Torsdagsfönstret ....

.... fångades i Bohuslän, närmare bestämt i Åstol.

Onsdag ....

En bra dag. Har idag hunnit köpa födelsedagspresenter till min äldsta syster och till  pv och i morgon ska jag försöka ordna med såväl present samt julklapp till B som om en vecka återvänder till Australien. Att skicka via Postnord blir dyrt; ofta är frakten väl så dyr - om inte dyrare - än själva innehållet i paketet. 

Och hur glad blir man inte när expediten hos Claes Olsson undrar om man vill utnyttja sin bonuscheck på sextio kronor? Ja, jag vet, det är ingen stor summa, men ändå, det bidrog ändå. 

Kom hem, fick besök av friherrinnan och vi satt ute under parasollet och drack kaffe och pratade om allt och inget - en hel del om hennes och väninnans vistelse i Dalarna - den som blev så lyckad. 

Innan dess hade jag gjort ett storkok på cowboy-soppan och den räcker nog till femton personer .., ja, i det här avseendet - att laga stora laddningar mat - går jag sannerligen i mammas fotspår. 

Bäst ändå idag: kvällsdoppet tillsammans med grannen Britt. Oj, så tveksam hon var när jag frågade om hon ville göra mig sällskap .., men så slog hon till och vi låg länge i vattnet och på väg hem upptäckte jag att alla mina fingrar - eller från leden i mitten - var alldeles vita!

Lite känns det som höst. Det var kallt ute i morse. 

Nu är spindelvävens tid. Överallt är dom! Ibland räddar jag flugor från att bli spindelmiddag .. jag tar dem helt enkelt från fångstnätet och herr eller fru spindel blir säkert förgrymmad .., men sen, i nästa sekund - när jag väl är inomhus - slår jag utan bekymmer ihjäl andra flygfän med flugsmällan. 

Tala om dubbelmoral. 

Nu är den andra omgången renfanor igång och dom är nästan vackrare nu, än i mitten av sommaren! Liksom sprödare. 

Och tänk, kaprifolen blommar! 

Och luktärterna!  

Och kortvuxna höstanemoner!

På instagram ser jag att grannarna från andra  sidan kustvägen har plockat kantareller och själva har vi björnbärsmarmelad till någon gång, ja, så där .., ungefär till 2027.

För övrigt? Den femte vaccindosen väntar på oss ., den nionde september är det dags. Skönt. Jag kommer att ta varenda dos som erbjuds mig, vill aldrig någonsin bli så sjuk - om jag kan undvika det -.

Och trots att det regnade sååå rejält när vi var i Bohuslän, så har boken - den som står i slänten och säkert har svårt att suga upp vatten - kastat sina blad. Nu ligger dom torra och frasiga i backen och på uppfarten. 

Lägger in dagens bild. Efter badet.

Min pappa sa alltid att jag var så rufsig i håret och så tog upp han upp plastkammen från bakfickan (han som knappt hade något hår att kamma) och försökte få styr på lockarna. Sidbena ville han att man skulle ha.

Nej, han lyckades aldrig att få någon ordning på mitt hår och det är ungefär likadant sextio år senare. 

Bilden togs just innan jag gick ut med Harry ikväll. Sticketröjan - den såååå älskade - togs på för nästan första gången i höst och innan jag gick ut, försökte jag vika till kragen, den som bara hasar ner.

Ja, det är så det är. 

Det var allt.

Ledsamt .... 

... är det att mossfolk tar bloggpaus eller kanske helt enkelt tackar för sig. Sååå mycket glädje hennes vardagsbetraktelser har skänkt mig och tänk, att ha fått följa med längs den där vägen som är livet, ja, det har varit så trevligt och intressant och allt man kan drömma om. 

Från hjärtat:  t a c k  Karin! 

(Något annat. Inte ofta jag lägger in bloggar som är nya för mig, men idag hände det. Den ligger i länklistan och går under namnet Fotograf Gert Frost. Sååå vackra bilder han tar!)

Återbördad ...

... till det gula huset och den där resan hem, den företog jag helt och hållet ensam - ja, frånsett Harry, förstås -. 

Det gick bra. Numera känner jag inte ens minsta nervositet då vi närmar oss Göteborg och Tingstadstunneln där det kan gå så fort, men med enbart en fil i vardera riktningen hinner man tänka efter och hålla sig lugn. 

Det finns nästan inte ord för hur ljuvliga dagar vi har haft i Bohuslän. Några minuters duggregn, för övrigt sol och blå himmel! Vi har mött trevliga människor i såväl Mollösund och Skärhamn, som i Åstol och på Gullholmen. 

Igårkväll upptäckte jag två unga män vilka packade sin röda kajak, alldeles intill vår båt. 

En lång stund funderade jag över vilket språk dom talade? Till sist ställde jag frågan, så där rakt av. 

"Vad tror du ..?" sa den ene av männen, han som senare presenterade sig som Vladislav. 

Jag sa att "ibland låter det som polska, men jag tror mera på något baltiskt land .., kanske Litauen?" 

Nej, så var det inte. Då gissade jag på Estland. 

"Nu ska vi hjälpa dig .., det är det språk som förmodligen anses som det värsta av alla här i världen, i alla fall just nu ...", sa denne Vladislav. 

Aha, då förstod jag. Det var ryska han menade, men dom kom från Lettland - hade ryska föräldrar - och tillhörde således den rysktalande delen av befolkningen. 

Hans kompis visade sig heta Leonid (jag tänkte genast på Leonid Brezjnev) och dom berättade om hur ruggigt det hade varit ute til havs dagen innan .., hur dom i tre timmar kämpat för att ta sig in i någon naturhamn, men det hade varit så starka strömmar .., det var det som var det krångliga. 

När jag såg deras packning .., (alltså en tvåmans-kajak) höll jag på att ramla baklänges! H u r  mycket som helst tycktes gå in i kajaken! Det var ett tält, deras kläder, mat och inte minst öl! 

När allt var packat och klart, krånglade sig de unga herrarna ner i kajaken, ropade hejdå och gav sig av. 

Den biten, alla mänskliga möten, är kanske det bästa av allt. Vad gjorde vi, förutom själva seglingen som tog ungefär fyra, fem timmar per dag? Jo, vi kämpade med korsord .., tog färjan från Rönnäng till underbara Åstol (nej, Janne Josefsson var inte hemma!) ., satt högt uppe på en rund klipphäll och tittade ut över Hakefjorden och drack kaffe ur gröna plastmuggar, allt medan Harry låg intill och sov. 

Vi gick och handlade .., lagade mat .., städade i båten (pv köpte en liten dammsugare tidigare i sommar och den är guld värd!) .., vi gick och duschade eller badade i havet .., småpratade med båtgrannarna (dom senaste var från Umeå och deras båt hette Timmjann, ja, stavat så, kanske har det med några namn att göra ...), andra hade seglat i Medelhavet .., somliga tog en dagstur med övernattning bara .., ja, lite sånt. 

Här ger dom sig av. 

Varken spelkort eller Yatzy hade vi tagit med oss, men pv hördes ibland spela Backgammon på mobilen. 

Själv slocknade  jag ofta vid niotiden, men vaknade klockan tre eller halv fyra. Mycket lyssnande på P1 blev det. 

Och när det seglades, googlade jag massor! Bland annat lärde vi oss att kanadagäss bajsar var fjärde minut och kan flyga i en hastighet av nittiotre km/timmen! 

I Mollösund såg vi massor med män som gav sig ut i fiskebåtar - fyra, fem båtar med ofta fyra män i varje båt och med stora kastspön surrade ombord -. Vi trodde det var vanliga fiskare, men det var det inte alls ., dom ingick alla i ett forskningsprojekt via SLU; det handlade om att gps-märka definer, väga dem och ta nån slags dna-prov och sen åkte dom tillbaka i havet!

Vi såg annorlunda maneter .., jag hörde en kvinna ringa ett samtal där hon för någon sa att "jag måste berätta att mamma har gått bort ..." och jag hörde också hur kvinnan inte kunde hålla gråten stången och jag tänkte att en gång ska något av mina barn säga just den meningen.

Det var just här - några meter från stegen - som kvinnan ringde det där samtalet. Själv låg jag länge i vattnet .., det var ofattbart härligt och lagom svalt! Efter badet - på väg uppför berget - norpade jag mig mogna björnbär. Jag tänkte på kvinnan som förlorat sin mamma och tänkte också att det gäller att njuta av livet medan man har det. 

Sååå mycket som var så bra. Så vackert! Och hur oerhört avkopplande är det inte att vara utan tv? I Gästhamnsguiden står det ofta att i hamnen man ska besöka så finns internet, men det är nog bara i drömmarnas värld. Nåja, man klarar sig ändå. 

Man tänker på mycket annat också. På hur hamnarna ska klara av att betala all elektricitet som används av gästbåtarna .., det måste bli en hel del på utgiftskontot! Kommer hamnavgifterna att höjas väsentligt nästa säsong?

Och restaurangerna var på väg att stänga för säsongen och många hade redan stängt och önskade gästerna välkomna åter nästa sommar. 

I blomlådor hade det mesta vissnat, men aldrig hade vi väl sett grönare gräs än i Bohuslän, ja, det påminde nästan om den irländska grönskan! 

Igår Åstol. Färja från Rönnäng och prat med tyskar och holländare och jag klappade en strävhårig taxtik som var elva månader ung och Harry fell in love! Jag med. 

Ja, det var på det hela taget helt underbart alltsammans. Sååå tacksam är jag att ha fått uppleva detta! Och nu stundar födelsedag för pv på torsdag (och även för min syster) och på lördag ska vi vara i Hörby och övernatta och ta adjö av min andra syster som några dagar senare återvänder till Australien. 

Och nu är romanen slut. Ajöken, sa fröken.

Gullholmen, dag 2.,

Andra dagen till sjöss. Först bil upp till Skärhamn, pv hittade en gratisparkering och så övernattning.  På morgonen iväg norrut till Mollösund. Hemsk tilläggning, vilket resulterade i huvudvärk och armsvett - allt på en gång -!

Ja, för mig, alltså. 

Kände mig så oduglig, ungefär som i småskolan när jag tvingades skriva ordet ”honom” etthundrafemtio gånger på svarta tavlan. 

Ska berätta mera när vi kommer hem och jag kan skriva som vanligt, på min laptop. 

Nåväl, efter ett bad i ett kristallklart hav och inte minst  middag .., kändes det bra. Båtmänniskor är dessutom så otroligt hjälpsamma och vänliga . 

Idag lördag var vi som vanligt uppe först av alla, nej, inte riktigt, vid halv sex gav sig fyra motorbåtar fyllda med förväntansfulla fiskare (alla män) ut till havs. Det som jag först trodde var antenner, var kastspön och glädjen hos männen var så uppenbar.

Igårkväll när andra gäng återvände efter liknande fisketurer, såg jag så många karlar som omfamnade varandra och en av dem sa: ”helvete, så roligt detta var, detta måste vi göra om!” 

Manlig gemenskap - när det gäller fotboll, hockey osv, det är man ju van vid - det här kändes mindre testosteronfyllt .., ja, det värmde hjärtat! 

I alla fall mitt. 

Hamnen i Mollösund är inte stor, men trivsam. Där är fräscha duschutrymmen där ens kläder inte blir våta när man duschar (två krokar på väggen) och där är rent och fint kakel på väggarna. 

Dessutom världens bästa och mest effektiva golvskrapa! 

Annat?

Nere på stranden - en vik där det finns bryggor, stegar och hopptorn - badade jag länge. En bit intill låg en kvinna på mage och löste korsord, men så plötsligt tog hon sin mobil och ringde ett samtal. 

Någon svarade. 

”Hej, det är Maria, jag vill bara berätta att mamma har gått bort”, sa denna Maria och då bröts rösten och hon började gråta hejdlöst.

Jag tänkte …, att en gång …,ska någon av mina egna barn säga just dom orden och jag tyckte så synd om kvinnan. 

Sen gick jag den branta stigen ”hemåt” .., norpade mig några björnbär .., såg ett vackert hus längst uppe på ”berget” och pratade lite med båtgrannen, han som var född i Piteå och visade sig heta Mårten.

Ungefär så var det. 

Sju stycken var vi, nej, åtta!

Igårkväll surströmming tillsammans med grannarna Ecke, Britt, värdinnan Birgitta, vi själva, och så - till vår förvåning och glädje:  Birgittas barnbarn Ebba, hennes make Magnus och så deras charmtroll till 1-åring: lille Frank. 

Birgitta är MÄSTERLIG när det gäller snittar! Dom här på bilden var ljuvliga! Nån slags sardell/parmesan/oliv och smörröra vilken körts i mixer och så garnering på detta ., ja, men det var sååå gott! 

Och  s o m  jag längtat efter surströmming! Mandelpotatis till (perfekt kokt) , tunnbröd och Wästerbottensost. 

Fem (tror jag) flaskor med snaps fanns att välja på (hade blivit kvar sedan maken Bengt-Åkes bortgång) och jag valde Norrlands Akvavit och tänkte på Torgny Lindgrens bok med samma namn och vi skålade för Ukraina - "Slava Ukraina!" - och jag blev rörd och pv sjöng två snapsvisor, men den ena i för hög tonart, så det blev lite kämpigt att hålla tonen. 

Detta var första gången i mitt sextioåttaåriga liv som jag tyckte att en snaps var god. Första gången.

Mycket prat blev det och äppelkaka med vispade grädde till dessert. 

Sååå trivsamt! Och så rara ungdomar, båda snart färdiga läkare. 

Idag är det jobb för pv. Han hade sovit dåligt .., (trodde på kaffet) och skulle  nu ha lektioner i samhällskunskap och svenska (förmodligen högstadiet) och så hämtar jag honom halv tre, kör hem, vi packar bilen klart och ger av oss till Bohuslän. Några dagars segling. Max 1 vecka. Vi får se. 

Kanske blir det bloggpaus. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

... fångades någonstans på Bornholm och det var jag själv som höll i håven.

På agendan ....

En sväng till affären för att handla inför seglatsen. Lagom tills att jag kommit in i butiken ringer min mobil. Det är ett för mig okänt nummer, men visar sig vara Birgitta .., kvinnan som jag delade rum med den här tiden i fjol, på hjärtavdelningen. Hon är en bra bit över åttio, var kort i rocken, så vansinnigt söt, hade ekorrpigga ögon och nu undrade hon om vi inte kunde ses på Göstas Café, - ja, om några veckor. 

Jag säger att det blir hur bra som helst. Hon låter pigg .., har säkerligen börjat dansa igen. Det var den biten hon saknade mest av allt.

Och inne i affären är även Carina, min före detta arbetskamrat. Carina som hade det totala ansvaret för mejeriet, hela ost-sill-juice-påläggsavdelningen, plus allt bröd! Dessutom var hon ofta andrakassörska; alltså mer eller mindre jour, ovanpå allt annat. Inte var det underligt att hon slutade några år innan det var dags för pension

Det känns som en evighet sedan vi sågs, men det är alltid lika roligt! Vi är helt eniga om hur ljuvligt det är .., ja, helt enkelt vilken ynnest det är, detta att få leva och få pension!

Så hemåt. 

Svänger förbi friherrinnan och lägger djupfryst Alaska-pollock i hennes frys. Hon har lovat att hålla koll så att Sigge får mat. 

Och nu väntar vi på att seglarna ska komma från Bohuslän och lämna båtnycklarna, för att därefter bege sig hem till Småland. Har vi tur .., får vi solsken när vi själva ska hoppa ombord, det vill säga i morgonkväll.

Dagens fönster ...

Eckes, förstås.

Kväller i landet Halland ...

I morgon ska Ukraina fira sin självständighet och många oroas över vad Ryssland ska göra för att störa detta. Det gör jag med. Oroas, alltså. 

Jag minns krigets första dagar.

Jag minns Martin Kragh i tv-studion och jag har nog aldrig hört någon expert låta så djupt förtvivlad - eller kanske mera - så sorgsen.

Jag minns också när jag på E6:an körde om en karavan med gröna stridsvagnar, varav en hade ett rött kors på vitt botten på långsidan och jag blev så rörd och kände hur mycket jag avskydde president Putin.

Jag tänkte också att om jag hade varit ung, skulle jag ha gått med i hemvärnet.

Jag minns också morgnar när stridsflygplan passerade över havet och allt kändes ovisst. Men tryggt. 

Nu har det gått snart ett halvår och lite har man vant sig och ändå inte. Måtte morgondagen inte bli en skräckens dag för människorna i Ukraina!

Dagens fönster ... 

... fångades av Gunnar Rindå som då bodde i Vaplan (numera i Krokom). 

Året var 2013 och månaden augusti. Kanske hade han åkt med Inlandsbanan? 

Och ja, jag spankulerar lite bland fönster från augusti månad, men olika år.

Tack igen Gunnar!

Bonusdagar ...

Dagar som igår .., när man kan ligga i havet i en halvtimme och det är tjugotre grader varmt i vattnet .., det blir som guldstjärnedagar .., dagar att minnas när mörkret är här. 

Och kylan. Och dis och dimma. 

Nu satt jag i solstolen och lyssnade till Mikael Niemis vinterprat i P1 från förra året och jag tänkte att det var så bra! I år har jag inte haft några särskilda favoriter, förutom Vigdis Hjorth. Å andra sidan har jag varit en dålig lyssnare. 

När pv kom hem från Halmstad, satt vi ute och funderade lite på hur vi ska förfara med båten. Det bestämdes - efter lite koll på olika väderprognoser - att vi torsdagkväll kör upp till Bohuslän, parkerar bilen och seglar norrut ett par dagar. Det blir spännande. Hans bror med sällskap (totalt sex personer och en hund) avslutar sin seglats i morgon och ger sig av hem till Småland. Då tar vi vid och sen ska ju båten seglas hem också.

Vi  pratade också om Nelly och hur mycket vi (kanske mest jag) saknar henne. Detta .., hur rolig hon var! 

Hur bestämd! Hur hon, när Harry åt mat, stod och stirrblängde på honom - från flera meters håll - och hur han då inte kunde koncentrera sig och ibland helt sonika lämnade matskålen och snabbt var hon framme. och norpade sig resterna! 

Men också hur gosig hon var .., hur hon kunde ligga i min famn så där som en nyfödd och hon hade så lena öron, perfekta att pilla på. Tänk, att en liten krabat på några kilo kan väcka såna känslor!

Idag blir det en tripp till Falkenberg och till Glommen, där pv ska titta på eventuell vinterförvaring för båten. Och jag har haft förfärliga mardrömmar natten mot idag och vaknade med en helt avdomnad högerhand där det kändes som om den vore på väg att explodera och lossna! Hade förmodligen legat konstigt på den och strypt blodtillförseln. Vilken oändlig lycka när det släppte! 

Lyssnade sedan till P1 .., bland annat Vetenskapsradion. Jag har sagt det förut och säger det återigen: P1 är en formidabel guldgruva och perfekt när man vaknar alldeles för tidigt och inte kan somna om.

Så var det.

Måndagsfönstret och lite till ...

... finns i mitt sovrum och jag älskar att stå där - såväl innan jag går i säng, som när jag vaknat - och titta ut över den lilla plätt av vårt klot som, nej, inte är min, men där jag vandrar omkring. 

Grannarna - vilka tillbringat i princip hela sommaren här i Halland -  har nu återvänt till Sthlm, men lär ska återvända någon gång i september. 

Inte permanent, men ett tag.

Det är så det är. 

Snart är det tomt och tyst här på gatan. Fick veta att närmaste grannarna  åt andra hållet, ja, där arbetar en i familjen i Dubai och någon annan åt WHO och där är det också öde.

Närmast kustvägen är det fyra familjer som är året-om-boende och så är det vi och några längst ner, vid ängen - innan havet -.

Lite norrut, inte långt från Fabrikör Johanssons hus, finns ytterligare två året-om-boende. Nu på morgnarna kan man se (eller höra) den ena familjens barn som då cyklar iväg till skolan. Samma sak när skoldagen är slut .., då är det mera skratt när dom kommer farande hemåt.

Måndag idag, alltså. 

I uterummet sitter pv och ägnar sig åt något slags kontorsarbete. Det gäller Vägföreningen och den lyktstolpe som ska sättas upp .., och det är den där vespan som stått här nere vid parkeringen i snart två veckor (ringde polisen) .., och nu hör jag honom prata med något varv beträffande vinterförvaring av båten. Jaha, i Glommen. 

"Då kan vi kanske åka dit i morgon och titta på hur där ser ut ..", säger pv.

I eftermiddag ska han hämta Edvin från förskolan och passa honom tills Hilda slutar för dagen. Själv ska jag betala in avgiften till Halmstad Filmstudio. Fyrahundra kronor för tio filmer .., det är ju hur billigt som helst!

Detta är den första filmen som visas: "Mothering Sunday" och första visningen är den 19/9.

Ser verkligen fram emot film nr 2.  

Det är "Kupé nr 6". 

Så har den här dagen börjat.

Tavlorna ....

Det här var en av tavlorna som jag bjöd på - en litografi av Erik Olsson, född i Halmstad. (Född 1901 - död 1986).  

Vad tyckte jag om den? 

Jo, färgerna och hur den är uppbyggd. Den är ju nästan som en altarmålning. 

Erik Olson är bror till Axel Olsson.

Nå. Den här tavlan blev inte min.

Det blev inte den här undre heller. 

Det var den första jag bjöd på och är en litografi av Axel Olson. 

Pv var nog lika glad åt att båda gick mig förbi.

Och likaså var han tacksam att tavlan av Gustaf Skoglund snöts framför näsan på mig. Den har jag ingen bild på, men motivet var en aningen kubistisk kvinna på en klipphäll och den hade såååå läcker inramning. Jag hann liksom inte med den budgivningen, men den påminde lite i stil om Picassos målningar.

En intressant film om denne Halmstadmålare kan man titta på här.

Det här var det objekt jag hade som sistahandsval, men den fick jag såklart. 

Billligt, knappt 200 kronor och det är en litografi av Gerhard Karlmark.

Ja, jag får väl se var den hamnar. Den passar i alla fall bra ihop med våra gröna kuddar, haha.

Påpekade till auktionsfirman att dom gärna finge sätta ut formatet på tavlorna, så är det ju aningen enklare att veta vad man bjuder på. 

Det gör dom ibland, när dom hinner, sa ägaren, annars är det bara att slå en signal och fråga. 

Men det känns ju ofint att besvära med ideliga samtal där någon ska springa och mäta olika tavlor.

”Ja, ja, men det handlar om att vi är billiga .., ska vi ha personal till detta, då blir det ett högre påslag", menade ägaren. Okej. Då får man väl ringa då.  

Har även beställt den här boken, från förlaget Fri Press. Tänkte genast att målningen på omslaget påminner om Lena Linderholms tavlor från Provence .., men denne Karlmark gjorde ju så mycket annat.

Den boken ser jag fram emot att få med posten! 

Japp, det blir intressant, tror jag. 

Slutligen den tavla som jag tyckte allra bäst om och också fick. Konstnären heter eller hette Thekla Schultz och om henne vet jag intet (men Rexxie vet nog ...) och tavelramen är ju inte alls min stil, men jag tycker om den ändå. Mina färger helt klart. Tavlan är liten till storleken .., kanske får den bo på ena sidan av ytterdörren. Då får den även en mjuk spotlight som lyser upp. (Nu vet jag lite mera, tack Bert Bodin! Här en länk som B vidarebefordade!

Ja, detta var dagens äventyr. 

Rexxie erbjöd sig i en kommentar att sponsra och kanske är det oartigt att tacka nej, men jag vill ändå säga att det var sååå oerhört generöst av dig Rexxie ..., men nej, jag kan inte ta emot sånt.. 

Nu ska jag fixa kvällsfika till Eva och hennes halvlånge som snart kommer på besök. 

Ajöken , sa fröken.

Auktionen ..

Så här blev det: jag vann två av fem tavlor! 

Den jag allra, allra helst ville ha, den förlorade jag. 

Nu ska vi åka och hämta dom två som jag ändå tyckte om - en av dem  jättemycket -, men då jag inte sett dem i verkligheten, kan det ju bli en besvikelse. Nåväl, det är jag beredd på. 

Konstnärernas namn är Tekla Schultz och Gerhard Karlmark. 

Lördag ....

En fin dag. Jo, men det har varit sååå många fina dagar den här sommaren, det är nästan otroligt. 

Varmt, men blåsigt. 

Knappt en kotte på stranden. Vi var tre personer under någon timmes tid, därefter kom några familjer ned och en av dem var en granne som kom med såväl son som tre barnbarn. 

Sonen hade ett sånt fint leende, ja, såg så snäll ut. 

Fick veta att denne kille varit så totalt under isen under många år - använt heroin och allt vad man nu kan tänka sig - men .., hade tagit sig ur det hela och det är ju nästan ofattbart. 

Jag frågade om sonen hade blivit frälst, eller vad hade hänt? Ja, så dum fråga är det inte .., det brukar vara nånting riktigt omvälvande som händer när narkomaner klarar av att lämna detta helvete. Nej, så var det inte. Han hade däremot fått ovärderligt stöd av Öppenvården. Underbart!  (Minns ännu kvinnan - hon hette Mia - som satt mitt emot mig och Emma på pendeltåget in till Stockholm och vi kom att prata och den kvinnan hade missbrukat allt möjligt och åkt in och ut ur fängelset, men  h o n  hade mött Jesus, sa hon. Just så. Jag undrar hur det gick för henne). Nu har jag nästan letat ihjäl mig efter inlägget där hon berättade om sitt liv .., det var pv som tipsade var jag kan ha skrivit det. Aha! Just det, ja. 

(Längst ut på skäret, på bilden, skymtar pv på väg att ta ett dopp).

Idag kom nästa veckas annonsblad. Bedrövligt, var det. Mest läsk och godis och kanske någon färdigmat, men för övrigt inget som lockar. Jo, blomkål för 20:- kilot, det kan bli blomkålsgratäng med bacon. Coop i Falkenberg säljer Arvid Nordquists kaffe .., två för 80:- om jag minns rätt.

Så har den här dagen varit.

Hilda - alltid vänlig och omtänksam bonusdotter - har varit i Helsingborg (på Fredriksdal) och postade ett antal bilder. 

Älskar den här!

Hilda har ibland sagt att hon hade passat i ett annat årtionde och när jag såg den här bilden, tänkte jag att jaaa, varför inte?

Sååå fin i hatt och tjusigt läppstift!

Budgivningen ...

En dag kvar tills det hela avslutas. 

Jag har nu bjudit på  f e m  olika tavlor. Två av dem skulle jag verkligen-verkligen- verkligen vilja hänga på någon vägg här hemma, men alla tilltalar mig. Bedrövligt dåligt av auktionsfirman att inte sätta upp måtten på tavlorna; det kan ju vara helt avgörande om en tavla passar i ens bostad.

Ja, det här blir spännande.

Dagens fönster och resultatet på Nutidskrysset ...

För tio år sedan på nästan samma datum, fanns den här härliga fönsterbilden här på bloggen. Det var då som ellem i Skellefteå hade besökt Nykarleby i finska Österbotten och ellem skrev då att hon nog aldrig besökt en stad med vackrare fönster! Kanske ett perfekt resmål för mig själv? 

Och så var det Nutidskrysset i DN. Den här gången hade jag 8 rätt av 10. Missade på Salman Rushdie och gasfrågan. Pv hade 9 av 10 och hade - även han - fel på herr Rushdie.

 Finfrämmande ....

För en tid sedan - nej, det var nog på Gunnels blogg som det blev prat om de här med om man får gäster, vad man då kallar själva begreppet -. Nu vet jag vad jag spontant kallar det: idag sa jag att vi fick "främmande" och nu vet jag hur jag använder det. Ecke och Britt, friherrinnan med väninna eller Sonja och släkten .., då säger jag nog bara att vi får besök. 

Men som idag, när Kent från Växjö kom på besök tillsammans med en bugg-vän, då sa jag att vi fick "främmande". Det är alltså någon som inte är här så ofta, eller kanske det är flera år sedan faktiskt. 

Sååå trevligt det var! 

Buggväninnan och jag själv gick på promenad längs havet och jag hade noll ork och nästan stöp när vi kom hem. Detta - den totala avsaknaden av energi - gör mig galen. 

När gästerna tackat för sig, tog pv och jag cyklarna och tog sikte på stranden och havet. Det var lite, lite duggregn, men det spelar ju ingen roll när man ändå ska bada och det var så skönt! 

Tidigare idag, när pv målade friherrinnans köksluckor och lådor, satt jag och funderade på det stundande valet och läget i landet och allt som tas upp och jag tänkte att jag skulle vilja samla människor - såna som jag tycker är kloka - runt matbordet och så finge man höra deras åsikter och tankar och bolla dem - åsikterna - mot varandra. Eller med. 

Det diskuteras rätt ofta här hemma, men i det stora hela vet vi ju vad vi tycker; jag skulle vilja ha mer input, helt enkelt. Så jag tog den första på min inre lista: jag ringde till Guy i Arvidsjaur, ty jag tycker att han är en klok människa. 

Guy är långt mer eftertänksam än jag själv - så det kändes bra att prata eller lyssna till honom -. Samtalet handlade bland annat om integration och hur vi ska lyckas locka ungdomar (läs: unga pojkar) att välja studier i stället för kriminalitet. Att detta kanske är ett tjugoårsprojekt - minst - var vi överens om. 

Vi var också eniga om att ingenting är enkelt. 

Tack Guy att du tog dig tid!

För övrigt ...

... kan meddelas att jag nu deltar i en budgivning på en tavla som jag sååååå gärna vill ska bli min! 

Två dagar kvar.

Som vanligt kommer jag väl att förlora, men jag ska hänga med så gott det går. 

O m   jag har sån tur, ska jag visa den. 

Den är l j u v l i g.

Uppdatering: nu är jag med i totalt FYRA budgivningar -)