När husse kommit hem ....

Då kan man sova gott, fast ljudet är på tämligen hög volym under fotbollsmatchen Japan - Sverige. 

Då är flocken samlad.

Dagens fönster ...

... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti .., ja, ni vet ju förstås. 

Och tänka sig, att i skrivande stund  (halvlek i VM-kvartsfinalen ...) strålar solen! Det känns som evigheter sedan. 

Igår var det några timmar med nästan-sol. Passade på och klippte en del av gräsmattan, men det var så TUNGT .., och jag fick ideligen tömma gräsuppsamlaren! 

När matchen är färdigspelad, blir det fönsterputs, gräsklippning och pv ska ta hand om plommonträdet som fälldes av stormen. 

En sväng till apoteket i Getinge ska också hinnas med. Friherrinnan som ska lägga sig på operationsbordet på tisdagmorgon, behöver Descutan (tvätt-skrubb inför operation) och såna här sprutor man ger sig själv .. blodförtunnande, tror jag? (Enda gången jag tyckte det var praktiskt med hull ., lätt att få fatt ett bra grepp inför injektionen.)

Spridda skurar (i ordets rätta bemärkelse ...) från en torsdag i augusti. 

Körde idag till Getinge för att hämta ut strong  pills till friherrinnan och när detta var avklarat, stannade jag till nere vid vägen närmast där vattnet svämmat över. 

Jag var inte ensam. 

Förutom Hallandspostens journalist var där även ett antal äldre herrar och några damer, alla spanandes ut över det som - bara för ett par dagar sedan - var ett grönområde med små dammar och med gångbanor och en bänk att vila benen på, men som nu förvandlats till en stor, vid sjö. 

Vid den där bänken - som knappt syntes - simmade nu ett sällskap gräsänder och jag blev så full i skratt .., tänkte att dom måtte ha blivit rejält häpna över vad som hänt.

 

Tittade  efteråt in hos Ugglarps Grönt och köpte rödbetor, knippemorötter och en örtsås som verkligen var supergod!

Den så kallade "kändiskocken Stefan H", hade jag noll koll på, precis så där som det är med fjällblommor och sländor.

Ack ja, det är illa ställt med den här madamen.

Så här såg det ut.  

Tänk, vad det betyder med ett eklöv bland kantarellerna! 

På Hemköp kostade dessa dyrgripar kring 400 kr/kilot, jag såg inte vad dessa små byttor gick på. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Utanför entrén i Ugglarp stod en stor kruka med bedagade sommarblomster.

Kan meddela att våra ser ut ungefär likadana. Jag skyller på regnet. 

Allt som finns hos oss är ringblommor i mängder; ja, det är allt. 

Gurkörten har slagits till marken av regnet och ska klippas ner i morgon. 

Men rosorna - det glömde jag ju - har börjat knoppas igen! 

Bäst idag alla kategorier, det var ändå mötet med det här glada danska gänget utanför affären i Haverdal. 

Min första tanke - när jag såg den ene killen hjälpa den äldre mannen med maten - var att han kanske var sjuk, ja, den äldre, alltså. 

Frågade om dom behövde hjälp? Nej, inte alls!

Det här är morfar/farfar Ib från Silkeborg på Jylland och hans tre barnbarn .., Hans, Jesper och Julius. 

Ib är 82 år och en van cyklist ., nu hade färden gått från Halmstad (dit de kom med färja från Jylland) - en tur på dryga 2 mil - och här var det energipåfyllning. 

Därefter skulle det bära av till Varberg, ytterligare fem, sex mil norrut. 

Härliga ungdomar och en härlig "bedstefar" som var så vänlig och rar och tackade för att jag stannat till och pratat med dem. Observera hans cykelskor. Det är nog någon ny modell, det. 

 

Sist av allt en inköpslista viken kommit susande från landet Värmland och från Eva Eklöf.

"Inköpslista från Ica Kronhallen i Karlskoga", var rubriken. 

Vad tror ni? Man eller kvinna som skrivit listan?  Jag gissar på en rastlös människa, i alla fall.

Tack Eva!

Nu ska jag ge mig för ikväll och i stället skriva till min syster i Australien.  

Ajöken, sa fröken.

En annan Bert ... 

Lyssnade på hemvägen till reprisen av SVT:s tidigare korrespondent Bert Sundström, som var dagens sommarpratare. Så hörvärt! Så oändligt mycket denne man har varit med om! 

Så fin musik! 

Här en länk om någon är intresserad.

I vattnet ....

Ibland går det inte som planerat. Så blev det idag. Tanken var att pv, hans bror och den för mig okände Thomas skulle sammanstråla i Göteborg och därefter ta två olika bussar från Gbg till Skärhamn. Det var tanken. 

När jag skjutsat pv till Falkenberg (där skulle han hoppa på tåget från Halmstad med sin bror ombord) fick jag på hemväg telefon, där pv berättade att troligtvis skulle inga tåg alls gå till Göteborg. Översvämningen förstås. 

Då var jag nästan hemma .., så jag satte bilen på laddning, rastade Harry och inväntade nya besked. Jo, nu skulle jag hämta upp brodern här i Stensjö, därefter pv i Falkenberg och den för mig okände Thomas från trakten av Gränna, han satt på en buss på väg till Gbg. 

Sagt och gjort. 

I Falkenberg stod pv och väntade oss och intill honom stod en ung kvinna, ja, hon hade fått löfte att lifta med oss till Göteborg. Hon kallade sig Sharon ("det är mitt engelska namn", förklarade hon) och var från södra Kina och hade nu besökt Köpenhamn och hade tänkt sig till Oslo ikväll, men det gick om intet.

Innan vi kom till Gbg blev det milslång kö och en hastighet på 2 km/h .., ingenstans stod vad som var orsaken .., det kollades busstider och den ena efter den tredje avgången missades och jag sa att nä, inne i Göteborg kör jag INTE, så vi beslutade att sikta på järnvägsstationen i Lindome. 

Dit kom vi .., det var trångt på parkeringen och i ett huj försvann mitt sällskap i en taxi på väg till terminalen i Gbg och själv styrde jag kosan hemåt. 

Kom på en annan väg .., och möttes av något jag i många år hade madrömmar om .., en helt översvämmad väg! Vattnet nådde garanterat en halvmeter upp på bilen och det gällde att hålla sig så nära mitten som möjligt, då man inte hade en susning om var vägkanten var - det var som att köra i en sjö -! Har jag någonsin hållit så krampaktigt i ratten?

Mötande bilar körde sakta, sakta .., en stor, hög bil stänkte så mycket vatten över vår Kia, att det var som att befinna sig i Statoils tvättanläggning, ni vet, med den här snurrborsten som åker fram och åter över bilen!

Nåväl, tog mig vidare .., konstaterade att jag hade järnvägen på min vänstra sida och tänkte att jag håller mig åt det hållet. Kom till Kungsbacka och så ut på E6:an och hem. Sex timmar inalles blev det i bil idag. 

 Pv har nyss ringt. 

Kvinnan från Kina hoppade av på centralen i Gbg (hade lyckats boka ett hotellrum i närheten) och önskades lycka till och så tog pv och brodern bussen mot Stenungsund, där blir det byte och en halvtimmes rast och så då sista sträckan till Skärhamn. 

Där, under kapellet i båten (men utan nyckel att ta sig in i ruffen eller "salongen") sitter den okände Thomas och väntar (han har hunnit handla också, "köp gärna några wienerbröd!" hojtade Tommy när dom pratades vid) och själv har jag rastat Harry i blåsten (såååå många nedfallna trädgrenar i hästhagen och sååå strid lilla bäcken var!), tagit mig en rostad macka och ska nu bara njuta av att vara hemma. 

Såg hur många översvämmade åkrar som helst .., och idag såg verkligen Viskan och Ätran ut som de halländska floder man en gång tragglade i skolan! Som  f l o d e r, alltså! Sååå vida! Ungefär som här i Skottland, nära Bonar Bridge. Så såg Viskan och Ätran ut!

Ja, så var det. 

(Bilden längst upp togs i Tejn på Bornholm, hos den rara kvinnan Anette och har inget med texten att göra).

Nionde augusti ...

Här och nu.

Pv skriver mejl till Vägföreningens medlemmar (199 st) angående vändplatser för sophämtningen .., allt medan jag tittar på en SVT-dokumentär som handlar om Kerstin Ekman. 

Det var ett tips från Eva Grelsson (f.d. Eva på Frösön, numera Rödön), men den är filmad med så många rörliga närbilder, så där så att jag har svårt att fästa blicken och tappar så småningom styrfarten. 

En lagom liten eld brinner i kaminen. 

Regn och blåst ute. 

Ser fram emot dagens Sommarpratare, SVT:s Bert Sundström. Den mannen skräder sannerligen inte orden när han rapporterar från Ukraina. 

Nu har pv tagit paus i skrivandet och säger att "ja, det vore ju inte dumt med lite elvakaffe ...?" Han har tagit Harry på promenad i ruskvädret och i tre dagar - kanske två - blir det min tur med promenaderna, då han i eftermiddag tar tåg och buss till Skärhamn för att segla hem båten. Som sällskap har han sin bror och en gemensam bekant. Thomas, Tommy och Thomas. Kanske var dessa namn de mest populära i Småland på 50-talet?  

Sigge har lämnat uterummet och väljer nu att ligga inne på soffan Ektorp. Allra mest nöjd blir han om min ena hand får vara huvudkudde. Det får den, men inte så länge. 

Min mjuka sticketröja har jag själv lagt dit; själv bryr han sig nog inte. Jag tänker att det blir mjukt och skönt. 

 

Dagens fönster ....

Och inte bara ett fönster, utan många! 

Och där är en balkong där någon - en kvinna tydligen - kanske har varit på stranden och badat (tänker på badhandduken)? 

Balkongdörren står öppen. 

Jag tänker mig musik som hörs lite på avstånd, där inifrån. 

Det borde vara svalt i rummet med den öppna dörren .., når solen alls in i lägenheten? 

Kan de pyttesmå fönstren tillhöra det som är badrum?

Bilden togs i en by norr om Rom och det var Erik som tog bilden.

Britt ...

Idag blev det eftermiddagsfika hos Ecke och Britt. Hela juli månad har dom bott i huset i stan, men nu är det Stensjö som gäller - i alla fall så länge det är okej med dem båda -. 

Senare på hösten, blir det Halmstad igen. 

Vi satt som vanligt kring köksbordet (finns det öht mer trivsamma ställen att umgås på ...?) och Britt hade bakat en jättegod äppelkaka och så blev det kaffe till detta. 

I vanliga fall ler hon alltid, men här diskuterades något .., Ecke sa en sak och Britt skakade på huvudet och menade att så var det inte. 

Här sitter hon troligen och begrundar vem som egentligen hade rätt. 

Britt är en flitig bokläsare. På bordet låg "Den vassa eggen" av W. Somerseth Maughan. 

"Det är nästan min favoritbok alla kategorier ...", förklarade Britt, som nu läste om boken som hon haft så länge. 

Bokmärket har hon målat själv.

Om Britt kan också nämnas att hon ALDRIG missar radions helgmålsringning och längtar att åter en gång få besöka Nässjö där hon växte upp. 

"Problemet är att alla vänner numera är borta ...", konstaterade hon.

Tisdagsfönstret ....

Ja, det kan ni hitta om ni besöker Tallin och där promenerar omkring och plötsligt  - utan att ni kanske tänkt det - kanske blicken fastnar på ett fönster som det här. 

Eller rent av: det här fönstret. 

Vår minisemester i Gdansk i Polen blev lyckad; jag tyckte verkligen om att strosa omkring, ta lokaltåget ., besöka marknaden .., ja, att se människor och andra matvarubutiker och smaka mat som var lite annorlunda - om inte mycket -. 

Samma sak i Berlin. 

"Ja, vi kanske skulle ta en resa till Tallin ...?" säger pv när jag berättar om fönstret. 

 

 

 

 

 

 

Känner jag några estländare? Jo, den allra bästa av lärare som jag någonsin haft: Klara Öberg, född Tui, hon var född i Estland men hamnade i Malå. Här står hon på den översta raden i mitten, med vit krage och leende. Alltid leende. Bilden togs troligen 1956/1957 och visar elever från byaskolorna vilka hamnat i en enda klass i Malå.

Mera Estland: till exempel Tiina Sarap i Skåne, men ofta om somrarna i Malå, då hennes pappa arbetade åt Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) och då blev det några veckor, ibland längre än så, som vi var tillsammans.("Var tillsammans" = cyklade till badstranden, ägnade oss åt seanser i vår sommarstuga .., låg i tält!)  

Själv kom denna Tiina att arbeta som landskapsarkitekt/professor på Alnarps lantbruksuniversitet i Skåne. Här kan man läsa om denna alltid så rara kvinna med estländskt påbrå.

Hjärnans arkiv har en tendens att bevara så underliga minnen! I den lägenhet där Tiina och hennes syster Kiisu och föräldrarna tillbringade veckorna i Malå, krånglade ofta toaletten .., ja, jag minns hur en sån här "gummi-tjopp-rensare-propplösare" alltid stod redo. 

Många, många år senare skulle jag besöka dem i Stenhamra i Solna. Kanske var året 1967? Där, i föräldrarnas sovrum, fanns en  e n o r m  spegel vilken täckte halva väggen - den mitt emot dubbelsängen - och det var liksom inte på höjden, utan den var monterad vågrät. 

I Kiisus rum stod krukor med ormbunkar i fönstret och det var så grönt och vackert. 

Sånt kan man också komma ihåg .., när minnets luckor öppnas och allt detta tack vare en  fönsterbild från Tallin. Tack annannan!

Platt fall ...

Ja, jag lägger in ett soligt fönster, ty det är nog den enda sol vi får se. 

Det bara regnar och regnar och regnar. Och blåser.

Kan i alla fall meddela att i lördagskväll, efter ett besök hos goda vänner en bit bort och på väg hem, ramlade friherrinnan platt till marken och fick därmed en fraktur på höger  axel. 

Det tog lång tid innan ambulansen kom och fick henne på båren - Eva (som hon besökte) nämnde en dryg timmes väntan, liggandes raklång på stigen! 

Har  pratat med Lena idag, som väntade på ännu en röntgen och därefter besked huruvida det skulle bli operation och då, i så fall, på ortopeden i Varberg. Ja, fy sjutton vilket elände! 

Fick idag också veta att pv:s bror med sällskap vilka skulle låna segelbåten och upptäcka Bohusläns skärgård, i stället blev kvar hemma i Småland, då hårt väder inte lockade till någon segling. Tanken var att vi själva skulle lösa av dem, men nu vet vi inte alls hur det blir. Mycket som hänger i luften. Tur att vi är pensionärer och inte beroende av tider.

Måndagsfönstret ...

... fångades i Italien, närmare bestämt i Velletri (ligger 33 km sydost om Rom) och den som lyfte mobilen och tog bilden, var Erik, barnbarn till Eva från Tyresö. 

Grazie Erik! säger jag och tänker samtidigt att den som är innehavare av dessa kläder vilka hänger på tork, är i alla fall en människa som tycker om färg och mönster.

Här kan ni få se lyckliga människor just i Velletri, jo, minsann!

Vykort från herr Rindå ....

Till någon av mina inkorgar kom foton från Gunnar Rindå (tidigare Vaplan, numera boendes i Krokom), som uppenbarligen inte fick nog av tågluffandet i södra Europa, nej, nu har han för 499 kronor köpt ett slags likadant kort - ett Tågsemesterkort - men hos Norrtåg. 

Följande står att läsa på Norrtågs hemsida: 

"Med Norrtågs Tågsemesterkort tågluffar du under två veckor för bara 499 kronor i Norrtågland. Ta dig mellan skärgård och fjäll, från dopp i svala sjöar till adrenalinfyllda äventyr på ett klimatsmart sätt.

Se mer av regionen för en rimlig peng och satsa på att maxa semestern under långa ljusa sommardagar och nätter."

Nu var han i alla fall kommen till Boden och titta, vilken drömlunch - eller möjligen middag - han fick sig till livs! Grattis Gunnar! (Och en sådan resa skulle jag lätt kunna tänka mig att göra .., kanske nästa sommar/höst om ett liknande erbjudande finns även då).

Skellefteå (eller var det Missenträsk?) hann Gunnar också besöka och skickade då den här bilden - ett brev författat av Sara Lidman i juni 2002. Nej, han ringde nu ..., det var i Umeå, i en slags mur på en tunnel som detta fanns!

"Jag tokgillar Sara Lidman och hennes texter och böcker!" skrev Gunnar.

En till ....

Det vill sannerligen till att ha moståndskraft för att inte vilja ha en valp med sig hem - om den nu varit leveransklar - .., men nej, vi har ännu inte bestämt oss för om vi, när den dagen kommer, ska ha ännu en hund när inte Harry längre är i livet.

Om någon undrar, så är dessa godingar en blandning av border collie och australian shepherd, ja, jag vet inte om det är ytterligare någon ras med i blandningen. 

Söndag ....

Bilden: Vid Särdal. Älskar honungsfacelian som lyser upp ett helt fält! 

Flyger upp ur sängen när klockan är 5.00 och jag väcks av en kakafoni av gäss vilka flyger förbi! Sliter åt mig mobilen för att  k a n s k e  hinna fånga emigranterna, men det är förstås lönlöst .., de har redan flugit förbi och allt jag hör är någon enstaka eftersläntrares rop. 

Nu går vi mot höst, tänker jag. 

Tanken slår ännu mera rot, när jag på soffan Ektorp upptäcker Sigge. Detta är första gången på flera månader som han har valt att sova inne; uterummet har annars varit hans domän. Ja, det är vad han anser i alla fall. 

Igår, när vi - min syster och jag själv - körde hem från Bunkeflo, stannade vi till i Bjäresjö för att titta på småvalparna, samt för att hämta något jag köpt till Viggo och som väntade i just Bjäresjö. 

Sex valpar - tre bruna och tre svarta - mötte oss när vi kom in genom ytterdörren! 

Oj, oj, oj, vilka godingar! Alla är tingade, så nu återstår endast drygt tre veckor i familjens hägn, därefter väntar ett nytt äventyr för småttingarna: flytt till ett annat hem. 

Lykke - deras moder - trodde nog att Harry skulle vara med, men han hade åkt med husse till Bjärlöv, så fina Lykke fick nöja sig med oss. Valpen på bilden var en tuff krabat, en annan - brun i färgen - låg och sov så tryggt i min famn.

 

Exet bjöd oss på var sin grillad korv och vi satt ute på deras underbart fina altan där det vimlar av blomster!

Detta är Karins verk  och blommorna på bilden, ja, det är bara hälften eller en tredjedel av allt det sköna!

Därefter hemåt via Sjöbo. Å, så vacker den vägen är! 

Böljande sädesfält .., ett sååå mjukt landskap och det är bokskog och varningsskyltar för vildsvin .., där är hästar och där var kalvar som just tog sig ett skrovmål hos mödrarna. 

Aldrig har vi tidigare sett såå många kalvar och kor tillsammans i hagarna! 

Till Sjöbo kommer man aldrig, utan man svänger vänster mot Malmö och så sedan mot Hörby och efter några mil, då kommer man till min syster med familj.

Då blir det grusväg - den är slingrig och smal - och man passerar hus som sedan länge sett sitt bäst-före-datum och det är ganska ratigt på tomterna, men det spelar ju ingen roll. 

Här står jag vid infarten till min systers hus. Som jag tycker om den här vyn! 

(Ja, s o m  jag tycker om landskapet Skåne!)

Dagens fönster ...

"Undrar om jag har skickat det här fönstret? Från Mertola i sydöstra Portugal." 

Så skriver annannan och nej, det här var helt nytt. 

Och så lyckat att handduken så perfekt matchar övriga färger!

Stort tack! säger jag. 

Här ett av hennes inlägg från juli 2008. Då hade jag ännu inte upptäckt fönsterfångerskan.

Pridevecka ....

För sju år sedan råkade vi befinna oss i Edinburgh precis när det var dags för Pride. Vi gick inte med i tåget, men kände oss så otroligt upprymda av all denna glädje. 

Till skillnad från andra pridetåg jag sett - mest på tv - var det här inte så ekivokt, faktiskt inte det minsta och jag som är rätt blyg ibland, tyckte att det var helt perfekt. 

Och jag tänkte att vilken oerhörd ynnest att ha fötts i ett land där människor av samma kön kan gifta sig med varandra - om det är vad man vill - och inte riskerar man fängelse för att man råkat förälska sig i någon av samma kön. Tänk, att detta ska vara så provocerande! Helt obegripligt är det.

Tack någon att jag råkade födas i det här landet!

Lördagkväll .....

Detta är utsikten från min systers infart på gården och jag älskar den. 

I mitten av bilden skymtar en kossa, men där var en hel flock när vi gick till sängs igårkväll. 

I gästrummet finns en mörk  rullgardin och den hade systerdottern dragit ned när vi kom, men den ville jag absolut inte ha nerdragen, så den åkte upp vid läggdags och jag ställde fönstret på vid gavel, bara för att få in  frisk luft. Öppet hela natten! Det var helt underbart! 

Vid tre, fyratiden på morgonen upptäckte jag att himlen var närapå orangefärgad där längst borta vid det som väl kan liknas vid horisonten, men som bara döljer vägen från Sjöbo till Hörby. 

Funderade på att stiga upp, ta mobilen och fånga allt det vackra, men nej, jag orkade inte. Ja, men ni kan väl tänka er hur fint det var! 

I en hage intill går hästar och en del av min systers stora tomt arrenderas ut till någon granne som har får och samma sak är det med hagen där hästarna går. 

Pv ägnade några timmar åt att fälla höga pilträd vilka blåst omkull. Min systerdotter och hennes dotter (56, respektive 39 år) tilldelades äran att agera bärare av träden (vilka sågades i lämpliga bitar) och dessa hamnade slutligen i vårt bagageutrymme. 

"Perfekt .., det blir i alla fall ved till kanske tre veckors förbrukning ...", sa pv nöjt. 

I Västerstad växer rabarbern så man tror att den är genmanipulerad. 

"Ta så ni skäms!" sa systerdottern, men kunde vi verkligen det?

"Jodå, vi drunknar i rabarber!", fortsatte hon och nu har såväl gänget i Bunkeflostrand, som Majas föräldrar, friherrinnan och vi själva mängder med rabarber! Dessa på bilden är bara en bråkdel av skörden!

Allt som allt blev det en fin resa och i morgon fortsätter jag skrivandet. 

(Och stackars pv:s bror med fru och vänner som nu har vår båt och ska segla i Bohuslän! SMHI visar att det ska blåsa nåt förfärligt i veckan som kommer, för att inte tala om regnet som ska komma!)

Dagens fönster ...

"Porto en julikväll, utsikt över gatan Rua Passos Manuel, mitt i centrum."

Från annannan, förstås. 

Tänk, så många fönster vi under årens lopp fått vila ögonen på, just från Porto! 

Det tackar man för!

Och så här skrev hon i juli 2016 .., det handlade om detta med semester och vad vi längtar efter/drömmer om.

Förmiddag i landet Halland. 

Frukost i vardagsrummet .., kaffet blev för svagt (pv dricker te) och vi skrollar lite förstrött mellan SVT:s Morgonstudion och Nyhetsmorgon i fyran. Det märks att det är sommar .., där är unga vikarier som famlar lite efter orden och jag får ont i magen och tänker att oj, så modiga dom ändå är, som vågar stå där i direktsändning framför halva svenska folket .

Förutom trädgårdslysing, är det verkligen tomt på blomster i rabatterna. 

Tröstar med mig gurkörten som tycks leva i evighet, samt kungsmyntan/oreganon. Den plantan fick jag av systerdottern. 

Tyvärr tar ormbunkarna över och nästan kväver den arma myntan, men det ska väl gå att ordna till.

Lyssnade till ett sååå intressant avsnitt av Naturmorgon, som delvis handlade om kungsmynta, men också om "Brittisk blåvingesuccé med öländsk hjälp".  Här finns en länk till programmet.

Nätter när inte sömnen infinner sig, då väljer jag ofta att lyssna till just Naturmorgon. Det känns tryggt. 

För övrigt? Har beställt hem surströmming till Hemköp, eller jag har inte beställt, det har underbara Cornelia (hon som nu sommarjobbar och annan tid läser till lantmätare) gjort .., såväl Röda Ulven som Oskars. Dessa ljuvligheter skulle komma hem först nästa fredag, men då kan vi vara i Bohuslän, så vi får planera in surströmmingskalas när vi kommit hem. Kanske efter bröllopet i Värmland? 

Det är ju inte alldeles nödvändigt att äta denna delikatess enbart när det är helg. Hemma åt vi det lika gärna till vardags.

Dagens fönster ...

Jo, men jag berättade väl att Erik hade storhåven med sig, då, när han för några veckor sedan - tillsammans med flickvännen Lucia - bilade till Sicilien och hem igen, under loppet av två veckor. 

Här syns ett av alla fönster som han fångade. 

Tack Erik för att du tog dig tid!