Såg ni förvandlingen ...?
Jag höll på att ramla från soffan!
Fantastiskt!
(Och ett sms-pling kom nästan genast .., jodå, madamen i Trelleborg hade sett samma sak!)
tisdag 22 september 2015
Nu är det inte långt kvar ...
På torsdag är det dragning i uppmuntringslotteriet.
Bara i morgon kvar, alltså.
Vill du vara med och få chansen att vinna boken Gränslös - roliga, allvarliga och annorlunda berättelser om resor -, så får du lägga på en liten rem.
Mejla bara det som gjorde dig varm i hjärtat eller allmänt småglad, till bisse151@gmail.com.
Välkomna!
På torsdag är det dragning i uppmuntringslotteriet.
Bara i morgon kvar, alltså.
Vill du vara med och få chansen att vinna boken Gränslös - roliga, allvarliga och annorlunda berättelser om resor -, så får du lägga på en liten rem.
Mejla bara det som gjorde dig varm i hjärtat eller allmänt småglad, till bisse151@gmail.com.
Välkomna!
måndag 21 september 2015
Vid havet ....
Iskallt i vattnet, men som vanligt, skönt efter en stund.
Vi blir i ganska länge, friherrinnan och jag själv.
Havet ligger nästan spegelblankt.
Och som vanligt har hon tänkt på allt, så där som att vi kommer nog att behöva värma oss.
Alltså har hon tagit med sig Kullabygdens fjolårsglögg, den som är så vanvettigt god, gjord på äpplen och ljusa druvor - inte så söt - och så en för dagen alldeles nybakad och ännu ljummen chokladkakebit.
Så där sitter vi och småpratar lite .., om hennes stundande resa till kalaset i landet Småland och jag skickar ett sms till B på jobbet; en hälsning från oss där på stranden och snart är det min tur att vara på plats bakom kassan.
Det gäller bara att tina upp först.
Iskallt i vattnet, men som vanligt, skönt efter en stund.
Vi blir i ganska länge, friherrinnan och jag själv.
Havet ligger nästan spegelblankt.
Och som vanligt har hon tänkt på allt, så där som att vi kommer nog att behöva värma oss.
Alltså har hon tagit med sig Kullabygdens fjolårsglögg, den som är så vanvettigt god, gjord på äpplen och ljusa druvor - inte så söt - och så en för dagen alldeles nybakad och ännu ljummen chokladkakebit.
Så där sitter vi och småpratar lite .., om hennes stundande resa till kalaset i landet Småland och jag skickar ett sms till B på jobbet; en hälsning från oss där på stranden och snart är det min tur att vara på plats bakom kassan.
Det gäller bara att tina upp först.
Måndagmorgon i september ...
Nej, jag är inte särskilt förtjust i rosor, jag tycker - helt ärligt - bättre om vilda blommor.
Men det är klart, när jag går i morgondaggen för att fånga ett fönster och upptäcker pv:s rosor i rabatten .., så .., ja, då är det svårt att säga "nej".
På klädstrecket hänger klädnypor i såväl plast som trä.
I sommar har plastnyporna visat sina allra, allra sämsta sidor och enbart igår gick sju stycken sönder när pv tog in tvätten! Totalt värdelösa!
Den sista dagen på Bornholm, tidigt på morgonen i Svaneke, upptäckte jag en liten, liten butik där dörren stod på glänt och i en korg utanför låg klädnypor av trä.
Jag köpte tre förpackningar!
Aldrig mera plastnypor!
Jodå, det borde ha gallrats ännu mera .., men ändå, oj, så många äpplen vi får i år!
Nej, jag är inte särskilt förtjust i rosor, jag tycker - helt ärligt - bättre om vilda blommor.
Men det är klart, när jag går i morgondaggen för att fånga ett fönster och upptäcker pv:s rosor i rabatten .., så .., ja, då är det svårt att säga "nej".
På klädstrecket hänger klädnypor i såväl plast som trä.
I sommar har plastnyporna visat sina allra, allra sämsta sidor och enbart igår gick sju stycken sönder när pv tog in tvätten! Totalt värdelösa!
Den sista dagen på Bornholm, tidigt på morgonen i Svaneke, upptäckte jag en liten, liten butik där dörren stod på glänt och i en korg utanför låg klädnypor av trä.
Jag köpte tre förpackningar!
Aldrig mera plastnypor!
Jodå, det borde ha gallrats ännu mera .., men ändå, oj, så många äpplen vi får i år!
söndag 20 september 2015
När katten själv får välja ...
Då struntar han i liggplatsen med två par filtar som underlag och fint och mjukt är det.
Nej, då väljer han en plasthink fylld med nån slags spån som pv har som "bränne".
Det är förstås därför man älskar katter.
För att dom gör som dom vill.
(Bilden togs i pannrummet som helt och hållet är pv:s domän).
Då struntar han i liggplatsen med två par filtar som underlag och fint och mjukt är det.
Nej, då väljer han en plasthink fylld med nån slags spån som pv har som "bränne".
Det är förstås därför man älskar katter.
För att dom gör som dom vill.
(Bilden togs i pannrummet som helt och hållet är pv:s domän).
Resumé ....
Igår ..., några timmar innan det var dags att ge sig av till affären.
Vi åkte till Steninge och på parkeringen satt Lena och väntade och pv hade den vita badrocken virad om sig (så där som dom i Båstad ....), men han blev kvar på piren medan vi damer låg och plaskade i ett kanske femtongradigt vatten i en bra stund.
Det var så ljuvligt så det går inte att beskriva i ord.
Kanske, kanske .., kan bilden av friherrinnan ge er en a n i n g?
En liten pickelaskymt av detta tillstånd.
Efteråt, på jobbet, bär jag omkring en känsla av total avslappning.
Lördagkväll.
Kommer hem från affären och har sån värk i mitt högra knä, så där så inget annat blir gjort.
Går och lägger mig tidigt, börjar på en bok av Joe Nesboe, men den är så ruggig så jag lägger den ifrån mig .., den ramlar helt enkelt ner på golvet. Kanske var jag för trött?
Söndagmorgon.
Lyssnar till Tankar för dagen och därefter Söndagsintervjun som är en skimrande pärla bland av tusentals program . Idag intervjuas forskaren/läkaren/professorn Agnes Wold och medan jag lyssnar till denna så ..., till synes härliga, egensinniga människa som vägrar att gå i Samlad Tropp, ja, då blir det så intressant, så när jag har bäddat sängen vågar jag mig knappt ner, av rädsla att missa nånting under den korta tiden det tar från övervåningen till datorn och SR P1.
(Hon är född 1955, jämnårig med pv och för övrigt Stenbock).
Vad säger hon då, den här kvinnan som fascinerar mig så?
Jo, bland annat att vi kan skippa det eviga handspritsgnuggandet av våra händer, vi behöver inte tvätta händerna så ofta heller - det blir då bara en bättre grogrund för bakterier -, dammråttor är en välsignelse och i en tidigare intervju menar hon att barn som växer upp på bondgårdar med mjölkkor och andra djur, sällan drabbas av allergier.
Hon berättar också om kvinnors villkor inom forskningsvärlden och att hon har svårt att förställa sig.
Om detta med allt vi ska undvika här i livet - talar hon också -.
Och om vikten att följa sitt sunda förnuft (om man nu har något ,-).
Här är en länk till programmet, om någon vill lyssna.
Cruella/Helena skrev i en kommentar på Instagram att hade jag inte lyssnat till Agnes Wolds sommarprogram från 2014, så tyckte hon att det kunde jag göra. Så det ska jag göra prick nu.
Tack för tipset Helena!
Igår ..., några timmar innan det var dags att ge sig av till affären.
Vi åkte till Steninge och på parkeringen satt Lena och väntade och pv hade den vita badrocken virad om sig (så där som dom i Båstad ....), men han blev kvar på piren medan vi damer låg och plaskade i ett kanske femtongradigt vatten i en bra stund.
Det var så ljuvligt så det går inte att beskriva i ord.
Kanske, kanske .., kan bilden av friherrinnan ge er en a n i n g?
En liten pickelaskymt av detta tillstånd.
Efteråt, på jobbet, bär jag omkring en känsla av total avslappning.
 |
| Ligger på soffan och lyssnar till Söndagsintervjun. |
Lördagkväll.
Kommer hem från affären och har sån värk i mitt högra knä, så där så inget annat blir gjort.
Går och lägger mig tidigt, börjar på en bok av Joe Nesboe, men den är så ruggig så jag lägger den ifrån mig .., den ramlar helt enkelt ner på golvet. Kanske var jag för trött?
Söndagmorgon.
Lyssnar till Tankar för dagen och därefter Söndagsintervjun som är en skimrande pärla bland av tusentals program . Idag intervjuas forskaren/läkaren/professorn Agnes Wold och medan jag lyssnar till denna så ..., till synes härliga, egensinniga människa som vägrar att gå i Samlad Tropp, ja, då blir det så intressant, så när jag har bäddat sängen vågar jag mig knappt ner, av rädsla att missa nånting under den korta tiden det tar från övervåningen till datorn och SR P1.
(Hon är född 1955, jämnårig med pv och för övrigt Stenbock).
Vad säger hon då, den här kvinnan som fascinerar mig så?
Jo, bland annat att vi kan skippa det eviga handspritsgnuggandet av våra händer, vi behöver inte tvätta händerna så ofta heller - det blir då bara en bättre grogrund för bakterier -, dammråttor är en välsignelse och i en tidigare intervju menar hon att barn som växer upp på bondgårdar med mjölkkor och andra djur, sällan drabbas av allergier.
Hon berättar också om kvinnors villkor inom forskningsvärlden och att hon har svårt att förställa sig.
Om detta med allt vi ska undvika här i livet - talar hon också -.
Och om vikten att följa sitt sunda förnuft (om man nu har något ,-).
Här är en länk till programmet, om någon vill lyssna.
Cruella/Helena skrev i en kommentar på Instagram att hade jag inte lyssnat till Agnes Wolds sommarprogram från 2014, så tyckte hon att det kunde jag göra. Så det ska jag göra prick nu.
Tack för tipset Helena!
Söndagsfönstret ...
... kommer från Kyrkås och den som höll i håven var madamen som igår tillbringade dagen med det absolut bästa hon vet - nämligen rally -!
Då vet ni.
... kommer från Kyrkås och den som höll i håven var madamen som igår tillbringade dagen med det absolut bästa hon vet - nämligen rally -!
Då vet ni.
Det bästa för Turtlan i Karlstad ...
För mig är det årets bästa!
När vi kom hem från Norgeturen i augusti så kunde jag inte hitta mitt favorithalsband.
Borta!
Mailade och ringde hotellen vi bott på. Kollade med vårt värdpar i Trondheim. Letade hemma, stugan och i bilen. Nej... Helt borta!
Försökte komma ihåg när jag hade det senast. Trodde det var på sista hotellet men där fanns det inte sa de.
Gav upp att leta men sörjde oerhört. Jo jag närapå grät... Tänk att ett halsband kan vara så kärt. Jag köpte det i Sydafrika 2009 för en billig penning av en kvinna på någon liten marknad. Symbolen betyder ungefär nystart-omstart i livet och så var det ju då. Exakt så!
Idag när vi tog en båttur och jag var nere i ruffen för att ta reda på båtlakanen till tvätt så bara hängde det där vid min sängsida.
Stannade till i stunden och blev så glad. Så lättad och så lycklig.
Tänk där här det hängt hela tiden. Troligen ända sen vi var ute på långa båtturen i mitten av juli.
Tack!
Turtlan.
För mig är det årets bästa!
När vi kom hem från Norgeturen i augusti så kunde jag inte hitta mitt favorithalsband.
Borta!
Mailade och ringde hotellen vi bott på. Kollade med vårt värdpar i Trondheim. Letade hemma, stugan och i bilen. Nej... Helt borta!
Försökte komma ihåg när jag hade det senast. Trodde det var på sista hotellet men där fanns det inte sa de.
Gav upp att leta men sörjde oerhört. Jo jag närapå grät... Tänk att ett halsband kan vara så kärt. Jag köpte det i Sydafrika 2009 för en billig penning av en kvinna på någon liten marknad. Symbolen betyder ungefär nystart-omstart i livet och så var det ju då. Exakt så!
Idag när vi tog en båttur och jag var nere i ruffen för att ta reda på båtlakanen till tvätt så bara hängde det där vid min sängsida.
Stannade till i stunden och blev så glad. Så lättad och så lycklig.
Tänk där här det hängt hela tiden. Troligen ända sen vi var ute på långa båtturen i mitten av juli.
Tack!
Turtlan.
"Men den kan jag väl få ...?"
... sa jag när fina arbetskamraten Elin dök upp framför kassan, tillsammans med sin pojkvän.
Ja, det var inköpslistan jag menade.
Förstås.
Pojkvännen såg mer än häpen ut .., han såg nästan förskräckt ut.
Va? Finns det människor som samlar på inköpslistor!
Jodå, det gör det.
Så här såg den ut.
Sen blev det som en liten hälsning till bloggvännerna från det unga paret .., ja, Elin och Albin och smileygubben.
... sa jag när fina arbetskamraten Elin dök upp framför kassan, tillsammans med sin pojkvän.
Ja, det var inköpslistan jag menade.
Förstås.
Pojkvännen såg mer än häpen ut .., han såg nästan förskräckt ut.
Va? Finns det människor som samlar på inköpslistor!
Jodå, det gör det.
Så här såg den ut.
Sen blev det som en liten hälsning till bloggvännerna från det unga paret .., ja, Elin och Albin och smileygubben.
lördag 19 september 2015
Glädjekällan ...
Den nittonde september kan man alltså bada länge i havet och man kan sitta i baddräkten med en sanddyn och blå himmel bakom ryggen och man kan bli bjuden på fjolårsglögg från Kullabygdens musteri och små kex till och man kan sitta där och säga att lyckligare kan man knappast bli.
Man kan också förstå att eventuella läsare av den här bloggen kan bli spyless på såna här bilder, men ni får väl skutta förbi fort-fort. Det här är ju liksom min livsdagbok.
Nu blir det jobb!
Ha en trevlig helg, alla ni som är lediga och ni övriga också, såklart.
Den nittonde september kan man alltså bada länge i havet och man kan sitta i baddräkten med en sanddyn och blå himmel bakom ryggen och man kan bli bjuden på fjolårsglögg från Kullabygdens musteri och små kex till och man kan sitta där och säga att lyckligare kan man knappast bli.
Man kan också förstå att eventuella läsare av den här bloggen kan bli spyless på såna här bilder, men ni får väl skutta förbi fort-fort. Det här är ju liksom min livsdagbok.
Nu blir det jobb!
Ha en trevlig helg, alla ni som är lediga och ni övriga också, såklart.
Dagens fönster ...
... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.
Ännu blommar pelargoniorna, men dom som tillbringat sommaren utomhus, är inte lika fina.
Två honungsburkar köpte jag av bonden Stigs brorsdotter i Steninge. En matsked varje dag, ja, ibland två, tar jag. Underbart gott!
Och framför hounungsburkarna ligger det nybakta brödet; efter ett recept som friherrinnan delade med sig av. Inte det mest hälsosamma av bröd, men inte det mest onyttiga heller. Inget fett, inget socker, bara vatten, rosmarin, lite olivolja, salt, jäst och vetemjöl. Allt får kalljäsa i en bunke i kylskåpet över natten och så bakas det ut och degen liksom vrids (den ska vara tämligen kladdig) och så in i ugnen i 275 graders värme ett antal minuter och sen 200 grader i 20 minuter.
Om jag nu minns rätt? Man gör helt enkelt som det passar en själv.
... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.
Ännu blommar pelargoniorna, men dom som tillbringat sommaren utomhus, är inte lika fina.
Två honungsburkar köpte jag av bonden Stigs brorsdotter i Steninge. En matsked varje dag, ja, ibland två, tar jag. Underbart gott!
Och framför hounungsburkarna ligger det nybakta brödet; efter ett recept som friherrinnan delade med sig av. Inte det mest hälsosamma av bröd, men inte det mest onyttiga heller. Inget fett, inget socker, bara vatten, rosmarin, lite olivolja, salt, jäst och vetemjöl. Allt får kalljäsa i en bunke i kylskåpet över natten och så bakas det ut och degen liksom vrids (den ska vara tämligen kladdig) och så in i ugnen i 275 graders värme ett antal minuter och sen 200 grader i 20 minuter.
Om jag nu minns rätt? Man gör helt enkelt som det passar en själv.
Det bästa för Ann i Göteborg ...
Det roligaste är att den här terminen är det tema “Hårdrock”, som jag verkligen gillar.
...den här veckan är att jag trivs så himla bra i nya kören!
Jag har ju bytt kör den här terminen från Dukansjungagospel-kören till Komochsjung-kören!
Jag tycker fortfarande om att sjunga gospel, men i repertoaren var det också en del låtar, som jag inte tyckte om; såsom visor, dansbandslåtar o.likn.
Till det kom också att en “klan” försökte göra kören till sin arena, och det var verkligen inte roligt!
MEN-då hittade jag Kom-och-sjung, som kör samma koncept “att sjunga efter gehör” och som dessutom har lite fräsigare repertoar. Där har jag min nya k(ö)ärlek nu!
MEN-då hittade jag Kom-och-sjung, som kör samma koncept “att sjunga efter gehör” och som dessutom har lite fräsigare repertoar. Där har jag min nya k(ö)ärlek nu!
Det roligaste är att den här terminen är det tema “Hårdrock”, som jag verkligen gillar.
Man kan inte bli annat än glad när man får sjunga Aerosmith, Whitesnake och Metallica m.fl. Men hårdrock är inte, som många kanske tror growling och skrik, svett och distade gitarrer.
Här är en länk till hur det också kan låta. Det är Metallica och “Nothing else matters” – en av mina favoriter! Och här är en för dem utan “hårdrocksöron”!
Det är ingen tvekan om vilken jag tycker mest om!
Och här kommer rätt Metallicalänk.
fredag 18 september 2015
Dagens bästa ...
Eftermiddagsdopp i ett stormigt hav .., ja, jag fick hålla i mig i stegen, annars hade vågorna slagit omkull mig. Husets herre, som stod och huttrade på piren, hade lovat att komma till undsättning - utifall att -, men det behövdes inte.
Detta var pricken över i.
Tre dagars ledighet med total avkoppling.
Och precis som igår, kom solen fram lagom till doppet.
Tack för det! säger jag.
Eftermiddagsdopp i ett stormigt hav .., ja, jag fick hålla i mig i stegen, annars hade vågorna slagit omkull mig. Husets herre, som stod och huttrade på piren, hade lovat att komma till undsättning - utifall att -, men det behövdes inte.
Detta var pricken över i.
Tre dagars ledighet med total avkoppling.
Och precis som igår, kom solen fram lagom till doppet.
Tack för det! säger jag.
Den sista ...
Dag 3 av varannanveckasledigheten.
Sista fridagen.
Och s o m jag har njutit!
Inte tillstymmelse till stress, bara vara.
Nästan varje kväll frågar pv: "och vad har du för planer för morgondagen?"
Om jag är ledig, alltså.
Och nästan alltid svarar jag: "jag har inga särskilda planer, måste man ha det?"
Det är nästan så man skäms lite.
Ja, lite så där för att man inte har en massa projekt på gång.
Den sista lediga dagen av tre, stiger jag upp och brygger kaffe (öppnar ett paket Arvid Nordqvist .., anar ni doften ...?) ... gör mig två tämligen onyttiga mackor (Östras sötebröd med herrgårdsost) .., öppnar ytterdörren och sätter mig på stentrappan en stund och harry och nelly lullar på där ute på gräsmattan.
Kaffekoppen i min högra hand.
Sen städar jag i sängkammaren .., upptäcker ett vackert broderat örngott, tappar lite koncentration, snavar och och ramlar baklänges, slår närapå en volt och mot vass sängkantsgavel dunkar sidan av ryggen i och jag tänker att nu far väl nåt revben, men icke!
Går ut med hundarna.
Det blåser hejvilt! Håret fladdrar hit och dit i vinden!
Jag är fortfarande barbent och går i sandaler.
Tar in DN.
Lägger mig på soffan - två hundar vid mina fötter - och läser Paul Hansens krönika som handlar om Expressenjournalisten Jan Lindström. Ååå, så jag - genom åren - tyckte om Jan Lindströms texter!
Nu skriver DN-fotografen så ömsint om den skäggige mannen som inte längre är i livet och jag fylls av värme och ett slags vemod.
Och eftersom jag aldrig - eller sällan - köper kvällstidningar numera, har jag förstås missat Jan Lindströms krönika där han beskrev sin fars bortgång.
Den läser jag.
Sen öppnar jag fönstret och låter solljuset komma in.
 |
| Örngottet. Gunvor & Wiking ska det väl vara? Pv:s mor och far. Jag tänker rama in den. |
Dag 3 av varannanveckasledigheten.
Sista fridagen.
Och s o m jag har njutit!
Inte tillstymmelse till stress, bara vara.
Nästan varje kväll frågar pv: "och vad har du för planer för morgondagen?"
Om jag är ledig, alltså.
Och nästan alltid svarar jag: "jag har inga särskilda planer, måste man ha det?"
Det är nästan så man skäms lite.
Ja, lite så där för att man inte har en massa projekt på gång.
Den sista lediga dagen av tre, stiger jag upp och brygger kaffe (öppnar ett paket Arvid Nordqvist .., anar ni doften ...?) ... gör mig två tämligen onyttiga mackor (Östras sötebröd med herrgårdsost) .., öppnar ytterdörren och sätter mig på stentrappan en stund och harry och nelly lullar på där ute på gräsmattan.
Kaffekoppen i min högra hand.
Sen städar jag i sängkammaren .., upptäcker ett vackert broderat örngott, tappar lite koncentration, snavar och och ramlar baklänges, slår närapå en volt och mot vass sängkantsgavel dunkar sidan av ryggen i och jag tänker att nu far väl nåt revben, men icke!
Går ut med hundarna.
Det blåser hejvilt! Håret fladdrar hit och dit i vinden!
Jag är fortfarande barbent och går i sandaler.
Tar in DN.
Lägger mig på soffan - två hundar vid mina fötter - och läser Paul Hansens krönika som handlar om Expressenjournalisten Jan Lindström. Ååå, så jag - genom åren - tyckte om Jan Lindströms texter!
Nu skriver DN-fotografen så ömsint om den skäggige mannen som inte längre är i livet och jag fylls av värme och ett slags vemod.
Och eftersom jag aldrig - eller sällan - köper kvällstidningar numera, har jag förstås missat Jan Lindströms krönika där han beskrev sin fars bortgång.
Den läser jag.
Sen öppnar jag fönstret och låter solljuset komma in.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)