Och så några eftermiddagsfönster ...

... från södra Frankrike.

Så här skriver avsändaren:

Häromdagen, innan skyfallen slog till som idag, var vi i Cannes. 
Vi åt lunch vid Croisetten, den berömda strandpromenaden där alla kändisar också syns under filmfestivalen och tog en minipromenad i solskenet där. Jag tog flera bilder till dig av de vackra fönstren som vetter ut mot havet. De som bor här i den gamla viktorianska husen med havsutsikt har nog betalat en ordentlig slant! 
Monet.

Avdelningen självklarheter ...

Lyssnar till en repris av programmet Fråga Doktorn.

Programledaren till den inbjudna gästen, vars man under en tioårsperiod blev allt sämre i en demenssjukdom: "Skulle du ha uppskattat om du haft en närmare kontakt med din demente mans läkare, ja, om du hade kunnat tala med läkaren om dina problem ...?"

Gissa två gånger vad svaret blev.

Eller:

Programledaren: "Önskar du att du hade fått hjälp på ett tidigare stadium i din mans demenssjukdom, så där så du hade haft bättre kunskaper om sjukdomen?"

Svaret blev inte nej.

Och Dinah tipsar ...

Om en viktig film.

"Hedra din fader och din moder", heter den.

Dinah, som har en son, tänker på efterdyningarna om något händer henne.

Vem tar då hand om ...?

Bilden har jag lånat från SVT:s hemsida.

DBIV ....

Förra veckans vinnare i uppmuntringslotteriet blev Anne i Mantorp och här, i hennes kryddhylla, står förstapriset - en liten burk med chili - odlad av bloggaren Lilla B i Västmanland.

Den här veckan är förstapriset burken med den ill-ill-heta chilin!

Till dig som vill vara med .., allt är som vanligt .., bisse151@gmail.com och gärna bild till!

Dragning i morgon onsdagkväll.

Dagens fönster ...

... finns i ett ödehus i Skåne.

I Skåne finns gott om det jag skulle kalla "rat-hus" ..., antingen förfallna och övergivna, eller bebodda, men med allehanda bråte runt husknuten.

Alldeles tydligt blir det om man åker tåg genom landskapet, men samma fenomen finns även när man - åtminstone förr i världen - kom söderifrån och upp mot Stockholm .., då såg man genom kupéfönstret mängder med bakgårdar där allt som skulle döljas hade hamnat.

Ja, sånt finns i landet Halland också.
Garage fyllda med bråte, till exempel.

Det är tur att järnvägsspåret inte går just där.

DBIV för Cecilia N i Härnösand ...

Det må väl vara att jag fick rida en av mina favvohästar i fredags.
Förut hade jag henne ofta och vi kom bra överens.

Sen var det en annan i gruppen som hade henne mycket. Men från början kom bara mulna kommentarer om "kärring till häst".

När jag i fredags jublade efter ridningen och sa att "Visst äär hon fin!" så fick jag medhåll från "kärringmuttraren".

Men hon är lite divig. Jag hamnade genast i onåd när jag talade gott om en annan häst inför henne. Då ville hon inte ta ett steg till.

Bilden är från ett annat tillfälle när vi har skuttat till oss en liten rosett på klubbhoppning.

Cecilia

Nu testar jag och lägger in verifikationen. 

Ni som INTE kan kommentera, mejla mig gärna på bisse151@gmail.com, så jag får veta att det krånglar.

Ordverifikationen ...?

Monet berättar hon omöjligen kan kommentera hos mig, sedan jag lagt in ordverifikationen.

Hur är det med er andra?

Jag tar bort den tillfälligt och kollar hur det blir, men översköljs jag av lika mycket spam igen, då vet jag inte hur jag ska göra ....?

Berätta gärna!

Och har ni inget annat för er ...

... så tycker jag att ni ska läsa ett intressant inlägg som handlar om djur.

Om hästar, katter och kaniner.

Och om frihet.

Och själva livet.

Här är det.

Dagens i-landsproblem ....

Det kan väl inte vara bara jag som har märkt att öronpinnarna numera snart saknar bomull?

Och då har jag inte valt den billigaste sorten.

Ps. Ja, jag vet att man inte ska använda öronpinnar i öronen. Men det gör jag ändå. Ds.

cruella sa... 

 

Jag och min syster upptäckte den största skillnaden oss emellan när vi var på badhuset på uppväxtorten häromåret. Vi hade slängt ned lite badgrejer som vanligt, baddräkt, nån flaska schampo och handdukar. Och när vi var färdigsimmade och stod i omklädningsrummet tog min lillasyster helt allvarsamt fram fyra tops som hon virat in i gladpack. Två åt oss var. Jag stod som ett levande frågetecken.

 

Och det gör jag nu också. Nej, jag har inte upptäckt att topsen snart saknar bomull. Jag använder ALDRIG tops! Någon gång i ungdomsåren för att sudda ut ögonskugga med kanske, men nu har jag små kuddförsedda pinnar till det.

 

Vad gör man egentligen med tops? Seså, ni som kommenterar - topsbruket!

DBIV för Agnetha i Skellefteå ...

Det bästa som hände mig  var att jag hade besök av dotter och lille Alfons
från Obbola.

Det förgyller dagarna.
De  var hos mig från torsdag - söndag, så jag fick verkligen rå om mitt barnbarn.

Kerstin i Dalarna om här och nu ....

Min första akvarellkurs :-)

Inte som jag brukar - torrt papper och smal pensel.

Nu var det blött papper och bred pensel.

Hur kul som helst :-)

Kerstin i Dalarna

 

// Elisabet säger: ja, nu blir det dbiv och här och nu, lite hipp som happ, men det spelar ingen roll .., det går bra. Det roligaste för mig är att ni är med på banan.

Mitt eget DBIV .....

Ja, jag blev verkligen så innerligt glad över cd-hyllorna som fick flytta från ena väggen till den andra - helt och hållet pv:s idé -

Men småtavlorna och lampan var mitt påhitt och där det är tomt, ska det fyllas ut .., jag blir snurrig om det inte blir balans ... men det ska nog ordna sig?

Ulrika, ser du dig själv där uppe?
På tavla nr 2 uppifrån är det ett utdrag från pv:s loggbok, det handlar om just den där dagen när vi seglade till Kåseberga och längst ner syns Eml som kapten Lintott, samma dag, alltså.

Det här var nog bland det bästa som hände förra veckan.
Plus gåsmiddagen i Lund.

DBIV för annannan i Portugal ...

Det bästa i veckan var att börja lyssna på Sent i november av Tove Jansson, inläst av Mark Levengood.
Jag är uppfödd på mumintrollen, närmast med modersmjölken, och jag har säkert läst böckerna flera gånger som barn och tonåring.

Nu har jag börjat om som vuxen, långsamt, eftertänksamt och med hjälp av Mark Levengoods uppläsningar. Det är underbart med böcker som har något att säga en som både barn och vuxen.

Sent i november är den sista av böckerna, kanske mest en bok för vuxna, eller i alla fall för människor som vill och försöker bli vuxna, för den är så enastående livsklok att jag måste lyssna om, och om igen.

Medan jag lyssnar stickar jag på en riktigt mjuk sjal i färger som visset gräs och höstmulen himmel...

// Här kan ni lyssna till Tove Jansson som läser från Sent i november.

DBIV för Eva från Tyresö ...

Å det bästa (som verkligen var KANON)

var konserten i söndags på Musikaliska med Niklas Sundén på dragspel.

Till det var det 25 blåsare i orkester med en dirigent i röda skor samt

Christoffer Wollter och Åsa Fång.

Båda sjöng och  var mycket duktiga och spelade faktiskt små scener.

De sjöng  Brel och Piaf och tänk de gjorde bara två föreställningar.!

Flera långa rep innan!

 Niklas som är dragspelsmästare är fantastisk.

 Han har ackompagnerat Rikard Wolff  tidigare

och det var då jag fick kontakt med honom.

Underbar. Ödmjuk och jätteduktig.

 Både Ulf och jag njöt varenda sekund!

Rosor fick Niklas naturligtvis efteråt.

Detta glömmer vi aldrig!

 

Eva i Tyresö

DBIV för Bloggblad i Östergötland ...

Veckans bästa ...

Vågade inte ta fram kameran, men framför mig hade jag en av mina stora idoler.

(Ja, och Bloggblad har lagt ut en fråga på facebook, man ska gissa vem idolen är, så jag skriver det inte här, hon får hojta själv.)

Ny vecka - ny giv ...

När jag kom hem, upptäckte jag att kameran var inställd på fisheye ..., hoppsan!

Och jag är ledig fram till klockan tre i eftermiddag och detta är mitt livs bästa schema, men inte mitt livs bästa inkomst. Nåja, att må bra, att inte ha konstant värk .., det är värt nästan hur mycket som helst.
Att liksom få tillbaka sitt liv.

Kliver upp vid åttatiden efter att ha haft de mest otroliga drömmar .., tar harry med mig och går ut på promenad. Mina bästa skor ligger i bilens baksäte och bilen är i stan .., men jag tog mina Birkenstock och det gick bra det med .., nästan tio grader varmt och torra vägar, det var helt okej och kändes på gränsen till somrigt. Eller vårligt.

Kajorna skränade som vanligt i trädet en bit bort .., en hare skuttade iväg längs åkern, in mot skogen till och utan att bli upptäckt av harry och vi mötte en herre och en dam som på motionsvis svängde med armarna likt väderkvarnar i full storm.

Och nu är måndag och dags att tänka på DBIV eller DBFV .., jag tror att blir konsekvent och väljer det första alternativet.

Några har redan varit alerta och skickat in sina bidrag, ni andra - som vill vara med - är varmt välkomna med ert förra veckans bästa!

Adressen ..?

bisse151@gmail.com

Obs. från och med nu blir det ordverifiering här .., jag får så mycket spam och det är jättetrist att behöva krångla med sånt här .., men jag testar!

Dagens fönster ...

... finns i Nora i Västmanland.

Ulrika höll i håven.

Anne i Mantorp ....

Mellan 12 - 14 är Anne barn-hund-katt-fågelvakt.

Här är också en slags fågelvakt ...

Mitt eget här och nu ...

Just den här söndagen, precis innan klockan är två, kör vi in i Steninge .., och då är det bara lite drygt tre kilometer kvar, sen är vi hemma.

Det har varit en trevlig helg tillsammans med min äldsta syster och hennes dotter, - hon som på ett vis också känns som min syster - det skiljer bara tretton år mellan oss två -, precis som mellan mig och hennes mamma.

I vanliga fall tillhör jag inte ligga-borta-typen, ja, om inte avståndet är alldeles för långt, men nu blev det övernattning och det kändes också bra.
Hos min storasyster är nämligen allting som det alltid har varit; ja, hon är liksom beständig.
Helgjuten.
På sitt sätt.

Vid frukosten har hon dukat så fint i matsalen och det är rökt skinka och ost och jag säger förvånat ... "va, brukar du ha rökt skinka till pålägg?"

"Nej, vi har alltid bara ost, men nu kom ju ni och du brukar ju ....?" säger hon.

Och när hon har kommit på besök, då har jag tänkt samma sak .., ja, att hon kanske vill ha skinka som pålägg och så går allt runt så där - man bara  t r o r - och det får mig att le stort.

Så nu har vi bestämt att hädanefter blir det bara ost.
Kanske.

När vi kommer hem, några minuter efter två, börjar pv att montera cd-hyllan Benno och därefter spotlighten Non .., och fyra små tavlor  - med ramar som heter Virserum -, kommer på plats.
På en av tavlorna syns Ulrika tveka huruvida hon ska ta sig iland från pv:s segelbåt och visserligen är pensionatsvärden halshuggen på fotografiet, men jag tycker om det ändå.

På Ikea upptäckte jag förresten varor med namn som Söndrum och Haverdal.

Såja.
Nu kan intresseföreningen lägga ner pennorna.