Det bästa för Eva i Tyresö ...

Det bästa är nog att sjukgymnasten tog sig god tid att uppmuntra vid träningen!

Han förklarade också så att de otäcka maskinerna blev lite mindre skrämmande.

 

När man nu är handikappad (gammal och rädd) är det mycket viktigt hur sjukgymnasten beter sig.

Han var riktigt bra i torsdags och jag gjorde då mitt bästa, vilket är nödvändigt om jag ska bli bättre i knät.

Så känsligt är det!

Eva i Tyresö

Vid niotiden ...

Ring-så-spelar-vi med Ulrikas älskling Ernst Kirschsteiger och jag tycker att han klarar det med den äran .., han låter trygg och vänlig, snäll, helt enkelt .., och jag tänker att den egenskap jag tycker bäst om hos andra människor, det är att dom är vänliga.

En man från Sorsele, han heter Urban, ringer in och klarar frågan.
"Florsocker", säger han.
Helt rätt.

Kaffebryggaren sörrrrplar ..., koltrastarna har fått sina äppelskivor och fullt slagsmål råder nu .., det gäller att bevaka sina intressen minsann!

Och igårkväll .., Skavlan med bästa programmet på länge - med Bill Gates och kvinnan vars liv blev film - Philomenia -, så fantastiskt vilket livsöde!

Dom tre lediga dagarna har tackat för sig.
Nu stundar jobb till och med nästa fredag - med ledig onsdag däremellan - och det går förstås det med.
Nästa vecka är den allra sista som arbetskamraten Lena finns på schemat, sen går hon i pension.
Så tomt det kommer att bli!

(Apropå Philomenia: jag minns att min mamma berättade om när hon gick sjuksköterskeelev och på en BB-avdelning fanns då en ung kvinna från Fin Familj som - av sina föräldrar - tvingades lämna bort sitt nyfödda barn och mamma sa att "aldrig i hela livet ska jag glömma hur förtvivlad hon var den unga mamman, hur hon var över sig av sorg när barnet togs ifrån henne!" Det tänkte jag också på, när jag lyssnade till Philomenia.)

Lördagsfönstret ....

Madamen i Karlstad, hon har ju nyligen varit på varmare breddgrader och tänka sig, att hon i resväskan även hade fönsterhåven nedpackad! Inte illa!

Tack snälla Turtlan! säger jag.

Och så några kvällsfönster från Bohuslän ...

Hej Elisabet!

 

Här kommer några fönster från dagens soliga Lysekil.

Det är många små fönster på olika avstånd i stället för ett stort.

Bilden är också tagen igenom ett fönster (vilket inte syns eftersom linsen är så nära fönstret).

 

Solvarma hälsningar från Monica i Lysekil.

Det bästa för ellem i Skellefteå ...

Hej!

 

Det som glatt mig den här veckan är att ljuset är på väg tillbaka! 

Solen är uppe vid fikatiden på jobbet, både för-och eftermiddagarna. I morse före kl 8 var himlen lite ljus i sydöst dör solen var på väg upp. Och idag kom en liten solstrimma snett in genom köksfönstret! 

Vi har fönster mot öster och väster och bor norr om ett berg, så några månader på vintern når inte solen till vårt hus. Det gör också att det dröjer länge innan de “avslöjande strålarna” kommer in och låter dammet dansa .

 

ellem

 

 

Elisabet säger: jag lägger in en bild tagen från vårt köksfönster och där ser man tydligt att solen nu orkar svinga sig ovanför kullen och känslan är precis som den ellem berättar om!
Kyla gör  mig ingenting, men bristen på dagsljus!
På solstrålar!
Idag har solen visat sig längre än på länge och det är rent ofattbart hur mycket mer energi man får!

Tycker jag om ....

Tack Birgitta Sundling.

Vänner ....

Det tar sig.

Nu börjar sigge ligga nära harry.

Ett mitt-på-dagen-fönster ...

Där hela världen speglar sig.
Min värld.

Och en postlåda där också hela världen speglar sig.
Men med bokstäver.

Och en häst som för dagen inte är alltför kaxig, ty nu har han fått på sig ett elegant täcke (som är det värsta han vet!) och en slags munkavle så han inte ska bita och dra sönder det fina täcket ..., jo, jo, idag är det inte så mycket av slå-bakut-och-galoppsprång och harry är aningen mindre förskräckt, men bara aningen.

Ni glömmer väl inte att läsa .....

.... den här bloggarens rader?

Och här kan man lära sig om nyttigheter som man inte had en aning om!

I Thailand har någon picknick och har köpt nya trädgårdsmöbler.

Ett väntrum i Västerbotten ..., en tant som har örhängen.

Nr 24. En grej jag borde ta tag i ...

Högarna förstås.
Ovanpå pianot ligger en hel drös med papper.
Och böcker.
Och Allt om Trädgård.
Där finns också en liten flaska lavendelolja, en kräm för torra fötter - en julklapp från min syster i Australien -, tre Anthon Berg från Bettankax i Skåne .., där finns en manick som pv använder för att stärka magmusklerna och så finns där ett maskinskrivet brev från min mamma, daterat midsommaraftonen 1980, då var hon i norra Argentina, ute i bushen.

Så här skriver hon, bland annat:

"Mina innerligt älskade - samtliga på Gäddan n:o 5 - i Paradiset.
Så sitter man här och huttrar, så så många midsomrar tidigare i mitt liv. Den sommaren Rita var ett halvår, 1967, gick jag hem från hembygdsgården och gjorde en brasa i den öppna spisen.
Här är kylan genomträngande. Naturligtvis satte det sina spår detta att sitta på ett lastbilsflak i denna kyla och passa en barnaföderska. Jag är nu genomförkyld!

Men säg nu något ont här i livet som inte har något gott med sig. Vi skulle ju få invasion - tretton personer - till midsommar. Förmögna personer som skulle komma på visit. Jag skulle ligga hos Jonssons och ungarna bor ju där hela dagarna som det är, så vi skulle alla flytta dit och gästerna skulle få ta Lenas hus, samt det lilla huset som står intill Olles. Nu har det ju regnat så vägen är oframkomlig igen. Av visiterandet blidde inget. Tänk, jag som har storstädat så grundligt! Nu får jag njuta alldeles själv av detta!

Jag har delat ut kläder till många denna vecka. Sytt om när det inte passat, allt för att så många som möjligt skulle få vara fina till festen på skolan. Jag spyr snart kläder. Men jag såg idag kusliga trashankar i kylan på skolgården. Barfota, iklädda tunna tröjor och dom frös så dom skakade! Men som sagt, fattigdomen är än mer skrämmande på boliviasidan. Arma små barn!

Söndag.
Nu sitter jag stelfrusen i sängen och skriver. Jag har satt på ett kasettband från 1978, det är Egon Sandström i Lycksele som talar. Sedan ska jag lyssna till Önskesångerna från Malå missionskyrka. Urtrist väder. Regnet hänger i luften, det regnade i natt. Sexton grader varmt på gallerian. Det känns varmare ute än inne.
Just nu sjunger Joel Hermansson från Husbondliden - mycket vackert -. "Han älskar oss, det kan jag inte fatta ...".
Nej, det kan jag inte fatta. Hos mig finns inte mycket att älska sett med mänskliga ögon, än mindre av den som har ögon som eldslågor ....
Hoppas att ni har det gott där hemma. Nu har naturligtvis barnen skolledigt och njuter av friheten. Ha en trevlig sommar. Njut av allt det vackra.
Hjärtevarmaste hälsningar från A-mor på andra sidan."

Dag 3 ....

Den sista lediga dagen i den här svängen.
Å, som jag njuter!
Brygger kaffe (Zoegas selected mörkrost) och gör mig mackor (Östras frukostgrova, halleluja!) .., tänder eld i kaminen (det tar tid ....) .., pratar med stenläggaren Christer som kommer förbi och jag frågar vad han tror att det skulle kosta att anlägga en stenlagd gång från entrén till där bilen står .., han  s - t - e - g - a - r   och  funderar .., pratar om grävare, grus, stenmjöl och säger att han ska återkomma med ett ungefärligt besked .., ja, förresten har han varit nere i hamnen och pratat med gubbarna där ... "vi var ovanligt många gubbs där här gången ..., några från Getinge också", säger han.

Och jag betalar räkningar .., och känner mig nöjd när allt är avklarat.
Hundförsäkringen är den dyraste posten.

Bland alla snäckorna från stranden i Ugglarp, står kapten Haddock och hunden Milou och tittar ut över sin lilla värld, den som också är min. 

En grön fågel, kanske en grönfink, har ramlat ner från fågelsnurran, den som just nu befinner sig på jobbet, men i morgon ska den få komma hem. Så länge får den sällskap av kaptenen och hans hund.

Så är livet i ett gult hus i landet Halland.
En rödhake letar mat ute på altanen .., koltrastar kalasar på äppelskivor.
Och i Kairo har ett antal människor just förlorat livet när bomber har sprängts.

Hullerombullerlivet i ett nötskal.
Precis så.

Dagens fönster ...

Från "Långt borta och nära" - Solveig i Dalarna -, kommer löningsdagsfönstret.

Det blir nog en uschlig lön den här månaden, ja, då jag tog ledigt ett par dagar kring jul .., ja, ja, att bli lättsinnig och drömma ansöka om ledighet är ingen konst, värre blir det när man - efteråt -, tittar på antalet arbetade timmar och inser att ..., njaaaa, det hade kanske varit bra om ...?

Nej, det hade det inte!
Men så är det att ha timlön, om nu någon inte visste det.

Och tack Solveig för fönstret!

Vid tretiden ....

Inte är det lätt att få skarpa bilder med en liten kamera ...,  men ändå.

Visst är dom fina!

I ett väntrum ...

Han beskriver det bra.

Bråkstaken ...

Solidaritet? Dela med sig? Vad är det för dumheter!

(Det kan tyckas pretentiöst eller desperat så det räcker och blir över, detta att ha samma bild på såväl Facebook som här på bloggen, men här finns vänner som  i n t e  håller till på FB och då får det här bli till er).

Ja, vad jag vill berätta är i alla fall att herr Björkrast är den mest egenyttiga av alla gäster kring äppelskivorna!

I vanliga fall, då är det herrar Koltrastar som ilsket bevakar varje liten äppelskrutt, men se, mot den här krabaten har dom inte en chans! Han är kung i baren!

En orm har kommit i paradiset ...

Och när han slår bakut och skuttar omkring, är det inte långt ifrån att harry pinkar på sig.

Det är kanske två månader sedan som harry kom i närkontakt med det då nyligen uppsatta elstängslet till hästhagen. Sedan dess är han fullkomligt övertygad om att det var SJÄLVA HÄSTEN som var orsaken och när vi om morgnarna ska gå på promenad, tittar harry nooooooga ner mot hagen till!

Ser han  hästen (eller känner doften), vägrar han att gå nerför backen och ååå, som jag får locka och pocka för att få honom med mig!

Än värre är det när vi har gått mot kustvägen till - liksom en runda -, och kommer från andra hållet. Då händer det att hästaskrället tittar fram (ofta bara huvudet) bakom husknuten och då blir det  t v ä r b r o m s  hos min fyrbente kamrat .., han kryyyper förbi, eller springer en bra bit därifrån och tar skuttet över bäcken och sen fort hemåt!

För lille harhjärtat Harry, har det sannerligen kommit en orm i paradiset.

Radiotankar ....

Den här mannen tycker jag är en alldeles fantastisk representant för hur en programledare ska vara!
Johar Bendjelloul heter han, för den som möjligen inte känner till honom.
Han finns i P1.

Han är lågmäld, alltid vänlig och artig mot dom som han intervjuar eller bara pratar med ., han tycks kunnig och påläst och det är - i mina öron - en fröjd att lyssna till honom! 

Och så ska jag berätta vad som irriterar mig ganska rejält när det gäller radioprat, jo, det är när någon ska göra ett inslag om nånting och så läggs det in en intervju med någon ansvarig människa - en politiker eller man har ringt upp någon som har insikt i det gällande ämnet -, men, så tar man med ynka tre eller fyra ord från den där intervjun!

Då undrar jag .., är det bara för att man ska lätta upp sitt eget inslag lite .., jag tycker det är ett underligt sätt att vara .., att först kontakta någon som kanske är upptagen men tar sig tid för en telefonintervju, och så är tre, fyra ord allt som kommer med! 

(Nu tänker nog somliga .., "ja, ja, annars slutar dom väl aldrig att prata .., lika bra att dom bara får säga några få ord eller möjligen en mening". Jo, det kan så vara .., men varför besvära någon alls om man egentligen inte är det minsta intresserad av dom tänker och tycker .., klippa in små paus-ord bara för att fixa till sitt eget inslag .., det är vad jag tycker att dom gör. )

Såja. 

Då har man fått säga sitt och det med fler än tre ord ,-)

Dagens fönster ...

Hej! 

Här kommer ett sommarfönster till födelsedagen.
Nedervåningens fönster ser annorlunda ut än de på övervåningen.

Glad födelsedag! !
Hälsningar Birgitta/Lilla B

// Å, nu blir man nästan galen av längtan! säger Elisabet.

Nr 23. Ett musiktips! 

Ja, det kan ni få.

Två av mina favoriter och en av dem har återuppstått från det döda.

Och glöm den där lite fåniga videon.

En utmärkt sång att diska till.

Den första lediga dagen av tre ...

... vid åttatiden på morgonen .., ser jag två ekorrar som sitter och äter frukost vid den lilla eken.

Nedfallna solrosfrön - eller bara skalen av dem - är tydligen hur smarrigt som helst.

Och det blir sedvanlig promenad ner till stranden.

Lågvatten nåt så otroligt! Säkerligen tio meter mer strand än för några dagar sedan!

 

Harry springer av och an ..., jag räknar till fem svanar, varav en är en fjolårsunge.
Ungen simmar lite för sig själv, de övriga två paren en därifrån.

Och överallt finns spår i sanden.
Det är väl så det är med våra liv också.
Här och var lämnar vi avtryck .., en del djupare .., en del syns inte alls.
Och när jag tar bilden tänker jag på människor som satt djupa avtryck i det som blev mitt liv.
Medmänniskor som gått med en kortare eller längre sträcka längs den där vägen ..., andra som försvunnit åt ett annat håll .., eller fortfarande finns kvar, om än kanske en bit ifrån.
Det är vad jag tänker på.

Och allt kan hon om fjärilar!

Vid halvtretiden hämtar jag Bella, 4 år, på dagis.
"Ååå, så hon har väntat!", säger fröknarna leende .., och det har minsann jag också gjort.
Så vi åker hemåt .., har saftkalas i köket .., en grannfru tittar in och sitter med oss .., jag läser fyra sagor -, grannfrun får också lyssna och bäst är Gittan och gråvargarna, den läser vi två gånger - och Bella gosar med Harry och önskar att sigge nilsson skulle vara lite mer kärvänlig, men sigge är motsträvig och vill bara komma loss. Fast liiiite spinner han allt.

Och så sitter vi vid köksbordet och ritar lite.
"Det där blå på papperet, det är regndroppar som kommer från himlen!" förklarar Bella.

Och så här ser teckningen ut som hon har med sig från dagis!

Visst förstår ni att det här blev en så otroligt fin dag!