En dag kvar innan dragning ...

Någon fler som vill vara med?
Förstapriset är en klädnypeväska, eller nåt sånt .., (sigge sponsrar) och tröstpriset är en ljuvlig tvål i en lika ljuvlig liten äggformad "ask", den är skänkt av Monet.

Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com, så är du med i dragningen.

Friherrinnan .., jag väntar på ditt bidrag!

Det bästa jag vet ...

Lilla Veras hand.

Det finns saker - såna där rent primära saker - som gör att jag blir alldeles varm i hjärtat.

Till expempel detta.
När våra töser var små, då brukade jag ropa in dem vid sjutiden på kvällarna .., så blev det bad i badkaret eller dusch .., på med pyjamasen .., sen fick dom kvällsfika i form av varm nyponsoppa och en smörgås, ja, eller nåt sånt .., borsta tänderna och sen  i säng. 
Men när såg dom Bolibompa?
Eller John Blund?
Kanske ropade jag in dem lagom till barnprogrammet?

Ja, ja.
I alla fall kände jag den allra största tillfredsställelse som mamma, då, när dom var rena och fina och mätta och belåtna och sen kröp dom ner i sina sängar och jag läste någon godnattsaga .., Lotta på Bråkmakargatan eller Hattstugan (och för Anders blev det Pettson) och så kanske vi bad Gud som haver och så blev det godnatt.

Vilken känsla det var!

Precis på pricken den känslan får jag varje morgon och kväll, när harry och sigge har fått mat.
Då, när jag ser glädjen hos sigge när han får Hemköps kalvmeny i pytteliten bytta och han äter så att det inte finns minsta lilla bit kvar!
Eller när harry får rester av middagen ..., stekt fisk, potatis, broccoli och morötter och äter med god aptit och sen slickar sig om nosen och tycks så nöjd.

Och pv säger ..."ååå, harry, du har världens snällaste matte!"

Det är grejer det!

Då blir man glad.

En enda ....

... ros blommar i rabatten.

Det räcker.

Och den är så fin, så fin.

Torsdag ....

Parasollet nu på morgonen ...

Helt ledig dag, ja, för min del.

Det blir frukost ute på altanen och vi ser hundratals starar komma farande för att landa i grannen Ingers körsbärsträd .., ljudet av alla vingeparen är nästan öronbedövande och jag skyndar mig in för att hämta kameran - nu ska detta förevigas! -, men då flyger dom förstås iväg och där står jag och väntar och väntar och väntar.

Harry har lagt sig på gräsmattan .., struntar som vanligt i morgonmat och skålen med dyr Pedigreefrukost står orörd. Den där labradorgenen som han lär ska ha, den ser man inte till särskilt ofta.

Och pv ska fortsätta med husväggen. Det ska reglas och isoleras.

Själv funderar jag på ett morgondopp i Steninge.

Dagens fönster ...

Från Ingela i Malå kommer dagens fönster ..., så annorlunda och så vackert!

Tack och bock!

Efteråt ...

Vid fyratiden åker jag till jobbet .., jag tar moppen och luften är ljummen och pv, han säger att nu, när jag inte är hemma, lovar han att inte vingla omkring längst uppe på gaveln, nej, nu ska han bara ta sig an den nedre delen. 

Vinglar gör han aldrig; han har världens balanssinne. 

Det är jag som är "kassaskåpet". 

Tre timmar arbetar jag och det är full fart hela tiden.

Alla tre kassorna är igång och töserna har koll på det mesta; cigarettskåpen ovanför kassa ett och två är välfyllda och likadant är det i snuskylen. Jättebra!

Jag tar några postärenden och nåt enstaka spel .., börjar komma ihåg plu-nummer som fallit i glömska .., tar kundkorgarna .., fyller på frukten .., pratar med turister från Italien (Verona) och Danmark .., och där är ett par från Älvsbyn i Norrbotten som tror att jag också är därifrån .., och en liten flicka som fyller tre år i november visar sina prinsess-skor som är silvriga, nästan guldiga och jag tänker - som alltid - att det är småttingarna som betyder mest!

Innan jag moppar hemåt skriver jag i kollegieblocket, det som ligger på bordet i fikarummet, och berömmer sommarjobbarna! 

Vad skulle vi vara utan dem? 

Hur skulle vi fixa alltsammans?

Såååå duktiga är dom! 

Kommer hem vid halv åtta. 

Då ser det ut så här på husgaveln .., pv har reglat och fått borta det mesta av tjärpappen och jag fixar middag (färdigmat i ugnen) och vi tar var sitt glas vin och jag berättar om hur det har varit på jobbet och hur glad, ja, rent av lycklig, jag är .., ingen smärta alls i mitt knä!

Det är som ett mirakel.

I morgon är jag ledig.

Lycka, det med.

Som en liten myra ...

Om en timme ska jag vara på plats på jobbet, för tre timmars tjänst.

Pensionatsvärden .., han har mycket mer att stå i.

Och duktig och flitig är han!

Ja, den vänsterhanden .....

Och så ringer sonen.
Han berättar att nästa vecka kommer han på besök och så får jag veta lite om tjänstgöringen i Karlsborg senare i höst och sen kommer det ...

"Du mamma, jag var i Båstad med några kompisar och vet du, där satt någon som jag kände igen och jag tänkte .., tänk, tänk om man skulle fråga om man fick fånga vänsterhanden till sin mamma ....?"

Nu gjorde inte sonen det.

Men tänk om ....

Besök ...

Herr och Fru Jehovas Vittne tittar förbi .., dom kommer in på gården så där tyst, nästan smygande .., och jag tänker på alla gånger jag står naken och svalkar mig med trädgårdsslangen, i tron att ingen ser mig.

Kvinnan har vit kjol och blå kavaj och mannen kostym.
Hon är av den mer pratsamma sorten .., medan mannen inte svammelpratar så mycket .., han vet vad han vill. Jag känner igen den sortens män från min uppväxt i Pingstkyrkan .., väckelsepredikantsorten som bara väntar på Det Rätta Tillfället.

En liten Elisabet viftar med armbågen ... i Pingstkyrkan i Malå.

Dom kommer just som jag står och funderar på hur jag ska ha det i rabatten .., och kvinnan frågar hur det är med mitt knä, för förra gången pratade jag i telefon och pekade på mitt nyligen opererade knä, ja, något surr blev det inte då .., nu står vi där och jag hummar som vanligt och är en mespotta .., och till sist får jag två broschyrer och mannen frågar om jag brukar titta i dem .., ja, läsa dem?

"Ibland ...", säger jag.

Om han hade sett min tunga, hade han upptäckt att den just då var svartprickig.

Efteråt lägger jag mig på soffan Ektorp och lyssnar till gårdagens sommarpratare, Marianne Bernadotte, 90 år.  Helt otroligt är det ..., på rösten låter hon säkerligen tjugo, trettio år yngre!

Igårkväll var det Allsång på Skansen och när bluessångaren Dough Segers sjöng, gick någons mikrofonljud ut i etern och allt blev bara galet och när sedan The Real Group sjöng, ja, då var det en enda mikronfon som verkligen hördes.
När jag idag läste på Allsångssidan på Facebook, förstår man att det lätt blir krig.
"Skjut ljudteknikern!" skrev någon.
 Arma människa att läsa allt detta!

Och i morse när det var dags för Sjörapporten, då kom ett helt annat program in samtidigt.
Ja, det är inte alldeles enkelt så här i semestertider, tänkte jag ..., jag som själv hade glömt plu-numret till såväl salladslök som jordgubbar och kände mig aningen ringrostig.

Dagen idag ...

Huvva, så hemskt att hela tiden höra eller skåda någon som vinglar omkring på en ranglig stege!

Men skorna är i alla fall utbytta.

Och är man själv höjdrädd, så tycks detta att befinna sig på nästan-taknivå, som att vara i himlen.
Och hur lätt kan inte en stege dråsa i backen!

Själv tänker jag ägna mig åt sånt som att vattna blommor.

Nånting frodigare än aubergineplantan har vi nog inte i växhuset!
Vilken kraft!

Tomater får vi i massor, men nästan ingen gurka längre.

Tio år efter alla andra ...

... blir vi med stavmixer.

Halleluja!

Dagens fönster ...

En sak är säker: Ulrika, hon har alltid fönsterhåven (i olika storlekar dessutom) med sig!
Här är fem och ett halvt fönster från Ramnäs!

Tack snälla, rara!

Göteborg tur och retur ...

Det börjar eländigt.
Först upptäcker vi att mobilladdaren i bilen inte fungerar och min Iphone är närapå halvdöd, i alla fall medvetslös och vi hade mer än gärna sett att gps:n fungerat och det hade även varit angenämt att kunna få kontakt med Äldsta Dottern med familj - hela surven befinner sig nämligen i Lilla Paris -.

Och knappt har vi konstaterat detta, så märker vi att höger blinkers där bak inte heller fungerar.
"Jaha, då får jag vifta med min högra arm genom fönstret ...", säger jag till pv.

I Björkäng fixar vi mobilladdaren.
Ny lampa till blinkersen inhandlas, men den fungerar ändå inte.
Rackarns!
Och så kommer regnet!

Inne i Göteborg säger jag till pv att "lägg dig i vänsterfilen!", men det gör han inte, han velar lite och vips, har vi kommit fel och irrar omkring ute i periferin och gps-röst-damen låter irriterad och säger att vi ska göra en U-sväng och jag får nästan migrän.
Men det löser sig och vi gapskrattar unisont när vi väl är framme och har parkerat och pv säger att "nu du Elisabet, var det nära att jag tog tillbaka frieriet!"

Jominsann, det är i bilen våra häftigaste diskussioner äger rum, men vi blir vänner lika fort.

Spelare i Kim Källström Cup. Dom röda från Danmark, dom svartklädda från Karlstad.

Jag verkligen älskar idén med Gothia Cup! 
(Klicka gärna på länken, man häpnar över hur många olika nationer som deltar!!)
Detta att barn och ungdomar från hela världen kommer samman och spelar matcher mot varandra och lär sig umgås och hela alltet; jo, jag tror verkligen att det här - om nånting - är ett fredsprojekt!

Och sen finns ju Kim Källström Trophy Cup; en cup i cupen, där barn med utvecklingsstörning tävlar mot varandra. Alldeles underbart är det! I år deltar trettio lag från totalt tretton länder och fler står på kö och vill vara med! Och igår kom självaste Kim Källström och visade upp sig, kanske skulle han komma även idag.

Jag tror att det här är fjärde eller femte året på raken som vi åker upp och tittar på.
Här står till exempel ett gäng gossar från Indien!

Och vi mötte finaste Emil och Emma och deras pappa och när Äldsta Dottern sedan visade sig, ja, då visste harrys glädje inga gränser; det var nästan så att han kunde pinkat på sig av lycka!

Sen kom regnet.

Det regnade och regnade och regnade och paraplyet var för litet och vid fyratiden tackade vi för oss och susade iväg söderut .., pv blev plötsligt hysteriskt trött och jag övertog ratten och så småningom svängde vi in i Falkenberg och köpte en stavmixer (den första i mitt liv!) till Gunnars urgoda libanesiska soppa, den han bjöd på när vi var uppe i Jämtland .., och sen var vi ju nästan hemma och nu är det min tur att vara hysteriskt trött och jag tänker på att Äldsta Dottern sa att jo, hon hänger på till London i september .., (AP och Micke kommer också) och det gjorde hjärtat så glatt .., tänk, vi ska titta in i akutväntrummet på Kings College Hospital och lämna nåt gott fika, eller i alla fall ta en bild .., för ååå, så vi har sms:at var gång vi tittat på programmet!

Nu får jag bara inte glömma att boka ännu en biljett till konserten i Hyde Park.

Så har den här dagen varit.
Och nu ska jag lägga mig raklång och lyssna/titta på Allsång på Skansen.
Fast så värst mycket allsång är det inte numera.

Den Store Charmören ...

Igårkväll i Karlavagnen.

En man från Vittangi ringer och berättar om hur han mötte kärleken, ja, han hade ringt in till ett tidigare program i samma serie och vittnat om vilken drömman han nu var.
Eget hus på en halvö .., och så allt annat förstås.
Och hur en kvinna från Arbrå, efter programmet, ringt honom och nu var dom ett par.
Vi får veta att mannen varit änkling, men nu strålar livet igen.

Innan han fick kontakt med kvinnan från Arbrå, ja, då hade han träffat en kvinna från Kamerun som flyttat in till honom på studs, men så blev hon utvisad från vårt land och det var ju trist förstås ("hon är i Belgien nu, men vi har ingen kontakt", förklarar han), men  sen hade han på Kungsbron mött en otroligt vacker kvinna från Burundi och han hade sagt till kvinnan hur vacker hon var och då tände det till där också.

"Och du vet, tre karlar har också friat till mig!" säger mannen och låter glad och väldigt stolt.

Då säger programledaren att "ja, nu kommer kanske många att ringa hit för att fråga efter ditt telefonnummer ...".

"Det kan du gott lämna ut!" svarar mannen, han som säger sig ha funnit kärleken i Arbrå.

Jag undrar jag vad den kvinnan tänker i den stunden.

Inga hoppjerkor här inte ...

På Facebook finns ju olika sidor typ "Vi som är födda i Bollnäs" osv, och min egen favoritsida heter "Foton och minnen från Malå Kommun.
Det är Ulf Bergström som sköter om det hela och gör det med den äran, ja, så till den milda grad att han tilldelades kommunens kulturpris!

Nu har han hittat personalkort från män som arbetat i gruvan hemma.
Jag känner igen nästan allihopa .., många var kunder i affären eller så hade man sett dem på något annat ställe.

Men det som fascinerar mest, är anställningsåren!
Ta en titt!
Tala om skillnad mot för nu för tiden, när en modern människa lätt kan byta arbetsplats vart femte år!

Och tack Ulf att jag får låna bilderna!

Dagens fönster ...

... finns - ännu ett tag - i/på ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

All panel ska väck ..., nya fönster in och jo, det blir nog fint, vad det lider.

Men  h u r  ska vi hitta en färg som vi kan enas om!!

(Än så länge byts bara gaveln mot havet ut .., nästa sommar blir det väl övriga delarna).

Tre timmar ...

.... är vad jag ska arbeta, den här första dagen på jobbet efter fjorton veckor hemma.
Det är som att kastas rakt in i en centrifug som går på högsta hastigheten!

I mars var det tämligen normalt, nu har alla turister kommit och vi kör tre kassor och jag hamnar i en av dem och har glömt mängder med plu-nummer .., hur var det nu, jordgubbar, vad i hela fridens dagar var det för nummer och jag ropar till Malin eller My eller Lina som alla smajlar när jag inte bara frågar efter jordgubbsnumret (742 52) utan även salladslök (vilket jag redan har glömt)  och en kvinna vill bli medlem i Hemköp och jaha ja .., då skulle man kanske leta upp knappen där det står "kvittofunktioner" och sen "medlemsfunktioner" eller nåt sånt och så där håller det på.

Efter en timme går allt av bara farten!

Och kunderna är underbara!
Christer som är dryga åttio kommer och ger en varm kram och säger "men hej Bettan, är du äntligen tillbaka!" och jag blir så glad så det går inte att beskriva och en tysk familj får gratulationer nu när dom är världsmästare och en liten tös frågar om jag har varit på lång semester utomlands, "för du är ju så brun?" säger hon.

När klockan är kvart över sju susar jag hemåt på min moppe. 
Då är jag totalt slut på ... (har fyllt på mängder med tomater, tre stora lådor med gurka, fyra lådor isbergssallad, plus dragit fram mjölk och annat i mejerikylen) och inte långt från Backlyckan ser jag korna, så jag stannar till och småpratar lite .., och jag möter en cyklist i rosa illåtsittande trikåer och jag tänker att dom flesta cyklister ser ut på samma sätt .., små rumpor och smala ben .., och i Steninge ser jag Jesus-kommer-snart-moln och jag kollar om friherrinnan är ute - men icke - och jag tänker att ååå, så jag kommer att sakna henne på jobbet!

Kommer hem och kör upp på gården .., möts av harry som viftar på svansen och pv har köpt virke till huset, ja, inte bara virke, nån slags isoleringspapp och annat och jag vacklar in och inom loppet av tio sekunder har jag dragit av mig behån (tjopp-tjopp-bara, genom ärmarna!) och slängt mig ner på soffan Ektorp och bara pustar ut.

Ont i knäet?
Nej, inte särskilt. 
Mian frågar i en kommentar om jag tar Strong Pills? 
Nej, såna har jag inte ätit på säkert sex veckor. 
Egentligen är det inte smärtan som är knepig nu, det är att jag får nån slags ryckingar/spring-i-benet när jag har lagt mig .., men det går över. 

I morgon kör vi till Göteborg och tittar på Gothia Cup! 
Å, så roligt det ska bli!

Den där dagen i juli ...

... kollar pv upp med fönsterföretaget och jo, det blir leverans i slutet av veckan, möjligen i början av nästa .., och nu blir det brått att ta loss panelen (som också ska bytas) och göra allt klart inför vad som komma skall. Vi ( .... vi?????) börjar med sidan som vetter mot havet till och tar mest stryk.

Högt uppe på stegen vinglar pv omkring i sina foppatofflor och jag mår nästan illa bara av att se på!
För min inre syn ser jag allt som kan hända; hur han fastnar med benen i stegen och blir hängande upp och ner .., eller dråsar iväg helt och hållet, ligger där skrikande och är förlamad från nacken och neråt .., eller än värre .., seglar iväg för gott!

"Det är lugnt!" säger han.

Själv diskar jag undan och plockar bort.
Konstaterar att jag inte är ensam om att älska min limegröna linneklänning, det gör rapsbaggarna också. Kanske tror dom att jag är ett rapsfält?

Jag lägger tvätt i maskinen och funderar över var min namnskylt till jobbet är.
Koden till dörren, kommer jag ihåg den?

I morse tog jag moppen och susade iväg till jobbet för att handla ost.
Tittade in på kontoret och pratade med Bodil, Magnus, Elin och Nellie.
I kassan satt rara Louise och Therese.
Anne-Marie hade fullt upp i charken. Snart är det nog hennes tur att byta knä.
I frukten plockade Mattias med varorna som kommit.

Stod en stund utanför butiken och småpratade med en äldre kvinna.
"Va? Ska du redan börja om ...? Och hur vågar du köra moped?" sa hon och log.
En annan kund hälsade välkommen.

Jag tänkte att det kändes bra; att det är inspirerande - och framför allt hjärtevärmande - att vara en del av ett pussel.

Och jag tänkte på den där sista månaden innan det blev operation, hur jag nästan varje kväll kände tårarna komma nerför kinden när jag körde hem .., alla gånger jag suttit i fikarummet och tagit mindre strong pills för att klara av kvällen .., och hur ont det alltid gjorde!

Tänk .., tänk om allt det bara är borta!-

Det slamrar och har sig från utsidan av huset.
Harry, han viker aldrig från husses sida.

Nu står eller sitter han där ute och håller koll, allt medan gransångaren sjunger och sjunger och sjunger och sjunger och sjunger och sjunger och sjunger och sjunger.

Fyra timmar kvar.
För mig, alltså.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Det är så mycket roligt som händer nu så det är svårt att plocka ut russinen ur kakan, så att säga. Det var ju förra veckan som ni tittade in på en fika och det var absolut den veckans roligaste.

Vi har ju en fantastiskt sommar här i Jämtland just nu och bara det är det bästa, maken har semester och vi tar det lugnt. 24 grader i Storsjön, det bådar till ett och annat dopp för dem som är badglada. Kvällarna är vackra och myggfria. Solnedgångarna fantastiska.

I fredags var vi ute och åt lunch med mamma och min bror, som var här några dagar. Han bor annars i Malmö. På eftermiddagen åkte vi in till stan, lämnade av gamla mor och gick till en härlig restaurang (Jazzköket) inne i stan. En härlig stämning och ett härligt ställe. Lite svalkande dryck på en härlig innergård.

Igår kväll var vi i en stuga några mil från Östersund, vi åt surströmming med vänner vid deras lilla stuga. Avslutade kvällen med korvgrillningen nere vid ån och supermånen lyste så vackert över oss.

Kram Eva


// Andra som delat med sig av sin glädje är ...

aliceotigris 
ulrika
cecilia n 
jessica


Och den här veckans vinster hittar du här.





 



 

Måndagsfönstret ...

... fångades av Ulrika då hon var på besök i Ramnäs.