Upphittat ....

Och glad är han, den lille gubben nere till höger.

Tisdagkväll ...

Och då är det personalfest hemma hos chefsskapet i Haverdal.
Alldeles vid havet.

Vi är ett tjugofem tal (minst!) anställda som kommit dit och där bjuds på storslagen och vidunderligt god buffémat och det blir mycket surr och skratt och mitt emot mig sitter unga töser på arton år och berättar om sin tillvaro och sen kommer J som nu ska slutföra sin journalistutbildning och där är inte många gossar, fyra stycken allt som allt och chefen håller tal och tackar för jäkligt gott arbete under sommaren och han berättar om slagna rekord och kaos och mycket jobb och hans fru, som gör våra scheman, säger till dom som var nya på jobbet i sommar, att dom har gjort det jättejättebra!

Vid halv tolv tar jag moppen och kör hemåt.

Det blixtrar och dundrar mest hela tiden och jag håller blicken riktad rakt fram och i Steninge doftar det tång och hav och luften är så mild, så mild - rent av ljummen fast det är natt -.

Och nu är det onsdag och ännu återstår fem semesterdagar.

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Idag fyller världens bästa Eva år och det är hon som har målat dom här underbart fina och livsbejakande korten!

Här kommer en stooooor födelsedagskram från oss i landet Halland!

Tisdagförmiddag tar vi bil och släp och kör till Falkenberg.
Först till återvinningscentralen där brädberget är makalöst stort och jag tänker att det påminner om bilder man har sett från Calcutta eller Rio de Janeiro, ja, som ett mindre berg är det!

Och sen till byggvaruhuset och allt medan pv fyller släpvagnen med grundmålad väggpanel till husets ena kortsida (den mot havet som tar så mycket stryk av vind och regn), sitter jag i bilen och lyssnar till P4-prat.

Det tar en stund .., jag småpratar lite med harry som ligger i baksätet och långleds och plötsligt dyker pv upp och ser tämligen besvärad ut .., jo, han har glömt sitt bankkort hemma och har jag möjligen med mig mitt .., och det har jag och vi säger unisont att å, vilken tur att jag bestämde mig för att följa med!

Sen går pv in för att betala och vi står där med bil och släpvagn som är fulllastad med virke; vi står där inne på butiksområdet så där som man gör på byggvaruhus och så kommer pv och allt är klart för att köra ut.

Då startar inte bilen! 

Det visar sig att batteriet har tagit slut (allt p4-lyssnande och säkert skruttigt batteri!) och den låter exakt så där fånig, ja, som den där gången när jag skulle vara snäll och hämta pv vid bussen från stan och samma sak hände.

Om jag säger som så .., ja, att herr pensionatsvärden inte var särskilt glad, så är det en klar underdrift.

Och jag känner väl att det här är helt och hållet mitt fel, så jag går in i byggvaruhuset och frågar ett par i vår ålder om dom möjligen kan tänka sig att hjälpa oss .., ja, startkablar har vi, men vi behöver ju en bil till, så där så vi tar oss ut därifrån och inte stoppar upp för övriga som har handlat och vill komma hem?

Mannen, som pratar halländska, har ingen större lust.

Då upptäcker jag en annan bil inne på området och där sitter en mörklockig man och lika mörklockig kvinna och jag ställer samma fråga till dem?

Skulle dom kanske kunna tänka sig?

Det kan dom.

"Javisst, självklart!" säger mannen på bruten svenska.

Och mannen kör ut sin bil till vår - som vi har lyckats baxa ut med hjälp av en försäljare - och sen blir det startkablar (fungerar inte) och den mörklockige mannen är tjänstvilligheten personifierad och föreslår till sist att vi ska putta igång den (det har försäljaren redan testat) och ut ur mannens bil kommer även hans hustru och så puttar vi på, vi tre, medan pv sitter inne i bilen.

Då går den igång!!

Jag säger bara en sak:  det är just såna gånger man inser betydelsen av medmänsklighet.

bettankax kommer ihåg .....

 

Jag säger bara, fy för den lede med bilar som inte startar. 

Glömmer aldrig när min bil blockerade en rondell just vid rusningstid:( Många huvudskakningar och pekande fingrar. Ingen hjälp. Fick till och med frågan av en medtrafikant "hur i h*lvete jag kunde vara så korkad att jag stannade mitt i en rondell?? Det är då man svarar, "jamen varför inte"??

Jodå jag fick hjälp av en snäll granne, som kastade sig i sin bil och kom till undsättning. 

Då blir man så tacksam så tacksam:)

Och Ruta Ett minns med fasa ...

Ruta Ett sa... 

 

Usch, det finns inget värre och alltid behagar de stanna på världens sämsta plats. En gång fick jag punktering i ytterfilen 100 m före Tingstadstunneln i en lånad bil i mars mitt i vinterslasket

Precis som Bettankax skriver så verkar folk tro att man stannat där av egen vilja...

Till slut kom det ett par änglar och stannade bakom, lyckades lokalisera både domkraft och reservhjul och vips så var det fixat.

Då blir man nästan religiös...fast bara nästan.

Dagens fönster ...

Härifrån till Ugglarp är det kanske två, tre kilometer och dit kör jag nästan varannan dag för att köpa färska och närodlade grönsaker.

Först kör man längs kustvägen och sen svänger man vänster mot havet till, rakt ner bara .., sen ytterligare en väntersväng in på en grusväg - som är slät som ett parkettgolv men aningen guppig -, och så ser man då själva växthuset och fälten där det växer stoooora, stooora broccoli och där är kål av alla de sorter och allt möjligt annat!

Själva lokalen är ytterst spartansk ..., men charmig, och man tar en liten plastlåda och så är det bara att fylla den med diverse nyttigheter.

Häromdagen kom jag att småprata med en man som hade köpt svartkål - något jag aldrig hade hört talas om - men jo, det fanns där i en låda vid väggen!

Som ni ser är gardinuppsättningen av det mer exklusiva slaget.

I like it!

Och här är vinnarna ....

Eftersom den som har vunnit inte har tillgång till bra kontakt med yttervärlden, i alla fall så där så man inte har möjlighet att titta på film just där i stugan, så säger vi grattis till dig, Eva på Frösön, som vann förstapriset!

Nu missar du sången till din födelsedag i morgon och även själva dragningen, men allt det kan du ju se senare.

Vinsten blev en burk med pv:s nykokta rabarbermarmelad.

Vem som vann tröstpriset, ja, det säger jag inte .., det får minsann bli en överraskning.

Notarius Publicus är den här gången en bekant bloggare vars inlägg jag följer regelbundet.

Nu har vi haft fyra nya lottdragare ..., Bettankax i Lund .., Gunnar i Jämtland, Ann i Göteborg och så den här sista.

Tack snälla, rara som så välvilligt ställer upp!

Det finns en viss sorts humor ...

... som jag bara älskar.

Sån här, till exempel.
Från dagens DN/sportdelen.

Och det är särskilt den översta meningen ... den där "sjung gärna med", som får mig att smajla.

Tisdagsfönstret ...

... kommer från Fårö på Gotland och det var den här madamen som stannade upp och tog fram fönsterhåven.

Tack, tack, tack! säger jag.

Någon som vet ....?

Du Lena/Motvillig Blogg som har koll på detta med sädesslag .., eller den allvetande Bert ..., är det här korn eller råg? Kerstin i Trelleborg .., du kan säkert också?

Det är AP som undrar.

Ja, jag med.

Kerstin i Trelleborg ..., säger så här:

"Korn har långa horn" Jepp, detta är korn! Råg har korta strån, vete inga strån alls och havre har vippor, sa Hedgrenskan.

Eva på Frösön (som har födelsedag i morgon ...), hon visste också att det var korn.

Tack snälla, rara, underbara!

Pling i min inkorg ...

Hei Elisabet.

Kom tilfeldig inn på din blogg,
og der får jeg se at du og min fru
ant har samme forfar.
Har forsket på slekt i endel år,
å har funnet mye interesant:)

Hvis Mattias Hansson Bjur och hans hustru Elisabeth Andersdotter, från Orsa er dine forfedre,har du och min fru samma slekt.

Jeg har selv mye av min slekt i
Sverige,så det er mye Svensk blod
i oss begge.

Har du forsket mye på din slekt?

Hadde vært hyggelig om du sendte oss en mail.

// Och visst är det så .., Mattias Hansson Bjur (tänk, om han visste att vi pratar om honom nu!) föddes 1768 i Bjursås Socken i Dalarna och denne Mattias Hanssons pappa - Hans Mattison - är morfar till min mammas morfar.

Invecklat, så det räcker och blir över ,-)

Mattias Hansson var gift med Elisabeth Andersdotter från Orsa.

Dragning i glädjelotteriet ....

I morgon är det dragning igen .. och tänk, nu har vi ännu en ny Notarius Publicus!

Ja, om inget oförutsett inträffar, förstås.

Jag gissar att filmen ligger ute nån gång vid åttatiden i morgonkväll.

Ett tröstpris blir det också.

Mot nya Djärfva Mål ...

Måndag och ömsom sol och ömsom moln och det blir ett par kilometers promenerande med gåstavar med m-o-t-s-t-å-n-d  och därtill nyinköpta träningsskor och efter halva sträckan är håret hur lockigt som helst och jag doftar svett på samma sätt som mamma gjorde.

Jag råkade - för en tid sedan - läsa om en drygt 80-årig man med knäprotes som hade åkt Vasaloppet och det var då jag sa till pv att kan den mannen, ja, då kan jag åka nio kilometer om jag börjar att träna nu, ja, då kan jag ta fjärdesträckan i stafettvasan.

Pv menar att jag måste registrera längd och hastighet på rundorna, sånt är viktigt.
Själv har han diagram i sin dator och varje dag, exakt varje dag som han cyklar till och från skolan, förs tiderna in och det första och det sista han gör, är att se på klockan.

Sånt tycker jag inte är lika viktigt.

Så jag tar på mig någorlunda vettiga kläder och så stoppar jag kameran i jackfickan.

Det är väl ändå onödigt, tycker pv, ja, att ha med sig kamera det är träning på gång, men det tycker inte jag och det första jag ser är en vidunderligt grann råbock och alla som har sett filmen Deer Hunter med Robert DeNiro, kommer nog ihåg hjorten i början av filmen .., den stora som stod där och mötte jägarnas blick.
Det var efter bröllopsscenen.

Alldeles stilla stod den, hjorten.

Precis så är det nu också.

Högst uppe på klipphällen -  nära den stora lagården - står råbocken och jag stannar upp och tar fram kameran och bocken står där och tittar lugnt på mig,  just så länge som det tar att göra sig redo och trycka på knappen .., då försvinner den.

Sen, nästan hemma igen,upptäcker jag två rådjurskid som raskt gömmer sig ute på sädesfältet.

Och jag ser överkörda sniglar ...,  svalor som flyger hit och dit just ovanför säden .., och nästan som en liten rabatt är där också, med gula blommor och blå kråkvicker.

Det doftar ..... sensommar.

Allt känns bra.

Fler som vill vara med i DBIV ... (Det Bästa I Veckan ..) ?

Nu blev det ovanligt många som ville dela med sig av det som var bäst under veckan som gick!

Kul!!

Någon tjusig sjal från Ann i Göteborg lottas inte ut den här gången, nej, nu är det vardag igen och då blir förstapriset en burk med pv:s hemkokta rabarbermarmelad.

En bok från generösa Motvillig Blogg som idkat bokhyllerensning, blir det också.

Anna-Lena How om sitt bästa ....

Som den samlare jag är var nog veckans bästa de fyra flaskor saft som var resultatet av en tur ut i skogen och en omgång vid busken med röda vinbär.

När jag som barn släpades med till skogen för att plocka allehanda bär svor jag på att jag aldrig skulle plocka bör när jag blev vuxen.

Nu älskar jag det...

Och så det bästa för min egen del ....

Den andra semesterveckan, då kom energin tillbaka!

Å, det var helt ljuvligt och det blev varmt och soligt och vi badade i havet och en dag tillbringade jag nästan fem timmar nere på stranden och jag satt där och tittade på människor som badade och jag såg en kvinna, kanske tio år äldre än undertecknad, som var så vacker när hon gick ut i vattnet och när hon kom upp igen, tog jag mod till mig och sa ..."vet du hur vacker du ändå är!" och kvinnan sa ..."men lilla vän, vad säger du!"

Sen började OS i London och då blev det ännu trevligare!
Nästan hela dagarna står tv:n på och vi tar en kopp kaffe och nybakad mjuk pepparkaka och tittar på linjeloppet på cykel och vi säger att när nu inte Emma Johansson vinner, så vore det ju kul om brittiskan finge ta medalj.

Så där håller det på.

Andra bryr sig desto mindre om olympiska spel.
pElle, till exempel.
Sjutton år är han och går väl på slutvarvet.
Sover mest.
Men är till stor glädje.

Ett stort glädjeämne är att jag i garderobens mörker och oreda hittar en av mina linnejackor.

Jag tror att det är knapparna jag tycker bäst om!

Plötsligt känner jag mig som mig själv igen och tänker att om en vecka ska jag hoppa in i en röd (iskall rödfärg som går i blårött) arbetsskjorta som är det sista jag i mitt liv skulle ta på mig om jag finge bestämma.

Resten av semestern ska jag bara njuta av egna kläder.

På fredagkväll fick vi besök av pv:s storebror och hans fru - dom skulle påföljande dag köra till Göteborg och lyssna till Bruce Springsteen -. 

Med sig hade dom sin hund Mylta som är jämngammal med harry. 

Ååååå, som dom lekte!! 

Mellan varven tog dom igen sig på golvet och låg nära, nära varandra.

Den vita tassen tillhör den lilla madamen från mörkaste Småland.

DBIV för mossfolk ....

Det allra bästa den förra veckan finns inte på bild. 

 

Det var när jag efter OS-invigningen skulle gå och lägga mig. I sängen sov maken och båda kattdamerna så gott och i bädden alldeles bredvid låg valpen och snarkade lite. 

 

Då stannade jag till där i dunklet och tittade på dem och kände mig ungefär hur lyckligt lottad som helst :)

Annars har det varit en bra semestervecka med tripp till Karlskogaland och besök både av och hos vänner.

 

På bilden har vi besök av familjen V. Isabelle tycker att valpen är både lite läskig och ganska spännande.

/ Mossfolk

PV berättar om sitt bästa ....

Det bästa för pv, säger han, det var på samma gång också det sämsta.
Mitt i det att hans sambo stod och duschade blev det översvämning i badrummet och sen visade det sig att det icke allenast var vatten som kom upp via duschavloppet, nej, just det.

Eländes elände!
Ja, nästan, i alla fall.

Och pv handgrävde sig ner till röret och kopplingarna där nere i sandjorden (nog märks det att här en gång har varit havsbotten .., jag tycker att tanken svindlar .., att fiskar har simmat omkring där vi nu sitter på altanen!!), allt medan jag ordnade med iskall flädersaft och försökte peppa så gott det gick.

Helt klart är det inte, men nästan.
Det stora röret som har som en gummihätta - modell större - på sig, där togs spännbanden loss och nu har han inte fått det riktigt, riktigt tätt, men det ska det förstås bli.

Så länge använder vi badrummet i det som en gång var Hildas rum - det är andra rör där och där fungerar det bra -.

"Ja, det var det bästa .., att jag kunde lokalisera var stoppet var och få bort proppen .., det känns bra!" säger pv.

Han tycks omåttligt lättad.

Och så var det Anne i Mantorps bästa ...

Hej Elisabet!

Återigen har jag badat. Den här gången i Svartån som brukar vara ganska så kall eftersom
det är rinnande vatten. Men just den här dagen var det 21 grader och alldeles underbart
att simma omkring i.

När vi kom till badet var det simskola i full gång och det var roligt att få titta på. Barnen var
redan duktiga simmare och fick nu lära sig livräddning och allmänt vett i och vid sjön.

När simskolan var slut kunde vi släppa i mitt "barnbarn" Texas som är både Labrador och Flat Coated Retriever och så klart galen i att bada.

Han ville aldrig gå upp ur sjön och ylade av besvikelse när vi andra hade badat färdigt för länge sedan.
Fast känner jag hans matte rätt, så dröjer det inte länge innan det blir nytt badbesök i sjön.

Anne i Mantorp

Det bästa för Eva på Frösön ....

Hej!

Det bästa denna vecka är nog dagen idag. Jag vaknade och kände mig skapligt pigg efter drygt två veckors förkylning. Solen strålade och vid sju var det 20 grader varmt. Första riktiga sommarmorgonen för detta år.

Jag och Otis tog en liten promenad på vår lilla väg.
Älgörten blommade så vackert och Otis skuttade omkring alldeles salig av lycka.

Under eftermiddagen åkte vi till sjön och några av oss (läs, inte jag) badade. Så även Otis, som är en duktig simmare. Vi åt en underbar middag på altanen tillsammans med två av våra barn. Och jasminen doftade himmelskt.

En dag att lägga i gömmorna för att ta fram under kulna vinterdagar.

Kram Eva.

Och Gunnar mötte ..., nej, inte Lassie!

Det bästa och häftigaste som hände mig i veckan var i fredags när jag mötte den här krabaten på skogsvägen några hundra meter från där jag bor i Vaplan/Jämtland.

En stackars vilsen myskoxe som blivit utstött från flocken i Dovre i Norge har vandrat över storlienfjällen och hamnat här i Vaplan.
Han är ute på jakt efter en partner men tyvärr så är han nog några tusen år för sent ute för att hitta sin fru här i Vaplan.

Men att det blev en adrenalinhöjning kan du lita på.
Inte så ofta man möter en myskoxe i skogen ;-)

Hälsningar Gunnar.

(Fler bilder från mötet med den tråååånande myskoxen, ja, det hittar du här).