Fortsättning på den där berättelsen ...

Nu bara skriver jag av artikeln ..., den som såååå värmde mitt hjärta.
Från GP i söndags.

 Kycklingarna hade en egen liten inhägnad, och var så roliga att titta på.

Jag och min bror brukade fånga räkor och små krabbor, till att mata kycklingarna med. Framför ladugården låg ett trädgårdsland, där allt man kan önska sig växte. Annie odlade också lite blommor för skojs skull. I vattnet, nära huset, låg en liten brygga med två träekor. En stor för Axel och en liten till Annie. Bakom huset var en stor grön äng, där korna betade.
Ibland hände det att korna tyckte att gräset började ta slut och vadade då över ett sund till Sunnholmen. Då tog Annie sin lilla eka och rodde över för att kunna mjölka.

Det var alltid så trevligt att komma till Gillholmen. Axel eller Annie vinkade in oss i köket. Så gick Axel ner till sin brygga och drog in en sump, en låda med små hål i, där fångade fiskar kan leva men inte rymma. Ibland var det ål och ibland var det rödspätta. Axel rensade dem och sen fick Annie fiskarna och kokade dem i en gryta. Axel gick ut till trädgårdslandet och grävde upp potatis och de grönsaker som han tyckte passade, exempelvis sallad och rädisor. Det var alltid gott att få så färsk mat. Särskilt potatisarna, tyckte jag var något helt annat än det vi köper i butikerna.

Min bror och jag kunde leka så mycket. Vi byggde segelbåtar som fraktade gods från hamn till hamn. Till slut blev vi så skickliga att vi kunde bygga segelbåtar som seglade över till en liten ö, vände och kom tillbaka. Axel var alltid på gott humör när han träffade mig och min bror. Han brukade hitta på sånger om mig som han sjöng. Det var nog så att Axel sörjde väldigt mycket att han själv inte hade fått någon son.

På kvällarna satt Pappa och Axel på berget och talade om livet. Glädjeämnen och bekymmer.
Jag hörde Axel klaga på att han var så fattig. Då sa min pappa: "Axel, du är en av de rikaste människorna på jorden. Du som får leva i det här oerhört vackra, stilla och naturliga. Långt från stadens brus och larm. Jag skulle inte tveka en sekund om jag fick byta med dig."

Axel var en av de sista riktiga fiskarbönderna i Sverige.
Det han framför allt livnärde sig på var ålfiske.
Nu är Axel död, det är idag på dagen 17 år sedan. (Han levde 11/11 1904 - 8/6 1997).
Ålen är närmast utrotad och fiskarbonden är ett minne blott.

Ola Bryngelsson.

// Elisabet skriver: det är som att titta på en gammal svartvit film! Underbart! 

Som när solen strålar ...

Någon gång i början av min sjukskrivningsperiod fick jag en kommentar här på bloggen, från någon "Fredrik" som påstod sig representera afa-försäkringar och han tipsade om att man, under längre sjukskrivning, kan få rätt till ersättning från just afa.

Helt övertygad var jag om att denne för mig helt okände Fredrik var en bluff.

Men jag kollade upp lite på nätet och jodå, där fanns verkligen nånting som hette och ännu heter afa och jag kontaktade denne Fredrik som hade lämnat sitt telefonnummer och han lovade att skicka ansökningshandlingar, som mycket riktigt kom i postlådan .., papper som fylldes i, lämnades till arbetsgivaren och sen har det varit tyst.

Igår fick jag ett nytt brev från afa.
Där kan man läsa att dagersättning lämnas från och med den 1:a april ( i mitt fall) med viss procent av sjukpenningen, etc, etc.

"Det är ju rent obegripligt, vilken service!" utbrast jag till pv.

Och så sa jag att "imorgon ska jag kontakta dem och höra hur insättningen görs, lämna kontonummer och så vidare".

Det hade jag inte behövt.
På mitt konto fanns pengarna redan!

Inte det minsta lilla krångel .., bara service!

Alla ni som tillhör LO och kanske blir sjukskrivna en längre tid, glöm inte det här med AFA-försäkringar (om din arbetsgivare har kollektivavtal, så har du förmodligen rätt till ersättning).
Om detta hade jag noll koll, innan denne Fredrik hörde av sig.

Och om du - mot förmodan - läser här igen Fredrik:  från hjärtat ett stooooort tack! 

/Telefonnummer till kundcenter 0771 - 88 00 99

Dagens fönster ...

Flitigaste fönsterfångerskan, fröken Ulrika - numera i Närke - (det känns fortfarande ovant att inte skriva Västmanland ...) besökte storstan för att besiktiga bilen och med sig hade hon fönsterhåven.

Inte illa!

Det bästa för Eva på Rödön ...

Hej!

De senaste sommardagarna har varit mitt bästa. En sväng till sjön med Otis. Åreskutan långt borta. Jag hittade massor med liljekonvaljer som nu pryder det gamla skåpet i vår hall.

Helgen har varit fylld av fester med gamla vänner. Så härligt uppfriskande. Ja så fick jag ju tillbaka på skatten, några tusingar som behövs till allt som ligger efter.

Så ser mitt bästa ut.

Kram Eva (mitt i natten)

Det bästa för Ann i Göteborg ...

 

Hej!

Det bästa som hände förra veckan hände i torsdags, då jag var med på Henriks kandidatceremoni på Textile Fashion Center i Borås. Han har läst i 3 år och nu är han textilekonom  och vi är så stolta över honom.

Rektorns skosnören ....

Det var en hel del tal av män och de ingen av dem var helt enkelt inga talare. Det var prefekten och högskolerektorn och studierektorn – alla i grå kostymer – inga färger alls, förutom rektorns skosnören.

Det sjöngs "Den blomstertid..." och nationalsången och efter det reste jag mig upp och fick låna mikrofonen. Jag tyckte att någon förälder skulle säga nåt och jag fick alla föräldrarna att hurra för sina duktiga barn och pianisten rev av en fanfar också! OCH Henrik tyckte inte att jag var pinsam, utan blev glad och tyckte att morsan var cool. Han reste sig upp och gav mig en stor bamsekram efter.

Henriks hatthängare ...

Efteråt bjöds det på kaffe och tårta. Flera föräldrar kom fram vid kaffet och tackade och var nöjda att någon tog mod till sig...Det kändes bra.

Det var inte alla textilekonomerna, som hade föräldrar där och jag adopterade dem alla så att de också skulle få ha en mamma där! Ungefär 10 stycken!  Många av dem har övernattat hos oss vid behov och jag kände dem lite innan, men inte alla 10.

Så nu har jag 13 barn.

På kvällen hade vi räkfrossa enligt textilekonomens önskemål och resten av familjen kom och firade.

Till hösten ska Henrik till London och läsa en Mastersutbildning i London! Men nu har han fått problem. Han har kommit in på två stycken  och måste välja, fast det är ju ett kärt besvär.

Det var en rolig dag.

Ann

Ikväll ...

Kvällsdopp i havet.
Salt vatten mot ansiktet.
Solen på väg ner.

Mamma Ejder med tre av sina småttingar.
Igår var där fyra.

Och växthuset ...., en aldrig sinande glädje.

Det bästa för mig ...

Efter helgens äventyr i Skåne .., och gårdagens rejande - plantering av blommor, gräsklippning och allt annat .., tog det stopp.
Aldrig, aldrig att jag lär mig!
Och även idag var det helt inuti-tomt, nästan så det ekade.

Vid tvåtiden tog jag bilen och körde till Steninge.
Satte mig i en rosavitrandig brassestol och vände ansiktet mot solen.
Frös.
Svepte linnejackan om mig.
En timme senare tog jag mig samman och badade .., länge ..., länge.
Det var varmare i vattnet än igår och jag pratade med en rundmagad herre som är kund i affären (dvs, två rundmagade pratade med varandra ,-) .., mest pratade vi om hur gott det är för själen, detta att ligga i ett salt hav.

Slog mig sedan ner och vilade ytterligare någon halvtimme.
Småpratade med förbipasserande, vilket sannerligen inte var många.
Tänk, man har nästan hela stranden för sig själv!

Uppe kring klockan 11 på bilden, skymtar vandrarhemmet där vi hade vår bloggträff.

Sen ringer pv och kollar upp det här med middag och annat, jag säger att det får bli stekt korv och makaroner, oj, så exotiskt, men det är väl vad orken räcker till en sån här dag.

I morgon, om vädret är lika fint, ska jag tillbringa många fler timmar just här. 

Såja ....

Här var det rosa så det räcker och blir över ...

Nu är vinsterna i uppmuntringslotteriet lämnade till respektive vinnare. 

Eva i Tyresö - men för närvarande i Haverdal - fick sin lilla ask ämnad för pain-killers .., ja, i det här fallet blev det Salta Katten som fick ligga där inne. Kattis sponsrade. Tack snälla!

Och till Eva på Frösön - -men nu på Rödön -, postades den lilla rosa bagage-taggen.

Grattis till er båda! 

Ann i Göteborg skriver att hon omedelbart ska posta sitt Det Bästa, men bara så du vet, så har inget sådant kommit ännu.

Ni andra .., om ni vill och har lust och inte ledsnat alldeles, ni är såååå välkomna att dela med er av glädjen! 

Frånsett dom finurliga vinsterna från Turtlan i Värmland (hemliga tills det blir dragning) blir det ytterligare två hemliga vinster, just det. 

Dagens lista ...

Inte bara fönstret kommer från Värmland idag, utan även listan här ovanför.

Jag skulle kunna sätta en hundralapp på att det är en man som har skrivit det här, och som alltid är det ett veritabelt elände att stava till creme fraiche.

Måndagsfönstret ...

Hej!

Det är inte bara rast och ro på en båt en fredagkväll.

Det putsas fönster också.

Å jisses vad det gnäller i fönsterskrapan säger hon som fotar...

Hälsningar från Turtlan vid en brygga.

Och så blev det dragning ...



Stort grattis till dom två madamer som drog vinsterna!

Och tack rara Kattis för lilla pain-killer-asken!

Och sigge nilsson, tack till dig också för bagage-taggen med två g.

Pingstdagen ...

Idag har det inhandlats kryddväxter och diverse annat till den perenna rabatten, den till vänster om ytterdörren. Tänk, när jag till våren ska sitta där och känna doften av lavendel och tänk ännu mera ..., känslan när man drar med fingrarna genom isop som doftar stövarvalpsmage ..., vilken glädje det kommer att bli!

Det är nästan alltid jag som handlar blommor.
Eller egentligen är det alltid jag, men nu är var det nog sista, eller näst sista svängen.
Vi funderade (men väntade, det rymdes inte i bilen) på ett fruktträd också.

"Fast jag äter ju sällan äpplen, hellre ett plommonträd ...", sa jag.

Och vi har breddat (vi = pv) rabatten, så den är dubbelt så djup.
Underbart!

Nu blir det middag och sen dragning!

Idag ....

Det är synd att ni inte kan läsa hela alltet .., som handlar om denne Axel Bryngelsson.
Jag högläste för pv och till slut brast rösten .., så fint skrivet var det och gav en sån bild av en tid som inte längre finns. Jag ska se om jag få med hela till i morgon.
Och denne Axel, han har varit död i flera år, nu var det liksom minnesord ändå.

Och så Lennart som blev tio år yngre än jag själv och när jag läser texten, så förstår man nästan hur denne fantomenkrumelur var som människa och ännu mera förstår man vilken glädje han måtte ha spridit.

Tack GP, tack DN.
Som ni förgyller mitt liv!

Det bästa för Monet i Frankrike ...

Vilken fin bild, Monica!

Mitt bästa var två dagar vid stranden i Pietra Ligure på italienska rivieran.
Skönt avkopplande, otroligt vänlig hotellfamilj, inga turister, god mat, vågbrus i natten. Medelhavskänsla som bäst.
Och så Italien för första gången på 20 år.
Vilket härligt återseende!


Hälsningar Monet.

Det bästa ... skynda, skynda! 

Hör ni raringar ..., hur är det med glädjen?

Vill ni dela med er?

Dragning ikväll.

(Mejla glädjen till bisse151@gmail.com .., ja, ni vet).

Några rader från harry ....

"Hej, det är harry som skriver!

I helgen har jag varit med om så mycket, så ni kan inte tro det!
Först åkte vi till Malmö där husse och matte hälsade på husses ungdomsvänner från tiden i Småland. Dom bor i ett gatuhus i Limhamn och hela tiden sa matte ..."ååå, så vackra fönster!", eller "men åååå, vilken underbar rabatt!", ja, jag är ju van det där, men ändå, det är allt lite tröttsamt.

I huset bor Kerstin. Hon är lika gammal som matte och är jättesnäll! Av henne fick jag små bitar rostbiff och skinkbitar och till och med kycklingrester .., ja, jag tycker så mycket om Kerstin!

På lördagmorgonen var Kerstins man uppe och gjorde frukost och då började matte igen.
"Men ååå, det är ju som hotellfrukost det här!" och husse, som alltid vill ha sitt valnötsbröd, han sa att "ja, det var ett gott bröd där här, är det från bageriet, jaså, det är det".

Efter maten ville Tompe (så heter Kerstins man, ja, egentligen heter han också Tomas) leka med en boll, så då lekte jag med honom en stund. Man blir ganska less på sånt, men han tröttnade liksom aldrig.

Bakom ett staket bodde grannen som hade två hundar. Jag såg dem genom staketspjälorna och ville gärna leka med dem, men det fick jag inte.

När man är i stan, då är det så mycket spännande som händer!
I ett skyltfönster vid torget, där såg jag tre hundar som var på låtsas, men det visste ju inte jag och ja, helt ärligt blev jag jätterädd och ville gå därifrån .., och i en park fanns nånting som heter staty, det var en stor man som hade grundat cementfabriken och jag vågade inte absolut gå i närheten av den där gubben! 

Sen så hälsade vi på Anders i Malmö.
Jag tycker så mycket om Anders .., jag tror att han och matte på nåt vis hör ihop, men jag förstår liksom inte hur?

Och så åkte vi till husses lillebror som heter Ulf och snart ska gifta sig med Ines.
När vi kom dit, då stod tre hundar och skällde som galningar på mig - dom var bakom grinden - och jag ville inte gå in, men husse sa .."äsch harry, det är ingen fara!", men matte, hon gömde sig bakom bilen, hon trodde nog att jag skulle bli uppäten.

Hundarna var snälla. Dom heter Obelix (han är större än ett lejon!) och Frida (labrador) och så var där en liten ettrig rackare på besök, han hette Kasper och är av samma sort som Nelly, fast Nelly är mycket sötare. 

På gården fanns massor med höns och efter att Obelix och jag hade jagat varandra en stund, hittade jag en liten tupp bakom en vinbärsbuske och när inte husse och matte såg det, schasade jag iväg honom, det var rätt kul.

Vid ett bord satt matte och husse och Ulf, ni vet, han som ska gifta sig och han berättade om prästen som hade varit på besök och var så trevlig .., men sånt bryr jag mig inte om .., det var roligare med hönsen.

Idag ska matte på dop, nån som heter Leonor eller nåt sånt.
Husse ska gräva en rabatt.

Hej då från er vän Harry."

Dagens fönster ...

Årets första husvagnstur.
Till mågaämnets föräldrahem , som en referensstudie kan man säga.
Världens finaste älv i blickfånget.

// Elisabet skriver: och den som hade håven redo, även i husvagnen, var Ingela i Malå.

En blogg värd att läsa ...

... tycker jag.

Hon är namne med min mamma och är lärare.

Idag ...

Räften.
Pv:s lillebror, den blivande brudgummen och hans kvinna, dom bor på landet utanför Lund och det är som rena paradiset! Där finns en stooooor hönsgård, men lika ofta går såväl hönor som dom två tupparna fritt.

Inte långt därifrån räknade jag till fyra hästar som betade i hagen intill .., och harry hade tre andra hundkompisar att leka med!

Dessförinnan hade vi tittat in på det Bed & Breakfast där vi ska tillbringa natten, ja, när festen är tillända, det vill säga, pv:s lillebrors bröllopsfest i slutet av juni.

Åååå, så fint där var och en trevlig innehavare tog emot och visade oss runt.

Bilden visar vägen dit .., vi körde mellan dom utblommade rapsfälten och mötte en ung tös till häst.

Hos vännerna i Limhamn lärde sig harry snabbt vem som var den snällaste, ja, alltså .., när det gäller det här med att sticka åt den svarte krabaten små bitar av rostbiff eller rökt skinka.
Så snart Kerstin gick in i köket, sprang harry efter.

Pionerna var utblommade.

Malmö.
Andra var i sin finaste blomning!
Vi satt och väntade på lunchen tillsammans med sonen, när en vit BMW körde upp vid trottoaren och ut klev den här vackra tösen. Nu vankades bröllopsfotografering.
Jag letade en stund efter modet .., tog sedan kameran och gick fram och frågade om det möjligen skulle gå an att ta en bild av den vackra bruden?
Jodå, det gick bra, sa hon och log.

Överallt prunkade rosor  ., den här var den allra vackraste.

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Hej!

Mitt bidrag blir en tur med den fina ångbåten Polstjärnan med goa glada arbetskamrater häromkvällen.

En egen VIP tur eftersom vi har "kontakter" med ångbåtsföreningen. Andra året i rad så det kan nog nästan kallas en tradition.

Räkor med dryck, kaffe med kaka och på det allsång. Vi som dröjde oss kvar fick komma på efterfest i mässen. Där berättades ett och annat som stannar där det berättades.

En kväll vi gärna tar nästa år också.

Skepp o'hoj!

Turtlan

// Elisabet skriver: glöm inte att titta in och se bilden från båtutflykten .., den sista bilden är kanon!