Det bästa för Lena i Gävle ...

Hej Elisabeth och Pv!

Vi har haft många fina dagar  i juli trots allt regn som kommit, en dag i juli när sommaren var som bäst med strålande sol fyllde min man jämna år, det firade vi hos vår dotter som har ett fritidshus i Undersåker, dit kom också vår son med sambo, våra barnbarn och kompisar från Gävle kom och överraskade . 

Vi hade picknic på Åreskutan med goda mackor och t.o.m tårta som som våra vänner tagit med, vi gick en del uppför efter det vi stigit av kabinvagnen så det var ju lite kämpigt, efter det så gjorde vi en utflykt till Tännforsen för glassätning.

På kvällen var det middag på Fjällsätra, ett mysigt hotell i Undersåker med jämtländsk buffé mycket sång o musik våra vänner från Gävle kan hålla igång med både piano, gitarr, dragspel o sång. 

Helt magisk dag.

Vidare så åkte vi till Skelleftehamn, där min bror med fam. bor, även där hade vi vädret med oss, besök på våra föräldrars grav naturligtvis, räkmacka på Stackgrönnan har blivit ett måste och sen har jag kompisar kvar däruppe, som jag har fin kontakt med trots att jag bott i Gävle länge. 

Men hemma, det är Ursviken det, rötterna finns där!

Ha en fortsatt trevlig sommar!

Kram Lena från Gävle

Dagens fönster ...

"Fia förfäras över ovårdade pelargonier och tar genast tag i saken och börjar fina till dem :D"

Så skriver AP.

Ja, tänk så bra att ha handlingskraftiga vänner! säger AP:s mamma, som är jag.

Det bästa i veckan för mossfolk ....

Hej!

 

Här kommer ett sent DBIV :)

 

Jag hade lite svårt att välja mellan kalas och Kopparbergstrippen och utflykter till Karlskogaland… men så kom jag på att det allra bästa var förstås att det gick så bra när Cosmos träffade dagmattens hundar för första gången. 

Så det får det bli.

/Mossfolk

Semester ..., det känns som den första dagen.

Ungefär som semester på Samos känns det.
Det var då det. Emil och jag själv.

Och så går jag ner till stranden .., möter människor på väg hem .., där är mammor kånkandes på väskor fyllda med badleksaker och där är trötta småbarn och där är främlingar som inte bryr sig det minsta om att fordonstrafik är förbjuden - såvida man inte har båt nere i hamnen och då har ett särskilt tillståndsmärke på vindrutan - och nästan alla som kör rakt in i reservatet har BMW eller Mercedes.

Nu är stranden nästan tom på turister.

Där är grannen Gun som har en f.d. klasskamrat på besök och det blir en stunds småprat och jag går ut i vattnet och simmar länge och dyker ..., tittar där under ytan, spanar efter maneter .., släpper ut håret som ändå tjorvar sig .., ångrar att jag inte har köpt ny baddräkt med bättre rump-resår .., och sen sitter jag länge på stranden med uppdragna knän och solen mot ansiktet och jag tänker att just så här, då är livet fullgott att leva.

Och så fungerar avloppet igen.

Arma pv har grävt mest hela dagen - handgrävt sig ner förbi elkabeln och ner till grenrören och cementröret som kommer från badrummet - och jag har servat med lunch och flädersaft och kommit med uppmuntrande tillrop och till sist säger pv att det nog verkar som det fungerar.

Kanske ändå?

Badkaret struntar vi att ta in igen .., kanske kan vi ("vi" ...?) sätta upp en glasvägg i stället, så känns rummet större och luftigare och för min del spelar det ingen roll, jag badar  a l d r i g ..., har inte tålamod att ligga i ett fyllt badkar, ja, har knappt tålamod att låta det fyllas upp.

"Vi kan ha det ute .., tänk, så skönt att ligga där i badet och titta mot stjärnhimlen!" säger jag.

Så där som om jag trodde att tålamodet då ska infinna sig.

Extradragning i lotteriet !!

Och en jättefin vinst!

Och så vände det ...

Kanske var det det skruttiga vädret som gjorde att jag kände mig så förfärligt trött och slut på förra veckan - denna min allra första semestervecka - och när det nu i söndags var dags att tänka på det bästa som hänt, så - förutom alla underbara bloggvänner som varit på besök -, så hittade jag liksom inte tillbaka till glädjen.

Alldeles tomt var det.

Och när alla hade åkt sin väg, satt jag i fåtöljen, jag hade anoraken på mig och tänkte att ...,  hur ska detta bli?

Idag vid elvatiden tog jag moppen och körde norrut mot Ugglarp och jag hade ingen jacka, utan bara blusen upptill .., och det var varmt och skönt och luften mer än ljummen och jag såg traktorer ute på stora åkern och jag såg Gulmåra och Mjölkört och massor med Blåklockor och när jag hade fyllt kassen med stooor broccoli, med färska morötter och underbart god potatis, tog jag inte raka spåret hem, utan vände ner mot havet, där det finns ett hundbad - Ugglarps hundbad -.

Till min förvåning stod där massor med bilar på själva stranden och där var gott om hundar och i luften svävade kite-surfing-segel.

Dessutom var sanden mjukare och vitare än den är här hos oss.
Det var mer som timglassand.

När jag sedan åkte hem igen, kändes det bara som  b ä s t.

Det kändes som sommar och som att idag var den allra första semesterdagen.

Det bästa för Gunbritt i Östersund ...

Hejsan!

 

Det bästa den här veckan var när mitt ljuvligaste,gulligaste barnbarn Vera och hennes föräldrar dök upp i stugan. Hon är det sötaste som finns förstås.

Hon är nu tre månader och hon har långa, smala fingrar precis som hennes mamma och moster har. 

 

Hälsningar Gunbritt i Östersund. ( idag har vi äntligen sol och storsjön är blank som en spegel)

Det bästa som hände förra veckan ...

Fler som vill vara med?

Mejla i så fall "ditt bästa" till bisse151@gmail.com.

Det blir dragning i bästa-lotteriet ikväll .., fyra böcker, skänkta av den här madamen, finns att välja på för den som blir vinnare. Ja, förstapriset är en bok, alltså.

Välkommen med ditt bidrag!

Just nu ligger dessa bidrag och skvalpar omkring i träskålen:

AP - glädjen över att hästen inte är allvarligt sjuk -.
Ann i Göteborg - om glädjen i att bli bjuden på namnsdagsfika och så får vi veta vad ett QRmärke är -.
Ulrika  - om glädjen i att ha tagit ett viktigt steg här i livet -.
Anne i Mantorp - har hittat kantareller -!
Eva på Frösön - det handlar om Otis  - och en prunkande trädgård!
Ellem i Skellefteå berättar om glädjen i att åka till Finland och bli bjuden på surströmming!
Cecilia N: blir peppad av måsta tänka efter hur veckan egentligen har varit ...
Eivor i Adak har tackat för sig när det gäller filmestivalen som hon ansvarat för i så många år.
Eva från Tyresö ..., är tacksam för att det ordnar sig för barnbarnet.
Gunbritt i Östersund ...., fascineras av små, långa fingrar som tillhör Vera!

Ps. Dagens Sommarpratare är smålänningen (nästan från Ljungby, som pv) Eskil Erlandsson. Ds.

Dagens fönster ...

... finns i Västmanland och då tror ni kanske att det är den nyförlovade stickmadamen som varit framme med fönsterhåven, men se, det är det inte!

Så här skriver avsändaren till bilden:

"När jag gick igenom dagens bildskörd efter trippen till fina Kopparberg insåg jag att den faktiskt bland annat innehöll ett fönster. Det får förstås susa raka vägen till landet Halland.

Jag tror att fönstret sitter på postmuseets baksida och jag tyckte att det var så vackert med det blommande trädet intill…

/Mossfolk."

Over there ....

Kusinen Barbro har - tillsammans med sin syster -, varit över till Kanada och hälsat på sin farbror.

Farbrorn fyllde 75 år och då vankades det kalas i kyrkans församlingshem.

Fint dukade bord och levande ljus.

Och prästen som pratade.

Eller ..., var det inte alls på det viset ?.

Kanske vankades det show i garaget i stället?

Jominsann!

Och titta här, vilket härligt kalas!

AP berättar om sitt bästa ...

Ingen fraktur.
Ingen frissur.

Ingen ligamentskada.
"Bara" lymfangit.
Fina Fieri är snart på banan igen...

AP.



// AP:s mamma säger: det är tur att vi människor är olika! När harry igår skulle till veterinären - harry som är så sjåååpig och skrek högt senast vi var där -, vägrade jag i sten. Det blev husse som fick ta honom dit och allt gick bra. AP var - i alla fall som liten tös - den mest räddlivade människa jag kände till. Hon var rädd för allt! Men nu, när hon har egen häst, är det annorlunda. Nu klarar hon av det mesta! Och när Fiéri blir sjuk får hon själv ge henne sprutor med antibiotika, rakt in bara!  Det är den kanylen hon håller upp på bilden.

Och det bästa för ellem i Skellefteå ....

Hej Elisabet!

 

Denna vecka har vi varit och hälsat på i Finland. Alltid lika roligt. Vi hinner bara dit så kommer släkt och grannar och hälsar oss välkomna. Så mycket värme, så välkomnande! Så mycket jordgubbar vi får! 

 

Sen har vi full sysselsättning att hälsa på hos alla, fika, prata. 

Och äta surströmming hos kusinen sittandes på altanen vid havet och se solen gå ner. 

 

 Bild: ellem. "En humla som sitter och sover i en Gullgentiana", skriver hon.

I år var det inte direkt väder för sol och bad men det gjorde inte så mycket. I alla fall hann vi emellanåt  sitta ute på gräset och och njuta av tillvaron och lyssna på svalornas  svirr. Tänk så fort en vecka kan gå! Jag ser redan fram emot nästa års besök. Då tror jag vi ska samla alla kusiner med familjer i “vårt” hus. Har redan börjat tänka på det praktiska!

 

Vi har varit borta nästan hela semestern och därför känns det som om det bästa av allt är att komma HEM igen! Även om tvätthögen är stor. Nu vill jag inte gå utanför staketet innan måndag då jag börjar jobba igen. Borta bra, men hemma bäst!

 

Kram ellem

Det bästa för Eivor Jonsson från Adak ...

"Hej Elisabeth!

Det bästa som hände förra veckan var alla trevliga människor som besökte vår filmfestival, men allra bäst var avslutningen som gick i dragspelets tecken. 

Elisabet säger angågende bilden: tänk, att jag känner igen åtminstone två av dom som spelar; kvinnan i rött är Britt-Marie Sellman som på min tid i Malå var chef för arbetsförmedlingen och inte det minsta har hon åldrats! 

Mannen i rödvit skjorta som sitter lite lojt tillbakalutad, det är en av de allra mest underbara människor jag har träffat i mitt liv, nämligen Björn Sivertssen - med delvis norskt ursprung -! 

Björn tillbringade säkert tusentals timmar hemma hos oss vid köksbordet, där han satt och rökte sin pipa - eller stoppade den om och om igen - och han drömde alltid om att köpa en ESAB-svets, men tyckte sig inte ha råd. Vår AP var dagbarn hos Björns dåvarande fru Gunilla - numera Ängel i Himlen - och den snällaste av snälla kvinnor!

Inte mindre än 30 musiker satt på och under scen och spelade av hjärtans lust. Från 11.00 till 20.00 var det dragspelsmusik för hela slanten. Bifogar foto.

 

Mannen med mikrofonen är Lars-Göran Hultmar från Rökå.

Kramar Eivor."

// Här kan ni läsa mera om Sagabiografen och den årliga filmfestivalen i lilla Adak, några mil från Malå! 
Eller man kanske får säga så här: "Malå, några mil från Adak ...".


Och här kan ni se självaste Eivor, som nu, vid 70 års ålder, tackar för sig som festivalgeneral.

Efteråt ...

Det är Gunnar från Jämtland som upptäcker den lilla bölden mellan harrys tår.
Vi försöker att undersöka bäst det går, men alldeles enkelt är det inte och harry är rädd om sina framtassar.
Och nog är det som om bölden växer?

Så idag klockan 15.00 var det dags för besök på Slöinge Djursjukhus och det är husse som gör harry sällskap och förra gången skreeeek den här räddlivade krabaten högt när han fick en spruta .., idag går det hur bra som helst!

Och det sticks i bölden (det går bra det med) och tas prover och i morgon ska vi få svar.

Efteråt .., ligger harry som utslagen på gräsmattan.
Inte ens plastbunken med köttfärsrester får honom att vakna upp.

Med posten kommer detta ....

Om jag säger att jag nästan började gråta när jag öppnade den stora, gröna påsen med för mig obekant handstil på framsidan .., så är det ingen överdrift.

Och jag öppnar paketet medan jag går uppför backen och däri ligger fyra böcker och ett brev och ett häfte frimärken!!

Och jag läser brevet om priser till uppmuntringslotteriet och ler hela vägen in till köket där jag tar fram min mobil-kamera och jag tänker att det är inte klokt så många outsägligt generösa och vänliga medmänniskor det finns!!

I morgon blir det dragning och då gör jag som så att vinnaren helt enkelt får välja en av böckerna! Har man redan läst dem, kan det ju bli en fin present till någon som inte har upptäckt dem.

T a c k   Lena!

Inget lammkött idag i alla fall ....

Inte långt från det gula huset, några kilometer bara - knappt det - ligger Ugglarps Grönt.

Man kör norrut, svänger av från kustvägen och kör rakt mot havet till .., sen vänster in mellan stora grönsaksland och så är man framme.

Det var vad jag gjorde - moppade iväg bara - och vinden var ljummen, på gränsen till varm.

Butiken visar sig vara liten men charmig och där finns gott om frukt och grönt.
Det här - på bilden - blev dagens skörd för min del.

Ann i Göteborg om det bästa  ....

..som hände i veckan var att jag blev bjuden på namnsdagsfika av min forna kollega Helena i fredags!

Helena är bildlärare och det är alltid så roligt och inspirerande att träffa en så kreativ själ.

 

Vi pratade bl.a om att ett samarbete på webshopen med hennes smycken. Får se vad det kan bli av det .

Jag fick en bok av henne, som heter “4 timmars arbetsvecka” – det låter väl sympatiskt?

 

Ann Margareta Johanna(på tal om förnamn)

 

 

Och så skickar Ann med en bild på hennes "QR-kod". 

Jag är ju så obildad, så jag har inte en aning om vad det är för nånting, men så här ser den ut, hälsar Elisabet.

Dagens fönster ...

... är litet, men speglar sig i katten Chivas öga.

Kram Ann.

Och det bästa för Cecilia N ....

Om inget annat så kan man ju säga som så att den här uppmaningen gör att man får anledning att tänka igenom veckan: vad har den innehållit, egentligen?

Bäst den här veckan höll på tisdag till fredag: solvädret!
Att den äntligen kom fram, den knallblå himlen som Tomas Ledin sjunger om i början av sången.
Att den sen blev vitfläckigare och vitfläckigare var lätt att ta då. (För det blev skönt med lite svalka.)
Men nåt badvatten har jag inte upplevt ännu den här sommaren.



(Undrar om han är på Skuleberget på bilden på länken. Det stämmer inte riktigt med andra utsiktsbilder på internet, men de kanske står lite annorlunda till?)

Cecilia.

Sadura, Sanfred och Eufrosyna ...

Så här är det; pv har nästan vikit sig dubbel av skratt ikväll, ja, när vi har pratat västerbottniska förnamn.

"Sadura och Sanfred, det är väl inga ovanliga namn?" säger jag häpet och då skrattar han igen .., nej, visst, visst inte ..., "Sadura, det heter ju var och varannan!" säger han mellan skrattsalvorna.

Och så läser jag detta. 

Och då vet  hans glädje liksom inga gränser!