På frukostbrickan ...

Någon har besökt Ystad och konstaterar att skåningar nog rent generellt är ..., ja, vad är dom?
Här finns svaret.

Ännu mera Skåne!
Här finns en madame som delar ut tio råd till sig själv - men vi kan nog få ta del av dem också -!

Hos en norrbottning i förskingringen har det varit grannkalas!

Någonstans i England ska det städas (eller har redan städats ...) och nu känns det som vår i luften!

Och någon annan har färdigställt en sjal!

I södra Frankrike ser Jesus ut helt på ett helt annat sätt .., ja, som en snygging från en Hollywoodfilm!

På en kanarieö kan man fundera över allt möjligt och allt (eller i alla fall mycket) får man vara med om.
Så här skriver den som varit där:

  ..... och så har vi tonårskillarna på fotbollsläger som blivit tvingade att gå på salsakursen och liksom förvirrat kliar sig i skrevet mellan de olika stegen som ingen lyckas utföra alls.

Om åldrande själar skriver Sven i Luleå och han gör det på sitt speciella - och helt underbara - sätt!

I Västergötland bor en annan herre; han funderar över det här med kaffetåren.

Och nu har pennan - som, liksom mossfolk -, varit på skånsk utflykt .., återvänt till Bohuslän!

En jordnära madame som använder sig av "hårda bandage", henne hittar ni här. 
Den sidans färgglädje gör mig alltid glad!



Och jag kanske är den enda som tycker att det här är intressant, men .., ja, jag vill i alla fall absolut ha det på min frukostbricka! Nu är vi i New York! Så många varma leenden!
(Men nog kunde ju den som frågar låta lite vänligare.)

I Moskva lyssnar man på sånt här.

Nu är det fullt på brickan!
En riktigt fin påskdag önskar jag er alla!

Dagens fönster ...

Ett ögonblick mitt i livet .., fångat av den skånska madamen som bor i Portugal. 

I Porto.

Människor & fönster .., vilken oslagbar kombination!

Tack Sonja & Gösta ..!

Rakt fram Maria, Roger, Mats och halva Kerstin. Sonjas hand skymtar längst till vänster.

Och så bjuds vi på påskaftonsbuffé på Tylöhus och det är värdparet Sonja och Gösta, pv:s moster Elsa från Ljungby, Sonja och Göstas dotter Maria med brittiskfödde Roger, Marias bror Mats och hans fru Kerstin. Och så vi då.

För den vars släkt är enbarmligt utspridd och därtill tunnsådd, känns detta att vara en del i en gemenskap .., ja, det är som att ha vunnit på Lotto.
Den där värmen ..., och känslan att man får vara sig själv.
Å, så mycket den betyder!

Matsalen översvämmas av gäster.
Där är småttingar med spring i benen och där är stora sällskap med människor i alla de åldrar ..,  och vi sitter längst ner i lokalen och där utanför är himlen blå och havet också, för den delen.

Buffén är underbar och som vanligt äter jag bara silldelen (samt patéer, sallader, marinerade grönsaker .., stekt lax ..) och tar inte en enda bit av varmrätterna och man kan tro att det är ett sällskap anonyma alkoholister som samlats, för alla dricker vi påskmust och mera påskmust, vatten eller lättöl.

Till efterrätt valde jag en syrlig panacotta .., sååå ljuvligt god!

Nu, några timmar senare ..., har vi drabbats av nån slags koma och orkar knappt röra oss.

Men  t a c k   igen Gösta och Sonja för er generositet!!

I love You!

Här finns en livekamera från området.

Påskafton ...

Snabbhandling i affären, där det är full rulle!
Sommarhuskunderna handlar 3 hg bog för 30 kr ..., det köps nygjorda semlor .., och i kassa två står självaste Tuppen.

Kam har han också.

Lena - som har arbetat länge i affären, till att börja med tillsammans med chefens pappa - får nog räknas till butikens inventarier.

Idag är hon härligt prickig om näsan och en alldeles underbar påskkärring!

Själv premiärkör jag moppen till Haverdal och det är inte långt ifrån att jag fryser ihjäl, men härligt var det och ååå, nu börjar min bästa tid!

Om långfredagsfirandet ...

 
  
Anna-Lena sa...

 Vi firade ofta påsk hos mormor i Kristinehamn. När långfredagen blev alltför långtråkig framåt eftermiddagen kunde vi få spela kort - men bara om vi drog för gardinerna så inte grannarna såg. Fast då var å andra sidan mormor också med och spelade. Hon hade tråkigt hon med.  

 

mossfolk sa...

 

Vi hade också en tråkig långfredag och jag var absolut den enda i kompisskaran som hade det så. Inte fick man gå ut och leka och att titta på teve var det inte tal om. Däremot samlades vi i vardagsrummet och pappa läste bibeln. Ja, det var väl ett försök att upprätthålla gammal tradition kan jag tro. 

 

Hur som helst hölls det allt mindre hårt på detta och jag undrar om min lillebror ens hunnit upp till skolålder innan både det ena och det andra var tillåtet. 

 

Ja, inte är bilden nytagen i alla fall.

 

Elisabet säger ...

 

Nej, någon bibelläsning var jag aldrig med om .., mamma var ju pingstvän, men inte pappa, så det blev någon slags balans där. Däremot minns jag hur enbarmligt tråkigt det var, kanske mest att man inte fick leka eller se på tv. 

Och jag minns chocken när det blev dans på Malåborg ..., kan det ha varit på långfredagen? 

 

Hedgren ....

 

Ja, långfredag var oändligt lång och det hände ABSOLUT ingenting! Mina föräldrar var inte religiösa men det var tradition att man skulle ta det lugnt denna dag. Inte leka med kompisar eller så! Men det förändrades på 70-talet vill jag minnas. Då blev det mer som en vanlig helgdag och jag tror t o m att det ordnades dans på kvällen på vissa uteställen!

 

Ulrika sa...

 

Påsken betydde inget särskilt när jag växte upp. Det pyntades väl lite, med påskris och fjädrar och en och annan kyckling, men i övrigt var det mest en skön långhelg då de flesta var lediga.

 

På påskafton åt vi alltid mat hos mormor och morfar. Jag minns faktiskt inte riktigt vad det var för mat, men antagligen lite julbordsaktigt. Köttbullar minns jag i alla fall. Och påskmust, förstås.

 

Och till efterrätt mormors hemgjorda strutar, fyllda med vispad grädde och lingonsylt. Sååå gott! Påskmiddag hos mormor och morfar var en tradition som fanns från det att jag var väldigt liten till påsken 2009 (mormor dog i november det året).

 

I övrigt betyder påsk ingenting för min del. Jag pyntar inte ens. Bara njuter av att ljuset är tillbaka och att man har extra tid tillsammans med sin familj.  

 

Ingela sa...

 

Min barn- och ungdoms påskhelger handlade nästan alltid om uteliv. Oftast nånstans nära norska gränsen eller rentav på norsksidan. I år har jag också turen att befinna mej i fjällen. Men inte i tält som i barndomen utan rena lyxlivet i en stuga.

 

 

 

Nån slags Hemnet ...

Det är inte bara "grannarna" nere vid havet som har sitt hus till försäljning, nej, även här, längre upp på den mindre exklusiva delen av Ejdervägen, finns ett boende till salu, ja, uppe i körsbärsträdet, det som står ganska nära vedboden.

Här är inte alls lika elegant som vid till-salu-huset, men utsikt över den något mossbelupna gräsmattan är ju inte det sämsta ..., lägg därtill uteplatsen inom syn, - och hörhåll ...,  (där kan det nog tänkas bli många nedfallna brödsmulor, det är en mat, - och fikaglad familj som hyr ut lägenheten ...) och med morgonsol från dörren .., ja, men så pjåkigt är det nog inte?

Havsutsikten är något begränsad, men för en pippi kan det knappast vara några problem att flyga tjugo meter bort och slå sig ner på skorstenen, då kan det nog bli liiite utsikt över havet.

Lägenheten - en 1:a - är alldeles nybyggd.
Inga tidigare hyresgäster, alltså.

Gratis är det också, ja, frånsett önskemål om lite kvitter nu och då under sommaren.

Redan vid åttatiden på morgonen uppenbarar sig fyra ivriga spekulanter, varav tre kan skymtas på bilden, i alla fall om man klickar upp den.

Ingen budgivning .., inga miljoner att håva upp .., nej, här är det först till kvarn som gäller.

Det ska nog bli bra det här,  hälsar mäklarfirman Göransson & Nilsson i Stensjö.

Dagens fönster ...

En ny liten katt har kommit till Ulrika och Marcus i Västmanland.

En katthemskatt. Lite skygg och försiktig ännu, men vänta bara ...!

Några timmar innan jobb ...

Vid pilen upptäcker jag ett stort skatbo.

Och ute blåser iiiskalla vindar som går rakt genom märg och ben och allt hull dessutom!

Jag pyntar bokens grenar med påskfjädrar .., harry tror att matte har fått fnatt och försöker hoppa upp och fånga allt det gula, duniga .., och en förbipasserande kvinna - kund i affären -, ropar "hej, men är det här du bor !!" 

Inte långt från vedstapeln har den nyinköpta fågelholken kommit på plats.
Ett körsbärsträd fick bli stomme.
Nu är det bara att hoppas.

Mitt eget bästa ...

Ååå, det var nog glädjen över att jag kom till skott och kunde tinga den här - i mina ögon - underbara akvarellen, målad av Mians mamma Lisette.

Hon har utställning nu i påsktider och den här ska få sitta ovanför bokhyllan i vardagsrummet.

Glädje - glädje!

DBIV ....

Renhållningsmannen i London - värmde mitt hjärta med sin vänlighet -.

Förra veckans vinnare blev Annika i Kävlinge (minns hennes glädje över att ha slutat röka och att ha börjat träna .., ett nytt liv nästan!) och Annika kunde omöjligen bestämma sig för vilket pris hon skulle välja, vi fick överraska henne - och då blir det nånting helt annat -! Grattis Annika!

Tröstpriset gick till bokmalen i Mantorp - Anne -!
Kommer du ihåg vad som fanns att välja på, Anne?
Marmeladen kan du dock glömma .., den smakade rent ut sagt diskmedel och den slängde jag!

Men nu är det ny giv .., nya kort på handen!

Eva på Frösön i fjolhöstas eller somras.

Hittar ni någon glädje?

Nånting som värmde hjärtat ...?

En annan Eva - i Tyresö - hade hittat svamp ...

Ulrika var först på plan den här gången och nu har vi bild på familjens nytillskott, en lite skygg kattherre från Örebro katthem.
Grattis till den kissen som nu kommer att få det så bra, så bra!
Det är nog den kattens Bästa-i-Veckan.

Och allt är som vanligt ..., mejla bara till bisse151@gmail.com, så ... ja, ni kan ju det här! 

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

Här är han, vår nyaste lille familjemedlem!

Namn har vi inte bestämt än.

Han är lite skygg för tvåbeningar för han fick ingen bra start i livet (han räddades från misär tillsammans med 39 andra katter och var då inte van att bli klappad och hanterad alls), men det kommer att gå över. 

Han är ljuvlig! Så vacker!

Och vi är överlyckliga! :-)

 

Ulrika.

Långfredag ...

Minns jag inte fel, är det Emil som har broderat den här fina lilla duken?

Och är man född på 50-talet minns man Långfredagen som årets längsta och i särklass tråkigaste dag. Det var sorgemusik på radion (fanns där då mer än en enda kanal ...?), alla affärer - även Folkes kiosk på Storgatan - var stängda .., och inte fick man leka med kamraterna heller. 

Nej, man skulle hålla sig i stillhet och bara tänka på det eländiga som hände Vår Frälsare.

 

Nu är det minsann annorlunda.

 

Jag ligger i sängen och lyssnar till Sverigeresan i P4 .., kliver upp .., slår mig ner vid dukat bord .., vi pratar om vad som ska göras under dagen (någon ska arbeta, en annan ta hand om den nedsågade björken ...) .., och från köksfönstret ser jag hur en liten talgoxe tar sig en titt på den nyinköpta fågelholken, den som ligger på altanen med ingångshålet upp mot himlen, men det hindrar inte herr eller fru Talgoxe att inspektera den där fina lägenheten.

"Oj, nu måste vi få upp den!" säger jag till pensionatsvärden.

 

Sverigeresan hackar och har sig .., och jag tänker att skulle jag bli uppringd, vet jag inte en enda människa som jag kunde ringa till .., ja, vem är vaken vid halvåttatiden en söndagmorgon och vem vill hamna i direktsändning i radio?

 

Det är vad jag funderar över den här långfredagen år 2013.

(Men det finns dom som tar det här på allvar. Ja, det här med Vår Frälsare och lite annat också.)

Här funderas det också över Långfredagen ...

 

 

Oj då .., kära nån!

Hos Jessica i Västerås - i butiken där hon arbetar -, där har man ett något annorlunda sortiment.

Ack, att jag hittat den listan, då hade jag väl gått i spinn av lycka!

Fyra långfredagsfönster ...

Från Järpen i Jämtland.

Och det var vännen Gunnar som stod där redo med håven.

Grattis Emma!

Grekland för fyra år sedan.
Emma var tolv år och det här var vår andra utlandsresa tillsammans.

Bara hon och jag.

Det var hysteriskt varma dagar och vi anmälde oss till den ena båtturen efter den tredje, bara för att  få någon svalka!

En av dagarna lade båten till i en bedårande lite vik.
Den som ville kunde för all del bada, sa kaptenen.

Å, att vi ville!

Från båtens topp kunde, den som så önskade, hoppa rakt ner i ett hav så turkosfärgat, ja, så där så man nästan trodde att det inte var sant och alldeles klart var det.

Höjden var kanske tre meter.

Länge och länge stod jag där och  t  v  e  k  a  d  e.

"Mormor, du törs, kolla här nu!" sa Emma om och om igen och hoppade - glatt och oförfärat -, rakt ner i böljan den blå.

En man i 25-årsåldern som var ungefär lika modig som Emmas mormor .., sa, när Emma hoppat: "va faaan .., kan hon hoppa, så kan väl jag ...!" och så fångade han modet och tog språnget.

Till slut vågade även jag och Emma looog och ropade "heja mormor!" ..., och jag kände mig som den lyckligaste (och modigaste) människan i världen, just då.

Idag .., fyller den här underbara tösen sexton år.


Å, som jag älskar henne!

Åååå ...

... så jag tycker om programmet Babel!

Det är som att hitta en tidning i tandläkarens väntrum .., en sån där tidning som gör att man innerligt hoppas att det dröjer innan man blir inropad!

"Nu är jag här igen ..."

Hemma hade vi ibland renar runt husknuten, men aldrig rådjur.

Kanske är det därför jag blir så glad, ja, rent av lycklig, när jag varje eftermiddag får fint främmande.

Nedfallet fågelfrö är tydligen smaskens för den här krabaten?

Vid halv två ...

I ett avseende är jag verkligen min mors dotter; jag tillhör den där skaran av människor som helst skulle vilja vara på jobbet tre timmar innan man egentligen börjar, så där så att allt är klart när det är dags att öppna.

Nu åker jag dit en halvtimme innan, men det är knepigt ändå med tid.
Varannan torsdag ligger mejeribeställningarna på mitt ansvar och jag tycker att det är elände att skilja på alla olika förpackningar! Det vimlar av olika sorters grädde och det är Garant och Arla och nu i påsktider, när vår kundkrets nästan fördubblas, då står man där och velar och undrar hur mycket man ska våga sig på att beställa?

Med Wapnös order är det enklare; inte alls så mycket att välja på.
I stället för att faxa, ringer jag in beställningen.
"210 - 12" ..., 211 - 15", säger jag och det låter som forna tiderns börsnotering i radion.

När allt är klart säger jag ..."well, this was the result from the Hemköp Jury in Haverdal, thank You so much for the wonderful show och and You were sooo beautiful!" och kvinnan i andra änden av luren, hon fattar galoppen direkt.

Tänk, vad det är roligt med människor där det genast klickar.

Och så kommer Östras brödleverans!
Det är två staplar som säkert är 2 meter höga och chefen kommer och hjälper till och jag tappar förstås en förpackning med påskbakelser i golvet, så där så bakverken blir lite tillplattade.

"Ja, ja .., jag köper dem till pv .., han blir säkert glad!" säger jag.

Och vi får besök av en polis som kommer på besök - det gäller rånförsöket förstås - och det är mycket som sätter spår .., den vars bil "kapades" av rånarna, har nu köpt en ny .., det blev outhärdligt att sitta i samma bil som körts av dom hårdföra männen ..., och ren förlust blir det såklart för familjen, men så får det bli.

Det har varit gott om poliskontakter efter det eländiga som hände och de närmast berörda strör lovord över bemötandet från ordningsmakten!

Lite över ett tar jag bilen och kör hemåt.
Ena rutan är aningen nerhissad och jag hör fågelkvitter och tänker att det låter som vår.
Nästan sommar.

Harry blir överlycklig över att se matte och jag gömmer små korvbitar ute på tomten och han letar och blir så exalterad, så där så det kommer fradga runt munnen .., men sigge nilsson, han tar det lugnt .., han hoppar upp på arbetsbänken där kaffebryggaren sörrrrplar och så tar han mat från två asietter .., och själv ska jag sätta mig ute i det fria och bara njuta av ledig eftermiddag.

Och i frysboxen ute på altanen, vilar ännu pElle.

På frukostbrickan ...

Kaffet är starkt. Zoegas skånerost. Inget socker, ingen mjölk.

... finns idag två mackor av det hembakade brödet .., vanlig Herrgårdsost, pv:s marmelad som är sååå god .., ett glas med pressad grape/citron och kaffe i älsklingskoppen, den där själva örat har ramlat av.

Och snart vankas jobb.

Dagens fönster ...

"Fönster från en byggnad vid Wat Tham Sua, det pråliga templet som du inte gillar. 

Jag använder trapporna där som rehabiliteringsträning för mitt knä.

 

Hälsningar Guy."