... tar jag harry och går på promenad mot havet till.
Över vattnet flyger stoooora sträck av svarta sjöfåglar ..., och sedan kommer ännu ett sträck flygande ovanför oss och jag hinner knappt ta fram kameran och än mindre ändra från vanliga bilder till film och då är dom nästan borta och förbi - fåglarna -.
Vi möter en äldre herre som joggar fram lite försiktigt och harry lägger sig som vanligt platt på marken.
"Är han trött ..?" frågar mannen och jag säger att absolut inte, han är bara lite knäpp.
Hemma igen eldas det i såväl panna som kamin och jag läser DN och mest intressant av allt en artikel om den unge ryske juristen Magnitskij som "upptäckte en av de största korruptionsskandalerna i Rysslands moderna historia, vägrade sluta rota i härvan, greps, hölls häktad, misshandlades, blev svårt sjuk och förvägrades vård, för att till slut bli slagen till döds av fängelsevakter med gummibatonger."
Texten till vänster om den röda pilen, förklarar vreden hos höga ryska potentater.
Putin, som i mina ögon är en enda stor pajas, gnisslar nog tänder.
Det kan han gott göra.
Och alldeles ensam som läser DN är jag inte.
Det här är en av de
vackraste julsånger jag vet.