Det bästa för Lena i Gävle ...

Hej, det var ett tag sen jag  berättade något, men det händer ju glädjeämnen ganska ofta tycker jag, idag kom min man hem med biljetter till Jerry Williams konsert här i Gävle på Läkerol Arena den 9 nov.(det är ju bra att Arenan används till lite annat nu när det inte ville sig för Brynäs i år, nu är det Skellefteås tur tycker jag)

 

Sen har jag fått inbjudan till släktträff i Skellefteå, eller Ursviken,  i juni, ska bli jättekul tycker jag.  

 

Imorgon ska en vänninna och jag på bussutflykt till Hälsingland och se på diverse hantverk i Järvsö med omnejd. 

 

Kul att muntra upp sig i den kalla blåsten som vi har och den myckna snön som inte vill tina bort.

 

Häls. Lena i Gävle

När en onsdag blir en fredag ...

Vid uttagsautomanten finns smala speglar. Jag upptäcker att jag har två antenner på huvudet.

Har man jobbarhelg, då blir dom tre lediga dagarna dessförinnan rena helgen, ja, i alla fall infinner sig en slags ljuvlig helgkänsla.

Så, när jag upptäcker att sigge har ett sår på bröstet - han har slickat bort allt hår just där .., beslutar jag mig för att åka till apoteket i Getinge och köpa Jodopax.

Bloggträff i Steninge. Jag tror att alla som räcker upp handen är storasyskon eller endabarn.

Till Getinge är det bara nån mil .., först kör man mot Steninge och svänger vänster mitt i byn .., kör mellan åkrarna .., passerar Sven-Åke och Elvys hus ..., sen genom den där svindelvackra tunneln av bokskog som är så vacker på våren, då, när grönskan är så skir, så skir ..., därefter in i Steninge kyrkby där det är 30 km:s hastighetsgräns fram till skolan som ligger på vänster sida, alldeles intill kyrkan .., och sen är det raka spåret .., förbi nån hästgård och så svänger man vänster ner till själva Getinge.

Andra ystadbor som har satt spår. Och den alltid så rare Jonas Nilsson i vinröd kavaj.

Apoteket ligger i samma byggnad som vårdcentralen och personalen är alltid så vänlig. 
Nu blir jag expedierad av en kvinna som berättar att på den där skalan mellan 1 - 10, så skulle hon nog säga 11 .., så mycket har hon trivts med sitt yrke, särskilt här ute på landet! 

"Nu är jag pensionär men går ut lite extra ibland ...", förklarar hon leende.

Och jag tänker på det här hur vissa människor sätter avtryck i ens liv ..., på bilden här ovanför (dom väntar på bussen som ska ta dem på dans till Tomelilla) syns en skara ungdomar som alltid var så  vänliga och glada och som verkligen satte avtryck i mitt hjärta .., och så fanns Marianne Erlandsson i Ystad som arbetade på sjukhusapoteket .., därtill var hon kund i lilla kvartersbutiken. 
Vilken underbart vänlig människa hon var och när man kom till apoteket hoppades man alltid att det skulle bli just till hennes kassa man kom.  

Christer, vaktmästare i Ystad, satte också spår ...

Ja, och så blir det en sväng förbi Falkenbergs Sparbank och man får ju vara glad att man släpps in i lokalen - man får trycka på en knapp och så tittar expediten upp -, då är det således inte helt kört med tilliten .. ja, jag menar, man ser - anoraken och det rufsiga håret till trots -, inte ut som en presumtiv rånare.

Apropå rödspätta ..., och harry var en liten skit bara.

Ett besök på Konsum hinns också med. 
Köper rödspätta till extrapris ... - halleluja! -, vänder sedan kosan mot Slöinge och lilla bageriet.

M mmmm .., ett halländskt grovt bröd får göra mig sällskap hem, plus dom där svindelgoda toscamazarinerna - var sin sån ska vi få till kvällskaffet -, då, när pv kommit hem och vi dragit undan björkris och annat från trädfällningen.

 Ja, så kan en ledig onsdag som känns som en fredag se ut.

Livet på en pinne, varken mer eller mindre!

Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

Att sticka med sytråd kräver tålamod!

I lördags var jag till biblioteket som hade en utställning av Elsie-Britt Nääs, Leksand

som stickat Barbiekläder med sytråd.  

 

Helt otroligt fint och vilket tålamod det måste krävas. 

Hon hade gjort egna stickor eftersom det inte finns så tunna att köpa.

 

 

På klänningarna som Tant Brun, Tant Grön och Tant Gredelin har är det ca 1000 maskor/varv.

Även paraplyerna har hon gjort och dom är hopfällbara/utfällbara!

 

 

Ett helt fantastiskt jobb som hon lagt ner på detta. 

Ta chansen att kolla om det blir någon mer utställning.

(Har bl.a. varit i Malung, Leksand. Rättvik och Västerås.)

Tyvärr svårt att ta bilder när det blänker här och där. 

Kanske syns det bättre på den här filmen från GävleDala:  

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/gavledala/dockklader-i-fokus

Själv fortsätter jag nog sticka med vanliga garner och normala stickor ;-)

Kerstin i Dalarna

Det bästa för Ingela i Ystad ...

Bilden visar Mariagatan i Ystad. Minns jag inte fel bodde Ingela just där.

Hej Bettan!

Mitt bästa i veckan förra veckan var att jag vågade/orkade stå upp för mig själv....
jag seglar åter igen på de ensammas hav...men jag ÄR inte ensam! Jag har åter vind i mina segel!

Jag har underbara vänner och en underbar familj samt ett underbart jobb.
Jag är inte ensam och även om jag återigen är singel så är jag stolt över att jag "vågade lyssna på min magkänsla".....

Det var mitt bästa i veckan...kanske lite banalt, men jag visade för mig själv att jag lärt mig något av mina tidigare  förhållande.
O det är värt mycket! Livsläxan blev ingen hemläxa!

kram
Ingela i Ystad

Prat och mera prat ...

På bordet i fikarummet. Någon har kommit med en liten bukett snödroppar.

Efter det dramatiska rånförsöket igårmorse, samlas vi till personalmöte.

I fikarummet finns då en psykolog, en representant från Hemköp och så halva personalstyrkan - den andra halvan håller butiken i gång - och så skiftar vi sedan.

Det blir mycket prat .., vi ventilerar allt som vi känner och tänker - en efter en får komma till tals -, och vi pratar om skräck och rädsla och vi skrattar och vi nästan-gråter  ..-, och vi dricker kaffe och pratar ännu mera, bland annat om det brutala överfallet mot chefens pappa (som då drev butiken) för flera år sedan .., hur han slogs ner ute på parkeringen och hur han aldrig kom tillbaka efter detta, ja, hur hela hans liv förändrades.

Om det pratar vi också.
Och om den ständiga vaksamheten, särskilt på kvällarna .., hur man liksom iakttar kunder som man aldrig tidigare har sett .., och det gör man alldeles oavsett om man har varit utsatt för ett rån eller inte.

Och alla reagerar vi olika.

Någon har haft svårt att sova natten mot idag ..., en av de drabbade kröp igårkväll extra-nära sin äkta hälft .., och jag, som inte känner mig det minsta orolig, har hela tiden - under hela mötet - armsvett! Herr psykologen berättar om kroppens sätt att reagera, oavsett vad vi tänker eller tycker.

Och efteråt, när jag står i kassan, frågar en kund om jag har åkt på däng?
Alldeles illröd om kinderna är jag och mitt ärr från hundbettet, det som finns under mitt vänstra öga, är ordentligt svullet!
Det är det kunden menar .., att jag är så svullen.

Själv vet jag precis vad det handlar om .., så blir det när känslorna kommer i gungning .., jag minns att mina barns pappa en gång sa att "Elisabet, dig kan man läsa som en öppen bok".

Ungefär så var den här dagen.

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Jag fick en prenumeration på tre Trisslotter i månaden av min bror i julklapp. Det kan man kalla en spännande julklapp som räcker länge.

Å dra på Trissor ;-)

Det blev en storvinst den här gången, en ganska stor i alla fall.
Om man läser på baksidan av lotten så är det 18 800 st som vinner 150 kr av 2 162 085 st lotter så oddsen är inte så stora ;-)

M och jag bestämde att vi köper inte nya lotter för storvinstern utan de pengarna lägger vi i en nöjesburk. Eller om vi döper den till båtburken.

Många summor små....

Det bästa för Eva i Tyresö ...

DBFV var vårt barnbarn som har lugnat ner sig så vi alla kan dra en lättnadens suck.

 

Och Babel som var så bra i söndags.

 

PO Enequist var så härlig, Kemiri suverän, den ovanliga prästkvinnan plöjde nya vägar

och Thererse Söderlind verkade så äkta. Gedin var vacker och påläst -som vanligt.

Eva i Tyresö.

Det bästa för Cruella i Stockholm ....

Bild: fladdrande flaggor på Råå, utanför Helsingborg. Bilden togs för flera år sedan.

Hej!

Jag hoppas allt att det ska fortsätta, uppmuntringslotteriet, för även om jag inte bidrar själv så ofta så är det roligt att läsa om andras vardagsglädje!

I vår familj är det lite turbulens just nu, inte på något livsavgörande vis, men mycket bara. Skolbekymmer, förestående Kinaflytt (jo, du läste rätt!) och allt
som är förbundet med den, gymnasieval och en massa jobb.
Det virvlar.

Desto roligare då när jag tar mig i kragen och gör något utöver det vanliga!

I helgen var vi bjudna till goda vänner i Roslagen på St Patricksfirande och dottern
och jag åkte dit. Det var så himla kul!

Glada människor, frågesport, allsång, Irish dancing där dottern deltog med liv och lust och tjoade runt bland pensionärer och allehanda obekanta, värmande brasor, god whiskey, sköna pratstunder och så en ensam ispromenad i solen innan vi tog bussen hem igen.

Och på bussen hade vi så himla bra samtal om sånt som annars kan verka lite tjatigt - skola, betyg, framtidsplaner.

På kvällen var vi på konsert en kort bit söder om stan där dotterns gospelkör verkligen lyfte taket. Och när vi gick hem var det norrsken:-)

Cruella/Helena.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Te från mossfolk och ett fotokort från Eva på Frösön.

Det bästa förra veckan, som för övrigt var fylld av snortjockt huvud och torra läppar, var när min vinst i Uppmuntringslotteriet kom med posten.

 

Den kom sannerligen väl till pass. 

Kaffet smakade inte sitt vanliga aromrika, men Engelbrekt var ingen dålig ersättning. Engelbrekt Engelbrektssons namne kan varmt rekommenderas – “varmt” haha...fattar ni...blink, blink...”varmt” haha, när man ligger under filten med feber...

 

Ett fint foto från Eva följde också med.

 

Hälsningar Ann i Göteborg.

 

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Bild: när bloggmadamen flög med Malmö Aviation till Stockholm. En något kortare resa.

Från Anne i Mantorp kommer ett mail, med en kopia på ett biljettköp.
Det gäller en flygbiljett med följande information.

Avresa från Minneapolis S:t Paul International Airport kl. 12:54, terminal 1.
Ankomst Chicago O´Hare International Airport kl. 2:18.

Avresa från Chicago Airport kl. 4:25 PM, terminal 5, med SAS till Arlanda Airport i Stockholm.
Ankomst Arlanda kl. 7:50, terminal 5, fredagen den 26:e april.

Så här skriver Anne:

"Detta är absolut det bästa i veckan för mig. Det är min systers flygbiljetter och det är över 3 år
sedan hon var hemma sist.  Syster min är en asfaltblomma och därför har det inte blivit något
besök sedan jag flyttade ner till Mantorp. Men nu så är det dags att fira hennes 70-årsdag och
det blir i Stockholm.

Som tur är har vi en kusin som bor centralt vid Östermalmstorg och där får vi hysa in oss.
Som jag ser fram emot det här besöket."

Anne i Mantorp

En  ny sorts påskägg ....



Underbar idé!

Och fotografen, Hans-Jörgen Ramstedt, tillbringade några månader hos mamma i Bolivia.

Det var han som vaknade en morgon och saknade sina sandaler.

"Dina sandaler ..? Dom har jag gett bort till en skolös indian!" sa mamma smajlande.

Jo, jo.

Om Staffan från Norrfjärden ...

"Han hade många intressen som fångade honom och han utvecklades hela tiden. På gården i Tullnäs fanns sommarhöns, grisar och får under de första 30 åren familjen bodde där. Att skapa en lummig trädgård och senast en damm var projekt vid sidan av biodling.

Lindmarks intresse för fåglar, påstod han, började då hans fröken uppmärksammade en domherre han ritat. Varje vår hade han fågelboken i beredskap för att anteckna när varje ny flyttfågel anlänt. Han förde statistik över fåglarnas ankomst med datum för varje fågel och år.

Människor i alla åldrar tog och fick han kontakt med, ett uttryck för hans nyfikenhet. Med sina skämt och historier var han omtyckt av så väl gammal som ung.

Han var en god lyssnare, en empatisk medmänniska men framför allt en underhållare.
Han tog plats och han såg till att synas. Han hade kvar sitt barnasinne och var inte rädd för att visa det även i vuxna sammanhang. Många var det som fick uppleva honom som Jerry Williams, som rysk general eller ballerina i rosa tyllkjol."

Ännu ett livsöde träder fram bland hemtidningens minnesord över avlidna.

Och jag tänker på hans fröken som uppmärksammade domherren som han ritat och vad det kom att betyda.

Själv minns jag vissa lärare av just den anledningen; man blev sedd som människa.
Klara Öberg som sa att jag var duktig i engelska .., lärarinnan på Kom Vux som bad att få använda min uppsats om den grönländska kvinnan i undervisningen .., och Ulf Stenwall, matteläraren som bjöd upp mig när han var vakt på högstadiets skoldans. 

DBIV ....

Det här, kära vänner, är veckans vinster i Uppmuntringslotteriet.

Vill ni vara med .., då vet ni vad som gäller .., mejla in det som gjorde er extravarma i hjärtat och så blir det dragning på fredag. Den som vinner förstapriset, väljer först.

Och hur är det .., antingen är det ont om glädje, eller så börjar ni kanske tröttna?

Ska vi göra ett uppehåll, eller ska vi fortsätta?

Och ska vi satsa på det senare .., då får ni allt lägga på en liten rem ,-)

Varmt välkomna med era bidrag till bisse151@gmail.com.

Två har redan mailat .., den ena är annannan i Portugal som skrev om hur hon skulle sitta i solen en stund med bara ben .., och sen skulle hon ta sig en tupplur i hängmattan.

Den andra var Ulrika som berättade om glädjen i att hon och Marcus nu har adopterat en liten kattunge; hämtad från ett katthem.

Om dofter ...

Ingers växthus. Hon odlar enbart i krukor.

På måndagförmiddag ringer jag till väninnan Inger i Skellefteå.
Det kan gå nästan ett år mellan pratvarven, ändå är det bara som att fortsätta ett icke-avslutat-samtal.

Allt flyter på.

Inga tysta sekunder ..., och blir det såna, går det bra också.
Det är ungefär som att sitta tillsammans i en soffa och bara .., ja, sitta där.
Man vet var man har varandra.

Inger är passionerat förtjust i (skidåkning för egen del .. hade jag kunnat skriva) i allt som har med odling att göra och när jag berättar om våra växthusplaner, då går hon i gång på riktigt.

Jo, dom har ett växthus på tomten, den som ligger alldeles nära Skellefteälven.., och nu, när hon har gått i pension, då har hon verkligen tid att pyssla i växthuset.

Mest odlar hon tomater, nio sorter allt som allt ... ..., och hon berättar - med oändlig värme i rösten om sin mormor.

"Du vet Elisabet,mormor hade inget riktigt växthus, utan bara fönster lutade mot husväggen och där bakom hade hon planterat tomater och jag kan  e x a k t  känna doften, den som blev när jag som lillflicka drog med fingrarna över bladen ..., och precis den känslan får jag när jag kommer in i vårt växthus! Ibland på våren, när det ännu är för kallt ute, då sitter vi där inne och dricker kaffe ..." säger hon.

Jag hör leendet genom luren.

Och Ingers mormor, hon som odlade tomater mot husväggen och därmed skapade såna varma minnen till sitt barnbarn ..., hon hette Dagny.

Om hon skriver vackert ....?

Ja.

Så vidunderligt vackert.

(Rubriken hade även kunnat vara ... "tvärsnitt från verkligheten".)

I Ystad ....

Från webbkameran i Ystad ...

Det ser ut att blåsa rätt friskt vid Ystad Saltsjöbad.

Men här, i landet Halland, har ännu inget oväder visat sig.

Från Normandie ...

... kommer det här bilden.

Ett hotellrum och ett fönster som står öppet.

Den som stod där innanför, det var den här madamen, hon som i ett helt års tid har köpstopp.

Om Em ...

För flera månader sedan berättade Guy om pojken Em som då hjälpte honom med allehanda vardagliga göromål, det var i den vevan som Guy hade skadat sitt knä och inte kunde röra sig som vanligt.

Och vi fick veta lite om pojken och hans tillvaro och någon föreslog att vi kunde hjälpa till att finansiera hans utbildning, om han nu önskade en sådan?

Det önskade han.
Helst en fotbollsinriktad sådan.

Men se det gick inte .., han klarade inte provet och den som hittat på det hela kände sig dum .., vad hade hon nu dragit igång och tänk om allt skulle bli pannkaka!

Då händer något .. , Em kommer in på en yrkesskola för bilmekaniker och någon får ett mail från Guy som skriver ..."nu kan du börja spara för en resa till Thailand om tre år, för då tar Em sin examen om allt går bra".

Om ni bara  v i s s t e   hur stor glädjen blir!!

Och här ska sparas!

Tack alla ni andra som är med!

Till höger om bildskärmen ...

I väntan på att arbetsdagen ska börja (jag tänker hela tiden på arbetskamraten som i morse fick en kniv mot halsen och hur hemskt det ska kännas ...) rensar jag kylskåpsdörren från allehanda urklipp .., vykort .., insändare (den när pv höll på att bli överfallen av tre ilskna hundar) ..., namnsdagsgrattisteckning från en liten Hilda ..., magneter inhandlade på Portobello Road, samt ett kvitto från Elgiganten.

Och jag blir stående med fotografiet av mamma och Anders och hjärtat fylls av ...., vemod.

Ja, det var då när mamma tillbringade en vecka på geriatriska rehab-avdelningen i Ystad.

Ett ögonblick av klarhet och filurglädjen i hennes ögon när Anders kom på besök.

Fotografiet hamnar i en vit ram och får stå här så länge.

Och bokmärket från hedgrenskan pryder sin plats.

I en kommentar ....
 
... skriver Fourmum att hon är glad att jag inte var på jobbet i morse.

Ingenting förstår jag.

Det gör jag däremot nu.