Det som gjorde oss ...

.... lite extra varma i hjärtat den här veckan som gick, det  har jag samlat här ovanför.

Det var Eva som varit både på Jamtli och på Östersunds bibliotek och där upplevt härliga saker; största bilden är hennes.

Babsan i Uppsala som snart ska operera sin axel, passade på att julpynta i sommarstugan och det var rekordtidigt, men skönt att ha det avklarat!

Och så var det AP som kände glädje över att kunna del det här med ridglädjen tillsammans med Tyra som är tio år; varje onsdag rider dom tillsammans och tänk, det skiljer trettioett år mellan dem!

Barbro i Brämhult hade fallit för fina juldekorationer och lärt sig konsten att ge sig själv B12-injektioner.

Ulrika var över sig av glädje över att snön har kommit och över trevliga språkträningskamrater.

I Karlstad hade Turtlans nya soffa kommit på plats - glädje, glädje -!

Kerstin i Dalarna kände glädje - eller mer än så kanske - över att få fått en bra rullstol (frihetskänsla) och så var det ju kattberlocken som barnbarnet Jason hade valt till sin farmor eller mormor - jag har glömt vilket -, till Kerstin i alla fall.

Cecilia N skrev i en kommentar att hon funderade på att berätta om glädjen i att ha börjat rida igen, men det kom aldrig nåt bidrag, nåväl, jag tror att hon är med ändå på nåt vis.

Och själv var jag överlycklig över bilderna som mina barns pappa nu tagit fram från dia till digitala varianter; bilder som jag nästan hade glömt bort och som visar döttrarna som småttingar och mig själv som småbarnsmamma.

Som här.
En liten Maria i rosavitrutig klänning och jag tror att bilden är tagen i Bohuslän.
Hon var precis lika blond i håret som Kapten Lintott, han som många, många år senare skulle bli hennes son. Helt otroligt att jag kan ha fått ätteläggar som är så ljusa!
Eller  v a r.

Och om ni en kulen och lite hurvig nåndag har glömt hur mycket ni har känt glädje över,
så kommer här en påminnelse ....

Titta och njut!

Tack snälla alla som var med!
Nu kan ni börja klura lite inför nästa vecka.

Det bästa för Kerstin i Dalarna ...
(lifelivingitnow på instagram)

Blir två saker det här veckan.

Fick hem en rullstol. Kanske inte så kul, men försöker se det positiva med den!

Med betydligt mindre ork så ger den mig möjlighet att komma ut på längre sträckor, åka till IKEA en heldag Resa - har två resor inbokade före jul

Det andra - underbarast i veckan - är en kattberlock som barnbarnet Jason valt ut åt mig Fick även ett "J" och en lyckoklöver Så nu är mitt armband komplett

Kram Kerstin i Dalarna

Det bästa för Eva på Frösön ....

Hej!

Den här veckan har varit jobbig då jag har gamla mor på sjukhuset. Sex timmar med henne på akuten i måndags och sen har jag besökt henne varje dag. Hon är vresig mot mig när jag kommer och det tar på krafterna.

Vägen in till Jamtli, kantad med ljust ...

Efter en tung vecka var det så härligt att få gå till Jamtli (historieland) igår kväll. Vårt härliga fotbollslag ÖFK hade sin årliga show där. Varje år jobbar de med ett kulturellt tema (alla spelare måste vara med i detta, det ingår i jobbet så att säga).

Och eldar som brann lite överallt ...

I år låg fokus på samer och de hade tagit Maxida Märak med familj till hjälp. Maxida är ju främst en rapartist så spelarna hade fått skrivit var sin rap utifrån sin egen historia.

Efter showen. Och där borta över sjön lyser det från Frösöns alla hus.

En utomhuskonsert i mitten av november i Jämtland, det kan ju bli hur som helst men vi hade vädret på vår sida. Visst var det kallt men vi är vana att klä oss varmt och det gick bra att sitta still i två timmar. Förutom rap bjöd de även på jojk och Maxidas mamma och moster bjöd på några härliga musikaliska nummer. En härligt uppfriskande kväll.

Idag har jag varit på Östersunds bibliotek och lyssnat på vännen Karin som berättade om sin nya bok "Drottningen af Åre". Hon har skrivit en roman om Kristina Hansson från Skåne som startade det första hotellet i Åre i slutet av 1800-talet. Om alla motgångar att som kvinna komma till en liten by och dra igång ett sådant projekt.

Det lyckades och hotellet drivs fortfarande (hotell Åregården). Karin är en person som berättar med inlevelse och varvar prat med sång. Dagen till ära bar hon tidsenliga kläder. Nu är boken inhandlad och jag ser fram emot att läsa den.


Ett bra avslut på en jobbig vecka.
Kram Eva

Det bästa för Ulrika i Närke ....

Oj, den här veckan har så många bäst-saker att det är svårt att välja! :-)

Några saker sticker nog ut mer än resten dock:

* Jag har umgåtts mycket med vänner trots att det varit en tuff vecka för kroppen, har haft besök varje dag och det har varit så jätteroligt! :-)

* Mina språkpraktikanter! Åh de är så fina och vi har så roligt tillsammans!

Vi bakar, fixar med caféet och torsdagsträffen och allt möjligt. Jag hjälper dem med SFI-läxorna och får lära mig ord på swahili och farsi och vi fnissar så tårarna rinner ibland. :-)

 

 

* Snön! När vi vaknade i morse var det vitt ute och jag vet inte vem som är lyckligast av mig och hunden men lyckliga är vi i alla fall. :-)

 

Ulrika.

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Hej!

Mitt veckans bästa går i möblernas tecken:

Äntligen ny soffa på plats. Två blev det t o m. Köpte en i taget och nr 2 kom hem i veckan (på bilden så nyuppackad så kuddarna/dynorna inte fluffat till sig ännu)

Men än är det inte färdigt, nytt (eller gammalt nytt) soffbord och kanske en passande matta ska det bli också. Någon läslampa i hörnet likaså.

Det tar sig på vår övervåning!

Turtlan

Mitt eget bästa ....

Jo, det handlar om två saker.
Det ena är detta.
När jag blev ensamseglare på livets stora ocean, då lämnade jag alla diabilder som vi tagit under årens lopp, ja, dom fick följa med huset. Kanske hade jag annat att tänka på?

Men femton år senare, har mina barns pappa köpt en apparat som förvandlar diabilder till foton som han laddar över till oss och det är inte klokt så roligt det är!
Tala om en tidsmaskin!

Där är en liten Maria i en rosavitrutig klänning som hennes rödvitrandiga moster har sytt.
Fyra år kanske.
En lintott hon med, precis som Emil skulle bli.

Och där är hennes lillasyster - AP - med den hemstickade mössan som hon fått av Gunilla Högström i Jakobsberg (gift med en kollega till exet)  och en av de absolut snällaste människor jag har träffat.

Och där är bilder från norra Argentina där mamma arbetade och där vi - Tommy och jag - hälsade på i en månads tid. Överallt fanns såna här rishyddor där matacoindianerna bodde. Där inne på jordgolvet förlöste mamma otaliga små barn, allt medan grisarna stod utanför och väntade på moderkakan.
Året?
Kanske december 1979.
I ett litet vitrappat hus hade hon sin mottagning som bestod av ett enda rum.
Där tog hon tbc-prover, sydde pirayabitna fiskare, drog ut tänder på löpande band, vårdade sjuka (där fanns två sängplatser i rummet) och i det rummet fick vi husera under vår tid där. 

Och där är jag själv i kort hår och den v-ringade linneklänningen som jag älskade över allt annat.
Hur gammal kan jag vara? Tjugotvå kanske och nybliven tvåbarnsmamma.
Det gick det med.
Det slår mig när jag ser på bilderna att jag ser så lycklig ut och det var jag också.
Anders var ännu inte född när vi körde med diabilder, tyvärr.

Det andra, det hände i affären ikväll och jag kan inte berätta om det annat än genom att säga så här:
i fyrtiofyra år har jag arbetat i butik, men aldrig överösts av såå mycket värme och kärlek från rara kunder som ikväll. 
Aldrig.
Aldrig.
Den här dagen ska jag sätta en guldstjärna för.
Det kan omöjligen bli en bättre dag på jobbet innan jag slutar.

Det bästa för Babsan i Uppsala ...
(som nu testar detta med civil olydnad, precis som Barbro i Brämhult)

Det bästa i veckan kan väl säga var rekordtidigt adventspynt...
Detta p g a min axeloperation. Hinner inte ut till ön och fixa detta.
Fick bli lite julpynt med när vi ändå var på G

Kram Babsan

//Elisabet skriver: det påminner mig om när jag i Ystad lät den fina ljusslingan hänga upp en bra bit in i februari. En dag knackade det på fönstret - jag bodde ju på marknivå - och där stod en man i 30-årsåldern som visste vad han ville och han ansåg att jag omgående skulle ta ner slingan, för nu var ju julen sedan länge över. Då fick den sitta uppe en månad till ,-)

Det bästa för Barbro i Brämhult ....
(walkaboutsweden)

Helt olika sorters glädje.

Såg hos en Instagrammare i veckan små söta ljusdekorationer, köpta på Blomsterlandet för endast 20 kronor styck. Sånt tycker jag är kul - fina saker som kostar väldigt lite. :)

 

 

Nästa glädje (och stolthet över) är att jag gått en snabbkurs i att ta sprutor på mig själv. Faktiskt var det lättare än jag trodde. Nu slipper jag gå till vårdcentralen eller någon annanstans och ta B12-sprutor två gånger i veckan.

Så skönt att kunna göra det hemma.

Och det fantastiska är att alla sprutor och kanyler räknas som hjälpmedel och jag behöver då inte betala någonting alls. 

Kommer att tänka på han den där näringslivsprofilen som blev påkommen med att ha skatteplanerat och utbrast nåt om; "vad har jag fått för all skatt som jag betalt in".

Personligen har jag fått enormt mycket för mina skattepengar p.g.a. att jag haft mångårig medicinering och flera sjukhusvistelser genom livet. 

Så tacksam för allt jag fått tillbaka.

Ha det gott Elisabet! ♥

Barbro D

Dagens fönster ...

..... fångades inne i Möllers bageri på Regementsgatan i Ystad, då, i ett annat liv.
Kanske var det lördagmorgon och kanske stod jag i begrepp att köpa mig en liten Milanostång, men jag kallade den för Milanokaka.

Det bästa för AP .....
(Först ut är hon, Anna .., mellanbarnet).

"Varje onsdag efter jobbet plockar jag upp ljuvliga lilla fadderdottern på 10 år.
Vi åker då till stallet och rider ihop.

I söndags red vi båda programridning (tränar på att tävla) och lilla stora tjejen red med bravur och fick en rosett för fin insats. Trettioett år skiljer oss åt, ändå kan vi på lika villkor utöva vår stora hobby ihop. Ren och skär lycka".

Så skriver alltså AP.

Och så här började det för AP ...

// Elisabet skriver: och tänk, vad det här med hästar är bra för tjejer!
Dom lär sig att ta ansvar, blir starka i nyporna av att mocka och bära vattenhinkar och dom lär sig köra hästsläp och blir ju också en sorts ledare.

Så här såg AP ut när hon var yngre, ja, på den vänstra bilden.
Hästintresset har sannerligen hållit i sig.
Jackan var klarblå med svarta muddar och den fick ofta hängas upp i lillfarstun hemma i Malå, då den omisskännliga stallukten satt i kläderna.

Ps. Först hade jag skrivit fel och skrivit "utöva vår stora hoppy ihop". Ändrade nu, men tänkte .., att det vore ju en bra nämning på ett ridsportsintresse, om det nu hade gällt hopp - vilket det inte gör -. 

Det bästa ....

Fredag idag ...., ja, ni vet.

Varmt, varmt (minst trettioen grader) välkomna med det som ni minns bäst.
Det som slog sig ned i minnets byrålåda.

Det som glänste mer än det andra.

Och så en fredag ....

Räfsat löv har jag gjort. Fyllt tre säckar. Ja, två då.

Och det är den sista av dom där tre lediga dagarna på raken.
Nu återstår elva dagar innan dom återkommer, men det går det med.
Och jobbarhelg väntar tillsammans Erik och Marie.
Jo, det blir nog bra.
"Jaha du Erik .., hur ska det gå .., då blir det mycket rop till kassan på dig i morgonkväll", sa jag när vi sågs i affären tidigare idag.
Och Erik loooog, jo, han vet att jag vill hålla köerna korta, vilket säkerligen är ett irritationsmoment för den som är på golvet och har fullt upp med sitt ,-)

Om någon med extremt god syn upptäcker att ett fel begåtts ovanför det ensamma fönstret, så är det helt rätt. Pv glömde att fönsterblecket som ska hålla undan regnet ska vara ovanför fönsterfodret, men nu är det som det är och går inte att ändra på utan att ta ut hela fönstret.
Det får bli som det blir .., att brädan får gå ovanför helt enkelt.

Och räfsat löv har jag gjort.
Förr om åren hade jag nån slags tvångstanke att allt måste tas om hand bums!
Åtta sopsäckar fyllda med löv, jo, men det var ju som bäst.
Så är det inte nu.
Nu tar jag det allt eftersom.
Och där - hoppsan - dök en rosa frisbee upp också!

Tidigare idag satt jag länge och följde med i SVT-sändningen från EU-toppmötet i Göteborg, det som Stefan Löven bjudit in till. Så glad och lycklig han såg ut att få välkomna de olika regeringscheferna; ja, han var som en liten pojke som får ha kalas och inte vet till sig av glädje när kamraterna kommer.
Här på bilden ordföranden i EU-komissionen, herr Jean-Claude Juncker.
Han är också värd för mötet.

När jag googlade på honom upptäckte jag att vi är jämnåriga, ja, han fyller år nu i början av december, är född i norra Luxemburg och hans pappa var stålverksarbetare.
Om hans mamma står det ingenting och det är väl som vanligt. Kanske var hon hemmafru?
Och denne herr Juncker, han är så väldigt lik mina barns farfar, Sture Eikedahl - salig i åminnelse -.

Värdparet och gästen i mitten.
Stackars herr Juncker såg så tafatt ut .., för statsminister Löven tog liksom hand om gästerna som vore det enbart hans och där stod stålverksarbetarens son och kände sig kanske lite överflödig.

Den som har följt med på bloggen länge vet att jag inte är socialdemokrat, men oj, så jag gläds med statsministern! Jag minns den första tiden hur nervös och osäker han verkade; allt gick liksom fel och nu ser man tydligt på kroppsspråket hur det har förändrats. Nu är han bland vänner.

När jag blir friherrinna .., tänk, då kan man följa med på ett helt annat sätt i det som händer!
Å, så roligt det ska bli!

Var jag dålig i tisdags och hemma från jobbet, är det nu friherrinnans tur.
Oj, oj, oj så dunderförkyld hon är!
Svängde förbi affären och agerade hemtjänst till sjuklingen, men först till lilla Harplinge några kilometer hitom affären (söder om Haverdal) för ett besök på Börjes Bageri.
Infarten till Harplinge kantas av jättelika ekar och tyvärr fick jag möte med andra bilar just då, så den här bilden visar utfarten och är inte lika vacker .., men ni skulle se ...!

Bilden tillhör Börjes bageri.

På Börjes hade jag planerat att köpa en Budapestbakelse till den sjuka madamen och det gjorde jag också, men en annan variant än den vanliga - det fanns ingen annan -.
En byggarbetare stod före mig i kön och köpte nog fredagsfika till sina arbetskamrater. Det var bakelser, kanelbullar och nån sort till och han såg så nöjd och glad ut när han tackade för sig och gick ut till bilen.




Klockringning i Harplinge kyrka.
Det är i Harplinge den där helt fantastiska kyrkogården ligger, den som är nästan som en installation av något slag. Väl värt ett besök! (Friherrinnan tänker sig att en gång ligga där).

Nu är klockan kvart över fyra .., mörkret på väg att falla .., solen har gått ner över havet och jag lyssnar på "Sexiest Ladies of Jazz" - fånig titel - men himla bra låtar!




Här är den, om någon är intresserad.

Sist av allt ringde jag och pratade med Emma som nu är tjugo år, snart inne på sitt tjugoförsta.
Emma arbetar åt Postnord och kör ut paket (alltså hon kör en mindre bil och åker ut till kunder lite här och där som behöver snabba leveranser) och nu har hon och kompisen sparat ihop tillräckligt på detta körande, så efter jul väntar några månaders backpacking i Asien.

Allra finaste Emma!
"Har du tid att surra lite ..?" frågade jag.
"Ja, jag är på väg till Uppsala, jag har all tid i världen!" svarade hon och så blev det en stunds småprat.

Så glad jag var efteråt!

Och nu väntar jag hem herr pensionatsvärden (som åkte rullskidor till jobbet i morse, 22 km, men cyklar hem). Det lär ska bli gravad lax med dillstuvad potatis till middag.

//Gamla - underbara - vykort från Harplinge kan man hitta här!

Dagens fönster ...

"Ett bild från Gideå kyrka, i alla fall ljuset från ett fönster. 

Jag är mycket förtjust i altartavlan och är glad att jag får befinna mig framför den".

//Så skriver Cecilia N och jag instämmer vad beträffar altartavlan.
Tack snälla, rara! säger jag.

Mer att läsa om kyrkan i Gideå, finns här.

En torsdag ...
(om nu ingen visste det ...)

Fuktigt ute.
Friherrinnan har lämnat Shejken medan hon besöker frisörskan och jag tar hundarna och går på promenad ner mot havet till. Håret blir lockigt. Krusigt. Kinderna fuktiga.
Och en tät dimma ligger över hela ängen .., jag hör motorsågar och harry får vittring på - ja, vad då - kanske räven som gör honom så vild och galen?

Tänker på dejtingprogrammen jag såg igårkväll (på svt-play), gjorda efter brittisk förlaga och nästan en kopia i hur restaurangpersonalen talar och uppför sig, i alla fall om man jämför med originalet (om nu det brittiska är originalet).  I slutet av programmet, när paret ätit upp sin middag och druckit upp sina drinkar/sitt vin, ska det hela utvärderas. Ja, eller nej till fortsatt dejtande.
Skräcken hos alla verkar vara (förståeligt, tycker jag) att motparten säger nej, när man själv vill säga "ja". En av männen är personlig tränare och tycker sig nog vara Guds gåva till mänskligheten.
Och ibland ser man redan direkt att detta kommer att barka åt skogen.
Ja, ja.
(Och ja, jag vet att såna här program anses fördummande, men det struntar jag i, är man det minsta fascinerad av människors beteende och det sociala spelet, så är det hur intressant som helst!)

Natten till idag - efter tv-tittandet - bakade jag bröd.
Frukostbröd av den grövre sorten.
Detta var det mest misslyckade brödbak jag någonsin varit med om och om man vill kan man använda småbullarna som mordvapen.
När klockan var kvart över två gick jag i säng.
Vaknade halv åtta av att äldsta dottern - som arbetat natt på intensiven - ringde.
Minns jag nånting av vad vi pratade om?
Inte mycket.

Några timmar senare hörde vännen Ingrid av sig.
Ingrid är åttionio år och den mest allmänbildade människa jag känner.
Änka sedan något år tillbaka - eller två, kanske -.
Aktiv.
Har rest mycket.
Arbetat som lärare, bland annat med SFI.
Pratet flyter på som en porlande vårbäck.
Jag tycker verkligen så mycket om henne och det kan hon inte begripa.
"Men jag är ju så gammal!" säger hon ofta, som om det skulle ha någon betydelse.
Så är det ju inte.
Det handlar mer om själarnas gemenskap, om att ha nyckeln till varandras hjärtan.
Så tror jag.

Hittar - av en händelse - en bild av min mormor och han som jag länge trodde var min morfar.
Haqvin Bergman.
"Min styvfar blev den bäste styvfar man kunde tänka sig!" sa mamma ofta.
Mormor står där i förkläde och håller nog nån av småttingarna om axlarna.
Kanske moster Gunvor?
Man kan fundera på vem kvinnan längst till höger är?
Kanske en svägerska till mormor?
Haqvins syster?
Hon ser ut som en som vet sitt värde.

Hittar fler bilder.
Är det här din far och mor Eva på Frösön?
Jultider.
Hyacint i kruka.
Glädje.
Vad tittar dom på?

Och så en bild som jag bara älskar!
Artikeln skrevs i april 2012.
Det var när inbjudningskortet till den före detta jordbruksministern Margareta Winberg råkade hamna hos fel Margareta Winberg och till den fina middagen dök så M.W nr 2 upp, en 67-årig pensionär som tackade för inbjudan .., fann sig och fick vara med och äta middag och därefter togs även ett gruppfoto och titta bara på centerns Olof Johansson längst till vänster på raden längst ner .., så roligt han tycker att det är!
Jag tycker att det här var underbart storsint gjort av Lena Ek, som var den som inbjudit till kalaset.
Här en länk till vad som hände.

Nu ämnar jag ta siesta och den här musiken ska få ljuda här inne så länge.
Hissmusik, säger säkert många.
Ja, det gör inget. 

Dagens fönster ...

Hej!

Det är så kul bara gå längs en gata så här i Hufvudstaden och se vad som dyker upp.
Här någonstans på Östermalm så fanns lampaffär som sålde begagnade lampor.
Massor att välja på i den lilla butiken som låg en trappa ned från gatan.

Gissa om jag såg en hel del lampor som gärna hade fått följa med hem.
En annan gång kanske.

Turtlan

Dejtingprogram på tv ....

Räkgrytans mästare.

Jodå, jag har sett den brittiska versionen där dom är mycket mera rakt på och även verkligen försöker vara sexiga - så var det inte riktigt här i det svenska programmet -, med blind-date på en restaurang i Vaxholm.

Det är ju egentligen ett mirakel att man kan hitta rätt i ett förhållande, när man ser vilka krav människor har. Alla ska vara så perfekta. 

Pv bjöd på himmelskt god räkgryta första gången vi träffades och som efterrätt fick jag en semla.
Eller det kanske var just när jag hade kommit?
Hembakade semlor och kaffe.

Det var ten points rakt av.
God mat.
Den visste var den tog.

Eget rum hade jag också och Gud nåde om han kommit tassande, men det gjorde han inte.

Snart nio år senare har han för en timme sedan gått i säng och jag - som är kvar här nere - är pigg, men så har jag ju varit ledig också. I sängkammaren ligger Harry närmast husse och Nelly brukar klämma in sig där det finns plats.

Just så är det nu, nio år senare.
Det funkar bra.

Det började med ett besök i Slöinge ...

Det var friherrinnan och jag själv i utomhuscaféet som heter Äppelgården eller nåt sånt och man kunde sitta under den allra ljuvligaste pergola och jag tänkte att ..., men hjälp, så härligt, kanske kunde vi ...?

Så jag berättade för pv om hur fint det var och nog skulle det väl bli fint på vår alldeles för stora altan, den som han byggde till sitt 50-årskalas, som dansbana. Men pv var inte hälften så entusiastisk och eftersom jag inte ville ha ett riktigt tak, utan hellre låta vinrankorna slingra sig där uppe, så skulle vi ju ändå inte kunna sitta där om vädret blev sämre, menade han.

Nästan bums började han spåna på att bygga ett inglasat uterum, vilket jag inte alls var särskilt förtjust i. Tanken, alltså.

Bygglovet tog evigheter, faktiskt hela sommaren.
Det fördröjdes av fel-utskick från byggnadsnämnden i Falkenberg och det blev för stort och skulle minskas med nån halvmeter och det var som att det aldrig tog slut.
Och på inga villkors vis skulle han få börja bygga innan bygglovet var i ordning, då kunde det bli dryga böter, sa bygglovsdamen. Ritningen godkändes muntligt, men bygglovsdamen gick på semester och inget bygge fick sättas igång.
Om pv var lydig?
Ja, mina läppar är helt förseglade.

Så här såg det i fredags.
Fönsterna fanns kvar sedan tidigare; likadana som dom övriga och den enda verkliga påverkan jag har haft när det gäller huset - att byta ut dom gamla mot dom här, spröjsade -.
Och inte har det gått som på räls heller.
"Nej, jag är mattelärare, inte byggmästare!" har pv sagt.
Men ändå.
Det har gått framåt.
Och Micke - svärsonen och före detta elektriker - har bistått med tips och goda råd, lilksom pv:s brorson Jens, även han i samma gebit.

Inga som helst problem har pv med att arbeta i det som mest liknar ett kaos, men jag föreslog att vi skulle röja upp ordentligt när alla byggskivorna och all gullfiber kommit på plats.

Det gick i ett huj!
Nu ska panel upp på väggarna, fönsterbrädor ska komma på plats, golvet behandlas och takstolarna målas.

Jo, men det kommer att bli bra!
Tanken är att där inne ha en slags soffa, bord och kanske ett mindre matbord.
En fotogenlampa ska också införskaffas.

Belysning ska nu monteras på ytterväggarna och buskar ska få växa upp under fönstren (kanske humle mellan dom två fönsterna .., woooow!) Och busken som vi fick av Mari i Falköping (glömmer ALLTID namnet på den) den är nedklippt, men kommer så fint var vår, just i den rabatten!

Jo, men jag tycker verkligen att han har gjort det så bra, den gode pv.