Grönt ...

När jag kom hem upptäckte jag att molly varit uppe på datorbordet .., hon hade rivit ner en rullgardin i vardagsrummet och även hoppat upp på arbetsbänken.

Ja, käre tid.

Nu ska jag ta dem på promenad - en och en - och sedan lägga mig raklång och dra djupa andetag.

Kanske passerar vi även den här gången Lilla Stensjö.

Det bästa - veckans vinster - ....

Den lilla "boken" - sponsrad av Monet i Frankrike -, med trettio konstyvkort, något tillrättalagda av konstnären Barry Kite.
Tack snälla Monet!

Och så det lilla armbandet - sponsrat av min AP - där behållningen går till Cancerfonden.
Plastpärlor, man får inte lämna det i gassande sol, då kan det bli gelé av det hela ,-)
Jag älskar armbandet!
Tack Anna!! 

Så där ja .., hittar ni nu ån glädje, så mejla den bara till bisse151@gmail.com, så är ni med i byttan!

Välkomna!

Det bästa för Eva på Frösön ....

Hej Elisabet!

Det bästa i veckan var, helt klart, utflykten till norra Jämtland med två av mina barn.

Vi åkte till Valsjöbyn och rastade vid det vackra Rengsfallet. Vi styrde sedan färden genom Norge en sväng. Några fantastiska mil på krokiga vägar.

Därefter bar det av norrut, mot Ankarede. En gammal samlings- och begravningsplatser för samer. Mäktig plats som låg på en udde i älven.

Stora Blåsjön, bara namnet gör mig lyrisk, där stannade vi till vid den enorma strand som hade bildats då vattnet var lågt i sjön. Tänk dig: en nästan tom jättebeach, klart och varmt fjällvatten och mäktiga fjäll med några snöfläckar kvar på. Den känslan att gå där, den var stor.

I Jorm åkte vi upp till Korpens öga, ett hotell med islandshästridning och några märkliga hus. Utsikten över Jormvattnet var hänförande.

Efter bad i Jormvattnet väntade en färd hemåt på cirka 30 mil. Det blev en lång dag, vi körde 60 mil. Jämtland är stort och det är långt mellan samhällena. Tänk att bo 13 mil från närmsta samhälle, bara skog emellan. De gör det bra, människorna här uppe.

Vid tio på kvällen var vi hemma igen, solen gassade fortfarande och huvudet snurrade av alla intryck.

Kram Eva


// Elisabet skriver: det här inlägget, där Eva skriver om att kan vara tretton mil till närmaste samhälle .., fick mig att tänka på ett inlägg från Doktor Groda. Nu bor och arbetar hon inte i Jämtland, men inte så värst långt därifrån heller. Så här skrev hon.
Och jag tänkte ännu mera .., måhända skapar - eller formar - den här tillvaron en viss sorts människor?
Ja, det tror jag.

Mitt eget bästa ...

Och att jag kunde gå med hundarna nån kilometer utan att behöva byta kläder efteråt.

... består av flera saker

1. Att jag efter dagar med sån djävulsk smärta i det gamla protesknäet - det är lågtrycket, det är jag övertygad om - kan ta mig uppför och nerför trappor utan att nästan-börja-gråta.
När vädret vänder, försvinner mycket av det onda!
U n d e r b a r t!!

Och sonens lillfinger är exakt som hans pappas!

2. Tillsammansdagen/kvällen med Anders och Linn, som kört upp från Malmö.
Där satt vi på Göstas Café i Steninge; en skånska född i Ystad (Jungfru, storasyster), en Kräfta född i Skellefteå och lillebror ..., och en Stenbock, född i Malå och lillasyster, tillika mamma.
Madamen med den vackra handen är en hejare på plu-nummer .., sysslar med detta och kör en tjusig BMW - hon tycker alltså om fart och fläkt -.

Foto: Tommy Eikedahl

3. Pv och Tommys seglatsäventyr till norra Tyskland - Sassnitz, Gleifswald, Stralsund och så - igårkväll -, läger i lilla byn Vitte, med restaurangbesök och en väldigt sprallglad herr pv, tillsammans med kaptenen, då på väg tillbaka till båten.

Sååå trevligt dom två herrarna verkar ha!

4. Glatt blev hjärtat också när jag upptäckte det bästa från äldsta dottern .., hon som blev så varm i hjärtat över att titta på den lilla skatungen som lekte i strilet från vattenspridaren.


Ps. När jag letade wakeboard-filmen, råkade jag komma hit, till den här filmen som har mer än 1 miljon visningar!
Det var det töntigaste jag har sett på länge och jag fattar inte hur tjejer kan ställa upp på sånt fjanteri och vilken fånig kille också, som en tupp i en hönsgård som går där och struttar omkring! Ds.

Det bästa för Ann i Skärhamn ...

Det bästa i veckan var nog när utställningen i Skärhamn äntligen var riggad och jag hade gjort allt jag borde, skulle och hade stressat inför. När jag äntligen kunde sätta mig på stolen och bara titta ut över allt fint som finns med – tavlor i olja och grafik och keramik båda kavlad och drejad också mina saker förstås.

 

Nu kan jag bara försöka njuta av veckan och alla härliga människor som kommer och tittar och tycker att mina saker är fina och vackra.

Det är många turister och semesterfirare och lokalen, det gamla segelmakeriet, är en känd utställningslokal så det är ett ganska jämnt flöde av besökare.

 

 

 

Jag har redan konverserat både på engelska, lite tyska och lite franska och försäljningen har faktiskt hittills gått över förväntan. Bäst har “ponchosarna” i stickat lin gått. De är verkligen fina och passar alla kroppstyper och personer och i höst kommer det fler härliga färger, bl.a terracotta, brunt och mörk lila!

 

Sjalarna i linne har gått en del och emaljsmyckena är populära.

Vädret har varit blandat, men är bra för utställningsbesök.

Bästa hälsningar
Ann

Dagens fönster ...

 ... är våra gamla som nu står där och skäms lite .., nu, när dom nya har kommit på plats.

Min Marias bästa .....

Fågelbadet, när bilden togs dock utan badande småäfåglar.

Bästa igår: den lilla skatungen som lekte i vattenspridaren
och småfåglarna som badade glatt så glatt i fågelbadet!

Göstas igen ...

En jungfru, en kräfta och en stenbock. En storasyster och en lillebror.

... tillsammans med sonen och den skånska tösen som har så vackra händer.

Jag blir - dagen till ära - bjuden på middag.

Regnet har upphört ..., det är en härlig afton!

Så här ser det ut där vi sitter inte långt från stranden i Steninge.

Och när jag kommer hem, har jag så ont i mitt gamla protesknä, så där så jag knappt tar mig nerför backen när harry och molly ska rastas.

De båda sjömännen har kommit i hamn i lilla samhället/byn Vitte, ett meddelande kommer till min mobil .., och bildtexten lyder: "Vi väntar på middag".

Enligt pv är tanken att dom kanske kommer sig till Ystad i morgon, men det är bara kanske.

Ännu flera ...

Besök av sonen och Linn idag och med sig har hon lilla lurvtussen Isa.

När harry och molly blir för jobbiga, tar Isa sin tillflykt under soffan Ektorp.

Tur att jag dammsög i morse.

Hon som mötte Luther ...

Tänk, hon finns här.

Här och nu och då ...

Friherrinnan som har så snygga naglar. Enligt mitt sätt att se det.

Igårkväll var friherrinan Lena här på besök .., det blev middag med lite vin och jag tyckte att hon
kunde lämna bilen, så skulle jag skjutsa hem henne.

Ja, inte bara friherrinnan var här, även en annan Lena tittade förbi.
Sååå trevligt det var!

Vad pratade vi om?
Jo, allt från behandling av bröstcancer (två av tre runt bordet har varit drabbade) till barndomsdofter .., och värmen, förstås.

Nu på morgonen kom Lena den första och hälsade på, i akt och mening att hämta hem den röda Saaben.

Vi satt ute på altanen, under parasollet .., och regnet strilade försynt precis hela tiden.
Båda är vi dödligt less på den här svettfuktiga-våtaomslagsvärmen!

Det blev kaffe och mjuk pepparkaka .., och lite småprat.

Plötsligt upptäcker Lena att Molly står på bordet och tittar ut på oss .., hon hade förstås
hoppats att fönstret skulle vara öppet .., så Lena ryter till med mörkaste rösten och tänk,
Molly hoppar ner!

Efteråt ligger hon och harry nära, nära varandra på soffan Ektorp.

Hon som är matte vaskar golvet uppe i hallen .., konstaterar att håret är lockigare än någonsin och läser på Facebook att sjömännen har ställt in kompassen på Vitte, beläget på en avlång ö

Dagens fönster ...

Hej Elisabeth,

Här kommer några fönsterbilder från Vitoria-Gaistez i baskiska Spanien, eller spanska Baskien.
Den här omgången är tagna på samma plats och tid, en liten uteservering på ett ganska alldagligt men trevligt torg nära järnvägsstationen.

Inköp på gång ...

Jag kunde inte välja så det låter jag dig göra.

Hälsningar Anna. 


//Tack Anna! Jag valde dom här två och looog så här mycket när jag såg den undre bilden!
Snett och vint och härligt och den - bilden - gjorde mig så glad! Jag tycker att den säger en hel del om dig som människa; för mig är du en sån som inte bryr dig i petitesser (till exempel som att bilden hamnar på sniskan)  och på något sätt påminner du om min mamma i hennes sätt att vara. Målinriktad. Tack igen!
 

Så här är det .....



Och det är alldeles förfärligt sorgligt.

Känns han igen ....?

Jodå, han känns igen, herr pv.

Och så fortsätter kaptenen i sitt meddelande: "Oj, vad vi har trevligt!"

Det låter bra det.

I ett telefonsamtal får jag veta att herrarna nu är i Stralsund och har letat sig ut för att äta gott, men så började det att åska och regna nåt hemskt .., det bestämdes att det skulle bli mat ombord i stället .., och helt omöjligt var det att få tag i taxi, då det varit nån slags festival i stan och inte en enda bil gick att uppbringa.

Nu stod dom i en busskur och försökte rädda sig undan det värsta ovädret.
Senare skulle det bli Bullens varmkorv och pulvermos .., oj, så smarrigt!

Over and out från sjömännen.

Litet brev från sigge nilsson ....

Tja alla vänner!

Det har kommit en underlig hund i det gula huset, så jag har ingen lust att gå in
när det är matdags.
Jag äter ute på altanen.
Ibland funderar jag på att flytta.

På dagarna bor jag i garaget, där är det lugnt och skönt.
Jag sover på en Karl-Johansoffa som matte köpt på loppis och aldrig använder.
Soffan står i sin tur på en byrå,  det är högt upp och jag har bra koll, man vet aldrig,
kanske kommer den där Molly och jagar mig.
Hon har ett fånigt halsband med taggar, det ser rätt läskigt ut.

Och så har vi fått nya grannar, dom har en kattunge som heter Emma.
Hon är fjorton veckor och är jättesöt, lite lik mig, faktiskt.
Kanske kan vi bli kompisar.

Hej svejs från sigge.

Litet eller stort brev från harry ...

"Vi vill ha: mera glass! Vi vill ha: mera glass!"

Hej!
Det är harry som skriver.

Nu må ni tro att det har hänt mycket här i det gula huset!
Först så lämnade husse oss; han sa att han skulle ut och segla med Mejas husse och så vips bara, så var han borta!

Samma dag, bara några timmar senare, dök Molly upp, det är henne ni ser på bilden.
Molly är en blandning av bulldog och amstaff och matte blev livrädd när hon första gången hörde vilken sorts hund hon hade lovat att ta hand om, ja, hon trodde att det var typ någon liten fin pudel eller en cocker-spaniel och så dök det upp en sån här krabat som har taggigt halsband och ser lite grym ut.

Molly är 1 år och den busigaste hund jag har träffat.

Första kvällen började matte nästan att gråta; för då for Molly runt som ett jehu, ja, som en Duracellkanin på högsta hastigheten. Hon hoppade upp och ner i soffan .., hittade en massa saker som hon bet sönder och matte var förtvivlad.

"´Men gode tid, vad har jag givit mig in på!" sa hon flera gånger.

Hon lät nästan hysterisk.

Den första natten skulle Molly ligga i sin korg intill mattes säng.
Jag tror att matte puttade ner henne femtio gånger, men varje gång hoppade Molly upp igen.
Till sist somnade Molly i sin korg och matte somnade också.

När hon sen vaknade, då låg Molly jättenära matte, bakom hennes rygg, och då orkade inte matte vara arg längre, utan sa ..."ja, ja, lilla vän .., du kanske känner dig ensam och otrygg ...?"
Så nu ligger Molly också i dubbelsängen.

Vi leker jättemycket, Molly och jag.
Jagar varandra runt växthuset, runt, runt, runt och Molly, hon väntar ut mig, för hon känner liksom inte till varenda buske så där som jag gör.

Och så har hon fått träffa vår granne Göran, men då blev Molly jätteskraj och morrade lite .., för Göran han går lite försiktigt. Då gick jag fram i stället och slickade på Görans hand - han är min nästan bäste vän - och sen vågade även Molly komma fram och hon t.om. viftade på svansen!

Idag har vi duschat och jagat varandra och duschat igen.
Det är matte som duschar oss med trädgårdsslangen.
Igår duschade även matte, hon hade inga kläder på sig .., och när Molly såg henne, då började hon skälla jättemycket, hon kände nog inte igen matte!

Och för en stund sedan fick vi smaka Sias glassbåt.
Vi fick nästan dela på en hel glass .., hjälp, så gott det var och det svalkade bra!
Matte hälsar och säger att Vänner av Ordning inte behöver oroa sig, vi fick ingen choklad som finns på toppen, ja, fast liiiite fick vi, det är ju den som är godast!

Hälsningar från harry i Stensjö.

Ps. Molly kan även hoppa ut genom fönster som står bara liiite på glänt.
Det kan jag också, men jag får inte. Ds.

Dagens extrafönster ...

Det kom till min mail och något förvånad blev jag .., avsändare är "lilltompe", alltså pv.

Jag utgår ifrån - någon text följde inte med - att bilden är tagen i Tyskland.

En söndag i augusti ...

Går på promenad med hundarna vid niotiden och tänker att det är en himla tur
att Molly är så morgontrött .., det är liksom skillnad mot för när hon slår på turbon.

Vi går lillrundan .., möter ett par med fyra hundar i koppel .., harry morrar och molly
viftar på svansen .., på vägen ligger hundratals tjocka, glansiga mördarsniglar .., så det
är bara att parera för att inte trampa på dem.

Sedan vi fick hästar här intill, har flugbeståndet ökat betänkligt.
Min syster i Australien berättade när vi var där, att det mest typiska för australiensare
var det eviga viftandet för att få bort flugor som surrar runt deras ansikten.
Precis så är det när man passerar hästhagarna!

På Facebook kan jag läsa att Ystad har haft ett våldsamt åskoväder.
Karin, min före detta mans fru, skriver att hon aldrig har varit med om nåt värre i den vägen.
"Hela huset skakade!" fortsätter hon och där finns en bild på hur ett träd fällts till marken.

Tittar på SMHI:s väderprognos för de två sjömännen.
Ja, det ser inte så värst trevligt ut där heller.
Blixt och dunder! 

Surfade runt på Instagram igårkväll och upptäckte detta.
Vilket vansinnigt vackert brudpar!
Och nästan omöjligt var det att tänka sig att kvinnan i vitt, var Anja Pärson!

Nu blir det frukost i ensamhet.
Ja, förutom två hundar som just nu har slocknat.

Dagens fönster ...

Elvakaffe vid hembygdsgården i västra Ämtervik.
Dagens mål är Sunne.

Jag tycker så mycket om de här gardinerna.
Tror de heter Fryksdalsrutan eller något sånt. Ska ta reda på.

Turtlan på Tur

//Elisabet skriver: jo, du har helt rätt, Turtlan .., dom heter just så.
Tack och lov för google.

Idag är det Efit  - ett foto i timmen -. 

Nu torde detta bli det mest enjängda efitinlägget någonsin, för i huset har anlänt en liten madame av rasen Amstaff och hon är ett år och nästan sjövild.
Till henne ska vi vara låtsasmatte/husse i drygt tre veckor.
Nåja, jag gör ett försök med fotograferandet.

Här hittar ni andra som är med.

Klockan 07.00 upptäcker jag att den lilla madamen av rasen Amstaff har hittat nånting att bita i.
För övrigt heter hon Molly och är ganska trevlig.

Strax innan 08.00 försöker jag ringa till segelsambon som nu befinner sig i Sassnitz.
Ja, ja .., dom sover förstås.
Och  s o m  dom längtat efter nattseglingen!
(Som ni ser är det uselt med mobiltäckningen här i Hallands utmarker).

Vid 9.00-tiden ... då lägger jag undan allt som en liten Molly kan tänkas komma åt .., stänger dörrarna
noga .., och så tar jag moppen och susar iväg ner till stranden.
För första gången på säkert en månads tid, är jag - frånsett ett dalmålstalande man på väg upp från
havet - helt ensam på stranden!
Kommer hem och huset är intakt.
Lycka.

Vid 10.00  tittar jag igenom bilderna från stranden.
Tänk, att man kan bli så glad över en labyrint som någon har gjort!
Den har funnits där i en veckas tid och nu är ganska många stenar bortplockade.
Jag funderar på att göra den hel igen.

Just innan 11.00 står jag och tittar in i kylskåpet (det gör jag för övrigt ofta).
Beslutar mig - nu i gräsänketider - att koka majskolvar till lunch.
Jo, men det blir nog bra.
Från radion hörs Melodikryssetprat.
Lördagskänsla.

Klockan 12.00 ..,  har jag gått med båda hunderna på promenad i klibbvärme.
I stället för bad i havet, väljer jag trädgårdsslangen med iiiisande kallt vatten!
Tanken slår mig att vi borde sätta upp ett förhänge .., ty även om det sällan dyker
upp någon ickeväntad gäst, så händer det ... (typ Jehovas Vittnen) och jag förmodar
att herr Vittnet skulle falla avsvimmad till marken om han såg min lekamen i all sin glans.
Ja, han skulle dåna av fasa, alltså.

Strax innan 13.00 .. upptäcker jag att hortensian på baksidan av huset - dold av oxelhäcken -,
har börjat blomma! Och jag minns jättestor häckar av just hortensia, det var i Bretagne och
jag trodde knappt mina ögon.

Klockan 14.00 ... tänker jag att jo, just det ., om man är uppvuxen i norra norrlands
inland och fjälltrakter .., då är det inte underligt att man blir svimfärdig av glädje, då,
när man ser hur druvorna växer.
Ens egna druvor!

I en timmes tid, till en bra bit över tre .., ägnar jag mig åt gräsklippning.
Hundarna får vara inne.
Men madame Molly, hon bryr sig inte i sånt, hon tar fönstervägen ut.
Inte visste jag att såna granitblock är så spänstiga.
Nu vet jag.

Vid fyratiden tar jag utbrytardrottningen Molly på en kilometerkort promenad.
Å, jag får ont i båda knäna och tackar min skapare - eller mig själv -,
att jag bara tog en hund med mig!

Klockan fem ..., då går jag över till grannfrun med härligt doftande tomater från växthuset.
Inte långt efteråt står på trappan en bytta med basilika och mangold.
"Du kan ju göra pesto av basilikan ...!" säger grannen.

Klockan sex ..., då tar jag mig en nektarin.
En av de godaste frukter jag vet.

Klockan sju .... och långt före dess .., gick jag på promenad med harry.
Hur många såna har jag avverkat idag?
Det var knappt att jag tog mig hem och någon anslagstavla såg jag inte.
Den såg jag tidigare idag, men får illustrera det som kändes som inutikaos.
Ja, den där promenaden och värken i benen.

Vid åttatiden .., då har jag varit ute på promenad med madame Molly.
Faktiskt tror jag att hon börjar känna sig lite hemmastadd nu.
Hon tycks i alla fall avslappnad.

Vid niotiden får jag sms från pv.
Senare ringer han och berättar om ett vådligt äventyr i starka vindar .., hur det small till i aktermasten och oron att det skulle haverera totalt .., men hur dom lyckades laga det hela med ett nytt beslag.
Jag frågade om dom varit rädda?
"Nej, inte var vi rädda inte ...!" svarade pv.
Jag hörde genom luren hur han loooog.
Och så sa han ..."men vi var jävligt torra i munnen efteråt, båda två".
Nu är dom i Greifswald och äter middag.
I morgon bär det av mot Stralsund, via en kanal - det är förhoppningen -.
Och jag tackar för mig och gör natt.