Dagens fönster ...

Hej!

 

Här kommer fönster i fönster från uterummet.

 

Vinrankan börjar att ta sig nu - fantastiskt! - då fungerar det med vår och sommar i år också!

 

Vårhälsningar från Monica i Lysekil.

Besök på Tångvägen ...

Evas vackra hand.

Och det är söndag och solen flödar och det bestäms att vi ska hälsa på hos Eva från Tyresö och hennes man som nu båda är på besök i sommarhuset i Haverdal.

Knytkalas, blir det.
Färska - nästan ljumma - wienerbröd från affären och underbart gott kaffe i små koppar .., vi sitter på uteplatsen och det är inte kallt det minsta och havet är nära.

Pv är trött, men pratar på.

Allt möjligt pratar vi om; om tidningen Vi ., om det senaste Skavlanprogrammet ., om att vara först på jobbet på morgonen .., om var vi känner oss hemma och vad det beror på .., vi pratar om fågelsång .., och Eva berättar att på stranden har hon och maken sett fyra sädesärlor, ja, för några dagar sedan!

Tänka sig, men här, bara några kilometer därifrån, är dom inte!

Foto: Georg Renström

Av denna så varma och generösa människa som heter Eva och är född och uppvuxen i Norrköping, av henne får jag en stor fotobok som heter "Lima bortom mannaminne".
Det är en helt ljuvlig bok med bilder som går rakt in i hjärtat.

Det är nog många som har haft glädje av boken ...

"En samling bilder tagna av fotografer verksamma i Lima och Transtrands socknar 1880 - 1938.
Samtliga bilder har kopierats från originalnegativen som insamlats, daterats och kokmmenterats av Sven Johansson."

Och en gång såg det ut så här när man lånade böcker.
Kommer ni ihåg ..?
I Malå hade jag nummer 17.

Omslaget

Så här står det bland annat på bokens baksida:

" ----- och ni lär känna dem. De blir till vänner och bekanta. 
Gamla människor, barnsligt uppsträckta i sina mörka helgdagskläder, barn som ser märkvärdigt gamla ut.
Deras ögon är så allvarliga.
Vägarbetare, skogsarbetare, brudpar och festdeltagare. Den märklige Mill-Magnus Olsson, döv-stum-blind men ändå lärd och  hantverkskunnig. 
Och döda människor som ligger ute i vinterkylan i sina öppna kistor. De ligger med knäppta händer. Frosten kryper grå över deras ansikten. Man gläds åt bilderna. Och förfäras."

Foto: Georg Renström

Den här boken påminner inte så lite om en annan fotobok - "The Family of Man" - och ikväll ska jag slå mig ner i gröna loppisfåtöljen och bara njuta av bilderna.

Men det är inte allt; i presentpåsen från Eva finns även ännu ett exemplar av Barnen i Vernette - "så du kan klippa ur och rama in någon bild", säger Eva -, samt en vuxensagbok med ljuvliga illustrationer.

Vilken eftermiddag det blev!

Och  t a c k   snälla, rara Eva!

Och så blev det då äntligen dragning ....

Grattis till vinnarna!

Och tack Eva som skänkt förstapriset (plus kortet!) och tack till er som stod för tröstpriset!

Tack också till den käre och svårt medtagne Notarius Publicus som orkade ställa upp!

Ps. En varm hälsning till vår charmante NP i Halmstad - Gösta - som också varit hängig. Ds.

Uppdaterat: om vinnaren kan sägas så här mycket .., att hon är utbildad undersköterska/läkarsekreterare och har arbetat administrativt i över tjugo år; de senaste åren som bemanningsassistent - ett tufft jobb i dessa besparingstider -.
"För att inte gå in i väggen eller dö över tangentbordet" (det är Barbros ord), har hon nu bytt arbetsplats och har det betydligt lugnare, ja, hon arbetar i en reception och kan arbeta heltid, vilken hon tycker känns bra.
Arbetsplatsen finns i Uppsala.
Och så är hon lillasyster (bland bröder ...) och har höger tumme upp.

Dagens fönster .., kl.5.30 en morgon i april.

Vaknar vid tretiden.
Känner mig pigg och utsövd.
Lyssnar till P4-prat och underbare Rickard Herrey som nattvärd.
Någon som heter Terttu och bor i Göteborg har ringt in och önskat en skiva.
Rickard säger att "hon var så rar och trevlig".
Medan musiken spelar tänker jag på Terttu och undrar hur det kom sig att hon ringde.
Och av någon outgrundlig anledning - det har inte med Terttu att göra -, tänker jag på kvinnor som får stryk av sina män och lever i rädsla.
Jag tänker på den där kvinnan som Torun mötte på Tegsbron i Umeå förra helgen .., hon som hade en blåtira över ena ögat och var så bedrövad och vars man - den natten - hade en annan kvinna hos sig och jag tänker också på kramen som Torun gav den för henne helt främmande människan och vad sånt kan betyda.
Det är som ett pussel - livet -.
Jo, jag tycker verkligen det.
Så här: en kvinna i Skåne som är född i Umeå är hemma på besök. Bor på hotell. Vaknar utsövd och tar en morgonpromenad .., översköljs av glädje när hon kommer på bron över älven .., ser en kvinna komma gående och frågar henne om hon kan ta en bild .., ja, så den skånska kvinnan får ett fotografi av sig själv med hemstaden som bakgrund?
Och den tillfrågade kvinnan blir förvånad och säger ja.
Tar bilden.
Och sen ..., kommer det andra.
Berättelsen om hur livet är.
Och kramen från Torun.
Allt det tänker jag på medan Rickard Herrey spelar önskeskivor i natten.

När klockan är fem ställer jag fönstret på glänt.
En slags kall-ljummen vårluft strömmar in i sängkammaren och småfåglarna sjunger i korus! 
Det är tidig söndagmorgon i mitten av april.

Jo, det här blir nog en fin dag.

Vid halv sju ...

Tänk ..., att nånting kan vara så vackert.

Vilket mönster i sanden!

Kväller ...

Och fastän man är totalt utan kraft - det är som om den har slurrrrpat iväg bara -, måste man ta sin hund på promenad.

Pensionatsvärden åker till affären och köper djupfryst pizza av märket Dr Oetker, det tycker vi passar bra .., lite läkarmat .., och under tiden går jag där nere på stranden och isen är nu nästan helt borta .., och hela tiden hörs ljudet av sjöfåglar. En bit ute i vattnet, ser jag tre gravänder.

Och så hemåt igen.
Ser en hare skutta iväg uppför backen där Margret bor .., hör en ensam koltrast flöjta så där överjordiskt vackert och pv är hemkommen och säger att han ska gå och lägga sig ..., "får man gå och lägga sig ...?" frågar han och det får man ju.

Ja, detta blev verkligen ett uppåt-inlägg.

Men om ni klickar på bilden så blir det i alla fall vackert.

Och så ett kvällsfönster ...

... ett som torde falla madame mossfolk i smaken.

Och det var inte bloggblad som varit framme med håven den här gången heller, utan .., stickerskan i Västmanland, fast just nu på vifta i Västra Götaland.

Här råder rena sjukstugan ...

Vi får ha dragning i morgon i uppmuntringslotteriet.

Nä, just det.

Det är inte mycket till uppmuntring.

En utmaning från sportigajenny ...

Mamma bandagerar Vilmer Gustavsson, gruvarbetare i Adak.

Vad ville du bli när du var liten?

Ja, det var nog sjuksköterska som mamma.
Och jag lekte ofta affär i köket hemma .., ställde paket med russin, socker och annat på en liten stol och så fick mamma vara "fru Johansson" och komma och handla.

I kassan. Sven-Åke ska kalasa på semlor.

Vad är du idag?
Idag är jag affärsbiträde; det har jag varit i precis hela mitt vuxna liv.

Skåne.

Vart vill du helst resa?
Till Skåne och Österlen .., till Irland och Skottland och till Utrecht i Nederländerna.

Här. Vill jag nog vara.

Var ser du dig själv om fem år?
Får jag vara frisk, så ser jag mig själv här där jag är nu.


Rött eller vitt?
Rött. Rioja.

Sommar. 2004.  Emil letar lakritsstenar som läggs i mitt knä.

Sommar eller vinter?
Sensommar.
På våren och försommaren ska man vara så himla lycklig och ha världens vackraste trädgård.
I slutet av juli kan man bara slappna av.
Trots att man inte har världens vackraste trädgård.

Bohuslän. Och hav.

Skog eller hav?
Lätt. Hav. Eller insjö.





Vad gör dig ledsen?
Vemodiga filmer.
Typ Cinema Paradiso.
(Nej, inte är jag romantisk inte .....).

Emma på väg med mormor till Grekland.

 Vad är det bästa du vet?
Att sitta i ett flygplan och vänta på att lyfta .., gärna med ett barnbarn vid sidan om.
Eller: att simma under ytan ... = lycka.

Och så här svarade Jenny.

Ledig lördag ...

Och pv är hängig och febrig ...., inte ens nybakat bröd från Solhaga hjälpte.

Grå himmel.
Lite kyligt.

På väg till bilen tar jag en titt på späda tulpanblad på väg upp i rabatten .., jodå, ännu har dom inte hamnat på rådjurens meny.

Lena på jobbet berättade igår om vitsippor och tussilago .., en förbipasserande kvinna sa att hon upptäckt blåsippor, ja, i Eckes häck ..., och då menar jag inte i hans rumpa.

Nu ska jag hämta morgontidningen till den hostande pensionatsvärden .., sen får det väl bli som det blir.

Och din lördag .., hur ser den ut?  
(Jag har - av någon underlig anledning -, problem med att få in länkarna som dom ska .., men i kommentatorsfältet, det riktiga, kan man klicka sig till respektive blogg).

Lyckliga Grodan sa...
vaknar tidigt
springer fem km
syr in (jajamen) två par byxor inför våren
ser på film och engelska antikrundan medan jag syr
övningskör med dottern, maken är med, vi fikar gott innan vi vänder hemåt.
nu lagar vi mat tillsammans


Ulrika sa ...
Ja jag är ju torp- och djurvakt i helgen, och har som lite semester. Inte nåt jobb alls på 4 dagar!! Det är L Y X.
Jag gosar med hunden Rolff och katterna Larsson, Quisling och Evert. Dricker kaffe. Äter god mat. Ser på film. Stickar. Löser korsord. Sover middag. Eldar i kaminen.

Det är underbart! 

Ingela sa...
Plusgrader redan från morgonen i dag och mulet. Friluftslivet lockar inte som det brukar den här årstiden. Det behövs städning här hemma men mest prokrastinerar jag. Har mellan varven tittat färdigt på "The Bletchley circle" som jag började på i går kväll. Väldigt välgjort och spännande utan överdrivet våld.

Evas blogg sa...
Elvakaffe hos mamma, en ständigt återkommande lördagssyssla. Riktigt trevligt. Jag kollade lite papper åt henne, bl a deklarationen. Nu har maken och hunden dragit iväg till skogs. Jag ska bara ta det lugnt resten av dagen. Har en förkylning i kroppen och mår inte riktigt hundra.

Ruta Ett sa... Idag ska det levereras 6 st "miss universumband" till en hårsalong, som ska ha "event" om några veckor. En man kommer och hämtar diverse kläder jag ändrat: han har expanderat på mitten och kom inte längre i sin fina uniform, skinnrock som hade reva och knappar som sytts i.
Och sen...ska det nystas garn och stickas kofta efter stickameras uppifrånkoftemönster. 

Kattis sa...
Här är det simskola och ett tidigt litet firande av P:s födelsedag som står på lördagsagendan.

leina sa...
Våren verkligen värker fram i år... Hälsa PV att han skall krya på sig. Imorgon kommer lite värme, har de lovat. Vi får heja tillsammans i eftermiddag... SAIK!

Dagens fönster ...

"Rolff väntar på sin husse ...." har madamen med håven skrivit.

Hon är på vift ... har susat iväg lite söderut, tror jag bestämt.

Och Bloggblad skriver så här ....


Det är så roligt att läsa om andras glädjestunder - jag blir glad av det.

Vad som var mitt eget bästa den här veckan, har nog alla mina bloggläsare förstått.
Nu njuter jag av vardagen är tillbaka - jag blir trött av att ha så himla roligt ... inte klokt.
Glad men trött.

Det bästa för ellem i Skellefteå ....

Hej madam!

 

Det bästa i veckan är nog solen som varit ihärdigt lysande. 

Jo förresten, en liten glädjestund: Fick förfrågan om att besöka en äldre kvinna. Snart 90 år, kan inte gå längre utan sitter i rullstol de stunder hon orkar vara uppe. Ser och hör lite dåligt. Men är så GLAD! Jag kommenterade det och hon säger –” Jag är alltid glad!  Man ska minnas det roliga, inte det andra”.

Vi pratade och skojade och hade trevligt och jo, jag skulle gääärna få komma tillbaka. 

ellem

Är det möjligt ...

Att det ska bli så här inom någon månad eller två ...?

Med posten kom ....

... ett paket från Hemtex!

Och i paketet fanns två somriga dukar (den på bilden är den ena och det slår mig att vi i mitten av 70-talet hade en liknande kökstapet - mönstret alltså, men med grön bottenfärg -, när vi bodde i Kungsängen ...), samt gardiner till Gunnars rum.

Det blev inga blommiga ...., utan vita, i spets.

Ja, så illa är det. 
Vita-Gardinlagen finns nu även representerad i det gula huset och lätt som en plätt skulle jag - åtminstone gardinmässigt -, anpassa mig till såväl Irland, England som Tyskland!

I botten på Hemtexpåsen upptäckte jag - mer av en slump -, tre kola!
Oj.
Sånt gillar jag.

För övrigt har jag sett en liten mus (nu du Eva i Tyresö .., nu kan det bli mus-nytt även här!) springa fram och åter från takboxen som pv lämnat på gräsmattan ..., ja, den har kanske hyrt lägenhet där under ..., och så har jag planterat de allra mest ljufvliga små penséer i olika blå nyanser .., tänk, om dom blir lika frodiga som fjolårets, då blir det till att njuta!

Det där högtrycket som det talades om .., det ser vi inte röken av.

Det som värmde våra hjärtan ....

Jo, det var Eva i Tyresö som berättade om barnbarnet Erik som praktiserat i en kajakaffär och som pricken över i, sedan fått testa en ny kajakmodell!  Tala om glädje!

Teckning av segelkamraten Erik.

Det var samme Erik som i fjolsomras var med om ett riktigt äventyr till havs, tillsammans med pv.
En liten båt .., hårda vindar och mormor Eva på klipphällen .., förfärligt ängslig!

Min Duracell-energiska-kusin Barbro - mellansystern - hade nu äntligen kommit till skott och skulle färdigställa dom hemvävda gardinerna, vilka påbörjades 2009 när Barbro vikarierade i Vilhelmina.

Hedgrenskan i Skåne hade hjälpt Den Lilla Familjen med att mocka och göra fint i hästarnas vindskydd. Bilden som hon tagit, väckte stor beundran.

I Göteborg hade den storartade (och modiga) Ann låtit tatuera in en haj på sin underarm!
Att sen vissa ..., hade svårt att uppfatta bekgynnelsesbokstäverna i sönernas namn, ja, bland krumelurerna, det är ju en annan historia.

Till slut fick vi trögfattade en mer åskådlig bild.
Jahaaaaa, ja! På det viset.
Tack Ann!
 

Så här skriver Anne i Mantorp om sin glädje:
"Här kommer det bästa i veckan för mig, som var när jag pumpade vårluft i min klumpiga cykel och
stack ut på byn och uträttade några ärenden. 
I morgon blir det ny cykeltur och då lite utanför byn för att handla. Det är ju inte riktigt klokt att man
har placerat enda affären här i Mantorp 1 kilometer utanför byn. Nu när det är så mycket miljötänk
har jag lite svårt att förstå att man helt krasst räknar med att byborna ska ta bilen till mataffären. För att inte tala om oss som inte äger en bil eller körkort och har det bekymmersamt med att få till det med handlingen.Ja, det var lite gnäll från Mantorp där det också planeras för fullt för systerbesök från Amerika som blir i slutet på April. Hur kul som helst ska det bli."

Ingela i Ystad, hon har minsann firat sin fyrtioårsdag och bytt till sommardäck på bilen!
Glädje! Glädje!

I Jämtland, närmare bestämt i Trillevallen, har biodlaren - tillika hönsfarmaren - Gunnar ..., övat sig inför Skutskjutet i Åre, där han, med berått mod, ska kasta sig utför pisten i våldsam fart!
Tänk, om vi får se honom i Sportspegeln!

Utsikten från Barbros nuvarande arbetsplats.

Barbro i Uppsala skriver så här:

"Efter att i några år haft ett helstressigt jobb där jag nästan trott att jag skulle ramla död ner över tangentbordet så har jag bytt arbetsplats trots att jag innerst inne älskade jobbet.
Rätt skönt att ta det beslutet.
Det känns helt ok men jag måste lära mig att det lugnt.
Jag vill kunna göra annat än bara jobba,äta och sova och så blir det nu, HELT UNDERBART!!"

Och i Portugal sitter annannan och i landet Halland en annan madame .., och undrar vad Barbro NU arbetar med.

Tillsammansglädje. Här i form av svalor i Stensjö.

I Värmland bor Turtlan och hennes glädje handlade om besöket hos kompisen B .., om prat vid köksbordet .., och om en nybakad kladdkaka.

Monet i södra Frankrike, skriver så här:

"Det bästa är vår helt fantastiska lilla trädgård där häckens blodröda knoppar blandar sig med de gröna färgerna från alla andra växter.
Det är en daglig njutning och en källa till förundrad lycka: tänk att vi får ha det så här!"

Ulrika i Västmanland skrev inte en bokstav.

Det behövdes inte.

Bilderna sa precis allt.

I Halmstad bor Mattias, som är min arbetskamrat.

Efter väldigt långt funderande .., kom han på vad som var det bästa.

Jo, det var besöket på Bulls uteservering och senare på kvällen, live-musik nånstans i stan.

Det var det bästa!

Mitt eget bästa, det handlade nog om romansallatfröna som nu blivit små, späda blad!
Vilken glädje!
Jordnära-glädje!

Finns det nu någon fler som vill vara med .., - ellem, jag väntar på ditt bidrag, du som tyckte att Eva på Frösöns vinstbok såg intressant ut -, så är det bara att mejla till bisse151@gmail.com, så får du vara med och dela din glädje med alla andra!

Här är boken/vinsten,  lägg därtill ett hääärligt målat kort från samma Eva.
Det är vy över Östersund.

Om Rudolf Larsson i Lövånger ...

Bjuröklubbs hamn. Det var här han mönstrade på.

Bilden - på hemtidningens sida för avlidna -, visar en oerhört stilig man.
Han fick ett långt liv - blev nittiosex år - och jag tänker .., när jag tittar på bilden av Rudolf, att han nästan hade kunnat vara filmstjärna.
Och jag läser vad sonen har skrivit om sin far.

"Efter sex år i skolan och tretton år gammal tog arbetslivet vid.
Först som lilldräng och senare inom skogsarbete, fiske, vägbyggen med mera.

1938 mönstrade far på ett fartyg i Bjuröklubbs hamn och kom att bli till sjöss under hela andra världskriget. Första resan kunde ha gått riktigt illa. Lastad med gatsten i en storm av orkanstyrka förliste fartyget. Lyckligtvis kunde alla män under ytterst svåra omständigheter räddas.

Far var bekant med flodmynningar, hamninlopp och hamnstäder runt om Europa liksom Nordafrika och vid ett par tillfällen Nordamerika. Han fick träffa många människor och höra många språk. Detta kom att prägla far och ge honom en vid horisont.

Efter åren till sjöss och med sparade medel studerade han vid Sjöbefälsskolan i Härnösand och fick där sin maskiningenjörsexamen. Där och då träffade far sin blivande fru Käthe Wikberg och strax före sin bortgång fick de fira sin sextiotredje bröllopsdag tillsammans.

1956 flyttade vi från Umeå till Danderyd där pappa fick tjänst som driftsingenjör på sjukhuset och kom att jobba där fram till sin pensionering 1981. Han var känd som en rättvis ”chief” och var mycket omtyckt av sina medarbetare."
 
Å, alla dessa små berättelser om människor och deras livsöden, gör mig lika fascinerad var gång! 
Tänk .., ett helt liv .., fyllt med allt vad därtill hör, samlat på trettio rader i tidningen Norra Västerbotten.
 
Som att öppna en skattkista är det.

Dagens fönster ...

.... kommer från en  stick, - och kattglad madame i Västmanland.

Jo, då vet ni nog vem det är.

(Det här fönstret råkade komma in bland ett annat igår, men det var inte meningen. Nu får det bli med en dag till!)

Avdelning 32 ....

Äntligen, fixar det sig med nålen!

Efter jobbet tar jag bilen och kör in till stan, i akt och mening att hälsa på A-L, som för en vecka sedan by-pass-opererades i Lund, men nu är återbördad till landet Halland och sjukhuset i Halmstad.
A-L är snart åttio och har varit omåttligt nervös för den här operationen, men det har gått bra, även om hon fortfarande känner sig lite skakig.

För ovanligheten skull hittar jag rätt på en gång .., målpunkt G, är det.
Hon ligger på enskild sal och blir så förvånad när jag tittar in .., och vi pratar om affären och hur det är där, men mest förstås om hur hon själv känner sig.

Och hon berättar om vad det betyder med vänlig sjukhuspersonal.

"I Lund, vet du Elisabet, där satt en sköterska och strök mig på handen och jag började nästan gråta, ja, det betydde så mycket!" säger A-L leende och med en röst som nästan inte håller.

Och helt eniga är vi om hur viktig den biten är .., att bli sedd som människa, inte bara som en sjukdom.

Sen kommer en sköterska in och ska sätta in en nål i A-L:s arm, men se det vill sig inte och efter en stund kommer ännu en sköterska för att se om hon lyckas.

"Men hej Elisabet.., är du här, nu känner jag igen dig, det är ju du som är på Hemköp!" säger sköterskan som är lång och så himla vacker.

Nej, det vill sig inte för henne heller .., så till sist kommer en sköterska från våningen under - från IVA - och det krånglar även för henne, men så hittar hon ett kärl på handens ovansida och så ordnar det sig.

Hela tiden - medan det letas efter ett kärl - ligger A-L raklång på sängen (som har så vackert påslakan, inte alls landstingsaktigt!) och drar djupa andetag.  På lilla bordet intill finns dags, - och veckotidningar .., där står en vit ranunkel i en grönprickig kruka och där är är också en liten lapp med sonens telefonnummer nedplitat.
"Utifall att ...", säger A-L, som häromnatten var övertygad om att hennes sista stund var kommen.

Just utanför A-L:s rum finns en patienttoalett och av och till ser vi patienter på väg till eller ifrån toaletten .., nästan alla går med hasande steg och har slangar kors och tvärs runt kroppen.

A-L berättar:
"Här var en sån vänlig man som också hade gjort en by-pass, han var mycket yngre, kanske i sextioårsåldern och vi pratade en hel del, han sa att jag måste träna och åter träna .., och gå mycket i korridoren och inte ge upp .., man måste hela tiden se framåt, sa mannen som nu har åkt hem."

Så tomt och tråkigt det blev, tycker hon.

I en timmes tid kanske blir jag där .., sen blir det tack och hej och en lång kram och jag känner hur len A-L:s hud är .., som sammet nästan!

Sen åker jag hemåt och tänker på hur skört livet är.

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

  
Ja, så är det  ju. 
Det där ni vet, att ibland säger en bild mer än tusen ord.

Fyra bilder också. 
Det här .., var vad som gjorde Ulrika  varm i hjärtat.