Monica i Lysekil .....

// Monica har idag deltagit i en tävling vilken bestod i olika grenar såsom stövel,- respektive varpakastning, hur man bedömer saker (t.ex. antalet länkar i en kedja, hur många länkar det var ...), pilkastning, samt fotboll. 

Bonuspoäng/hcp utgick efter ålder .., ju högre ålder, desto fler bonuspoäng.

Så här skriver hon, bland annat:

"Detta var vad jag gjorde i dag mellan 12-14 (Min start var ca 10:20).

Efteråt var det dusch, och sedan våfflor mm i skidstugan.

Så blev det middag hos vänner i Trollhättan!

Bilden jag tog visar riktiga svar på två av uppgifterna: jag fick 14 av 15 möjliga poäng.

Jag antog att första svaret var 110 (rätt 137 länkar på kättingen).

På den andra uppgiften antog jag att det var 250 cm (rätt svar: 260 cm på sidorna runt paketet).

Monica." 

Uppdaterat: Hej!

Fick inte med detta när jag skrev:
Loppet i går var på 8 km i kuperad och tämligen våt och lerig terräng.
Men som tur var regnade det inte mer än lite på slutet av loppet!
Jag sprang till ära för min pappa som höll på med många olika idrotter (och så var det ju Fars Dag i går).
Pappa sprang bland annat över 60 Marathonlopp runt om i hela världen.
Det var tur för min mamma som tycker mycket om att resa för att uppleva olika länder.
Hon hade svårt att få med honom på en resa utan att det samtidigt var ett lopp!

anna i sheffield ....

Hej Elisabet!

Tio i två, på väg hem från jobbet, i solen i Peace Gardens i Sheffield.
Jag tycker att löven är så vackra. I bakgrunden skymtar stadshuset.

En speciell dag idag i England - Remembrance Sunday, då man minns och hedrar krigens offer från första världskriget och framåt. Nästan alla människor har en "poppy", en röd pappersvallmo, i knapphålet.

Tyvärr missade jag paraden med veteranerna, jag fick titta på ceremonin från London istället.
Det är frivilligt att gå i paraden, ibland är det inte förrän nu som de orkar ta itu med minnena och vara med.

En man intervjuades, han hade varit krigsfånge i Japan under andra världskriget, detta var hans första år.
Han förlorade sin bästa vän i kriget, hade utstått tortyr och alla möjliga sjukdomar, ändå log han och sa att det var ju ändå ironiskt att fartyget han åkte med hade namnet The Empress of Japan.
 Humor är kanske det bästa vapnet!

Anna.

// Elisabet säger: jag har aldrig någonsin närt en längtan till just Lanzarote. Inte tidigare. Men nu.
Det är helt och hållet Annas förtjänst..

mossfolk i Örebro ...

Runt klockan 13.

Vi är i Karlskoga och har fikat fars dags-fika.
Efteråt blir det en liten promenad.
Pappa, maken och Cosmos går ut före mig och när jag kommer ut ser jag dem ingenstans.
Börjar gå på vägen i tron om att de har gått i förväg, men då dyker de upp bakom mig istället.
Och just då, när jag just upptäckt dem, tar jag den här bilden.

En lycklig groda säger så här ...

Maken har snickrat och satt upp en ställning för fågelmat.

Lyckliga Grodan

// Elisabet säger: och har ni inte läst hennes rader om hur man blir (eller kan bli) en extraordinär lycklig och framgångsrik människa .., då har ni chansen här och nu. Ta den!

Turtlan i Karlstad ...

Idag strax efter kl 14:

Längtan ut i naturen har varit hög den sista tiden men det har inte varit så bra med tid till det.

Men idag så packade vi ryggsäckarna och köpte med oss en engångsgrill och åkte ut till Hammarö sydspets.

Vänern är rekordhög så klippor som man annars går på ligger under vatten. Sjön dånar på rejält och disen skymmer sikten mot vindkraftverken som ligger väster om oss.

Duggregn och småkallt men vi är klädda bra och sitter under tak vid ett vindskydd.

Tänk så härlig en grådisig söndag i november kan vara!

Turtlan

Cecilia N i Härnösand ...

Mellan 12 och 14 ....

Så dags var jag rätt mör.
Kl 8.30  var jag på plats för familjegudstjänsten kl 9.30.
Efter den så var det bara att börja förbereda för högmässan kl 11.

Och efter den så var det efterarbete. T ex räkna kollekten. Idag gick den till Dövas Afrika-Mission, DAM.

Jag undrar om det var dem som en berättade om för några år sen. Hans son är döv så han kan därför teckenspråket. Efter att ha åkt runt på olika platser i "Afrika" (jag tror det var Tanzania, men jag är inte säker) och inte fattat nånting av de språk han hört (jo, han hade tolk med sig förstås), så kom han till ett ställe som hade en dövskola. Teckenspråk.

Och eftersom pionjärerna i detta var svenska, så var det svenskt teckenspråk. Så helt plötsligt kunde han kommunicera själv! Han var ganska lycklig ...

Cecilia N/

Bert i Luleå ...

Sitter på min hårdaste stol för att klara svansen. 
Det funkar inte med soffan. Blåbärskakan uppäten. Påtåren slut. Bara slalom kvar. 

Vi hoppas på Myhrer.

*****

Bert.

Ann i Göteborg ...

Henrik och Johan är hemma för att fira fars dag.

Anders är på ingång.

 På menyn står Carnitas taco och Pulled pork dvs kött stekt i coca cola och kött i trådiga remsor med mycket sås och äts med tortillabröd. 

Låter minst sagt ovanligt och spännande.

 

Ann.

Rexxie i Västerås ...

"Herr och Fru Gåsfot har fått nytt fotutrymme!"

Så skriver Rexxie, som i tröstpris fått två sticklingar från mina jättestora "Gåsfötter".

Sköt om dem nu, Rexxie!

Guy i Thailand ...

Vid tvåtiden kom jag tillbaka efter att ha väntat på min nya dator i nästan två timmar.

 

Problemet var att hitta inställningarna för svenskt tangentbord och svenska i Windows sju. 

Här packas allt upp och kontrolleras. 

 

Allt fungerar bra utom det tangentbord som jag fört med från Sverige för att ha tillgång till å. ä och ö. 

 

Guy.

Ulrika i Västmanland ....

Och Ulrika hittar ni här - om någon inte visste det -.

Gunnar i Jämtland om sitt här och nu ....

Söndag 11 november mitt på dagen.

Grått, grått, grått, plusgrader, regnigt och skitigt.
Tröttväder...
Katten Vira och jag själv tycker verkligen om att helga vilodagen i dag ;-)

Gunnar.

Monet i Frankrike om Här & Nu ...

Bilden på mitt Här och Nu visar undertecknandet av stilleståndsavtalet mellan Frankrike och Tyskland den 11 november 1918 i en järnvägsvagn i en skog i Frankrike. Bilden är tagen från Wikipedia.

 

(Elisabet säger: jag får dela upp det hela i ett och ett inlägg, då en del är ganska långa.

Först ut är Monet.)

 

Idag är det Stilleståndsdagen den 11 november i Frankrike. 

 

Det är söndag och därför stängt ändå men hade dagen infallit på en vardag hade allt varit stängt och alla varit lediga. Man högtidlighåller stilleståndsdagen, l'Armistice från första världskriget 1914-18 och det görs över hela Frankrike.

 

I varje liten by, inklusive vår egen är det ceremonier med borgmästaren och kransnedläggelse vid det krigsmonument som finns i  varje liten ort. I Paris är det presidentbesök, militärparader  och kransnedläggelse vid den okände soldatens grav vid Triumfbågen. 

 

Idag uppmärksammar man alla som stupat för sitt land och med särskild betoning på de många fransmän som dödats i Afghanistan, elva stycken bara i år.

 

Det är en ljummen men blöt dag efter de häftiga skyfallen igår. Jag tittar ut genom mitt fönster och ser hur de höga popplarna i byn blir allt gulare för varje dag. Vi ska strax äta en egenkomponerad Kyckling à la Provencale med goda kryddor, 

 

Dessi kommer att rusa runt i trädgården efter lunchen, den som blir mer och mer proppfull med ekollon på gräsmattan. Senare på eftermiddagen ska jag titta på programmet Vivement Dimanche, ett slags "här-är-ditt-liv-program" med kända fransmän.

 

Så är det Här och Nu i Frankrike för mig. Stillsam söndagskänsla.

 

Monet.

"Få se .., var är ditt högra öra ..?"

Det blev en mentalt ansträngande helg för harry.

Med min systers dalmatiner Mizz är det nämligen så att hon har ett något underligt kroppsspråk; hon vill leka, men markerar ändå ett slags avstånd och harry har svårt att läsa av henne, särskilt inomhus - då gömde han sig mellan varven bakom soffan - (som för ovanlighetens skull INTE är en Ektorp).

Det lustiga var; det var helt sanslöst .., att Mizz ofta siktade in sig på harrys högra öra, just där han i somras blev biten av den där tyska hunden .., nu stod Mizz och noooosade honom just där och harry blev spänd som en fiolsträng!

Visst är det konstigt .., eller upplevde hon att han reagerade så och så förstod hon att ojdå .., här kan jag skrämma honom lite?

Ute gick det hur bra som helst!

Och tänk, för första gången har harry mött sin överman när det gäller snabbhet!

T a c k!!

Alla som har mejlat och lämnat sina bilder om vad som hände under ett ögonblick mellan tolv och två idag!

Ni är  u n d e r b a r a!

I morgon, när jag är ledig fram till klockan tre på eftermiddagen, ska jag lägga in allt i ett enda svep.

Lördag och söndag i Skåne ...

Vaknar söndagmorgon och hela världen, ja, i alla fall världen runt Hörby och Västerstad, är dold i dimma.

Sååå mycket Skåne detta är för mig!
Och jorden är lerig och marken fuktig .., knappt en enda liten fågel hörs kvittra.

Kvällen innan har vi ätit gudomligt god gås (med en sås som var himmelsk) och ellem; lingon/chili/chutneyn som du skickade ner, den blev hur smarrig som helst till detta! T a c k!

Efter middagen sitter vi tillsammans i vardagsrummet och ägnar oss åt frågesport.

Systerdottern tillbringar så gott som varje söndageftermiddag i Lund på en krog där det är quiz med Kryddan Pettersson. På onsdagar är det en annan slags quiz, med mindre naturvetenskapliga frågor.

Nu ställer hon frågor till oss från föregående omgång och det är så himla roligt och vi klarar oss bra .., pv kan nästan på öret säga hur stor statskulden var ett visst år, Rigmor visar sig vara en hejare på Verner von Heidenstam .., själv klämmer jag i med riboflavin och tiamin innan någon annan hinner svara.

"Men moster!!!" utbrister systerdottern häpet.

Jo, jo.

Söndagmorgon.

Medan harry och husets dalmatiner leker ute på tomten - som är enorm, en hel lägda! - ("du skulle ju behöva åkgräsklippare!" säger jag till min syster och hon håller med), promenerar jag en liten sväng, mot ridhuset till.

Allt är tyst och stilla.

Sen blir det frukost.

Det är inte långt ifrån att jag börjar att gråta när jag upptäcker mammas virkade äggvärmare från 60-talet.
En är orangefägad, andra gröna eller blå och två har ryagarnshår, lite lockigt så där.

Åååå, gullemamma .., inte visste jag att du pysslat med sånt här inte!
I alla fall kom jag inte ihåg det, inte förrän jag såg dem.

På promenaden slinker jag in på en ödegård.

Överallt ligger bråte; det är jordbruksredskap, en harv eller två .., och där är traktordäck, trädgårdsmöbler i plast, där är en rostig hink och spadar utan skaft och där är spett och stora stänger!

När jag tar den här bilden tänker jag osökt på en rar bloggmadame i Borås.

På väggen mellan köket och vardagsrummet (ja, nu är vi hos min syster igen) hänger gamla fotografier.
Här är pappa och mina systrars mamma, den dagen hon inte längre var fröken Andersson, utan blev fru Nilsson.
Hon hette Gunhild. var uppvuxen i Risliden inte långt från Norsjö, och dog vid 33 års ålder av en hjärntumör.
Jag tycker alltid att min enda systerdotter påminner om sin biologiska mormor.
Även pappas storebror förlorade tidigt sin första fru som hette Anna, sedan gifte han om sig med hennes syster Beda. 

Väggarna i gästtaoan var tidigare helt vita. 
Nu har den ljuvligaste tapet kommit på plats och där finns såväl rödhakar som talgoxar!
En klocka på toan?
Ja, men hur praktiskt som helst för den som ska passa busstider! 

 Här syns alla småfåglarna!

 

På min systers kylskåpsdörr.

Och ännu mera. Inte svårt att gissa vem som satt upp just det urklippet.
Det är nog hon som är född 1941.

Vid tolvtiden svänger vi in på Ikea i Helsingborg och tar en fika innan vi sätter fart mot cd-hyllan Benno.
Kaffe med kanelbulle: 5 kronor! Det är ju inte klokt så billigt det är!

"Och kanelbullen var jättegod!" säger pv.

Alla män förärades - fars dag till ära - en gratis påse med chips.



Om detta säger pv så här ...

Dagens fönster ...

Hej!

När siestan var slut slog denna dam upp sina fönster precis ovanför det kafé där vi satt en eftermiddag i den lilla stan Biograd na Moru.

Hon hade full koll över trottoarlivet och hamnen.

Skön känsla.

Bert.

Är den inte underbar, så säg ..!

Tittar in i lilla butiken alldeles vid Särdals Kvarn, inte långt från affären där jag just har handlat.
Jag har tänkt handla lite hälsa-på-presenter till min storasyster .., och upptäcker då de allra ljufvligaste tekoppar!

Det tar inte många minuter förrän en av dem har blivit min.

Koppen är precis lagom stor och på utsidan spankulerar små rödnäbbade fåglar omkring.

Jag älskar den!

Och det kan jag ju säga, att hos den här keramikern kan man lätt bli förälskad ...!

Liten påminnelse. Eller stor.

Bara att knäppa en bild och mejla den till bisse151@gmail.com, så lägger jag in allt i ett svep!

Ja, men vi tar ännu ett fönster ....!

Lördagsmorgon i Striberg. Rally sover gott. Virka spanar på småfåglar.
Igår snöade det så där "julaftonsmysigt" men igår är det varmare och all den fina snön blir till slask. :(

Jag dricker kaffe och fixar lite småjobb. Marcus är i garaget och mekar med nya rallybilen; en Volvo S60. Den har just fått bur insatt och nu börjar en massa pyssel med att måla, fixa dit inredning igen (inte mycket dock, en rallybil är ju nästan tom inuti), stolarna, bältena o.s.v.

Den här helgen är alla tre barnen här (jo jag räknar Madde som "min" nu efter så många år :-) ) och det är så mysigt. Igår kväll var det film och skratt och mys. Bästa sortens helg! Det tycker Max också, han avgudar dem. Alldeles särskilt Madde. Just nu ligger han hos/på henne och sover och är sååå nöjd.

Och senare idag kanske jag får en Skoda-nånting. Hurra! Jag älskar min Volvo, den är sååå rolig att göra, men den är så väldigt törstig.

Men nu först, mer kaffe och sockstickning en stund.

Ulrika.