Dagens fönster ....

På väg till Säffle i jobbärende så kommer jag på att varför inte testa Golfrestaurangen som ligger längs vägen någon mil norr om Säffle längs E45an.

En massa gubbar målar och fejar på huset så fönstren är inplastade. Bakom plasten är det en fin utsikt mot en vik av Vänern. Ja man kan tydligen sitta ute också på verandan fint huset.

Jag spelar inte golf men det ser verkligen ut som fin golfbana. Hit kan man istället gärna åka för den goda maten utan tvekan. Underbart god hemlagad ärtsoppa denna torsdag. Ja det sa jag till personalen också!

Tänker att en golfbana fyller en viktig social funktion. Gubbar och kanske gummor som träffs och sköter om sin golfbana.

Billeruds Golfbana heter det och på Ankans Golfkrog bjuds det på god mat. Mycket god!

Turtlan

... Å just nu sa killarna som kom in i verkstadsoveraller att " - dä var jädrigt go stroganoff här".

Ja så ni vet. E45 mellan Säffle och Grums sa jag väl...?

"Bara så ni vet ..." 

Så på måndag byts kassorna ut, då får vi såna som har pekskärm i stället för tangenter, säger chefen.

Den som är tjugoett tycker att det ska bli jättekul.

Den som är sextioett och alltid har tyckt om just  t a n g e n t e r ..., känner inte samma glädje.

(Största glädjen var Addo-X räknemaskinerna med rejäla tangenter ...).

Vad hände med Lena Larsson ...?

Den som är född på 40, - och 50-talet kommer nog ihåg Lena Larsson.
Kanske ni på sextio också?
Formgivare och författare .., medverkade i tv och hade en hårfärg som gick i ill-orange!

I min bokhylla har sedan evigheter tillbaka funnits en bok, författad av henne, "En svensk naturdagbok" och jag tycker så mycket om den.

Jag köpte den till Ann-Britt, som redan hade köpt den till mig ...

Fann glädje i boken gjorde även hemifrångrannen Ann-Britt, mamma till min klasskamrat Bosse, men också som en extramamma till mig .., då, när min egen mor susat iväg till andra sidan jorden.

Hennes - Lena Larssons - målningar går raka spåret in i mitt hjärta!

Den här boken låg jag och bläddrade i igårkväll.
Och jag undrade vad som hade hänt med författaren/konstnären?

Det fick jag veta när jag klickade in mig här.

Om en bok som en gång fanns i min bokhylla, kan man läsa här.

Och ett av hennes många Sommarprogram hittade jag i Sveriges Radios arkiv.

En torsdag i april ...

Då är jag i mejeriet.
Frontar, fyller på bakifrån .., kollar datum .., beställer leverans till i morgon från Wapnö .., fixar frukost .., löser av Lina .., sen kommer Arla och Wapnö - men inte samtidigt - och en ganska kortvuxen tös som heter Sophie kör mejerbilen från närbelägna Wapnö och sånt gör mig glad .., ååå, en ung kvinna som bryter av mot alla män som rattar lastbilar!

Sophie är tjugofyra år och trivs bra med sitt arbete.
Jodå, jag har tänkt tanken förut, men är nu allt mer förvissad, detta att chaufförer så ofta är himla sociala och lättpratade människor.

När det är dags att lyfta mjölkbackarna, tar jag på mig knäskyddet.
Det är tur att jag köpte mig en kjol som döljer knäet, för såg det svullet innan jag bar skyddet, ser det nu groteskt ut.
Och  k n ö l i g t.
Men det hjälper och jag har ont, men inte fullt så ont som förut.

Igår i Hässleholm:
"Hur många kilo lyfter du per dag ...?" frågade den danske läkaren.
"Tjaa .., ett par hundra i alla fall, sommartid mycket, mycket mera", svarar jag.
"Elisabet, det är alldeles för mycket .., men det förstår du säkert ...?" säger läkaren och jodå, jag förstår visst, men det är inte bara att säga att "det här passar inte mig längre, nu får någon annan ta vid", ty alla har mer eller mindre ont och någon har artros i båda knäna och en annan ska få ny knäled, ja, detta att arbeta i butik sliter hårt på våra kroppar.

Att tänka sig att vi ska arbeta tills vi är sjuttio, ja, det är i alla fall för mig, en ren och skär utopi.

Vid tolvtiden passerar jag charken och upptäcker Petra i färd med att paketera såna här ljuvligheter.
Det är smördeg som fyllts med ädelost på tub, lite prociutto/skinka, cheddarost och så in i ugnen bara.
Hon gör paket med två bitar för 20 kronor och jag tipsar nästan alla kunder som råkar gå förbi och nästan alla faller för frestelsen.

Petra tillhör ett bemanningsföretag och är inte den typiska charkdamen.
Hon tävlar i nån typ av crossfit där man går omkring i bikini och är vältränad, hon har tauterade ögonbryn (snyggt! gjordes igår ...) och hon kommer med nya idéer och sånt tycker jag är så roligt.

Det är ju så att alla har sina goda sidor.
Gunilla, som är sjukskriven, är en mästare på att sälja charkvaror och hon är suverän på att småprata med kunderna, ja, hon vet precis hur tjocka eller tunna skivor av den där rökta skinkan som nån vill ha!
Och Anne-Marie .., trygg och lugn som arbetar halvtid i väntan på sin knäprotes .., och Elenor som är så rödblommig om kinderna (rödare ju längre dagen går) och har arbetat som socionom, men nu vill göra nånting helt annat och gör det med den äran.

Klockan ett ringer läkaren från vårdcentralen, ja, tydligen är det så gången är när man ska vaccineras mot Gula Febern. Han frågar inte om nånting .., låter nervös och stakar sig .., jag tänker att han kanske är alldeles ny på jobbet och försöker att hjälpa honom på traven.

Sen åker jag hemåt.

Svänger förbi friherrinnan och låter henne smaka på Petras ljuvlighet .., och med mig hem får jag en bytta med hemlagad nässelsoppa. Underbart!  (Går det öht att titta in hos Lena utan att ha nånting med sig när man stänger dörren ...?)

Soppan får mig att minnas en oktobervecka 1970 när jag varit med om en svår bilolycka och kom att tillbringa två veckor på Umeå lasarett. Jag kunde inte äta som vanligt, utan fick enbart dropp dom första dagarna och sen, en eftermiddag, kom en rundhylt ängel (ett alldeles vanligt biträde) och matade mig med grönkålssoppa och det var himmelskt gott! Hon satt vid min säng och pratade lugnt och stilla om sin dotter och jag tänkte att jag nästan älskade henne.
Det biträdet blev en slags ängel.
En oändlig trygghet.
Just det tänkte jag på när jag nu kalasade på den av friherrinnan tillagade nässelvarianten.

Hon ville nog bara försvinna ...

Tar hundarna på lillrundan innan jag åker till jobbet.
Ser stora hav av vitsippor som snart är utblommade .., hör tuppar gala .., och vid Lilla Stensjö kommer den där rara kvinnan gående mot postlådan .., lite morgonrufsig i håret och med blå morgonrock .., alltid så vänlig är hon och nu ska det hämtas tidning och hon ser ut som ville hon försvinna eller åtminstone att den där kvinnan med två hundar inte skulle uppenbara sig just nu och då¨.., och lilla Nelly skuttar fram och viftar på svansen och vi pratar om vädret - att det är kyligare idag - och sen skyndar jag hemåt.

Upptäcker flera mördarsniglar (ja, jag vet .,. spanska skogssniglar ...) .., tar mig en titt i odlingsbänkarna (allt lever ännu) .., möter herr och fru Sädesärla ute på gräsmattan och just nu, när jag sitter här vid fönstret och skriver, ser jag en av dem spatsera på överdelen av vindskyddet ute på altanen .., tripp-tripp-tripp .., och längst uppe på taket, vid tegelpannorna som är näst längst till höger, på den första takdelen, där har familjen Stare flyttat in!
Underbart!

Och nu blir det jobb.
Kanske ska jag använda det där gräsliga knäskyddet som ortopedteknikern i Hässleholm provade ut åt mig igår .., det som ska hålla den lite glidande protesen på plats, ja, åtminstone när det ska lyftas tunga mejeribackar.

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ....

... fångades i Hedemora och det var Ulrika som höll i håven.

Halland - Skåne på några timmar ...

Halv fem stiger vi upp .., ger oss iväg en timme senare .., och då ligger dimman tät över den lilla plätt av världen där vi råkat hamna. Jag släpper av pv i stan och tittar på gps:en ..., där står att det tar 1 timme och 38 minuter att ta sig till Hässleholms sjukhus och då räknar jag ut att det blir brått att hitta parkering och ta sig till rätt ingång.

Efter ett par hundra meter börjar bensinlampan att blinka!
Svänger in på en obemannad mack, snabbtankar och ber en bön att den där fyrvägskorsningen - för närvarande utan trafiksignaler - inte ska vara så hårt trafikerad, då, när jag ska svänga vänster.
Rejält bönhörd blir jag!

Passerar Laholm och tänker på f.d. grannarna Ebbeståhls från tiden i Malå.
Svänger vänster .., tvärs över Skåne liksom .., kör på 2-1-vägar ..,. småbyar och större susar förbi .., tänker att kyrkan i Hörja - den ligger på höger sida av vägen - nog är den vackraste jag har sett.

Sååå enkel och så fin!

Kommer fel till parkeringen vid sjukhuset och gps-damen säger ideligen "sväng höger!", "sväng höger!", "SVÄNG HÖGER!" och jag blir galen ..., lyckas inte få tyst på eländet och för första gången i mitt liv uppmanar jag en människa att hålla käften .., och när det inte är många minuter kvar hittar jag en annan parkering, struntar i avgiften .., kommer precis rätt på ortopedmottagningens entré (K) .., anmäler mig på en slags dator, ungefär som på Svensk Bilprovning och blir slutligen röntgad av Niklas som bara har arbetat där i 1 år och har röda kinder.

Sen ortopedmottagningen, som ligger kloss-i-kloss med röntgen.
En ny tavla (eller har jag bara aldrig lagt märke till den tidigare ...?) har kommit upp och konstnären, som heter Stina, har blandat friskt - kvinnor och män, mörka och ljusa -, hårfagra och skalliga.

Jag läser Femina och gläds åt att någon tänkt till rejält; ty mellan sofforna står en bytta med kulspetspennor .., aha, det är nog till alla korsordslösare. Smart!

Och den danske läkaren som opererade mig, han tar emot och tar sig tid .., inte en enda gång tittar han på klockan .., han sitter bredbent mitt emot mig .., säger att nej, han är inte nöjd med utfallet av den här operationen .., protesen har liksom glidit undan lite och jo, han förstår precis varför jag fick så överdjävulskt ont när vi var i Malmö och jag inte kunde belasta benet och jag säger att någon operation i år är inte att tänka på, för dels väntar Ghana och så är det svåra sjukdomar och ny knäled på jobbet och allmänt kaos i schemaläggningen och jag var hemma hela förra sommaren, i alla fall halva, nej, men sen kanske, om vi inte får till det.

"Jo, men det ska nog bli bra Elisabet...", säger han på mjuk dansk/svenska och stryker med handen över kinden.

Det känns som om jag vill gråta av tacksamhet.

Och nu behöver jag inte besöka Halmstad och den alltid så stressade läkaren, nej, nu har herr Sörensen mig under sina vingars beskydd.

Efteråt ...., tar jag en annan väg hem ..(jag säger till GPS-damen att jag inte menade att vara så arg .., förlåt, jag var bara så stressad!), väljer 21:an som är långt mindre trafikerad och hela tiden tänker jag att Skåne är så vackert, så vackert!

Ser ni väg 21?
Den korsar helt enkelt Skåne rakt av.

Stannar till i Väla utanför Helsingborg, köper inom loppet av tio minuter två likadana blusar/tunikor, men i olika färger (en turkos, en rosa), en hallonröd klänning (allt i linne), en sån här tub-scharf som är limefärgad, solglasögon (!!!, har jag bara haft en gång i mitt liv, det var när vi körde till Frankrike) och en strandväska som nog ska följa mig på andra ställen än på stranden.

Hemma efter tolv.
Halvslumrar i solstolen .., hundarna intill mig .., huvudvärk .., men tacksamhet.

Dagens fönster ...

Ett kvällsfönster från Ulrika i Närke .., det fanns i min inkorg när jag nu vaknade på morgonen,.

Tack snälla! säger jag.

Fram till ett ...

Två förmiddagspass per månad är vad jag har på mitt schema, det vill säga, varannan torsdag börjar jag vid åtta och slutar klockan ett. Övriga tider är eftermiddagstider ..., med början klockan två eller tre. Från den första juni till den sista augusti förlängs öppettiderna med en timme åt vardera hållet.

Det här med att vara ledig hela morgonen och långt fram på dagen, det passar mig perfekt!

Idag har jag hunnit med följande: jag har gått på halvlång promenad med hundarna .., träffat stavgångare .., upptäckt små bestånd av gullvivor mitt ute på gräsmattan ... (i rabatten växer den måttligt ...) .., jag har kört till Steninge och suttit på stranden tillsammans med friherrinnan och hennes hund .., tagit ett dopp i havet (äntligen har stegen ute på piren kommit på plats!) ..., suttit i den rosaprickiga solstolen i mer än en timmes tid .., pysslat om plantorna i växthus och odlingsbänkar .., gjort mig lunch som intagits ute på altanen .., klippt Nelly med klippmaskinen - bääääää, bäääää! säger hon nu -, hängt ut tvätt och nu är det dags att åka till jobbet.

Inget särskilt nyttigt är gjort, förutom tvätten kanske .., nej, allra mest har jag bara njutit.
Dammsugning och annat husmoderligt .., ja, det får jag väl göra i morgonkväll.

I morgon, i arla stund, ska jag nämligen köra till Hässleholm och träffa herr Ortopedläkaren, han som gav mig en ny knäled, då, för drygt fem år sedan. Den nya knäleden känner jag knappt av - den är helt underbar -, den andra är eländig .., knäet är var kväll svullet som en större handboll. Vackert är det inte, men det är av mindre betydelse.

Nu iväg!
Ajöken, sa fröken.

Han var från Sollefteå ....

Det finns saker som förundrar mig mer än annat.

Att man kan urskilja män norrifrån, enbart genom att lyfta blicken från kassabandet, det är en sån sak.

"Är du långt norrifrån kanske ...?" sa jag till kunden mitt emot mig.

Det var bara han och jag.

"Joo ..., från Ångermanland ..., från Sollefteå ..", svarade han leende.

Innan dess hade han inte sagt ett pip, annat än hej.

Om detta - hur den där igenkänningen kan gå till - pratade vi en stund.

Vad är det som skiljer?

Nästan obegripligt är det.

Ett måndagsfönster på en tisdag ...

Och självaste fönsterfångaren skymtar i fönstret .., det är den nyblivne 70-åringen,
herr Rindå!

Bilden togs igår på Mariatorget i Stockholm.

Tack och bock! säger jag

Måndagmorgon i april ...

Att ligga nära, nästan ligga sked, känns nog tryggt och skönt även för hundar.

Och att ha en lent öra mot sin nos, måste kännas ljuvligt.

Dagens fönster ...

På arenan i Övik (underförstått ishallen) finns ett fönster med denna utsikt.

Nu ska jag strax uppleva isgalan som inte är nåt med hockey utan konståkningsklubbens samarrangemang med Hoppets Stjärna till förmån för Haiti.

Cecilia N

// Tack snälla! säger jag.

Och här är vinnarna! 




Det blev lite brått, då jag snart ska ge mig av till affären för eftermiddagspasset, halv tre till åtta.
Även ikväll tillsammans med Joakim.

Ulrika, som kom insladdande just i sista minuten, jodå, du kom med!
Och roligt att även Gunnars son Jocke ville skvalpa omkring träskålen.

Nu ska jag göra mig i ordning.

Grattis till vinnarna .., den som får ryggkliaren och den som får aklejefrön från Skåne och Portugal, ja, nån slags hybrid.

Hej svejs!

Orkar ni inte se filmen, så meddelar jag vem som vann när jag kommer hem ikväll.

Senare på kvällen: ryggkliaren går till friherrinnan i Steninge - Ann står för vinsten -! Tack snälla.
Aklejefröna går till Helena/Cruella i Sthlm, som kanske kan ta med dem till sommarhuset i Skåne?
Tack Anna i Porto!

Grattis till er båda!

Nån gång har man ju rätt ....

Jo, men liiiite glad blir jag ju ändå när vi - Eva från Tyresö och hennes Långe Man - sitter vid altanbordet och dricker kaffe och så blir det tal om den här bilden som Eva hade med i sitt det bästa .., och hon skrev att det var drakflygare och jag i min tur skrev att det kanske var kite-surfare?

Herr Bodin i Luleå och Andra året i Hjo kommenterade att nej, det var drakflygare.

Liiite pinsamt var det väl att jag skulle vara en sån näbbgädda och rätta Eva.

Alldeles nyss pratade vi om den här stranden där vågorna går höga och då säger Långe Maken att "javisst var det kitesurfare, du förstår, dom får sån fart att dom åker rakt upp i luften .., drakflyger gör man ju från höga höjder!"

Så nu vi det.., detta var kitesurfare,. hälsar en smajlande Bettan.

Bästglimtar från Ulrika ....

Och underbara bilder som vanligt, säger bloggmadamen i Halland.

Det bästa för Joakim Rindå ...

Så mycket glädje denna vecka!
Pappa kom till Stockholm för att fylla 70 år, jag fick dela present med jättemånga av pappas vänner, min stora familj utökades med pudeln Tyra som verkar gilla mig, jag gillar henne, och våren tog ännu ett steg.

//Elisabet skriver: ååå, vilken ljuvlig bild! Och vilken fin sjuttioåring!

Mitt eget bästa ...

Åtminstone på helgerna brukar vår frukost bestå av äggröra och bacon.
Långt ifrån alltid blir den perfekt - äggröran -.
Vi köper ägg från bonden i Ullarp och kanske skulle jag inte känna nån större skillnad i ett blindtest, men jag inbillar mig att dom är godare i jämförelse med köpeäggen från butiken.

Förra helgen när vi besökte Malmö, hälsade vi även på hos pv:s lillebror som har ett tjugotal höns som går i en jättestor hönsgård. Gulorna är mer än gula, dom är knallgulorangefärgade, ja, som dom ju blir när höns äter färskt gräs.

Nu på morgonen blev det äggröra på fem av dessa ägg .., plus grädde, salt och vitpeppar.
Den blev  e x a k t   så där perfekt krämig som jag vill ha den och det kändes bra.

Nåt annat som gjorde mitt hjärta glatt, det var gårdagkvällen när pv hämtade mig på jobbet.
Nej, jag kan omöjligen förklara varför det är så himla roligt .., men att öppna dörren till lastbryggan och till sin förvåning mötas av två svansviftande krabater och så detta att få slå sig ned på passagersätet och bara pusta ut .., ja, men ååå, så härligt det är!

Och solnedgången över havet .., och därefter te från pepparmyntan som växer i rabatten (det enda te jag verkligen tycker om!)  och att stupa i säng och sova gott en hel natt ..., jepp, det är glädje det.

Idag blir det dragning ....

.... i det som pv kallar för "Evighetslotteriet".

Förstapriset är den omtalade ryggkliaren/balkonglådekrattan och det är Ann i Göteborg som - återigen -, står för den vinsten. Tack Ann! Det är också hon som kommer att skicka vinsten till den lycklige vars namn står på den lilla lappen.

Tröstpriset är akljeafrön från Portugal, skänkta av annannan, det vill säga Anna.
Dessa små frön är "portugisiska barnbarn till en skånsk planta", skriver avsändaren.
Tack snälla!

Är det nu någon som känner för att vara med så här på sluttampen, så är ni välkomna med er glädje!
Ni har fram till klockan 12.00 på er, sedan stängs lotteriluckan.

Varmt välkomna!

Redan med i byttan är ...

Eva i Tyresö
Ann i Göteborg
Eva på Frösön (din vinst går iväg idag, men kommer nog inte förrän på tisdag)
Lena i Steninge - friherrinnan, alltså -.
Anna-Lena i Tumba
mossfolk i Hallsberg
Den nyblivne 70-åringen Gunnar, för närvarande i Stockholm ...
samt
Helena/Cruella, också i Stockholm.

Men fler ryms!

Mejla bara  det som gjorde dig lite extra-varm i hjärtat till bisse151@gmail.com!

Dagens fönster ...

Hej från Stugan!

Idag har vi börjat öppna stugan för i år. Ser över och kollar vad som behöver fixas. 
En ny vimpel och flagglina behövs definitivt.

Rensar hängrännor och skriver att köpa och att fixa lista.

Ute på sjön glittrar det så fint. Soligt men lite kyligt i luften här.

Hälsningar från A och M

// Från Turtlan, alltså. Och i den stugan har man övernattat. Åååå, så underbar den kvällen var!