På menyn ....
Detta bjöds vi på:
Förrätt:
1 Rödbetstartar med rostade valnöter, getostcreme och honung. (Mitt val).
2. Fixerad torsk med dillcreme,röd mangold och syrad brysselkål. (Pv:s)
3. Smörstekt kalvbräss med kräftemulsion, spenat och brynt smör. (Frherrinnan och Sonja).
Varmrätt:
1.Halstrad röding med blomkål, forellrom och dill.
2. Confiterat anklår med höstgrönt, svamp, picklade betor, samt timjansky.
3. Rådjursrygg med lingonsky, mandelpotatispuré, ugnsbakade betor, samt bondbönor (valde vi alla - bland det godaste jag någonsin har ätit!).
Dessert:
1. Friterad äppelmunk med kolaglass, havrecrunch, samt varma hjortron (mitt val och fick byta ut kolaglass mot vanlig vaniljglass).
2. Ugnstekta päron med karamelliserade nötter, kola, havssaltglass. (pv och Sonja, friherrinnan avstod desserten).
3. Chokladmousse på browniebotten med apelsinmacaron,passionssgelé, samt kanderade nötter.
fredag 8 september 2017
Trerätters ....
Till förrätt valde jag en rödbetstartar med godsaker till .., ja, den var himmelsk!
Övriga valde kalvbräss.
Så kom huvudrätten och var förrätten himmelsk, går det knappt att i ord beskriva det ni ser här ovanför. Det var skivar av rådjur och så vanvettigt mört så det var som att skära i smör!
Till det nån slags rotsaskchips, mos eller puré på mandelpotatis, några skärbönor och ja, ni ser ju själva. Jag undrar om jag någonsin har ätit nånting så ljuvligt?
Sen blev det efterrätt.
Då valde pv och Sonja nånting med päron, själv valde jag friterade små äppelmunkar med vaniljglass och hjortronsylt.
Allt var till självkostnadspris och tillagat och serverat av restaurangeleverna på Sturegymnasiet; ja, dom i sista årskursen! Efteråt gick vi in i köket och bugade för kocken, som enligt en av servitriserna mest brukade hålla till i serveringen.
Halleluja, vilken lunch!
Sonja och friherrinnan gjorde oss sällskap.
Och jag ler när jag ser bilden .., för en ser ytterst bestämd ut och en aningen häpen.
Tack pv som bjöd oss alla!
Till förrätt valde jag en rödbetstartar med godsaker till .., ja, den var himmelsk!
Övriga valde kalvbräss.
Så kom huvudrätten och var förrätten himmelsk, går det knappt att i ord beskriva det ni ser här ovanför. Det var skivar av rådjur och så vanvettigt mört så det var som att skära i smör!
Till det nån slags rotsaskchips, mos eller puré på mandelpotatis, några skärbönor och ja, ni ser ju själva. Jag undrar om jag någonsin har ätit nånting så ljuvligt?
Sen blev det efterrätt.
Då valde pv och Sonja nånting med päron, själv valde jag friterade små äppelmunkar med vaniljglass och hjortronsylt.
Allt var till självkostnadspris och tillagat och serverat av restaurangeleverna på Sturegymnasiet; ja, dom i sista årskursen! Efteråt gick vi in i köket och bugade för kocken, som enligt en av servitriserna mest brukade hålla till i serveringen.
Halleluja, vilken lunch!
Sonja och friherrinnan gjorde oss sällskap.
Och jag ler när jag ser bilden .., för en ser ytterst bestämd ut och en aningen häpen.
Tack pv som bjöd oss alla!
Guldkant ...
Ja, eftersom man inte har roligare än man gör sig, så får man förgylla regniga dagar bäst man kan.
Tillsammans med friherrinnan åker vi först och handlar lite smått och gott och så - i ett anfall av hunger - frågar jag om hon vill hänga med till Spis& Deli och äta lunch.
I flera månaders tid har jag följt dem på instagram och fascinerats av deras vegetariska utbud och friherrinnan säger ja, tack. Så dit åker vi
En enda ledig parkeringsplats hittar vi och så knatar vi in.
Det är nästan fullsatt inne i lokalen (som är tämligen rymlig) och eftersom det är lunchdags, är det kö fram till disken där man beställer maten. Framför mig står en ung kvinna i 30-årsåldern och en kille i samma ålder. Kvinnan berättar om en man som hon mejlar med på en dejtingsida och mannen är "lång, snygg, har kolsvart hår och är så där cool", säger hon. Å, som dom pratar och pratar och pratar och när det är deras tur att beställa, har dom absolut ingen aning om vad som skulle falla dem i smaken .., dom tittar på tre olika griffeltavlor, nej, fyra .., och kan inte bestämma sig.
Till slut ger dom upp och går därifrån.
Själv väljer jag alternativ två, fetaostgratinerad lins - och bönfylld paprika; friherrinnan tar sejrygg och jag kan säga att här drog jag nog högsta vinsten. Såååå vanvettigt gott var mitt val! Fisken aningen torr och deppig, tyckte friherrinnan.
Nej, det är inte Gustav Fridolin som sitter vid bordet intill, men jag hajade till lite ...
Och gästerna tycktes mest vara i trettio-fyrtioårsåldern.
Den som känner mig vet att jag fascineras av markbeläggning; ja, sånt här, alltså.
Ååå, jag tycker att det är så vackert!
Kom hem och gladdes åt humlen på söderväggen.
Där var det t ä n k t att klematis skulle växa, men det tyckte inte humlen var nån bra idé.
Sträckte ut mig på soffan Ektorp och lyssnade till veckans avsnitt av USA-podden.
Såååå bra!
Avslutade kvällen med "Landgång", där kocken Pål Svensson tillsammans med Anne Lundberg beger sig till Neapel där Pål ska lära sig att göra den perfekta pizzan. Trivsamt och lite småputtrigt program, där man samtidigt lär sig nånting. Och Italien är ju bara så underbart vackert!
Nu är det fredag; den sista av tre lediga dagar, sen väntar jobb lö, sön, mån, tis, tors, fredag och söndag igen. Men först ett besök på Sturegymnasiets restaurang där det idag bjuds på en 3-rättersmeny. Det är pv, Sonja, friherrinnan och jag själv som får vara med om detta.
Och alldeles nyss läste jag ett mejl från min syster i Australien.
Hon bor i Hallett Cove, utanför Adelaide, och det är därifrån filmen här ovanför kommer.
På den beachen har man en gång vandrat.
(Deras hus - eller hennes, hon är ju änka numera - ligger högt uppe på .., ja, vad man nu ska kalla det, men det är i alla fall högt beläget och därför inte utsatt när det vräker ner regn).
Ja, eftersom man inte har roligare än man gör sig, så får man förgylla regniga dagar bäst man kan.
Tillsammans med friherrinnan åker vi först och handlar lite smått och gott och så - i ett anfall av hunger - frågar jag om hon vill hänga med till Spis& Deli och äta lunch.
I flera månaders tid har jag följt dem på instagram och fascinerats av deras vegetariska utbud och friherrinnan säger ja, tack. Så dit åker vi
En enda ledig parkeringsplats hittar vi och så knatar vi in.
Det är nästan fullsatt inne i lokalen (som är tämligen rymlig) och eftersom det är lunchdags, är det kö fram till disken där man beställer maten. Framför mig står en ung kvinna i 30-årsåldern och en kille i samma ålder. Kvinnan berättar om en man som hon mejlar med på en dejtingsida och mannen är "lång, snygg, har kolsvart hår och är så där cool", säger hon. Å, som dom pratar och pratar och pratar och när det är deras tur att beställa, har dom absolut ingen aning om vad som skulle falla dem i smaken .., dom tittar på tre olika griffeltavlor, nej, fyra .., och kan inte bestämma sig.
Till slut ger dom upp och går därifrån.
Själv väljer jag alternativ två, fetaostgratinerad lins - och bönfylld paprika; friherrinnan tar sejrygg och jag kan säga att här drog jag nog högsta vinsten. Såååå vanvettigt gott var mitt val! Fisken aningen torr och deppig, tyckte friherrinnan.
Nej, det är inte Gustav Fridolin som sitter vid bordet intill, men jag hajade till lite ...
Och gästerna tycktes mest vara i trettio-fyrtioårsåldern.
Den som känner mig vet att jag fascineras av markbeläggning; ja, sånt här, alltså.
Ååå, jag tycker att det är så vackert!
Kom hem och gladdes åt humlen på söderväggen.
Där var det t ä n k t att klematis skulle växa, men det tyckte inte humlen var nån bra idé.
Sträckte ut mig på soffan Ektorp och lyssnade till veckans avsnitt av USA-podden.
Såååå bra!
Avslutade kvällen med "Landgång", där kocken Pål Svensson tillsammans med Anne Lundberg beger sig till Neapel där Pål ska lära sig att göra den perfekta pizzan. Trivsamt och lite småputtrigt program, där man samtidigt lär sig nånting. Och Italien är ju bara så underbart vackert!
Nu är det fredag; den sista av tre lediga dagar, sen väntar jobb lö, sön, mån, tis, tors, fredag och söndag igen. Men först ett besök på Sturegymnasiets restaurang där det idag bjuds på en 3-rättersmeny. Det är pv, Sonja, friherrinnan och jag själv som får vara med om detta.
Och alldeles nyss läste jag ett mejl från min syster i Australien.
Hon bor i Hallett Cove, utanför Adelaide, och det är därifrån filmen här ovanför kommer.
På den beachen har man en gång vandrat.
(Deras hus - eller hennes, hon är ju änka numera - ligger högt uppe på .., ja, vad man nu ska kalla det, men det är i alla fall högt beläget och därför inte utsatt när det vräker ner regn).
torsdag 7 september 2017
Lediga dagar ....
Inleds ofta med en kopp kaffe vid soffan Ektorp.
Och SVT:s Morgonstudion som känns aningen stressande då nyheter sänds varje kvart - det blir liksom inte så mycket tid över till annat -, men om inte annat, så innebär det att jag får mer tid till annat på morgnarna. (Nej, jag satt inte klistrad, men tv:n var ofta påslagen).
Tid till vad?
Ja, att dammsuga och vattna blommorna.
Läsa den där boken som hamnade vid sidan av sängen.
Sånt.
Man kan också få besök av en friherrinna som sitter i loppisfåtöljen och berättar om ett liv som kommer att bli annorlunda. Ett annorlundaliv.
Att hösten är här, råder inget tvivel om.
I takt med att mitt knä har blivit bättre, så orkar man förstår mera.
Längre promenader och framför allt: i ett högre tempo!
Så jag tar båda hundarna med mig och går johanssonrundan.
Först ner mot havet och sedan upp längs åsen och precis hela tiden är Nelly pigg och glad och hänger med i ett tempo som jag sällan sett henne i; inte på det senaste året!
Gårdagen blir en lååång dag för pv.
Upp klockan fem, cyklar vid sex, kommer hem vid halv åtta - då har det varit föräldramöte och han har handlat lite på hemvägen -.
Och så berättar han om brorsonen Anton som om några veckor ska äntra en segelbåt och tillsammans med seglarkompisar ta sig över Atlanten.
En finurlig app finns för att följa med på äventyret och den laddar jag ner och häpnar över hur många båtar som - likt myror - fyller haven en alldeles vanlig onsdagkväll! Jag måste bara lära mig vad dom olika färgerna betyder.
Appen heter MarineTraffic.
Från det gula huset ser vi inga fartyg, men det gör däremot friherrinnan, så det här vore ju en app för dig, Lena?
Sist av allt på den lediga dagen bjuder jag pv på kokta rödbetor med getost som fått smälta ovanpå, ja, pinjenötter och lite honung också.
Och så tar jag kontakt med en för mig helt okänd människa - men ändå inte - hon har hand om instagramkontot Destination Halmstad där det mest ljuvliga bilder visas och hon skriver så vänligt och tackar den som skickat in dagens bild; ja, hon tackar på ett sätt så att det nästan ångar värme om kontot och för det har jag tackat henne (nej, jag har inte försökt skicka in någon bild) och så har jag fått reda på att hon kommer från Kramfors och på sitt eget konto berättade hon en dag att hon längtade efter surströmming.
Sagt och gjort!
Nu har jag bjudit hem henne hit nästa torsdag, så ska det bli surströmmingskalas!
Så roligt det ska bli!
Nu är det ännu en ledig dag.
Om en timme ska friherrinnan och jag själv åka in till stan och uträtta några ärenden .., det är mulet ute ., Nelly vandrar av och an och livet känns bra.
Och eftersom jag som bekant är en enjängd typ, så får underbara Luisa Sobral återigen sjunga för mig.
Inleds ofta med en kopp kaffe vid soffan Ektorp.
Och SVT:s Morgonstudion som känns aningen stressande då nyheter sänds varje kvart - det blir liksom inte så mycket tid över till annat -, men om inte annat, så innebär det att jag får mer tid till annat på morgnarna. (Nej, jag satt inte klistrad, men tv:n var ofta påslagen).
Tid till vad?
Ja, att dammsuga och vattna blommorna.
Läsa den där boken som hamnade vid sidan av sängen.
Sånt.
Man kan också få besök av en friherrinna som sitter i loppisfåtöljen och berättar om ett liv som kommer att bli annorlunda. Ett annorlundaliv.
Att hösten är här, råder inget tvivel om.
I takt med att mitt knä har blivit bättre, så orkar man förstår mera.
Längre promenader och framför allt: i ett högre tempo!
Så jag tar båda hundarna med mig och går johanssonrundan.
Först ner mot havet och sedan upp längs åsen och precis hela tiden är Nelly pigg och glad och hänger med i ett tempo som jag sällan sett henne i; inte på det senaste året!
Gårdagen blir en lååång dag för pv.
Upp klockan fem, cyklar vid sex, kommer hem vid halv åtta - då har det varit föräldramöte och han har handlat lite på hemvägen -.
Och så berättar han om brorsonen Anton som om några veckor ska äntra en segelbåt och tillsammans med seglarkompisar ta sig över Atlanten.
En finurlig app finns för att följa med på äventyret och den laddar jag ner och häpnar över hur många båtar som - likt myror - fyller haven en alldeles vanlig onsdagkväll! Jag måste bara lära mig vad dom olika färgerna betyder.
Appen heter MarineTraffic.
Från det gula huset ser vi inga fartyg, men det gör däremot friherrinnan, så det här vore ju en app för dig, Lena?
 |
| Spår av rödbetor. |
Sist av allt på den lediga dagen bjuder jag pv på kokta rödbetor med getost som fått smälta ovanpå, ja, pinjenötter och lite honung också.
Och så tar jag kontakt med en för mig helt okänd människa - men ändå inte - hon har hand om instagramkontot Destination Halmstad där det mest ljuvliga bilder visas och hon skriver så vänligt och tackar den som skickat in dagens bild; ja, hon tackar på ett sätt så att det nästan ångar värme om kontot och för det har jag tackat henne (nej, jag har inte försökt skicka in någon bild) och så har jag fått reda på att hon kommer från Kramfors och på sitt eget konto berättade hon en dag att hon längtade efter surströmming.
Sagt och gjort!
Nu har jag bjudit hem henne hit nästa torsdag, så ska det bli surströmmingskalas!
Så roligt det ska bli!
Nu är det ännu en ledig dag.
Om en timme ska friherrinnan och jag själv åka in till stan och uträtta några ärenden .., det är mulet ute ., Nelly vandrar av och an och livet känns bra.
Och eftersom jag som bekant är en enjängd typ, så får underbara Luisa Sobral återigen sjunga för mig.
onsdag 6 september 2017
Spridda skurar ....
.. från helgen som gick.
Här lilla Majny från Jämtland som får luggen friserad av pappa Emil, allt medan mamma Kajsa - brorsdotter till pv - försöker hålla minstingen i styr.
Dagen därpå.
Gäster i huset.
Och Majnys morfar - engagerad miljöpartist - som läser morgontidningen.
 |
| Ja, det finns olika sorters frisörssaxar ..... |
.. från helgen som gick.
Här lilla Majny från Jämtland som får luggen friserad av pappa Emil, allt medan mamma Kajsa - brorsdotter till pv - försöker hålla minstingen i styr.
Dagen därpå.
Gäster i huset.
Och Majnys morfar - engagerad miljöpartist - som läser morgontidningen.
På frukostbrickan ....
Kanske skulle man bege sig till Borås?
I alla fall tänker jag hålla koll på Barbros bilder och se vad som händer med alla muralmålningar i stan!
Barbro .., hon som utstrålar så mycket värme och vänlighet!
Ja, jazz till en mulen förmiddag kanske går lika bra?
Femtiosex minuters musik som åtminstone jag tänker lyssna till.
Luisa Sobral - syster till årets Eurovisionvinnare, Salvador Sobral - sjunger så vackert så man (jag) får gåshud. Här tillsammans med António Zambujo.
Och jag har tre lediga dagar framför mig och tänker ägna mig åt sånt som hamnat på efterkälken.
Brev ska postas, paket också.
Jag ska läsa ut en liten bok av Bodil Malmsten som jag haft i bokhyllan men inte var särskilt förtjust i, då, när det begav sig. En chans till.
Pv har föräldramöte-träff ikväll och blir sen ...,så har han också tagit bilen och det händer sannerligen inte ofta.
Ungefär så.
Kanske skulle man bege sig till Borås?
I alla fall tänker jag hålla koll på Barbros bilder och se vad som händer med alla muralmålningar i stan!
Barbro .., hon som utstrålar så mycket värme och vänlighet!
Ja, jazz till en mulen förmiddag kanske går lika bra?
Femtiosex minuters musik som åtminstone jag tänker lyssna till.
Luisa Sobral - syster till årets Eurovisionvinnare, Salvador Sobral - sjunger så vackert så man (jag) får gåshud. Här tillsammans med António Zambujo.
Och jag har tre lediga dagar framför mig och tänker ägna mig åt sånt som hamnat på efterkälken.
Brev ska postas, paket också.
Jag ska läsa ut en liten bok av Bodil Malmsten som jag haft i bokhyllan men inte var särskilt förtjust i, då, när det begav sig. En chans till.
Pv har föräldramöte-träff ikväll och blir sen ...,så har han också tagit bilen och det händer sannerligen inte ofta.
Ungefär så.
Dom där biffarna ....
Meddelande från Emmas kompis Fanny, ja, till Emma.
När dom var här i somras (och även förra sommaren) bjöd jag dem på fetaostfyllda lammfärsbiffar stekta i riktigt smör och med mängder av färsk timjan och salvia i stekpannan.
Någon matmamma är jag verkligen inte.
Trerättersmiddagar ser man inte skymten av hos oss.
Men biffarna, dom går hem.
Tack och lov.
Meddelande från Emmas kompis Fanny, ja, till Emma.
När dom var här i somras (och även förra sommaren) bjöd jag dem på fetaostfyllda lammfärsbiffar stekta i riktigt smör och med mängder av färsk timjan och salvia i stekpannan.
Någon matmamma är jag verkligen inte.
Trerättersmiddagar ser man inte skymten av hos oss.
Men biffarna, dom går hem.
Tack och lov.
tisdag 5 september 2017
Bäst igår ......
Att arbeta tillsammans med underbara Cornelia; hon som är så mjuk och go och omtänksam!
Och så när före detta arbetskamraten Mattias fru kom och handlade med sina småpojkar; dom är väl i treårsåldern och så öppna och pratglada, så där så det känns som om mitt hjärta ska gå i små bitar när vi ses.
"Hej Bättan!" ropar dom.
Annat som var bra?
Jo, en kund som frågade hur sommaren varit och vi kom att prata om bilsemester i bland annat Tyskland och Holland och var helt eniga om det här med mängden majs som odlas.
Att arbeta tillsammans med underbara Cornelia; hon som är så mjuk och go och omtänksam!
Och så när före detta arbetskamraten Mattias fru kom och handlade med sina småpojkar; dom är väl i treårsåldern och så öppna och pratglada, så där så det känns som om mitt hjärta ska gå i små bitar när vi ses.
"Hej Bättan!" ropar dom.
Annat som var bra?
Jo, en kund som frågade hur sommaren varit och vi kom att prata om bilsemester i bland annat Tyskland och Holland och var helt eniga om det här med mängden majs som odlas.
Dagens fönster ....
Från Barbro i Uppsala kommer dagens fönster.
Så här skriver hon:
"Hej! Skickar ett foto från Mallorca, taget för några år sedan.
Den 22:a åker vi dit igen .., och som jag längtar!
Efter denna rent ut sagt skitsommar på alla plan, blir det skönt med lite sol och avkoppling!
Kram Babsan."
//Tack snälla! säger jag och känner själv att lite sol och varma bad inte hade varit helt fel.
Från Barbro i Uppsala kommer dagens fönster.
Så här skriver hon:
"Hej! Skickar ett foto från Mallorca, taget för några år sedan.
Den 22:a åker vi dit igen .., och som jag längtar!
Efter denna rent ut sagt skitsommar på alla plan, blir det skönt med lite sol och avkoppling!
Kram Babsan."
//Tack snälla! säger jag och känner själv att lite sol och varma bad inte hade varit helt fel.
måndag 4 september 2017
Och så fortsätter det, bröllopet del 2.
En suverän toastmaster påkallade vår uppmärksamhet och sa att nu var det dags .., och så spelades vacker musik och se där, där kom brudparet gåendes från vänster och ställde sig vid blomsterbågen och tycktes så omåttligt lyckliga.
Det blev sång av en kvinna vars namn jag inte kommer ihåg och efter själva vigselakten lämnade Hilda helt sonika sin äkte make och stegade fram till mikrofonen, tog den och sjöng en sång till Patrik, accompanjerad av en väninna till Hilda på piano. Ja, just då åkte många näsdukar fram, kan jag lova.
Presenter hade brudparet undanbett sig - hellre gåvor till välgörande ändamål - och det är ju bara så typiskt Hilda och Patrik, att brudbuketten, ja, den inhandlades på en blomsterträdgård och var hur vacker som helst!
Och så blir det lite mera mingel ..., allt medan brudparet tar emot kramar och gratulationer.
Här har jag nyss stått och pratat med Sanella, med rötter från Kroatien,
så rar och fin.
Och kusinerna vill veta hur det känns.
Från vänster "Ollie" från London (som senare på kvällen sjöng som en gud .., det var den här "jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag .., fast på engelska! ja, han sjöng den med sambon Joanna.), Sofia i vit blus (från Norrbotten och sambo med Hannes, det är dom som kör omkring på marknader med sin fisk ´n chips - vagn), därefter Joanna, sambo med Ollie och snart mamma .., så Kajsa som bor i Jämtland och spelade trumpet på festen .., bakom henne skymtar ett mörkt hårsvall tillhörande Jenny som är gift med Emil (det var deras bröllop vi var på i juni) som står längst till höger.
Joanna, Kajsa och Emil är kusiner till bruden.
Själva festen och middagen hölls inne i en jättejättelada med höbalar längst framme!
Vi satt vid runda bord - genialiskt - lätt att samtala med bordsgrannarna!
Intill honnörsbordet (där vi satt tillsammans med Patriks föräldrar, Hildas mamma Mymmel och hennes bästa väninna Sue-Ann), där hamnade några av kusinerna (se där, där kom Hannes med på bild och han och Sofia kör idag upp till Tromsö där dom ska arbeta ett par månader, med fisk förstås) och här satt även delar av Patriks syskon och syskonbarn.
Den göranssonska släkten är omåttligt musikaliska och således blev det massor av sång och spex!
Här är det föräldraparen som sjunger på rimmad vers till brudparet och utanför bild bidrar Hildas morbror Ulf med gitarrspel. Från vänster pv, Mymmel, Yvonne och Jörgen.
Himla trevligt och bra framfört!
Mest rörande?
Jo, när Patriks pappa berättade om sin blyge - då väldigt unge son - som aldrig ville vara i centrum, men på någon tillställning i skolan stegade upp på scenen och spelade på en låtsasgitarr (sån man trycker på knappar på bara och ljudet kommer) och hur han stod där helt allvarlig och spelade och spelade.
Och kusinerna bidrog med sång och tal och vänner till brudparet sjöng och höll tal och allt gick i ett rasande tempo .., eller precis lagom, och det tack vare den fenomenale toastmastern som hade koll på allt!
Maten ...?
Jo, först en broccolisoppa (ljuvlig!), därefter helt vegetarisk eller vegansk buffé, frånsett ostarna och nåt så vanvettigt gott och fräscht! Det var pensionatets ägare Karin som stått för det hela, i samråd med brudparet. Ten points rakt av!
Eftersom jag skulle arbeta dagen därpå - igår alltså - åkte jag hem tidigare tillsammans med Sonja och en av gästerna som skulle hinna med ett tåg till Göteborg. Ulf - pv:s lillebror - erbjöd sig att skjutsa oss och här är vi nära slottet i Halmstad.
Jag kom hem, tog in trädgårdsdynorna, bäddade sängarna till dom skulle sova över här, rastade hundarna som varit ensamma sedan två, diskade och stööööp sedan i säng!
Flera timmar senare kom pv, hans bror med fru, deras dotter Kajsa med man och lilla Majny och ytterligare några timmar senare såg det ut så här. Nelly hade sovit bakom min rygg hela natten och nu puttade jag över henne till pv, där hon tycktes nöjd och belåten.
Sååå pigg och utvilad var jag och medan jag fixade frukost, läste Tommy DN och tog sig ett dopp i havet.
Även pv deltog. Han fick ägna sig åt kulturdelen.
Ja, så blev de frukost och båda herrarna tog sig ett dopp igen .., jag åkte till jobbet, inte en sekunds vila förrän vid halv-sjutiden .., fullt upp med att grädda bröd, ta bort extrapriser, returnera bingolotter, paketera grillad kyckling, fylla på och rensa i fruktdisken (fast i omvänd ordning), ja, det tog aldrig slut.
Nu är det måndag, långt till nästa bröllop och om en stund tittar friherrinnan förbi med sockerkaka.
Ajöken, sa fröken.
(Och jag har slut på medaljer, så det blir ingen utdelning för den som orkat läsa alltsammans, men andliga medaljer kan få susa genom rymden!)
En suverän toastmaster påkallade vår uppmärksamhet och sa att nu var det dags .., och så spelades vacker musik och se där, där kom brudparet gåendes från vänster och ställde sig vid blomsterbågen och tycktes så omåttligt lyckliga.
Det blev sång av en kvinna vars namn jag inte kommer ihåg och efter själva vigselakten lämnade Hilda helt sonika sin äkte make och stegade fram till mikrofonen, tog den och sjöng en sång till Patrik, accompanjerad av en väninna till Hilda på piano. Ja, just då åkte många näsdukar fram, kan jag lova.
Presenter hade brudparet undanbett sig - hellre gåvor till välgörande ändamål - och det är ju bara så typiskt Hilda och Patrik, att brudbuketten, ja, den inhandlades på en blomsterträdgård och var hur vacker som helst!
Och så blir det lite mera mingel ..., allt medan brudparet tar emot kramar och gratulationer.
Här har jag nyss stått och pratat med Sanella, med rötter från Kroatien,
så rar och fin.
Och kusinerna vill veta hur det känns.
Från vänster "Ollie" från London (som senare på kvällen sjöng som en gud .., det var den här "jag ger dig min morgon, jag ger dig min dag .., fast på engelska! ja, han sjöng den med sambon Joanna.), Sofia i vit blus (från Norrbotten och sambo med Hannes, det är dom som kör omkring på marknader med sin fisk ´n chips - vagn), därefter Joanna, sambo med Ollie och snart mamma .., så Kajsa som bor i Jämtland och spelade trumpet på festen .., bakom henne skymtar ett mörkt hårsvall tillhörande Jenny som är gift med Emil (det var deras bröllop vi var på i juni) som står längst till höger.
Joanna, Kajsa och Emil är kusiner till bruden.
Själva festen och middagen hölls inne i en jättejättelada med höbalar längst framme!
Vi satt vid runda bord - genialiskt - lätt att samtala med bordsgrannarna!
Intill honnörsbordet (där vi satt tillsammans med Patriks föräldrar, Hildas mamma Mymmel och hennes bästa väninna Sue-Ann), där hamnade några av kusinerna (se där, där kom Hannes med på bild och han och Sofia kör idag upp till Tromsö där dom ska arbeta ett par månader, med fisk förstås) och här satt även delar av Patriks syskon och syskonbarn.
Den göranssonska släkten är omåttligt musikaliska och således blev det massor av sång och spex!
Här är det föräldraparen som sjunger på rimmad vers till brudparet och utanför bild bidrar Hildas morbror Ulf med gitarrspel. Från vänster pv, Mymmel, Yvonne och Jörgen.
Himla trevligt och bra framfört!
Mest rörande?
Jo, när Patriks pappa berättade om sin blyge - då väldigt unge son - som aldrig ville vara i centrum, men på någon tillställning i skolan stegade upp på scenen och spelade på en låtsasgitarr (sån man trycker på knappar på bara och ljudet kommer) och hur han stod där helt allvarlig och spelade och spelade.
Och kusinerna bidrog med sång och tal och vänner till brudparet sjöng och höll tal och allt gick i ett rasande tempo .., eller precis lagom, och det tack vare den fenomenale toastmastern som hade koll på allt!
Maten ...?
Jo, först en broccolisoppa (ljuvlig!), därefter helt vegetarisk eller vegansk buffé, frånsett ostarna och nåt så vanvettigt gott och fräscht! Det var pensionatets ägare Karin som stått för det hela, i samråd med brudparet. Ten points rakt av!
Eftersom jag skulle arbeta dagen därpå - igår alltså - åkte jag hem tidigare tillsammans med Sonja och en av gästerna som skulle hinna med ett tåg till Göteborg. Ulf - pv:s lillebror - erbjöd sig att skjutsa oss och här är vi nära slottet i Halmstad.
Jag kom hem, tog in trädgårdsdynorna, bäddade sängarna till dom skulle sova över här, rastade hundarna som varit ensamma sedan två, diskade och stööööp sedan i säng!
Flera timmar senare kom pv, hans bror med fru, deras dotter Kajsa med man och lilla Majny och ytterligare några timmar senare såg det ut så här. Nelly hade sovit bakom min rygg hela natten och nu puttade jag över henne till pv, där hon tycktes nöjd och belåten.
Sååå pigg och utvilad var jag och medan jag fixade frukost, läste Tommy DN och tog sig ett dopp i havet.
Även pv deltog. Han fick ägna sig åt kulturdelen.
Ja, så blev de frukost och båda herrarna tog sig ett dopp igen .., jag åkte till jobbet, inte en sekunds vila förrän vid halv-sjutiden .., fullt upp med att grädda bröd, ta bort extrapriser, returnera bingolotter, paketera grillad kyckling, fylla på och rensa i fruktdisken (fast i omvänd ordning), ja, det tog aldrig slut.
Nu är det måndag, långt till nästa bröllop och om en stund tittar friherrinnan förbi med sockerkaka.
Ajöken, sa fröken.
(Och jag har slut på medaljer, så det blir ingen utdelning för den som orkat läsa alltsammans, men andliga medaljer kan få susa genom rymden!)
Bröllop!!
Det började så här på lördagmorgon: då berättade pv att han skulle baka pizzabullar till bröllopet, ja, det uppdraget var även fördelat på tre andra, men deras bullbak var redan avklarat. Pv tyckte väl att bröllopsdagens morgon, ja, men det var en perfekt tidpunkt för att baka bröd.
Så där stod han och måttade mjöl och övrigt, då jag frågade om han hade läst receptet till slutet?
Nej, det hade han inte.
Då var klockan halv nio och det visade sig att bullarna skulle jäsa i kylen i MINST fem timmar; alltså till klockan ett. Klockan två skulle vi alla ge oss av till Lundåkra, där festligheterna skulle ta sin början. Så skulle vi få gäster - pv:s släktingar - vid tolvtiden och då skulle det dukas upp ute i trädgården.
Nåja det löste sig.
Bullarna liknade kanske inte de övrigas,. men det gick bra.
Själva bröllopsfesten hölls i Lundåkra, kanske två mil härifrån, på ett pensionat beläget helt ljuvligt till, bland böljande kullar och hästhagar, ja, det var så vackert!
Först så blev det lite mingel i trädgården (som var stooooor) och så här enkelt kan man göra det! Det hela skulle gå i vegetarisk anda och det var det också.
Mycket småprat i olika grupper.
"Det här är ju ett slutet sällskap, så vi går väl runt och hälsar på alla ..?" sa Sonja och det gjorde vi.
Där var mängder med vänner till brudparet, många småttingar och många kusiner med respektive!
Här står pv:s storebror Tommy och pratar med sin moster - fina Sonja -.
Någon vinklad flaggstång - så där som på Sergels torg - var det inte i Lundåkra.
Och tänk, att man kan ha sån tur med vädret!
En tipsrunda med himla finurliga frågor var där också och allt detta var innan själva vigseln.
Frågorna kunde vara ungefär så här ..."vilket är det vanligaste tilltalsnamnet här på festen?" och så fick man tre alternativ, eller "Hur många procent av gästerna är släkt med brudparet?" .., eller "Hur många mil har den som åkt längst avverkat för att komma hit?" och så tre alternativ .., och "gissa medelåldern på gästerna" .., ja, sånt.
Här är Tommys svar.
Ja, så långt skriver jag just nu.
Det här är ju min egen dagbok .., och jag har inte ätit frukost än och fortsätter senare idag, så tar jag det lite pö om pö.
Det började så här på lördagmorgon: då berättade pv att han skulle baka pizzabullar till bröllopet, ja, det uppdraget var även fördelat på tre andra, men deras bullbak var redan avklarat. Pv tyckte väl att bröllopsdagens morgon, ja, men det var en perfekt tidpunkt för att baka bröd.
Så där stod han och måttade mjöl och övrigt, då jag frågade om han hade läst receptet till slutet?
Nej, det hade han inte.
Då var klockan halv nio och det visade sig att bullarna skulle jäsa i kylen i MINST fem timmar; alltså till klockan ett. Klockan två skulle vi alla ge oss av till Lundåkra, där festligheterna skulle ta sin början. Så skulle vi få gäster - pv:s släktingar - vid tolvtiden och då skulle det dukas upp ute i trädgården.
Nåja det löste sig.
Bullarna liknade kanske inte de övrigas,. men det gick bra.
Själva bröllopsfesten hölls i Lundåkra, kanske två mil härifrån, på ett pensionat beläget helt ljuvligt till, bland böljande kullar och hästhagar, ja, det var så vackert!
Först så blev det lite mingel i trädgården (som var stooooor) och så här enkelt kan man göra det! Det hela skulle gå i vegetarisk anda och det var det också.
Mycket småprat i olika grupper.
"Det här är ju ett slutet sällskap, så vi går väl runt och hälsar på alla ..?" sa Sonja och det gjorde vi.
Där var mängder med vänner till brudparet, många småttingar och många kusiner med respektive!
Här står pv:s storebror Tommy och pratar med sin moster - fina Sonja -.
Någon vinklad flaggstång - så där som på Sergels torg - var det inte i Lundåkra.
Och tänk, att man kan ha sån tur med vädret!
En tipsrunda med himla finurliga frågor var där också och allt detta var innan själva vigseln.
Frågorna kunde vara ungefär så här ..."vilket är det vanligaste tilltalsnamnet här på festen?" och så fick man tre alternativ, eller "Hur många procent av gästerna är släkt med brudparet?" .., eller "Hur många mil har den som åkt längst avverkat för att komma hit?" och så tre alternativ .., och "gissa medelåldern på gästerna" .., ja, sånt.
Här är Tommys svar.
Det här är ju min egen dagbok .., och jag har inte ätit frukost än och fortsätter senare idag, så tar jag det lite pö om pö.
söndag 3 september 2017
lördag 2 september 2017
Lördagsfönstret ...
Ett av alla fönster som kommit under årens lopp och ett som jag tycker såå mycket om.
Människor, rörelse, skuggor .., tanken spinner vidare.
Tack Guy för att du delade med dig!
Ett av alla fönster som kommit under årens lopp och ett som jag tycker såå mycket om.
Människor, rörelse, skuggor .., tanken spinner vidare.
Tack Guy för att du delade med dig!
fredag 1 september 2017
I morgon ....
... vankas bröllop, då pv:s dotter Hilda och hennes pojkvän - snart äkta man - gifter sig.
Det här är Patriks hand och bilden togs för sju år sedan.
Och så Hildas och tavlan - med teckningen med alla detaljer - gjorde hon i yngre år.
Här kommer att bli huset fullt med Göranssöner; farbröder, fastrar och kusiner och kusinbarn.
Just därför har jag nu klippt gräset .., nästan runt hela huset och t ä n k, att jag inte har det minsta lilla ont i knät! Det är verkligen som ett mirakel!
... vankas bröllop, då pv:s dotter Hilda och hennes pojkvän - snart äkta man - gifter sig.
Det här är Patriks hand och bilden togs för sju år sedan.
Och så Hildas och tavlan - med teckningen med alla detaljer - gjorde hon i yngre år.
Här kommer att bli huset fullt med Göranssöner; farbröder, fastrar och kusiner och kusinbarn.
Just därför har jag nu klippt gräset .., nästan runt hela huset och t ä n k, att jag inte har det minsta lilla ont i knät! Det är verkligen som ett mirakel!
Hurra, hurra!
Idag fyller såväl pv som min rödvitrandiga syster år!
Den ene blir sextiotvå, den andra sjuttiosex.
Stora blåklockor och prästkragar målade av Manni - tavlan var den första jag någonsin köpte, den fanns på en liten utställning på ett bankkontor i Kungsängen - får symbolisera födelsedagsglädje.
Grattis till såväl pv som Rigmor!
Idag fyller såväl pv som min rödvitrandiga syster år!
Den ene blir sextiotvå, den andra sjuttiosex.
Stora blåklockor och prästkragar målade av Manni - tavlan var den första jag någonsin köpte, den fanns på en liten utställning på ett bankkontor i Kungsängen - får symbolisera födelsedagsglädje.
Grattis till såväl pv som Rigmor!
torsdag 31 augusti 2017
Från Cecilia i Houston ....
"Hej!
Jag tycker också att det kan bli mycket ojämlik rapportering av katastrofer i olika delar av världen. Jag antar att det är det som bolagen tror är lättast för tittarna att identifiera med och lättast att rapportera från som får mest genomslag.
Kommenterar inte så ofta så jag vet inte om du kommer ihåg mig Elisabet, men tänkte att jag kan ge ett litet livstecken. Bor i centrala Houston, nära en av de stora floderna (Buffalo Bayou). I lördags natt fick vi ungefär en halvmeter regn, en del andra områden mer än så. Konsekevensen för min del var att vi fick floden i källaren...
Jag bor i ett 100 år gammalt 10-våningshus så trots mängderna av vatten så var det aldrig någon fara för våran del. Vi har ingen ström eller vatten än (källaren pumpas fortfarande och sedan måste den saneras innan utrustningen kan testas) så vi bor temporärt på annat håll.
Om man jämför med alla som har fått sina hem förstörda och som har riskerat sina liv i flodmassorna så har vi haft en enorm tur."
//Jodå, visst kommer jag ihåg dig, Cecilia! Tack som berättade! Stor och varm kram härifrån!
 |
| Bilden togs av Thomas. B. Shea. |
"Hej!
Jag tycker också att det kan bli mycket ojämlik rapportering av katastrofer i olika delar av världen. Jag antar att det är det som bolagen tror är lättast för tittarna att identifiera med och lättast att rapportera från som får mest genomslag.
Kommenterar inte så ofta så jag vet inte om du kommer ihåg mig Elisabet, men tänkte att jag kan ge ett litet livstecken. Bor i centrala Houston, nära en av de stora floderna (Buffalo Bayou). I lördags natt fick vi ungefär en halvmeter regn, en del andra områden mer än så. Konsekevensen för min del var att vi fick floden i källaren...
Jag bor i ett 100 år gammalt 10-våningshus så trots mängderna av vatten så var det aldrig någon fara för våran del. Vi har ingen ström eller vatten än (källaren pumpas fortfarande och sedan måste den saneras innan utrustningen kan testas) så vi bor temporärt på annat håll.
Om man jämför med alla som har fått sina hem förstörda och som har riskerat sina liv i flodmassorna så har vi haft en enorm tur."
//Jodå, visst kommer jag ihåg dig, Cecilia! Tack som berättade! Stor och varm kram härifrån!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)