Lite nervös .....

... eller mer som lite pirr i magen, ja, det har jag nog inför det där annorlundalivet som tar sin början i sommar. Min pension blir ynkligt låg och det är ingen annans fel än mitt eget. På ett sätt har jag alltid levt för dagen; ja, förutom att jag planerat semesterresor ett år i förväg.

Till mina arbetskamrater säger jag "glöm inte att pensionsspara!"

Nu är det ju så här i världen, att det inte enbart beror på inkomstens storlek, nej, det är väl mera så att det gäller att begränsa utgifterna. Alltså har jag redan nu börjat rensa rejält bland poster som kanske inte är så stora, men som tillsammans blir onödiga.
Amnesty, Unicef, Världsförälder, daghemmet i Ghana .., Rädda Barnen .,. tillsammans blir det större poster än man tänkt sig. Nu blir det lite gallring här.

Och tänk, småfåglarna som nästan äter mig ur huset!
En tjugokilos säck var tionde dag, det blir också en restresa .., ååå, hjälp, hur ska jag göra!?

Och .., farväl Dagens Nyheter! Jag kommer att sakna dig nåt alldeles förfärligt, men 4800:- per år för helgvarianten, nej, för den summan kan jag ta en restresa! (Men jag får behålla den t.om mars! Halleluja! Telefonsvararrösten hos DN-kundtjänst låter smetig värre och säger att personalen ser fram emot mitt samtal .., det undrar jag, när det gäller att avsluta ett förhållande).

Jag har världens bästa abonnemang på min Iphone och väntar bara på att den ska krascha, men så länge den är vid liv och vid full vigör, kommer den inte att bytas ut!

På jobbet sätter vi ned allt som är på väg att gå ut i datum.
När köpte jag köttfärs till ordinarie pris senast?
Evigheter sedan.

Så där fortsätter det och det kan tyckas fånigt, på gränsen till överdrivet, men jag vill verkligen ha KOLL och jag vill inte känna att jag lever på pv. Och jo, får vi vara friska och krya och framför allt: vid liv, kommer vi att klara oss galant, men vem vet vad som lurar bakom kröken?

Nu är det torsdag (om ni inte visste det ..,  jag vet i alla fall en bloggvän - hon som hade så lena händer när jag en gång hälsade på henne - som trodde att det var fredag och att Sydsvenskan skrivit fel dag och datum längst uppe på tidningen) och ikväll blir det middag tillsammans med Sonja och friherrinnan.

Middag i all enkelhet.
Bara detta att vara tillsammans en stund eller två,  hälsar hon som natten till idag var uppe till halv tre, hur pigg som helst.(Förmodligen endorfinstinn efter den spännande handbollsmatchen tidigare på kvällen).

Och så blev han frikänd ...

Lasse Kronér, alltså.
SVT-profilen.

Jag har sagt till pv att tänk tanken att några elever (pojkar eller flickor)  blir putt på dig .., kanske tycker dom att du har satt för låga betyg .., och för att ge igen anmäler dom dig för trakasserier; att du har varit för närgången.
Tänk också om du vore helt oskyldig.

Tänk dig Hallandpostens löpsedlar eller inslag i Hallandsnytt.
Skulle någon tro dig?

Tänk dig att du finge ta time-out från arbetet, men slutligen blir helt friad.
Hur många skulle bry sig?
Hur många skulle lägga den notisen på minnet?

Tänk dig att du går på byggshopen och handlar och märker viskningarna.
Människor som inte har läst att du friats.
Kanske får du hatbrev som läggs i postlådan.

Man får ont i magen bara vid tanken.
Eller jag får.

Tycker jag att #metoo är galet?
Nej, verkligen inte.

Men alldeles enkelt är det inte heller, detta när det blir en slags "gatans parlament".

Dagens fönster ...

Det där receptet hittade jag inte, men väl andra bilder.
Då får det här bli dagens fönstervariant.

Längst till vänster sitter min mammas farbror - August - fjärdingsman i Dikanäs på den tiden det begav sig. Här bjuder han goda vänner på jordgubbar och grädde .., det har diskuterats om det lokala mejeriets vara eller inte vara.

Tänk, vad den där väggpanelen var vanlig förr!
Och spegeln och hyllan .., vattenkranen ( i ental) och blommor i fönstret .., en skymt av en väggklocka.

Jag kan konstatera att August och mamma hade likadana näsor och att mannen i mitten ser lite försynt ut.

Letar ett recept, hittar nåt annat ....

En pytteliten Harry.

Ååå, jag tror att jag dånar!

Om Agda Örnberg ....

Jag tänker ofta på vilka levnadsöden som passerar kassan var dag.
Och dom allra flesta har man förstås ingen vetskap om.

Sååå ofta har det visat sig - att när man ställt en enkel och till synes helt vardaglig fråga - så öppnas liksom ett lock till en skattkista och man önskar att det skulle finnas mer tid; att den som berättar inte behövde känna att andra kunder står i kö och väntar på sin tur.

Den dagen jag går i pension skulle jag verkligen vilja besöka olika äldreboenden och höra om någon ville berätta om sitt liv, ååå, så intressant det skulle vara!

Så länge kan man läsa om Agda Örnberg från Rökå, inte långt från Malå.

(Tack Dinah för länken till VF! Agda var dessutom Dinahs äldsta kusin, första barnbarnet till Dinahs farföräldrar).

Och i Varberg ....

... där kan man träffa Molle!

Så underbart!

Dagens fönster ...

Det är inte så att jag förväntar mig vårkänslor i januari, men en blå himmel och några solstrålar .., ja, det skulle jag inte tacka nej till.

Här, för kanske tio, elva år sedan, satt jag på tåget mot Ystad och passerade precis korsningen in till Ruuthsbo gods. Ägaren till det godset är för övrigt halvbror till min före detta ovanpågranne, Erik.
Minns ni honom?

Erik bodde i en 1:a på Regementsgatan i Ystad, hette von Levachoff i efternamn och hade ryskt påbrå. Men Erik och hans halvbrors levnadsöden visade sig bli totalt motsatta.

Erik hade under säkert tjugo år arbetat som förman på stora rancher i Brasilien.
Han älskade att rida, ja, han älskade allt som hade med Brasilien att göra och gifte sig så småningom med en kvinna därifrån. Och så flyttade han tillbaka till Sverige.

När jag ibland åkte till Helsingborg, då var Erik kattvakt och tog hand om pElle.
Gav honom mat och satt och gullade med honom och pElle var sååå förtjust i Erik.

Jag tyckte också så mycket om Erik.
Var gång jag hade bakat bullar eller bröd, gick jag en trappa upp, knackade på den alltid låsta dörren och så fick Erik en laddning nybakat. Alla väggar i hans vardagsrum (som också var sovrum) var fyllda med urklippta bilder från Brasilien. Och han rökte nåt kopiöst; jag aktade mig noga för att stanna mer än någon minut, annars luktade mina kläder rök.

Det kändes tryggt med Erik där uppe.
Att höra hans domp-steg mot golvet - som var mitt tak - .., eller ytterdörren som slogs igen när han under något - eller några år - körde ut färskt bröd från Möllers bageri alldeles intill.
Eller att se den brasilianska flaggan hänga utanför fönstret när det var fotbolls-VM.

Nu vinkar han kanske från himlen.
Så var det med Erik.



Bilden från juni 2009.
Erik tittar in och kelar lite med pElle.

Årets matbluff ...

... blev inte Kockens citronpeppar, nej, dom kom tvåa.
Det handlar alltså om varor där innehållet inte stämmer med antingen reklamen eller
etiketten.
Så här lyder motiveringen:

"Den innehåller inte citron, den smakar inte citron och den ska inte användas för att krydda citroner. Trots det heter produkten citronpeppar. Ekologisk dessutom. Den syrliga smaken kommer i stället helt från tillsatsen citronsyra (E330), som namnet till trots inte kommer från citron. Enligt Äkta varas granskning av innehållet i konkurrenternas produkter, samt Kockens egna "oekologiska" variant, visar att de alla innehåller ingredienser som citronskal, torkad citronjuice eller citronarom." 

Hur någon människa kan äta guacamole på burk, övergår mitt förstånd.
I alla fall sedan jag för länge sedan läste innehållsförteckningen.

Så här lyder motiveringen till att den här varan kom på fjärde plats i Årets matbluff.

"Guacamole står det stort på förpackningen, men den här produkten är mycket långt ifrån vad denna avokadobaserade röra brukar innehålla. Visserligen står det "style", med betydligt mindre text under ordet, men man borde ändå kunna förvänta sig mer än ynka 0,7 procent avokadopulver i denna produkt. Största ingrediensen i denna dipp är i stället vatten. Och den gröna färgen kommer förstås från färgämnen." 

Vill du veta vem som vann?
Här är hela inlägget och det är även därifrån jag lånat bilderna.

Och här är kandidaterna till Årets Matbluff 2016,.
Hur intressant som helst.

Bert vill ha svar .....

Herr Ögonblick i norr sitter under dagen i biktbåset och vill ha våra bekännelser.

Bara att skutta dit och erkänna.

Jodå, jag har redan gjort det.

Dagens fönster ...

... hittar jag i bildarkivet.

Jaha ja, Eckes lilla gula hus .., det måste vara en höstbild.

Galor stup i tre ....

Nej, jag är ingen fan av tv-sända galor.
Häromkvällen råkade jag hamna i Svärordsgalan och stämningen påminde alltför mycket om forna tiders väckelsemöten i Pingstkyrkan ..,  och jag bytte kanal bums.
Allt som fattades var tungotal!

Ikväll var det så dags för Guldbaggeutdelning.
Bäst - enligt mitt sätt att se det - var Petra Mede, även om en del skämt inte gick hem och var rätt långsökta. Men jag gillar hennes självironi och humor.

Jag, som i unga får var en otroligt flitig biobesökare, har sedan flytten hit,  helt och hållet hamnat i bakvattnet! Dels tycker jag att utbudet i Halmstad är bedrövligt; förutom filmerna som visas på Filmklubben, men det är oftast på kvällar när jag arbetar.
Men vänta bara.
Snart är det min tur!



Här är en av mina favoriter - Mitt liv som hund - av Lasse Hallström.



Här en annan.



Och en som jag älskar nåt så vanvettigt!

Favorit i repris ....



Ja, min favorit, alltså.
Filmens eminenta titel är "Sigge går på bio".

Filmen togs för kanske åtta år sedan, då vi var på besök i Fallnaveka i Småland.
Hunden heter Sverker och det är Sigge som Sverker leker med.

Glädjen ....

Så här såg den ut.

Det var Kerstin i Dalarna (livingitnow på instagram) som gladdes åt nya härligt gröna glasögon, men också att medicinen hon fick i september mot gallstenarna verkar ha effekt.

Det var också Barbro i Brämhult (walkaboutsweden) som skrev så här:
Idag är hjärtat fullt.
Äldste sonen är här hos oss på snabbesök.
Vi ses inte ofta så nu får vi äntligen kramas.
Vi har vi precis ätit tacos (som när barnen var små) och sitter och pöser i fåtöljerna.
Sonen studerar källkod (han är programmerare) på mobilen och jag skickar ett mail.
Ha det riktigt gott!
Kram/Barbro D.

Eva på Frösön i Jämtland, hon julpysslar så allt ska vara klart när nya julmarknader vankas.
Hade jag bott i närheten, hade jag köpt burken med rådjuret.
Och så hade hon fått ny energi.

Friherrinnan som hamnade på sjukhus mitt i alltihopa - med ett hjärta som rusade åstad - gladdes åt att åter vara på hemmaplan, om än något tilltufsad.

Kattis i Närke - som skriver blogginlägg i luften varje dag - kände närapå lycka över tv-serien Bron och det kan jag säga att det gör jag med.

I Karlstad hade Turtlan samlat ihop en massa småglädje.
Så här, t.ex.
Att vi fick en massa snö, vinter och på köpet ljusare ute.
Att träffa några ur gamla jobbgänget för brunch.
Att det flyter på bra på nya jobbet.
Att jag hittade ett fint fat på Indiska som blir perfekt servera tex sallad i.
Att en kär tavla dök upp i tavelhögen i garderoben.

Eva  i Tyresö bidrog med en vintrig bild  med fåglar vid fröautomaten.

Ulrika, hon kände glädje över att sitta och sticka i ett garage och tänk, nu ska hon inte bara vara kartläserska när det är rally, nej, hon ska hon själv sitta bakom ratten! Det ni! 

En drös med småglädje kände jag också.
Ett meddelande från sonen som gladde alla i familjen .., bilder från Sydafrika där AP och Micke just nu är .., uterummet .., middagen hos Sonja .., födelsedagen förstås.

Tack till er alla! Ni är - jag har sagt det förut och säger det igen - underbara!

Resumé ....

Så annorlunda det är att arbeta förmiddagspass!
Så oändligt mycket lugnare och inte hälften så stressigt som på kvällen.
Vi är fler som arbetar i butiken också .., här står Erik och Brooks och ordnar till det bland nötter och annat.

Och andra kunder är det också.
Många äldre.
En par i åttioårsåldern handlar alltid tillsammans och det blir prat om höjningen av pensionen, den som det skrevs så mycket om.
Knappt så man märkte det!"  säger kvinnan.
Och jag får veta att dom har sex tusen kronor var att leva på var månad och så kommer bostadskostnad, el och allt annat på det, nej, det blir inte många kronor att slå runt på.

Och där är kvinnan som frågar hur det är med Lena och som berättar om ett besök i den gamla butiken, den i Båtabacken i Haverdal, den som drevs av Magnus far, Roland. Kvinnan säger att hon hade köpt tjugo stora Marabou chokladkakor och Lena (friherrinnan) satt i kassan och själv skulle kvinnan resa till Egypten, ja, hennes pappa är från Kairo och han och hustrun träffades då dom båda studerade i Paris. Pappan har arbetat som jurist, själv har hon varit läkare.

Upptäcker en man som verkar bekant.
"Det var inte du som köpte en Trisslott i fredags ...?" är allt jag hinner säga.
Jo, det var det, men han hittade den inte och det förstår jag, för den glömdes i kassan och jag har gemat fast en liten lapp där det står "kvarglömd och betald".
För en gångs skull kommer jag också ihåg vem det var - det var just den mannen - och han blir glad och säger att nu är det nog något alldeles speciellt, kanske blir det storvinst just idag ..?

En annan såååå rar kvinna berättar att hon bor i Trosa men har åkt ner till Haverdal för att träffa sina barnbarn. Nu kan hon bjuda dem på mat och baka bullar till dem och bara detta att vardags-umgås, ååå, det är så roligt! säger hon och ser så lycklig ut.
Ja, det är ju det jag har drömt om .., tänk när Emil och Emma var små, om man hade bott närmare!

Mellan varven tar jag hand om veckotidningarna som ska in och dom som ska returneras .., jag fyller på cigaretter .., prickar av följesedlar .., hämtar frimärksrullar .., fyller på i medicinskåpet - nässpray, Treo och sånt -, kollar, prickar av och skickar påminnelser till kunder vars paket inte hämtats ut .., tar emot varubrev och rek .., kvällstidningarna med bilagor kommer och ska plockas in .., ja, det finns hur mycket som helst att göra, men det är ändå ingen stress.

Byggjobbare i gula jackor har lunch och köper kycklingben (små klubbor liksom) för 5:- styck och så potatisgratäng till.., jag ber om legitimation av en man som köper cigaretter och det visar sig att han är född 1990; det är på gränsen till pinsamt, men jag vill inte åka dit om det är kontroll.

Och det köps semlor i parti och minut.
Mest parti.

Kommer hem vid halv två.
Harry blir salig av glädje och springer upp och ner för backen .., hämtar bollar och andra leksaker ., slänger dem i luften .., skuttar och hoppar och är sååå lycklig! Nelly mest bara lullar på.

Älskar att öppna dörren och mötas av Ikealampan .., och bilden på pappa och den lilla tavlan som Mians mamma har gjort - Lisette Friberg heter hon -. Och duken som jag tror att Bente har virkat.

Mer behövs inte.

måndag .... 

mörker
vindstilla
påfyllning av fågelfrön

förmiddagspass
"matte kommer snart"

Dagens fönster ...

En hel svärm stockholmsfönster, fångade av mig själv för flera år sedan.

Det bästa för Kattis - också i Närke - ....

Det bästa i veckan, det är banne mig Bron!
Saga Norén, länskrim Malmö, hon äger (Som  ungdomarna i skolan skulle uttrycka sig.).
 
//Kattis

Mera glädje ...

Jo, att min arbetskamrats dotter Elsa som är sju år, ja, att hon instagrammar med mig!
Det är så roligt så det är inte sant.
Hittills har jag fått heta "Betan", men för en stund sedan kom den här bilden, där hennes mamma skrivit "snart är Betan ett minne blott".
Nu är jag Bettan.
Härligt, även om det kändes himla bra att vara en Betan.

"Man-blir-glad-av-andras-glädje".
AP med make hälsar på före detta Ghanavänner vilka nu bor och arbetar i Johannesburg i Sydafrika.
Allt tycks annorlunda i jämförelse med Ghana!
Och när dom besökt "Farmers market" skriver hon: "mamma, du skulle älska det!"

Det bästa för Turtlan i Karlstad ...

Hej!

Tänker... hittar inget i veckans minnesbank som sticker ut som Veckans bästa.

Kommer på några bra och några halvbra:

Att vi fick en massa snö, vinter och på köpet ljusare ute.
Att träffa några ur gamla jobbgänget för brunch.
Att det flyter på bra på nya jobbet.
Att jag hittade ett fint fat på Indiska som blir perfekt servera tex sallad i.
Att en kär tavla dök upp i tavelhögen i garderoben.

Till exempel.
Summerar vi flera små saker under veckan så blir det en Veckans bästa tänker jag.

Går det bra?

// Turtlan / Annica


//Elisabet skriver: det går hur bra som helst! Just nu i januari, när det är grått och halvtrist, har jag haft oerhört svårt att hitta glädjen, ja, frånsett födelsedagen då. Vi får skrapa ihop bäst vi kan!

Det bästa för Kerstin i Dalarna ....
(lifelivingitnow på instagram)

...  att medicinen jag fick i september mot gallstenarna har haft en liten, liten effekt på stenarna.
Det krävs mer för att dom ska kunna passera ut i tolvfingertarmen "för egen maskin", men hoppet finns.

...att jag har hämtat ut mina nya glasögon. Så nu ser jag mycket bättre och slipper gissa vad jag ser. Dessutom är dom -gröna

Kram Kerstin i Dalarna