Kanske fem minuter allt som allt ...

Vilken snäll kompis hon är .., den där friherrinnan som hämtar mig med sin bil (pv har för andra kvällen på raken körövning, igår med Kammarkören inför advent och ikväll hans vanliga kör Västanvid)  och så åker vi till Steninge och båda två har vi förberett oss och har baddräkterna på ..och det går fort-fort att kliva i från stegen (mycket enklare för mig när jag är först) och doppa huvudet och dra efter andan, sen stå på piren och vira handduken runt hullet och så hem igen!

Det tog sannerligen inte lång tid.

Och nu stundar jobb .., tisdag är en stressig dag och då kommer veckotidningar och det är avlösning i charken och datumkoll på sill-ost-juiceavdelningen och så kassan och allt vad därtill hör, förstås.

Ikväll .., ååå, så roligt, då är det Champions League och Malmö FF spelar mot laget med svårstavat namn och jag hinner hem för att titta! Heja!

Dagens fönster ...

... finns här, i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Och just så här grådisigt är det idag.

Hela familjen Rönn ...

Det händer att vi funderar på att såga ner eken utanför vårt vardagsrumsfönster; den där tre fågelfröautomater hänger på parad.

Vi funderar på det, alltså.
Den tar enormt mycket ljus sommartid, men det är pv:s pappa som planterat det och kanske känns det extra svårt då att hämta sågen?

Tar vi bort den, ja, då vill pv att vi planterar ett annat träd på samma plats.

"Men vi hinner ju inte se det växa upp ..?" säger jag.

Kanske ändå .., att man kunde tänka sig en rönn?

Vackra höstfärger blir det i alla fall.

Höstkänsla ...

Det kanske är så .., att om man får sova så länge man önskar (i det här fallet till fem i tolv mitt på dagen ...), så blir man sedan omåttligt pigg och alert. Det var alltså vad nelly gjorde. Sov länge.

Så, när vi går på promenad innan jag om en halvtimme åker till  jobbet, är det en glad liten krabat som springer före och skuttar och har sig.

På lagårdstaket såg jag säkert ett femtiotal duvor ..., jag hörde en kråka kraxa och ljudet av en motorsåg.

För övrigt var där tyst och stilla.

Och jag tänkte på den här sången.

Liten glädje är också glädje ...

Hur glad blir man inte över rara arbetskamrater ...!

Jobbarhelg.
Det är Joakim och jag och jag är på jobbet långt i förväg - lotterivinsterna ska postas - och där är ett födelsedagspaket till min syster i Australien som ska göras i ordning och läggas i postsäcken .., och sen blir det kassan mest hela eftermiddagen, frånsett någon dryg timme i mejeriet, för att kolla datum på ost och juice och allt sånt.

Trevliga kunder.
En kvinna frågar om jag är från "norrland" och jag säger att så är det nog .., själv är hon från trakten av Åre men har bott i Halland länge och hon är så rar och vänlig och efter henne kommer en kvinna som har tillbringat tjugo år i England ("strax utanför London"), men nu har hon återvänt hem och hon berättar om glädjen i att känna igen sitt eget språk.

"Det hände, när jag var i London ., att jag hörde människor tala svenska och då kunde jag gå bakom dem bara för att få höra mitt eget modersmål .., det gjorde så gott i hjärtat ..", säger hon leende.

Om det pratar vi en stund .., det här med vad språket betyder för en slags samhörighet.
Eller igenkänning.

Och så kommer Lennart som kan prata lite ryska och där är två män från Litauen och en kvinna också, med en son på kanske sju år och han säger att "nu får du prata engelska, för mamma kan inte svenska", så det gör vi och där är en man från Syrien och efter honom kommer en kund som uttrycker sitt missnöje över flyktingar som kommit till vårt land.

Och så är det alla postärenden förstås.
Tittar på legitimationer och upptäcker att en kvinna som ska hämta ut sitt paket har födelsedag just idag och jag tar i hand och säger grattis-i-förskott och det blir lite hjärtevärme där en stund .., och en man vill köpa tolv häften med självhäftande frimärken och jag frågar om han vill ha svampar eller bin som motiv och han väljer bin och då kommer jag på att jag måste beställa hem ännu flera häften och gröna påsar och jag får inte glömma förhandsordern på julens frimärken!

Nu är det måndag.
Gråmulet.
Klockan är halv tolv och Nelly har ännu inte kommit ner från sängkammaren.
Hon har tydligen tagit sovmorgon.

Bert ... jag glömde den här!

På sin sida räknar herr Bodin upp alla olika fåglar som han sett från eller på tomten.

Det var många det.

Och jag upptäcker att jag glömt såväl korp, kungsfågel, gärdsmyg, plus en massa titor.

Och så herr Fasan som spatserade här utanför för fem minuter sedan. 

Nötskrikan glömde jag också. 

Måndagsfönstret ...

Från Cecilia N i Härnösand kommer ännu ett fönster, taget från hennes kök, tror jag.

Och solen på väg upp.

Tack snälla! säger jag.

En söndag ...

Det är en av dom första somrarna som ensamseglare på livets ocean.
Jag har tagit Emma och Emil med mig på spännande holiday .., en övernattning på Talassa vandrarhem i Helsingborg och därefter färja till Helsingör och tåg till Bakkens Tivoli och så återresa till Ystad.

Vandrarhemmet liknar mera små, små radhus och förutom en dubbelsäng finns en väggfast säng som man liksom vecklar ut och då visar sig bli en våningssäng.

På kvällen går vi på promenad och jag försöker lära småttingarna namnen på olika träd. Lönnen är enklast; då tänker man bara på dom kanadensiska hockeyspelarna som har ett lönnlöv på sina matchtröjor. Man kan också tänka på lönnsirap. Inte ett skvatt intresserade är mitt ressällskap, inte ens trots mutor om pengavinster om man lär sig ett visst antal träd. Lika så gott att jag förblev kassörska, kanske.

På kvällen, när det skrivits vykort till småttingarnas farfar och farmor och vi krupit ner under täcket, berättar jag sorgliga historier från min pappas barndom och det rinner tårar nerför Emils kind.

"Ååå, det är så spännande mormor! Varför fick din pappa smisk .., var det för att han glömde ta in korna?"

Så där håller det på.

Och allt detta - den där lilla hjärtevärmarresan och det som följde med den -, kommer jag att tänka på när jag igår gick uppför slänten på en kulle och upptäckte ett lönnlöv bland alla andra löv, allt uti landet Halland.

Dagens fönster ....

... kommer från Gullängets kyrka och det var Cecilia N som hade håven med sig.

Ännu mera om kyrkan kan man läsa här.

Här och nu ....

Ett rörigt skrivbord med viktigheter.
Där är vinsterna i lotteriet färdiga att postas.
Boken från annannan i Portugal - går till Kattis i Asklunda - .., killekortleken från Anne i Mantorp, ja, den hamnar hos Anna-Lena How i Tumba och armbandet från Accra i Ghana, det hamnar hos den numera våldsamt hurtiga rallymadamen Ulrika i Göksvalla.
Och portot till allt detta .., ja, det står Turtlan för.
Tack till er alla!

Till höger om vinsterna finns godispåsen (snart tom, endast gräddkola kvar och det vågar jag inte äta ..., lätt att fyllningar tackar för sig då) och där är några - i mina ögon - läckra kylskåpsmagneter som ska ingå i nästa lotteri och där är även en bok ..,där är hålslagaren och Nellys halsband .., mitt läppstift och min kalender .., cd-skrivan som pv köpte efter jazzkonserten .., där är tejp, pennor, en sax och ett papper med adresser.

För någon timme sedan .... ännu ett dopp i havet tillsammans med friherrinnan.
Idag valde jag att kliva i före henne; då känns det mindre hemskt av någon anledning.
På Instagram skriver hon att det var "svalt" i vattnet.
Jo, jo.
Jag hörde nog hur droooog efter andan när hon klev i .., men det var ändå inte så hemskt som man kan tro och absolut inte kallt efteråt.
Härligt!
Det lär ska bli soligt och fint i morgon, då blir det ännu ett dopp och då ska även huvudet blötas.
Känslan - för mig - är inte alls densamma när man bara doppar sig.

Väl hemma igen efter badet, parkerade vi lite hitom den vanliga infarten.
Grannarna har besök av dotter och måg och en ilsken spaniel, så det blev lite fight här utanför när harry, nelly och deras hund råkade mötas vid vår bil. Ja, egentligen kom deras hund rusande in på vår gräsmatta och det är klart att då är måttet rågat .., tycker nog Harry.

Alla hundarna var lösa, så det blev lite käftgläfsande (Nelly var enbart glad och viftade på svansen, tyckte kanske att han var stilig den där vitbruna spanieln ...) innan det ordnade sig.

Nåväl .., slänten upp till tomten ser ut så här nu.
Det blir mycket jobb att räfsa detta,  men det är jui nästan på gränsen till vackert ändå.

Dagens fönster ...

... speglar sig i ett vackert golv i en port till ett hyreshus i Ystad.

Den som tog bilden råkade passera just där och då ..., och tog en bild i all hast.

Jag tror att hon - med kameran - heter Elisabet.

En lördagmorgon ....

Jaha, så är fyra ljuvliga lediga dagar tillända .., nu vankas arbete fram till och med nästa fredag.
Men vilka dagar det har varit!

Soligt och fint och nästan vindstilla och där har varit gråmulna dagar men ändå vackra .., och Maria och Emma på besök och jazzkväll på Grand Hotell i Halmstad tillsammans med Sonja och friherrinnan och stunder på soffan med Dagens Nyheter .., och igårkväll - av en händelse -, en oerhört intressant dokumentär som sannerligen grep tag i hjärtat. Den handlade om en kvinnlig hjälparbetare i Kenya som brutalt våldtogs och som sedan anmälde det hela och vad det ledde till. Och vägen dit.
Intresserad? Här finns en länk till filmen.

Hörde på nyheterna att i helgen ska "kåkstaden" i Malmö rivas.
Jag har med egna ögon sett den och höll på att ramla baklänges .., det var - på alla möjliga plan - fruktansvärt.
Detta - avhysningen - är alltså ett beslut från högre ort och det är polisen som ska verkställa det hela.
En sak kan jag säga .., jag är överlycklig att en mig närstående, tämligen ung man, inte är i tjänst då.

(Vad jag tycker? Jag tycker inte att kåkstäder är nånting att sträva efter och hur kommunen än gör/beslutar i det här fallet, blir det förstås fel. )

Dagens fönster ....

Letade efter nånting helt annat och snavade över en hel drös med fönster.

Det här var ett av dem.

Jag tror att det är fångat av mig själv, men kan för mitt liv inte komma ihåg var.

Och här är vinnarna ....



Då det var ovanligt många som delat med sig av glädjen, blev filmen lite längre än vanligt.
Orkar man inte titta, så kan jag meddela att utav dom tretton deltagarna så var det tre kvinnor som vann.

En bor i trakten av Örebro och brukar ta bilder av en vacker ek .., en är nästan granne till förstaprisvinnaren och har börjat gymma .., och en tredje är dödligt förälskad i sin "långe och snygge man".

Nu anar ni nog ...

Vinsterna skickas med posten i helgen!

Grattis till alla raringar!

Strax dragning ....

Och här syns några av glädjebidragen.

Visst är det fantastiskt ändå, att den här glädjen .., den rör sig sällan om enorma pengavinster eller andra märkvärdiga saker ., nej, det är oftast det vardagliga som ligger en allra närmast hjärtat.

Men också en stark längtan till Afrika (Gunnar i Vaplan) .., eller glädjen när en ung kille på semester i Turkiet övervinner sin blyghet och vågar närma sig en kompis  (Kattis) ..., eller glädjen till ett litet barnbarn med klar blick eller till en äkta make (född i England) som tittar med nån slags sinnlighet på sin fru (Anna-Lena i Tumba) .., och där är hon som ordnar det här med änglaklänningar till småttingar som inte hann tulta omkring här på jorden (Ann i Göteborg, ni vet, den STORARTADE), och där är madamen som i vanliga fall mest skriver om stickning, alternativt rally, men som nu Skådat Ljuset och börjat på gym (Ulrika .., dit-det-bär-dit-bär-det, jag känner igen mig ...).

Och i Stockholms utkant ser någon ett rådjur ute på altanen och även frostnupet gräs och blir lycklig över detta (Eva i Tyresö) ..., någon annan hoppas att IFK Göteborg ska vinna allsvenskan i fotboll och blir väl alldeles till sig om så blir fallet (Sportiga Jenny) ...,  och i Mantorp går Anne omkring och gläds åt kaktusen som - trots bristfällig omvårdnad - nu börjar knoppas och snart (kanske) ska blomma i gult!

I Uppsala känner Barbro sån oerhörd glädje och tacksamhet över att hennes äldste bror tillfrisknat efter en hjärnhinneinflammation .., och friherrinnan i Steninge, ja, hon gläds över stunderna på stranden och i havet (men ofta i omvänd ordning) och en smarrig räkgryta tar hon med också, ja, på plussidan.

ellem i Skellefteå, hon berättar så här om sin glädje:

"Nu skriver jag äntligen om det som glatt mig hela hösten, nämligen det fina vädret vi haft och fortfarande har. Sol och ovanligt varmt. Inte många dagar med regn på hela hösten och inte särskilt blåsigt heller. Tror faktiskt att vi i Väster-och Norrbottens kustland har haft det bästa vädret. Fantastiskt! Nåt annat som gläder mig är att vi fått in kaminen i stugan och att den är inspekterad och klar.  Eftersom det luktar så mycket och man inte bör vara inne när man ska elda för första gången, känns det lite fel tid att göra det nu. Vi ser fram emot våren! Satt ute på altanen en stund  i eftermiddag men solen går så lågt nu att den inte kommer över träden i sydväst. Vi konstaterade att om bara fem månader kan vi sitta ute i snödrivan och njuta av vårsolen! Tiden går faktiskt ganska fort!"

 

annannan i Portugal, hon kommer ihåg sin mamma som inte längre finns i livet.

" .... framför allt gav hon bort, och gav tips om böcker. Det är flera som har sagt till mig sedan mamma gick bort att "tack vare din mamma har jag läst så många intressanta böcker". Det var i mammas anda som jag skickade En piga bland pigor till dig, och Och Skånes somrar ila, förstås. Hon hade köpt pigboken, och Ingrid Sjöstrand var hennes favoritförfattare. Både att du lottar ut den här boken i glädjelotteriet, och att du köpt den andra att ge till din syster, det är också precis i mammas anda, och det gör mig så varm om hjärtat precis nu."

Och sist av allt ..., så känner jag själv sån glädje över dom här fyra lediga dagarna som innehållit besök av barn och barnbarn .., jazzkväll på Grand Hotell i Halmstad ..., iskalla dopp i havet i Steninge .., ja, bara känslan av att vara  f r i. 

 

Nu ska pv få ikläda sig NP-rollen!

Och om solnedgångar tycker jag ju inte ...

 Men man kan ju ...

..... ändra uppfattning.

Man är väl flexibel.

Min plätt på jorden ...

Pensionatsvärden skrev på den där sidan att han bodde i Stensjö.
Jag tänkte att det lät som världens tråkigaste plats.

Dag 3 av 4 lediga på raken ...

(Ni vet väl att jag skrivit att dragningen blir i morgon, då pv skulle arbeta in tisdagen som var ledig).

Först en sväng till kloklipperskan och Harry som känner igen sig, börjar darrrra likt ett asplöv i höstvinden ..., och Nelly vägrar att hoppa ut ur bilen.

Nu är det bara den senare som ska få manikyr och på väg in till lilla Friggeboden där det hela ska ske, hittar Nelly en annan väg ., jominsann, hon snirklar sig in bakom en taggig buske som jag knappt kommer förbi .., men det blir som matte vill förstås och efteråt är Nelly glad och sprallig och lite mallig när hon hoppar in i baksätet hos Harry som försöker låtsas att han inte finns.

På väg till Haverdal upptäcker jag ett får som spatserar lite hit och dit på vägen.
En rymling.
Ringer direkt till nolltvånoll nionittionio fyrafyrtiofyra, det numret kan väl hela Sverige vid det här laget .., men samtalet bryts, då ringer jag friherrinnan och ber henne höra med bonden Stig om han möjligen har koll på vem som är ägare till fåret och det vet han och det hela hade ändå löst sig redan; ägaren visar sig vara på väg för att fånga in den här ulliga krabaten.

Nästan framme i Skipås ser jag hela flocken samlad.
Parkerar bilen och tar mig ner mot ljungheden där dom står samlade intill en stenmur.
Har jag sagt att jag  ä l s k a r   får?

Pv ringer från skolan .., pratar en stund med honom medan jag försiktigt, försiktigt närmar mig fåren ..., tar några bilder och sedan vänder om mot bilen.

Upptäcker en nyfiken krabat som kommit efter mig och jag leeeer, tänker att det kanske är rymlingen det ...? Det är det fåret som skymtar mellan enar och granar.

Och nu, kära vänner, nu vankas dopp i havet, tillsammans med friherrinnan.

Hejåhå!

Dagens fönster ...

Katten heter Zappa ...

Ja, det får bli det här fönstret som finns hos grannarna Pelle och Maria.

Där finns även Galleri Stensjö som drivs av det här driftiga paret och har ni vägarna förbi, då tycker jag att ni ska titta in där .., dels finns där helt underbara tavlor och såväl Pelle som Maria utstrålar hur mycket värme som helst!

Sen kan ni titta in i det gula huset på kullen och få en kopp kaffe!

Det bästa för Ulrika ....

Mitt bästa är utan tvekan det att jag skaffat gymkort och börjat träna. 

Det är främst för min ryggs skull, för att bygga upp den inför operation så att rehab efteråt blir så bra som möjligt. 

 

Men det är också jättekul att träna och jag får sån energi av det, detta är det bästa jag gjort på länge, länge!!

//Heja dig, Ulrika! säger jag.