Man kan ju undra ...

... vad det beror på att vissa dagar känns evighetslånga och bara tunga och slitsamma och andra dagar är allt helt annorlunda.

Igårkväll gick jag i säng halv tio.
Somnade bums, vaknade tidigt, steg upp klockan sex .., moppade in till jobbet vid sjutiden .., stannade till där den där mormorsdoften finns och vände kameran mot havet till .., så här såg det ut.
U n d e r b a r t!

Kände glädje över att Dagabbilen var aningen sen; på det viset hann jag röja i mejerikylen, fylla på och dra fram och fronta och ja, allt sånt som ska göras och sen, när varorna väl kom, ja, då var det ju så oändligt mycket enklare!

Malin hjälpte mig att ta varorna och vid tvåtiden var vi helt klara.
Då var beställningarna sedan länge gjorda och jag ler åt mig själv och tänker att hur man beställer varor, det hänger liiiite samman med hur man är som människa.

Jag är ytterst medveten om att med mig är det oftast antingen eller.
"Med Elisabet och Ann-Gerd stämmer verkligen uttrycket dit det bär, dit bär det!" sa pappa ofta.
Så är det.

Antingen har jag beställt hem för mycket creme fraiche .., och så blir det tvärbroms och så blir det lätt för lite. Så är det nu. Men för mycket.

Nåja, nu återstår EN ENDA dag till i mejeriet och jag ska säga att åååå, så jag beundrar alla som sköter om den avdelningen i vilken butik det än må vara! Jessica i Västerås, t.ex, du har väl det ansvaret?

Förudrades också över vilka duktiga sommarjobbare vi har!
Dom är som myror som pilar fram mellan hyllorna, ja, jag är sååå imponerad av dem!

"Träning inför Prinses Minne", stod det som bildtext.

Sen kom jag hem.
Pv - nu fylld av seglingslust - höll då på att rengöra segelbåten och fixa motorn, ja, men det måste man ju förstå .., det är ju ett helt år tills den ska i sjön och det gäller att vara förberedd ...



Snart stundar också löparfesten Prinsens Minne i Halmstad.
Prinsen - det är förstås Prins Bertil som bodde i Tylösand -, eller i alla fall hade sommarhus där.

På bilden här ovanför filmen ser ni två av deltagarna.
Micke, som ska springa halvmaran och AP som tar milen, tillsammans med sin storasyster.
Pv tar också halvmaran och har idag ont i hälsenan efter gårdagens löprunda.

Själv ska jag ägna mig åt hejandets svåra konst.

Och nu, mina vänner, tänker jag bara  n j u t a  av en ledig torsdag, därefter stundar jobbarhelg, den femte i ordningen.

Nåja.
Det går väl det med.

Den där sommaren på Grinda i Sthlms skärgård.

// Och ikväll ska jag minsann titta på detta i tv och hoppas att få se den där tösen som har ett alldeles eget rum i mitt hjärta. I morse satte hon sig - tillsammans med andra fotbollstöser - på planet till Tel Aviv för en veckas vistelse där. Tre matcher blir det .. mot Serbien, Portugal och Israel. EM-kval för flickor. Lycka till!

Från skattkistan ....

Vännen Christina Berglund i Lycksele rensar i gömmorna och hittar urklipp från hemtidningen.
Ett brev från mamma till Anna, då tre år.

Och jag läser och ler.

(Och tror ni inte att jag hittar ett "underbart" där också ,-)

Ljuset hägrar ...

Kl. 06:25.

Tänk, om man inte är en morgonmänniska, trots allt!
Tänk, om man - efter två år med nästan enbart eftermiddagspass - har ställt om kroppen!
Eller hjärnan?

På måndag får jag nämligen tillbaka till mitt vanliga schema.

Och även om jag då fortfarande vaknar klockan fyra, fem och sex - men inte stiger upp -, så är det så underbart ljuvligt att på förmiddagen kunna sitta i lugn och ro och titta på Gomorron-tv .., ta harry ner till havet .., tillbringa några timmar på stranden .., och sen, vid halvtretiden, moppa till jobbet!

Det passar mig perfekt!

Och att jag är "dagavill", om detta råder inga tvivel.

När klockan var kvart i sex, bad radiopraterskan om ursäkt för att hon sagt fel tid .., "klockan är bara kvart i sex och det är onsdag", sa hon.

Då log jag.

"Onsdag? Det är ju fredag idag, vet hon inte vilken dag det är!" sa jag till pv och jag tänkte att det är ju skönt att man inte är ensam som tappar räkningen på veckans alla dagar.

Han log också.

Jo, jo.

Det är nog snart dags att ansöka om plats på det där hemmet.

Dagens fönster ...

... finns i Kristinehamn, i Värmland.

Där var ellem på besök i sina hemtrakter och passade då på att hiva fram håven!

Vilken fångst!

Jag räknar till tjugonio fönster i ett enda svep!

Efteråt ...

... när jag har ätit middag, hämtar pv madrass, täcke och en kudde från husvagnen och så lägger jag mig raklång på altangolvet och somnar nästan.

Bara nästan.

Sigge ansluter och lägger sig raklång jämsides med madrassen och jag ligger på sidan och kliar honom på huvudet ..., det är den längsta kelstund vi har haft och det känns ljuvligt.

Så trött jag är!
Det är som att ha dråsat rakt ner i ett djupt håll - en brunn - och så anar man ljuset där uppe, men vet inte var stegen är!

Och jag tänker på den unga tösen som grät så förtvivlat ute på lagret idag .., hon som var med när hennes häst avlivades i morse och när jag ska gå in i fikarummet står hon där i pappans famn och hon gråter alldeles hejdlöst och senare på dagen ska mamman visa mig bilder från sin mobil .., "titta här Bettan, titta, igårkväll fick han vara ute i hagen och äta allt gräs han ville ., titta, han har öronen framåt på varenda bild .., han var så glad, så glad ...!"säger hon.

Det är vad jag tänker på.

En bra stund ligger jag där på madrassen .., sen kommer Elvis matte och husse och några till och det blir prat om jobb och den goda kolatårtan, om tvillingpojkarna som vilar i mattens mage .., vi pratar om Bromma kontra Halmstad (mattens bästa väninna bor just i Bromma, men är på besök i landet Halland) och det pratas bilar, trasiga kullager, segling och allt sånt.

Efteråt, när Elvis lullat iväg tillsammans med de sina, går vi ner till havet.
Fast det är eftermiddag är där många som badar .., några som man känner och småpratar med, många som är helt obekanta.
En tysk husbil - en sån som Mian och Jan har - står en bit ifrån parkeringen.

Det är varmt i havet.
Tjugotre grader, säger en man som vi möter.

Och blåser friskt gör det .., det är svårt att skönja botten och jag är rädd att snava över stora stenar som jag vet finns där, men inte kan se - inte idag -.

Långt ut går jag .., dyker .., dyker ännu mera .., känner svalt vatten mot ansiktet och pannan och vill nästan gråta .., en sån tacksamhet känner jag över att ha detta vatten omkring mig!

Sen går vi hemåt och jag bakar en mjuk pepparkaka, allt medan pensionatsvärden (som nu räknar ner sin ledighet .., nästa vecka återstår, men sen är det slut ., och då har jag min tredje semestervecka ...!) cyklar till affären för att handla det viktigaste.

I morgon är det onsdag och jobb igen.
Mejerileverans. för  n ä s t  sista gången för min del.
På måndag ska jag hissa flaggan.

Glädje ...

Idag var det födelsedagsfirande på jobbet.
Johanna - denna klippa i kassan - fyllde år och bjöd på en alldeles omåttligt god kolakaka!

Mera glädje!
Underbare och alltid så vänlige och omtänksamme Fredrik som jag arbetade tillsammans med på Ica Supermarket i Ystad, tittar förbi - bara så där i förbifarten -.
Numera arbetar Fredrik på Hemköp i Lund och ska bli pappa i november.
Alltid lugn och trygg var han .., och det säger mycket om honom att när vi nu stod där och surrade på lagret, så kom en krumryggig liten tant och skulle låna kundtoaletten.
Det tog två sekunder, så hade Fredrik flyttat på palltrucken där bakom honom .., så inte tanten skulle snava.
Och vet ni hur glad man blir när en knappt trettioårig ung man med sin rara fästmö kommer och tittar förbi - utan att handla -, bara för att hälsa på!! 
Mest hela tiden hem loooog jag.

Och sist av allt .., det här (bilden) var den där hemska dagen, eller någon annan förfärlig mejeridag.
Arlachauffören, han kommer minsann ihåg min fasa när jag såg leveransen och småpratar alltid så glatt när han kommer.
Och när jag då sitter i fikarummet och njuter av kolakakan .., kommer han smajlande förbi dörren och hojtar "hej gullet, idag är det precis lagom mycket i leveransen!"
Sånt blir jag glad av.
Vanlig vänlighet.
Snällord sagda med glimten i ögat!

Och nu är jag hemma och ska få pasta med köttfärssås till middag.
Det kan man också bli glad för.

Ps. Sen somnade jag rakt av ute på en madrass på altanen. Jag undrar när i mitt liv jag någonsin har känt mig så slut på, som nu? Ds.

Till vinnarna ....

Igår åkte den lilla somriga brickan till Anne i Mantorp .., vykorten till Jessica i Västerås och honungsburken till en ö i Stockholms skärgård - nämligen till Lisbeth/Tankevågor.

Nu får posten sköta resten!

Det bästa för Cecilia N ....

Det var nog som Eva på Frösön sa: vädret.

 

Även om jag inte kom i närheten av någon sjö så var det härligt att sitta i trädgården hela dagarna.

 

Dessutom kom det hem en glad make på söndagen.

 

Cecilia N

Dagens fönster ...

... fångades i Ramshyttan och det var Ulrika som höll i håven.

Och luren blev varm ...

En pratkväll.

Med min storasyster i Lund ..., äldsta dottern ..., samt födelsedagsbarnet bettankax..

"Jag tror bestämt vi såg din Anders på Lilla Torg i Malmö i lördagskväll vid sjutiden .., han var så fin, så fin!" säger gårdagens jubilar.

Underbart prat.

Mycket skratt.

Glädjen sitter kvar långt efteråt.

Efteråt ...

När jag hämtat pv vid järnvägsstationen i Halmstad och konstaterat att han mest av allt liknar en pepparkaka - sååå till den grad har fyra dagar till havs tagit på! -, hör jag honom berätta om seglatsen, ja, från Halmstad till Stensjö.

Allt får jag veta om storfocken och genuan och om hamnen i Allinge och algblomningen i havet .., och om fotbollen på Pilekroen och den enorma tröttheten som kom över dem just den kvällen.

Femton timmars segling tar på krafterna.

"Men vad i all världens dagar pratar ni om i fyra dagar ...?" säger jag.

Ja, allt möjligt.

"Om lumparminnen .., om barn och barnbarn .., om våra jobb ., om segling förstås .., ja, det var hur trevligt som helst!" säger pv.

Idag har det telefonsurrats med Ystad (det handlade om inköp av rullfock) och pv har tittat på nätet efter ett kapell att sitta under .., och till min stora förvåning upptäckte jag att han idag hade börjat med rengöring av segelbåten, den som står på land.

Seglarglädjen smittar!

(Pv tog en film där man ser självaste Kaptenen sitta vid rodret .., på pv:s Ipad syns det hur fint som helst, men överförd till Youtube, blev det bara sudd. Men ungefär så här var det väl.
Och suddfilmen ser ut så här, men jag varnar för illamående och ni har inte drabbats av synfel heller. Det ÄR suddigt! Filmen togs när herrarna var på väg hem till Ystad. Fort gick det .., mer än åtta knop och det blev hastighetsrekord för båtinnehavaren. Detta är verkligen En Film Med Handling ,-) Eller inte.)

Vid 7 - tiden ...

... på morgonen känner jag den där doften igen.

Den där som på några sekunder för mig baklänges i tiden.

Helt obegripligt är det!

Det doftar lagård och jag hör lagårdsdörren öppnas och där är mamma som har med sig mjölkhinken och tar fram pallen som hon sitter på och jag är kanske fem, sex år och känner mig alldeles trygg, för mamma är inte rädd för nånting, nej, inte ens tjuren som ibland tar sig loss - då tar hon bara dynggrepen och ropar att jag ska springa upp på loftet - men hon fixar det.

Pappa stannar oftast hemma när vi hälsar på hos mormor, men det förstås, han sköter om hundarna.

Allt det där - besöken hos mormor i Dikanäs och barndomskänslan som är så stark -, hinner jag tänka på dom där få sekunderna när jag passerar området som doftar precis så.

Men i morse stannade jag till .., vände blicken åt andra hållet .., såg grusvägen som går rakt ner mot havet .., och tänkte att jag ska fånga den där känslan på bild.

Så det gjorde jag.

Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...

Vi har haft en härlig vecka på Gotland med stora delar av familjen.

Det var inte alls det varma väder ni haft på fastlandet, men vi har haft roligt ändå.

Bifogar en bild på charmtrollet Emma.

Anna-Lena

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Så fint på Sven-Harrys konstmuseum!!!

 

Vid Vasaparken i Stockholm har den rike byggmästaren Sven-Harry byggt ett fint "guld"hus med museumdär hans konst finns. 150 milj.

Han har samlat hela livet och hängt konsten i sin herrgård på väl valda ställen.

När han nu byggt ett museum vill han att tavlorna ska visas på sina vanliga platser i rummen.

Därför har han gjort en kopia av flera rum i herrgården och hängt tavlorna på precis rätt ställen.

Mattorna stolarna byråerna allt står som i herrgården.t.o.m. ytterväggen.

 

Konsten var fantastisk...Scherfbeck Josephsson Hill Strindberg Berg Munch  ja oj så fint.

Utsökta vackra tavlor som vi nästan aldrig sett.

Och mycket vackra rum!

 

Våra radhus är byggda av denne man som nu är 82 år och i livet.

Morgontrött eller pigg som en mört ...?

Hos den storartade Ann i Göteborg (tämligen morgontrött) kan man han läsa hennes intressanta inlägg om just detta .., ja, synen på att vara morgontrött och effekterna av den.

Tröttheten, alltså.

Dagens fönster ...

För tio dagar sedan skrev fönsterfångerskan så här:

Hej!
Idag har vi besökt det till storlek så rejäla Karlsborgs fästning. Numera inte så mycket till regemente kvar där. Sånt där militärt och dylikt har aldrig intresserat mig. Tvärtom.

Så när jag såg de här två cyklarna står framför fönstret så blev jag glad. Så mycket bättre det skulle vara i världen om alla militärer cyklade istället för att kriga!

Förresten, fönstren finns också på Sveriges längsta byggnad om jag minns rätt. 650 meter långt. Huset heter.... ja just det glömt... Oavsett långt var huset där på fästningen.

Turtlan

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det var onekligen att jag hittade en provprenumeration på DN i sommar för nästan ingen peng alls.

Nu har jag två! morgonttidningar och det är ljuvligt!

Inget slår kaffe i sängen och morgontidningAR!

 

Bästa hälsningar
Ann

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

Lilla Virka som inte finns längre.

 

Detta kan låta konstigt och har väl lite morbidvarning, men veckans bästa hör faktiskt ihop med veckans - nej ÅRETS, minst - värsta.

Vår lilla katt Virka blev påkörd i måndags, på lilla grusvägen här utanför. Och svinet som gjorde det stannade inte ens för att kolla. (Att man kör på en katt, det kan hända vem som helst och det är en sak. Men att inte stanna - DET är svinigt!!)

 

Hur som helst, vi såg henne precis efter det hade hänt och sprang förstås ut. 

Det var fruktansvärt och gjorde så oerhört ont i hjärtat och tårarna bara rann och rann och rann på oss båda. Men mitt i det fruktansvärda finns också mitt veckans bästa: det att Marcus utan minsta tvekan direkt lyfte upp Virka i sin famn och höll henne nära nära, trots att hon var skadad och han blev alldeles blodig. Hon tog sitt sista andetag i sin älskade husses famn. 

Omfamnad och oändligt älskad in i det sista.
 

Det betyder så oerhört mycket för mig och jag älskar honom för att han är sån.

 

Ulrika

//Elisabet säger: inte det minsta morbid är du .., jag förstår precis hur du menar!

En söndag i juli ...

Dammsuger och vaskar golv.
Rastar hundarna.
Tvättar nerspydda mattor.
Reprislyssnar till Lisbeth Rausing (bra! och härlig musik ...) och Peter Wolodarski (helt fantastisk, men inte så härlig musik ...), allt medan jag ligger raklång på soffan Ektorp och har harry vid mina fötter.
Fönster på vid gavel.
Vind i träden.
Telefonen ringer.
Avlivning av häst och därmed trippelbyte av arbetstid.
Jag hamnar i kassan i morgon, i stället för i mejeriet.
Halleluja!
Förlorar ledig tisdag.
Wolodarski pratar om judehat.
Jag fattar det inte.
Upptäcker att äppeltavlan hänger snett.
Hämtar en filt.

En föll överbord ....

Hade nu på morgonen mejl från min syster i Australien.
Mycket kan hon förstå, men inte att pv och Tommy kan ge sig iväg på segling tillsammans.

Så här skriver hon:

"Hej, när jag läste i ditt mail att Tommy o Thomas skulle ut på nattsegling tillsammans
kom jag omedelbart att tänka på en gammal film där två bekanta var ute i en båt, blev
osams och den ena knuffades i och försvann i mörkret.  
Men jag såg på facebook att både den nuvarande och exet fortfarande är vid liv och verkar ha trevligt ihop, konstigt nog.!!!"

Alldeles nyss ringde pv och berättade att nu går dom för fulla segel (bokstavligen) från Bornholm till Sverige .., och räknar med en seglats på omkring åtta timmar. Det tog nästan det dubbla på ditfärden.

Allt har gått hur bra som helst och det har inte blivit som i filmen ,-)