Dag 1 ....

Igår i mejerikylen.

Den allra första semesterdagen. 
Eller egentligen är det bara ledig helg, men jag räknar den som semesterdag, då känns den längre än bara två veckor.

Igår hysterisk fart i butiken, idag är jag hemma och går omkring och plockar lite .., hänger tvätt i pannrummet (regnet bara väntar på att falla ...) .., ställer fram mat till sigge nilsson som  håller sig undan när lilla Nelly är här ..., vattnar blommorna här inne .., och lyssnar till Ring-så-spelar-vi.

Pv eldar i pannan.
Ingen sol - inget varmvatten.
Det är den enda nackdelen med att ha solfångare.

Och gästerna sover.

En lugn midsommarafton blev det.
Bocciaspel på gräsmattan - tre lag - själv spelade jag med Patrik och efter en bedrövlig början tog det sig .., ja, vi kom visserligen sist, men det ser lovande ut ändå. .., och sen inomhusprat och frågesport och på det hela taget så avslappnat.

Vaknade fyra .., fem .., sex .., (lyssnade till Rickard Herrey tidigare under natten .., denne underbare radiopratare) och vid sju steg vi upp.

Det gäller att ta vara på tiden.
Eller livet.

Dagens fönster ...

Från Nora diversehandel kommer dagens fönster, som egentligen är två.

Ulrika - fönsterleverantör av rang - var som alltid .., redo med håven.

Midsommaraftonens fönster ...

Ett himla finurligt fönster faktiskt ..., fångat på stranden av Eva i Tyresö.

Den boken har jag läst och tyckte mycket om den.

Bilder från två dagar som gått ...

Det finns säkert bloggvänner som tror att innehavaren av den här sidan hastigt och lustigt har gått hädan, men så är icke fallet. 

Jag har bara haft mycket att göra.

Igår var det jobb och så kom Anna och Micke och lilla Nelly och idag ännu mera jobb och lååååånga köer, men ändå, allt fungerade jättebra! 

Till min oerhörda glädje dök Fru Grå - kund i affären i Ystad - med make upp framför mig i kassan och det blev stort och varmt kramkalas! 

Vilken glädje!

På bilden syns My .., alltid glad och varm och go. 

Tidigare har hon arbetat i charken, men nu är det mest kassan som gäller.

Precis som de övriga har My nyligen tagit studenten. 

Nu ska hon läsa vidare i Lund.

Tro mig på mitt ord, hon kommer att bli chef eller egen företagare.

Idag i fikarummet.
Peter sitter med sin mobil som vanligt.
Överlycklig är han .., nu har såväl han (som jag själv) semester!
Till höger syns kolonialansvarige butikschefen (men inte ägaren) Mattias.
Det är han och flickvännen som ska bo i det gula huset, tillsammans med labradoren Elvis, ja, när vi är på holiday.
Och tänk, om några månader blir Mattias tvåbarnspappa - på en gång -!
Ni skulle ha sett honom dagen efter att han och den blivande mamman varit på ultraljud och upptäckte två barn, i stället för ett.
Omtumlad .., det var bara förnamnet!

Det var ju Efit häromdagen, men det missade jag helt och hållet!
Men halv fem kom jag i alla fall ihåg att ta en bild.

Underbara arbetskamraten Lena förärade mig en så vacker midsommarkrans att ha runt huvudet och den här lilla tösen, hon berättade att hon minsann också hade en krans som dom gjort på dagis.
"Fast fröken mätte runt huvet ...", sa hon leende.

I eftermiddag .., vi står i fikarummet och pysslar om våra kransar.
Jag tror nog att hälften av alla kunder kommenterade dem.

På bordet i fikarummet låg en massa utskrivna bilder som chefen tagit idag.
Så här såg fruktdisken ut i morse!
Allt var välfyllt och fint.

Josefine började en timme efter mig idag och vi arbetar ofta kväll tillsammans.
Sååå rar och fin!
Och d u k t i g.
Hon är nog den enda av dom nyblivna studenterna som arbetar hos oss, som INTE ska studera vidare på en gång. Nej, hon tänker resa och bland annat besöka Australien där hon har tillbringat några månader av sitt liv.
Sen funderar på hon att läsa till läkare eller civilingenjör.

När arbetsdagen var tillända, hittade jag den här buketten på min moped.
Vilken glädje!
Inte en susning har jag vem som lagt dit dem .., kan man kanske gissa på Eva från Tyresö?

Och idag har det varit midsommarafton och Lena - som gjort kransarna - bjöd oss arbetskamrater på en ljuvlig laxtårta av nåt slag .., och efter arbetsdagens slut har harry lärt sig gå fot - AP förstås - han gick som vore han klistrad vid hennes sida ...(tämligen knäckande ...), nu sitter pv och spelar Geni med Hilda och Patrik, allt medan det övriga sällskapet har tackat för sig och gått i säng.

Det ska jag med göra.
Jag hoppas alla bloggvänner/läsare har haft och har en underbar midsommarafton!

(Ps. Regnet kom  P R E C I S  när vi satt oss ute på altanen och skulle äta sill och allt det andra.
Det blev som i reklamfilmen! Ds.

Så var det Efit igen ....
Fler deltagare hittar du här.

Vid halv åtta, då tar jag mig en titt på humlen utanför ytterdörren.
Igår upptäckte jag att det vimlade av små, grönvita larver på precis vartenda blad!
I fjol tuggades bladen helt sonika upp, så allt som återstod var bladnerverna!
Nätack. Nu var måttet rågat!
Så jag hämtade helt sonika en burk med Radar - insektsspray - och så fick all humle sig en omgång.
Det blev som massmord!
Hundratals vita små larver singlade till marken och jag fick förfärligt dåligt samvete!
"Jaså, du av alla ägnar dig åt kemisk krigsföring ...!" sa pv.
"Ja, just det ...", sa jag.
Och ja, jag har liiiite dåligt samvete, men bara lite.

Vid halv niotiden går jag ut och tittar vad käre sambon har för sig.
Jo, han plockar undan virke.
Mitt på gården står vedklyven - Guds gåva till alla män, stora som små -!
Häromdagen stod Erik, 13 år, och testade detta att klyva ved med hjälp av det här åbäket.
Den lilla vedhögen uppe i vänstra hörnet, det är Eriks arbete.
Och hela tiden, medan Erik förde spaken fram och tillbaka, så loooog han.
Det var nog en slags liten lycka.
Eller stor.

Halv tio ... ringer jag till Hallands Djursjukhus och bokar tid för kastrering av hanhunden Harry, han som två gånger på raken rymt hemifrån, sprungit tvärs över trafikerade kustvägen, allt för att komma i närkontakt med dalmatinern Elsa och labradoren Alice - båda två löper just nu -.
Ååå, så gärna han vill bli pappa!
Harrys husse tror att det är  h a n  som ska snöpas och blir kallsvettig och deprimerad bara vid tanken på vad som komma skall, då den tionde juli klockan 8.30 piiip.
Harry är ovetande och sitter just nu i nån slags löplina.

Halv elva prick .. bjuder grannarna Gun och Göran oss på förmiddagskaffe.
Sockerkakan är nybakad och underbar.

Halv tolv ... ser det ut så här i kakfatet.
Jag säger bara en sak: ära vare uppfinnaren av resårbandet!

Halv ett ... hänger jag ut och tar in tvätt.
Tittar in i växthuset, där temperaturen nu visar plus 34 grader.
För varmt, trots idog vädring.
Vi måste nog skaffa mer att skugga med.

Kring halv två ..., har jag duschat, tvättat håret och är nu snart klar för att moppa iväg till jobbet.
Först ska jag handla.
Inköpslistan - som är lååång -, ligger på köksbordet.

Dagens fönster ...

Hej Elisabeth

Ett bidrag till din fönsterjakt.
Det här är taget från mitt tillfälliga arbetsrum i stadshuset.
Fantastisk utsikt eller hur?
Fast jag måste stå på tå för att se den ;-)

Efter semestern byter jag den här fantastiska utsikten mot en husfasad i Husby.

Ha en fin sommar

/Bonita

Fångsten ...

Här ligger nattens fångst från fisketuren ute till havs.

Tre plattfiskar som puttrar i en stekpanna i Haverdal.

Eva i Tyresö (men alldeles väldigt mycket i Halland just nu) skickade bilden.

Hoppas att det smakade gott!

Och Gunnar ..., du är väl näste man i båten!

Det bästa för Lena i Gävle ...

Interiör från landsförsamlingens kyrka ...

Hej på er Elisabeth och PV!

 

I helgen som var åkte min man och jag upp till Skellefteå på kusinträff (mina kusiner), tyvärr kunde inte mina barn följa med, sonens arb. tillät inte det och dottern var i Amsterdam för att lyssna på Rod Stuart. Vi blev 39 vuxna och 13 barn som deltog i träffen. ( 14 kusiner med fam.)

 

Vi började på lördagsmorgonen med att åka till Rismyrliden, ett nybygge sen 1825, där vi har förfäder som levde, det beboddes fram till 1967. Numer är det en förening Rismyrlidens vänner som driver stället, bl.a spelades delar av TV-serien "Allt för Sverige in där", vi avslutade fm. med att åka till Finnforsfallet som ligger i närheten och äta  lite lunch.

 

 

 

På em. samlades vi vid landskyrkan i Skellefteå, en fantastiskt vacker  kyrka, vid Skellefteälven, där vi besökte våra anhöriga som ligger begravda där, efter det så spelade min kusin Stefan några stycken på den gigantiska orgeln som finns i kyrkan, han är organist där (eller vad det nu heter).  En präst  berättade om Ursviken, som vi kommer ifrån ( 1mil från Skeå. ut mot havet).

 

Efter det så hade vi gemensam middag i Församlingshemmet, med mycket god mat och trevlig samvaro, vi hade mycket att prata om många av oss bor ju inte kvar i Skellefteå och det är ju nästan 50 år sedan jag träffade en del av dom.

 

På söndag gjorede vi en sightseeing i Ursviken till våra barndomshem, verkligen en stor upplevelse.

 

Tack till kusinerna Harry o Lasse som ordnat allt detta, det var hellyckat.

 

Kram från Lena i Gävle

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Bäst är dagens fågelmatning med gammalt bröd. 

Erik kollar så att kråkan håller sig borta.

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Min bästa tid är nu, är nu .....

Ja, jag tycker att nästan varje dag är en pärla. Som när jag var hos min bästis några
härliga dagar. På bilden halar hon flaggan medan Doris och "grabbarna" tittar på.
Och allra bäst tror jag sandlådeträffen i Björkhagen, tillsammans med barndomsvänner
och en mamma, var. Vi var 12 stycken och för fösta gången var det killgubbar med.
Och att yngsta sonen har varit hos mig och ätit lunch 3 dagar i rad då han har arbetat
här i min by var också bäst.

Sedan är det allt vardagsmys som ofta kan vara utomhus så här på sommaren. Nu
väntar jag bara på att få hoppa i böljan den blå för första gången i år.

Kramar till er båda och en härlig semester önskar jag er.

Anne i Mantorp

Ps. Den här gången gör det absolut ingenting om jag vinner den lilla tavlan som jag
tror föreställer mig och Morris, haha. Ds

Lediga-dags-fönstret ...

... finns i ett sommarhus nära havet.

I Haverdal.

Eva från Tyresö tog bilden.

Efteråt ....

Aningen orolig är Eriks mormor .., ja, hon minns väl skräckfärden förra sommaren när Erik och pv skulle ta upp nät ..., och nu sitter vi på klipphällen och spanar ut över havet.

Där borta är dom!

"Men varför ror dom ...?!!" säger Eva oroligt.

Det visar sig att batteriet till den lilla elmotorn lagt av .., men på tillbakavägen går det bra att segla in i hamnen.

Så här ser det ut när herrarna närmar sig bryggplatsen.

Helt ljuvligt vackert är det .., och alla tycks nöjda och belåtna.

Halv sju i morgonbitti är det dags att vittja nätet ..., och ingen hyser väl några större förhoppningar om stor fångst, nej, uppe vid lillstugan där pensionärsmännen brukar sitta, där sitter en man i min ålder och säger att det är hopplöst nu .., hans båtgranne hade varit ute nästan vid Anholt och inte fått annat än småtorskar som slängdes tillbaka i havet.

Nåja, det är resan som är mödan värd, visst är det väl så ...?

Alldeles vid strandkanten växer såna här skönheter.
Nån slags kvanne, kanske?

Och en fisktärna dyker nu och då ner i vattnet .., som en projektil och så graciös och vacker!

Som pricken över i .., termoskaffe och pv:s uppvärmda gifflar.

Och nu är det kväller och pv och brorsonen ska fixa en "krans" runt skorstenen.

Ingen rast och ro!

Och jag är ledig i morgon ..., och har nu bara två arbetsdagar kvar innan det är semester.

Kväller ....

.... i landet Halland.

Och nu ska pv, Evas Långe Make och barnbarnet Erik ut med båten för att lägga ut nät.

I morgonbitti, tidigt, ska det vittjas.

Själv brygger jag kaffe och ordnar med bullar .., så ska vi ta kvällsfika där nere vid havet.

Efteråt, alltså.

Liiite ringrostig var nog skutans kapten, ty bommen blev kvar hemma.
Medan den hämtades, tilldelades Erik rollen som öskarl.

Dagens fönster ...

... känns nog igen av många - dom finns nämligen på Stockholms Centralstation.

Där har man tillbringat många timmar av sitt liv.

Ååå, där har man stått och väntat på Lapplandspilen när man skulle åka hem (och bli hämtad i Bastuträsk ..),  eller när man själv skulle möta någon anhörig.

Den sjunde december 1976 åkte jag pendeltåg från Kungsängen till Sthlms central.
Väl framme mötte jag Dinah.

Min pappa var då svårt sjuk .., och det här var innan mobiltelefonerna gjort entré .., så innan vi skulle ge oss av ut på stan, gick jag till en telefonkiosk och ringde mina barns pappa för att höra om mamma - som satt vid pappas sida på lasarettet i Lycksele -, hade hört av sig?

Det hade hon.
Och jag fick veta att min pappa inte längre var i livet.

Jag var då tjugotvå år och skulle komma att sakna honom alldeles omåttligt .., en saknad som liksom aldrig tar slut.

Bilden togs av Ulrika.

Det bästa för Cecilia N i Härnösand ...

 

Helt klart att jag hälsade på Kronprinsen och hans syskon, mamma och storasyster. 

Det är han som biter sitt syskon i örat samtidigt som han petar med sin framtass.

 

Jag vet vad som blir bäst i vecka 27 redan nu.

Cecilia N

Då blir man glad ...

Till exempel när man står utanför butiksentrén och sorterar i jordgubbslådorna och en man i mina döttrars ålder kommer förbi och säger ..."jaha, här står vårt lilla smultron och ordnar med jordgubbarna!"

Och han säger det inte flirtigt.

Bara snällt. 

Jag hade god lust att ge honom en kram.

Om man inte har nåt annat för sig ...

Ättapjötten till vänster.

... kan man ju alltid öva sig i att stå på en hand.

Det är är vad sonen gör.

Ibland.

(I min barndom var det alltid idrottslekar som gällde, ja, när pappa var med, alltså. Han ville alltid att vi skulle "kappspringa" runt huset ..., spela badminton,  hänga i romerska ringar, gå på händer, stå på huvudet .., ja, precis allt som han själv var bra på.  Det här hade han nog gillat. )

Tittar på ....

... tv medan jag läser DN - gårdagens - som alltid gårdagens.

Upptäcker Kristina Lugn - underbara Kristina Lugn -.

Och tänker .., så vacker hon är!

Och skör.

Orkar ni ...?

... ja, orkar ni med ännu en glädjesväng?

Veckans vinst är den lilla akvarelltrycktavlan, målad av Eva på Frösön och hur fin som helst!
Brickan, förra veckans vinst, ligger här och väntar på den lycklige vinnaren - herrn i Jämtland -.

Själv var jag för första gången någonsin med i tillbringaren och vann tröstpriset; nyckelhållaren som Mian hade knåpat ihop och som så näääääär hamnade i vedpannan, då pv tömde en påse!
Där, dold i påsen, låg nyckelhållaren!
Nu visste vi ju inte om det var ett pris till lotteriet eller en present från Mian - bara så där - när hon kom på besök ., det kändes ur-pinigt att ringa och fråga, för tänk om det var nu ämnat till dragningen .., så så fick det bli.
Och den vann jag - nyckelhållaren -!
Tala om finurligt.

Veckans tröstpris är sötsugspiller från Kattis, alldeles perfekt att ha som reserv när godislusten slår till!

Nå .., vad var det nu som värmde era hjärtan så där lite extra mycket ...?

Vill du dela med dig, så mejla bara till bisse151@gmail.com, gärna med bild till, så lägger jag in bidragen allt eftersom.

Sen blir det uppehåll med dragning ett tag.

Välkomna!

// Bente: hur gick det? Kunde du någonsin se filmen?

Det här med ålder och arbetskamrater ....

I ett inlägg längre ner, funderar jag över detta att jag är så mycket äldre - mer än fyrtio år - än sommarens nya töser; ja, dom som nu är mina arbetskamrater.

Vad jag grubblade över var det här hur d o m  uppfattar det hela.

Vad känner dom när det är dags att gå till affären och dom slänger ett öga på schemat och ser att hon som snart är sextio är den dom ska arbeta med just den kvällen?

Jag minns att mamma (sjuksköterska för den som inte visste det) alltid tyckte att det var så uppfriskande med yngre kollegor som kom med nya idéer och  hade lärt sig det senaste! 

Nåväl .., jag skickade frågan vidare.

Bert i Luleå säger så här ...
På min arbetsplats är medelåldern 46 år, konstaterades i förra veckan, då vi hade ett avdelningschefsmöte. Så företeelsen är inte så aktuell, särskilt när ALLA känner sig sååå himla unga och barnsliga....

Vi gör dessutom fantastiska framgångar med försäljningen. Så mycket att dess like aldrig har skådats i företagets historia. 

Ingela säger så här ....
Det här med ålder har ingen betydelse för mig längre i mitt jobb.

Jag jobbar med funktionshindrade och människor inom psykiatrin. Ja på pappeert är jag bland de yngre som jobbar med detta, men i sinnet så är jag oftast äldre.

Jag vill inte stå och vägleda, utan med mina "hintar" och frågor så får jag mina klienter att utföra saker i vardagen på eget initiativ. Du vet, det som vi tar för självklart i vardagen med sysslor och sociala regler!
Men det bästa med mitt jobb är att jag alltid möts av leende och glada tillrop! "Åh, kommer du Ingela, idag skall vi ha kul!" Det värmer i hjärtat även om jag inte varit där på flera veckor...så bara det att de skiner upp och är glada gör att mitt arbete är guld värt.....


Dinah som arbetade på posten .. säger så här.

(med sortering och älskade sitt jobb),

 

Somrarna var bäst på jobbet, för då kom sommarvikarierna. 

Alltid med nya idéer och infallsvinklar.

Många av mina ordinarie arbetskamrater var också unga, men tyvärr var de ganska cementerade i skallarna. (Och de tyckte säkert samma om mig) 

Så när sommarvikarierna kom blev det lite liv och friska fläktar på jobbet. 

Jag säger inte att alla idéer de hade var bra, men deras sätt att komma med dem var guld. 

Nu, när jag tänker på jobbet känner jag att det är julruschen och sommaren som nog var bäst. 

Övriga året knegade man på som ett gammalt gift par som visste exakt vad de andra skulle tycka om saker och ting. 

Bloggblad läste också och tänkte ..

Jag har också grubblat på det där med ålder, som jag skrev om häromdagen.

Men hur det är med de unga kollegorna svarara jag på vid stora datorn, jag har funderat på det med. Här har tänkts... 

(Men riktigt vad som tänktes hittar jag inte Bloggblad!)