.... kommer från Skåneland, ja, det är Annika i Kävlinge som fångat fönstret hos dottern.
Juligt och fint. Och pelargoniorna ser ut som mina just nu. Aningen spretiga.
Tack snälla Annika!
söndag 22 december 2013
lördag 21 december 2013
Efteråt ....
... är hjärtat så varmt, så varmt.
En trevlig kväll blev det.
Mycket - alldeles för mycket - mat .., och jag hann nästan bara till sillen och Janssons innan jag blev mätt .., och det var gott om prat och skratt och en massa värme.
Nu har skånegänget gjort natt .., pv sitter med sin padda i knäet och jag ska strax gå i säng.
På bilden ser ni pv, Patrik, Hildas rara mamma Mymmel (första gången här på besök, sååå trevligt, ja, hon har ju bott här under några år, men det var långt före min tid!), Hilda, min systerdotterdotter Nathalie, Anders som kommit körandes från Malmö och blev kvar i flera timmar innan det var dags för julfest igen, nu i Malmö ..., och så min syster och min systerdotters ena arm.
Vad pratade vi om?
Dokumentärer i tv, hur mycket vi tittar på tv öht .., filmer, det femte skatteavdraget .., långvård .., storstäder .., körkortspluggande .., årets julvärd, respektive nästa års Allsång-på-Skansen-programledare .., egenskaper som går i arv .., sjukdom och dödsfall .., kaksorter .., bikarbonat .., änglaspel .., Mitt-i-naturen .., ja, lite sånt.
En röd duk som täcker hela bordet hade vi tänkt köpa, men se ..., det glömde vi och det gick ju bra ändå.
Ajöken, sa fröken.
... är hjärtat så varmt, så varmt.
En trevlig kväll blev det.
Mycket - alldeles för mycket - mat .., och jag hann nästan bara till sillen och Janssons innan jag blev mätt .., och det var gott om prat och skratt och en massa värme.
Nu har skånegänget gjort natt .., pv sitter med sin padda i knäet och jag ska strax gå i säng.
På bilden ser ni pv, Patrik, Hildas rara mamma Mymmel (första gången här på besök, sååå trevligt, ja, hon har ju bott här under några år, men det var långt före min tid!), Hilda, min systerdotterdotter Nathalie, Anders som kommit körandes från Malmö och blev kvar i flera timmar innan det var dags för julfest igen, nu i Malmö ..., och så min syster och min systerdotters ena arm.
Vad pratade vi om?
Dokumentärer i tv, hur mycket vi tittar på tv öht .., filmer, det femte skatteavdraget .., långvård .., storstäder .., körkortspluggande .., årets julvärd, respektive nästa års Allsång-på-Skansen-programledare .., egenskaper som går i arv .., sjukdom och dödsfall .., kaksorter .., bikarbonat .., änglaspel .., Mitt-i-naturen .., ja, lite sånt.
En röd duk som täcker hela bordet hade vi tänkt köpa, men se ..., det glömde vi och det gick ju bra ändå.
Ajöken, sa fröken.
Lördagförmiddag ...
Vi är totalt slut på när det är fredagkväll.
Går i säng vid nio - rekord -!
Svårt att somna.
Karlavagnen och roliga julminnen, en hund som slet loss tomtens skägg.
Lyssnar till Rickard Herrey i nattradion, glad att han är tillbaka!
Jag vet varför: han har en lugn röst .., i motsats till den som pratar på ackord.
Vaknar fyra.
Och fem.
Och sex.
Lyssnar till DaCapo med Anders Eldeman.
Harry vid mina fötter.
Stiger upp vid halv sju.
Frukost i köket.
Griljerar skinka.
Fixar Janssons (det bästa jag vet på julbordet!).
Pv tar in granen som är sned och vind.
Sätter upp en tavla. För högt.
Ring-så-spelar-vi.
Ute är det ösregn.
Verkligen öööösregn.
Vi är totalt slut på när det är fredagkväll.
Går i säng vid nio - rekord -!
Svårt att somna.
Karlavagnen och roliga julminnen, en hund som slet loss tomtens skägg.
Lyssnar till Rickard Herrey i nattradion, glad att han är tillbaka!
Jag vet varför: han har en lugn röst .., i motsats till den som pratar på ackord.
Vaknar fyra.
Och fem.
Och sex.
Lyssnar till DaCapo med Anders Eldeman.
Harry vid mina fötter.
Stiger upp vid halv sju.
Frukost i köket.
Griljerar skinka.
Fixar Janssons (det bästa jag vet på julbordet!).
Pv tar in granen som är sned och vind.
Sätter upp en tavla. För högt.
Ring-så-spelar-vi.
Ute är det ösregn.
Verkligen öööösregn.
fredag 20 december 2013
Dagens fönster ...
En fönsterbild i farten från Lyon, en av Frankrikes
största städer och med stora delar av hus i Haussmann-stil från sent 1800-tal,
tidigt 1900-tal, dvs det man ser på bilden.
Som också dominerar Paris gatubild i
många stycken.
Roligare än dagens arkitektur tycker
jag!
Kram
Monet
//Tack snälla! säger jag.
torsdag 19 december 2013
Längre bort är det inte ....
Får från släktforskaren Anton i Skellefteå uppgifter om min farmor och hennes familj.
Vilka livsöden!!
Det är ju helt ofattbart vilka korta liv hon och hennes syskon fick!
1. Farmor var äldst och hette Anna Elisabet, f. Karlsson. Född 1883. Dog vid 41 års ålder.
2. Karolina Albertina föddes 1884, dog vid 21 års ålder.
3. Karl Hugo föddes 1886, dog vid 22 års ålder.
4. Ellen Maria föddes 1888, dog vid 61 års ålder.
5. Olof Harald föddes 1890, dog vid 17 års ålder
7. Berta Katarina föddes 1892, dog vid 25 års ålder.
8. Susanna Magdalena föddes 1895, dog vid 13 års ålder..
Och farmors mor måste ha varit gravid nästan nästan nonstop i tretton år!
Får från släktforskaren Anton i Skellefteå uppgifter om min farmor och hennes familj.
Vilka livsöden!!
Det är ju helt ofattbart vilka korta liv hon och hennes syskon fick!
1. Farmor var äldst och hette Anna Elisabet, f. Karlsson. Född 1883. Dog vid 41 års ålder.
2. Karolina Albertina föddes 1884, dog vid 21 års ålder.
3. Karl Hugo föddes 1886, dog vid 22 års ålder.
4. Ellen Maria föddes 1888, dog vid 61 års ålder.
5. Olof Harald föddes 1890, dog vid 17 års ålder
7. Berta Katarina föddes 1892, dog vid 25 års ålder.
8. Susanna Magdalena föddes 1895, dog vid 13 års ålder..
Och farmors mor måste ha varit gravid nästan nästan nonstop i tretton år!
Det bästa för Agnetha ...
 |
| Så där kanske han svävade av glädje och tacksamhet ...? Bilden från Helsingborgtiden. |
Hej!
Vet att det är för sent för det bäst i veckan, men jag måste ändå få skriva
och berätta för dig vad som är det bästa för mig.
Jonny har varit till Umeå lasarett idag och fått veta att strålbehandlingen han genomgick i höstas har tagit. Cancertumören är borta.
Han hade nämligen struphuvudcancer och var i Umeå 8 veckor i höstas och strålades.
Strålningen var nog så jobbig, han blev ju sönderbränd i halsen och fick brännsår utanpå.
Kunde inte äta vanlig mat, bara flytande plus att allt smakade bränt.
Hade inte någon röst heller.
Han var så glad när jag kom från jobbet igår att han grät glädjetårar, han
har varit så deppig sen han fick beskedet om cancer.
Han var helt övertygad om att han skulle mista struphuvudet och få en knapp där framme som man
måste trycka på för att kunna prata.
Nu var det en glad Jonny som ringde direkt efter undersökningen och meddelade att behandlingen tagit, den bästa julklapp han kunnat få.
/ /Och Agnetha, jag är helt förvissad om att dom som läser detta gör precis som jag själv .., sitter och smajlar efter den sista raden!
Förmiddagspass ...
Bara två gånger i månaden arbetar jag förmiddag och då blir själva arbetet helt annorlunda!
Då får man ta emot såväl Arla som Wapnö (mejerivaror förstås) och Östras Bröd (från Halmstad) ska fyllas in och så är det ju allt det där som vi gräddar själva.
Vaniljhjärtan, till exempel.
I kassan står den rara Lena (som arbetar på sista versen nu, en dryg månad kvar bara!), A-M är i charken och putsar rutorna och kontrollerar datum, allt medan jag står borta vid brödet.
Och plötsligt har jag kamrater vid fikabordet!
En kurator/psykolog besöker oss med ojämna mellanrum efter rånförsöket i vintras och nu sitter han tillsammans med oss och vi pratar om allt det man har med sig i den mentala ryggsäcken och hur till synes bagateller kan utlösa känslor, ja, själv berättar han om ett fönster på Akademiska sjukhuset i Uppsala och var gång han ser det just det fönstret, grips han av en slags ångest, för just där inne låg hans då lille nyfödde son och kämpade för livet!
Intressanta samtal blev det och jag gruvar mig för att bli sjukskriven .., å, så jag tycker om den här sociala biten av jobbet!
I vanliga fall, under mina eftermiddags,-/kvällspass, så möter jag ett visst sorts klientel, mest människor i 40-årsåldern på väg hem från sina arbeten.
Nu, vimlar det av äldre människor .., tanter och farbröder som hejar så glatt och en kvinna säger att "å, är du kvar, jag trodde att du hade slutat!" och om det pratar vi lite och det blir småprat och nån kram och jag tänker på vilket ljuvligt arbete det här är!
När klockan är ett, blir det bråttom iväg hem!
Det ösregnar ute .., i min mobildisplay kan jag läsa att posten i Slöinge har paket som ska hämtas .., harry ska åka till den rara kloklippardamen i Haverdal och jag ska bara njuta av tre helt lediga dagar!
Behövs det så mycket mera?
Jo, Janssons.
Och för den som inte har Facebook kan jag berätta att igår bakade jag bondkakor för första gången på säkerligen femton år! När degen var väl gjord och låg och vilade i kylskåpet, upptäckte jag att bikarbonaten inhandlats på Steninge Livs, som väl lades ner för lika många år sedan.
Men si ..., det gick hur bra som helst och kakorna blev jättegoda!
Bara två gånger i månaden arbetar jag förmiddag och då blir själva arbetet helt annorlunda!
Då får man ta emot såväl Arla som Wapnö (mejerivaror förstås) och Östras Bröd (från Halmstad) ska fyllas in och så är det ju allt det där som vi gräddar själva.
Vaniljhjärtan, till exempel.
I kassan står den rara Lena (som arbetar på sista versen nu, en dryg månad kvar bara!), A-M är i charken och putsar rutorna och kontrollerar datum, allt medan jag står borta vid brödet.
Och plötsligt har jag kamrater vid fikabordet!
En kurator/psykolog besöker oss med ojämna mellanrum efter rånförsöket i vintras och nu sitter han tillsammans med oss och vi pratar om allt det man har med sig i den mentala ryggsäcken och hur till synes bagateller kan utlösa känslor, ja, själv berättar han om ett fönster på Akademiska sjukhuset i Uppsala och var gång han ser det just det fönstret, grips han av en slags ångest, för just där inne låg hans då lille nyfödde son och kämpade för livet!
Intressanta samtal blev det och jag gruvar mig för att bli sjukskriven .., å, så jag tycker om den här sociala biten av jobbet!
I vanliga fall, under mina eftermiddags,-/kvällspass, så möter jag ett visst sorts klientel, mest människor i 40-årsåldern på väg hem från sina arbeten.
Nu, vimlar det av äldre människor .., tanter och farbröder som hejar så glatt och en kvinna säger att "å, är du kvar, jag trodde att du hade slutat!" och om det pratar vi lite och det blir småprat och nån kram och jag tänker på vilket ljuvligt arbete det här är!
När klockan är ett, blir det bråttom iväg hem!
Det ösregnar ute .., i min mobildisplay kan jag läsa att posten i Slöinge har paket som ska hämtas .., harry ska åka till den rara kloklippardamen i Haverdal och jag ska bara njuta av tre helt lediga dagar!
Behövs det så mycket mera?
Jo, Janssons.
Och för den som inte har Facebook kan jag berätta att igår bakade jag bondkakor för första gången på säkerligen femton år! När degen var väl gjord och låg och vilade i kylskåpet, upptäckte jag att bikarbonaten inhandlats på Steninge Livs, som väl lades ner för lika många år sedan.
Men si ..., det gick hur bra som helst och kakorna blev jättegoda!
onsdag 18 december 2013
Det kom några rader ...
Idag hade jag i inkorgen ett mejl från Hans-Jörgen Ramstedt i Skellefteå.
Denne Hans-Jörgen tillbringade några månader tillsammans med min mamma, jag tror till och med att han bodde hos henne i Bolivia.
Dom kände inte varandra sedan förut och Hasse var väl mer ut på sitt livs äventyr och så tog han bilder för Svenska Journalen och Norra Västerbotten.
Hasse har alltså arbetat som fotograf och det var hans skor som mamma gav bort, ja, "du förstår någon annan behövde dem mycket bättre ...", hade hon sagt - smajlande -, till hans oförställda förvåning.
Och jag vet att Hasse kunde bli rasande på henne, för att hon var så ..., enveten, men dom kom ändå bra överens och mamma var överförtjust i denne - då -, tämligen unge västerbottning.
Och så här skrev han:
"Det är nästan 25 år sedan jag träffade din mamma för första gången.
Sedan dess har jag rest mycket och fått möjligheten att bekanta mig med massor av intressanta människor från olika länder och samhällsskikt. Trots detta håller jag mötet med Ann-Gerd som mitt livs största privilegium och det som påverkat mig mest.
Jag har ofta funderat över varför och inser att jag har en “romantiserad” bild av henne och att det troligen fanns bakomliggande, och själviska, orsaker till att hon var som hon var.
Men sanningen och anledningen till att hon finns så levande för mig, det är att jag aldrig har träffat någon som så fullständigt och konsekvent hjälpt andra utan att någonsin kräva någonting tillbaka."
Vilka rader att spara i hjärtat! säger hennes dotter.
 |
| Ja, intet visste hon vad som väntade henne .., hon med händerna knäppta intill sin mormor. |
Idag hade jag i inkorgen ett mejl från Hans-Jörgen Ramstedt i Skellefteå.
Denne Hans-Jörgen tillbringade några månader tillsammans med min mamma, jag tror till och med att han bodde hos henne i Bolivia.
Dom kände inte varandra sedan förut och Hasse var väl mer ut på sitt livs äventyr och så tog han bilder för Svenska Journalen och Norra Västerbotten.
Hasse har alltså arbetat som fotograf och det var hans skor som mamma gav bort, ja, "du förstår någon annan behövde dem mycket bättre ...", hade hon sagt - smajlande -, till hans oförställda förvåning.
Och jag vet att Hasse kunde bli rasande på henne, för att hon var så ..., enveten, men dom kom ändå bra överens och mamma var överförtjust i denne - då -, tämligen unge västerbottning.
Och så här skrev han:
"Det är nästan 25 år sedan jag träffade din mamma för första gången.
Sedan dess har jag rest mycket och fått möjligheten att bekanta mig med massor av intressanta människor från olika länder och samhällsskikt. Trots detta håller jag mötet med Ann-Gerd som mitt livs största privilegium och det som påverkat mig mest.
Jag har ofta funderat över varför och inser att jag har en “romantiserad” bild av henne och att det troligen fanns bakomliggande, och själviska, orsaker till att hon var som hon var.
Men sanningen och anledningen till att hon finns så levande för mig, det är att jag aldrig har träffat någon som så fullständigt och konsekvent hjälpt andra utan att någonsin kräva någonting tillbaka."
Vilka rader att spara i hjärtat! säger hennes dotter.
Det bästa för Annika i Kävlinge ....
- hon bryr sig heller inte om att dragningen har varit ,-) -
...kommer antagligen alldeles för sent.
Men se, det är ju just det det inte är, för sent alltså.
Mitt bästa i veckan blir lite en summering av stora bra saker: det bästa i år är att jag slutade röka!!!
Och ett annat bästa är då att hon kommer på söndag och firar Jul här med mig och alla barnen.
//Elisabet säger: tänk, Annikas mamma har för inte så länge sedan fyllt sjuttiofem år!
- hon bryr sig heller inte om att dragningen har varit ,-) -
 |
| Annikas fina familj, hennes mamma längst t.h. |
...kommer antagligen alldeles för sent.
Men se, det är ju just det det inte är, för sent alltså.
Mitt bästa i veckan blir lite en summering av stora bra saker: det bästa i år är att jag slutade röka!!!
Och, apropå att det inte är för sent: Ett annat det absolut bästa
2013 är att min älskade mamma, 75 år, har beslutat att det får vara nog
nu och ska lämna min styvfar.
Många år av lidande tar äntligen slut. Hon är fantastisk.
Många år av lidande tar äntligen slut. Hon är fantastisk.
Och ett annat bästa är då att hon kommer på söndag och firar Jul här med mig och alla barnen.
Stora bamsekramar till dig, älskade Elisabet.
//Elisabet säger: tänk, Annikas mamma har för inte så länge sedan fyllt sjuttiofem år!
Det är ju inte klokt! Tala om att ha bra gener .., vilken vacker kvinna!
Och så en annan sak, det här med gener: titta på Annikas sons mun och så på hans mormors mun.
Och så en annan sak, det här med gener: titta på Annikas sons mun och så på hans mormors mun.
Det bästa för Ulrika ...
- men då hade vi redan haft dragning -.
Vet inte om jag är för sent ute, men här kommer min glädje hur som helst. :-)
* Jag har lussat! På jobbet! Inför en massa folk! Haha :)
Mitt jobb är en helt galen (men på ett bra sätt!) arbetsplats och man får verkligen vara beredd på att hugga i med precis vad som helst. I fredags innebar det att vara med i luciatåget på vår julmarknad. Jag som inte kan sjunga en vettig ton, haha! Men, det gick bra och det var jättekul!
* Julmarknaden var rolig på många sätt, men allra
roligast var att min vän Amanda och hennes sambo kom dit, ända från
Uppsala! Jag hade fullt upp men en snabbfika och lite prat och kramar
hann vi få tillsammans. Och jag fick en strut med hemlagat julgodis,
mums!
* Och så har min älskade "Stiggen" (The Stig) flyttat hit till Hällabrottet även han. Lycka!
Vi är nu 3 katter, en sticktant och en tonåring som flyttat in hos Henke. En oerhört snäll, generös och tålmodig man! :-) :-)
//Elisabet säger: och när jag skriver att men åååå, vi har just haft dragning! kommer följande svar:
Åh det gör inget. :-)
Du kan lägga in det nu, utanför dragningen, om du vill. Det är bara så roligt hela den här idén med att dela med sig av sin glädje, det är det som är grejen. :-)
- men då hade vi redan haft dragning -.
Vet inte om jag är för sent ute, men här kommer min glädje hur som helst. :-)
Snurrig som jag är vet jag inte om du kanske redan fått något av detta förra gången, men oh well. :-)
* Jag har lussat! På jobbet! Inför en massa folk! Haha :)
Mitt jobb är en helt galen (men på ett bra sätt!) arbetsplats och man får verkligen vara beredd på att hugga i med precis vad som helst. I fredags innebar det att vara med i luciatåget på vår julmarknad. Jag som inte kan sjunga en vettig ton, haha! Men, det gick bra och det var jättekul!
* Och så har min älskade "Stiggen" (The Stig) flyttat hit till Hällabrottet även han. Lycka!
Vi är nu 3 katter, en sticktant och en tonåring som flyttat in hos Henke. En oerhört snäll, generös och tålmodig man! :-) :-)
//Elisabet säger: och när jag skriver att men åååå, vi har just haft dragning! kommer följande svar:
Åh det gör inget. :-)
Du kan lägga in det nu, utanför dragningen, om du vill. Det är bara så roligt hela den här idén med att dela med sig av sin glädje, det är det som är grejen. :-)
Och så blev det dragning ....
Bråttom-bråttom var det, allt medan pv ännu var hemma och medan det var någorlunda ljust såväl ute som inne.
Låter jag underlig på rösten, så beror det på bedövningen.
Grattis till er fyra som vann!
Man kan ju tycka att det är fjompigt detta med att skicka in sin glädje, men tänk .., jag blir verkligen
så glad när ni delar med er .., det är faktiskt så att det smittar!
Därför: t a c k till alla raringar som under året bidragit med så mycket hjärtevärme!
Kollaget (med c eller k ...?) är bara lite hopplockglädje under åreet som gått.
Nu ska jag (efter timslångt besök hos Folktandvården) bara njuta av den lediga dagen!
Bråttom-bråttom var det, allt medan pv ännu var hemma och medan det var någorlunda ljust såväl ute som inne.
Låter jag underlig på rösten, så beror det på bedövningen.
Grattis till er fyra som vann!
Man kan ju tycka att det är fjompigt detta med att skicka in sin glädje, men tänk .., jag blir verkligen
så glad när ni delar med er .., det är faktiskt så att det smittar!
Därför: t a c k till alla raringar som under året bidragit med så mycket hjärtevärme!
Kollaget (med c eller k ...?) är bara lite hopplockglädje under åreet som gått.
Nu ska jag (efter timslångt besök hos Folktandvården) bara njuta av den lediga dagen!
Det bästa för Lena i Malmö ...
Verkligen i sista minuten! Men det säger en del om hur livet ser ut just nu......
Vansinnigt jättemycket på jobbet, hinner knappt andas mellan varven. Det brukar trots allt funka när man vet att det är övergående, men just nu ser jag ingen ände på eländet.
Det bästa är att det är bara en knapp liten vecka kvar till jul! Och att snartsnart är vi samlade hela familjen! Mellantösen kom hem från London i söndags, på söndag kommer hennes fästman (också från London) och våran storebror med sambo från Göteborg. Ska bli så härligt att ha dem hemma allihop!
Jag testade ett nytt yoga-ställe som öppnat i Malmö, det var också riktigt bra! Varmt och gott, och gjorde riktigt gott!
Det gör också gott att slinka in till dig och läsa om allas bästa och det som du skriver - det gör mig glad och ger lite perspektiv på livet och stressen.
Hälsningar och kramar från Lena i Malmö
Verkligen i sista minuten! Men det säger en del om hur livet ser ut just nu......
Vansinnigt jättemycket på jobbet, hinner knappt andas mellan varven. Det brukar trots allt funka när man vet att det är övergående, men just nu ser jag ingen ände på eländet.
Det bästa är att det är bara en knapp liten vecka kvar till jul! Och att snartsnart är vi samlade hela familjen! Mellantösen kom hem från London i söndags, på söndag kommer hennes fästman (också från London) och våran storebror med sambo från Göteborg. Ska bli så härligt att ha dem hemma allihop!
Jag testade ett nytt yoga-ställe som öppnat i Malmö, det var också riktigt bra! Varmt och gott, och gjorde riktigt gott!
Det gör också gott att slinka in till dig och läsa om allas bästa och det som du skriver - det gör mig glad och ger lite perspektiv på livet och stressen.
Hälsningar och kramar från Lena i Malmö
tisdag 17 december 2013
Det bästa för Anne i Mantorp ...
Hej!
Hej!
Länge sedan jag var med, men jag har ju vunnit så mycket så jag tänkte att det var passande
med en liten paus. Fast när du uppmanar mig att skicka in mitt bästa i din blogg, så måste
jag lyda. Och här är mitt bästa:
Musikhjälpen, som jag skamligt nog upptäckte först i år. Jag har under hela veckan varit
klistrad vid svt play och både tittat och lyssnat. Jag är helt tagen av alla godhjärtade
programledare, programmakare, artister och alla, alla andra generösa människor.
Som vanligt får du ingen bild, för om möjligt så är tekniken och jag på ännu större
kollisionskurs nu. Det blir bara mer och mer nya påhitt som inte jag kan samsas med.
Nu skickar jag i varje fall detta mejl, som jag sedan inte kan se att jag skickat.
Bara ett av mina tekniska problem. Suck!
Kramar/Anne i Mantorp
// Allra käraste Anne i Mantorp! Det spelar väl ingen roll om du har vunnit ofta, ni är ju inte så många som är med, så det blir ju som givet att det blir så. Det viktiga är ju det där med glädjen!
Och bilden fixade jag via nätet.
Det bästa för Turtlan i Karlstad ...
Hej!
Veckans bästa är att en tisdagskväll i december få vara åskådare till ett pepparkaksbak hos bästa kompisarna på 9 och 12 år. Känna doften av det nybakta och få provsmaka. Härligt!
Sen att det kivandes ständigt om den enda bakkaveln och vems tur det var att grädda ingick i "underhållningen".
Ja ja, alla blev nöjda och glada när det var färdigt och kakorna låg i burkar.
För mig var det en Bästakväll.
Turtlan
Hej!
Veckans bästa är att en tisdagskväll i december få vara åskådare till ett pepparkaksbak hos bästa kompisarna på 9 och 12 år. Känna doften av det nybakta och få provsmaka. Härligt!
Sen att det kivandes ständigt om den enda bakkaveln och vems tur det var att grädda ingick i "underhållningen".
Ja ja, alla blev nöjda och glada när det var färdigt och kakorna låg i burkar.
För mig var det en Bästakväll.
Turtlan
Det bästa för Monet i Frankrike ...
Det roligaste i veckan var när vi äntligen efter fem år åkte upp till en av bergsbyarna mycket nära oss. Rolig liten byvandring med krubbor utanför varje hus och en ofantligt vacker vy över vår dalgång däruppifrån. Men det här var det roligaste: Vid det lilla torget fanns en restaurang och en liten pizzeria/café. För den som inte läser franska helt flytande kommer här en översättning av vad man kan läsa utanför kaféet:
Det roligaste i veckan var när vi äntligen efter fem år åkte upp till en av bergsbyarna mycket nära oss. Rolig liten byvandring med krubbor utanför varje hus och en ofantligt vacker vy över vår dalgång däruppifrån. Men det här var det roligaste: Vid det lilla torget fanns en restaurang och en liten pizzeria/café. För den som inte läser franska helt flytande kommer här en översättning av vad man kan läsa utanför kaféet:
"Pizzerian är öppen varje kväll från
kl. 1900 utom på tisdagar.
Vi serverar dagens rätt kl. 1200 på
måndagar, tisdagar, fredagar och lördagar.
..............................
Kaféet är öppet när jag är
där!"
Det sista är så underbart franskt att det måste få
stå i fetstil!!
Monet
Det bästa för sportiga jenny ....
Vad hände förra veckan egentligen? Ja just det, vi inventerade på jobbet. Och just själva inventeringen är väl inget att hurra för. Men, det är ju alltid skönt när den är avklarad.
Julbordet på Vida Vättern med kollegorna på museet, ett par mjölnare, styrelsen för museet och så ett par fd anställda på museet var också trevligt!
De goda pralinerna som kom hem, är ju helt klart en av höjdpunkterna!
//sportigajenny
Vad hände förra veckan egentligen? Ja just det, vi inventerade på jobbet. Och just själva inventeringen är väl inget att hurra för. Men, det är ju alltid skönt när den är avklarad.
Julbordet på Vida Vättern med kollegorna på museet, ett par mjölnare, styrelsen för museet och så ett par fd anställda på museet var också trevligt!
De goda pralinerna som kom hem, är ju helt klart en av höjdpunkterna!
//sportigajenny
Sex timmar på jobbet ...
Det finns människor som tror att detta att arbeta i butik, ja, det är väl mest att sitta på en höj,- och sänkbar stol och smajla mest hela dagen.
Jo, jo.
Idag kom tre såna burar som syns på bilden, alla sprängfyllda med paket!
Den som har fantasi kan ju räkna ut hur kroppen känns när man tömt alla burarna, registrerat varje paket i datorn, sorterat och sist av allt: lagt respektive paket på rätt hylla.
(Ingenting får väga över 20 kilo, men väger det nitton är det tillräckligt tungt).
Och att det numera är oerhört vanligt att köpa julkappar via nätet, därom råder inga tvivel!
(Jag undrar hur många burar Ica-Jessica i Västerås fick idag ...?)
"Jag kan ta burarna, om du tar tidningsleveransen ..", sa jag till alltid så lugna Johanna.
Elva buntar med tidningar.
Det är tungt det också.
Mellan varven var det förstås vanligt kassaarbete, utlämning av paket (halleluja!) och jag tackade min skapare (eller schemaläggaren) för att jag nu inte har en enda eftermiddag kvar innan det är julledigt.
Alltså: ingen mer paketplockning för min del.
Ett antal lastpallar med läsk hade också anlänt under dagen och eftersom vi i morgonbitti får varor, så gällde det att fylla ut så mycket som möjligt, för att frigöra plats ute på lagret som ju inte är alltför stort.
Tungt, tungt, tungt.
Således var det en oerhört mör madame som blev hämtad av pv efter arbetsdagens slut.
I morgon stundar ledig dag och tandläkarbesök.
Och lite annat.
Och nu vet ni hur en tisdag på jobbet kan se ut och kan man tänka sig, att man - detta tunga arbete till trots - älskar sitt arbete .., ja, just så är det.
Det finns människor som tror att detta att arbeta i butik, ja, det är väl mest att sitta på en höj,- och sänkbar stol och smajla mest hela dagen.
Jo, jo.
Idag kom tre såna burar som syns på bilden, alla sprängfyllda med paket!
Den som har fantasi kan ju räkna ut hur kroppen känns när man tömt alla burarna, registrerat varje paket i datorn, sorterat och sist av allt: lagt respektive paket på rätt hylla.
(Ingenting får väga över 20 kilo, men väger det nitton är det tillräckligt tungt).
Och att det numera är oerhört vanligt att köpa julkappar via nätet, därom råder inga tvivel!
(Jag undrar hur många burar Ica-Jessica i Västerås fick idag ...?)
"Jag kan ta burarna, om du tar tidningsleveransen ..", sa jag till alltid så lugna Johanna.
Elva buntar med tidningar.
Det är tungt det också.
Mellan varven var det förstås vanligt kassaarbete, utlämning av paket (halleluja!) och jag tackade min skapare (eller schemaläggaren) för att jag nu inte har en enda eftermiddag kvar innan det är julledigt.
Alltså: ingen mer paketplockning för min del.
Ett antal lastpallar med läsk hade också anlänt under dagen och eftersom vi i morgonbitti får varor, så gällde det att fylla ut så mycket som möjligt, för att frigöra plats ute på lagret som ju inte är alltför stort.
Tungt, tungt, tungt.
Således var det en oerhört mör madame som blev hämtad av pv efter arbetsdagens slut.
I morgon stundar ledig dag och tandläkarbesök.
Och lite annat.
Och nu vet ni hur en tisdag på jobbet kan se ut och kan man tänka sig, att man - detta tunga arbete till trots - älskar sitt arbete .., ja, just så är det.
Det bästa för Lena i Gävle ...
Hej!
Jag har varit med om så många trevliga aktiviteter på
sistone, en långhelg i Östersund där vi hade en mor(jag) och dotterhelg, med
många trevliga inslag, shopping, konstutställning, Storsjöteatern där det bjöds
på god buffé, radio Jämtland var där också och framför allt Jamtli med den
fantastiska julmarknaden den är oslagbar.
Väl hemma i Gävle efter stormarna vi haft var jag med man
och son med sambo till vårt vackra konserthus och lyssnade på
Gävleborgs symfoniorkester och kulturskolan, helt suveränt!
Ikväll är det vinprovning med ett gäng galna "tanter", vi
har haft våra sammankomster i 30 år, så vi känner varandra
GOD JUL o GOTT NYTT ÅR TILL ER
ALLA!
Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...
Det var ju alldeles underbart i Mexico!
Den lilla ön Holbox http://www.holboxisland.com/
Vi har tagit långa vadarpromenader längs sandrevlarna för att titta
på flamingos, vi har njutit av alla olika sorterst hägrar och storkar i
våtmarker och hav, beundrat fiskgjusar och andra rovfåglar som cirklat
ovan oss, fascinerats av stillasittande gamar (kommer ni ihåg "hitt på
nått" från djungelboken?) och iakttagit de oerhörda mängderna med
pelikaner i deras dagliga fiskafänge.
Nu gäller det bara att ställa om
och förbereda sig på julen - känns lite overkligt efter denna resa.
Kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)