Och en massa hundar! 

Så här såg det ut på ängen nere vid havet igår, ja, det var då Glassvik/Stensjö stugförening ordnade midsommarfirandet.

Väldigt enkelt blev det .., en dragspelare och en allsångsledare .., och sen var det precis som vanligt.

Och alldeles lagom.

Mängder med finklädda småttingar .., två danska damer iklädda nån slags folkdräkter av okänt ursprung .., en enda högtidsdressad man (i folkdräkt), annars såg det väl mest ut så här, som på bilden.

Och blåste kyligt från nordväst gjorde det, så det fick bli sjal runt axlarna och medhavda hundar skällde och morrrrrade och ville busa (alternativt slåss lite ...) och jag var lycklig att harry fick stanna hemma.

Senare - på hemväg -.

Så här såg det ut när vi gav oss av hemåt.

Då ....

Midsommar på hembygdsgården hemma i Malå. 

Sextiotal. 

Bilar parkerade på lägdan och längs vägen.

Människor som kommer cyklande eller promenerar. 

Fiskedamm och lotterier.

Och midsommarstången som reses.

Valborg Sjöberg leder dansen och jag vill inte alls, men pappa tycker att jag ska skutta omkring och sjunga om små grodorna och räven som raskar över isen.

Och han anmäler sig till tävlingar och jag skäms nästan ihjäl mig.

Säckhoppning och annat. 

Man vill bara dö.

Några år senare.
Allt är sig likt.
Midsommarstången, fiskedammen och tant Valborg.
Ingen tjatar längre om att man ska leka små grodorna.
Och där är mygg och knott så man nästan blir galen!

Senare på kvällen - eller om aftonen - blir det dans på logen.

Jag är tretton år eller kanske fjorton.

Plötsligt kommer pappa fram och bjuder upp mig. 

Han står framför mig som en alldeles obekant, men ändå bekant farbror och säger "får jag lov?"

Och vi dansar - det är vals - och pappa säger 

- förvånat - 

"men Elisabet, du dansar ju bra!"

Det är första och enda gången i mitt liv som jag dansar med min pappa.
Alldeles varm i hjärtat är jag.

Knappt tio år senare är han död, men det vet jag förstås inte då, den där gången.

Midsommarafton ...

Och här är det som i sången .., ni vet, "gno, gno, gno ..!" ..., för det är precis vad vi har gjort.
Den som har friska knän har knäskurat golven uppe och i Gunnars rum .., det har städats badrum, hyllor .., pianot .., putsats fönster .., vinterkläder har stuvats undan och allt möjligt annat.

Just nu hör jag hur pv sågar några brädor.

Det är bara en enda vecka kvar tills vi åker norrut .., det är mycket som ska hinnas med .., och nu känner vi att jooo, det kommer att bli bra.

När tröttheten efter allt fejande tog överhand ..., blev det en stunds siesta i växthuset.
Ser ni den lilafärgade pytteblomman i mitten av bilden .., den som ska bli en aubergine?

Här syns den lite bättre, jag tycker att den liknar ett urtidsdjur!
Eller huvudet på en elefantunge!

Och jag vet att många av bloggvännerna minsann har odlat physalis, men det har inte vi ..., och ååå, så roligt det är att upptäcka mängder med det som - så småningom -, ska bli små frukter, men som mest av allt liknar såna här papperslyktor som seglar mot skyn.

Tomater kommer vi att få hur mycket som helst av, precis som i fjol.

Natten mellan onsdag och torsdag ska en av svärsönerna - han som är kattallergisk - övernatta i husvagnen. Där har nu pv storstädat från golv till tak, ja, även utsidan är skurat med diskborste och högtryckstvätt.

Oj, det är nästan så att jag själv funderar på att övernatta där inne.

I växthusets BB-avdelning ser det ut så här just nu! Överallt tjoppar små krasseplantor upp och jag  plockar bort några stycken .. , men har inte hjärta att ta allt.

Kan någon människa förstå att man kan bli så lycklig av några gröna små blad?

Just så är det här just nu.

Och nu ska jag förbereda för midsommarmiddag.

En riktigt härlig och kravfri midsommarafton önskar jag er alla!

Dagens fönster ...

... fångades igår, när vi hade handlat lite på torget i Halmstad och var på väg hem igen.

Det var så här det såg ut genom bilrutan, innan vindrutetorkarna gjort sitt.
 
I Jämtland pratar Gunnar om långkalsonger till midsommardansen .., här är det gråmulen himmel och kanske-kanske-kanske kan solen tränga fram, men bara kanske.

Snigelpost från Värmland ...

"Hej!

Här kommer en hälsning från kusinerna i skogen till kusinerna vid havet.

Vi har det gott här vid Turtlans sommarstuga. Vi kryper mest omkring sakta i gruset. Det är fortfarande så ljust och fint här när klockan snart är halv elva på kvällen innan Midsommarafton.

Imorgon väntas visst främmande från en stad i Östergötland. Hoppas de inte trampar på oss de där stadsborna.

Ha nu en fin Midsommar i landet Halland. Vi kryper vidare här i gruset.

Snigelhälsningar från Värmland.



// Familjen Snigel"

Det bästa för madame Bloggblad ...

Hej

Här kommer veckans bästa: Finalkonsert i De Geerhallen med tio finalister som lyckats ta sig igenom två tävlingsomgångar. 

Jag var och lyssnade i ett par timmar den andra tävlingsdagen. Så otroligt vackra röster, välskolade, jag var helt salig. Ville förstås inte missa finalen med hel symfoniorkester (på deltävlingarna hade de bara en pianist).

Hej så länge!
M

Solhaga bageri, Slöinge ...

Dagens fönster ...

Hej du!

Var på Humlalyckan igår för utvärdering av läsåret och tog då detta fönstret till dig.

Vi blev serverade god mat och för en gångs skull hade jag kommit ihåg att anmäla laktosfritt vilket gjorde att jag även åt upp fikabakelsen. Något jag aldrig gör annars men har dom haft besvär med att fixa skäms jag ju för att inte äta det dom gjort.

Cyklade hem sen 16 km i motvind och med bakelse och glass i magen....huj va tungt.
Men gott var det.

Glad midsommar på er!

Hälsningar C.

// Tack snälla för fönstret och jag hoppas att solen visar sig i Skåne i morgon!

Här och nu ....

Bordet i vardagsrummet visar hur tillvaron ser ut just nu.
Ett ljus är tänt .., det är kyliga vindar idag.
SVT på tv .., filmrecensioner.
Fotbolls-VM-bilagan - längst till höger -, ligger alltid framme.
"Få se nu, vilka spelar idag ...?"
Tre Iprénpiller ligger oanvända på bordet.
Mobilladdaren har tillfällig vila.
Och Anton, pv:s farfar, sillahandlaren från Farstorp i Skåne, tittar lite filurigt på mig, allt medan bilden tas.

Idag fyller Cruella 50 år ...!!

Eller Helena .., hon som är uppvuxen i Jämtland, men nu är inne på sista svängen i Kina.
Här är några bilder som hon har bidragit med under årens lopp.
Den första är från Skåne ....

"Veckoslutsbesöket i Skånehuset var det allra bästa på mycket länge.
Tre hela dagar av sol, umgänge, praktiskt arbete, frukost, lunch och middag ute...
Lammen skuttar på Haväng, fruktträden blommar.
Och jag sprang en runda och såg en sandödla:)"

Och är man riksdagsstenograf, som den nyblivna femtioåringen, då ser det ut så här på arbetsplatsen.

Och när hon putsar fönster och tar en selfie, ja, då blir resultatet detta!

Och när jag här på bloggen annonserar efter barndomsminnen, då berättar hon följande: 

"Åh, såpbubbelvatten!  När villaområdet där jag, Patrik och Peder bodde byggdes i slutet av 60-talet var det spännande! Jag gjorde mig snabbt kompis med en snäll murare som hette Pelle och hängde honom och de övriga i hasorna och pratade och pratade. (Jag var ett lillgammalt och mycket pladdrigt barn.) 
En dag ville jag visa Pelle hur fint jag kunde blåsa såpbubblor. Men det gick lite snett och jag fick munnen full av det beska otäcka såpvattnet. Och började tjuta. 
Snälle Pelle såg ingen annan råd än att bjuda mig på öl för att skölja munnen.  De hade matlådor och drack varje dag öl ur små bruna knubbiga flaskor av plast.  Ett mycket tydligt barndomsminne."

Från ett väntrum i Kina .., Helena läser en bok och tar en bild.

Och jag blir så glad!

Grattis på födelsedagen nu kära Helena - som jag aldrig har träffat -, men som sannerligen förgyller blogg/facebook/instagramvärlden med sin närvaro!

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej!

Det bästa i veckan är den ljuvliga blomsterprakt som omger oss just nu. Jag plockar in och sätter i det gamla Höganäskruset på det slitna skåpet i hallen.

Ett till det bästa är: På grund av ensiffrig temperatur och en stor trötthet har jag sagt nej till årets midsommarfirande med släktingarna. Jag är ingen nejsägande människa och tyvärr har jag bränt ut mig just därför. Jag blir stolt varje gång jag kan säga nej. Nu ska vi fira en stillsam afton bara med familjen. Lär få elda i kaminen och sitta inomhus i värmen.

Kram Eva

Kväller ....

Bad i havet vid halv åtta.
Länge. Länge. Länge.

Aldrig är jag lyckligare.

Idag ... 

... blev det moppetur till Harplinge, inte långt från Haverdal .., där Sonja just då var på besök hos sin dotter - den nyblivna tvillingmamman - och jag hade med mig nyplockad fläder i en stor hemköpskasse och sen satt vi där och gosade med lille Alfred (bilden) och hans bror Elliot.

Tänk, att ett par tvillingbröder kan vara som dag och natt!
Ja, jag vet .., det är som syskon bara .., men ändå.
Och så tryggt att vila mot mormor Sonjas bröst!

Om ens pappa är engelsman .., då är det förstås inte så underligt att en hel drös med barnböcker är på engelska. Vilken gåva, detta att bli tvåspråkig alldeles gratis!

Men se där ... där är även flera böcker på svenska och nog känner man igen Christina Alvners figurer! Så roligt!

Skålen inhandlades hos en keramiker på Limhamn, utanför Malmö. Jag tycker om färgen.

Efter ett par timmars samvaro (pv kommer cyklande dit också och dricker kaffe med oss ..), svänger jag förbi affären där fiskbilen är just idag. Jag köper färsk rödspätta, lite räkor och var sin havskräfta .., spättan blev det middag, det övriga får bli till kvällens mellanmatch i fotboll och mest för att fira att pv nu äntligen har sommarlov.

Oj, så han njuter!!

Medan jag fixade middagen, tog sig pv an husvagnen, den som ska bli hotellrum för en natt, till den kattallergiske mågen. Nu är den rengjord såväl på ut, - som insidan och alla dynor är på långvädring.
För att lättare komma åt att skura hela vagnen på utsidan, drogs den fram några meter.
Men åååå, så spännande detta blev för familjen Skata som nu har spankulerat fram och åter och inspekterat vad som egentligen är på gång!!
Och harry, han har lagt sig i bilens baksätet .., förmodar nog att det är resa på gång.

Nu blir det fotboll!

Pst ...

Glöm nu inte DBIV ..., dragning på söndag!

Mejla bara glädjen till bisses151@gmail.com.

Bilden visar Kattis bästa .., när sonen Gustav tog studenten.
Så mycket kärlek och värme .., skrev Kattis.

Gröna Rum ....

Ja, jag har ju sagt det förut .., detta är glädjekällan nummer 1!
Detta att öppna dörren till ett växthus och gå in och känna dofterna och .., ja, vilken lycka!

Kerstin i Limhamn hade tidigt i vår med sig små, små rangliga aubergineplantor.
Nu minsann ....

Och precis som i fjol, växer gurkorna så det knakar!
Här vankas tzatziki!

Just när växthuset var invigt i fjol ., tyckte jag att det såg så tomt och öde ut.
"Ja, men här i hörnan kan jag plantera lite krasse ...", tänkte jag.
Om man säger som så .., så drar jag på munnen var gång jag ser hur små olydiga krasseplantor dyker upp överallt och ingenstans.

Tomater blir det också.
I år testar vi att ha dem dels i hink, dels i jorden.

Titta! Krasse, krasse, krasse! Så länge låter jag dem hållas här i det vänstra hörnet.
Lite som ett dagis.
Lite som civil olydnad.
Lite som att inte vilja gå i Samlad Tropp.

Dagens fönster ...

Från Vallby i Västerås kommer det här fönstret.
Nej, det är inte Rexxie som har varit framme med håven .., det är .., Ulrika!
Flitigaste fönsterfångerskan ever, ever!

Tack snälla! säger jag.

Nittio minuter ....

... mer behövs inte för att själen ska må som allra, allra bäst.

Vi möts på parkeringen i Steninge, friherrinnan och jag själv .., och sen slår vi oss ner på stranden som är mycket vitare än på bilden .., den är nästan alldeles vit.

Vi pratar länge .., om resor där det mesta gått på tok .., om en bussresa till Luxenburg, t.ex .., och en krånglande flygplansfåtölj med bolaget Jugoslavenski Aerotransporti ..., allt medan slöjmoln seglar förbi .., tjockare moln visar sig .., människor kommer och går .., och himlen blir klarblå och vi går i och tar oss ett låååångt dopp!

Inte långt ifrån oss springer en liten kille fram och tillbaka och plockar upp maneter från vattnet .., maneter som läggs i en hink en bit därifrån.

Så här ser dom ut - helt ofarliga - och numera törs till och med hon som är uppvuxen i norra norrlands inland och fjälltrakter hålla i såna här maneter.

"Hur många år ..? Ja, jag är sex år ..", säger lillkillen.

Fram och tillbaka springer han med maneterna, allt medan farfar eller morfar sitter på en filt och pratar i sin mobiltelefon.

Sen säger vi hej och tack och friherrinnan åker hem till sig och till Disa, den nya katten som fått lämna katthemmet och nu ska acklimatisera sig bland ännu en katt och en lite ettrig hund, men det blir säkert bra. 

Själv tänker jag hänga tvätt.

 

Bättre än väntat ...

Nästan hemma vänder jag mig om och tar en bild.

I tolv veckor har jag varit sjuskriven och jag tror att det har varit alldeles underbart väder i elva av dessa tolv veckor!

Enligt SMHI skulle den här dagen bli måttligt fin .., lite slöjmoln, kanske ännu flera moln .., men av detta har jag inte sett skymten!

Så jag tog harry på prommis - lillrundan -, den på 1.2 kilometer som jag numera inte går i racerfart.
Det är omåttligt varmt .., rent av tryckande och det dammar från grusvägen!

Halvvägs hemma möter jag en man och en kvinna på promenad, jaha, det är dom .., trevliga kunder från affären! Kvinnan har gips på sin högra underarm och det visar sig att hon har ramlat och brutit handleden .., mannen ser pigg och kry ut, men för åtta dagar sedan drabbades han av en hjärtinfarkt och han som alltid levt så hälsosamt - inte har han rökt heller  .., och motionerat dagligen -.
Allt började med att han, under några veckors tid, hade så ont i ryggen, så blev det ett besök och hjälp av en kiropraktor, men bättre blev det inte .., och så visade det sig vara hjärtat.

"Hjärtat! Vem hade kunnat tro det? Nåja, vi är båda sjuttiosju år .., vi har ju klarat oss bra hittills ...", säger mannen leende.

Kvinnan pratar lite med harry .., hon frågar hur det är med mitt knä .., "visst skulle du få ny led .., jaha, det är därför du har kryckan, ja, det borde jag ha förstått ..." och sen skiljs vi åt.
Jag frågar om dom vet var vi bor, jodå, det vet dom.

"Ja, men då kan ni ju titta in och dricka kaffe nån gång när ni har vägarna förbi!" säger jag och det lovar dom att göra.

Småmöten .., å, dessa ljuvliga småmöte!

Sen kommer jag ut på kustvägen (och då pratar jag med Eva på Frösön) och bilarna kör alldeles intill vägkanten och där finns ingen vägren och när två bilar möts, då blir det trångt och jag håller in harry allt jag kan och vink-tackar såna som håller ut på mitten av vägen.

Nästan hemma hör jag Ingegerd ropa.
Hon är en av grannarna här på Ejdervägen och nu lämnar hon trädgårdsstolen och släcker cigaretten och så kommer hon upp där jag står på vägen och vi pratar en stund, mest om väder och vind, men även om knäet och hon undrar hur det är och lite sånt.

Nu ska jag åka till Steninge och sitta på stranden en stund tillsammans med friherrinnan och några dopp lär det bli och kaffe också. Och säkert nånting till kaffet.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Hej!

Nästan det sista jag gjorde innan jag åkte ifrån sommarstugan i söndags, var att fånga ett fönster till dig.

Där vid fönstret ser man fint ut över sjön.
Bryggan skymtar i kanten så det är nära till ett dopp.
Några få steg så är man framme för skutta i.
Minimal transporttid.
Knappt mätbar.

Gokväller!

Turtlan

// Tack snälla omtänksamma Turtlan!

Ska nog ta och skriva en lista ....

Det börjar kännas lite i magen nu .., allt det som väntar.

Fester och besök och mera besök och stort bröllop där jag tror att alla känner alla - utom jag själv, som bara känner några stycken - och planering inför resan norröver till fine Gunnar och alla andra och sen vankas det jobb och någon har plötsligt sagt upp sig, ja, då måste det helst bli bra det här med mitt knä, för hur ska någon annars få ihop schemat och ja, jag vet .., men så tänker man förstås ändå.

En dag ringer jag till ortopedmottagningen och får prata med syster Mona.
Jag frågar när det är dags för återbesök, nån slags kontroll av det opererade knäet?

Nej, nåt sånt finns inte inplanerat.., återbesök, varför ska man ha ett sådant? säger syster Mona.

Ja, det kan man ju fråga sig.
Själv tänker jag väl mest att det vore bra att få veta vad man kan vänta sig och hur mycket knäet tål och ja, lite sånt.

"Vill du nödvändigtvis prata med en läkare, så får du återkomma efter sommaren .., eller kontakta vårdcentralen ...", säger syster Mona.

Ibland känns det som om man går till en snickare som spikar ihop nåt som är trasigt och sen, tack och hej, skynda dig hem så fort du bara kan, tack och adjö. 

Nåja, det ordnar sig nog.

Disa, som kommer från katthemmet Kattfoten.

Jag undrar hur det går för friherrinnans nya katt, hon som heter Disa och kommer från ett katthem.
Friherrinnans hund är van vid Ozzy, den gamla katten - han som mest ligger i en korg på golvet och har en fleecefilt över huvudet -, men den här nya katten ..., ja, den tycks Shejken gärna vilja ha till middag.

Man får hålla tummarna.