Snart är det dragning ....
Och här är all glädjen som ni så generöst (och efter viss påtryckning ,-) delade med er av!
Det var
Annika i Kävlinge som, tillsammans med sina käraste varit till Köpenhamn och tittat på Frida-Kalho-utställningen.
Ulrika i ...., ja, nu vet jag knappt i vilket landskap hon bor längre, hade lussat på jobbet, gladdes över julmarknaden ..., och eftersom hon nu flyttat in i eget boende igen, så antar jag att det hamnar längst upp på listan! Lycka till Ulrika!
Min kusin Barbro hade åkt till fjälls och kände outsäglig glädje över att få tillbringa nästan två veckor i fjällstugan (den på nedersta raden i mitten). Lycka!
Eva i Tyresö (som snavade i skogen och fördärvade sitt knä i höstas) har äntligen opererats och nu kan hon sträääcka ut benet och kan börja träna igen!
Kattis i Hidinge gladdes åt ljuvliga (mitt ord) pyjamasdagar och ledighet och tid att vara tillsammans och goda middagar inte minst.
Eva på Frösön hade haft äldsta dottern Elin hemma och det hade blivit många spelkvällar, goda middagar och skogspromenader - allt som gladde den målande Eva -.
Lotha i Ångermanland, hon hade susat iväg till södra Lappland och tillbringat dagarna med skoteråkande från Dikanäs till Klitvallen.
I Göteborg hade den storartade Ann mest varit sjuk, men tänk då sådan tur .., att ha en familj som ställer upp och pysslar om! Glädje!
Turtlan i Karlstad hade i julklapp fått en hänglås av sin älskade M, han med båten.
Nu visade detta sig inte vara ett lås till något förråd, nej, det är deras kärlek som ska "låsas fast" på någon bro någonstans och detta gladde sannerligen Turtlan.
I Frankrike hade Monet och hennes man firat nyår tillsammans med glada fransmän, ja, i den där vingården som M har berättat om och visat bilder från, ja, det gladde hennes hjärta!
Själv kände jag glädje över julen som blev stillsam och härlig på alla sätt och vis.
Middagen här i Stensjö med min syster och hennes familj och Anders och Hilda och Patrik och Mymmel .., å, vilken glädje .., och den där middagen på Ljungstigen hos min dotters svärföräldrar och med småkillarna som var Hemliga Agenter och goa som gull!
Men allra, allra gladast var nog ändå Agnetha i Skellefteå.
Hennes
Jonny hade nämligen - efter månader av strålning och annat elände -
fått besked att den cancer i struphuvudet som hade upptäckts hos honom,
nu var borta!
Han blev friskförklarad just till jul och när
Agnetha kom hem från arbetet, såg hon sin man sitta vid köksbordet och
med tårarna strömmande nerför kinden!
Glädje-tacksamhetstårar!
Jag säger det igen: t a c k till er alla!
