Och snabb var hon! 

En liten Emma och lika liten Anders. Duken fra Bente i Norge.

Igår strålande solsken!
Idag gråmulet.
Ja, hela helgen ska gå i gråskalans tecken .., kanske får vi också blötsnö eller regn?

Nåväl .., ledighet stundar och massor av VM- sändningar (sååå bra SVT har skött det hela!) från Falun. Det dagliga småpratet med norska kollegorna i studion intill, ja, det tycker jag har berikat det hela. Hur roligt var det inte att återse Vegard Ulvang och Björn Dahlie!

Riktigt finurligt tycker jag också att det här var.
Tala om att göra bort sig!

Och bara en enda vecka kvar tills det är dags för Vasalopp!
På golvet i hallen ligger ett valla-strykjärn .., på byrån i Gunnars rum upptäcker jag ett startbevis.
Om någon är laddad?
Svar: omåttligt!

Själv tar jag hundarna på promenad längs havet - långrundan -.
Jag upptäcker årets första ejder som simmar för sig själv en bit från stranden.
Å, det är verkligen så härligt när ejdrarna kommer och snart kan man kanske höra deras alldeles speciella läten.

Och jag bor ju på Ejdervägen ....

Lite annorlunda i färgen .., men så vacker ändå!

Innan vi når fabrikör Johanssons hus, gömmer jag små, små kycklingbitar bakom stenar eller under mossa och så får harry och nelly leta. Ååååå, så svårt hon har att sitta stilla när jag platsar dem .., ochåååå, så hon försöker knapra åt sig någon meter extra så snart jag vänder ryggen till!

Det förunderliga är, att harry, som ju är den spänstigaste och mest viga hund jag någonsin har haft, inte alls är given som segrare när jag sedan ropar "ja, kom och sök!!!", ty nelly skuttar på som en duracellkanin och så snart hon känner vittringen, börjar hon morrrra lite och då går harry åt ett annat håll ..., då där som av en slump.
Jo, jo.

Såååå roligt detta var och nu ligger dom utslagna i soffan och sover så gott!

Dagens fönster ...

.... fångades hos Åbergs Trädgård i Ystad.

Snart är det dags igen!

Och här är tröstpriset ...

En dokumentär som jag tyckte alldeles omåttligt mycket om, ja, jag önskar att jag den hade funnits då, när jag själv vinglade omkring som nybliven ensamseglare på Livets Stora Hav.

Vad handlar den om?
Jo, filmaren Karin Ekberg följer sina föräldrar med filmkameran under ett år av deras liv. Ett år då ingenting är sig likt.

Till en början fann jag filmen väl personlig, men den känslan tonade undan och med mig bar jag en känsla av hopp. Att ingenting är omöjligt; att det som kanske känns totalt nattsvart, verkligen kan bli nånting helt annat.

Det är faktiskt Nelly som sponsrar den här filmen.
Tack snälla, lilla pigan!

Veckans förstapris ...

.... kommer från Ulrika uppe i Dalarna och är en så fin liten börja-sticka-bok!
Är man redan bevandrad i den konsten, ja, då kan man ju ge bort den till någon mindre kunnig vän.

Titta bara, vilken fin sjal .., den är ju som gjord till mig!
(Pv kan sticka .., undrar om han förstår vinken ,-)

Vad tröstpriset blir, därom tvista de lärde .., ni får allt vänta och se.

Såja, då är det bara att ni börjar fundera på den där glädjen eller hjärtevärmen och så mejlar ni den till bisse151@gmail.com, så är ni med.

Varmt välkomna! (Minst trettiofem grader!)


// Förra veckans vinnare var Turtlan i Karlstad (Eva på Frösöns fina kort), samt Kerstin i Dalarna (den härliga boken om Alma Öhrströms konst ..., skänkt av Monet).

Motvikt ....

Äntligen!

... är hon tillbaka.

Det bästa för mig ....

För kanske tolv år sedan arbetade jag i en liten kvartersbutik i Ystad.
Den chefen som jag då hade - en säkerligen för övrigt snäll och vänlig man -, han tyckte aldrig om när man tog egna initiativ och skyltar som jag - på eget bevåg - hade textat, rev han helt sonika ner.

Här, i lilla Hemköpsaffären, får jag härja precis som jag vill med textpennorna!
Eftersom den delen av mitt arbete är nästan det roligaste jag vet, kan ni ju ana vad den friheten betyder.

Just det: en massa glädje!

Annat som har varit bra: glädjen tillsammans med fina arbetskamrater.

En ny tös har kommit och ska nu vikariera för A-M som väntar på sin nya knäled.
Alldeles enkelt är det ju inte att ta över ansvaret för charkavdelningen, utan egentlig inskolning.
Ni som aldrig stått bakom en charkdisk, kan aldrig föreställa er hur mycket omkring-jobb som finns!

Numera ska allt dokumenteras och oj, vilken tid sånt tar .., ugnar ska rengöras .., fettunnan tömmas .., det ska beställas hem rätt mängd varor och disken ska hållas fin .., glasrutorna putsas (ni anar inte hur många småfingrar som kladdar och pekar på glaset ...) .., bufféer av olika slag ska göras .., och framförhållningen är inte minst viktig.
Ordern för julskinkor läggs månader i förväg!

Nej, i charken hade jag aldrig pallat att vara och att komma ny och ta över, så här tjopp, bara nej, då hade jag fått antingen hjärtinfarkt eller hamnat på psyket, men unga kvinnor numera, dom tycks ta det hela med jämnmod och Petra, som den nya tösen heter, hon fixade det hela med den äran.
(Jag föreslog en direkt-hjälplinje till A-M .., ungefär som i Postkodmiljonären).
På bilden står töserna och pratar med chefen .., det gällde att lösenord som plötsligt spärrats och jag stod där bakom och tänkte på hur mycket jag tycker om mitt jobb.

När klockan var ett tackade jag för mig och susade iväg hemåt.
Bråttom hade jag .., det gällde att hinna med lite hundrastning nnan damstafetten skulle börja.

Så här fint var det.
Är det.
Som den allra finaste vår-dag!

Gjorde mig en tallrik med kyckling och ris .., ställde den på rumsbordet medan jag hämtade ett glas vatten. När jag kom tillbaka tjugo sekunder senare, låg kycklinglåret på rumsmattan och Nelly åt för brinnande livet! Jo, jo, vilken rackarns liten tjuv!!

Nu sover hon gott på soffan, men inte länge till, för nu ska vi gå ut i solskenet på en riktigt, riktigt lång promenad!

Detta ..., var mitt bästa idag.
En alldeles underbar dag att få vara med om.

Ps. Nej, jag glömde en grej. Omtänksamma Cruella är i Paris och hälsar på sin syster .., och tänk .., att denna Cruella tagit en film, lagt in den på facebook och skrivit följande:
"Knoppande vår, fågelsång, trafikbrus, ivrigt samspråk och knastret av fint grus under foten - ‪#‎Paris‬, särskilt till Elisabet".  Åååå, så glad jag blev! Ds.

 

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det bästa än så länge var 10 km i VM i Falun för damer då Charlotte Kalla vann sin första individuella medalj – och det blev GULD!

Det var också härligt att se de två amerikanskorna, som var så glada att de nästan inte kunde stå.

Oförställd glädje och härligt att se! Hurra för alla tre!

Jag säger som dig, Elisabet: Var hittar de som inte gillar sport samma mått av spänning som den man får när man ser sportevenemang?

(Jag lånade bilden från http://sverigesradio.se/ och fotot är taget av Fredrik Sandberg/TT)

Kram Ann.
 
(Elisabet skriver: hur intressant som helst är Anns inlägg som handlar om något så ovanligt som skridskotävlingar, men inte bara det .., även om ström som försvinner och tappad kraft - men på ett annat vis -!

Fot

Torsdagsfönstret ...

"Här kommer en bild från Svenska Rivieraklubbens föreningshus i södra Frankrike. Man delar det med Svenska Kyrkan och det här fönstret ingår i den del av lokalerna som används för gudstjänsterna. Huset heter Villa Ingeborg och ligger nära Nice och Cannes och är en magnifik villa i klassisk italiensk funkisstil. Här finns plats för allt - kyrkans alla aktiviteter inklusive mammagrupper, jazzkvällar, föredrag, filmförevisningar, sygrupper, språkundervisning och konstutställningar.

Och så allt det traditionella svenska förstås: Midsommarfirande, påsk- och julmarknader, försäljning av svenska matvaror och konsthantverk. Här finns också klubbens och kyrkans kansli. Det känns lite hemtamt och lustigt att mitt bland palmerna nere vid kusten hitta den svenska flaggan som vajar framför det vackra huset!

Hälsar

Monet

Tänk, alla vårblommor ...

Och jättegrattis till underbara Annika i Kävlinge som nu - efter två års sjukskrivning - ska tillbringa dagarna bland blommor och blader i en större blombutik som börjar på P och slutar på n.

Så här fint har hon det i skåpet ....

På hennes balkong ...

Åååå, vad jag önskar dig lycka till!
Och ååå, så gärna jag hade haft dig som arbetskamrat!

Det bästa ... 

Jag kan ju säga att från den snälla Ulrika i Dalarna har det kommit vinster till lotteriet.
I morgon kommer bilder.

Vill du vara med och kanske kunna vinna en fin, liten bok om stickning eller handstickade muddar .., då har du chansen nu.

Mejla bara glädjen till bisse151@gmail.com, så .. , ja, resten vet ni.

Dagens fönster ...

Nej, något besök på ortopeden i Hässleholm blev det inte.
I stället en totalt sömnlös natt och sprängande värk i högerbenet .., några sena besök ner till köket .., Alvedon och Ipren och en kaviarmacka.
Strax innan fem kom sömnen.

Vid åttatiden tog en vänlig syster Lisbet tog emot återbuds-samtalet, sen har det bara varit lugn och ro.

Jag eldar i pannan .., dricker varm choklad ...., och nu väntar VM, 15 km herrar och jag håller tummarna för "di svenske". Tanken var att jag skulle sitta i min rödvitrandiga systers härliga soffa i Skåne och titta på detta tillsammans med henne, men så blev det inte.

I stället har jag nelly och harry som sällskap.

Och solen, som nu tittar fram!
(Och i och med att lågtrycket givit sig av, försvinner också värken. Så där tjopp, bara. Som ett trollslag! Det lustiga är att min syster i Australien har samma bekymmer .., och man tycker ju att hon, som lever i sån värme, borde klara sig. Nej, hon får åka ännu längre söderut .., dååååå släpper hennes värk! Otroligt. )

Sa jag att idag vet jag med bestämdhet att det var lärkan som drillade, så där lite försiktigt. 

Idag ...

... blev det fabrikör-johansson-rundan och lite extra ..., det tog en timme kanske och jag såg en formation svanar med siktet inställt norrut och tänk, vid åkern .., kan det vara möjligt att jag hörde en antydan till lärk-flöjt? Kan det verkligen vara så?

Nelly blev så glad när vi kom till hästhagen och tog täten .., men saktade genast av och surade .., jaha, vi skulle gå   ä n n u  längre ..., och när vi så kom hit, till Lilla Stensjö .., då anar hon att nu är det ändå hemväg på gång och då åkte öronen framåt och svansen uppåt!

En bit bortanför huset till vänster, där ligger ett stort hönseri och där hör man nu - till min förvåning - en tupp som gal ihärdigt! Härligt.

Så hemåt .., och till min fasa fungerade inte tv:n när jag slog igång den .., det hade ju varit typiskt om jag missat VM-loppet i Falun .., men nu är det okej .., nu ska jag göra mig klar, så det bara är att susa iväg när allt har avgjorts.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....

En gråmulen dag, precis som igår, är det.
Tittar jag ut ser jag små regndroppar på fönsterrutan .., men liiite håller det på att torka upp.

Det känns som en bra dag, allt det gråa till trots.
Fick byta arbetstid med rara Louise som börjar tar min första timme, så hinner jag se Charlotte Kalla och de övriga .., och för att det inte ska bli alltför stressigt, tog jag bilen och körde till affären .., fixade det som jag vet ska göras i eftermiddag - såja - då blir det betydligt lugnare och så textade jag en skylt där det står att nu hejar vi på Kalla och de övriga och sen bar det av hemåt.

I morgon ledig dag, så ledig den nu kan bli, med bilkörning till Hässleholm för ett möte med kirurgen som - för snart sex år sedan - opererade mitt högerknä och gav mig en ny knäled, en som aldrig har fungerat riktigt bra. Egentligen är det mer som ett bollplanksmöte .., ty under det här året tänker jag inte låta någon karva i benet - om det nu skulle behövas - det får vänta tills 2016 i så fall.
Galet, kanske någon tycker, men dels är det resan till Ghana som ju stundar i början av sommaren och så får en kollega ny knäled i veckan - är det planerat - och kort om folk är vi och sommaren är ju högsäsong för oss med kanske femdubbel personalstyrka och då vore det nog inte läge att meddela att nu, ja, nu blir det tre, fyra månaders sjukskrivning igen.

Det fixar sig.

Först ut är .... Kerstin i Dalarna!

Ack, att man hade sån kunskap! säger Elisabet.

Bifogar en bild till nästa veckas "Det bästa".

Molly har godkänt hundbädden jag sydde i veckan :-D
Tänkte ha den i bilen, så kanske det inte blir så mycket hundhår...
 

Fick en beställning av dottern också till deras bil ;-)

Kram Kerstin

Dagens fönster ...

Från Gino L. DiMitri i Italien kommer veckans första fönster.

Hur kommer det sig att man får en bild av människa man aldrig har träffat - en man i Italien -?
Ja, förmodligen för att man hamnar i nån slags bekantskapscirkel eller inte ens det .., långt ute i facebook-periferin når tentaklerna och så plötsligt vet någon att man tycker om fönster och så, en snöyrig måndagmorgon i slutet av februari, kommer ett vackert fönster susande genom rymden och landar i landet Halland.

Det tackar man för!

Grazie Gino!

(Fönstret finns i staden Maglie i Apulien).

Måndagstankar ....

Vid åttatiden på morgonen ser det ut så här ...

Det blev en bra jobbarhelg det här!
Mycket att göra, men ändå .., livgivande, på nåt sätt.

Alldeles på egen hand trevade jag mig fram längs ATG-datorns menyer och lyckades klura ut nånting som jag aldrig tidigare gjort och jag kände mig så innerligt glad efteråt och sträääckte armarna i luften och kunderna loooog och jag sa att "knappt fyra år kvar till pensionen och man lär sig nånting nytt, härligt!"

Och vågen krånglade i den ordinarie kassan och när jag kom vid halv tre användes den kassan helt enkelt inte. Det är där vi har all posthantering, medicin och ja, även ATG och Svenska Speldatorerna.

"Nej, vi får inte till det! sa arbetskamraten som nu stod i den andra kassan.

Nu är det så att jag avskyr att inte ha ryggen fri, rent fysiskt, så jag tog mig ändå an den krånglande kassan och tänkte att det får ta lite längre tid .., det gick att väga, men det seeeeegade sig nåt hemskt!
Till sist - efter att ha dragit ut sladdar (det klassiska ...) och bankat lite .., (brukar fungera ibland), upptäckte jag ett mynt som satt fastkilat under bandet.
Ahaaaa!
Fram med en pincett och efter lite krångel så var myntet bortta och vågen fungerade perfekt! Jippppiiiii!

Ja, porju är gott ...

Kom hem med blixtrande huvudvärk - på vänstersidan - och en underbar pv gick, efter sängdags, ner och hämtade värktabletter. Somnade med Nelly på högerarmen .., vaknade i morse (med samma huvudvärk) av att i natt ha besökt London .., pratat med trevliga engelsmän och gått vilse.
Därtill hade jag räddat sigge från att bli fångad av räven!

Allt kan hända under natten!

Pv som har haft sportlov och ägnat mesta tiden åt vedsågning/skidträning/VM-tittande, steg upp klockan fem och cyklade iväg en timme senare.
"Klockan åtta kommer snön!" sa han innan han gav sig av, men han hade fel .., snön kom klockan nio.

Och vinnarna blev ...

Ja, det är så urusel kvalitet på filmen, så vill man titta så får man, annars kan jag redan nu säga hur det gick.

Förstapriset går till Turtlan i Karlstad och den fina boken, den kan Kerstin i Dalarna ta med sig när hon - om och om igen - besöker sjukhuset och får ligga och vila lite.

Grattis till er båda och framför allt: tack till alla som så generöst delar med sig av glädjen!

Klockan 11.00 är det dags ...

Förstapriset, men utan ram.

Och här är ni som har chans att vinna Evas fina kort, eller boken från Monet.

Det är ....

Anne i Mantorp

Gerd i Norsjö 

Kerstin i Dalarna

mossfolk i Hallsberg

Turtlan i Karlstad

Lena i Steninge - aka friherrinnan -.

Barbro i Uppsala

Lena i Östersund

Ulrika i Dalarna

Eva i Tyresö

Cecilia N 

samt ...

Eva på Frösön 

och nu kom Ann i Göteborg med!

Och även Bloggblad 

 

Mitt eget bästa ....

Instagrambilder är det bästa som finns för att följa med!
Och hur varm i hjärtat blev jag inte av den här bilden?
Där är svärsonen som sitter vid poolkanten och agerar coach och den andre som försöker lära sig simma.
Och fler bilder ansluter .., nu har fler coacher uppenbarat sig och så sista bilden, med texten: "Lyckan att inte ha sjunkit som en sten!" och mannen som glatt sträcker upp sin vänstra arm.

Mera glädje!
Sonen har tävlat i crossfit - laget kom trea  - och han är nöjd!
Nog är det väl så, att det som gör barnen lyckliga, värmer även mammors och pappors hjärtan och det alldeles oavsett ålder på ätteläggarna?

Första och kanske sista gången hon deltog i stafettvasan ..

Mera glädje!
Äldsta dottern ringer på väg hem från nattjobbet på KS ..., hon låter betydligt piggare än sin mamma - då är klockan några minuter över sju - och hon kvittrar som småfåglarna och berättar om hur intressant arbetet är och efteråt tackar jag högre makter för att jag  i n t e   visste hur oändligt mycket som kan gå snett under en förlossning!

Vid köksbordet - vi äter frukost - hörs plinget i min mobil.
Det visar sig vara äldsta dotterns före detta klasskamrat Tommy som skickat hemifrånbilder och jag blir sittande och tittar ut över vyn som är så innerligt bekant .., och jag tänker på hur många tusen gånger man som tonåring åkte i slalombacken - upp och ner hela tiden - och mest störtlopp, hej, vad det gick undan!

Alla städer eller samhällen har ju en slogan - eller många har i alla fall - och i det här fallet var det "Malå med allting så nära".
Det stämmer verkligen.
Slalombacken ligger mitt i samhället, liksom simhall och elljusspår.

Längst uppe i backen, till vänster och mer än så .., där är norrbacken som är i det närmaste lodrät.
Står man längst uppe, ser man inte underdelen och jag vågade mig aldrig ner där ..,allrahelst som jag aldrig varit någon slalomstjärna utan mest tyckt om farten.
Men en liten Anders susade iväg som ingenting, men det är klart, han hade ju närmare till marken.
Tommy skriver att det verkar bli en fin söndag i Malå.
Tack snälla för bilderna!

Men det tycks bli en fin dag även i landet Halland.
Lågtryck tar nästan kål på mig .., men idag vaknar jag med en helt annan känsla .., är pigg redan från start och livet känns som bäst.

(Det blev ett riktigt hallelujainlägg det här .., jag kanske borde sadla om satsa på jobbet som frikyrkopastor ,-)