torsdag 28 februari 2013

Dagens fönster ...


"Hej.
Jag brukar  läsa Bakom orden, bloggen där Nelsson skriver. 
Då kikar jag oxå på din blogg bla om dagens fönster.

Tänkte då att Du kanske ville ha ett gårdagens fönster från mej, 
Jag heter  Sigurd Fûrst  alias Sigg och är en grå jako. (kunde inte
skriva det tyska "y"et)
Jag bor ca 2 km från Nelsson  (nära hallandsgränsen)  och har en
långhårig schäfer  Harry som kompis.
Jag vet inte om du brukar ta in sånt här, men chansar lite, Du gör ju
som du vill, det är din blogg.
Matte kommer att läsa den iallafall ;-)

Hälsn Sigge o matte Anneli."

// Klart att det kommer in! Hälsa så mycket till Sigge! Elisabet

onsdag 27 februari 2013

"Oh, niiiice ...!"

I  lilla stugan alldeles här intill.


Och så slår jag mig ner vid solväggen där i Gustavsbacken, just där det finns en massa hopfälla stolar som står på rad och jag har med mig en bok och intill mig sitter ett par i min egen ålder och bakom mig, ett sällskap ungdomar, vilka - ska det visa sig - alla är säsongsarbetare.

Några diskar, andra serverar, en tredje arbetar med att städa hotellrum.

Hela tiden pratas det högljutt .. , och det beställs in champagne i iskylare och öl i stora stop .., och jag får höra allt om hur det varit på jobbet och allt är "niiiiice" ...,  där är en som arbetar i Norge och tjänar multum och inte behöver man slita sig fördärvad heller, "i Norge, fy faaan, det är inget tempo alls, man börjar med fika och det är långa luncher, nästan så man skäms och jag jobbar bara med norrmän och dom är hur lata som helst!" säger den unge mannen som nu har en ledig vecka och ska festa mest hela tiden.

Och det pratas om förhållanden hit och dit.

"Är du tillsammans med henne ännu ...?" frågar en ung tös en lika ung man.

"Nja, det är ungefär som att gå på svag is och jag funderar som bäst på att hitta ett sätt att ta mig till ett säkrare ställe, ja, du förstår ...?" säger mannen.

Jo, hon förstår.

Och en annan ung man, han har bakåtvänd keps och glasögon som man kan se sig själv i .., frågar en ung kvinna: "tjena, fick du ligga igår ..?" och den unga kvinnan säger att oh, ja .., visst, det var helt okej!

Så där går det på.

Så värst mycket läsning blir det inte och vid ett bord, lite till vänster, upptäcker jag Henrik Schyffert i orangefärgad fleecejacka ..., och plötsligt sätter sig en bredryggad man precis framför mig och skymmer solen och det är väl ungefär då jag tar mitt pick och pack och går hemåt.

På parkeringen möter jag två poliser som kollar nykterheten hos bilisterna som kommer eller åker.

Och nu har jag gjort två stora laddningar med potatisgratäng, allt medan det övriga sällskapet är spridda för vinden.

Lammstek till middag.

Mums!

I Sälens by ...


En upphittad inköpslista på Ica i Lindvallen.
En sån där "man-tager-vad-man-haver-lista".
 

Och nere i själva byn sitter Vildmarkshasse och säljer korv och inte långt därifrån, en trottoarpratare där man kan anta att ordet "hemlagat" spelar en viss roll.

Så här blev det ...


Tisdagmorgon.
Uppstigning i ottan .., ordna kaffetermosar och stekta-ägg-mackor .., och så iväg, i två bilar.
Jag sitter i baksätet hos Micke och AP och har lilla Nelly i mitt knä.
Ååå, så hon undrar vad som är på gång!
Vägen till Oxberg ser - helt obegripligt - annorlunda idag, mot för bara någon dag sedan .., och jag blir osäker om vi verkligen är på rätt väg?
Börjar tänka på hur det skulle se ut om dottern missar starten .., ack och ve! 
Nåja, vi kommer fram i god tid och som alltid är det fenomenalt bra ordnat med parkeringsplatser.


Mot snödrivor står hur många män som helst och pinkar helt öppet.
Kvinnorna får vackert köa till uppställda bajamajor.
Så även AP.
 
Alldeles innan det är dags att ge sig iväg, värmer hon upp och viftar ihärdigt med armarna.
 
"Så här sa alltid pappa att man skulle göra och så vifta med dom åt olika håll, ja, det var när han följde mig på skidtävlingar!" säger hon smajlande.

Kvart över tio går starten ..., och vi åker genast vidare till Oxberg där vi tar emot och hejar och lilla koskällan gör nytta .., pv är på hugget och hejar och springer jämsides med somliga åkare .., vi klappar händer och möts av varma - men ibland rätt trötta - leenden.

I Hökberg blir det ännu mera hejande! 
Ett norskt par i min ålder står och väntar på sin dotter och jag frågar vilket startnummer hon har  - 2395 - säger pappan och vi får veta att tösen heter Gina (uttals med g som i gott) och att familjen kommer från Lilleström.

Så vi lovar att heja på Gina när hon kommer och dom i sin tur ska heja på AP. 
Ååå, vilken glädje att se denna Ginas min när vi - en eldig pv .., Anders, Micke, Patrik, Hilda och jag själv - hejar alldeles våldsamt och ropar "heja Gina, heja Gina!"

Mellan varven tar Anders - via mobilen - fram namnen på de olika åkarna, via startnumret förstås - och då blir det samma effekt .., många förvånade miner när vi gör vågen och hejar på Lars, Sonja, Annika och alla de övriga.
En äldre farbror blir så till sig, så när han ska till att vinka och tacka och viftar med staven, håller han nästan på att tappa balansen.

Ååå, alla leenden värmer hjärtat!


Efter tre timmar och fyrtiofem minuter är AP i mål.
Bra gjort! tycker lagledaren och kramar om henne efter målgången.
"Och bara tolv kilometers träning på snö i år, tänk nästa år .., då kan du köra hela sträckan!" säger pv leende.
Kanske är det så att det här med att rida, mocka, kånka på hö,- och halmbalar och foderhinkar .., det gör sitt till.

På kvällen blir det sång - förstås -, med text skriven av PV.
Så här gick den sista versen, som sjöngs solo av AP:s lillebror.

"Idag är jag för syrran min, så extra mycket stolt,
hon åkte som ett batteri på hundratusen volt.

Fast kroppens alla muskler värkte, var det inget gnäll, 
hon jobba på och slet likt en kanin från Duracell."

Jag kan säga att skidåkerskan var kritvit i ansiktet mest hela kvällen, så slut på var hon, men nu är det ny dag och såväl hon (nu pigg som en lärka!),som pv har givit sig ut på en träningsrunda.

Ja, så var det.
 

Onsdagsfönstret ...


Här kommer ännu ett fönster från Värmland och den där "vinterstugan" som byter namn när sommaren kommer.

Turtlan höll i håven.

måndag 25 februari 2013

Sköna Hem ....


Så här ser det eleganta vardagsrummet ut i vår hyrda stuga.
En hörnsoffa, modell sjuttital kanske ..., glansigt tyg .., och med orangefärgade kuddar och plädar till den något lilaaktiga soffärgen, men det går bra det med.

På väggen till vänster om bordet hänger tv:n.

Här satt vi igårkväll och tittade på Akuten - det var Hilda, Anders, pv och jag själv och mycket sällskap har jag aldrig någonsin haft när jag suttit i soffan Ektorp hemma - , ja, och tittat på samma program.

Och så idag då .., krumleurig resa till Orsa Grönklitt och där, inne i skiduthyrningslokalen (där det vimlade av turister som väntade på slalomskidor, löparskidor, brädor och pjäxor av allehanda slag och modeller ...) lyssnade jag till en dam i 65-årsåldern kanske, en dam som var såååå upprörd över att hennes skidor inte fungerade som hon tänkt sig ..., och det finns inte ord för hur mycket jag beundrade den unga expediten som inte med en m i n   förrådde vad hon garanterat tänkte .., för mer oförskämd kund har jag sällan varit med om.

Precis ALLT  var fel.

Till slut visade det sig att damen hade gått upp i vikt och då blev det ju såklart andra förutsättningar än tidigare år ...., ja, med fäste och sånt.

Tack och lov att jag inte arbetar i den affären .., jag undrar om jag hade kunnat hantera det hela lika bra som den unga tösen?


Skiduthyrningen var rena kaoset - men ett organiserat sådant -.
Trevlig personal .., ja, det var imponerande hur väl det fungerade.

Sen hemåt.

Vid Oxberg, eller utanför Oxberg, såg vi starten för morgondagens Halvvasa, där AP ska ställa upp.
Klockan åtta får vi nog ge oss av .., starten går klockan tio och sen åker vi troligen i två bilar - hejaklacken består av övriga sällskapet - och kaffetermos och mackor ska förstås med och koskällan och flaggan!

Sist av allt - nu är det nutid -, tog vi lunch i Gustafsbacken (med f eller v .. strunt samma) och nu är alla utom Patrik och jag själv ute och tränar i spåret.

Hilda, som har sträcka fyra på fredag (den som först "dr Böhlander" och sedemera Josefine hade) har för idag för första gången någonsin stått på längdlöpningsskidor, men det gick bra .., och pv trodde att Hilda och Patrik (debut även för honom i längdspåret) klarat av en sex kilometer och inga incidenter av större slag hände .., allt hade gått enligt ritningarna.

Nu inväntar vi bara stockholmsgänget och lilla Nelly, förstås!

När Anders och pv återvänder, blir det en sväng till en Outlet här i närheten, för inköp av diverse utrustning ..,. nu har ju alla utom sonen såna här tajta kläder .., kanske känner han en viss press ..?

Ja, det var dagens andra rapport.


Här sitter vi ..., mitt emot varandra, Patrik - som håller på att färdigställa ett reportage till tidningen 7 Dagar som kommer ut i Halmstad - och jag själv.

Nu får det vara nock!



Här och nu ....


Allt väl i landet Dalarna! 
Tre stugor finns på gården där vi hyr ..,  det visar sig att Anders nu har bott i alla, ja, utom den som ni ser en bit bort på bilden! 

Underbart väder!
Har idag kört till Orsa Grönklitt och hämtat sonens skidor ..., en härlig tur, då vi såg Öppetspåråkare längs vägen och nu ska vi upp i backen och äta lunch! 
Det är ju löning idag ,-)

Ha det gott, govänner!

Dagens fönster ...


Det var när Monet besökte La Bastide du Moulin i La Cadière d'Azur, som hon tog den här bilden.

Herrekors, så vackert där är! 

Där har jag lovat mig själv att en gång i livet övernatta.

söndag 24 februari 2013

Klockan 4:49 ...


Och nu är jag så pigg och alert, så nu spelar det ingen roll att jag inte har kunnat sova.
Man hinner mycket på natten.

Jag har packat det sista .., börjat elda i pannan ..., tagit mig en macka med gravad lax på ..,
och är så tacksam för att min f.d. svägerska ska sköta om hus och katt medan vi är borta.

Och när jag letar en bild på henne, snavar jag i stället över en bild av mamma - den är från malåsidan som Ulf Bergström sköter om - och alldeles varm i hjärtat blir jag när jag tittar på den.

Pappa brukade kalla mig för "Brännbergs-Frida" när jag var liten - det berodde på att jag så ofta tittade in hos grannarna -, kanske för att det oftast bara var just pappa och jag själv som var hemma.
Det blev väl för enjängt, förstås.

På bilden sitter alltså mamma och Frida Lundström och mamma har kjol som vanligt och det tjocka håret i hästsvans.
Titta, så ömsint dom håller om varandras händer!

Nu ska jag lägga mig och vila en stund på soffan Ektorp.

Om en timme lär pv ska stiga upp.


Det är nog bättre i landet Halland ..-



Den store ledaren i Nordkorea Kim Jong - Un, har meddelat vilka frisyrer som nu gäller i landet.
Damer har fjorton varianter att välja på, männen tio.



Själv har den store ledaren en lite fluffig och elegant frisyr, ja,  ni ser ju själva hur stilig han är.

Och övertecknad hade förmodligen hamnat i fängelse, då jag under de senaste trettio åren haft såväl långt som uppsatt hår.


Söndagsfönstret ...


Vilken vacker bild, visst är det!

Så här skriver hon fönsterfångerskan:

"Hej!

På besök på sommarstugan, idag omdöpt till vinterstugan.

Vi åkte ut efter dagens "släktlunch" och tittade till huset.

Stilla, snö, vitt och vintrigt.

Passade på fånga ett vinterfönster till.Dig.

Turtlan."

lördag 23 februari 2013

En ny vän ...


Ikväll fick jag en vänförfrågan på Facebook.

Det var från Gösta, snart åttio år, ja, ni vet .. Notarius Publicus.
Han har nämligen skaffat sig ett konto där.

Om jag tackade ja?

Gissa två gånger!

Sömnlös ...

 Mariagatan i Ystad. En annan sorts natthimmel.

Natten mot idag kunde jag omöjligen somna och jag vred och vände mig .., låg åt andra hållet .. ,bad pv vända sig .., puttade på harry .., gosade med harry .., ställde mig vid fönstret och tittade ut .., - nej, ingen råbock vid lilla eken -, däremot månen (inte vid eken, men på himlen!) som lyste så där så man kunde tro att vi hade tänt en lampa ute på gården.

Vid tvåtiden tog jag mig en kaviarmacka.

Och sen drog jag täcket om mig och lyssnade till nattradion i P4 där Rickard Herrey var programvärd och tog emot samtal från när och fjärran (efter en stund bad han vänligen dom som var berusade att inte ringa .., det blev liksom inga bra samtal och by the way fick vi veta att programvärden aldrig i hela sitt hade varit berusad ...) och han läste upp sms (bland annat från ett par som var i Mexico på semester och just skulle gå ut och äta middag ...) och jag tänkte att hans trygga röst blev som en vän i natten och ännu mer tänkte jag på hur mycket det ska betyda för människor som ligger alldeles ensamma och kanske är ångestfyllda?

Människor som har fått svåra besked.
Som är sjuka.
Ensamma.

Och sen kom jag plötsligt ihåg att Rickard Herreys mormor och morfar drev Forumbiografen hemma i Malå ..., och brödernas morbror ramlade i en gruva och dog alldeles för ung .., och deras moster bor i Frankrike och är gift med skådespelaren Frej Lindkvist.

Sånt kan man tänka på när man ligger i sängen och inte kan sova.




Sista dagen ..

Lagårdsvägg på Ven.

... på ett tag som jag ska stå bakom kassan och det känns skönt - även om det var underbart att komma till jobbet och få träffa arbetskamraterna och stå och skoja bort en stund - sånt där vardagligt småprat bara.

Och rara kunder.
Vi pratade om Melodifestivalen och om man tittar eller inte .., alla köper chips, läsk och dip och alla säger att det är ju så enbarmligt dåliga låtar i år, men ändå .., jo, man ska titta.

Idag var första dagen på länge som det blev rejält med kö - en del sommarstugeägare har dykt upp igen -, någon från Ljungby i Småland och några från Jönköping.

"Du vet, vårvärmen ska komma i helgen ...", säger mannen från Jönköping.

En kvinna i min ålder har köpt naturgodis som är dyrt och i väntan på sin tur i kassan, norpar hon hela tiden godis från påsen och står där och tuggar helt ogenerat.

Det är sånt man inte förstår.

Nu är arbetsdagen tillända och när jag kommer hem ser jag Sylvia Vrethammar i glitterfodral; hon sjunger om trivialiteter och jag säger till pv att ja, ja, åtminstone kommer tyskarna att rösta på henne om hon vinner den svenska uttagningen.

Ungefär så har det varit.

Och är det.

Dagens fönster ...


Från Hedgrenskan i Skåne kommer dagens fönster; fångat i ett stall.


Och när jag sms:ar och frågar vem som har den här utsikten, kommer - inom loppet av tio sekunder - en ny bild, nu av hästen som heter Coffee.

Jaha, ja.
Det är han som bor där.

Tack Kerstin!

fredag 22 februari 2013


Nu minsann ....

... har jag iklätt mig dom rosarutiga pyjamasbyxorna.

Med snörning.

Om jag säger som så .., så föll inte pv till golveet av hänförelse.

Men det gjorde jag.

Idag har jag ...

Om ni bara visste hur mycket jag strääääcker på halsen! Nästan så nacken går av.

... köpt mig en pyjamas som är så fin, så fin .., ja, så där mjuk och len så att jag lätt skulle kunna tänka mig att ha den på för jämnan.

Ja, vad är det som säger att nånting tillverkat i lenaste flanell måste användas just på natten?

Åååå, så jag tycker om den!

I hemtidningen ...


... läser jag om renskötaren Anders Pilto som inte längre finns i livet.

Bilden visar en man med silvervitt och lite rufsigt hår (så där som hade han precis tagit av sig mössan) och isblå ögon.

Så här står det:

"Anders Pilto har avlidit. Hans omisskännliga röst har tystnat efter 79 år.
Han avled på sin skoterväg från fjällbostället vid sjön Tjetnjalis till åretruntbostaden i Laisvallby.

Anders Pilto var född renskötare och hade renen som det stora intresset livet igenom.
Han såg dagens ljus för första gången i sommarvistet i Skaule och kom sedan att växa upp i Svaipavalle. Han var äldst i en syskonskara på fem och han blev faderlös när han var åtta år gammal.
Han gick sexårig nomadskola i Arjeplog och från det han var 14 år blev det renskötsel för hela slanten.

Anders Pilto var med i renskötseln då flyttningarna mellan fjäll och kust gick manuellt. 30 mil på hösten från Svaipa till trakterna vid Jörn, Stavaträsk, Drängsmark och ända ut till Kågefjärden och 30 mil tillbaka på våren.

Han var en kunnig renskötare och hade kännedom om renmärken som få. Han var ingen inbiten jägare men jagade och fiskade för husbehovs skull. Han följde med i debatten och hade alltid svar på tal. Han var en mycket social person och en sådan som alltid tog sig tid för en pratstund. Han var dessutom en fjällets man i ordets rätta bemärkelse och kanske den siste med rätt att bära det epitetet.

På 1970-talet uppförde han stugan i Tjetnjalis där han vistades vårvinter, vår och höst.
Ett kärt ställe som han lämnade med björkveden glödande i järnspisen."

Och jag tänker på hullerombullerlivet.

I vissa nekrologer travas fina karriärer på löpande band och det är ordenssällskap och annat tjusigt.
Och här .., en man som har gått sexårig nomadskola i Arjeplog och kanske bar på en helt annan sorts klokskap.

Det är vad jag tänker på när jag tittar på mannen med dom blå ögonen och det rufsiga håret.

Ett fredagsfönster från Halland ...


Ett somrigt fönster som får bli fredagens .., bara för att det gör mig så innerligt glad.

Eckes, förstås.

Nästan så man hör fågelkvittret där utanför ...

Två vänsterhänder - fångade av Ann i Gbg -.

Kostrådgivaren som drömde om att bli läkare.
 
Så här skriver Ann: 

Anneli hyr ett rum hos oss och är kostrådgivare, född i Vädurens tecken. 
Hon är också utbildad kock och från Örebro. 
När hon knäpper händerna har hon vänster tumme överst.
Om hon fick börja om så skulle hon försöka bli läkare. 
Det är en dröm hon haft sedan hon var liten. 
Tillvaron just nu är en 8 och hennes bästa egenskap är att hon är driftig och orädd.

Och sekreteraren som köpte sig en bil i stället för att ....

Elizabeth har jag lärt känna genom ett kvinnligt nätverk jag är med i och nu går hon en nybörjarkurs i stickning hos mig.
Elizabeth har en mamma från Australien och en pappa från Estland men är född i Göteborg i Tvillingarnas tecken.
Hon är sekreterare och har höger tumme överst när hon knäpper händerna.

Om hon fick börja om så skulle hon utbilda sig till copywriter eller art director. 
Hon hade pengar till en utbildning en gång på IBM, men valde då att hellre köpa en bil Ler.
På en skala mellan 1-10 tycker hon att tillvaron just nu är 8½. 

En av hennes främsta egenskaper är att hon är mångsidig och att hon kan lite om mycket.

Fler vänsterhänder kommer så småningom. 
Båda kvinnorna tycker att det är en jätterolig idé och villa ha länken till din blogg, vilket jag lovade dem.
Kraaaam
Ann

// Elisabet - men inte med z - säger: så här var det .., jag telefonsurrade med Ann och hon berättade om stickkursen som hon skulle hålla i och jag sa ..."men kan du inte fånga några vänsterhänder när du ändå är i gång ...?", för nu, när jag bor ute på landet och mest har småfåglar att titta på, blir det ytterst få tillfällen till att fånga några händer.
Och Ann hakade på! 
Jodå, visst skulle hon fånga några händer! 
Och så kom dom susande genom rymden och jag blev så glad, så glad! 

Den övre handen påminner lite om min yngsta dotters hand och jag tycker att den ser så otroligt kraftfull ut .., som en kvinna som vet vad hon vill och kan - kanske spelar klockan in också -?
Inga smycken.
Intressant. 
Det skulle inte förvåna mig om hon tycker om hästar.

Min namnes hand är i mina ögon en "snäll-hand", en sån som stilla smekte min arm när jag precis hade vaknat ur narkosen på Ystad lasarett. 
Det är inte långt ifrån att jag börjar gråta när jag ser bilden.
Jag tror att Elizabeth har ordning och reda i sina skåp hemma.

Tack till Anneli och tack till Elizabeth och framför allt: tack till dig Ann som gjorde mig så glad!