Och så var det dags för Efit ....

Ett foto i timmen, alltså.
Aldrig går dagarna så fort som just då!
Andra deltagare hittar du här.

Vid 7-tiden ligger jag i sängen och lyssnar till P1 och Språket.
Intill mig ligger någon annan och sover ljudlöst, så där så jag får väcka honom och kolla så att han verkligen lever. Jodå.

Vid 8-tiden har den ljudlöse stigit upp och tagit harry på promenad.
Själv far jag runt med dammsugaren i sängkammaren och när jag passerar min sida, tittar jag ut genom fönstret och tänker att jag måste fylla på fröautomaterna till alla småfåglarna.

Vid 9-tiden upptäcker jag att linnejackan måste slängas i maskinen.

Kring 10-tiden förbereder jag mig för att göra chokladgodis, alltså måste jag röja lite på arbetsbänken. I fönstret står sånt som betyder mycket för mig; en ängel från äldsta dottern .., Kapten Haddock som har tappat en arm .., en plastgubbe som påminner om sonen som alltid lekte med såna .., där är en tupp från Portugal, inhandlad av AP och ett får som mest liknar ett marsvin - från min syster i Australien - och den finaste julklapp jag fått av henne.

Vid 11.00 ... ägnar jag mig åt chokladgodistillverkning och i soffan Ektorp sitter någon och rättar matteprov, allt medan harry ligger nära-nära husse. Stafett på tv.
Liiiite svårt är det med rättningskoncentrationen.

12.00 piiiiip ... har matteläraren skalat en clementin.

 

Kl.13.00 tittar vi på stafetten och önskar att Norge aldrig hade återlämnats.

Tjugo minuter senare, när Hellner gått i mål, kommer jag ju ihåg Efit. 

När jag passerar köksfönstret, är detta vad jag ser. 

Regn och rusk!

Vid 14.00 tar jag mig en titt på papperen från Ortopedmottagningen i Halmstad.

Tre sidor är det.

Man kan tro att det är en general som har författat brevet. 

Vid 18.00-tiden har jag hunnit med att somna på soffan Ektorp .., laga middag, diska och sedan läsa DN från första till sista sidan. Jag har även hunnit med att upptäcka att jag totalt glömt bort Efit-bilderna! Ajabaja! 

Kring 19.00-tiden. 

Ja,  käre tid vilken inspirerande Efit, den som tittar in här borde få medalj! 

Han som har rättat matteprov tar igen sig.

Det gör även harry och sigge nilsson. 

Sen går det ett par timmar ....

Vi tittar på Allt för Sverige och hoppas att mannen med basrösten ska vinna, men så blir det inte.

Och trots allt är nog ett släktkalas i Skåne något av det bästa man kan vara med om, så jo, det är helt okej.

Vid 21.00-tiden .., då tar sig husets herre an matteproven igen. 

Och det är becksvart ute och snart dags att göra natt.

Det bästa för Lisbeth i Stockholm ...

 God morgon Elisabet!

Nu vet jag att jag verkligen är här och knackar på dörren i sista sekunden för att få vara med i lotteriskålen. Men den här gången måste jag få skicka ett bidrag. Som alla andra hoppas jag på chokladen såklart. För här kom då äntligen våra barnbarn och de lyckades landa på Arlanda trots Sven som såg till att andra flighter blev inställda. 

 

Lyckan är total denna helg när vi passar på att fira minstingens 2-årsdag och en för tidig julafton. Vi har hunnit med ett besök på Junibacken och vi hade så genuint roligt bland alla barn och utanför fönstret så snöade det. 

 

När vi kom hem pysslade vi med julpynt, pepparkaksbakning och minstingen tullade omkring och klappade katter och Roxy och sjöng ”Tipp, tapp, tipp, tapp” och mitt hjärta svämmar över av kärlek till de här två små. Tänk så mycket glädje de ger oss!

Lisbeth (Fönsterbilden är tagen på Junibacken på Djurgården)

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Hinner jag?

Veckans absolut bästa för mig blir musikalen Shreck på vår fina gamla teater uppsatt av Värmlandsoperan (de heter numera Wermland Opera men jag föredrar det gamla namnet)
Jag, kära kompis B och E & H bänkade oss på rad 4.

Åååå så bra det var! Superproffsigt! Fantasifulla, färgglada och underbara scenkläder. Proffsig scenografi och tempo hela tiden. Roligt och pruttigt. Träsktroll pruttar ju vet ni väl. Fnissigt i salongen då.

Om ni har sett den så vet ni. Har ni inte så går den året ut. Passar alla från 6-7 års åldern och uppåt.

På köpet får ni besöka en fin gammal.teater.
Mitt betyg blir Fem Gröna Tummar upp.

Turtlan

Och så ett kvällsfönster ...

... från madame Hedgren i Skåne.

Tack och bock! säger jag.

Mitt eget bästa ....

Något av det som gjorde mitt hjärta så varmt .., det var verkligen kontakten med skellefteåpojken Anton som släktforskar och som skickade över nånting som mest av allt liknade en skattkista, ja, i form av min pappas släkt sju generationer bakåt.

Och en bild kom också! 
Här står pappas farbror, Jonas Gustaf Nilsson, född 1876.
Hos honom och hans syster Lotta kom pappa och hans syskon (vi vet inte hur många av dem, faster Anna-Maria som var yngst hamnade hos en moster till henne) när föräldrarna dog i unga år och lämnade fem barn utan vare sig mamma eller pappa.

Hos denne Jonas Nilsson lär väggklockan som sitter på väggen här i det gula huset, ha funnits.
Den som tickar och tickar och slår jämna och halvslag.
Idag är det förresten trettiosju år sedan pappa dog.

Annat som gjorde hjärtat glatt var promenaden ner till havet för en stund sedan.
Hög, klar luft.
Doft av saltvatten.

Och fikastunden igår tillsammans med arbetskamraten Lena och när hon erbjöd sig att skjutsa mig till sjukhuset på onsdag, då jag ska sövas och så ska det gås in i mitt protesknä.
Sååå omtänksamt av henne!

Det bästa för Gunnar i Jämtland ...

Att snön har kommit så att det blir lite ljusare de få timmar som solen orkar upp över horisonten.
Om 14 dagar vänder det...!

Gunnar.

En lördag i december ...

Det blir en dag som innehåller det mesta; strålande solsken .., snöfall .., hagel .., solsken igen och så börjar allt om från början.
Mitt på dagen åker vi till Särdal och tittar till en sommarstuga.
Jodå, den har klarat sig bra efter stormen, men längs kustvägen - mest i närheten av Steninge - ser vi flera stora träd som dråsat i backen och vid vandrarhemmet ligger en jättelik björk med roten rakt upp i luften nästan.

På väg till lilla båthamnen är detta vad vi ser.
Nästan Jesus-kommer-moln.

En liten hund (en west highland white terrier) springer omkring alldeles för sig själv bakom min rygg där jag står och tar bilden.
Ingen husse eller matte syns till .., ingen bil är i närheten .., så jag lockar på hunden som kommer skuttande och viftar så glatt på svansen och på halsbandet finns ett telefonnummer inristat - hur praktiskt som helst är det - och jag slår numret och en kvinna svarar.

Jo, det är hennes hund, men den ska ju vara tillsammans med sin husse?
Någon husse ser vi inte .., och jag säger att han kanske har glömt att han tog med sig hunden .., vi mötte två bilar, kan husse möjligen ha befunnit sig i en av dem ...? frågar jag och beskriver bilen.
Jodå.

Så hon ringer upp och efter några minuter kommer husse tillbaka och han säger att nädå, inte hade han glömt hunden inte ...., men det tror jag nog vad jag vill om.
Nåja, allt slutade väl och hunden var underbart fin och go!

Nära Särdal .., nu har vi tittat till sommarstugan och ska åka hemåt.
Vid kvarnen som skymtar i mitten av bilden, finns en liten affär - ett besök där rekommenderas varmt om någon av bloggvännerna har vägarna förbi -.

Såååå fina hus alleles nära havet! 

Och mängder av stenmurar.

Förstås. 

Och en dramatisk himmel som hela tiden skiftar i utseende.

 

 

  

I väntan på ..., eller kanske bara en fågel som håller koll.

Inne i sommarstugan står strandskator och försöker hålla värmen.

Så var det den här förunderligt vackra lördagen i början av december.

Dagens fönster ...

Mer så provencalskt än så här blir det inte .., skriver Monet i Frankrike.

Då får det bli lördagsfönstret.

Tusen tack! säger jag.

Det bästa för sportiga Jenny ...

God morgon Elisabet!

Här kommer sportigajennys bidrag till "veckans bästa"!
Veckans bästa är beskedet att jag får förlängt mitt vikariat. Jag blir med andra ord kvar på turistbyrån. Tjänsten blir dock lite annorlunda än nu. Jag kommer vara i Jkpg under vintern för att sedan "flytta tillbaka" till Gränna-Visingsö till våren!

Alla detaljer är inte klara som scheman och ansvarsuppgifter och sånt, men det spelar ju mindre roll. Jag vet ju att jag blir kvar på en plats där jag stormtrivs!

//sportigajenny

Nu börjar det bli bråttom ....

.... för den som önskar vara med i utlottningen av chokladgodiset och lite annat smått och gott.
Dragningen blir på söndagförmiddag.

Följande ligger i byttan och skvalpar och hoppas väl på lite onyttigheter:

Sportiga Jenny ...

Ulrika i Västmanland ...

Lena i Malmö ....

Ingela i Ystad ...

Ann i Göteborg ...

Eva på Frösön ...

Eva i Tyresö ...

Babsan i Uppsala ...

Kattis i Hidinge ...

samt

Dinah i Kallhäll.

Gunnar .., du pratade om godiset .., då är det dags att börja grunna på det bästa nu!

Mejla bara till bisse151@gmail.com .., ja, ni vet precis!

Det bästa för Lena i Malmö ...

Det bästa!

Ryggen höll för ett spinning-pass!
Jag har haft ett envist ryggskott som inte velat ge sig, på kiropraktorns inrådan har det inte blivit någon spinning på ett tag. I går tyckte jag det var dags att prova..... och det gick bra!

Stormen sveper fortfarande över Malmö, jag hör hur vinden viner utanför fönstret.
Vi har dock klarat oss bra, inga skador på hus och hem - det är också det bästa!

Det har varit en tradig vecka på jobbet, stressigt och mycket att göra - skönt att det äntligen är fredag!

Hälsningar från Lena i Malmö

Efteråt ....

Hela gårdagkvällen och natten rasar stormen och när det äntligen ljusnar går jag ut och tar mig en titt. Efter Simone hade tio rutor i växthuset tackat för sig (men inte krossats, halleluja för härdat glas!) och nu är visar det sig vara tre rutor som seglat iväg.
Allt är relativt här i livet och tre rutor är ju ändå en bagatell och alla höll.

Sen tar jag bilen och kör ner till lilla båthamnen.
Vågorna är jättelika och slår mot land så där så att skummet yr!
Jag tänker på de två holländska sjömännen som dråsat överbord utanför Ystad .., å, sicken hemsk död att falla i ett iskallt vatten!

Och gissa, hur liten man känner sig ..., nästan så där så det suuuuger i magen.

På väg dit träffar jag Arne och en annan man, dom har stannat sina bilar mitt på vägen och sitter och surrar med nervevade (ja, numera vevar man väl inte .., nerhissade kanske ...?) rutor och jag stannar till bakom den ene och viftar att dom kan prata klart, allt medan jag tittar ut över havet.

Sen säger Arne att "Elisabet, er båt har klarat sig .., men det är värre med inombordaren som ligger närmast kajkanten .., vattnet har stigit nästan 2 meter!"
Ja, titta, här ligger den och guppar med aktern nere på botten!

På väggen.
Och på marken ligger all möjlig bråte som blåst omkring.

Och pv:s pyttiga Askeladden .., ja, den är sannerligen en liten överlevare!
Här ligger den så lugnt och stilla och jag ler för mig själv och tänker på en pensionatsvärd som alltid tar alla stormar med ro och säger att ..., "ja, men det går bra".



Och så kör jag hem igen och tar harry på promenad.
Halvvägs till havet upptäcker han Suna, en underbart härlig tik som han brukar leka med, de gånger hon är på besök.
Så vi går uppför backen och in till Sunas låtsasmattes tomt och där får dom springa som dom vill.
Åååå, sicken respekt han har för den svartlurviga tiken.
Hon har en boll i munnen och inte för sitt liv vågar harry ge sig på att försöka ta den .., ett enda försök gör han och då får han veta hut av Suna.

Och nu ska jag putsa två fönster som är helt grå av salt och damm.

Det bästa för Ingela i Ystad ...

Ja, det måste ju vara att jag fått kontakt med Ronald McDonalds barnsjukhus i Lund.
Jag har ju som du kanske vet Bettan, haft ett konstprojekt bland mina klienter under året.
Nu är konstprojektet "hjälpande händer" färdigt! Tavlorna blev magnifika och alla är så positiva.
Men det bästa i veckan var att jag fick ett "självklart, oj vad roligt!" ifrån verksamhetschefen för Ronald MacDonalds barnsjukhus.

Mina klienter har kämpat inom daglig verksamhet efter bästa förmåga både vad gäller inom funktionsnedsättning och inom socialpsykiatrin att producera 4 tavlor med hjälp av ett handavtryck i färg och dekorering. Dessa tavlor skall lottas ut och lottpengarna skall skänkas till Ronald MacDonalds barnsjukhus i Lund.

Jag är så stolt över mina klienter och deras engagemang och på tisdag den 10 december börjar vi att sälja lotter bland personal och klienter för att lotta ut dessa fyra tavlor......

Den glädje och engagemang bland chefer och klienter har jag haft fördelen att stå som samordnare för. Nästa år kommer jag att fixa ett nytt projekt, "Ett steg till hjälp" där mina klienter kommer att göra ett fotavtryck på en canvastavla och sedan få dekorera......

Ändamålet är självklart, Ronald Macdonalds igen.

Jag skickar med lite bilder i mailet...

Kram Ingela från Ystad

Dagens fönster ...

Sländfångerskan Mian är i Stockholm på utbildning och vad hade hon i resväskan, om inte en fönsterhåv av den större storleken?

Fönsterna finns i Vreten (Solna strand), skriver Mian.

Tack snälla! säger jag.

     När stormen viner ...

• Eldar i pannan och i kaminen. Nu är huset uppvärmt.
• Fyller på tankarna så vi har varmvatten så det räcker.
• Ser till att termosarna är fyllda med hett vatten - kaffe är gott -, te också.
• Tändstickor och ljus på strategiska platser.
• Lagar middagen redan nu ... fiskpinnar med hemlagat potatismos och stuvad spenat = gott! 
• Gruvar mig en aning för att åka och hämta pv i Stora Skipås.
• Såja.
• Så mycket mer kan jag inte göra.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Inte för nåt vill jag missa veckans lotteri.

Mitt bästa hittills var när jag var som allra tröttast så fixade Maken adventsfint. 

Både julstjärna OCH julkrona hängdes upp.

 

 

Julkronan piffades upp med nya ljusslingor – en vanlig, en med stjärnljus och en med röda små kulor. Tyvärr eldade han upp ett motstånd, så ännu så länge hänger den i dörröppningen i väntan på nytt motstånd.

Men det kommer att lysa så vackert på balkongen i jul.

 

Kram Ann

 

Dagens fönster ...

"Ett söndagsfönster att bli glad av ....", skriver madamen som håller hus i Portugal.

Just det, annannan.

Tack snälla! säger jag.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej!

Det bästa i veckan var besöket på Byhuset/Rödön i söndags, där det var vernissage.
Jag köpte mig en liten tavla av konstnär KajsaTuva, tavlan får hämtas fjärde advent.

En del tycker att den inte är mycket att köpa men för mig betyder den jättemycket.
Det var kärlek direkt! Enkel men med så mycket värme. Och så är jag ju hundägare :)

Jag tog en fika och satt och njöt av atmosfären.
Träffade flera gamla vänner och fick en fin pratstund. En dag som laddade mina batterier.

Kram Eva

Om  män och deras kroppar ...

Svensk dokumentär från 2008. 

Män berättar naket och nära kameran om sina kroppar och funderingar de har om dessa.
En film av Peter Gaszynski.

Från 2009. Även i SVT24 5/12 och SVT1 6/12

Detta tittade jag på - ja, jag kom in i programmet av en ren händelse - och jag tycker att såna här program borde visas för ungdomar i högstadiet.

Himla intressant var det att få ta del av män berättelser och tankar om sina och andras kroppar.

Här finns intressant läsning om filmmakarens funderingar.

Här och nu ...

Som den allra finaste vårdag är det!
Vi går ner till stranden och det blåser friska vindar, men det är ljumma vindar och saltstänk i luften.

Under en enbuske upptäcker harry en kanin och sätter fart .., men i mattess ficka finns små bitar av måndagens fläskpannkaka och det är inte särskilt svårt att locka tillbaka den svansviftande jägaren.

Och så hemåt.
Det värker nåt hemskt i vänster knä efter gårdagens belastningsröntgen.
Skär som knivar som vrids om.

I buskarna kvittrar småfåglarna .. jag hör skator som tjattrar och ser en sparvhök susa förbi.
Möjligen en duvhök.
Ja, vi kan säga en hök.

Och nu har jag pratat med sonen och skrattat högt och mycket och strax ska jag åka in till stan och himlen är blå och livet känns bra .., det känns så där som om det kanske blir nån rätsida på tillvaron och måhända blir inte våren så där som jag har tänkt mig, men det spelar ingen större roll .., det får bli som det blir.