ååå, jag tycker att allt norr om Halmstad är så vackert!
Ju längre norrut, desto vackrare.

Åtta kilometer hemifrån ligger Eftra kyrka.

Det är väl ungefär då som vi säger att det här blev en himla bra eftermiddag .., och att vi ska grilla i morgon och nästa vecka kommer Anders på besök .., då ska jag bjuda på god mat på Göstas i Steninge.

Det bästa i veckan som gick ....

Utan att jag ens knystat om det, så kommer glädjebidrag susande genom rymden!

Härligt! 

Vill ni vara med?

Mejla då det bästa som hände er under veckan som gått, till bisse151@gmail.com, så gör jag som jag brukar; lägger in allt eftersom, med början i morgonkväll.

Har ni bild till, så ännu bättre .., men det går bra utan också.

Fotoutmaning - TILLSAMMANS -.

Det är mitt förslag att vi ska åka till Harplinge på Lions-loppis och pv, som sedan tidigare är en van loppisbesökare, säger inte nej.

Vi är inte direkt ensamma om att ha tänkt den här tanken.
Nej, vi är säkert ett tusental som är där tillsammans.

Parkeringen - en stor lägda - är till bristningsgränsen överfylld med bilar och hela gårdsplanen är avspärrad med blå rep och människor står redo att kasta sig över allehanda fynd.

Klockan 10.00 piiip när repen öppnas, ja, då tänker jag att det hela mest av allt påminner om ett naturprogram på tv med Arne Weise som speaker ..., och där är tusentals gnuer på en savann och alla ska dom ta sig över en flod och bråttom är det!

Sånt har man ju sett. 

Och känslan är densamma.


Ååå, det gäller att skynda sig!
Tänk, om någon annan hinner före!



Det tar inte många minuter, förrän jag ger upp tanken på att fynda!
Ååå, detta att trängas med andra människor är nästan det värsta jag vet, så jag ställer mig lite för mig själv och tittar mig omkring.
Kunder från affären hälsar glatt.
"Men nu är du väl ändå på fel sida av disken ...?" säger en äldre man leende.
Jag tror att det är den fras som kassörskor får höra mest av allt, ja, på ledig tid, vill säga.

Titta, där är en röd väska som tillhör den rara Eva från Tyresö!
Hon är också här.

En slags inköpslista har hon med sig också .....

Och här står några kunder från affären - mannen är ursprungligen från Åsele - och det blir lite prat om Västerbotten och Halland och mannen håller i en tavla och jag tycker att motivet ser bekant ut!

Jominsann, har dom inte hittat en Nils Nilsson Skum inköpt för ynka 20 kronor!

"He var väl nån som va less å ha han uppå väggen sin ...?" säger mannen från Åsele.

Sen åker vi hemåt.
Inte långt från Backalyckan pågår en annan - betydligt mindre loppis - och där svänger vi också in.

Jag köper en grilltång för 5 kronor och pv hittar till sin glädje två lampettskärmar.

Man kan trösta sig med att dom inte är korsettfärgade.


//Utmaningen kom från Ulrika och i morgon är sista dagen och då är temat "5 måste-prylar".
Det blir svårt.

Dagens fönster ...

Ett sängkammarfönster som speglas i en fotoram ..., där en liten pv sitter med benet i kors, precis som han ofta gör nu ..., och frisyren är likadan också.

Sommarpratare ....

Klart hörvärd var den som jag lyssnade till idag - för övrigt en repris från Radio Gotland -.

Det var en pratglad gotländska som lever livet i racerfart; så långt från mitt eget stillsamma lunkande, ja, som alls tänkas kan.

Och ändå .., jag låg på soffan Ektorp med harry vid mina fötter och jag tänkte att .., det här tycker jag om!

Här är hon som pratade fort och mycket och fick mig att såväl dra på munnen, som att bli varm i hjärtat.

Upphittat ...

Det är sportigajenny som på Grenna museum hittade den här listan.

Vad tror ni om åldern hos den som författat det hela ..?

Fotoutmaning 2 - HÅRT -.

"Ett jävla kraxande mest hela dagarna ...!" sa somliga som flyttat in i hyreshusen nära den där talldungen, den som funnit där hur länge som helst, där hundratals råkor häckade var vår och sommar.

Så småningom - det var när jag var på väg till jobbet - upptäckte jag dem liggande i gräset.

Råkorna.

Döda.
Med blicken stelnad.
Skjutna.

Det var väl det där oväsendet förstås.

Och jag tänkte att livet kan vara hårt för en liten fågel.

// Fler deltagare i Ulrikas fotoutmaning hittar du här.

Och morgondagens tema är ordet tillsammans.

Sista utmaningen hos Fotobrus ...

 

Ett ! 

Ett utropstecken.

Eller nånting som speglar oss själva och vårt fotograferande.

Jag trodde att det hela var överstökat .., att a:et var slutet, men se det var det inte.

Den här bilden är nog ganska typisk för mitt fotograferande.

Jag tycker om att ha människor på bild .., ansiktet är inte det väsentliga, utan mer någon detalj som för mig speglar personligheten.

Som med Gösta Pehrson. 

Där är det nämligen så, att hängslen och Gösta hör ihop.

// Här hittar du andra deltagare på samma tema.

Gothia idag ...

Sällan - eller aldrig - har harry mött fler hundar eller fler människor än i dag!
Överallt var det ungdomar som lekte med bollar (det bästa han vet!), eller så kom nån matte eller husse promenerande med en tjusig hund eller tik .., ja, är man då från landet där allt går sin gilla gång .., då kan det bli aningen för mycket.

När så Maria kommer blir han över sig av glädje .., ja, han hoppar och skuttar och vi bara gapar när han lägger sig ner och har huvudet på hennes högra ben och hon masserar honom på öronen och huvudet och det tar bara någon minut, så har han somnat!!

Framför oss står ett gäng pojkar från någonstans i Frankrike. 

Det pratas hejvilt och jag tänker att detta med Gothia Cup, det är bara så underbart! 

Här möts ungdomar från precis hela världen, ja, jag bara älskar tanken!

Och här säger tränaren att nu gäller det ...

(Ja, det är ju vad jag tror att han gör, alltså ...).

Emmas lag - Bollstanäs BK - ska möta ett lag från Piteå.
Matchen blir oerhört jämn .,. och bakom oss står en vänlig man som har en dotter i laget och när det hela till sist går till straffar (matchen slutar 3 - 3) säger han att detta blir FÖR mycket.

Det slutar med att piteflickorna vinner (och andra lagets töser gråter och mormor vill gå och trösta, men gör det inte .., ja, inte förrän på slutet ..) straffläggningen och då går jag fram till mannen från Piteå och han är alldeles rödgråten av glädje och jag tar i hand och gratulerar till segern.

Min före detta svåger Leif fotograferar ihärdigt, men mellan varven kommer han och gosar med Harry.
"Du och jag Harry ....".

Det som gör mig allra mest glad, det är att under tre års tid när vi har varit på Gothia och hejat fram BSK, så har vi träffat dom som tidigare var mina svågrar och svägerskor .., här står dom, t.v. om pv står Conny som är yngst, sen Leif och och dom två kvinnorna som pratar med varandra, är deras fruar.

I fjol bjöd Carina (i blå jacka och ryggsäck) på två nybakade mjuka kakor och kaffe, nu hade vi med oss nybakad kaka, kaffe i två termosar och några kanelbullar och så kunde vi bjuda tillbaka och det var så mycket värme och glädje och jag kände mig så oändlig rik och lycklig.

Att ha ett gott förhållande till människor som en gång verkligen var en del av ens liv, det betyder nästan allt.

Att samma människor dessutom - med värme - tar emot ens nye partner, det är liksom grädde på moset.

Just så.

Fotoutmaning 2 - NÖJE -.

Bilden är klickbar.

Hösten 2008.

Tillsammans med T åker jag till Irland på lillsemester.

Det blir några dagar i Dublin, därefter tåg till Galway .., det blir hyrbil och rondeller och vänstertrafik och nästan hjärtinfarkt och sist av allt västkust och nytt hotell .., korvar till frukost, vita bönor och skinka.

Sista dagen tar vi buss till flygplatsen.
Det är ett alldeles förunderligt ljus där uppe på dubbeldäckaren .., det känns nästan som om vi befinner oss i yttre rymden på väg mot Okänt Mål.

Det känns också som om vi alla är medvandrare längs själva livets färdsträcka ..., vi sitter intill varandra och målet är okänt.

Alldeles magiskt och underbart är det .., och detta att resa .., det är nog ett av mitt livs allra största nöjen.


// Det är Ulrika som har utmanat oss att hitta bilder till olika ord, ett för varje dag.

I morgon är ordet hårt/hård.