Summa summarum och dagens fönster .....

Tre dagar i landet Skåne och så hemma igen. På Öresundståget ner till Malmö hade jag två engelsktalande unga kvinnor bakom om mig och för att aldrig tidigare ha mötts (hörde att dom efter ett tag presenterade sig för varandra), var dom enastående på att "bonda". 

Från Halmstad till Malmö pratades det oavbrutet - mest om namn - vad dom hade för mellannamn och hur det kom sig (någon mormor eller farmor som betytt mycket) och dom skrattade och tycktes ha så roligt. Båda hade otroligt lockigt hår och hade lätt kunnat tas för att vara systrar, men så var det inte. 

Bilden: en titt ut genom tågfönstret när vi stannar till i Lund. Där och då tas även fönsterhåven fram.

Det var mängder med resenärer på tåget och till slut hördes tågvärdens röst som bad ensamresande som tagit två säten i anspråk (med en ryggsäck/handväska på det tomma sätet) att bereda plats för de som förgäves letade efter någonstans att sitta. 

Otroligt att det ens ska behöva påtalas!

Bilden: så genialiskt att bygga RUNT äppelträdet! 

Hoppade av i Hyllie och hämtades av minstingen och hans mamma och sen var det full fart hela tiden. Efter någon timme kom flyttlasset .., och nog är det tur att sonen och hans kompisar är vältränade och har muskler .., ty det kånkades och bars i  t i m m a r! Vilket kaos. 

En av kompisarna hade sina söner med sig - fyra och åtta år - och dom deltog med glädje i att bära det dom orkade bära .., helt otroligt vilken tåga det var i dem! 

När allt var på plats - alltså alla kartonger/möbler burits in - körde exet iväg och hämtade sex nygräddade pizzor - olika sorter - som skars i trekanter och så var det bara att ta för sig. 

Bilden: bra med flyttkompis vars svägerska har en sån här "bra-att-ha-bil".

Hela lördagen och söndagen gick åt till att försöka få någon ordning i kaoset. Så gott som alla rum ska renoveras, men först ut är vardagsrummet och det var ju där dom flesta kartongerna hamnat. 

"Ja, här har du lite pill att göra ...", sa en av sonens flyttkompisar och log pillemariskt.

På plats var även sonens rara svärföräldrar.

Bilden: en totalt utslagen treåring. 

Sorterandet fortsatte (och fortgår väl ännu) på söndagen och på eftermiddagen såg det ut så här i soffan, den så hett efterlängtade! (I två månaders tid har dom ju bott i ett litet, litet hus som jag liknade vid ett dockskåp, i väntan på sitt riktiga boende) och där fanns endast en slags bänk med dyna att sitta på).  

Halv fem slocknade minstingen och sov i det närmaste rakt av i lika många timmar. Vaknade febrig och blev hemma från förskolan igår, men framåt dagen piggnade han till. 

Och jag själv?

Jo, jag har simmat i poolen som ju - enligt mitt sätt att se det - är nästan det bästa i hela köpet och jag har vikt ihop flyttkartonger, kokat soppa, kört leksakståg med den yngste .., tillsammans med sonen gått på ljuvlig promenad i närheten av något som liknade en ravin .., konstaterat att havet är nära .., pratat med en äldre granne vars katt heter Prisse och visade sig vara sexton år och träffat två av sonens barndom/ungdomskompisar som kom med sina barn och så hem då igår. 

På söndagkväll när sonen fått fyr i kaminen - belägen i vardagsrummet - och vi satt där och surrade, konstaterade han att bättre än så här kunde väl livet inte vara. 

Sååå lycklig.

Nu ska jag ut och plantera lite blommor och blader! 

Ajöken, sa fröken.

Kväller ...

Det är fredagkväll och jag tittar på Kunskapskanalen och ett program som handlar om avloppshantering/reningsverk. Det låter väl underbart? Kanske inte, men det är oerhört intressant. 

Programmets titel är "Avloppens fantastiska resurser" och om någon annan är intresserad av detta, så finns en länk här.

Jag har länge följt ett konto på instagram som heter "Att jobba med bajs" och där får man veta vad som kan krångla och ofta krånglar i reningsverken och mycket annat. Det är helt otroligt vad som slängs i våra toalettstolar! Topz t.ex, ska inte spolas ner, inte tamponger heller (jag skäms, det gjorde jag alltid) .., inte hår .., och den som rensar när det är stopp, kan berätta om kalsonger, döda råttor, diskborstar och allt möjligt annat som då uppenbarar sig och så blir det stopp.

Oj, vad jag beundrar dessa människor!

I morgonbitti sätter jag mig på tåget till Malmö, för att ta hem vår f.d. lilla Toyota (den som Hilda fick överta) som hon så vänligt har låtit A och M låna, i väntan på elbilen. Ska bli sååå roligt att träffa dem alla och när jag åker hem, ska Lykke - en sprallig bordercollie - göra mig sällskap. 

I nära två veckor ska hon vara hos oss och oj, så lycklig Harry ska bli! 

Vad Sigge tycker återstå att se

Trevlig helg till er alla!

    Dagens fönster ....

Så här skriver fönsterfångerskan: "För många år sedan åkte vi med veterantåget på Österlen. Därifrån kommer dom här bilderna som jag hittade just nu."

Det var den skånska madamen som bor i Portugal som tog fram håven och fångade ..., måhända är det stinsen ..., och säkert är det också stationshuset? Fler bilder kommer.

Tack snälla! säger jag. 

Ni har väl läst om besöket av herr eller fru svartmes?

Här är en länk.

En undran ... 

Nog undrar jag hur många gånger kvinnliga (särskilt yngre) programledare i tv4 får svälja både en och tre gånger, när kollegan Steffo tar över - eller helt enkelt k ö r  över - kollegan.  

Jag beundrar deras självbehärskning. 

Avsnitt 2 ....

Så har jag nu ikväll - sittandes ensam här nere - tittat på den andra delen av SVT-dokumentären "Håll Sverige vid liv". 

Lika intressant ikväll! 

Det enda som jag tycker är knepigt, det är den lååånga introduktionen och ibland också dom ständiga hoppen mellan dom olika orterna. Hädanefter ska jag titta på svt.play och helt enkelt skippa dom första minuterna av programmet. 

Fantastiskt var det att få följa med på en operation av hjärnan, där en tumör - stor som en pingisboll - plockades ut. Är det en yrkesgrupp jag verkligen beundrar, så är det väl ändå hjärnkirurger! 

Och jag led med mannen som hade ryggskott och hade sååå ont. Kom plötsligt ihåg när Tommy låg på ryamattan hemma i Malå och inte tog sig någonstans och läkaren, som var ledig, kom cyklande hem till oss och gav den arme kraken en morfinspruta. Det var just ryggskott och vilken enastående service av läkaren som, om jag minns rätt, var Sten Bergmark. .

Gripande var också mötet med dom två patienterna som båda blivit förlamade och nu satt i rullstol. Särskilt mannen (som hade såååå blå ögon!) hade det kämpigt. Han hade rest sig upp och fått ett blodtrycksfall, ramlat mot väggen med huvudet och pang - förlamad -! 

Så fort kan det alltså gå.  Bäst att hålla i sig i trappräcket när jag nu ska gå i säng.

När det hela tiden höjs ...

Under besöket i Falkenberg tittade jag in på Ica Kvantum för att köpa kattmat. Medan jag passerade den ena hyllsektionen efter den andra, kunde jag konstatera hur mycket priserna har höjts! Värst var det vid ost, - och köttavdelningen, men även vid frukt & grönt. 

Senare på kvällen ringde jag till min syster i Skåne. Hon och hennes dotter delar boende (en stor skånelänga) och dom delar även på matkostnaden. Den hade, sedan kriget tog sin början, fördubblats! 

Själv köper jag t.ex aldrig köttfärs till ordinarie pris, utan passar på när det börjar bli kort datum och färdig sallad i påse, det struntar jag i numera, då det har ökat rejält i pris. Ja, så där fortsätter det. 

Idag blir det t ex moussaka till middag. Aubergine såldes för 5:- styck och färsen hade jag inhandlat till nedsatt pris.

Och du som tittar in här ...? Hur gör du/ni?

     Dagens fönster och ännu lite till ...

Och det fönstret fångades i ett sommarhus någon mil härifrån, det var hos vänner till pv från Ljungbytiden. 

"Och ännu lite till" ?

Jo, det ska jag tala om. 

1. Vad jag absolut för mitt liv inte begriper, det är detta att vår regering låtsas som om det verkligen inte är genomtänkt förrän på söndag, ja, huruvida vi ska ansluta oss till Nato eller inte. Statsministern reser kors och tvärs till andra statschefer/presidenter och får löften om bistånd utifall-att, men ändå är det som att vi vanliga dödliga inte begriper att det redan är avgjort. 

Och ja, jag inser att vi ska ge ett slutgiltigt besked ett visst datum, men varför låtsas?

Menar dom verkligen att det ännu inte är bestämt? Nej, det tror jag inte på. 

Och ännu mera ja, jag tillhör dem som skulle rösta "ja", men man kan ju ändå tycka till.

2.  Reklam, det tycker jag är intressant. 

Enligt mitt sätt att se vimlar det av bedrövlig reklam .., Verisure, t.ex där man spelar på rädsla för inbrott (såklart) och till synes trygga Verisure-anställda kommer till räddning likt Stålmannen. Ica-reklamen var rolig i början, men det var då det. 

Keno-reklamen tycker jag om; särskilt den där det gotländska, lite tafatta paret - nyrika och på holiday - har bestämt sig för en te-ceremoni i Japan, men det tar ju sån tid! Jag undrar hur mycket deras gotländska dialekt betyder i sammanhanget?,

"Ja, nu ska det tydligen filtreres ännu en gång" .. säger mannen, som inte längre är sugen på te.

Jag ler lika mycket var gång jag hör eller ser den!

Här är en äldre film med samma tema. 

Bästa reklamen tycker jag fortfarande är där en ung man kliver ur sin bil och har klarat körkortet, han drar upp byxorna lite och får en kram av sin mamma eller om det möjligen är hans flickvän? Jag trodde tidigare att reklamen gällde Söderorts körskola, men pv sa att det var ett försäkringsbolag; antingen Länsförsäkringar eller Trygg Hansa. (Och då är ju reklamen inte sååå bra, då jag inte kommer på vilket bolag det gäller ..., jag blir liksom bara inuti-varm och glad av den filmen). 

3. Och så ska högerextremisten Rasmus Paludan hålla ett möte i Göteborg. 

Måtte det inte spåra ur!

Ungefär så. 

Vi däckade  t o t a l t  igår, pv och jag själv. 

Gick i säng hur tidigt som helst, vaknade vid tresnåret - genomblöt av svett - men nu är det okej igen. 

Läste någon artikel på nätet att man helst borde ha ett annorlunda vaccin än de tidigare, vid fjärde sprutan. Så var det inte för oss. Här var det Pifzer hela tiden. Och inte var skyddet så mycket att hurra för .., redan efter tre veckor sjunker det rejält. 

Nåväl. 

Gjort är gjort.

     Den där fjärde sprutan ...

Bilden: målning av Sven Ljungberg. 

Den visste var den tog. 

Såååå dålig jag har varit idag! Det kändes precis som första dagarna med covid. Frusen, hurven, ont i kroppen, huvudvärk, ont i kroppen och illamående. 

Pratade med pv som funderade på att gå hem tidigare idag, ja, först skulle eleverna göra ett prov, men han kände precis som jag själv. 

Nu har jag i timmar legat på soffan Ektorp, tillsammans med Harry. 

Lyssnat till P1 som handlade om den felaktiga översättningen av muslimer/islamister vilket orsakade sådan uppståndelse ..., och programledaren - som ju ändå är kollega med den ansvarige på redaktionen - ställde ganska tuffa frågor; eller ställde honom till svars, mer som. 

Europapodden lyssnade jag på också. 

Att Daniel Alling (numera Nordegren & Epstein) ska bli korrespondent i Tyskland igen, ja, men det kan nog bli bra. Eller  b l i r   säkerligen bra, men jag kommer att sakna Caroline Salzinger. 

I det här avsnittet var Susanne Palme i studion; hon är ju EU-expert/korrespondent. Det slog mig att hon ofta använder sig av ordet "väl" när hon ska förklara nånting och då låter det - i mina öron - lite osäkert. Men jag gillar henne skarpt, för att inte tala om programledaren,  han som aldrig avbryter sina gäster, Claes Aronsson. 

Nu ska jag lägga mig raklång på soffan. 

Ajöken, sa fröken.

    Dagens fönster ...

.... fångades på vårdcentralen - ingång D -  i Falkenberg och det var igår, när det var dags för den fjärde sprutan. Till höger i bild skymtar Ätran; en av dom halländska "floderna" som vi skulle lära oss i skolan. 

Vi i norr lärde oss dem från norr till söder - Viskan, Ätran, Nissan och Lagan, (Vi ska Äta, Ni ska Laga) medan många här nere räknar upp dem i motsatt ordning. (Laga Ni, Äta Vi). Nissan rinner för övrigt genom Halmstad.

Om Ätran kan man läsa följande hos Wikipedia: "Den är 243 km lång inklusive källflöden och är den näst största av de fyra hallandsåarna. Ätran rinner från en mosse i Gullered på 332 meter höjd över havet, genom sydvästra Västergötland och faller ut i Kattegatt vid Falkenberg i Halland. Ån har ett avrinningsområde på 3 343 kvadratkilometer."

Här kan man notera att Ätran har förvandlats från en "flod" (som vi fick lära oss) till en å.

     Efteråt ....

Hemma efter besöket i Falkenberg. Vaccineringen gick geschwindt, inga problem och Pfizer även den här fjärde gången. Vänlig sköterska. Inte särskilt många i väntrummet. 

Därefter ett besök på Röda Korsets "Kupan" (återvinning/välgörenhetsbutik) där pv inhandlade en rutig skjorta för 45:- och själv köpte jag det allra vackraste kakfat, två ugnsformar och en lindblomsgrön duk (5:-) .., ja, vilka fynd! Ska ta bilder i morgon. 

Halv fem hade jag tid hos optikern. 

Togs emot av en ung kvinna med lockigare hår än mitt eget (och låååångt) och efter en halvtimme var det optikerns tur att ta sig an mig. Det visade sig vara en långbent herre i 35-årsåldern kanske .., han hade tatuerade armar och frågade var jag kom ifrån och jag gissade att han var norrifrån, kanske från Ångermanland? 

Nej, det blev som vanligt .., han sa att han hade växt upp i Eskilstuna. H u r  många gånger har jag inte fått det svaret när jag trott mig höra nyanser i en dialekt och så är det alltid detta Eskilstuna!! 

Jag frågade om hans föräldrar arbetat inom samma gebit, för det är ju ofta så ., att är föräldrarna läkare går inte sällan deras ätteläggar i deras fotspår. Likadant inom polisen och säkert många andra yrkesgrupper. Nej, så var det inte, däremot var hans bonuspappa optiker, ja, det är ju nästan samma sak. 

Vidare berättade han att av de som läste samtidigt, av dessa var det endast en säger EN .., som inte hade föräldrar med anknytning till yrket! Tre års högskoleutbildning (ja, jag frågade). Intressant. Om han trivdes med arbetet? Jodå, men saknade kollegor.

"Jag träffar många människor per dag, det är inte det, men det är snabba och mer som ytliga möten", sa han. 

Ja, det är som att arbeta i butik, tänkte jag. 

Fick veta att jag har på tok för dålig syn, vilket inte var någon nyhet. Bedrövligt dåligt, helt enkelt. Det blir nu progressiva glasögon och fy, så tråkigt! Och nej, ingen starr. Var så slut på efteråt, så jag orkade inte stanna kvar och prova ut bågar .., jag mådde nästan illa. 

Kom hem .., hade huvudvärk .., gav harry ett tuggben .., pv satte sig för att rätta proven i naturkunskap men tände först i kaminen .., det regnar friskt ute (heja, det behövs verkligen!) och jag tog på mig nattlinnet och en ullkofta - vilket enbart var för att det kändes tryggt -.  

Ungefär så.

    Dagens fönster och lite till ....

Egentligen är det inte fönstret som är det viktiga, det är den nu på morgonen ihopplockade buketten för att fira att vi (mina barns pappa och jag själv) den tionde maj 1976 fick en dotter - Anna - , här ofta benämnd AP (Annapanna). 

Under många år har jag skickat en liten bukett via posten när hon fyller år, men det är svårt att förpacka blomster så dom håller sig och nu är det ju dessutom varannandagsutdelning, så då fick det bli så här. 

Det är tisdag idag och efter lunch väntar ett besök i Falkenberg. 

Då  vankas visit på återvinningen .., därefter stundar fjärde covid-sprutan till oss båda och så har jag tid hos optiker vid halv fem. Tiden mellan sprutorna och synkontrollen kanske blir till fika på något konditori? 

Pv har fullt upp. 

Det rättas prov i naturkunskap i parti och minut (mest parti) och i helgen lär han ska få en ny omgång prov - trettioen stycken - att rätta, dessutom  ska Kammarkören sjunga i Munka-Ljungby på söndageftermiddag. Själv ska ta tåget till Malmö för att hämta hem Hildas bil, men också - för första gången - få sova över i nya huset. (Som inte är nytt, men nytt för dem). 

Ja, för sonen och hans familj, alltså. 

    Det hade jag ingen koll på ...

För något år sedan kanske, det var när vi hade besök av Hilda, Edvin och Mymmel, hade Edvin en sån fin blå stickad tröja på sig. Den tröjan var blå och jag tyckte att den var så totalt underbar. Mönstret var exakt det som är på bilden. 

Mymmel berättade då att det var en äldre kvinna som stickat tröjan och jag tänkte direkt på minstingen i Malmö där det ofta blåser kallt .., ja, men en sån tröja vore ju perfekt! Samma kvinna som stickat till Edvin, stickade nu en likadan till tvååringen i Skåne. Kanske blev det vajsing i kommunikationen, tröjan blev grön i stället för blå, men det spelade ingen roll. Jag tyckte att den blev såå fin. 

Däremot var jag lite tveksam till om den skulle passa den där krabaten i Malmö .., småttingar kan ju vara väldigt bestämda i vad dom tycker om eller inte. Jodå,  när han väl vuxit i den, fick jag ett sms från hans mamma som skrev att "han älskar den!" , 

Så småningom fick jag veta att mönstret på tröjan är ett så kallat Bingemönster - ett av många - och typiskt halländskt och väldigt gammalt. Här finns en intressant länk som handlar om just detta. Där finns även en bild av en likadan tröja, men i blått. Bara såååå vacker!

(Att den blev vid i halsen, var bara bonus. Han hatar när det sitter åt ,-).

    Måndagsfönstret ...

"Godmorgon!" stod det under bilden, när det plingade till. 

Undrar vad den tänker på den lilla katten .., där den ligger och tittar ut ..? Ja, just i det ögonblicket tittade hen nog på den här madamen.

     Igårkväll ....

... såg det ut så här. 

Aldrig såg jag blommande körsbärsträd i min  barndom. 

Det gör jag nu. 

Vi har två bokar "det låter ju helt galet!) i slänten ner mot vägen och det ena trädet har grönskat minst en vecka tidigare än det andra. Nu är dom nästan jämbördiga. 

Solnedgångsljus mot bokblad .., så fint! 

Och inte visste jag att glasspinnar ofta tillverkas av just bok, "tack vare träets lena egenskaper, mycket begränsande smak och lukt och avsaknad av stickor i det hyvlade träet." (Text från Wikipedia).

Bästa köpet i vår: lilla fröken rosenbräcka! Här i en skruttig trätunna, men sååå vacker!

    Om Gustaf och Maria ....

För en tid sedan berättade Marianne Bokblad ("bloggblad" .., har haft blogg lika länge som jag själv, tror jag .. och säkerligen bekant för alla som följt med här och på andra bloggar under årens lopp) att hon nu har kommit ut med en bok som handlar om hennes föräldrar, Gustaf och Maria. 

Marianne är ju flitig textförfattare vad gäller psalmer och påhittig med rim och annat och jag tänkte att jo, men det skulle vara intressant att läsa hennes bok. Hon är skarp och har humor, det borde bli bra. Samtidigt är det ju knepigt. Tänk, om man inte alls skulle trivas med innehållet .., hur skulle man då göra? 

Mariannes föräldrar var engagerade (eller "engagerade", dom var frälsningssoldater) i Frälsningsarmén och eftersom jag själv har viss erfarenhet av - nej, inte av frälsningsarmén - men från frikyrkor, så kändes det lite spännande att ta del av den här historien. 

S o m  jag tyckte om den!! 

Dels blev det en för mig helt ny inblick i Frälsningsarméns historia och uppbyggnad, men det blev också ett tidsdokument .., ibland kändes det som om jag vandrade i min mammas album med svartvita bilder från mitten av fyrtiotalet .., och så var det ju också kärlekshistorien mellan Gustaf och Maria. Där tycker jag att Marianne har hamnat precis rätt! Det är inget lull-lull, utan känns äkta. Inte bara en raksträcka av lycka och kärlek, där uppenbarar sig även "krångel" och besvikelse. 

Utan att veta vad som väntade mig, beställde jag två exemplar. En gick till min moster Gunhild i Dikanäs (eftersom delar av handlingen utspelar sig uppe i fjällvärlden), den andra fick bli min. Men nu har jag ju läst ut den och då gör jag så här:  jag lottar mitt exemplar! 

Någon som är intresserad ..? 

Meddela då intresset i en kommentar, så får det bli ett litet lotteri av det hela. 

(Här finns en länk till M).

Och  t a c k  Marianne, för den glädje ditt alster gav mig!

    Ett söndagsfönster och  lite till ...(men fångades igår).

Egentligen fler än ett fönster - fångade hos pv:s kusin Maria - som bor inne i Halmstad. Har jag någonsin tittat in i en lägenhet med större ljusinsläpp? Och likadant var det i sängkammaren och jag tänkte att .., vakna till ett hav av ljus .., men så ljuvligt det måste vara!

Sonja gjorde oss sällskap och där fanns även lilla jack-russeln Alice, nu tretton år gammal och lika dement som Nelly var. Alice travade fram och åter, fram och åter .., trodde sig om att sitta i mitt knä en stund .., så ner igen ,,,,, och väldigt spännande är det för andra hundar att hålla koll på Harrys korta svans .., nånting som han inte tycker är så värst roligt. Eller är det kanske rumpan som är lockar?

På förskolan hade tvillingarna (åtta år) fått så frön av olika slag. 

Här är det solrosfrön som förhoppningsvis ska börja gro. 

Kom hem vid halv elva kanske. Stöp i säng. 

Vaknade till reprisen av SR:s Lördagsintervju, var det Miljöpartiets Märta Stenevis tur.

Jag gillar henne skarpt .., har helt enkelt förtroende för henne och tycker att hon svarar bra. 

Har aldrig röstat på miljöpartiet, men tycker bra om henne. 

Johar Bendjelloul är programledare och sköter det jobbet med den äran!

Och idag, för övrigt? 

Vi har Hilda och Edvin på besök .., han har just kommit in och förärat mig en reflex och kollat på morfars hörapparat (den som sällan används) .., och morfar själv håller på att montera ett rejält nät, så Lykke (Tommy och Karins hund) och Harry kan leka fritt utan att hon rymmer. 

Av Ecke fick vi  säkert en tjugo meter lång stängselrulle - pv fick dra det på släp efter bilen - så tungt var det. Det blir intressant att se hur det blir

       Dagens fönster ....

Ett reprisfönster - flera gånger om har det visats här på bloggen -. 

Ett Ecke-och-Britt-fönster. 

Lägger in det för att jorda mig själv, ja, efter en orolig natt.

Orolig morgon ....

Aldrig att jag upphör att förvånas över hur hjärnan fungerar! Det här med hur man drömmer, t.ex. 

I drömmens värld ska jag läggas in på sjukhus och jag ska vara i god tid, det ska bli provtagning innan en operation (oklart vad det gäller) ska ta sin början. Jag sitter i väntrummet och en blond sköterska kommer gående och ropar upp mig; hon säger att jag inte har druckit vatten som jag ska och visar mig in i ett sköljrum där det inte finns några glas, endast blomvaser av olika sorter.

Plötsligt befinner jag mig utanför sjukhuset. Där kommer en man gående .., han  ler så vänligt och ser ut som någon från Grekland.

"Men hej Elsebet!" säger han.

Mannen är förmodligen kund från någon av alla butiker jag arbetat i och jag är så fascinerad över att han kommer ihåg mitt namn, i alla fall nästan-på-pricken-rätt! Intill honom står hans åldriga mamma; hon har en syrgastub på hjul som hon drar på. Hur tydligt som helst ser jag mannens ansikte och jag hör även rösten.

Och så helt plötsligt en ny sekvens: nu har jag fått skjuts till samma sjukhus av mina barns pappa och han börjar gråta hejdlöst, så där som jag aldrig tidigare har sett honom gråta. Hur kan han vara så ledsen? Vad har hänt? Han säger att han har glömt ett möte med en god vän; dom skulle träffas och nu har han missat det hela.

I drömmen är det snart dags för operation och allt viktigt har jag glömt hemma ., plattången och tandborsten och jag upptäcker att jag inte längre har grått hår, utan kolsvart. 

Allt är uppochner.

     Dagens fönster ....

Fönsterbild nr 2 från Bert i Luleå, numera på väg hem  - eller kanske redan hemma - efter hot om mer än dåligt väder. Rent av urdåligt väder på gång. Här berättar han.

Tankar en kväll i maj ...

1. SR:s utrikeskorrespondent Maria Persson Löfgren borde - om det inte redan har skett - tilldelas en medalj av största storleken för sina reportage från Ukraina. Som det här, som jag hörde på väg hem från affären. 

2. Nya SVT-serien "Håll Sverige vid liv" var verkligen så sevärt! Ingen kan väl ha undgått att jag under årens lopp har följt såväl brittiska Akuten och senare Ambulansen och funnit dem sååå intressanta, precis som när jag i barndomen satt på ryamattan hemma i Malå och fascinerat bläddrade i mammas böcker från sjuksköterskeutbildningen! 

Och hos SVT slås man - återigen - av hur olika förhållanden vi i det här landet lever i. En man med svår andnöd som bor nära finska gränsen, hämtas av ambulans som har nästan två timmars framkörningstid .., så  för att underlätta hjälper finska ambulansen till och så möts dom någonstans längs E45:an och den svårt sjuke mannen flyttas i 25 graders kyla över till den svenska (ambulansen). Fantastiskt! Jag blev så rörd. 

Serien ska gå i fem avsnitt, detta var det första. Helt klart sevärt! 

3.  Aktuellt och Rapport. En mamma som applåderar sin 11-årige (maskerade) son som kastar stenar mot polisen. Och detta i Sverige, inte i länder där vi tidigare sett såna bilder. HUR kommer vi tillrätta med detta? Om det pratar vi,  pv och jag själv. 

4. Tittar på SVT-nyheter från Ukraina. Det  var suveräne Bengt Norborg som stod för reportaget. Han intervjuar ukrainska soldater .., någon har arbetat som veterinär, en är professionell sportfiskare, en annan jurist och en har varit florist. Just nu är dom alla soldater.  En av männen vittnar om all den ondska och allt hat han har mött och inte trodde fanns (från rysk sida),  men också att han själv har förändrats .,. att en gräns passerats ., att när det gäller att försvara sitt land, sin mor och sin familj, kan man själv bli något som man inte trodde sig vara. Om han har dödat någon människa? Den frågan vill han han hoppa över. 

Allt detta under några timmar ikväll. 

Här hos oss, blommar snart syrénerna.