Dagens fönster ...

5:e januari.

Här kommer fönster från dagens promenad.
Vi begav oss till Oset, ett naturreservat där vi trodde att det inte skulle vara så mycket folk.
Det visade sig vara jättefel.
Just idag vallfärdade fågelskådare dit eftersom en svarthuvad trut hade setts.
Den här stugan, med solen på väg ner som speglas i fönstret, stor en liten bit ifrån själva tumultet.

Hälsningar mossfolk.

// Den här bilden från i lördags kom susande genom rymden när vi var i Småland, nu hittade jag den! hälsar Elisabet.

 Här berättar en som var där.

DBFV för Cecilia N i Härnösand ...

Det var känslan i söndags. 

Man kan beskriva den som att jag har haft en stor tova inombords. 

Och så helt utan att jag förstår hur så är den genomkammad. 

Det finns inga tovor. 

Allt går genom kammen utan att krångla.

 

Cecilia N

 

 

// Den som har långt hår, förstår precis på pricken vad Cecilia menar! 

Och helt förvissad är jag att den beskrivningen någon gång kommer att användas i en predikan av ovan nämnda person.

DBFV för mig själv ...

Besöket på Ljungbergmuséet i Ljungby.
Den där timmen som kändes så .... levande.

Och så förstås, promenaderna nere vid havet.

Doften av salt och tång.

Sjöfåglarna.

 

Och vetskapen om att tre lediga dagar stundar.

DBFV för annannan i Portugal ....

Att jag började det nya (arbets)året utvilad och med arbetsglädje.
Det är flera år sedan sist det hände.

Jag skulle vilja reflektera en aning över det men hittar just nu inte orden.

En bild säger å andra sidan en hel del, eller hur?

annannan

DBFV för Ann i Göteborg ...

Inte var det mycket att hurra för förra veckan med den eländiga förkylningen, men lite roligt blev det när jullovsmatten kom hem från Canada med så fina saker till mig.

Muggen med fårskallen på och det underbara garnet, som var handfärgat merinoull. 

DÅ blir man glad!

Tjojoo!

Ann


// Vill du också vara med och dela med dig av vad som gjorde dig varm i hjärtat, mejla då till bisse151@gmail.com, så lägger jag allt eftersom. Mer än gärna bild till, men det är inget måste.

Och etiketterna tar aldrig slut ...

Tänk, så underbart det måste vara att känna att man har ett arbete som verkligen gör skillnad.

Jodå, jag trivs bra i affären och har alltid gjort det .., mötet med olika människor och allt man får ta del av .., all värme och allt småprat.

Men det är klart .., när man har fått sig tilldelat tusen nya hyllkantsetiketter vill man helst bara spy.

Och så ett kvällsfönster ...

... från Bohuslän.

Från Lysekil.

Så här skriver avsändaren.

"Hej!

 

Nu kommer det ett Januari-fönster från Lysekil.

 

Som synes är det inte heller här någon snö kvar.

Det gör inget alls tycker jag!

 

Fönstret är ifrån igår, men i dag är det ännu dimmigare.

Ön på bilden syns inte alls i dag.

Väderleksrapporterna berättar att det blir sol senare i veckan.

Det får vi hoppas stämmer!

 

Varma hälsningar från Monica i ett tämligen så dimmigt Lysekil."

DBFV ......

Som ni väl har upptäckt, så har vi kommit lite i otakt när det gäller dom där hjärtevärmande ögonblicken - eller ögonblicket -.

Hur har ni det med såna ...?

Från och med i morgon är jag ledig tre dagar framöver och har all tid i världen, så vi kan ju säga så här .., att om ni vill dela med er av den där stunden (eller stunderna), så har ni fram till fredag vid tretiden att mejla era rader/bilder till mig.

"Ja, men från när skulle det vara då ...?" tänker nu Vän av Ordning.

Tja, från förra dragningen .., nån vecka tillbaka, så viktigt är det inte, det är inte sträckan i sig som är det väsentliga.

Förstapriset är en liten bok av Jonas Gardell.

Småttigheter som blir stora ...

Med stigande ålder lär man känna sig själv och somliga lär sig inte förrän en hel massa år har gått och då är det ju så dags.

Men länge har jag vetat att det enkla, det är det som går rakt in i mitt hjärta.

Att till exempel sitta vid ett köksbord och småprata, precis som mammas farbror August längst till vänster på bilden - fotot är taget i August och Hannas kök i Dikanäs - och nu bjuder han vännerna Bror Bodefors och Fritz Karlsson på jordgubbar med grädde och nog tycks mannen i mitten aningen förlägen?

Det där enkla tänker jag på när jag nu på förmiddagen har ett ärende till Falkenbergs Sparbank i Getinge.

Bankkontoret är litet och pyttigt och där inne sitter människor som jag känner igen från affären .., det hejas lite och bankdamen är rar och vänlig och har ett varmt leende.

När jag åker därifrån tänker jag återigen på det där med enkelheten.

Och hur oändligt mycket den betyder.

Hur glad jag blir av den!


// Bilden kommer från Vilhelmina kommuns fotoarkiv och Erik Lindahl skriver att "jordgubbarna var säkert odlade av farbror Fritz som var den ende i byn som odlade jordgubbar och han vaktade dem väldigt noga!"

Baklänges ...

"Den 26-årige mannen har nu häktats för grovt rån i sin frånvaro", säger tv-reportern.

Förmiddag i landet Halland ...

Gråväder.
Talgoxepjut.
Ekorrbesök.

Dagens fönster ...

... finns i Nora och den som fångade dem alla, det var den här madamen.

Hur gick det ...?

... frågar jag pv efter denna den första arbetsdagen efter jullovet.

"Jotack, det var möten och möten och ännu flera möten .... och natten till idag drömde jag att jag skulle dela ut prov och helt plötsligt upptäckte jag att jag glömt kläderna hemma, men jag fortsatte att arbeta, proven skulle ju göras .., men det var hemskt förargligt ...!" säger han leende.

Det är vid middagen vi pratar om det där .., när han bjuder på gravad lax med dillstuvad potatis till.

Och jag berättar om min dag, där inte så mycket hänt.
Det mesta har varit som vanligt.

En man som skickade ett viktigt brev till Thailand ..., lite Ikeaprat med arbetskamraten .., sånt.

En alldeles vanlig arbetsdag var det.

I morgon börjar jag två, han ska upp klockan fem och sover redan.

Därefter stundar tre lediga dagar för mig och sen jobbhelg.

Jag  ä l s k a r   oregelbundna arbetstider och skulle aldrig i livet vilja ha ett åtta - till - femjobb.

Tänk, sån tur att man kan välja.

När bara en timme återstår ...

.... går jag ner till havet och stranden.

Harry springer lite hit och dit .., hittar en pinne .., själv plockar jag ilandfluten plast och lägger i den där högen som redan finns uppe vid livbojen.

Överallt finns spår av liv.

Och ännu är där drivor av tång .., och där är en stock och ett turkosfärgat rep.

Jag ser totalt fem svanar och vet att det ena paret har förlorat sin fjolårsunge till havsörnen.
Nu simmar föräldrarna ensamma, en bit bort.

Slår mig ner på en sten.
Väter ansiktet med havsvatten.

Tänker att känslan är densamma som hemma vid Malån .., med doft av Kung Karls Spira och sälg och rasslet från asparna i backen.

Och småfiskarna som simmade i stim - omöjliga att fånga -.

Om hur man blir en nästan-man ...

... och vikten av att rätt tända en tändsticka .., och om ögonblickets betydelse.

Ja, det kan man läsa om just här.

Finfrämmande .....

Men skygg, så förfärligt.

Korvstoppning eller nån slags dressyr ...

När AP:s lilla Nelly är hos mattes storasyster "Dr Böhlander, då är hon som ett plåster efter sin låtsasmatte. Åååå, så hon tycker om henne!

Och när harry kommer till mörkaste Småland och träffar pv:s storebror, då kan jag lova er att glädjen blir lika stor.

Åååå, så han tycker om herr Göransson den äldre!

Ni kan ju gissa två gånger varför hundar blir så förtjusta i vissa människor.

Just det.

Glädjekällor ...

... finns det ju gott om här i livet.

Allt behöver inte vara märkvärdigt och för mig är ofta det enklaste det allra finaste.

En svartvit katt som spatserar bland en samling skator ...., åå,  den bilden gör mig glad.

Nu är det hopplöst att få ett bra foto på det här .., det är för mörkt inomhus och tänder jag lamporna blir det reflexer som tar över .., men det ordnar sig när ljuset återvänder.

Den här affischen köpte jag i Ljungby - det är Sven Ljungberg förstås - och jag tycker så oändligt mycket om den!

Länge stod jag och valde mellan två motiv - pv tyckte bättre om det andra, utsikt över Lagan - och jo, den var jättefin, men den gjorde mig absolut inte glad.

Men den här ...!

Och stor är den, så pass att jag måste svänga in på Ikea i Helsingborg och köpa ännu en ram!

Dagens fönster ...

... finns i en lagård i den lilla, lilla byn Fallnaveka, inte långt från Ljungby, allt uti landet Småland.

Ni vet, där det finns lingonröda tuvor och villande mo.

Tack Kristina!

Man kan fråga sig vad det är som gör att man faller pladask för ett program eller flera?

Med Kristina Kappelin och hennes program om detta med att vara europé, vet jag precis vad det är!

Jag tycker om hennes till synes alldeles äkta intresse för människor som hon träffar och intervjuar .., jag tycker om frågorna hon ställer och sättet hon ställer dem på .., jag tycker att hon är chosefri och behandlar människor artigt och vänligt.., och jag tycker oerhört mycket om musiken i programmen och själva fotot.

Allt samverkar.

Ja, jag tycker helt enkelt att det har varit en ren och skär fröjd att följa henne runt Europa!