DBIV för mig själv ...
Fem kilometer härifrån ligger Ugglarp och ändå är allt så annorlunda.
Där finns klippor. Bulliga, runda klippor och stranden är bred och
helt olik den i Stensjö.
Dit åker vi, när regnet för ett ögonblick har upphört.
Vi går norrut, längs stranden, men vänder efter en stund om och går upp över kullen (varifrån man har utsikt över stranden
söderut) och harry blir som galen och springer ut och in under vindpinade enbuskar som - totalt ogenomträngliga - ligger efter marken ..., och pv säger att jag måste vara försiktig när jag kasar mig ner för hala klippor och han räcker ut handen och säger "håll i här, jag vill inte att det händer dig nånting!"
På södersidan upptäcker vi två röda stugor.
Det här är en av dem.
Ack, vilken sinnlig lycka att sitta där och blicka ut över havet och stranden och kitesurfarna, vars segel åker upp och ner i skyn.
Vid stugknuten.
Rester av sommaren.
Motljusbilder blir mörka .., men ååå, så vackert där var!
Och det doftade .... hav.
Och porlade från det lilla deltat.
På norrsidan ser det ut så här.
På vissa ställen är sanden täckt av musslor och snäckor .., det krasar under fötterna när man går!
Och det var uppe på den här bumliga berghällen som vi tog oss och där, på toppen, växte mest enris!
Små och större harpaltar sprang hit och dit och retade nästan livet ur en allt mer flåsande harry.
Jo, det här var nog veckans bästa, tror jag.
