... finns i Halmstad bibliotek .. med utsikt över den enorma floden Nissan.
söndag 26 april 2015
lördag 25 april 2015
Tidig morgon ....
Och pv ska till självaste hufvudstaden på årsmöte i något vindkraftsammanhang (i riksdagshuset! kan man ha årsmöten där ...? tänker jag) och jag skjutsar honom till järnvägsstationen i Falkenberg. Tjugotvå kilometer enkel väg.
Som alltid ligger dimman som slöjor över åsarna.
"Det är nog fukten från Suseån som rinner där nere som orsakar detta ..?" säger pv.
Lämnar honom i ganska god tid innan tåget ska gå .., "hej svejs och jag hämtar dig ikväll!"
Sen hemåt igen.
Från radion hörs Ring-så-spelar-vi och inte visste jag att vigg och blixt har ett sammanhang .., och jag tar omvägen via Guds gröna ängar där pv brukar träna med rullskidor i världens längsta uppförsbacke .., överallt vimlar det av vitsippor, ja, hela marken är vit .., det är som skyar av allt detta vackra!
Stannar till.
För den som är uppvuxen i Norra Norrlands inland och fjälltrakter är detta som paradiset!
Lyssnar till den allra ljuvligaste fågelsång .., ser harpaltar jaga varandra i skogen .., och en gräsand som simmar i lilla tjärnen.
Och nu hemma.
Och ledig.
Parkerar bilen på uppfarten .., kliver ur och upptäcker pyttepyttelille herr Gärdsmyg som sitter uppflugen på tv-antennen och sjunger så där så att mitt hjärta nästan går itu.
Och pv ska till självaste hufvudstaden på årsmöte i något vindkraftsammanhang (i riksdagshuset! kan man ha årsmöten där ...? tänker jag) och jag skjutsar honom till järnvägsstationen i Falkenberg. Tjugotvå kilometer enkel väg.
Som alltid ligger dimman som slöjor över åsarna.
"Det är nog fukten från Suseån som rinner där nere som orsakar detta ..?" säger pv.
Lämnar honom i ganska god tid innan tåget ska gå .., "hej svejs och jag hämtar dig ikväll!"
Sen hemåt igen.
Från radion hörs Ring-så-spelar-vi och inte visste jag att vigg och blixt har ett sammanhang .., och jag tar omvägen via Guds gröna ängar där pv brukar träna med rullskidor i världens längsta uppförsbacke .., överallt vimlar det av vitsippor, ja, hela marken är vit .., det är som skyar av allt detta vackra!
 |
| Mobilbild. Jag är inte alls nöjd med kameran på Iphone 6 . |
Stannar till.
För den som är uppvuxen i Norra Norrlands inland och fjälltrakter är detta som paradiset!
Lyssnar till den allra ljuvligaste fågelsång .., ser harpaltar jaga varandra i skogen .., och en gräsand som simmar i lilla tjärnen.
Och nu hemma.
Och ledig.
Parkerar bilen på uppfarten .., kliver ur och upptäcker pyttepyttelille herr Gärdsmyg som sitter uppflugen på tv-antennen och sjunger så där så att mitt hjärta nästan går itu.
Dagens fönster ...
Kram
Ann/STORARTAT
Det här fina fönstret hittade jag i lördags på Kungsgatan här i
Göteborg.
Titta på hur fint de lagt teglet runt fönstret och hur de ställt
tegelstenarna under fönstret!
Ann/STORARTAT
fredag 24 april 2015
Kyrkogården Harplinge den 24:e april ....
Nog hade jag hört talas om att kyrkogården utanför lilla samhället Harplinge skulle vara nånting extra, särskilt på våren, men aldrig i min vildaste fantasi hade jag väl kunnat ana detta!
Det här visade sig vara en kyrkogård som inte kändes som en sån .., tvärtom .., den var liksom fylld av livsglädje och en hel drös kreativitet!
Där fanns "rum-i-rummen" .., olika små lundar .., där var en porlande bäck .., nånting som påminde om ett ruckligt stall i Betlehem .., där var en bro och där var blommande Kabbeleka som för mig är så mycket "hem-blomma" ...
Där var något som liknade ett växthus eller lusthus, inrett med bord och stolar ...,
ett rum för eftertanke.
Med en kristallkrona i taket.
Ja, men det borde man ju förstås ha!
Och där var en stort hjärtformat fält med påsk, - och pingstliljor .., det lär vara en lök för varje församlingsmedlem!
Utanför eftertankehuset låg trädgårdsredskapen ...
Så där som om nån bara hade gått ifrån en stund.
Och där var någon som tagit paus från arbetet.
En stor järnsäng fylld med penséer och små påskliljor .., när såg jag detta sist på en kyrkogård?
Då var det mulet .., en stund senare kom solen fram!
Och Lena satte blommor på sina morföräldras grav, det var ju hos dem hon växte upp.
Och ett fång påskliljor hamnade i minneslunden.
I dammen simmade guldfiskar.
Och där fanns sånt som skänker tröst ...
Och mängder med blommande körsbärsträd!
Nog hade jag hört talas om att kyrkogården utanför lilla samhället Harplinge skulle vara nånting extra, särskilt på våren, men aldrig i min vildaste fantasi hade jag väl kunnat ana detta!
Det här visade sig vara en kyrkogård som inte kändes som en sån .., tvärtom .., den var liksom fylld av livsglädje och en hel drös kreativitet!
Där fanns "rum-i-rummen" .., olika små lundar .., där var en porlande bäck .., nånting som påminde om ett ruckligt stall i Betlehem .., där var en bro och där var blommande Kabbeleka som för mig är så mycket "hem-blomma" ...
Där var något som liknade ett växthus eller lusthus, inrett med bord och stolar ...,
ett rum för eftertanke.
Med en kristallkrona i taket.
Ja, men det borde man ju förstås ha!
Och där var en stort hjärtformat fält med påsk, - och pingstliljor .., det lär vara en lök för varje församlingsmedlem!
Utanför eftertankehuset låg trädgårdsredskapen ...
Så där som om nån bara hade gått ifrån en stund.
Och där var någon som tagit paus från arbetet.
En stor järnsäng fylld med penséer och små påskliljor .., när såg jag detta sist på en kyrkogård?
Då var det mulet .., en stund senare kom solen fram!
Och Lena satte blommor på sina morföräldras grav, det var ju hos dem hon växte upp.
Och ett fång påskliljor hamnade i minneslunden.
I dammen simmade guldfiskar.
Och mängder med blommande körsbärsträd!
Dagens fönster ....
På väg till Säffle i jobbärende så kommer jag på att varför inte testa Golfrestaurangen som ligger längs vägen någon mil norr om Säffle längs E45an.
En massa gubbar målar och fejar på huset så fönstren är inplastade. Bakom plasten är det en fin utsikt mot en vik av Vänern. Ja man kan tydligen sitta ute också på verandan fint huset.
Jag spelar inte golf men det ser verkligen ut som fin golfbana. Hit kan man istället gärna åka för den goda maten utan tvekan. Underbart god hemlagad ärtsoppa denna torsdag. Ja det sa jag till personalen också!
Tänker att en golfbana fyller en viktig social funktion. Gubbar och kanske gummor som träffs och sköter om sin golfbana.
Billeruds Golfbana heter det och på Ankans Golfkrog bjuds det på god mat. Mycket god!
Turtlan
... Å just nu sa killarna som kom in i verkstadsoveraller att " - dä var jädrigt go stroganoff här".
Ja så ni vet. E45 mellan Säffle och Grums sa jag väl...?
På väg till Säffle i jobbärende så kommer jag på att varför inte testa Golfrestaurangen som ligger längs vägen någon mil norr om Säffle längs E45an.
En massa gubbar målar och fejar på huset så fönstren är inplastade. Bakom plasten är det en fin utsikt mot en vik av Vänern. Ja man kan tydligen sitta ute också på verandan fint huset.
Jag spelar inte golf men det ser verkligen ut som fin golfbana. Hit kan man istället gärna åka för den goda maten utan tvekan. Underbart god hemlagad ärtsoppa denna torsdag. Ja det sa jag till personalen också!
Tänker att en golfbana fyller en viktig social funktion. Gubbar och kanske gummor som träffs och sköter om sin golfbana.
Billeruds Golfbana heter det och på Ankans Golfkrog bjuds det på god mat. Mycket god!
Turtlan
... Å just nu sa killarna som kom in i verkstadsoveraller att " - dä var jädrigt go stroganoff här".
Ja så ni vet. E45 mellan Säffle och Grums sa jag väl...?
"Bara så ni vet ..."
Så på måndag byts kassorna ut, då får vi såna som har pekskärm i stället för tangenter, säger chefen.
Den som är tjugoett tycker att det ska bli jättekul.
Den som är sextioett och alltid har tyckt om just t a n g e n t e r ..., känner inte samma glädje.
(Största glädjen var Addo-X räknemaskinerna med rejäla tangenter ...).
Så på måndag byts kassorna ut, då får vi såna som har pekskärm i stället för tangenter, säger chefen.
Den som är tjugoett tycker att det ska bli jättekul.
Den som är sextioett och alltid har tyckt om just t a n g e n t e r ..., känner inte samma glädje.
(Största glädjen var Addo-X räknemaskinerna med rejäla tangenter ...).
torsdag 23 april 2015
Vad hände med Lena Larsson ...?
Den som är född på 40, - och 50-talet kommer nog ihåg Lena Larsson.
Kanske ni på sextio också?
Formgivare och författare .., medverkade i tv och hade en hårfärg som gick i ill-orange!
I min bokhylla har sedan evigheter tillbaka funnits en bok, författad av henne, "En svensk naturdagbok" och jag tycker så mycket om den.
Fann glädje i boken gjorde även hemifrångrannen Ann-Britt, mamma till min klasskamrat Bosse, men också som en extramamma till mig .., då, när min egen mor susat iväg till andra sidan jorden.
Hennes - Lena Larssons - målningar går raka spåret in i mitt hjärta!
Den här boken låg jag och bläddrade i igårkväll.
Och jag undrade vad som hade hänt med författaren/konstnären?
Det fick jag veta när jag klickade in mig här.
Om en bok som en gång fanns i min bokhylla, kan man läsa här.
Och ett av hennes många Sommarprogram hittade jag i Sveriges Radios arkiv.
Den som är född på 40, - och 50-talet kommer nog ihåg Lena Larsson.
Kanske ni på sextio också?
Formgivare och författare .., medverkade i tv och hade en hårfärg som gick i ill-orange!
I min bokhylla har sedan evigheter tillbaka funnits en bok, författad av henne, "En svensk naturdagbok" och jag tycker så mycket om den.
 |
| Jag köpte den till Ann-Britt, som redan hade köpt den till mig ... |
Fann glädje i boken gjorde även hemifrångrannen Ann-Britt, mamma till min klasskamrat Bosse, men också som en extramamma till mig .., då, när min egen mor susat iväg till andra sidan jorden.
Hennes - Lena Larssons - målningar går raka spåret in i mitt hjärta!
Den här boken låg jag och bläddrade i igårkväll.
Och jag undrade vad som hade hänt med författaren/konstnären?
Det fick jag veta när jag klickade in mig här.
Om en bok som en gång fanns i min bokhylla, kan man läsa här.
Och ett av hennes många Sommarprogram hittade jag i Sveriges Radios arkiv.
En torsdag i april ...
Då är jag i mejeriet.
Frontar, fyller på bakifrån .., kollar datum .., beställer leverans till i morgon från Wapnö .., fixar frukost .., löser av Lina .., sen kommer Arla och Wapnö - men inte samtidigt - och en ganska kortvuxen tös som heter Sophie kör mejerbilen från närbelägna Wapnö och sånt gör mig glad .., ååå, en ung kvinna som bryter av mot alla män som rattar lastbilar!
Sophie är tjugofyra år och trivs bra med sitt arbete.
Jodå, jag har tänkt tanken förut, men är nu allt mer förvissad, detta att chaufförer så ofta är himla sociala och lättpratade människor.
När det är dags att lyfta mjölkbackarna, tar jag på mig knäskyddet.
Det är tur att jag köpte mig en kjol som döljer knäet, för såg det svullet innan jag bar skyddet, ser det nu groteskt ut.
Och k n ö l i g t.
Men det hjälper och jag har ont, men inte fullt så ont som förut.
Igår i Hässleholm:
"Hur många kilo lyfter du per dag ...?" frågade den danske läkaren.
"Tjaa .., ett par hundra i alla fall, sommartid mycket, mycket mera", svarar jag.
"Elisabet, det är alldeles för mycket .., men det förstår du säkert ...?" säger läkaren och jodå, jag förstår visst, men det är inte bara att säga att "det här passar inte mig längre, nu får någon annan ta vid", ty alla har mer eller mindre ont och någon har artros i båda knäna och en annan ska få ny knäled, ja, detta att arbeta i butik sliter hårt på våra kroppar.
Att tänka sig att vi ska arbeta tills vi är sjuttio, ja, det är i alla fall för mig, en ren och skär utopi.
Vid tolvtiden passerar jag charken och upptäcker Petra i färd med att paketera såna här ljuvligheter.
Det är smördeg som fyllts med ädelost på tub, lite prociutto/skinka, cheddarost och så in i ugnen bara.
Hon gör paket med två bitar för 20 kronor och jag tipsar nästan alla kunder som råkar gå förbi och nästan alla faller för frestelsen.
Petra tillhör ett bemanningsföretag och är inte den typiska charkdamen.
Hon tävlar i nån typ av crossfit där man går omkring i bikini och är vältränad, hon har tauterade ögonbryn (snyggt! gjordes igår ...) och hon kommer med nya idéer och sånt tycker jag är så roligt.
Det är ju så att alla har sina goda sidor.
Gunilla, som är sjukskriven, är en mästare på att sälja charkvaror och hon är suverän på att småprata med kunderna, ja, hon vet precis hur tjocka eller tunna skivor av den där rökta skinkan som nån vill ha!
Och Anne-Marie .., trygg och lugn som arbetar halvtid i väntan på sin knäprotes .., och Elenor som är så rödblommig om kinderna (rödare ju längre dagen går) och har arbetat som socionom, men nu vill göra nånting helt annat och gör det med den äran.
Klockan ett ringer läkaren från vårdcentralen, ja, tydligen är det så gången är när man ska vaccineras mot Gula Febern. Han frågar inte om nånting .., låter nervös och stakar sig .., jag tänker att han kanske är alldeles ny på jobbet och försöker att hjälpa honom på traven.
Sen åker jag hemåt.
Svänger förbi friherrinnan och låter henne smaka på Petras ljuvlighet .., och med mig hem får jag en bytta med hemlagad nässelsoppa. Underbart! (Går det öht att titta in hos Lena utan att ha nånting med sig när man stänger dörren ...?)
Soppan får mig att minnas en oktobervecka 1970 när jag varit med om en svår bilolycka och kom att tillbringa två veckor på Umeå lasarett. Jag kunde inte äta som vanligt, utan fick enbart dropp dom första dagarna och sen, en eftermiddag, kom en rundhylt ängel (ett alldeles vanligt biträde) och matade mig med grönkålssoppa och det var himmelskt gott! Hon satt vid min säng och pratade lugnt och stilla om sin dotter och jag tänkte att jag nästan älskade henne.
Det biträdet blev en slags ängel.
En oändlig trygghet.
Just det tänkte jag på när jag nu kalasade på den av friherrinnan tillagade nässelvarianten.
Då är jag i mejeriet.
Frontar, fyller på bakifrån .., kollar datum .., beställer leverans till i morgon från Wapnö .., fixar frukost .., löser av Lina .., sen kommer Arla och Wapnö - men inte samtidigt - och en ganska kortvuxen tös som heter Sophie kör mejerbilen från närbelägna Wapnö och sånt gör mig glad .., ååå, en ung kvinna som bryter av mot alla män som rattar lastbilar!
Sophie är tjugofyra år och trivs bra med sitt arbete.
Jodå, jag har tänkt tanken förut, men är nu allt mer förvissad, detta att chaufförer så ofta är himla sociala och lättpratade människor.
När det är dags att lyfta mjölkbackarna, tar jag på mig knäskyddet.
Det är tur att jag köpte mig en kjol som döljer knäet, för såg det svullet innan jag bar skyddet, ser det nu groteskt ut.
Och k n ö l i g t.
Men det hjälper och jag har ont, men inte fullt så ont som förut.
Igår i Hässleholm:
"Hur många kilo lyfter du per dag ...?" frågade den danske läkaren.
"Tjaa .., ett par hundra i alla fall, sommartid mycket, mycket mera", svarar jag.
"Elisabet, det är alldeles för mycket .., men det förstår du säkert ...?" säger läkaren och jodå, jag förstår visst, men det är inte bara att säga att "det här passar inte mig längre, nu får någon annan ta vid", ty alla har mer eller mindre ont och någon har artros i båda knäna och en annan ska få ny knäled, ja, detta att arbeta i butik sliter hårt på våra kroppar.
Att tänka sig att vi ska arbeta tills vi är sjuttio, ja, det är i alla fall för mig, en ren och skär utopi.
Vid tolvtiden passerar jag charken och upptäcker Petra i färd med att paketera såna här ljuvligheter.
Det är smördeg som fyllts med ädelost på tub, lite prociutto/skinka, cheddarost och så in i ugnen bara.
Hon gör paket med två bitar för 20 kronor och jag tipsar nästan alla kunder som råkar gå förbi och nästan alla faller för frestelsen.
Petra tillhör ett bemanningsföretag och är inte den typiska charkdamen.
Hon tävlar i nån typ av crossfit där man går omkring i bikini och är vältränad, hon har tauterade ögonbryn (snyggt! gjordes igår ...) och hon kommer med nya idéer och sånt tycker jag är så roligt.
Det är ju så att alla har sina goda sidor.
Gunilla, som är sjukskriven, är en mästare på att sälja charkvaror och hon är suverän på att småprata med kunderna, ja, hon vet precis hur tjocka eller tunna skivor av den där rökta skinkan som nån vill ha!
Och Anne-Marie .., trygg och lugn som arbetar halvtid i väntan på sin knäprotes .., och Elenor som är så rödblommig om kinderna (rödare ju längre dagen går) och har arbetat som socionom, men nu vill göra nånting helt annat och gör det med den äran.
Klockan ett ringer läkaren från vårdcentralen, ja, tydligen är det så gången är när man ska vaccineras mot Gula Febern. Han frågar inte om nånting .., låter nervös och stakar sig .., jag tänker att han kanske är alldeles ny på jobbet och försöker att hjälpa honom på traven.
Sen åker jag hemåt.
Svänger förbi friherrinnan och låter henne smaka på Petras ljuvlighet .., och med mig hem får jag en bytta med hemlagad nässelsoppa. Underbart! (Går det öht att titta in hos Lena utan att ha nånting med sig när man stänger dörren ...?)
Soppan får mig att minnas en oktobervecka 1970 när jag varit med om en svår bilolycka och kom att tillbringa två veckor på Umeå lasarett. Jag kunde inte äta som vanligt, utan fick enbart dropp dom första dagarna och sen, en eftermiddag, kom en rundhylt ängel (ett alldeles vanligt biträde) och matade mig med grönkålssoppa och det var himmelskt gott! Hon satt vid min säng och pratade lugnt och stilla om sin dotter och jag tänkte att jag nästan älskade henne.
Det biträdet blev en slags ängel.
En oändlig trygghet.
Just det tänkte jag på när jag nu kalasade på den av friherrinnan tillagade nässelvarianten.
Hon ville nog bara försvinna ...
Tar hundarna på lillrundan innan jag åker till jobbet.
Ser stora hav av vitsippor som snart är utblommade .., hör tuppar gala .., och vid Lilla Stensjö kommer den där rara kvinnan gående mot postlådan .., lite morgonrufsig i håret och med blå morgonrock .., alltid så vänlig är hon och nu ska det hämtas tidning och hon ser ut som ville hon försvinna eller åtminstone att den där kvinnan med två hundar inte skulle uppenbara sig just nu och då¨.., och lilla Nelly skuttar fram och viftar på svansen och vi pratar om vädret - att det är kyligare idag - och sen skyndar jag hemåt.
Upptäcker flera mördarsniglar (ja, jag vet .,. spanska skogssniglar ...) .., tar mig en titt i odlingsbänkarna (allt lever ännu) .., möter herr och fru Sädesärla ute på gräsmattan och just nu, när jag sitter här vid fönstret och skriver, ser jag en av dem spatsera på överdelen av vindskyddet ute på altanen .., tripp-tripp-tripp .., och längst uppe på taket, vid tegelpannorna som är näst längst till höger, på den första takdelen, där har familjen Stare flyttat in!
Underbart!
Och nu blir det jobb.
Kanske ska jag använda det där gräsliga knäskyddet som ortopedteknikern i Hässleholm provade ut åt mig igår .., det som ska hålla den lite glidande protesen på plats, ja, åtminstone när det ska lyftas tunga mejeribackar.
Ajöken, sa fröken.
Tar hundarna på lillrundan innan jag åker till jobbet.
Ser stora hav av vitsippor som snart är utblommade .., hör tuppar gala .., och vid Lilla Stensjö kommer den där rara kvinnan gående mot postlådan .., lite morgonrufsig i håret och med blå morgonrock .., alltid så vänlig är hon och nu ska det hämtas tidning och hon ser ut som ville hon försvinna eller åtminstone att den där kvinnan med två hundar inte skulle uppenbara sig just nu och då¨.., och lilla Nelly skuttar fram och viftar på svansen och vi pratar om vädret - att det är kyligare idag - och sen skyndar jag hemåt.
Underbart!
Och nu blir det jobb.
Kanske ska jag använda det där gräsliga knäskyddet som ortopedteknikern i Hässleholm provade ut åt mig igår .., det som ska hålla den lite glidande protesen på plats, ja, åtminstone när det ska lyftas tunga mejeribackar.
Ajöken, sa fröken.
onsdag 22 april 2015
Halland - Skåne på några timmar ...
Halv fem stiger vi upp .., ger oss iväg en timme senare .., och då ligger dimman tät över den lilla plätt av världen där vi råkat hamna. Jag släpper av pv i stan och tittar på gps:en ..., där står att det tar 1 timme och 38 minuter att ta sig till Hässleholms sjukhus och då räknar jag ut att det blir brått att hitta parkering och ta sig till rätt ingång.
Efter ett par hundra meter börjar bensinlampan att blinka!
Svänger in på en obemannad mack, snabbtankar och ber en bön att den där fyrvägskorsningen - för närvarande utan trafiksignaler - inte ska vara så hårt trafikerad, då, när jag ska svänga vänster.
Rejält bönhörd blir jag!
Passerar Laholm och tänker på f.d. grannarna Ebbeståhls från tiden i Malå.
Svänger vänster .., tvärs över Skåne liksom .., kör på 2-1-vägar ..,. småbyar och större susar förbi .., tänker att kyrkan i Hörja - den ligger på höger sida av vägen - nog är den vackraste jag har sett.
Sååå enkel och så fin!
Kommer fel till parkeringen vid sjukhuset och gps-damen säger ideligen "sväng höger!", "sväng höger!", "SVÄNG HÖGER!" och jag blir galen ..., lyckas inte få tyst på eländet och för första gången i mitt liv uppmanar jag en människa att hålla käften .., och när det inte är många minuter kvar hittar jag en annan parkering, struntar i avgiften .., kommer precis rätt på ortopedmottagningens entré (K) .., anmäler mig på en slags dator, ungefär som på Svensk Bilprovning och blir slutligen röntgad av Niklas som bara har arbetat där i 1 år och har röda kinder.
Sen ortopedmottagningen, som ligger kloss-i-kloss med röntgen.
En ny tavla (eller har jag bara aldrig lagt märke till den tidigare ...?) har kommit upp och konstnären, som heter Stina, har blandat friskt - kvinnor och män, mörka och ljusa -, hårfagra och skalliga.
Jag läser Femina och gläds åt att någon tänkt till rejält; ty mellan sofforna står en bytta med kulspetspennor .., aha, det är nog till alla korsordslösare. Smart!
Och den danske läkaren som opererade mig, han tar emot och tar sig tid .., inte en enda gång tittar han på klockan .., han sitter bredbent mitt emot mig .., säger att nej, han är inte nöjd med utfallet av den här operationen .., protesen har liksom glidit undan lite och jo, han förstår precis varför jag fick så överdjävulskt ont när vi var i Malmö och jag inte kunde belasta benet och jag säger att någon operation i år är inte att tänka på, för dels väntar Ghana och så är det svåra sjukdomar och ny knäled på jobbet och allmänt kaos i schemaläggningen och jag var hemma hela förra sommaren, i alla fall halva, nej, men sen kanske, om vi inte får till det.
"Jo, men det ska nog bli bra Elisabet...", säger han på mjuk dansk/svenska och stryker med handen över kinden.
Det känns som om jag vill gråta av tacksamhet.
Och nu behöver jag inte besöka Halmstad och den alltid så stressade läkaren, nej, nu har herr Sörensen mig under sina vingars beskydd.
Efteråt ...., tar jag en annan väg hem ..(jag säger till GPS-damen att jag inte menade att vara så arg .., förlåt, jag var bara så stressad!), väljer 21:an som är långt mindre trafikerad och hela tiden tänker jag att Skåne är så vackert, så vackert!
Ser ni väg 21?
Den korsar helt enkelt Skåne rakt av.
Stannar till i Väla utanför Helsingborg, köper inom loppet av tio minuter två likadana blusar/tunikor, men i olika färger (en turkos, en rosa), en hallonröd klänning (allt i linne), en sån här tub-scharf som är limefärgad, solglasögon (!!!, har jag bara haft en gång i mitt liv, det var när vi körde till Frankrike) och en strandväska som nog ska följa mig på andra ställen än på stranden.
Hemma efter tolv.
Halvslumrar i solstolen .., hundarna intill mig .., huvudvärk .., men tacksamhet.
Halv fem stiger vi upp .., ger oss iväg en timme senare .., och då ligger dimman tät över den lilla plätt av världen där vi råkat hamna. Jag släpper av pv i stan och tittar på gps:en ..., där står att det tar 1 timme och 38 minuter att ta sig till Hässleholms sjukhus och då räknar jag ut att det blir brått att hitta parkering och ta sig till rätt ingång.
Efter ett par hundra meter börjar bensinlampan att blinka!
Svänger in på en obemannad mack, snabbtankar och ber en bön att den där fyrvägskorsningen - för närvarande utan trafiksignaler - inte ska vara så hårt trafikerad, då, när jag ska svänga vänster.
Rejält bönhörd blir jag!
Passerar Laholm och tänker på f.d. grannarna Ebbeståhls från tiden i Malå.
Svänger vänster .., tvärs över Skåne liksom .., kör på 2-1-vägar ..,. småbyar och större susar förbi .., tänker att kyrkan i Hörja - den ligger på höger sida av vägen - nog är den vackraste jag har sett.
Sååå enkel och så fin!
Kommer fel till parkeringen vid sjukhuset och gps-damen säger ideligen "sväng höger!", "sväng höger!", "SVÄNG HÖGER!" och jag blir galen ..., lyckas inte få tyst på eländet och för första gången i mitt liv uppmanar jag en människa att hålla käften .., och när det inte är många minuter kvar hittar jag en annan parkering, struntar i avgiften .., kommer precis rätt på ortopedmottagningens entré (K) .., anmäler mig på en slags dator, ungefär som på Svensk Bilprovning och blir slutligen röntgad av Niklas som bara har arbetat där i 1 år och har röda kinder.
Sen ortopedmottagningen, som ligger kloss-i-kloss med röntgen.
En ny tavla (eller har jag bara aldrig lagt märke till den tidigare ...?) har kommit upp och konstnären, som heter Stina, har blandat friskt - kvinnor och män, mörka och ljusa -, hårfagra och skalliga.
Jag läser Femina och gläds åt att någon tänkt till rejält; ty mellan sofforna står en bytta med kulspetspennor .., aha, det är nog till alla korsordslösare. Smart!
Och den danske läkaren som opererade mig, han tar emot och tar sig tid .., inte en enda gång tittar han på klockan .., han sitter bredbent mitt emot mig .., säger att nej, han är inte nöjd med utfallet av den här operationen .., protesen har liksom glidit undan lite och jo, han förstår precis varför jag fick så överdjävulskt ont när vi var i Malmö och jag inte kunde belasta benet och jag säger att någon operation i år är inte att tänka på, för dels väntar Ghana och så är det svåra sjukdomar och ny knäled på jobbet och allmänt kaos i schemaläggningen och jag var hemma hela förra sommaren, i alla fall halva, nej, men sen kanske, om vi inte får till det.
"Jo, men det ska nog bli bra Elisabet...", säger han på mjuk dansk/svenska och stryker med handen över kinden.
Det känns som om jag vill gråta av tacksamhet.
Och nu behöver jag inte besöka Halmstad och den alltid så stressade läkaren, nej, nu har herr Sörensen mig under sina vingars beskydd.
Efteråt ...., tar jag en annan väg hem ..(jag säger till GPS-damen att jag inte menade att vara så arg .., förlåt, jag var bara så stressad!), väljer 21:an som är långt mindre trafikerad och hela tiden tänker jag att Skåne är så vackert, så vackert!
Ser ni väg 21?
Den korsar helt enkelt Skåne rakt av.
Stannar till i Väla utanför Helsingborg, köper inom loppet av tio minuter två likadana blusar/tunikor, men i olika färger (en turkos, en rosa), en hallonröd klänning (allt i linne), en sån här tub-scharf som är limefärgad, solglasögon (!!!, har jag bara haft en gång i mitt liv, det var när vi körde till Frankrike) och en strandväska som nog ska följa mig på andra ställen än på stranden.
Hemma efter tolv.
Halvslumrar i solstolen .., hundarna intill mig .., huvudvärk .., men tacksamhet.
tisdag 21 april 2015
Fram till ett ...
Två förmiddagspass per månad är vad jag har på mitt schema, det vill säga, varannan torsdag börjar jag vid åtta och slutar klockan ett. Övriga tider är eftermiddagstider ..., med början klockan två eller tre. Från den första juni till den sista augusti förlängs öppettiderna med en timme åt vardera hållet.
Det här med att vara ledig hela morgonen och långt fram på dagen, det passar mig perfekt!
Idag har jag hunnit med följande: jag har gått på halvlång promenad med hundarna .., träffat stavgångare .., upptäckt små bestånd av gullvivor mitt ute på gräsmattan ... (i rabatten växer den måttligt ...) .., jag har kört till Steninge och suttit på stranden tillsammans med friherrinnan och hennes hund .., tagit ett dopp i havet (äntligen har stegen ute på piren kommit på plats!) ..., suttit i den rosaprickiga solstolen i mer än en timmes tid .., pysslat om plantorna i växthus och odlingsbänkar .., gjort mig lunch som intagits ute på altanen .., klippt Nelly med klippmaskinen - bääääää, bäääää! säger hon nu -, hängt ut tvätt och nu är det dags att åka till jobbet.
Inget särskilt nyttigt är gjort, förutom tvätten kanske .., nej, allra mest har jag bara njutit.
Dammsugning och annat husmoderligt .., ja, det får jag väl göra i morgonkväll.
I morgon, i arla stund, ska jag nämligen köra till Hässleholm och träffa herr Ortopedläkaren, han som gav mig en ny knäled, då, för drygt fem år sedan. Den nya knäleden känner jag knappt av - den är helt underbar -, den andra är eländig .., knäet är var kväll svullet som en större handboll. Vackert är det inte, men det är av mindre betydelse.
Nu iväg!
Ajöken, sa fröken.
Två förmiddagspass per månad är vad jag har på mitt schema, det vill säga, varannan torsdag börjar jag vid åtta och slutar klockan ett. Övriga tider är eftermiddagstider ..., med början klockan två eller tre. Från den första juni till den sista augusti förlängs öppettiderna med en timme åt vardera hållet.
Det här med att vara ledig hela morgonen och långt fram på dagen, det passar mig perfekt!
Idag har jag hunnit med följande: jag har gått på halvlång promenad med hundarna .., träffat stavgångare .., upptäckt små bestånd av gullvivor mitt ute på gräsmattan ... (i rabatten växer den måttligt ...) .., jag har kört till Steninge och suttit på stranden tillsammans med friherrinnan och hennes hund .., tagit ett dopp i havet (äntligen har stegen ute på piren kommit på plats!) ..., suttit i den rosaprickiga solstolen i mer än en timmes tid .., pysslat om plantorna i växthus och odlingsbänkar .., gjort mig lunch som intagits ute på altanen .., klippt Nelly med klippmaskinen - bääääää, bäääää! säger hon nu -, hängt ut tvätt och nu är det dags att åka till jobbet.
Inget särskilt nyttigt är gjort, förutom tvätten kanske .., nej, allra mest har jag bara njutit.
Dammsugning och annat husmoderligt .., ja, det får jag väl göra i morgonkväll.
I morgon, i arla stund, ska jag nämligen köra till Hässleholm och träffa herr Ortopedläkaren, han som gav mig en ny knäled, då, för drygt fem år sedan. Den nya knäleden känner jag knappt av - den är helt underbar -, den andra är eländig .., knäet är var kväll svullet som en större handboll. Vackert är det inte, men det är av mindre betydelse.
Nu iväg!
Ajöken, sa fröken.
Han var från Sollefteå ....
Det finns saker som förundrar mig mer än annat.
Att man kan urskilja män norrifrån, enbart genom att lyfta blicken från kassabandet, det är en sån sak.
"Är du långt norrifrån kanske ...?" sa jag till kunden mitt emot mig.
Det var bara han och jag.
"Joo ..., från Ångermanland ..., från Sollefteå ..", svarade han leende.
Innan dess hade han inte sagt ett pip, annat än hej.
Om detta - hur den där igenkänningen kan gå till - pratade vi en stund.
Vad är det som skiljer?
Nästan obegripligt är det.
Det finns saker som förundrar mig mer än annat.
Att man kan urskilja män norrifrån, enbart genom att lyfta blicken från kassabandet, det är en sån sak.
"Är du långt norrifrån kanske ...?" sa jag till kunden mitt emot mig.
Det var bara han och jag.
"Joo ..., från Ångermanland ..., från Sollefteå ..", svarade han leende.
Innan dess hade han inte sagt ett pip, annat än hej.
Om detta - hur den där igenkänningen kan gå till - pratade vi en stund.
Vad är det som skiljer?
Nästan obegripligt är det.
måndag 20 april 2015
Dagens fönster ...
På arenan i Övik (underförstått ishallen) finns ett fönster med denna utsikt.
Nu ska jag strax uppleva isgalan som inte är nåt med hockey utan konståkningsklubbens samarrangemang med Hoppets Stjärna till förmån för Haiti.
Cecilia N
// Tack snälla! säger jag.
På arenan i Övik (underförstått ishallen) finns ett fönster med denna utsikt.
Nu ska jag strax uppleva isgalan som inte är nåt med hockey utan konståkningsklubbens samarrangemang med Hoppets Stjärna till förmån för Haiti.
Cecilia N
// Tack snälla! säger jag.
söndag 19 april 2015
Och här är vinnarna!
Det blev lite brått, då jag snart ska ge mig av till affären för eftermiddagspasset, halv tre till åtta.
Även ikväll tillsammans med Joakim.
Ulrika, som kom insladdande just i sista minuten, jodå, du kom med!
Och roligt att även Gunnars son Jocke ville skvalpa omkring träskålen.
Nu ska jag göra mig i ordning.
Grattis till vinnarna .., den som får ryggkliaren och den som får aklejefrön från Skåne och Portugal, ja, nån slags hybrid.
Hej svejs!
Orkar ni inte se filmen, så meddelar jag vem som vann när jag kommer hem ikväll.
Senare på kvällen: ryggkliaren går till friherrinnan i Steninge - Ann står för vinsten -! Tack snälla.
Aklejefröna går till Helena/Cruella i Sthlm, som kanske kan ta med dem till sommarhuset i Skåne?
Tack Anna i Porto!
Grattis till er båda!
Det blev lite brått, då jag snart ska ge mig av till affären för eftermiddagspasset, halv tre till åtta.
Även ikväll tillsammans med Joakim.
Ulrika, som kom insladdande just i sista minuten, jodå, du kom med!
Och roligt att även Gunnars son Jocke ville skvalpa omkring träskålen.
Nu ska jag göra mig i ordning.
Grattis till vinnarna .., den som får ryggkliaren och den som får aklejefrön från Skåne och Portugal, ja, nån slags hybrid.
Hej svejs!
Orkar ni inte se filmen, så meddelar jag vem som vann när jag kommer hem ikväll.
Senare på kvällen: ryggkliaren går till friherrinnan i Steninge - Ann står för vinsten -! Tack snälla.
Aklejefröna går till Helena/Cruella i Sthlm, som kanske kan ta med dem till sommarhuset i Skåne?
Tack Anna i Porto!
Grattis till er båda!
Nån gång har man ju rätt ....
Jo, men liiiite glad blir jag ju ändå när vi - Eva från Tyresö och hennes Långe Man - sitter vid altanbordet och dricker kaffe och så blir det tal om den här bilden som Eva hade med i sitt det bästa .., och hon skrev att det var drakflygare och jag i min tur skrev att det kanske var kite-surfare?
Herr Bodin i Luleå och Andra året i Hjo kommenterade att nej, det var drakflygare.
Liiite pinsamt var det väl att jag skulle vara en sån näbbgädda och rätta Eva.
Alldeles nyss pratade vi om den här stranden där vågorna går höga och då säger Långe Maken att "javisst var det kitesurfare, du förstår, dom får sån fart att dom åker rakt upp i luften .., drakflyger gör man ju från höga höjder!"
Så nu vi det.., detta var kitesurfare,. hälsar en smajlande Bettan.
Jo, men liiiite glad blir jag ju ändå när vi - Eva från Tyresö och hennes Långe Man - sitter vid altanbordet och dricker kaffe och så blir det tal om den här bilden som Eva hade med i sitt det bästa .., och hon skrev att det var drakflygare och jag i min tur skrev att det kanske var kite-surfare?
Herr Bodin i Luleå och Andra året i Hjo kommenterade att nej, det var drakflygare.
Liiite pinsamt var det väl att jag skulle vara en sån näbbgädda och rätta Eva.
Alldeles nyss pratade vi om den här stranden där vågorna går höga och då säger Långe Maken att "javisst var det kitesurfare, du förstår, dom får sån fart att dom åker rakt upp i luften .., drakflyger gör man ju från höga höjder!"
Så nu vi det.., detta var kitesurfare,. hälsar en smajlande Bettan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)