Elisabet

Dagens fönster ...

Det är inte så att jag förväntar mig vårkänslor i januari, men en blå himmel och några solstrålar .., ja, det skulle jag inte tacka nej till.

Här, för kanske tio, elva år sedan, satt jag på tåget mot Ystad och passerade precis korsningen in till Ruuthsbo gods. Ägaren till det godset är för övrigt halvbror till min före detta ovanpågranne, Erik.
Minns ni honom?

Erik bodde i en 1:a på Regementsgatan i Ystad, hette von Levachoff i efternamn och hade ryskt påbrå. Men Erik och hans halvbrors levnadsöden visade sig bli totalt motsatta.

Erik hade under säkert tjugo år arbetat som förman på stora rancher i Brasilien.
Han älskade att rida, ja, han älskade allt som hade med Brasilien att göra och gifte sig så småningom med en kvinna därifrån. Och så flyttade han tillbaka till Sverige.

När jag ibland åkte till Helsingborg, då var Erik kattvakt och tog hand om pElle.
Gav honom mat och satt och gullade med honom och pElle var sååå förtjust i Erik.

Jag tyckte också så mycket om Erik.
Var gång jag hade bakat bullar eller bröd, gick jag en trappa upp, knackade på den alltid låsta dörren och så fick Erik en laddning nybakat. Alla väggar i hans vardagsrum (som också var sovrum) var fyllda med urklippta bilder från Brasilien. Och han rökte nåt kopiöst; jag aktade mig noga för att stanna mer än någon minut, annars luktade mina kläder rök.

Det kändes tryggt med Erik där uppe.
Att höra hans domp-steg mot golvet - som var mitt tak - .., eller ytterdörren som slogs igen när han under något - eller några år - körde ut färskt bröd från Möllers bageri alldeles intill.
Eller att se den brasilianska flaggan hänga utanför fönstret när det var fotbolls-VM.

Nu vinkar han kanske från himlen.
Så var det med Erik.



Bilden från juni 2009.
Erik tittar in och kelar lite med pElle.