12. Dagens tv-tips ...
Lätt som en plätt.
Det blir den här dokumentären som fick mig att le mest hela tiden.
Listpåhitterskan valde detta ...
sportigajenny det här ...
kattis hon tyckte att detta var nånting att tipsa om ...
och fröken blund som slår dank .., hon tyckte så här.
måndag 13 januari 2014
11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet ...
Om jag ska välja en enda grönsak som favorit, så blir det broccoli.
Precis lagom kokt - inte för mycket så den blir mosig - utan den ska fortfarande ha spänst kvar.
Vi äter otroligt mycket broccoli, men allra mest på sommaren .., då tar jag moppen och susar iväg norrut mot Ugglarp, svänger vänster i byn .., rakt ner mot havet, vänster igen .., och där ligger Ugglarps Grönt där de mest ljuvliga grönsaker finns att köpa.
Broccolin som odlas där, den är stor och inte det minsta jämn i storleken (i vanliga butiker kan man tro att broccolin är genmanipulerad, alla ser exakt likadana ut!), den är bullig och på ett sätt sprödare (även om den är större) och behöver mindre koktid, men gissa två gånger hur god den är!
Nästan oftare än jag kokar, så tvärsteker jag små buketter av broccoli.
Och jag avänder den i paj ..., men äter den inte så gärna rå.
Ja, det var allt om broccolin härifrån.
 |
| Ugglarps Grönt .., bara några kilometer härifrån. |
Om jag ska välja en enda grönsak som favorit, så blir det broccoli.
Precis lagom kokt - inte för mycket så den blir mosig - utan den ska fortfarande ha spänst kvar.
Vi äter otroligt mycket broccoli, men allra mest på sommaren .., då tar jag moppen och susar iväg norrut mot Ugglarp, svänger vänster i byn .., rakt ner mot havet, vänster igen .., och där ligger Ugglarps Grönt där de mest ljuvliga grönsaker finns att köpa.
Broccolin som odlas där, den är stor och inte det minsta jämn i storleken (i vanliga butiker kan man tro att broccolin är genmanipulerad, alla ser exakt likadana ut!), den är bullig och på ett sätt sprödare (även om den är större) och behöver mindre koktid, men gissa två gånger hur god den är!
Nästan oftare än jag kokar, så tvärsteker jag små buketter av broccoli.
Och jag avänder den i paj ..., men äter den inte så gärna rå.
Ja, det var allt om broccolin härifrån.
10. Kolla, här är en bok som jag tycker är snygg!
Inte snygg, men lockande.
Vacker, mer än snygg.
Bara utsidan gör mig glad och nyfiken.
Jag köpte den i mitten av 70-talet, i den lilla bokhandeln i Tibble, utanför Kungsängen.
För småtöserna läste jag outtröttligt om Sabine och hennes hund Dick .., och om Gisèle, Olivier, Jean-Pierre och målarinnan - det är väl hon som är författare och illustratör -?
Så småningom försvann boken, men tack vare rara och generösa Eva i Tyresö, finns den nu åter i huset - till stoooor glädje -.
(Och ja, det blev morgondag idag).
Inte snygg, men lockande.
Vacker, mer än snygg.
Bara utsidan gör mig glad och nyfiken.
Jag köpte den i mitten av 70-talet, i den lilla bokhandeln i Tibble, utanför Kungsängen.
För småtöserna läste jag outtröttligt om Sabine och hennes hund Dick .., och om Gisèle, Olivier, Jean-Pierre och målarinnan - det är väl hon som är författare och illustratör -?
Så småningom försvann boken, men tack vare rara och generösa Eva i Tyresö, finns den nu åter i huset - till stoooor glädje -.
(Och ja, det blev morgondag idag).
9. En sak jag gärna skulle vänja mig av med ....
Behöver jag förklara mera?
Eller sak och sak?
En egenskap.
Detta att alltid få till högar överallt.
Det skulle jag vilja vänja mig av med.
(Morgondagens ämne - jag ligger efter nu - är "Kolla, här är en bok som jag tycker är snygg!")
Kattis skrev så här.
Sportigajenny så här ....
Listpåhitterskan tänkte så här ...
Behöver jag förklara mera?
Eller sak och sak?
En egenskap.
Detta att alltid få till högar överallt.
Det skulle jag vilja vänja mig av med.
(Morgondagens ämne - jag ligger efter nu - är "Kolla, här är en bok som jag tycker är snygg!")
Kattis skrev så här.
Sportigajenny så här ....
Listpåhitterskan tänkte så här ...
Dagens fönster ...
Ett kvällsfönster från flyttröran ..., skriver Ulrika -.
Nåja, det ser ju väldigt vilsamt ut, i alla fall för katten.
Tack snälla som kom ihåg att ta med fönsterhåven när du flyttade! säger jag.
Och kvällsfönstret får bli ett morgondito.
Ett kvällsfönster från flyttröran ..., skriver Ulrika -.
Nåja, det ser ju väldigt vilsamt ut, i alla fall för katten.
Tack snälla som kom ihåg att ta med fönsterhåven när du flyttade! säger jag.
Och kvällsfönstret får bli ett morgondito.
Det bästa för Turtlan i Karlstad ...
Hej!
Ja då slår jag till med vårt Öppet Hus på mitt arbete idag. Det blev så lyckat och så roligt.
Det kom många fler än vi hade gissat. Det kom många gamla bekanta och lite mer nya likaså. Kul att få visa våra nya fina lokaler och vad vi arbetar med.
Det kom också både en och annan chef och politiker från "högre upp" i organisationen. Den första väldigt intresserad, den andre lite mindre av den varan... Den tredje sa snabbt vilket parti hon representerade. Ja sånt är väl viktigt....
Ja det blev så bra. Det var så kul så det blir Min Veckans Bästa.
Turtlan
Hej!
Ja då slår jag till med vårt Öppet Hus på mitt arbete idag. Det blev så lyckat och så roligt.
Det kom många fler än vi hade gissat. Det kom många gamla bekanta och lite mer nya likaså. Kul att få visa våra nya fina lokaler och vad vi arbetar med.
Det kom också både en och annan chef och politiker från "högre upp" i organisationen. Den första väldigt intresserad, den andre lite mindre av den varan... Den tredje sa snabbt vilket parti hon representerade. Ja sånt är väl viktigt....
Ja det blev så bra. Det var så kul så det blir Min Veckans Bästa.
Turtlan
Igår ....
Å, så jag minns höststormarna hemma i Malå!
Då, när jag gick ner till stranden och satte mig på sommarstugeräcket .., satt där ensam för mig själv - och jag var säkert inte mer tio, elva år -, och som jag förundrades över kraften i vinden och hur vågorna på sjön förändrades!
Och doften.
Samma känsla fick jag igår när jag gick ner till stranden - utan hund - bara jag själv.
Havet var vresigt och upprört och där vi i somras satt tillbakalutade i solstolar, där var nu vatten och tång.
Endorfinkick är bara förnamnet!
Det är en frihetskänsla som är absolut obeskrivlig.
Å, så jag minns höststormarna hemma i Malå!
Då, när jag gick ner till stranden och satte mig på sommarstugeräcket .., satt där ensam för mig själv - och jag var säkert inte mer tio, elva år -, och som jag förundrades över kraften i vinden och hur vågorna på sjön förändrades!
Och doften.
Samma känsla fick jag igår när jag gick ner till stranden - utan hund - bara jag själv.
Havet var vresigt och upprört och där vi i somras satt tillbakalutade i solstolar, där var nu vatten och tång.
Endorfinkick är bara förnamnet!
Det är en frihetskänsla som är absolut obeskrivlig.
Två dagar kvar ....
Hör ni vänner, nu börjar det bli lite bråttom om ni vill vara med på tåget!
På onsdag är det dragning.
Ett änglaspel i form av småfåglar och en förpackning Anthon Berg .., det är vad som finns på prisbordet!
Men det viktigaste är glädjen!
Vill man dela med sig av nånting som gjorde hjärtat extravarmt, så är det bara att mejla till bisse151@gmail.com.
Välkomna!
Hör ni vänner, nu börjar det bli lite bråttom om ni vill vara med på tåget!
På onsdag är det dragning.
Ett änglaspel i form av småfåglar och en förpackning Anthon Berg .., det är vad som finns på prisbordet!
Men det viktigaste är glädjen!
Vill man dela med sig av nånting som gjorde hjärtat extravarmt, så är det bara att mejla till bisse151@gmail.com.
Välkomna!
söndag 12 januari 2014
Idag ...
.... kom kylan och närapå stormvindar!
Harry fick vara hemma och så tog jag på mig anoraken och gick ner till havet och stranden .., det blåste nåt så gräsligt och högerhanden som kämpade med kameran, blev iiiiisande kall!
Men å, så fint där var!
Och alla ungarna hade åkt hem och huset var sig nästan-likt .., pv skurade golven och själv fyllde jag på kruset.
Fem timmars jobb från två till sju och det gick bra.
Ett antal hjärnceller tackade nog för sig under fredagskvällen .., ty det var svårt att logga in på ATG-datorn ..., men man får stå ut och klara sig med dom som är kvar.
I morgon är det vanlig dag.
Måndag.
Det blir nog bra det också.
.... kom kylan och närapå stormvindar!
Harry fick vara hemma och så tog jag på mig anoraken och gick ner till havet och stranden .., det blåste nåt så gräsligt och högerhanden som kämpade med kameran, blev iiiiisande kall!
Men å, så fint där var!
Och alla ungarna hade åkt hem och huset var sig nästan-likt .., pv skurade golven och själv fyllde jag på kruset.
Fem timmars jobb från två till sju och det gick bra.
Ett antal hjärnceller tackade nog för sig under fredagskvällen .., ty det var svårt att logga in på ATG-datorn ..., men man får stå ut och klara sig med dom som är kvar.
I morgon är det vanlig dag.
Måndag.
Det blir nog bra det också.
På fredagkväll ....
.... just som jag står och ska steka köttfärs till tacon - jag står vid köksbänken och har fönstret rakt framför mig -, hör jag hur det sjungs utanför huset. Det visar sig vara hela klanen .. barn, barnbarn, mågar, mina barns pappa och hans fru, samt Nicole - en kompis till Emil -, alla stod dom där och sjöng och hurrade!
Mat hade dom med sig (Tommys berömda pitamiddag), vin hade dom med sig (IOGT kommer att få två nya medlemmar på måndag) och så blev det en massa kramande, det blev sång och presenter och prat och svårt att uttala Kings College Hospital för den som snart trillar över strecket och blir sextio.
Igår en stillsam dag.
Ja, för somliga, i alla fall.
Anders, Micke och Anna tog sig an ett gym i Halmstad, vi andra tog det lugnt.
Och så kom min före detta svägerska Kaija, hennes dotter (mina barns kusin) Jennie, samt Kaijas man Lars på besök - dom bor i Halmstad/Båstad - och nu blev det tårta och kaffe och mycket prat igen! Sååå roligt!
Och så sist av allt på kvällen, middag på restaurant Gastong inne i stan.
Då följde Thomas Hilda med - härligt! - och Göransson/Nilsson bjöds på superb mat, helt enkelt jättegott var det, alla var nöjda med vad som serverades på tallrikarna!
Således borde den översta bilden vara placerad här nere.
Det var efter middagen och på väg till parkeringen, så ser AP en tös som kommer gående och AP frågar om hon kan tänka sig att ta en bild med Annas kamera och det kunde hon.
Såååå mycket glädje det var!
Nu har alla åkt hem.
I hallen står inte längre drösvis med skor och väskor .., inga köksstolar trängs i vardagsrummet .., vi har fått en lektion i hur vår tv fungerar, så nu har vi massor med finesser - dittills okända för det otekniska paret i det gula huset -! .., och jag som hade hel jobbarhelg, ja, jag blev ledig igår (det hade pv ordnat, bytt mitt pass med snälla Johanna), men idag blir det arbete från två till sju.
Summa summarum två intensiva dagar och det lär ta tid innan jag har landat på jorden igen.
Tack livet, vill man säga.
Så det gör jag.
(Och presenten kommer att förgylla livet. T a c k! )
 |
| Som ni ser tycker vi alla om färgglada kläder .... |
.... just som jag står och ska steka köttfärs till tacon - jag står vid köksbänken och har fönstret rakt framför mig -, hör jag hur det sjungs utanför huset. Det visar sig vara hela klanen .. barn, barnbarn, mågar, mina barns pappa och hans fru, samt Nicole - en kompis till Emil -, alla stod dom där och sjöng och hurrade!
Mat hade dom med sig (Tommys berömda pitamiddag), vin hade dom med sig (IOGT kommer att få två nya medlemmar på måndag) och så blev det en massa kramande, det blev sång och presenter och prat och svårt att uttala Kings College Hospital för den som snart trillar över strecket och blir sextio.
Igår en stillsam dag.
Ja, för somliga, i alla fall.
 |
| Anders och Micke ... |
Anders, Micke och Anna tog sig an ett gym i Halmstad, vi andra tog det lugnt.
Och så kom min före detta svägerska Kaija, hennes dotter (mina barns kusin) Jennie, samt Kaijas man Lars på besök - dom bor i Halmstad/Båstad - och nu blev det tårta och kaffe och mycket prat igen! Sååå roligt!
Och så sist av allt på kvällen, middag på restaurant Gastong inne i stan.
Då följde Thomas Hilda med - härligt! - och Göransson/Nilsson bjöds på superb mat, helt enkelt jättegott var det, alla var nöjda med vad som serverades på tallrikarna!
Således borde den översta bilden vara placerad här nere.
Det var efter middagen och på väg till parkeringen, så ser AP en tös som kommer gående och AP frågar om hon kan tänka sig att ta en bild med Annas kamera och det kunde hon.
Såååå mycket glädje det var!
 |
| Tre hundar var här .., Harry, Meja och tant Nelly, äldst av dem. |
Nu har alla åkt hem.
I hallen står inte längre drösvis med skor och väskor .., inga köksstolar trängs i vardagsrummet .., vi har fått en lektion i hur vår tv fungerar, så nu har vi massor med finesser - dittills okända för det otekniska paret i det gula huset -! .., och jag som hade hel jobbarhelg, ja, jag blev ledig igår (det hade pv ordnat, bytt mitt pass med snälla Johanna), men idag blir det arbete från två till sju.
Summa summarum två intensiva dagar och det lär ta tid innan jag har landat på jorden igen.
Tack livet, vill man säga.
Så det gör jag.
(Och presenten kommer att förgylla livet. T a c k! )
Det bästa för Lisbeth i Stockholm ...
Det absolut bästa i veckan var att vår katt
Miranda som opererade bort en elakartad cancerknöl för drygt en månad
sen nu röntgades i torsdags och veterinären såg ingen spridning av
cancern.
Det var så oroligt att stå utanför röntgenrummet på Albano och
jag kunde följa hennes röntgen på en dataskärm utanför….minsta skugga på
bilden. Vad kunde det vara?
Men som sagt än så länge ser det bra ut. Ny
röntgen blir senare i vår.
Fantastiska är vad de är alla som arbetar på
djursjukhuset Albano och lika duktig och fantastisk var såklart vår
älskade Miranda.
Lisbeth/Tankevågor.
fredag 10 januari 2014
Birgittas högra och vänstra hand ....
Idag kom Lilla B körande med sin lilla bil och hälsade på.
"Lilla B" ..., ni vet, Birgitta, hon med bloggen där man får veta det mesta om chiliodling, där man får se ljuvliga (men inte inställsamma) bilder från hennes älskade växthus .., och där man har fått följa med i experimentet hur länge fästingar lever i en glasburk.
Det var första gången jag tog henne i hand och hon såg ut precis som jag hade förväntat mig.
Efter fika i köket och tända adventsljus (ja, ja ..., det blir finare då) blev det prat i rummet. Harry låg nära främmandet och krafsade henne ibland på armen .., så där som .., "ja, jag finns ju jag också och du ser snäll ut ...".
Titta på hennes händer!
Så vackera och flickaktiga .., fast dom är nästan pensionsmässiga!
Birgitta är Tvilling, storasyster, född och uppvuxen i Halland, men bor sedan lång tid i Västmanland.
Hon har arbetat som skolpsykolog och om detta pratar vi också; hur skolan har förändrats under årens lopp. Om hon skulle börja om .., göra nånting helt annat, vad skulle det då bli?
"Då hade jag nog ..., ja, jag hade gärna velat skriva och formulera mig mera ...", säger hon.
Vi pratar om föräldrar; om hennes pappa som var fotograf och mamma Kerstin som är nittio år och klarar sig själv och håller föredrag för hembygdsföreningen och vi pratar om barnbarn och hon vittnar om glädjen i att ha en liten 9-årig tös intill sig i dubbelsängen (så praktiskt att inte slänga ut en dubbelsäng bara för att man har blivit änka) - en tös som tycker att det är roligt att vara hos sin farmor, men vet att före halv åtta är det ingen idé att inleda något prat med den farmor, ty hon är nämligen morgontrött -..
För inte så länge sedan förlorade Birgitta sin man Sten i sjukdomen ALS och om detta pratar vi också och jag tänker .., vilken oerhört jordad människa hon är .., så varm och så mänsklig.
Vi pratar också om detta att inte svika.
Om nöd och lust.
Om att stanna kvar och följa med på en väg som är svår att gå.
Att våga stå kvar ända till slutet.
Att inte väja.
Vi pratar om vad orden "rejält fruntimmer" betyder.
Efteråt, när hon har tackat för sig och jag - med inutivärme - tittar på den fina tulpanbuketten hon hade med sig, tänker jag att det är just vad Birgitta är - ett rejält fruntimmer -.
En människa att lita på.
Jag kan inte tänka mig ett bättre omdöme.
Idag kom Lilla B körande med sin lilla bil och hälsade på.
"Lilla B" ..., ni vet, Birgitta, hon med bloggen där man får veta det mesta om chiliodling, där man får se ljuvliga (men inte inställsamma) bilder från hennes älskade växthus .., och där man har fått följa med i experimentet hur länge fästingar lever i en glasburk.
Det var första gången jag tog henne i hand och hon såg ut precis som jag hade förväntat mig.
Efter fika i köket och tända adventsljus (ja, ja ..., det blir finare då) blev det prat i rummet. Harry låg nära främmandet och krafsade henne ibland på armen .., så där som .., "ja, jag finns ju jag också och du ser snäll ut ...".
Titta på hennes händer!
Så vackera och flickaktiga .., fast dom är nästan pensionsmässiga!
Birgitta är Tvilling, storasyster, född och uppvuxen i Halland, men bor sedan lång tid i Västmanland.
Hon har arbetat som skolpsykolog och om detta pratar vi också; hur skolan har förändrats under årens lopp. Om hon skulle börja om .., göra nånting helt annat, vad skulle det då bli?
 |
| Bilden från hennes blogg ... |
"Då hade jag nog ..., ja, jag hade gärna velat skriva och formulera mig mera ...", säger hon.
Vi pratar om föräldrar; om hennes pappa som var fotograf och mamma Kerstin som är nittio år och klarar sig själv och håller föredrag för hembygdsföreningen och vi pratar om barnbarn och hon vittnar om glädjen i att ha en liten 9-årig tös intill sig i dubbelsängen (så praktiskt att inte slänga ut en dubbelsäng bara för att man har blivit änka) - en tös som tycker att det är roligt att vara hos sin farmor, men vet att före halv åtta är det ingen idé att inleda något prat med den farmor, ty hon är nämligen morgontrött -..
För inte så länge sedan förlorade Birgitta sin man Sten i sjukdomen ALS och om detta pratar vi också och jag tänker .., vilken oerhört jordad människa hon är .., så varm och så mänsklig.
Vi pratar också om detta att inte svika.
Om nöd och lust.
Om att stanna kvar och följa med på en väg som är svår att gå.
Att våga stå kvar ända till slutet.
Att inte väja.
Vi pratar om vad orden "rejält fruntimmer" betyder.
Efteråt, när hon har tackat för sig och jag - med inutivärme - tittar på den fina tulpanbuketten hon hade med sig, tänker jag att det är just vad Birgitta är - ett rejält fruntimmer -.
En människa att lita på.
Jag kan inte tänka mig ett bättre omdöme.
Idag får jag besök ....
... så då tar jag bilen och susar iväg till bageriet i Slöinge.
Visst! Det är totalt onödigt, men ändå inte.
I stället för att tänka på att miljön tar skada av några mils total körning, så kan man se det som att man fyller på det där kruset som är själen .., och t ä n k .., att stanna till och norpa åt sig kameran och fånga ljuset som just då - och verkligen bara just då! - faller så vackert över landskapet .., vilken outsäglig glädje är inte det!
Sen kan man köra till Coop i Getinge och möta kunder från affären där man själv arbetar .., kunder som hejar glatt och smajlande undrar om man har kört vilse ...?
Intill parkeringen ser det ut så här.
Och så här.
Men vem är det nu som kommer på besök?
Jo, den här madamen.
Spännande!
... så då tar jag bilen och susar iväg till bageriet i Slöinge.
Visst! Det är totalt onödigt, men ändå inte.
I stället för att tänka på att miljön tar skada av några mils total körning, så kan man se det som att man fyller på det där kruset som är själen .., och t ä n k .., att stanna till och norpa åt sig kameran och fånga ljuset som just då - och verkligen bara just då! - faller så vackert över landskapet .., vilken outsäglig glädje är inte det!
Sen kan man köra till Coop i Getinge och möta kunder från affären där man själv arbetar .., kunder som hejar glatt och smajlande undrar om man har kört vilse ...?
Intill parkeringen ser det ut så här.
Men vem är det nu som kommer på besök?
Jo, den här madamen.
Spännande!
Dagens fönster ...
Siv Lundmark var Ringvägen-granne hemma i Malå, men gjorde som så många andra, flyttade söderut, ja, till Skåne. Nåja, kanske mest för att komma närmare dottern Carita.
Under en utflykt passade hon dessutom på att ta fram fönsterhåven, för se, den hade hon minsann med sig, Siv alltså.
Sivs dotter Carita (klasskamrat med en av mina döttrar) är den enda malåbo jag känner som är universitetslektor i engelska, och jag vet nog nästan ingen som har så härliga korta facebookuppdateringar, såna som ofta får mig att le, som hon.
Så här beskrev Carita en konversation mellan henne (C) och maken (R), för övrigt även han från Malå, jag undrar just om dom inte var klasskamrater också?
R: Vad är det?
C: Ingenting, jag är bara lite kelsjuk.
R: Jaha, jag trodde du ville att jag skulle ta ut soporna.
Eller så här:
Skönt att jobba hemifrån fredag eftermiddag.
Fanns det toapapper här skulle det vara ännu trevligare.
Eller så här:
Är toktrött. Ringer mamma. Hon läser Coops reklamblad för mig. Det hjälper inte.
Caritas mamma är hysteriskt intresserad av hockey, det kanske framgår av följande konversation:
Att jag aldrig lär mig.
Jag: Gick du prommis imorse?
Mamma: Jo, drygt en timme. Jag gick till...men varför sitt Lindström i utvisningsbåse då hä ä straffläggning?!!
Tack underbara Carita för alla leenden du skänkt mig!
Siv Lundmark var Ringvägen-granne hemma i Malå, men gjorde som så många andra, flyttade söderut, ja, till Skåne. Nåja, kanske mest för att komma närmare dottern Carita.
Under en utflykt passade hon dessutom på att ta fram fönsterhåven, för se, den hade hon minsann med sig, Siv alltså.
Sivs dotter Carita (klasskamrat med en av mina döttrar) är den enda malåbo jag känner som är universitetslektor i engelska, och jag vet nog nästan ingen som har så härliga korta facebookuppdateringar, såna som ofta får mig att le, som hon.
Så här beskrev Carita en konversation mellan henne (C) och maken (R), för övrigt även han från Malå, jag undrar just om dom inte var klasskamrater också?
R: Vad är det?
C: Ingenting, jag är bara lite kelsjuk.
R: Jaha, jag trodde du ville att jag skulle ta ut soporna.
Eller så här:
Skönt att jobba hemifrån fredag eftermiddag.
Fanns det toapapper här skulle det vara ännu trevligare.
Eller så här:
Är toktrött. Ringer mamma. Hon läser Coops reklamblad för mig. Det hjälper inte.
Caritas mamma är hysteriskt intresserad av hockey, det kanske framgår av följande konversation:
Att jag aldrig lär mig.
Jag: Gick du prommis imorse?
Mamma: Jo, drygt en timme. Jag gick till...men varför sitt Lindström i utvisningsbåse då hä ä straffläggning?!!
Tack underbara Carita för alla leenden du skänkt mig!
torsdag 9 januari 2014
Det bästa för Eva på Frösön ...
Hej Elisabet!
Det bästa i veckan var söndagens tur ner till sjön. Där hade isen lagt och det var full aktivitet. Isjakter, skridskoåkare och sparkåkare. Helt plötsligt var det vinter och människor kom ut ur sina vrår. Härligt med lite liv igen.
Dagens promenad med hundfamiljen var även den en fin stund. Glada hundar blir man själv glad av.
Kram Eva
Det bästa i veckan var söndagens tur ner till sjön. Där hade isen lagt och det var full aktivitet. Isjakter, skridskoåkare och sparkåkare. Helt plötsligt var det vinter och människor kom ut ur sina vrår. Härligt med lite liv igen.
Dagens promenad med hundfamiljen var även den en fin stund. Glada hundar blir man själv glad av.
Kram Eva
Det bästa för Monet i Frankrike ...
Ja, det bästa, eller det roligaste i veckan brukar ofta vara just precis det här: dragningen i uppmuntringslotteriet. Min favoritnotarius publicus är faktiskt pv även om alla andra också gör och gjort ett bra jobb. Men pv är snabb, effektiv och extremt påläst kring alla bloggvännerna.
Ja, det bästa, eller det roligaste i veckan brukar ofta vara just precis det här: dragningen i uppmuntringslotteriet. Min favoritnotarius publicus är faktiskt pv även om alla andra också gör och gjort ett bra jobb. Men pv är snabb, effektiv och extremt påläst kring alla bloggvännerna.
Och så är han ALLTID så himla nöjd själv med allt i
livet - vilken härlig optimism!! Den här bilden kunde också vara illustration
till en av blogglistorna som cirkulerar just nu. "Så här ser det där jag sitter
och bloggar". För det är med ett öga på skärmen och ett annat ut mot de blå
bergen som jag har min skrivbordsplats i mitt alldeles egna arbetsrum!
Den här gången är jag med för att jag fullkomligt
älskar Anton Berg och det kan man inte köpa här. Jag tycker fåglarna ser så söta
ut också!
Hälsar Monet från ett soligt Provence där luften
idag är hög och vårlik med 16 grader plus och det bara kvittrar i hela
trädgården från alla vårfåglarna. Julen har vi städat ut idag
också!
8. "Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med någon författare ...".
Ja, hångelfrekvensen är tämligen låg hos bloggmadamen .., ett sorgligt faktum i dessa tider när vi alla ska vara så eldiga och passionerade och inte drömmer jag om att hångla med någon författare heller.
Om ni visste vad jag fick leta!
Jag började med min favoritförfattare alla kategorier, men det klickade kanske inte på direkten.
Det är han som sitter på stolen.
Irländaren.
Och så är han ju inte längre i livet.
Lejon, var han.
(Här kan man lyssna till favoritens röst ..., det märks att han är irländare från början.)
Gick vidare till nästa tänkbare kandidat, men män som på alla bilder försöker se sexiga och karlaaktiga ut .. , njaaaa, det blir bara - i mina ögon - patetiskt.
Nej, mr Irwing, du slipper också hångla med västerbottniskan.
Stjärntecken: Fisk.
Ja, men Nevil Shute, då?
Död förstås .., sedan länge.
Stenbock, född i England.
Som ni förstår håller jag mig till favoritförfattare, andra kommer inte ens på tal.
Faktiskt har jag gått igenom alla hyllplanen för att hitta en möjlig kandidat, men det är mest pv som har köpt böcker av manliga författare .., för mig har det varit precis tvärtom.
Hittar jag då verkligen inte en enda en?
Jo, en.
En norrman.
Joe Nesboe.
Känns han igen?
Vädur.
Om man tittar noga, så är ju norrmannen och pv ganska lika varandra på nåt vis och pv (Jungfru) är ju en hejare på att författa sånger till Vasaloppet eller till Marias 40-årskalas .., så man kanske kan kalla honom för en sorts författare också .. men sakta i backarna käre pv .., bara för att jag tycker att ni är lika utlovas inget eldigt hånglande ,-)
Och nu är jag ikapp dom övriga.
Vem skulle nu sportiga jenny under pistolhot ta sig an ...?
Och Kattis ...?
Upphovsmakerskan till den här listan?
Fröken blund som slår dank .. hon visste minsann på direkten, men så är hon ju ung och säkerligen eldig också!
Christel, skriver så här: "jag säger bara ..., Theodor Kallifatides, mest för hans skriv om passion".
Norbergianblue (ett tips: läs hennes intressanta inlägg om vad vi stoppar i oss!) vet också .., ja, om hon nu skulle vilja hångla lite, under pistolhot: då är det den här mannen som gäller.
Monet: Någon skrev Mikael Nyqvist. Inte så dumt. Och fd Sveriges sexigaste man,
Sven Wollter, har precis kommit ut med bok också. Månne takterna
sitter i?
Fru Hansson: Men vad lika! Men pv är ju mycket snyggare! Om han räknas som författare så väljer jag honom.
Anne i Mantorp: Va´ bra, det verkar som att jag får ha Håkan Nesser för mig själv.
Han verkar både manlig och synnerligen trevlig.
Eva i Tyresö: Pv räknar jag bort för författare är han ju inte.
Men Kallifatides är ljuvlig, men mycket upptagen av sin fru.
Nej, Håkan Nesser är inte att lita på tror jag.
// Morgondagens ämne är "En grej jag skulle vilja vänja mig av med".
Det blir ett långt kapitel det.
Åttonde januari ....
P1-prat och en värld i kaos.
Krig och elände.
Flyktingströmmar.
Kossor som flyter upp på land.
Snöoväder i USA och gröna gräsmattor i landet Halland.
Ledig dag.
Den andra av tre.
Diskar undan .., lyssnar till ett knäppande i kopparrören.
Grunnar på om vi har en mus eller flera i huset?
Vattnar blommor.
Tv:n påslagen.
Ett program om starens inre liv.
Och sen Prins Harry.
Tänker på vår kung som inte vill åka till Norge.
Brygger kaffe.
Är glad att jag inte är drottning.
P1-prat och en värld i kaos.
Krig och elände.
Flyktingströmmar.
Kossor som flyter upp på land.
Snöoväder i USA och gröna gräsmattor i landet Halland.
Ledig dag.
Den andra av tre.
Diskar undan .., lyssnar till ett knäppande i kopparrören.
Grunnar på om vi har en mus eller flera i huset?
Vattnar blommor.
Tv:n påslagen.
Ett program om starens inre liv.
Och sen Prins Harry.
Tänker på vår kung som inte vill åka till Norge.
Brygger kaffe.
Är glad att jag inte är drottning.
"Hej, jag ringer från polisen ....!"
... säger mannen i andra änden av telefonen.
Han säger att han söker Thomas Göransson.
Ni anar inte hur många tankar som hinner susa genom ens huvud när man hör något sådant.
Nu gällde det påkörningen ..., men en bra stund efteråt ser jag allt som i filmsekvenser.
Sånt som kan hända i verkliga livet.
"Goddag, vi söker herr Göransson, han har försvunnit från sitt arbete och har inte synts till ..., vi misstänker ett brott bakom det hela ...".
Sånt.
Livlig fantasi är inte enbart av godo.
... säger mannen i andra änden av telefonen.
Han säger att han söker Thomas Göransson.
Ni anar inte hur många tankar som hinner susa genom ens huvud när man hör något sådant.
Nu gällde det påkörningen ..., men en bra stund efteråt ser jag allt som i filmsekvenser.
Sånt som kan hända i verkliga livet.
"Goddag, vi söker herr Göransson, han har försvunnit från sitt arbete och har inte synts till ..., vi misstänker ett brott bakom det hela ...".
Sånt.
Livlig fantasi är inte enbart av godo.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)