Idag är det EFIT ...

Andliga sånger ...

Vid halv sju.
Jag tillbringar hela gårdagen framför tv:n, inte bara prinsessvigseln tittar jag på, nej, nästan allt som sänds .., och det är ju underligt, ja, när man egentligen tycker att monarki är en underlig instutition.
Men tittar gör jag.
Ångrar allt jag har tänkt om mr O´Neill.
Tänker att har man en sån - till synes - sympatisk best man, då måste man vara en god människa.
Rörs till tårar.
Och blir hysteriskt trött när kvällen kommer!
Somnar tidigt.
Glömmer allt vad Efit är.
Andra är piggare och är med från början!

Bilden togs i n t e  halv fyra, men visar ett krånglande knä.

Vaknar vid fyra, fem, sex, halv sju.
Har ont i högerbenet och knäet.
Lyssnar till det som är kvar av Andliga Sånger i P1.

Somnar om.

Halv åtta, halv nio försvinner i drömmarnas värld.

Sover gott till klockan 9.30
Svimmar nästan när jag ser på klockan.
Släpper ut harry.
"Du tar väl in verktygen ...?" sa jag till pv igårkväll.
Det såg ut att bli regn.
Och tog in dem gjorde han.
Allt står prydligt på hallgolvet.

Men nu är jag med!

Kl. 10.30
Spår av prinsessbröllop på tv.
På bordet ligger en tub Voltaren (knäet ...), ett tomt vinglas (mitt), en urdrucken ölburk (pv:s, när han nån enstaka minut tittade på "spektaklet" ...., jag påminde honom om två veckors hockey-VM och sen blev han snäll ...), Salta Pinnar från Ica (jag borde ha slängt dem .., var det inte nåt fel på just detta? men jag brydde mig inte), en tub med salva från Apoteket .., tidningen Vi ., några pennor .., min plånbok ..., diverse fjärrkontroller (för att höja ljudet när det sjöngs i slottskyrkan), en spegel, några sladdar och tre pennor. Jo, ett stycke läsglasögon också. Jag hoppas att intresseföreningen har noterat ..,-)

 

Kl.11.30

Det är klart att man vill ha en färgstämd rabatt, men det bryr sig inte mina blommor om.

Orangefärgade vallmo växer så det knakar och intill dem dyker en skär fröken Akleja upp och lite längre bort växer plötsligt helt vita Aklejor och där är någon som är åt det mer lilafärgade hållet! 

Men kanske att man har kommit en bit här i livet, när man inte bryr sig.

Man konstaterar att så här är ju själva tillvaron ...., inte blir det kanske alltid precis som människor har tänkt sig, men bra ändå. 

'

Kl. 12.30

Då blir det mitt-på-dagen-fika i det högt älskade växthuset.

Kanelbullar och Singoallakex.

Och kaffe - Mollbergs Blandning - skånskt kaffe och ljuvligt gott.

Igår byggde pv ett nytt litet bord till växthuset och jag tyckte - helt ärligt - inte att det blev särskilt snyggt. Det där med att kanske kolla lite på nätet först och få några tips, det är inget han bryr sig om.

Nåja. 

Bordet fyllde sin funktion .., det var rejält och stadigt och jag erkände att det blev väl ändå inte sååå himla dumt.

Ändå.

Ja.

Nåt sånt.

Kl. 13.23

Då har jag röjt i vardagsrummet.
I alla fall på bordet.

Kl. 14.30
Borde vattna blommorna, men hittar inte vattenkannan.
Så länge åker vi och handlar.
Håll ut små blommor!

Kl. 15.30
Har vi kommit hem från affären.
Grannarna Göran och Gun är i färd med att måla det allra sista på husväggen.
Äntligen! säger dom unisont.
Och småfåglarna som har småttingar under takpannorna, flyger oroligt av och an.
"Åååå, är ni inte färdiga snart!!" kanske dom tänker.

Kl. 16.30
Tittar jag på danska Borgen tillsammans med pv.
"Har du ny klänning på dig?" undrar han.
"Nej, jag har tre, i olika färger .., en lavendelfärgad, en svart och den här ...", svarar jag.
Linne, det är min melodi.
Och inga mönster.
Jag är enjängdhetens moder nummer 1.
(Nej, jag är inte bröstlös på min vänstra sida. Det är bara det att när jag är ledig, då får även behån ledigt och då blir det s.k. "fritt fall". När jag tog bilden försökte jag hissa upp behagen med den fria handen, det blir ju trots allt lite snyggare då. Jag ser att det inte lyckades så värst bra  ....).

Kl. 17.30
Ibland händer det!
Tidigare idag - eller var det igår kanske ? - lade vi upp planer för den här dagen.
Mot "ratväggen" där just allehanda "rat" har stått hela vintern och förra hösten och sommaren och säkert längre än så, där skulle det rensas upp.
En rabatt skulle det bli.
Det är knappt man tror sina ögon, men en rabatt är just vad där är just nu.
Visserligen utan innehåll .. men vänta bara.

Kl. 18.27
På väg in till vardagsrummet slänger jag ett öga på lilla väggen.
Inom glas och ram tittar pv:s morfar och mormor på fotografen och i morfaderns knä står en liten Gunvor Pehrson, som så småningom skulle gifta sig med Viking och heta Göransson i efternamn.
Tre söner skulle hon få.
En av dem blev min sambo.

Kl.19.30
Då har vi ätit stekt plattfisk (egenhändigt fångad av pv i fjol) med färskpotatis och annat gott till.
Solljuset i väster silas genom ekens täta lövverk.

Kl.20.30
Tar jag moppen och kör ner till stranden.
Det tar kanske 15 sekunder.
Då är detta vad jag ser.

Kl.21.30
Tittar jag på Barnmorskorna i East End.
I bokhyllan sitter herr och fru Prickigt Djur.
I säkert femton års tid har dom varit mitt sällskap.
Om det skulle börja brinna i huset, skulle dom absolut räddas.

Kl.22.30
Ja, här har det tittats på tv, det är sant!
Nu är det Downtown Abbey som gäller (ja, när bildens tas) och ideligen säger vi ..."å, vad dom spelar bra!"
Och därmed är nog efit-dagen över för min del.
Det är becksvart ute här i landet Halland och jag gääääspar stort.
Tack till alla som har tittat in!

Dagens fönster ...

Den 7:e juni skrev Ulrika att ...."Idag har vi lämnat nycklarna till lägenheten i Kopparberg.

Nu bor vi i Striberg - på heltid -.

U n d e r b a r t!"

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

Det bästa som varit den *här* veckan:

Nummer ett på listan, utan tvekan: Att äldste sonen inte skadades när han blev rånad inatt. Förbannad blir man, men han är oskadd och det är det enda som räknas,trots allt.

Och så (och nu är jag nog lite tjatig, men...) Marcus. Min väktare, min klippa!

Som tog ledigt för att följa med mig till sjukhuset två gånger den här veckan. Som pysslar om och tröstar när jag har ont och är ledsen över denna krångelkropp.

Som mitt i natten lyfter mig ur sängen när jag behöver upp och inte kommer ur den på egen hand, och håller om mig tills den värsta hemska smärtan gått över.
Min underbara viking, den snällaste som finns.

“I kärlek den stingande tistel blir skön, 
och majregn vattnar förtorkade land, 
och en ros kan dofta, en äng bliva grön 
mitt i öknens brännande sand.”

Dan Andersson

Det bästa för Eva från Tyresö ...

Jag är så tacksam att Majas familj hittat ett smultronställe där de kan bada grilla och njuta . 

E gör eld och idag är D med.  

Familjen brukar vara ensamma där med husbilen. 

Fyrtio minuter tar det för dem att ta sig dit.

Det bästa för Biggan ...

Dagen i dag blev den här veckans bästa dag.
...värme, gemenskap, kärlek har omgett bland annat mig på Mellannorrlands första Pride i Söderhamn, äntligen kände jag att inte endast Stockholm "kan".

 

Det behövs verkligen i mindre städer och orter att vi kan få manifestera och känna att alla människor har lika värde.

 

Biggan

Snart är det dragning ...

Ja, inte idag - för då är jag bjuden på prinsessbröllop - men i morgon!

Helt ärligt vet jag inte riktigt vad det ska bli för priser, men det ska vi nog lösa tills dess.

Följande ligger i alla fall och har det trevligt (hopefully) i den lilla tillbringaren:

Det är ...

Biggan som skriver om glädjen - och vikten - av en alldeles egen Pridefestival, nu i Söderhamn.

Eva i Tyresö berättar om glädjen för dottern Maja som har tagit med sig familjen, dom båda sönerna, lilltösen och maken .., och åkt ut med husbilen. Inte långt bort, bara 40 minuter hemifrån.

Men ändå. 

Glädjen över att det funkar.

Och ene sonens glädje över att göra upp eld.

ellem i Skellefteå som hade besökt Hälsans Trädgård och där tittat på en massa olika pelargonarianter och fått med sig en Femtunga hem. Dessutom skrev hon att "trädgårdsfolk är trevliga och lättpratade" .., tänk, det är väl ungefär vad jag tycker om hundmänniskor.

I tillbringaren finns även Anne i Mantorp som skrev om katten Morris som påminner lite om sigge nilsson .., ja, han är inte så gosig, men vill gärna vara alldeles i närheten av sin matte.
Och så berättade Anne om liljekonvaljr i Farmorsskogen (vilket ljuvligt namn på en skog!).

Monet i Frankrike kände en oändlig glädje över make - det är han som är på bilden - och pudel, Bengt och Dessi. Mer behövs väl inte? Nej, verkligen inte.

Inte bara ellem hade besökt en handelsträdgård och blivit glad, det hade även Turtlan gjort.
Med sig hem hade hon dom här fina plantorna!

Hedgrenskan i Skåne hade - tillsammans med sin bror och goda vänner - besökt Sofiero Slottsträdgård utanför Helsingborg. På bilden ser man delar av sällskapet.
En dag fylld med glädje blev det!

Ann i Göteborg vittnade om en "explosionsartad vecka", som dock räddades när hennes norrbottniske make lyckas undsätta datorn från totalt haveri.
Vilken tur!
Det var nog nånting att bli glad för! 

Ulrika skriver om glädjen och tacksamheten över Marcus som alltid ställer upp.
Som hjälper henne när det kärvar .., bär henne när benen/ryggen sviktar.
Allt sånt.
Glädje.
Glädje.

Och slutligen ..., Ingela i Ystad ... som varit på "fotosafari" i Ystad och kände sån glädje över tillvaron och dom vackra bilderna! 

Ännu finns plats för någon som vill dela med sig av glädjen!

Mejla i så fall den till bisse151@gmail.com, så får du vara med i lotteriet.

Varmt välkommen med ditt bidrag!

Det bästa för Ingela i Ystad ...

Hej Bettan!
 

Idag varit på en fantastisk fotorunda..den bilden i som man ser lite från ovan är från min balkong...vilken utsikt...!!

Här kommer ett litet smakprov på min runda...

Kram
Ingela I Ystad

Snart är det överstökat ...

 Var det mycket att göra igårkväll, var det - om möjligt - ännu fler kunder idag!

Från tre till sju stod vi nonstop i var sin kassa och det finns inte ord för hur glad jag är för våra duktiga sommarjobbare - som nyss har blivit upplärda -, och ändå fixar det hela så galant!

I mejerikylen fanns en tårta, en cheese-cake, bakad av charkansvariga madamen, hon som är en stabil bondmora. Det var nog den kakan som höll uppe humöret, åtminstone på mig!
Hjälp, så underbart god den var .., med smak av citron och passionfrukt.
Receptet kommer vad det lider.
Kanske i helgen.

I charkkylen stod hur många bufféer som helst!
Travar med brödlådor fyllda med olika former av mat på fat .., med frukt .., med kycklingfiléer .., rostbiff ., skinkor .., med lax .., ja, allt fanns där och allt hämtades ut av föräldrar till nyblivna studenter .., många var finklädda i kostym eller fin klänning ..., och det var mycket glädje i luften.

Gunilla i charken pustade ut i fikarummet.
Elva timmar på raken ..., det tar på krafterna!

Vid kvart över nio moppade jag hemåt.
Mötte människor på promenad som vinkade igenkänningsglatt .., en bil tutade till hälsning .., och inte långt från Backlyckan stannade jag till och småpratade med kossorna på grönbete.

I Steninge stod Stigs traktor parkerad ute på lägdan.
Gårdagens hö var nu prydligt förpackat i vita ensillagebalar.
Det är knappt man hinner känna  d o f t e n.

Jag tänkte på barndomens sommarveckor i Kalvträsk hos pappas kusin .., hästen Ingo med släpräfsan som pappa körde .., fikat vid hässjorna .., all broms som anföll den arma hästen .., dagar i båten tillsammans med kusinen Kalle .., metspön ... näckrosor .., lekstugan med alla tidningarna som vi läste .. mamma som kräktes bakom en hässja och sa att jag absolut inte fick berätta det för pappa - jag förstod aldrig varför - .., och det svarta pianot i finrummet.
Husets adopterade dotter skulle långt senare bli kantor i Kalvträsk kyrka, men det visste vi inte då.
Ja, sånt kan man tänka på när man anar doften av nyslaget hö.

Och nu är det fredagkväll och fotboll på tv .., pv i soffan och jag här .., två lediga dagar har jag framför mig och nu återstår endast åtta arbetstdagar innan det är semester på riktigt.

Åtta dagar.
Fyra nästa vecka och lika många där nästa.

Sen är det överstökat.

Det bästa för Monet i Frankrike ...

Kan det vara annat än älskad man och pudel?
I den provencalska trädgården i 28-gradig värme kl sex på kvällen.
Det blir inte mera varierat än så.
Livet kan faktiskt inte bli bättre!

Monet.

Och så ett kvällsfönster ...

Ett litet fönster från sommarstugan så här i junikvällen.

Sover ensam här. I skogen kvittrar det för fullt. Jag lyssnar på radio och har nu äntligen fått fyr i spisen. Veden kanske var lite sur.

Fönstret är lite suddigt men ljuset kanske inte riktigt räckte till trots den ljusa kvällen här vid en sjö i en skog. Hoppas det går bra ändå.

Gokväller!

Turtlan

Igår ...

Lilla Stensjö.

.. var det hysteriskt mycket att göra på jobbet .., det var evighetslånga köer, en telefon som aldrig slutatade att ringa och ingen av oss som kunde svara .., det var brev som skulle rekommenderas och det var bufféer som skulle hämtas ut från charkkylen .., det var en rar danska som frågade om vi hade en kundtoalett och som inte visste till sig av glädje när hon senare kom förbi kassan .., det var småbarn som tappade glassar och större som köpte energidrycker och det var grilkol, briketter och tändvätska och det var mängder med svenska jordgubbar ..., och det var påfyllning av bärkassar och när jag upptäckte arbetskamraten Elin som kund, gullbad jag henne att ta kundkorgarna som nästan växt sig till taket.

När klockan var sju, när en timme återstod av dagens arbetspass, kunde jag äntligen ta en liten paus.

Och tänk, knäet fungerade precis som det skulle.

När jag körde hem stannade jag till i Steninge, där Stig just körde traktor på den stora lägdan .., det var slåtterdags och det doftade barndom.

Nere mot havet till gick hans kor och betade och solen var ännu uppe och från granngården hördes barn som skrattade.

Sen körde jag hemåt.

Nu återstår nio arbetsdagar innan det är dags för semester.

Bara nio! 

Och alldeles ska jag moppa iväg till jobbet.


Sen stundar ledig helg.

Oväntat samtal ...


"Days of wine and roses" ...., med den yngste av bröderna Göransson vid trummorna.

Halv nio ringer telefonen.
Det är pv:s lillebror Ulf som hör av sig, ja, egentligen vill han ju prata med pv, men han är på jobbet och så blir det som det blir.

Det blir ett långt samtal om livet och detta att bli äldre .., om att komma till insikt om vad som är viktigt och inte .., och om hur magisk tillvaron är.
Eller kan vara.

Bilden från Facebook

Ulf - vars liv - (som så många andras) inte har varit en enda lång raksträcka, berättar om glädjen i att nu känna ett slags lugn .., och om den där dagen i den nyutslagna skånska bokskogen då han drabbades av nån slags euforisk känsla och tänkte att ..., "dör jag nu, så dör jag lycklig ..".

Så här skrev han på Facebook:

"--- ut på ängarna , solen bryter upp morgondiset. Jag fylls av en euforisk känsla ! Lycklig som en lärka uti majsolens sken!
Nu blir jag riktigt känslosam ! Tack mor och far för arvet ni lämnade efter er som gjorde det möjligt att ha ett så fint hus!
Tänker på er alla mina vänner i livet! Ines min själs älskade mina barn Hannes och Joanna!
Denna känsla har jag haft nån gång förr i livet men inte många gånger!
Jag skulle kunna dö nu!! Skjut mig !!!Det gör inget jag är lycklig fri och euforisk!!
Jag älskar er alla !!
Jag vet jag är patetisk men va faan!!
Ulf."
 
Om det pratar vi.
Och om glädjen att "hitta hem" .., om den blivande (futtiga) pensionen för en musiker med ytterst varierande inkomster .., om vardagsglädjen till hönsen som går fritt på den stora gården .., och så, det där, återigen .., att det ska ta så lång tid att komma på vad som verkligen är väsentligt i tillvaron.

Ulf på Facebook:
"Idag har jag gjort minst 25 st liggdowns inte så förfärligt jobbigt! Det jobbigaste är när man måste resa sig
Vem behöver gym ?"

Och glädjen till hans käresta, chilenskan Ines .., och när det fungerar bra med tidigare relationer och vi skrattar gott när jag berättar att pv och mina barns pappa har planer på att tillsammans segla till Bornholm i sommar, bara dom två.
Tänk, att det kan bli så bra!

Ett härligt samtal att börja dagen med var det.
Och ovanligt, ty Ulf är den som i vanliga fall sover till långt fram på dagen, såklart för att han spelat till långt in på natten.

Efteråt går jag för mig själv och ler.
Brygger kaffe .., tar mig en skorpa med ost och pv:s marmelad.
Klappar harry och ger sigge nilsson mat.
Tittar ut genom fönstret.
Konstaterar att himlen är blå.

Och känner en oändlig tacksamhet mot livet.

I sommar är Ulf trummis i Allsångsbandet.
Här ser ni spelschemat.

Tänk, om jag vore ledig den 24/7, då hade jag kunnat ta med mig min rödvitrandiga syster och besöka Karnas Backe i Hörby och sjungit med!

Dagens fönster ...

 

Hej Elisabet!

 

Här kommer en fönsterbild med Rhododendron på Svenska flaggans dag/ Nationaldagen i Lysekil.

 

Hälsningar från Monica.

//Tack! säger jag.

Och jag vill leva, jag vill dööööö i Norden! 

Grannarna Gun & Göran har hissat flaggan ....

Ja, tänk ..., vilken förmån att ha fått växa upp här i Norden .., långt från krig och terror, tsunamis och tornados och annat elände som sveper med sig allt i sin väg!

Själv hade jag lika gärna kunnat bo i Norge eller Danmark, kanske även i England eller på Irland, men detta att inte känna mig hemma med annat språk .., det skulle jag inte klara av.

Under besöket hos mamma i Argentina, upplevde jag just det där.

Den där utanförskapskänslan när man handlade i den lilla affären i Tartagal och ingen begrep vad man menade ..., känslan av att andra människor tror att man är på-gränsen-till-totalt obegåvad!
Å, så jag lovade mig själv att försöka komma ihåg detta när kunder i affären (turister eller invandrare) har just det bekymret! 
 
Fem veckor i Sydamerika fick mig verkligen att inse var jag hör hemma.
I ljuset av en liten lampa satt vi tillsammans om kvällarna och lyssnade till Sveriges Radios utlandssändningar och jag greps av en sån våldsam hemlängtan .., just detta att få vila i det som är "sitt eget".

Inte är det underligt att det på varenda balkong i Rosengård sitter en parabolantenn.
Det blir förstås den där länken till det som var och som känns kärt - även om man har flyttat -.
En slags uttänjd navelsträng.

På samma sätt kände jag det när vi - efter första året i Skåne -, körde bil norrut och mellan Umeå och Lycksele gick Radio Västerbotten in och mitt hjärta översköljdes av värme och igenkänningsglädje.

Människor är förstås olika.

För mamma blev Bolivia hennes nya hemland.
Bland indianerna var hon en invandrare, men efter tjugo år i landet där långt borta ..., - en som hörde dit -.
Åååå, så hon i Alzheimerdimmorna längtade tillbaka!

Alla dessa Par-Avion-brev som susat fram och åter över jorden ...

Tillbaka till fattigdom och elände, men också till glädje!

Och för min ena syster blev Australien hennes nya hemland.
Hon blev en utvandrare, men också en invandrare.

Fredrik, andra generationens invandrare.

 Systersonen bor i Portland i södra Australien och känner sig som riktig aussie.

Min andra syster, hon den rödvitrandiga, lämnade Luleå, flyttade - långt före mig och säkert en bidragande orsak till att vi lämnade Malå och valde Ystad - .., till Lund och bor nu på landet, utanför Hörby.
Från hennes köksfönster syns hästar och föl.
Det är också som att byta land, fast i mindre skala, ja, att flytta från Norrbotten till Skåne.

I London bor pv:s brorsdotter Joanna och där känner hon sig hemma.
Två av hennes bröder har - som så många andra svenska ungdomar - arbetat i Norge.
En av dem är fortfarande där.

Världen förändras.
Hit och dit far vi.

Jag tycker verkligen om det här landet som heter Sverige, eller Ruotsi på finska .., och till alla som idag under högtidliga former får svenskt medborgarskap, till er vill jag säga: välkommen hit! 

Hoppas att ni kommer att trivas!
Hoppas att ni möts av värme och respekt.

Och det är ett långt ifrån perfekt land - kanske inte alls det ni hade drömt om -, mycket kan bli bättre, men sett i ett större perspektiv ..., är det också ett alldeles underbart land att bo i!

Ungefär så tänker jag.

Ps. Hade jag hört den här sången när vi satt hos mamma och hörde paddorna kväka i den sydamerikanska natten .., då hade jag gråtit floder!  Ds.

Dagens fönster ...

Ett fönster från det gamla Betaniakapellet i Västgöthyttan .., ja, det är Ulrika som så påpassligt varit framme med håven!

Betania ...

Betania är för mig liktydligt med Pingstkyrkor och jag åker baklänges i tiden och är lillflicka och har fått följa mamma till Filalfia i Malå  - det är innan jag ska skämmas ögonen ur mig när någon klasskamrat frågar om mamma är pingstvän och jag ska neka och säga "näää, inte alls!" - men nu sitter jag vid hennes sida och dinglar med benen  och lyssnar till farbror Gottne Hägglund som är pastor och alla tanter som har långt hår har knut i nacken (pingstvänsknut, kallas det ..) och det sjungs om himmelriket och varnas för helvetet som är värre än det värsta (i helvetet skär alla tänder och där passar jag ju in alldeles perfekt!) och man får veta att Gud Ser Allt och inte ens i den allra mörkaste garderob kan man gömma sig .., nog tittar han in där också!

Men det är också glädje.

Mamma som är så glad och sjunger med ljus stämma - så där som när hon står och diskar hemma -, och någon kommer och tar upp kollekt och när vi går hem, är mamma nästan lycklig.

Pappa går aldrig i Pingstkyrkan - han går i stället på Borgen och dansar vals och hambo -, men tycks nöjd ändå.

Allt det tänker jag på när jag får Ulrikas fönster.

Men vi var i alla fall två ...

Efter timmars arbete med att plantera och fixa stödpinnar (går bra av allt som pv har huggit ned), plantering av luktärter (ljufvligheter ...!), samt plantor av squash och gurka, krasse .., bladpersilja .., salvia ...,  och lite annat .., är jag genomsvettig!

Jag tar harry på promenad.
Den vanliga sträckan som brukar ta tjugo minuter, tar nu det dubbla i tid.

Stelbent är jag .., och jag stannar till och lindar om hårdare med den elastiska bindan, så hårt så jag nästan kan röra mig obehindrat.
På den delen av vägen som lutar, är det hopplöst att gå på ett vettigt sätt, men så har det alltid varit med ett krånglande knä.

Nästan framme vid lagården bestämmer jag mig för att skriva dagbok om hur mitt knä uppför sig, så där så jag verkligen kan få en riktig bild och när - hur - och kanske varför?
Natten mot idag var djävulsk .., aldrig har jag haft så ont .., från knäet, ner längs vaden och ut i foten!

Sen havet och stranden.
Harry får vara hemma och lägger sig på soffan.
Det är varmt ute!

Alldeles ensam är och jag går raka spåret ut i vattnet .., det är lågvatten, nästan som ebb och där jag häromdagen simmade, där är det nu sandstrand!

Och iskallt är vattnet .., och se, där kommer en äldre kvinna promenerande .., hon har röd badrock och kommer ut till mig ..."ja, det är iskallt, men skönt!" säger jag och kvinnan hooooar till .., hjälp, så kallt det är, tycker hon.

Sen blir det en stunds prat.

"Ser du  huset med tegeltak där uppe på åsen? Där har jag tillbringat somrarna i femtiosju år!" säger hon leende.

Egentligen bor hon i Halmstad .., och hon tar av sig baddräkten .., hennes stjärt är krivit och mammig ..., och hon bryr sig inte så värst i krumbuktandet .., men jag vänder ansiktet mot solen och blundar .., och sen hör jag henne säga hejdå och så går hon sin väg.

I en timmes tid blir jag där.

Livet ..., när det är som bäst.

Det bästa för hedgrenskan ...

Hej!

 

Det bästa denna veckan var lördagens besök i Sofieros slottsträdgård. Strålande sol, sagolik blomsterfägring, fantastisk lunch, massor av skratt blandat med allvar i fina vänners sällskap.

 

Hedgren

Äventyr ...

"Åååå, vad är nu detta ...? Ett nytt litet hus på gården ..? Bäst att kolla lite ...", kanske han tänker.

Sigge Nilsson.

Som idag ska få maskmedicin.

Två hekto Risbergs lökkorv ...