I Dalarna ....

Inne i granskogen .., bland höns och kycklingar, katt och hund och rundmagad man i sina bästa år, där bor Solveig.

Hon är ju från Arjeplog egentligen, inte så fasligt långt från Malå men betydligt mera fjällaktigt .., och hon skriver också om hägg som blommar.

Eller: hon kommer att tänka på någon annan som gjort det.

I Solveigs länklista hittar man mycket smått och gott.

Det här var vackert värre!

I Norrbotten har Bert haft det skönt på allehanda vis.

Ännu mera Norrbotten och ett helt nytt sätt att leva för Wipharat!

Ögon känsliga för blått .., det hittar man här (plus mycket annat vackert!).

Och nu blir det frukost i det gröna!

Godmorgon på er allesammans!

Det bästa för Babsan i Uppsala ...

Hej

Det bästa i veckan måste vara detta.Att maken,glasmästarn äntligen putsar våra fönster på landet.Svårputsat då det är gamla glas i .Nu blir det fint !

Kram Babsan

Idag är det Efit ....

Ja, ett foto i timmen och jag upptäckte det som vanligt för sent, men hakar på nu.
Andra som är med hittar du här. 
Jag ber redan nu om förlåtelse för att jag inte kommer att kunna hälsa på och kommentera som vanligt; det räcker inte orken till.

Vid 8-tiden blir det frukost för mig ute på altanen.
Den våldsamt pollenallergiske pv sitter i köket och läser DN och dricker te.
Småfåglarna kvittrar.
Harry tigger bacon av matte och får en halv skiva.

Klockan 9.00 stryker jag den högt älskade linneklänningen.
Den som en gång var limegrön, men som nu är aningen solblekt.
Igår var det varmt ute .., en slags äckelsvett brände sig fast under armarna.
Så blir det alltid om jag inte har rakat bort håret där ..., nu är det åtgärdat.

Vid 10.tiden.
Efter en natt med mycket värk och flera Strong Pills blir jag alldeles matt bara av att stryka klänningen .., kallsvettas och mår illa.
Lägger mig på sägen och blundar.
Efter en stund känns det bättre.
Läser en recension av bröderna Luuks show och ett reportage om min favoritförfattare Torgny Lindgren, för tillfället på recensionsflykt i Berlin.
Pv säger hejdå och ger sig av norrut.

Klockan 11.00.

Västhuset som vi satte (vi ...? pv) upp i fjolvåras, är en ständig källa till glädje.

Idag hamnade en frodig tomatplanta i jorden, en annan i en hink, så får vi se om där blir någon skillnad. 

Pv berättade att fem tomatfröer hade kostat 35 kronor och hann höll nästan på att dåna när det var dags för betalning, men aldrig har han haft frodigare eller kraftigare plantor! Fyra tog sig.

Fröken Gurka fick också jordkontakt och vinrankan har klarat vintern bra.

Vid 12- tiden .... har jag lagt mig på sängen för att ta siesta. 

Harry ligger intill mig, på soffan.

Fönstret på vid gavel.

Då ringer telefonen .., det är I, egentligen mammas goda vän sedan lång tid tillbaka, men lika mycket min egen vän,  nu när inte mamma längre finns.

Vi pratar länge och om precis allting och jag tycker så mycket om henne och hon berättar om allt hon gjorde igår, då, när den svårt sjuke maken befann sig på ett korttidsboende.

"Du förstår Elisabet, jag cyklade två gånger in till stan och besökte olika kulturarrangemang och jag grävde i trädgården och gjorde allt möjligt, men idag är jag nästan som bakfull .., så trött är jag!" säger hon och jag hör leendet genom luren.

Hon är åttiofem år (men rösten låter trettio år yngre!) och en av de härligaste människor jag vet.

 

Kring 13.00 .... sitter jag i den rosa-vit-randiga solstolen och tittar på sädesärlor och små violer.

När klockan är 14.00 har jag duschat tre gånger och tänker att det är ju lika varmt ute som förra sommarens semesterdagar på Kreta.

Klockan 15.00 ... passerar jag en liten tavla av ännu mindre liten son, då kanske fyra år. 

Bilden togs i Floda, han sitter på altanen hos sin faster och farbror och säger, när jag råkar komma förbi, att han har "fått en pik i foten". Nu är han snart tjugoåtta år.

Lite över 16.00 ..., börjar jag förbereda middagen. 

Det blir stekt fisk med Leinas goda sås till.

1 bytta creme fraiche

1 tärning fiskbuljong som smulas ner 

Kokas upp - eller värms - så att buljongtärningen löses upp.

Tro mig eller ej, den är sååå god!

Aldrig har jag ätit så mycket potatis och morötter som sen jag mötte pv.

Vid 17-tiden ..., har pv kommit hem från årsmötet och är i full fart med att klippa gräsmattan.

Och tänka sig, vi är ännu inte i maj månad! 

Klockan 18.00 ...., tar jag paus och lägger mig på sängen och läser DN, en artikel om sångerskan Robyn. Solen kommer in bakom mig .., och jag upptäcker hur slapp min hud har blivit. 

Ja, ja. 

Vid 19-tiden .., tar vi bilen till parkeringen och sen kryckar jag mig ner till havet. 

Harry och husse är förstås också med.

Det var ljust ute - och är ännu -, men i motljus blev det så här. 

Och sen tog orken slut ,-)

Dagens fönster ...

... finns i växthuset Odla.

Vi ligger lite efter där .., ja, egentligen är vi väl före (minst en månad!), men det känns som om vi inte hängt med, mest för att pv är den ende som fixar att kånka och bära och gräva.

Nåja, idag ska jag försöka göra lite nytta där inne, ty herr pensionatsvärden ska ge sig av norröver, till Fjärås söder om Göteborg på ett årsmöte för vindkraftsföreningen, så det blir harry och hans matte (och sigge, om han behagar umgås med oss) som blir kvar hemma.

Men det kan man uthärda.

För en liten stund sedan satt jag ute i solskenet och åt frukost .., vilken outsäglig glädje .., bland blommande körsbärsträd och ljuvligt doftande spireor. Inte behöver man vara  mångmiljonär för att vara rik .., rik är man när man får vara med här i livet och uppleva såna härliga dagar!
Tänk, alla äldre eller svårt sjuka som sällan eller aldrig får komma ut .., som ligger i sjukhussalar och inte får känna doften av hägg eller poppel ..., ja, som knappt får känna doften av frisk luft genom ett öppet fönster!

Nu mot dammsugaren!

Lycka ....

Blommande hägg.

Den doften slår allt annat.

Idag ...

Vid elvatiden kommer rara friherrinnan och hon har med sig fikabröd och så sitter vi ute på altanen och pratar om allt och inget, allt medan hon väntar på klarsignal från hundtrimmerskan i Getinge, men så länge - tills den lurvige hunden blir klar -, blir hans matte här hos mig.
Tänk, vad såna besök gör för den själsliga hälsan!

Friherrinnan är även idag iklädd den fina blå artistrocken från Gudrun Sjödén och som vanligt är hon solbränd .., armar och ben är redan somrigt bruna.
Och jag fryser och fryser.
"Det är för att du har ont Elisabet!" säger hon.

Efteråt, när den rara madamen har åkt för att hämta sin nyfriserade hund, lägger jag mig på sängen i sal 1 och läser såväl DN som GP.
Där är en intressant artikel om försöken att utrota malaria.

Och vi läsare får stifta bekantskap med spärrvakten Eva i Stockholm.., hon berättar om sitt yrke och vad det betyder och om sånt som hon varit med om å jobbets vägnar.

Jag älskar sånt! 
Det är verkligen så, att alla människor har en historia.
Alla har något att berätta.

I Dagens Industris Weekend-del, fascineras jag över omslaget som visar skådespelerskan Stina Ekblad. Det är hennes händer jag tittar på.

Jag minns nämligen en gång när jag stod framme hos en lokförare - inte den lurvige, men han stod där också -, och det pratades om ålder och då sa mannen som körde tåget att ...."jag har svårt att bedöma din ålder Elisabet, men när jag ser dina händer, då förstår jag att du i alla fall inte är ...".
Han tyckte - helt rätt också - att mina händer avslöjade åldern.

Kanske är det därför jag tycker så mycket om Stina Ekblads händer.
Vi människor må fylla ut våra rynkor med botox eller strama till ansiktet med hjälp av kniv eller laser, men händerna ..., nej, allt går inte att dölja.

Det tycker jag om.

Fönstret här intill skrivbordet står på glänt.
Jag hör en motorgräsklippare och fågelkvitter.
Flädern har slagit ut.
Och spireorna - som doftar överjordiskt -.

Sist av allt läser jag en recension om en indisk film - "The lunchbox" - som jag lovar mig själv att titta på. Jag blir glad bara av att läsa om den .., och så tycker jag nämligen att ingenstans på vår jord finns vackrare människor än i Indien.

Det är väl ungefär vad den här dagen har bjudit på och nu ska jag ta harry på promenad.

mormorsglädje ...

... är när Emma åker till Holland på landslagsläger för flickor f.-97.

Ikväll är det match igen.

Det bästa för sportiga jenny ....

Veckans bästa är ju helt klart den där hemliga resan som syrran fixade förra veckan.
Syrran skriver på min vägg på FB där hon undrar när jag slutar som i lördags. Jag svarar att jag slutar 15.45 och är i Gränna 16.15. Jag tänkte att det handlade om att hon sambon var på mässa på Elmia i Jkpg och undrade när de skulle hämta upp mig. Men nej då. Då skriver hon att hon har nåt på gång...

Till slut får jag veta att hon planerar en hemlig resa. Jag behöver inget pass och jag behöver inte packa ner bikinin. Nej, det räcker att jag packar som att jag ska hem till Thn, vilket var planen... Min första tanke är att det blir en tur till Kalmar. För Blåvitt möter ju Kalmar FF på Guldfågeln Arena påskdagen. Syrran vägrar så klart att svara.

Så kommer då påskafton och jag har packat väskan, och när jag kliver i land i Gränna så väntar då syrran med sambo på mig och vi börjar åka. Men de svänger inte av mot RV 31 (tror jag det är) mot Nässjö. Nej, vi kör mot Helsingborg. De har även ställt in GPS:en så jag vet hur långt vi planerar att åka och när vi då ska vara framme... Min nya tanke är Ullared eller Helsingborg. Detta är nämligen två andra platser syrran jämt tjatar om att hon vill till... Men så i höjd med Ljungby ungefär så svänger vi av motorvägen, syrran plockar ner GPS:en och slår in något nytt. Då ser jag att det faktiskt står Kalmar på en vägskylt!! Vi är alltså på väg till Kalmar trots allt.

Det här var en underbar resa. Vi bodde granne med Kalmar Slott, jag hann med två fantastiska morgonpromenader, allsvensk fotbollsmatch, en sväng till Borgholms slottsruin och Borgholm och så även en sväng till Ottenby och Långe Jan!

Bilden visar Klapphuset i Kalmar. Ett av Sveriges få kvarvarande klapphus. Kanske till och med Sveriges enda. Här tvättas fortfarande mattor av Kalmarborna, och den nuvarande klappstugan är från början av 1900-talet. På platsen har det funnit ett klapphus sedan 1850-talet!

Må gott!

//sportigajenny

Det bästa för Anne i Mantorp ...

Hej kära du!

Visst vill jag vara med i lotteriet nu när du börjar komma ut ur din operationskoma. Måste säga att

jag beundrar dig dels för ditt mod att göra en till operation av ett andra knä och att du är så himla

tapper och alltid positiv. Du är bäst!!!!!

(Elisabet säger: ja, jag tycker dom där raderna var så himla trevliga, så dom får faktiskt stå kvar ,-)

Så till det bästa på länge för min del, som var besök på en en alpackautställning i ridhuset i Mjölby.

Jag är KÄR! Vilka underbara djur och så vänliga och med ett läte som påminner mig om bebisar.

Tyvärr har jag ju inte fått tummen ur och fixat så jag kan ta bilder, men du hittar säkerligen något

passande.

Må nu så gott i det ljuvliga vårvädret.

Kram/Anne i Mantorp

Här och nu ...

Ett faktum är att man kan bli alldeles oerhört upprymd bara av ett litet fång med vitsippor.

Det bästa ...

Örhängen, förfärdigade av min kusindotter Lotha, är en av vinsterna.

Det har varit synnerligen dåligt ställt med kraft och ork hos den knäopererade bloggmadamen, ja, rent av förfärligt illa har det varit, men nu äntligen känns det som om livet sakta vänder åter.

Då passar det väl som bäst med att göra i ordning det här med Det Bästa .., det som värmde våra hjärtan lite mer än vanligt.

Sedan tidigare har Eva i Tyresö berättat om sin glädje ...

Ja, hur hon och Långe Maken satt på stranden och tittade ut över havet och männniskorna som passerade .., och glädjen i att vara i Halland igen.

Och den STORARTADE madamen i Göteborg - Ann -, hon var så glad över den nya tatueringen som ju verkligen är talande när det gäller henne och vad hon tycker om här i livet!
Ann glömdes bort i förra dragningen och lotteriinspektionen har nu utdömt vite till den ansvariga damen - nämligen att bjuda på delikat middag nästa gång Ann och hennes lagvigde närmar sig landet Halland - och som plåster på såren får nu stickdamen vara med på även denna dragning.

Men hur är det med er andra?

Det behöver inte alls vara nånting som värmde hjärtat just den här veckan, utan bara så där rent allmänt ...?

Och hur är det med mig själv ..:?

Jo, stor glädje var det när min äldsta syster med sin dotter kom på besök från Skåne.
Här står syrran och målar läpparna - sitt eget läppstift hade hon glömt hemma - och det vet ju alla hur viktigt det är att vara tjusig när man rattar en bil i så många mil!

Ännu mera glädje: paketet med mammas brev till väninnan Gertrud Näsström och åtta kasettband där mamma pratar och pratar och pratar och pratar.

Den vackra boken som var en present från Lena som tvärhälsade på i Särdal, bara några kilometer härifrån .., den spred också glädje!

Vill ni vara med?

Ja, men ni vet ju precis hur det går till .., mejla bara den där hjärtevärmen till bisse151@gmail.com, så har jag förhoppningsvis förstånd att lägga in just ditt bidrag och - hopefully - ännu mera förstånd att ta med din lott i dragningen i det s.k. låtsaslotteriet.

Varmt välkomna!

Dagens fönster ...

... finns i Skåne, närmare bestämt i Malmö .., och visar Andréegatans innergård.

Jag blir nästan varm i hjärtat när jag ser bilden - eller husen - som i mångt och mycket påminner om Regementsgatan i Ystad där jag bodde.

Sonen tog bilden

Gladpost ...

Med posten kommer ett paket innehållande mängder av brev och kasettband, vilka min mamma skickat till en hemifrånväninna boendes i Hägersten, ja, detta under åren som mamma tillbringade i Sydamerika.

Det är väninnans dotter Gunnel som via Facebook (ära vare FB!) har hittat mig och berättat om vad hon nu hittat efter sin mammas död och är jag möjligen intresserad av att ta hand om allt detta?

Ni kan ju gissa vad svaret blev!

Nu har jag suttit i vardagsrummet och lyssnat på det allra första kasettbandet, det gula som syns på bilden. Det är inspelat på hösten 1985 och jag sitter mest och ler hela tiden och jag förundras över att mamma har kvar så mycket av sin Dikanäsdialeket, det har jag ALDRIG tidigare tänkt på!

Nu fortsätter lyssnandet!

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Och ja, just det .., fönstret ska bytas ut - tillsammans med ett antal andra - och pv tycker att jag ska ägna dom lediga dagarna åt att hitta fönster som passar huset.

Det är inte det enklaste ska jag säga.

Och det hela ska ske i sommar.

Georgdagen ...

Den tjugotredje april fyllde en av mina lekkamrater år.
Hon hette - och heter säkert ännu - Eva-Lena.
Fräknig, spikrakt hår och enda barnet.
Och fyller såklart år nu också.

Hennes mamma var en mästare på att sticka, virka eller sy Barbiekläder och ingen Barbiedocka var finare än Eva-Lenas.

Om somrarna fick jag följa hela familjen (som var liten, den bestod bara av Margareta, Arvid och dottern - min lekkamrat -) till Näsudden till deras sommarstuga och så åkte vi motorbåt ut på sjön och fiskade eller hade picknick på stranden .., jag lärde mig att doppa knäckebröd med ost och marmelad i kaffe.

Sedan säkert fyrtio år tillbaka har jag helt tappat kontakten med den forna lekkamraten och Margareta, som arbetade på biblioteket och var en sån härlig granne, överlevde sin make med många, många år, men nu är även hon borta.

Livet går vidare.
På bilden syns sal 1 och min medkompis - inte patient - harry nilsson.
Han är verkligen min bäste vän dom här dagarna i huset.

På fönsterbrädan i tvättstugan (som ännu är precis som den ska, ordning råder ... heja!) trängs fyra tomatplantor och en gurkplanta.
Lycka.

Och under plommonträdet växer familjen styvmorsviol och pv klipper runt hela sällskapet, precis som fotografen Åke Burwall hemma i Malå gjorde .., fast med blåklockorna. Han sparade också på småblommorna.

Onsdagmorgon i landet Halland ...

Bilden togs vid kvart i sju. Morgonsol över Eckes lillstuga.

När klockan är fem går reveljen .., då är det dags för pv att lämna bingen!
Själv ligger jag kvar under det blommiga täcket ..., fönstret står på glänt och småfåglarna kvittrar som galna!
Det är väl det här med våren, förstås.

Att vara sjukskriven under lång tid känns märkligt.

Kan man inte köra bil eller moped, blir man mer eller mindre bunden till hemmet.
Mest mer.
Så här sitter jag om dagarna.
Särskilt spännande blir inte tillvaron .., det är korta eller lite längre promenader ..., en titt i postlådan .., besök i växthuset ..., och man tackar sin lyckliga stjärna för friherrinnan som kommer med dels en bok, dels en packe lättläsa tidningar, såna som har mängder av recept och korsord!

Och så tittas det på tv.

Det är nyheter kors och tvärs och västnytt (som aldrig lyckas parera övergången till eller ifrån den ordinarie kanalen, så det blir mörkt i rutan ett tag ...) och det är det vanliga förstås .., elände och mera elände och jag låg i sängen och tänkte på bråket i Norrköping som blev så våldsamt .., tänk, bara tänk tanken .., att det hade skett här på Ejdervägen, att våra grannar Gun och Göran skulle ha blivit osams med sina släktingar och att jag hade vaknat och upptäckt att två män dödats och låg utsträckta på gräsmattan och äldre och yngre släktingar skulle ha fäktats med knivar .., ja, han lillkillen som inte kunde säga harry med r, utan "hajjy!", tänk, om allt det hade hänt här!

När sånt här händer, då är jag helt förvissad om att en hel svärm med stekta sparvar flyger rakt in i gapet på SD, som säkerligen sitter och gnuggar händerna av förtjusning.

Jag vet ju hur jag skäms när svenska ungdomar svinar ner och lever rövare på skidresor till Alperna - i alla fall var det så tidigare -, hur ska då inte landsmän till den här hetlevrade släkten skämmas?
Det är vad jag tror.

Och nu blir det påtår.

Klockan 11.02 ...

Första dagen helt alena hemmavid.
Ja, frånsett harry och sigge, förstås.

Tillvaron som sjukskriven blir annorlunda.
Många tider att hålla reda på .., piller hit och dit och promenader och gymnastik.
Samordning.
Resam eller pv?

I Norrköping har det totala vansinnet brutit ut och i ett kylrum ligger två döda män.
Man kan bara undra vad som får människor att så tappa fattningen?

Hur jag än försöker tänka tillbaka, så minns jag inte ens tillstymmelsen av ett mord i min barndom?
Det borde rimligen ha funnits, men jag kan inte komma ihåg nåt sånt.

Och hemma har Skellefteå AIK vunnit guld och där har väl också det totala vansinnet utbrutit .., Ulf Bergström på malåsidan berättar att i dagens hemtidning bestod de 24 först sidorna enbart av hockey.

Ja, ja.

Men solen flödar, spireorna är på väg att slå ut .., körsbärsträden likaså och nu ska jag ta mig samman och gå på promenad i allt detta vårliga vackra.

Dagens fönster ...

 

Hej Elisabet,

 

Här är en fönsterbild på vårt grannhus i nedåtgående solljus igår kväll. 

 

Vi har sådana ljus- och klimatförhållanden här i Provence att jag ofta på kvällarna tänker på Edith Södergrans dikt - "Dagen svalnar mot kvällen....."

 

Kram från Monet

Annandagen ...

Soligt, men inte som igår, bara så där lagom ljuvligt varmt i luften.
Pensionatsvärden dammsuger, vaskar golven och hänger ut tvätt - han borde få medalj -!

På eftermiddagen blir det födelsedagskalas i Bäckagård.
Hilda har fyllt 26 och där är många av hennes väninnor - rara töser allesammans -, och där är hennes mamma som jag tycker så mycket om .., Hildas svärföräldrar och så vi själva då.

Mycket prat blir det.
Födelsedagsbarnet har klippt sig och är vackrare än någonsin.

Så sitter vi där och bjuds på vegankakor (jättegoda!) och smörgåstårta på veganvis och pv känner några av töserna - antingen har han haft dom själva eller deras syskon i skolan - och jag blir hysteriskt trött så där pang bara ..., somnar nästan i bilen på väg hem och faller ihop som en tom påse på sängen i sal 1 ..., orkar knappt titta på hockey ..., håller pv i handen, den som alltid är varm.

Denna helt ofattbara trötthet som kommer som ett skott och fäller en till marken.

Inte vet jag varför bilden har en siffra .., jag har väl använt den till nånting för att visa, men det får ni ta.

Och nu blommar pingstliljorna.

Imorgon är det arbetsdags för herrn i huset och harry och hans matte ska klara sig själva, men det är inga problem, det går bra. Jag skulle vilja skriva ett brev till herr ortopedläkaren och berätta om hur bra det är mellan varven .., hur lätt jag då går med kryckorna och vilken skillnad det är mot för det andra knäet, ja, hur det var då.

Läkaren heter Kristofer Torle.

Nån dag ska ha få det där brevet.

På frukostbrickan ...

Intressanta tankar om hur man uttalar ett visst ord ..., hittar man här.

Och i Norrbotten tänker Bert på doftminnen. Skutta dit och bidra du också!

Den skånska madamen i Portugal, hon rekomenderar en länk att lyssna till.
I alla fall om man tycker om katter. Och hundar också, säkert.
Jag ska ta mig an den - länken - idag.

En annan madame - sköldpadda - har varit på utflykt!

Alltid titt, - och läsvärt - här -!

I Buenos Aires har jag varit .., två gånger, till och med och det var min nästan första riktiga utlandsresa. Mamma hade åkt buss och tåg från norra Argentina och så följdes vi åt norrut igen, på en tågresa som går utanpå allt jag någonsin upplevt när det gäller äventyr.
Inte minns jag så mycket av den här stora huvudstaden .., jag kommer ihåg att vi var på Cirkus .., och bankkontor där k-pistbeväpnade vakter stod skjutklara uppe i en slags torn i banklokalerna .., men annars är det som blankt därifrån. Kanske var jag alldeles för trött för att intrycken skulle fastna på riktigt?
Inte minns jag om vi tittade på någon gatukonst, heller?

Och så är det ju det där .., vilken musik man lyssnar till.
Här i Stockholm.

Och i Dublin. 
Där var det nog fler leenden.