Dagens fönster ...

.... var mitt och fanns - och finns ännu - på Regementsgatan 19 A i Ystad.

Igår fick jag en bild från Solbritt i just Ystad och motivet var två av dom här fönstren, vilka numera är helt fördragna och har så varit sedan jag flyttade. Så trist!

Och tänk .. , nästa lördag .. ,då ska jag slå mig ner en stund på den där stentrappan där jag hade pelargonior och kryddväxter och som kändes som min egen lilla täppa!

Och  v e m  vann nu den fina brickan .....?



Jo, det gjorde ....

Och så blir man pånyttfödd ...

Nästan genast när pv kommer hem, frågar han om vi ska åka och ta ett dopp?

Vi kör till Steninge; det tar väl 2 minuter, kanske .., och nu, när stegen är på plats, blir allt så mycket enklare ...., jag doppar mig först .., några tafatta simtag (det är inte enkelt att simma när man inte får vinkla benet eller sparka till ...) under ytan och sedan upp igen.

Lyckligast i världen.

På väg till bilen såg det ut så här.

Klockan 13.00 ....

... har jag tid hos sjukgymnasten Thorbjörn - med dansk brytning - och det visar sig att jag har tagit fel på dag. Det var igår jag skulle vara där. Åååå, så pinsamt, jag som alltid vill hålla tider!

Nåväl, medan han ägnar sig åt en äldre dam, läser jag Allers och fördjupar mig i olika recept från i vintras .., sedan tar han sig an mig och kontrollerar hur mycket jag kan pressa ner knäet och det är det svåraste av allt ..., det går helt enkelt inte, men jag SKA kunna till slut, det har jag bestämt!

Och jag får göra olika sträääääckochtäääänjövningar och visar att jag nu kan stå på ett ben (såväl vänster som höger ...), jag har bättre balans och jo, det ser bra ut, frånsett att mitt nyligen opererade knä är så varmt, mycket, mycket varmare än det högra.

I morgon har jag tid hos läkaren på vårdcentralen, hon som "är så snäll och heter Vera", så då får vi väl se vad som händer.

Efter besöket tappade jag precis alla fjädrar som fanns i min kropp och stööööp på soffan Ektorp, tillsammans med Harry.

Nu har jag tagit två strong pills (ja, strong och strong .., Panocod) och kan absolut inte köra bil (natten mot idag var "sträng", som dom säger i Halland ...) och om en liten stund blir det en promenad med harry och klockan sex är pv hemma och då blir det dragning en timme senare.

Så här (bilden) såg det ut från min utsiktsplats i soffan Ektorp.

Jag  ä l s k a r   att ligga på en säng eller soffa och lyssna till livet som pågår intill.

Hos Solveig i Dalarna ....



... där har det minsann blivit tillökning i familjen!

Den som en gång haft förmånen att ha småkycklingar ..,. vet hur underbart roligt det är.

Grattis Solveig och Roland och förstås mamma höna och pappa tupp!

(Filmen har hon spelat in, Solveig, alltså):

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Kom ihåg  ....

... att ikväll blir det dragning igen, ja, på den somriga lilla brickan som Kattis bjuder på!

Alla som ni var med i tillbringaren igår, är såklart med även den här gången.

Sånt som får mig på gott humör ...

Sånt här.

Herremin ..., vi glömde ju brickan! 

Då gör vi en dragning till i morgon, med samma deltagare - men då gäller det förstås bara brickan -!
Två dragningar på raken .., det tar sig ,-)

Och så här blev det ....



Det blev dålig skärpa så här i kvällningen, men det kan inte hjälpas.
Ni skulle veta så fint och skarpt det blev i mobilen ,-)

Grattis till er tre som vann och tack igen till er som stod för vinsterna!

När detta ska postas, så är det Kattis som står för portot!
Tack till dig också.

Nyss ...

Med kryckan i höger hand och kopplet i vänster hand, så gick jag ner till stranden.
Det var bara en ung kvinna och jag själv och så harry ..., som var där.

Plus en svan på höger sida .., och några gravänder längst till vänster.

Det var mer än underbart .., det var himmelskt.

Och jag gick lååångt ut och funderade på att doppa mig med klänningen på, men avstod.

Kraschen kom i New York ...

.... säger mannen som är lång och har lockigt mörkt hår.

Och han berättar om en hektisk finansbransch .., hög lön .., stress och mera stress .., och till slut hur hjärnan tackar för sig av pur utmattning .., han berättar om respiratorvård i New York där det hände och sedan: ett helt nytt liv.

Ett annorlunda liv.
Sjukskrivning.
Rehabilitering.
Vila.

"Aldrig mera som förut, nej, det är inte värt det!" säger han.

Nu gräver han i jorden och lyfter tunga stenar, allt medan harry sitter en bit ifrån och tittar på.
Bakom oss går hästar i en hage.
Svalor pilar förbi.

Vad han ska göra sedan ...?

"Jag skulle nog gärna bli bonde ...", säger den mörklockige.

Ikväll blir det dragning ...

På rumsbordet prunkar nu dessa syréner ...

Just det .., ikväll smäller det och här är ni som har delat med er av glädjen:

Det är .....

Gerd i Norsjö
Eva på Frösön
Monet i Frankrike
Bloggblad i Söderköping
Eva i Tyresö
annannan i Portugal
Anna-Lena i Tumba
Barbro i Uppsala
Ulrika i Närke
Den STORARTADE Ann i Göteborg
PV vill också vara med 
Och Turtlan i Karlstad

Vinsterna då?

Jo, det är en bok av Anna Jansson .., en disktrasa/norrlandsparlör, samt en liten bricka, perfekt för två koppar. Bok och disktrasa från ellem i Skellefteå och brickan från Kattis.

Tack snälla rara!

Några axplock från glädjekällan ...

"Det bästa denna vecka var att jag vågade använda cykeln. Äntligen!

Om jag tänker mig för ordentligt vid på- och avstigning så går det bra.

Ända sedan knäskadan 7 nov har cykeln varit helt omöjlig.

Nu gick det bra och jag susade ner till affären och inget var tungt på hemvägen.

Helskönt!"

"Bara alldeles enkelt och just precis nu. Lördagsmorgon och jag vaknar tidigt av ljus och fåglar (ja strax efter klockan 6, på våra breddgrader är det inte ljust tidigare) och vi har sovit med fönstret öppet som jag nästan aldrig får P med på att göra. Jag går upp och stoppar tvätt i maskinen och öppnar fönstren och gör te. Pratar en stund med pappa i telefon; han känner sig pigg och rask trots behandlingar han har gått igenom och idag ska han arbeta i trädgården tillsammans med min faster. Katten kommer in genom det öppna fönstret och somnar bakom min rygg i soffhörnet medan jag äter frukost. Jag har fortfarande pyjamasen på, den med blommiga byxor som jag känner mig fin i. Inte ett skvatt måste jag göra den här lördagen men ganska mycket vill jag göra. Solen skiner en liten morgonstund på pelargonerna på balkongen på norrsidan mot gatan. Nu börjar dagen."

"Snart så kommer båten i sjön. Det har putsats och fejats i helgen. Oljat relingen och lackat lister blev också gjort. Så snart snart så. Nu väntar vi bara på att båtmotormekanikerfirman ska fixa med drevet. Där propellern sitter ska något fixas. Vi pratar om var vi ska åka i sommar. Planerar och funderar. Snart snart. Längtan är också en glädje!" 

Tisdag i maj ...

Mitt första möte med kaprifol, det var i mitten av 70-talet när vi tillbringade några semesterveckor på Tjörn i Bohuslän. Överallt växte vildkaprifol!

Det blev väl någon slags förälskelse förstås och även i Halland finns hur mycket som helst av den här varan ; bara uppe i vår slänt kan man trassla in sig i horder av kaprifolslingor.

Att jag med emfas hävdade att vi skulle ha kaprifol på spaljé här på kullen .., det var kanske inte mitt allra mest lyckade projekt. Kaprifolen blir visserligen fin upptill, men nertill spretar det tomt och ödsligt.

Nej, mycket bättre är det med klematis!
Den här klipps ner varje vårvinter och innan sommaren är tillända, ja, då fullkomligt VÄLLER den ut över väggen .., nerifrån och upp .., och den är så otroligt tacksam!
Till höger om stuprännan skymtar det lilla huset som är till salu.

Och så har vi ju humlen ..., lika tacksam den, men i slutet av sommaren brukar den drabbas av nån slags ohyra så att det blir bara trådar kvar. Sååå synd, för oj, vad jag tycker om humle!

Ännu en kaprifol finns och så här blir den .., som ett skuggande tak och det var väl kanske inte riktigt meningen.

Bilderna togs nu på morgonen och dessförinnan hade jag plockat mördarsniglar .., jag tror säkert ett tjugotal som antingen slogs ihjäl eller dränktes, ja, det är hemskt, rent av förfärligt, men äckligare djur har jag väl sällan varit med om och jag ser nog hur dom börjar ta sikte på växthuse!

Dagens fönster ...

Stickmadamen Ulrika torde ha haft - nej, inte en håv, utan en trål - med sig när hon häromsistens var ute på vift.

Här är ett ännu ett fönster!

Tack snälla! säger jag.

Om kärlek ....

.... kan man läsa här.

Och bli glad.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Det bästa i veckan:

Att få skura vårt utedass vid skogsbrynet, då är sommaren i antågande.

 Dessutom helgens arbetsdagar då svåger med fru hjälpte oss att lägga nytt däck utanför stugan. Så underbart med människor som erbjuder sin hjälp! Igår åt vi fyra och våra hundar ( fyra stycken) frukost på den nysnickrade altanen, sommarvärmen hade med ens infunnit sig.

Björkarna slog ut under dagen och när jag och vår hund kom till stan igår kväll satte vi oss vid sjön och njöt av den ljumna kvällen.

Kram Eva

Om Alfred och Shirley ...

Alfred som skötte om sin dementa fru intill slutet.

Som lillflicka tillbringade jag hur många timmar som helst sittandes på ryamattan framför tv:n och med mammas läroböcker från sjuksköterskeskolan i Umeå som bästa lektyr.

Åååå, vad jag tyckte att det var intressant!
Där fanns bilder på olika sjukdomar .. , förfärliga bilder med människor som drabbats av elefantiasis och där var bilder på flera meter långa inälvsmaskar och där var utsträäääckta tungor och allt möjligt annat!

Nu, femtio år senare och mer än så, sitter jag återigen framför tv:n, men nu tittar jag på program som heter "Det kungliga lasarettet" (från Australien), 112 och ett danskt sjukhusprogram.

Det kungliga lasarettet visar ALLT .., och är oerhört intressant.
Såväl 112 som det danska akutprogrammet är mer ..., ja, det späds med häftig och vad någon nog tror är spänningshöjande musik .., det är ett evigt upprepande om vad som har hänt och vilka som arbetar och jag blir ofta sååå less på att titta eller lyssna.

Men brittiska Akuten, har allt!
Där får man också följa patienterna, men på ett helt annat sätt .., där träder personligheten hos anhöriga eller den sjuke själv fram .., män och kvinnor berättar om sina liv och drömmar .., allt vävs samman .., det blir inte bara en diagnos eller en häftig olycka med mycket blod .., och nästan alltid sitter jag med tårar i ögonen när eftertexten rullar.
Mest av glädje.
Någon häftig musik för att förhöja spänningen finns inte.
Det behövs inte.

Äldsta Dottern och jag själv sms:ar ofta där vi sitter - femtio mil ifrån varandra - men båda framför var sin tv och så skriver vi ..."åååå, han är väl underbar, den där Alfred!", eller ..."vilken snäll doktor!"

Idag såg jag reprisen av gårdagskvällens Akuten.
På bilden här ovanför ser ni Alfred, som en gång i livet arbetade som militär, nu är han kommen långt upp i åren och arbetar vidare som fönsterputsare -åååå, det trivs han med - och han visar hur man ska göra .., "det gäller att vara snabb och effektiv med fönsterskrapan!" säger han leende.-

Eller den unga tösen Shirley som sitter i väntrummet och tänker på sin morfar och allt vad han kom att betyda för henne och hur hon saknar honom, nu, när han inte längre finns!  Hon berättar också om sitt liv och sina tankar om framtiden.

Och kvinnan som alltid har så bråttom och ramlade nerför trappan för att slutligen landa mot ett bord där hon närapå slog ut alla sina tänder .., och maken som sitter vid hennes sida på akuten och ber att hon ska ta det liiiite lugnare och när hon väl har blivit utskriven, ja, då får vi veta att den snabbfotade madamen har ramlat och brutit handleden igen!

Sånt.
Det är som att titta in i helt vanliga människors liv, tänk, vilken ynnest!

När jag i september åker till London, då skulle jag vilja besöka Kings College Hospital och dela ut stooora, stooooora fång med rosor till den här fantastiska personalen som så generöst delar med sig av sitt arbete och sina tankar, för att inte tala om patienterna som gör samma sak!
Det är vad jag skulle vilja göra.

Ni vet väl .... 

.. att vännen Guy är igång igen och bloggar.

Pensionatsvärden har bytt jobb ...

Medan jag själv drömmer om att jag befinner mig hemma i Malå och ska till att arbeta på Ica Nilahallen och då har glömt koden till butiken eller har missat att räkna kassorna, har pv mer storslagna drömmar.

Ibland är han uttagen till världslaget i längdskidåkning (och han finner det inte alls helt ologiskt heller .... tvärtom!), ibland är han nära att vinna Vasaloppet.

Och i natt har han bytt karriär; han fick nämligen order om att dela ut Hallandsposten till prenumeranter boendes på planeter i yttre rymden .., lydde ordern och gav sig iväg i en raket!

Åt detta har jag skrattat högt för mig själv hela morgonen.