Dagens fönster ...

Så här skriver Monet, som var den som fångade bilden: "Underbart vackert - bilden tagen 2015 på vår rundresa i Bretagne, hortensiornas högborg!"

// Vi bilade ju till Bretagne - det måste väl ändå ha varit när vi bodde i Ystad, jo, det var 2002 när exet fyllde 50 - vi hade hyrt något som kallades för "fiskarstuga med utsikt över Atlanten", det var väster om Brest, i just Bretagne. Fiskarstugan visade sig vara ett stort hus och någon utsikt över Atlanten .., ja, möjligen från taket på huset! 

Det var där som husuthyraren, när vi var tackade för oss, gav mig en röd ros och sa "Madame, your eyes are iceblue like the sky, but your heart is verrry hot!" Det ni. Det levde jag länge på. Rosen fick ligga på instrumentbrädan och göra mig glad, hela vägen till Skåne. (Ja, jag vet att jag har berättat det flera gånger, men det tål att sägas ,-).

Och det var där i Bretagne, som jag var så häpen över dessa jättehäckar med hortensia, utanför vart och vartannat hus!! Det var otroligt vackert!

Hoppsan ...!

När hände detta senast i Skallkroken ..? 

Har jag varit med om det?

Nej, det tror jag inte. 

Det blåste iiiiiiiiisvindar när jag lämnade bilen för att ta bilden .., jo, det blev brått att komma in i värmen igen!

September 2023 ... 

September är en månad som jag tycker sååå mycket om.  Månadens första dag, då fyller såväl pv som min äldsta syster år. Två veckor senare mina barns pappa. 

Och i mitten av september har det sedan i mitten av augusti lugnat ner sig. Parkeringen vid havet är inte längre proppad med bilar och ja, det blir ett helt annat lugn helt enkelt. Behaglig temperatur i havet. Många eftermiddagsdopp.

Och i september ser jag en film som av mig får högsta betyg, nämligen den här. 

Filmen finns att streama från youtube för 39:- och jag tror att jag själv hyrde den hos triart.se för 49:-. 

Helt fantastisk film, med lika fantastiska skådespelare, inte minst den unga flickan, spelad av Catherine Clinch. Regi: Colm Bairéad. 

Den här månaden bjuder vi in grannarna för att kalasa på surströmming. Det är Ecke och Britt, deras son Jonas, Birgitta Bengtsson som bor snett mitt emot oss och så Annelie som bor i huset, det på pålar mitt emot Eckes. Å, så roligt att äta middag tillsammans. Finns det egentligen nånting som är mera trivsamt?

Så här såg det ut. 

En dag att minnas. (Inte minst för att Britt satte en brödbit i halsen .., det var gräsligt hemskt, men ordnade sig, mycket vare sonen Jonas!)

I snitt var sjätte, sjunde vecka besöker vi småttingarna i Skåne. Ofta är det då för att vara barnvakt, men ibland bara för att det är så intressant att se hur fort små barn utvecklas, allra helst den som är 1,5 år i februari. 

Ibland, när pojkarna är på förskolan, får vi egentid. Då kan det se ut så här.

I slutet av februari är det dags igen. Vilken ynnest att få vara barnbarnsvakt.

I september reser vi till Riga. Vi kommer fram till hotellet tre timmar innan det är incheckning, men en underbart vänlig receptionist säger att vårt rum är klart, varsågoda ., här är nyckeln. 

Jag vill bara gråta av lättnad! Det har inte blivit många timmars sömn natten innan - vi lämnade sängen vid 3-tiden, blev skjutsade till Hyllie station och tog tåget över till Kastrup, flyget gick vid 7-tiden - och jag var såååå trött vid ankomsten! 

Det visar sig vara någon slags högsommarvärme i Riga och vi har gått långt och kånkat på bagaget och att då få tillgång till sitt rum flera timmar tidigare .., det är som en den allra bästa present! 

S o m  vi ska komma att trivas i den lettiska huvudstaden! 

Vi tar lokalbussen hit och dit, vi besöker en jättelik marknad, tar en guidad båttur tillsammans med ett par från England och vi tillbringar timmavis på stranden, den vid floden Daugava. 

Och vi badar och har med oss kaffe och kex och tittar på gymnastiska män i 75-80-årsåldern, vilka sprätter med benen och har sig på stranden.

Dagen efter att vi kommit hem, är det båtupptagning i hamnen. Från Fallnaveka utanför Ljungby har pv:s storebror anlänt för att bistå med detta, men allra mest hjälp får vi av mannen i röd jacka och som också har en Hallberg Rassy - exakt likadan - och som heter Tim. 

Så är det ofta vid båtupptagning .., män kommer och går och plötsligt är man fler än från början. Underbart! Som synes kan även mindre herrar hjälpa till - som den rare Edvin, 5 år - till exempel. 

Nu ska jag berätta någonting som ni säkert har upptäckt: nu när jag skrivit detta hänger hela stycket ihop, men om några timmar när jag tittar in, då har ofta bilderna hasat iväg och ligger låååångt ifrån varandra! Jag  f a t t a r  inte vad som händer! Om ni läser bloggen via era mobiler, då rekommenderar jag er att välja webbfunktionen. 

Så här ser det ut .., inringat i grönt. Den använder jag alltid när jag kollar från min mobil. 

Men om någon tekniskt kunnig människa kan förklara för mig varför bilderna, efter att jag publicerat inlägget, ändrar läge .., så vore jag tacksam. 

Over and out!

Dagens fönster ...

Så roligt! En fönsterhälsning från Ulrika i Dalarna. 

Så här skriver hon: "Plötsligt händer det - jag kommer ihåg att fånga ett fönster. :-)

Detta är "storstugan" på gården där jag bor nu, i Skattlösberg.
Bilden tog jag häromdagen, en januaridag med -19 ute."

//Tack Ulrika! Du verkar ha det det bra där uppe i Dalarna och lycka till nu med jobbsökandet!

Sjunde januari. August och Augusta har namnsdag.

Även om dagarna inte har blivit särskilt många minuter längre, så är det så vanvettigt livgivande när solen visar sig.

När det blir ljust ute! 

Ju äldre jag blir, desto mer inser jag hur mycket den biten - själva ljuset - betyder. 

Först tog sig solen över åsen och nu, tittar den fram mellan bostadshuset och Friggeboden hos grannarna från Täby. 

Det är inte många gånger vi sett skymten av familjen, inte sedan Jockum gick bort i mars eller april förra året. 

Femtiotvå år. Så kort hans liv blev!

Och så här ser det ut i vardagsrummet - eller såg ut - för en stund sedan. 

Har läst DN på nätet tidigare idag och fick närapå blodstörtning, då, när jag kom till en artikel där en snöröjare i Gävle blev misshandlad av en missnöjd husägare. 

Jag fattar inte vad som har tagit åt delar av  mänskligheten.

Augusti 2023 ...

Den 2:a augusti fyller äldsta dottern 51 år. Om man får barn i unga år (18 får väl räknas in i avdelningen "unga år"), ja, då känns det NÄSTAN som om ens ätteläggar kommer ikapp en själv. 

Nästan, alltså. 

Bilden uppe till höger visar henne under de första månaderna, då vi bodde hemma i Malå, då pappa T gjorde lumpen. I november flyttade vi till Lycksele, sju månader senare till Sollentuna, ytterligare ett år senare till Kungsängen och fem år därefter - flytt till Malå -. På

I augusti får vi bilder från Bjäresjö, där exet och Karin har huset fullt av småvalpar! En av dem ska bli deras, men inte den på bilden. 

Vi får besök av sonen med familj och Elliot sitter mer än gärna i pv:s knä. Fotboll på tv, tydligen. 

Utanför Ankaret träffar jag ett härligt gäng från Danmark. Dom är på cykelsemester med sin bedstefar som heter Tim och det är så himla trevliga ungdomar som nu förser den äldste med lite "förning", innan resan går vidare till Varberg.

Barnbarnens namn är Hans, Jesper och Julius. När jag skriver namnen, uttalar jag dem inom mig på danska. 

"Häns .., Jesper og Joulius".

Och i augusti blir det bröllop i Karlstad! Vi bor på camping lite utanför stan och vigseln hålls i ett gammalt kapell i Mariebergsskogen, bröllopsfesten i en koloniträdgård (föreningensstugan) och det är så vansinnigt trivsamt. 

Inte en kotte känner vi förutom brudparet, men det går bra och alla är rara och vänliga. 

Jag håller ett kort tal till brudparet (mest till bruden) och får inte migrän efteråt. Hurra!

Så här ser brudbuketten ut och jag tycker att den sååå mycket symboliserar bruden, som är Turtlan. 

Tack, att vi fick vara med!

Dagens fönster ...

Den sista december fångade madamen i Porto den här fönsterbilden och så kom den då susande och landade i min inkorg. Tänk .., vilken skillnad kaklet gör!! Portens form hade  n ä s t a n  kunnat hittas på Regementsgatan i Ystad, förutom den översta delen, just under gatunumret 556. 

Och så skymtar en hantverkare i det vänstra fönstret .., enligt fönsterfångerskan var han i färd med att sandpappra någontin. 

Tack som tog dig tid, annannan! säger jag.

I början av januari ...

Strålande solsken. Det är ju ändå helt klart så - i alla fall för mig - att ser jag bara skymten av solen under dagen, så känns allt så mycket bättre. 

Ljust blir det också. 

Vid 11-tiden får vi besök av friherrinnan som är prat-kaffesugen och har med sig godis till Harry och en en halv Dajmtårta till kaffet. 

Ecke och Britts son Jonas ansluter också. Det visade sig igår att deras (Ecke och Britts, men egentligen sonen Anders) värmepump havererat och nu skulle Jonas, tillsammans med pv, kontrollera om vattnet frusit. Kanske att det fixar sig. 

Skidåkning kors och tvärs mest hela dagen. Skidskytte och Tour de Ski. 

Ja, det kanske ska bli skönt att återgå till ett mer normalt leverne .., det är likadant varje december/januari, med ett ständigt tv-tittande. 

Och nej, jag har inte hängt ut tvätt på tork, däremot vädrat sängkläderna. Som jag älskar detta påslakan, det som är ännu vackrare på andra sidan. 

I morse, innan jag lämnat sängen, lyssnade jag förstrött till Naturmorgon. Där berättades det om en man i Belarus, ornitologen Viktar Fenchuk, som dömts till två och ett halvt års fängelse för att ha deltagit i en fredlig demonstration och vad fåglar då kan komma att betyda när man sitter inburad. 

1:28:00 in i programmet kan man få lyssna till detta som var så fascinerande!

Juli 2023 ...

Enligt pv - som har bättre minne än jag själv - blev juli en skruttig månad med mycket regn. De tio första dagarna av juli, består till stor del av segling. Vi lämnar Skallkroken, övernattar i Torekov, därefter Viken, Barsebäck och så slutmålet: Limhamn. Möts av sonen med familj som kommer gående på piren och en av dem bär en piratflagga och fyraåringen är sprittig .., skuttar och har sig säger att han vill sova hos oss i båten. "Farmor! Farmor!" ropar han.

Så blir det. Det bestäms att han får sova över.

Flera timmar senare, på kvällen och på väg till båten, får han en rejäl speta i foten. Det ska sägas att det blir ett äventyr att få ut eländet och det är hans pappa som agerar doktor och efteråt, när det hela är överstökat, ber den nu stickbefriade att få gå i säng. 

Han sover i akterruffen hos sin farmor som är jag och när jag ser honom ligga ihopkrupen på min bädd, översköljs jag av kärlek till den där lille killen som är så mjuk och fin. 

På tillbakavägen (efter ett rasta-harry-stopp i Barsebäck) stannar vi till på Ven. Två nätter. Egentligen menar pv att en natt räcker, men jag tycker så mycket om den här lilla hamnen i Bäckviken och vi har en badstege fem meter från båten, bara en sån sak! Danskar och tyskar intill oss. Vänliga och pratglada människor.

När vi lämnar Ven börjar det blåsa upp .., vi tar oss till Torekov och och fyller på diesel och jag tänker att jag någon gång måste övervinna min rädsla och jag ber till Gud om hjälp och det börjar regna och blir dålig sikt - vi ser inte land - men pv är inte alls orolig och säger att det kommer att gå bra och det gör det. Aldrig någonsin har jag varit så lycklig över att komma i land!

Juli månad betyder många besök. Det är Maria och Peter från Upplands Väsby och då ansluter Anders med familj .., det är också Emil med kompisarna William och Elvis - AIK spelar match i Varberg och killarna blir här minst två nätter -. På bilden prat och kortspel i uterummet. 

Helt enkelt underbara ungdomar!

Under en seglats till Torekov, får vi besök av Turtlan och hennes Martin som kommer ombord (endast bryggsegling, men så roligt!) och Anna och Micke dyker upp morgonen därpå, äter frukost med oss vid en bänk alldeles vid kajen och gör oss därefter sällskap hem. Anna och jag själv badar från båten. Micke agerar kapten.

Vilken skillnad i jämförelse med vårt vanliga eremitliv i vintermörker och kyla.

 

Från Bettankax i Skåne kommer en dödsannons, ja, Bettan vet att jag finner det så intressant att studera sådana ., det blir ju som små noveller ibland.

Längst ner i annonsen får gästerna veta vilken klädsel som gäller på begravningen. Jag läste och log och tänkte att denna Inger, hon måtte ha varit en härlig människa!

Så här ser blomlådorna ut i juli månad. Pv har snickrat ihop dem och jag fick välja färg. Om jag säger att jag älskar dem, så är det en underdrift. I slutet av månaden blir min syster i Australien sjuk; hon får vätska i lungorna, är rejält dålig, men repar sig och kommer hem efter någon vecka på sjukhus. Det tackar man för.

Dagens fönster ...

... fångades av min systerdotter, boendes på landet utanför Hörby. 

Helt insnöade har dom varit - och är nog ännu - och så här såg det ut från frukostverandan. 

Genom det fönstret fick husets yngsta invånare klättra ut (Nathalie, 39 år), plums ner i djup snödriva och därefter fösa undan all snö framför ytterdörren och altandörren och så göra en liten stig så dalmatinern kan ta sig ut och kissa!

Tack Rita som visade hur det kan se ut i Skåne en dag i början av januari.

På kylskåpsdörren ...

Lät beställa kylskåpsmagneter hos Önskefoto, baserade på egna bilder. (Ja, upptäckte senare att en av annannans fönsterbilder också kom med!) 

Det finns olika storlekar att välja på - på magneterna alltså - och jag valde de mindre. Aj, aj .., det blev ju nästan som frimärksformat!

Nu sitter somliga av dem på kylskåpsdörren och eftersom kylskåpet besöks tämligen frekvent i det här hushållet ., så blir jag i alla fall glad många gånger. 

Där är ett stort vykort (skickat till mig själv) med grönsaker från marknaden i Riga, plus en skrattande Anders i min lägenhet i Ystad (pratar med någon av systrarna) .., där finns en spanienhälsning från Hilda och Edvin .., där är Annica och Martin på bröllopet .., och där är också en av de sista bilderna som togs på vår hund Linte innan han gick hädan. Han blev nog nio, tio år och var sååå fin.

Dagens fönster ...

Femte januari och solstrålar tar sig in i köket. Det innebär att solen nu svingat sig över åsen och sedan blir allt bara bättre! 

Vilken glädje! 

På väggen sitter den inramade affischen med alla skatorna som intresserat följer katten ..., ja, jag kommer inte ihåg målningens titel, men det var nånting med "likasinnade" eller något sånt. 

Det var Sven Ljungberg som en gång höll i penseln.

Lille Viggo, han tycker att det här, det är en fin tavla! Det tycker jag med.

Juni 2023 ...

I början av juni är pv hamnvakt i Skallkroken. Under en en vecka ska han vara på plats ett antal timmar på eftermiddagen fram tills kvällvakten tar vid. 

Då passar vi på och gör sommarens första övernattning i båten. 

Harry, som till en början legat hos mig i akterruffen, har - utan att jag märkt det - lämnat matte åt sitt öde, krånglat sig upp och sover så gott på bänken bakom "ratten". 

Han sover så djupt .., upptäcker inte att matte ska ta sig förbi honom. 

Älskade, älskade Harry! Så oändligt mycket glädje och kärlek du har givit oss under alla år. 

Mera båtliv! Ett antal båtägare ställer upp och tar med äldre damer och herrar från Kvarnlyckans äldreboende ut till havs! Någon vinschas ombord (och av), andra får hjälp av starka armar och allt går bra!

Till min outsägliga glädje får vi min före detta chef Magnus mamma med ombord, ja, Mange och Bodil följer också med! Åååå, så roligt detta var!

Efteråt blir det grillfest med levande musik; allt anordnas av äldreboendets personal! Heder åt dessa!

Ja, man blir rynkig av mycket sol och jag hade kunnat dölja hals-skrynklet, men gjorde det inte. Man kan förstås få malignt melanom också. 

Solskyddsfaktor 50 används, men inte alltid.

I juni får vi besök av pv:s lillebror Ulf, han som är trummis och har ett stort och varmt hjärta. Skorpion. Spelar och sjunger på äldreboenden och tycker att det ger honom mycket. 

I juni får vi besök av skåningarna och jag tror nog att det allra bästa, det var krabbfisket i Skallkroken.

Maja är den som lever sig mest in i det hela. 

"Här skulle jag kunna stå hela dagen!" säger hon. 

Fyraåringen följer med spänning jakten på stor-krabban ...., ska den hugga på räkan, den som dinglar där på linan?

På midsommarafton 2023 skriver jag så här: 

"Vi bestämmer oss för att gå in i Vikens hamn. Egentligen vill pv bara pausa och rasta Harry, men jag tycker att det är trist med enbart seglatserna .., att komma till ro i en hamn där man inte varit på länge, är ju också en del av semestern. 

Så det gör vi. När focken (det främre seglet)  ska dras in, tjorvar det ihop sig och pv får ta sig fram på däck för att försöka lösa det hela. 

Oj, så båten kränger och har sig! Jag beordras hålla kursen och allt ordnar sig, i alla fall efter en stund. 

Den streckade linjen visar när tjorvet uppenbarade sig. Tänker på ensamseglare .., mannen som vi såg vara uppe på däck igår - ute till havs på sin båt - för att fixa något.

Nu är klockan halv sex. Ska koka potatis till min sill (som inte pv äter) och så blir det allt det andra. Gravad lax, några köttfärsbiffar som blev över .., ja, lite sånt. En riktigt fin Midsommarafton önskar jag den som eventuellt  tittat in här och spatserar mellan bokstäverna! Hoppas att du inte snubblade!"

Kväller .. 

En riktigt fin dag. Soligt. Hög, klar luft. Vindstilla. 

Tog en längre promenad längs havet. Räknade till elva eller tolv svanar, möjligen några ejdrar längre ut. Vid strandkanten och några meter ut i havet låg issörja och skramlade. Slog mig ned på en bänk och satt en bra stund och bara tittade ut över världen. 

Har pratat med Sonja i omgångar. Det har strulat för henne med betalorden med alla räkningar, ja, hon glömde bifoga den med räkningarna. Jag ringer kundtjänst som säger att det ordnar sig, inbetalningskorten kommer åter till henne, bara att fylla in en betalorder och lägga i kuvertet och posta igen. 

När använde jag mig senast av post/plusgiroblanketter? Det känns som hundra år sedan! Och tänk, när man hade checkhäfte eller för den delen resecheckar när det var dags utlandsresor? 

Såå viktigt det var att ens namnteckning stämde och såg exakt likadan ut som den man först skrivit - var det på passet eller på resecheckhandlingen - sånt kanske någon minnesogd läsare kommer ihåg? 

Vi säger till Sonja att vi kommer till henne imorgon, så kan vi skjutsa henne till Ankaret så får hon handla. 

För övrigt mest skidor och hockey idag. Nog är det tur för pv att hans sambo är idrottsintresserad, ty annars hade nog förhållandet kunnat knaka. 

Minus nio grader nu, när klockan är 21.10. Eld i kaminen. 

Dagens fönster ...

Med posten igår kom ett handskrivet brev från Eva i Tyresö och i kuvertet låg även ett vackert konstkort, det som syns här ovanför. "Jag tror att det här passar dig ...", hade Eva skrivit och det kan jag säga, att det gör det verkligen! Konstnärens namn är Maria Wiik  (1853-1928) och målningens titel är "Ensam hemma" och den gjordes 1885.

Om Maria Wiik kan man läsa här.

Ännu en bild av Maria Wiiks sätt att måla. 

Såååå fin! 

"Elsa" heter den här och är den inte helt underbar, så säg?

Maj 2023 ...

I maj blommar körsbärsträden. 

Och gullvivorna - primula veris - som jag tycker så mycket om. 

Ett här-och-nu-fönster kommer från Stockholm, där Pernilla (Båthuspernillla) är på resa med sin dotter. Ett ögonblick fångat i stunden. 

Spireorna har börjat blomma  och på gräsmattan ligger Harry och tar igen sig. 

 I maj tar vi bilen och kör upp till Ekerö för att fira AP:s födelsedag, för övrigt den 47:e. 

Jag  har bakat min nötkake-tårta men i dubbelt format och den kalasar vi på utanför stallet. 

Så enkelt. Så trivsamt!  

I maj fyller även hedgrenskan från Trelleborg år. Jag vet nog ingen som inrett sin besticklåda så finurligt som denna Kerstin. Knivar och gafflar och teskedar och smågafflar ligger skavfötters, nej, det hade jag nog inte kommit på och det säger förstås en hel del om min enkelriktade hjärna. I alla fall  d e n   delen av hjärnan.

Sista dagen i maj är det även födelsedag för mossfolk i Hallsberg! Sååå glad är jag att denna familje-, och levnadsglada och inte minst: stolta pedagog, fortsätter att blogga, trots att det kanske känts tungt när sjukdom kommit i vägen!

Busväder och lite annat. 

Film, t.ex. Igårkväll blev vi fastnaglade vid Kunskapskanalen och dokumentären "Dottern bakom järnridån." 

Det blev rena historielektionen och såå intressant! 

Här kan man ta del av innehållet. 

Eftersom jag backade filmen då pv varit ute med harry, blev det en sen kväll framför tv:n, för att inte säga en sen natt. När klockan var 01:00 .., gick vi till sängs. 

Harry låg för ovanlighetens skulle nära, nära mig .., med nosen mot sidan av min hals. Jag kände hans andedräkt och blev lycklig.

Vaknade vid sjutiden och tänkte att det var ovanligt att inte Sigge kommit jamande och krävt frukost. 

Då hörde jag ett  a v l ä g s e t   jamande som lät annorlunda än vanligt .., lämnade sängen, pv och harry och gick ner, men där var ingen Sigge. Öppnade ytterdörren .., snön yrde och det blåste nåt hemskt och där kom Sigge springande! Det visade sig att kattluckan låst sig på något underligt vis, så där så han inte kunde ta sig in! Förmodligen har han legat inne i garaget i natt, där är det ju i alla fall lä. Nu är den kattluckan fixad och nordöstlig vind gör att den står helt öppen i blåsten, det vill säga, allt det kalla kommer rakt in i pannrummet! Nåja, hellre det än att Sigge inte tar sig in.

April 2023 .... 

I början av april besöker vi Gdansk i Polen. Vi bor på ett härligt hotell (Celestin var namnet, bokades via Booking.com och frukosten var himmelsk!) med en gammal kyrka nästan vägg i vägg med vårt rum och jag, som älskar kyrkklocke-klang, tror mig ha hamnat i paradiset. Pv är väl måttligt lycklig.

Hotellpersonalen är rara och vänliga och i frukostmatsalen arbetar en kvinna - som med sina döttrar visar sig ha flytt från kriget i Ukraina - och nu fått arbete i Polen. 

Kvar i hemlandet är hennes make/barnens pappa. Kanske vid fronten.

Efter frukosten, i hissen på väg till vårt rum, står vi tysta, pv och jag själv. 

I Gdansk tycks det finnas offentliga toaletter nästan överallt. Som här .., i ett vanligt gatuhus och bakom en lucka i entrén - i som en liten bur - sitter en äldre kvinna och virkar, samt tar betalt för besöket. 

Toalettstolen i just det huset, är av dagismodell.

V

På dagarna strosar vi  omkring lite på måfå (trots att kartan är med) och vi tittar in i Mariakyrkan - en av världens största tegelkyrkor byggd i tegel - och där är inne flödar det av ljus! 

Ibland tar vi paus på hotellrummet.

Mannen  som sitter bakom disken i hotellreceptionen är kanske i 50-årsåldern och berättar att han just då läser en bok författad av Herman Lindqvist, en bok som handlar om den svenske kungen Erik den XIV:e.

En av dagarna tar vi lokaltåget till Sopot och går ut på en enormt lång pir och så blir det tåget tillbaka igen. I en termos har vi medhavt kaffe och till detta serverar pv chokladfyllda kex.

Vid ett övergångsställe stannar vi för att släppa fram en brandbil och jag vill ropa högt och tacka alla Polens brandmän, ja, för deras hjälp vid den stora skogsbranden i vårt land, då, 2018.

Jag kan fortfarande börja gråta när jag ser dessa bilder.

Hemma igen. 

April månad är röja-i-slänten-månad.

Och jag plockar in vitsippor. 

Två dagar innan vi reser till Gdansk, blir det kalas för  Elliot som fyller 4 år. 

Det ordnas utomhuskalas i en närliggande park .., hans mamma har fixat en fiskdamm och målat/tecknat så fint på ett gammalt lakan  och 4-åringen är som sin farmor och vill absolut inte stå i centrum och inte att alla kamraterna eller gästerna ska sjunga "Happy Birthday" eller något annat.

Så då slutar vi. 

Det blir ett på alla sätt och vis fint kalas och tacksamheten är gränslös över att ha fått en andra omgång med barnbarn ..., de övriga är 26 och 24 år. Vilken otrolig glädje detta är!