Ibland kan jag tänka så här ...

Teckning av Ruben L Oppenheimer, Nederländerna.

Det händer att jag tänker så här: "men varför måste man håna och reta livet ur människor som man vet kommer att känna sig kränkta, när man dessutom vet vad som kan hända ...?"

Men det är väl just det som är yttrandefrihet.

Att man får uttrycka sina åsikter, utan att riskera livet.

Förstås.

Och att människor bryr sig i det som ligger närmast, är ju bekant.

Bombdådet i Jemen, försvinner liksom i nyhetsflödet.

Sorgen är nog densamma, oavsett om det gäller journalister eller polisaspiranter.

Dagens fönster ...

Så här ser det ut idag.
Det är min andra lediga dag av tre på raken.

Igår - då strålade solen mest hela dagen -, väntade jag trofast vid telefonen, ja, det var ju sagt att herr ortopedläkaren i Hässleholm skulle ringa, men kanske kom annat emellan, något telefonsamtal från honom dök i alla fall inte upp.

Nu  k a n  det ju vara så att vi har missförstått varandra, så jag ids inte hetsa upp mig.
Dessutom var jag ju ledig.

13:48 .... pip.

Terrordåd i Paris, Extra-Rapport och Tour de ski .., och solstrålar som snirklar sig in genom
nya fönstret och landar på två apelsiner.

I soffan sitter pv som återvänt från Varberg.

Nu vet han: inflammation på stämbanden, inte harkla utan hosta, aldrig viska.
Gärna basröst.
Och allt har filmats, han har sett det själv .., kameran i halsen.
På rumsbordet står en liten inhalator.
Pulmicort.
"Känns bekant, jag undrar om inte barnens farmor hade just det ..., mot sin astma ..?" säger jag.
Jodå.
Så var det.
Och pv kontaktar skolan .., på måndag kanske han är tillbaka.

Jag tar en bild av solskenet och tänker på det som har hänt i Paris och händer på andra ställen i världen; senast igårkväll visades i nyhetsprogrammet en bil som hade sprängts i luften och många döda förstås och världen är galen, tänker man.

Här och nu ...

Just nu ...

En pensionatsvärd på väg till Varberg och öron-näsa-halsspecialisten .., gråväder ute .., snö på marken när vi vaknade i morse! Snömodd på vägarna .., regndroppar på fönsterrutorna.

Precis som en madame i Värmland, så hade jag oerhört svårt att somna natten mot idag.
Låg vaken till tre .., lyssnade till SR-play, en P1-dokumentär som handlade om själva dödsögonblicket, vilket var oerhört intressant, men kanske inte det allra mest lämpliga att somna till.

En överläkare vid en palliativ avdelning berättade om en äldre kvinna som somnade in lugnt och stilla och eftersom hennes dotter inte hann fram i tid, så fick den döda ligga kvar i sin sjukhussäng och man ställde fönstret på glänt och släckte ner lite .., och läkaren berättade hur vacker kvinnan var .., hon såg nästan levande ut .., och så kom då dottern, tolv timmar efter att hennes mamma hade gått bort och när dottern böjer sig ner och kysser sin mamma på kinden, då förändras allt - den dödas anletsdrag förvandlas i ett slag och likfläckarna kommer -.

"Vad tänkte ni ..?" frågade reportern.

"Vi .., ja, det var bara wooooow!" svarade läkaren.

Intressant var också intervjun med författaren Birgitta Stenbergs fru, som berättade om B:s sista tid i livet och fram till det oåterkalleliga slutet och om B.S:s sista ord - "alles is gut".

Ja, detta låg jag och lyssnade till .., vaknade sedan och kände mig helt borta.

Nåja.
Det finns dom som har det värre.
En före detta klasskamrat till min äldsta dotter, hon lade ut den här bilden på Instagram.
Hjälp, vilken fasa att stiga upp så tidigt om morgnarna!

Jag frågar vad i all världens dagar hon arbetar med, ja, bland annat som kallskänka på Umeå lasarett, svarar hon.

I väntan på att doktor Larsen ska ringa från Hässleholms sjukhus .. sitter jag här och skriver.
Lyssnar till fransk musik.
Edith Piaf just nu.

Och tänker att jag borde röja lite här på stora bordet.
Sortera lite bland pennorna.
Skaffa en bättre gul "självlysande" penna.

Ja, så är livet i landet Halland, just här vid havet och på en kulle .., i januari 2015.
Och visste ni det inte, så har August och Augusta namnsdag idag.
I morgon är det Erland.

Dagens fönster ..

 Hej Elisabet!

God fortsättning på 2015! Hoppas året har börjat bra.

Här kommer ett fönster som jag fotograferade igår nere vid Badhusparken. Ett hus på Strandgatan, där flera gamla hus är bevarade. Här ligger även västra stationen, där du kan kliva på tåget som kommer från Storlien och Åre.

Allt gott!

Kram Eva

Vissa kvällar .... 

Såååå bra var den här kvällen, ungefär som blommande hägg.

... är bättre än andra.

Tänk, att komma hem från helgjobbet och veta att nu stundar tre lediga dagar på raken .., och så bjuds man på perfekt stekta lammkotletter (lammen har gått ute från vår till höst inte långt härifrån), en rotfruktsgratäng (potatis, palsternacka, morötter .., grädde, riven ost och kryddor) och så ett ljuvligt gott vin till detta .., och så - efter maten - Lars Lerinprogrammet (denne härlige man som nog bidrar till att befria många människor) och därefter Året med kungafamiljen.

Det kan nästan inte bli bättre.

I morgon skulle pv ha börjat arbeta igen efter jullovet, men han är sjukskriven till den 15:e den här månaden och åker i morgon till Varberg till en specialist på det här med heshet och annat.

Själv ska jag prata med kirurgen som opererade mig i Hässleholm, herr ortopedmannen som pratar danska. Han ska ringa upp någon gång på förmiddagen,.

"Någon gång".

Det är inte många yrkesgrupper som kan svänga sig med såna tider.
Någon-gång-tiden.

Det innebär att jag måste hålla mig hemmavid och bara vänta och vänta.

Spårlöst borta ...

För ett par dagar sedan, då, när det blåste som värst ..., såg det ut så här.
Omöjligt att ta sig ut på klipphällarna.

Idag är allt annorlunda.

 Labyrinten är försvunnen ...

 

Och gubben av stenar ....

Och den lilla labyrinten ...

Spåren av vågornas rörelser  ...

Och luffarschackspelandet i somras ...


 


Skoavtrycken ...

Strandrågens vispande i sanden ...

Och labyrinten på stdranden i Haverdal.

Ja, det är väl så det är med våra liv.

Ett tag - kortare eller längre - syns våra spår.

Sen är allt som vanligt igen.

Skallkrokens hamn igår ...

Dagens fönster ...

... speglar sig mot väggen och så vackert det blir!

Tack Ulrika!

Nya vägar ...

Vi, som tillhör de enjängdas skara och gärna håller oss på samma platser .., som (nu gäller det mig) inte alls har några bekymmer med att välja samma hotell och samma resmål .., som tycker om det invanda och trygga ..., kör idag åt andra hållet.

Eller andra och andra .., vi tar inte den vanliga promenaden längs havet, utan kör längs havet och stannar till vid Skallkrokens hamn, inte alls så långt från affären i Haverdal.

Det är den bästa av dagar!

Och den här bilden, den togs med tanke på en madame i Västergötland.
Långt borta i mitten av bilden någonstans, där har hon sitt sommarviste.
Välkommen åter Lena!

Båtar ligger och vilar sig inför sommarens äventyr.
Ljuset är blårosafärgat.

Ännu flera båtar.

Och vi går ut på piren och gång på gång säger jag ..."men ååå, hit måste vi ju åka och ta med oss kaffe och fikabröd .., tänk, så härligt i vår när solen värmer!"

Skallkrokens hamn är mycket större och mer välordnad än den som finns i Stensjö.
Här finns gott om sittplatser och små bord .., allt smälter in så fint i miljön.

Vid en av sjöbodarna ligger en död sjöfågel.

Hej å H, heter båten som ligger där alldeles ensam i vattnet.

På väg till bilen igen.
Då har vi mött Bengt som är kund i affären, men även bekant till pv.

"Jaha, där är ju Bengt, han var med och byggde mor och fars altan, den mot öster ...", säger pv som inte längre är så förfärligt hes.

Bengt har en stor, svart labrador som viftar glatt på svansen när han upptäcker Harry, men Harry är så fånig och lägger sig platt .., viftar inte alls på sin svans och efter en stunds prat går var och en till sitt.

Vi svänger förbi affären och hämtar semlorna som jag glömde igår ..., och det blir lite småprat med Mattias och chefen och A-M har återvänt efter två veckors semester och inne i charkrummet ser jag smörgåstårtor som är på gång att göras klara och sen åker vi hemåt och känner oss glada och nöjda och säger att ..."ja, men det här blev ju en fin liten utflykt ..." och harry sitter i baksätet och spanar ut över världen.

Så var det.

det brinner runt Adelaide ...



och för första gången på flera år har jag inte ett mail från min syster i inkorgen.

Fler bilder här. 

Men så ringer jag henne och klockan är snart åtta på kvällen i Hallett Cove och hon säger att det är lugnt, "det är uppe i hillarna det brinner".

Jaha, ja.

"Men det är hemskt, inte bara för människorna, utan så många djur som dör .., ett hem där man lämnar in sina hundar och katter när man åker på semester, där brann alla djuren inne ...", säger min syster som - det förstår ni nog - är en stor djurvän.

Plötsligt händer det ...

Och han noterade det i sin nya kalender ..

Det var, enligt pv, igår som det hände .., ja, att det stora vansinnet bröt ut.
Då fick hans sambo nämligen för sig att lära sig januaris alla namnsdagar, ja, att kunna räkna upp dem i följd.

Man kan fråga sig varför en - till synes frisk människa -, tar sig för något dylikt, eller så kan man bara konstatera att ja, ja, olika äro våra nöjen.

Det tog drygt en timme av ihärdigt pluggande innan allt satt som det skulle, men då hade den där sambon tränat ihärdigt mest hela tiden.

Svåraste namnet att komma ihåg i rabblandet, var Vincent.

Dagens fönster ...

På en halvtimme kommer ljuset.
Det är nästan-mörkt när vi går ut - harry och jag själv - och i det närmaste ljust när vi går in.

Då har vi träffat Alice (rundmagad labrador) och Elsa (prickig dalmatiner som löper) och pratat med deras matte Tina .., vi har hejat på stallets hästskötare, samt en namne till mig; en kvinna i 70-årsåldern som stavgår med en hastighet som inte är av denna världen.

Väl hemma igen möts vi av Sigge som nu, under helgen, fått kokt fisk till middag eller lunch och nu är det bara så att han nog anser att detta bör vara mera regel än undantag.

Alltså äter han inte det minsta lilla från det hackade oxköttet i "sauce".

Det bästa för friherrinnan från Steninge ...

Årets bästa var idag efter promenaden med Schejken.
Då satt vi på stentrappan och fikade, solen var varm och skön .

Vi var i lä för nordvästan,så nu finns det hopp om ljusare tider.

Göran Greider på Twitter ....

Honom ska jag följa.
Korthugget.
Vackert.

Och idag fyller hon år ...

Grattis till en madame som skriver såååå bra!

Rekommenderas å det varmaste ....

Kreativa kvinnor finns det gott om!
Män också, förstås, men det är kvinnorna jag tänker på.

Christina Alvner, till exempel, som tycks behärska precis allting .., hon tecknar, skapar i lera och nu,. nån slags glasmosaik!

Och Eva på Frösön som - enligt mitt sätt att se det -, målar de allra mest ljuvliga alster, vars julkort blir till små tavlor och så tar hon ju helt fantastiska bilder!

Kattis som tar tag i målandet igen och målar av sig själv! 

Annika i Kävlinge som Tar Vara På och är så himla påhittig!

Steel City Anna i Sheffield som tar helt underbara bilder!

Ulrika i Dalarna som stickar och stickar och skapar tröjor, koftor, sjalar och Gud-vet-allt!

Och bloggen Kammebornia!!

Bilden från Anns sida ..., garnet visar hur polon ska bli.

Eller härligt färgstarka Ann i Göteborg som syr kläder och hittar på egna mönster .., och trollar fram vackra och ömsinta Änglaklänningar till små, små barn vars liv tar slut nästan innan det har börjat.

Och min kusin Barbro - mellansystern - som är precis lika enjängd som jag själv, men väver mattor i parti och minut eller målar om skåp, i stället för att skriva oändliga blogginlägg!

Och Monet i Frankrike som målar tavlor!

Ja, men är det inte helt fantastiskt vilka gåvor som finns bland alla dom här kvinnorna!

Men så finns det ännu en ..., hon som bor i trollskogen i Dalarna, men egentligen är uppvuxen i Arjeplog, inte så långt från Malå .., hon som är en hejare på att måla tavlor .., att fotografera och göra bildspel. Hon heter Solveig Granström och hennes blogg heter Långt borta och nära.
Ett fem minuter långt bildspel med den allra vackraste musik till, har hon satt samman,
Det var det som rubriken handlade om.

Och tack till alla kreativa madamer som sååå förgyller min tillvaro!

Om färsk fisk och elden som härjar ...

En fisk som pv fångat ...

Tre systrar är vi.
Två hela och en halv.
Jag är den halva.
En var tretton år när jag föddes, den andra tio.
Helt olika liv har vi levt.
En bodde länge i Norrbotten, men flyttade till Skåne.
Den andra lämnade landet helt och hållet och hamnade i södra Australien.
Själv har jag, efter sjutton år i Skåne, flyttat bopålarna till Halland.

Till min rödvitrandiga syster i Skåne ringer jag en gång i veckan.
Vi pratar om hundar och skidåkning .., om vädret och någon bra bok.

Med australiensystern blir det annorlunda.
Var morgon - utom på helgerna -, finns i min inkorg ett brev där hon berättar vad dom har ätit middag och vad hon har gjort under dagen.
Själv berättar jag om promenader längs havet, bifogar några bilder .., och så handlar det om jobbet, förstås. Jag är den enda av oss tre som fortfarande arbetar.

Jag berättar om turkiska fiskar ...

Idag hade jag följande mejl i min inkorg.
Det är inte från Skåne.

"I fredags han det bli 44.6C innan det svalnade av så smått för natten,
men det blev aldrig svalare än 30C, så det var ganska svårt att sova.
Tyvärr är vår AC fortfarande ute i garaget.  Vi brukar ju inte ta in den
förrän vi slängt ut granen, då de brukar stå på samma ställe.
Även i går var det hett 42C men i dag har vi härligt 34C svala grader,
så jag kunde sitta ute och njuta en stund på förmiddagen med Sophia.

Sedan när jag precis kommit ut ur duschen började Sophia skälla
något enormt.  Så jag drog snabbt på mig en T-shirtklänning för att
kolla vad som stod på.

Det var vår unge - ca 30 år - granne Matt som
knackade på ytterdörren och Janne var i bakträdgården och hörde
ingenting.  Matt hade varit ute med båten och fiskat och fått en hel del,
så han kom över med färsk fisk till mig och hade även plockat en del
färska grönsaker i sin trädgård.  Snällt, så nu har jag middagen fixad.

Under värsta värmen i fredags började det brinna i Adelaide Hills
och massor med folk måste evakueras. Hittills har 15 hus helt
förstörts och man har inte helt lyckats få branden under kontroll.
Inga människoskador som tur är men massor med djur har omkommit.
Och det var en äldre idiot till hyresgäst som startat det hela med att
elda sopor på tomten trots hetta och häftig blåst.
Vissa har tydligen inget förstånd mellan öronen."

Dagens fönster ....

Hej!

Du kanske har fått det här fönstret förut av mig...?

Vi går förbi det på väg till båtens vinterplats.

Idag lite båtpyssel i början av januari. Det behövs även då.

Kram kram.

Hälsningar Turtlan.

Och pv lånade ut sina vantar ...

Det är knappt man kan stå upprätt när vinden kommer precis rakt mot kroppen och man tar upp kameran ur högerfickan, men blir så stel om fingrarna och iiiiskall, att det är knappt man fixar att trycka på knappen och när det sen uppdagas att minneskortet är fyllt, drar man närapå en suck av lättnad.

Vid rosa pilarna är det i vanliga fall strand.
Nu är såväl labyrinten som stengubben dränkta.

Sjöfåglar flyger av och an i luften, men inte en enda fastnar på bild!

Vi går norrut, mot hamnen till .., svänger av till höger och uppför backen, mot fabrikör Johanssons nybygge. Så här ser det ut. Himlen har den där blå våraktiga färgen. Jag tänker att det ändå inte är så långt borta till tofsvipor och lärkor .., tiden går fort.

Nu har vi passerat Johanssons hus och även Stora Hus och ett nybyggt vitt på vänster sida om mannen .., och snart ska vi svänga höger och vara hemma.

Medan jag tar bilden, pratar pv med två hästar.
Ja, pratar och pratar .., han klappar dem.

I säkert en veckas tid har jag varit så trött och slut på, så jag vet inte ens om jag har önskat bloggvännerna en God Fortsättning på det nya året. Om har det varit en eländig början, så hoppas jag att det bara blir bättre.